Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

numera vilar på nämnda personal, så infördes ett restriktivt tillträde tillmagasinslokalerna för övriga personalkategorier i museet. Till att börja medhade vi enbart ett nyckelsystem som begränsade tillträdet, men numera harvi dessutom ett datoriserat kortsystem som mycket enkelt går att anpassaefter behoven. Med kortsystemet kan vi dessutom registrera all passage tillmagasinen. Våra områdesintendenter som i det gamla museet hade full tillgångtill magasinen och samlingarna har idag behörighet att komma in imagasinen men inte att hantera föremålen, vilket ansvarsmässigt åliggerkonservatorer och magasinspersonal. Detta var tidigare en kontroversiellfråga, men nu har vi lyckats hitta acceptabla praktiska lösningar. Alla besöktill magasinen av utomstående registreras i en särskild besöksliggare.KonserveringsverksamhetI samband med tillkomsten av den nya museibyggnaden gjorde Statskontoretunder 1975 en utredning angående konserveringsverksamheten vidmuseet. Denna utredning utmynnade i en rapport 1975:26 Etnografiskamuseet – vård och konservering. Här står bl.a. ”..tonvikten bland konservatorernasuppgifter ligger enligt museiledningens intentioner på kunskapsutvecklande,planerande och vårdande/förebyggande aktiviteter. Avsikten äratt de egna konservatorernas arbete främst skall inriktas på vårdåtgärder,medan konserveringsåtgärder till större delen skall genomföras med hjälpav utomstående konserveringsexpertis”. Det totala vård- och konserveringsbehovetbedömdes vid denna tidpunkt vara mycket stort. Praktiskt tagetvarje föremål var i behov av vård eller konservering.Museet har givetvis inrättat sin konserveringsverksamhet enligt dessa riktlinjer,dvs. att i den nya museibyggnaden mer satsa på vårdande och skadeförebyggandeåtgärder än på aktiv konservering. Museet har inrett och utrustattvå vårdateljéer med vardera en konservator för i huvudsak föremålsochtextilvård. Under ett antal år fick museet extra medel för att kunnautföra konservering med hjälp av extern expertis. I vissa fall skickades föremåleniväg för konservering både nationellt och internationellt, i en del andrafall visade det sig mer praktiskt att anlitade konservatorer kom till museetför att åtgärda föremålen.Under årens lopp har vi byggt upp en egen kompetens samt utfört externkonservering i sådan omfattning, att vårt behov av konservering med hjälpav utomstående expertis har minskat. Då vi värnar om att föremålen hålls såautentiska som möjligt, har vi som generell konserveringspolicy att försökaminimera ingrepp i föremål, där nytt material i någon form måste tillföras.Våra förebyggande åtgärder i vårdmagasinen har medfört att föremålen nui stort sett befinner sig i ett stabilt tillstånd, vilket innebär att även skadadeföremål är stabila, så länge de inte behöver användas och får ligga stilla.Därför är konserveringsåtgärder i många fall inte nödvändiga, förrän föremåletmåste användas i något sammanhang, vilket har visat sig vara ett kloktförhållningssätt, då konserveringsmetoder hela tiden utvecklas och omprövas.Folkens museum Etnografiska 371