Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

konstruktionen problematisk. Avsaknaden av drag under huset resulterar iatt den markfukt som strävar uppåt under de varma årstiderna går direktupp i byggnaden. Eftersom gammelstugan är en museibyggnad, så står denigenbommad under stora delar av året – ingen bor där, ingen eldar i spisen,ingen öppnar fönstren, allt detta resulterar i att den fuktiga luften från grundenaldrig vädras ut. Konstruktionen bäddar även för fuktskador i bjälklagetoch syllstockarna som ställvis vilar direkt på marken.Byggnaden var för tätEn museibyggnad som oftast är stängd måste ha bra självdrag för att inte bliför fuktig. Det andra problemet med gammelstugan är därför, att byggnadenvar för tät. Detta har flera orsaker.På taket är det en plastmatta som är ”boven”. Plastmattan är utlagd undertorven och är tänkt som ett effektivt skydd mot läckage. Problemet är attplasten verkar som ett tättslutande lock över huset, vilket hämmar byggnadensnaturliga andningsmöjligheter och förhindrar självdraget. I äldre tideranvändes näver som tätningsmaterial. Plastmattans tätande effekt förstärksav att de båda gavelgluggarna på vinden spikats igen. I fönstren är det detäta luckorna och avsaknaden av fönsterspringor som är problemen. Förrsträvade man efter att ha fönsterspringor på 2–3 mm för att fönstren skullegå lätt att öppna, vilket också tillät självdrag. Vidare saknas det luftdraggenom skorstensstocken på grund av den stora cementplattan som man placeratöver mynningen. Den täta byggnaden ger en onödigt sval inomhusluftunder de varma årstiderna och tillsammans med den uppvandrande fukten120,0Gammelstugan110,0100,090,0Luftfuktighet (% RF)80,070,060,050,040,030,014/12 00.00 30/12 9/1 19/1 29/1 8/2 18/2 28/2 10/3 20/3 30/3 9/4 19/4 29/4 9/5 19/5 29/5Tid (start 12/12 1997, 15:18:09)404 Tidens tand