Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

enkelt tvungna att sanera allt behandlat material. Av yrkesmedicinska skälfick vi inte föra in osanerat textilt material till det nya museet. Med hjälp avkonsulten Mats Olsson och vår dåvarande textilkonservator Kersti Gustafssontogs det fram en metod för saneringen, vilken gick ut på att användalågfrekvent infraljud som skulle ge en accelererad vädringseffekt på föremålen.Detta arbete kunde utföras i de för ändamålet anpassade, tillfälligalokalerna på Skeppsholmen.Kravspecifikation för de nya förvaringssystemenTill det nya museet togs två helt nya förvaringssystem fram, vilka var specialritadeför de olika föremålstyperna i våra samlingar samt de nya lokalernasutformning. Detta utvecklingsarbete utfördes av de kontrakterade inredningsarkitekternaErik Karlström och Kjell Jensfelt i nära samarbete med museetsbåda konservatorer. Kraven konservatorerna ställde var att dessa två systemskulle vara så pass flexibla till sin konstruktion att minst 90 % av museetsföremålsbestånd skulle kunna rymmas. De skulle vara utformade för att gestörsta möjliga skydd mot damm, smuts och vatten från eventuella översvämningaroch läckage, det senare icke att förglömma då de nya magasinenskulle placeras i lokaler under marknivå. Systemen skulle vara tillverkadeav material som inte bara var oskadliga för föremålen utan också hadeförmåga att agera som buffert mot svängningar i klimatet. Förvaringen i denya systemen skulle vara överskådlig, effektiv och ergonomisk riktig försäker hantering. Stor möda lades också ner på att göra förvaringssystemenså enkla som möjligt till sin konstruktion med få rörliga delar för att minimerabehovet av underhåll och reparationer. Det var också viktigt att systemenvar anpassade för att möjliggöra effektiv lokalvård samt insektssanering.Stationära skåpFör alla fasta föremål av materialen trä, metall, sten, keramik, läder etc.valde vi skåp som förvaringssätt. Som alternativ till skåp studerades kompaktsystem,vilka hade den stora fördelen att vara mer volymeffektiva. Denstörsta nackdelen med mobila system är, att föremålen utsätts för riskfylldavibrationer och skakningar vid förflyttning av förvaringsenheterna, vilketvar speciellt påtagligt för de kompaktsystem som fanns tillgängliga påmarknaden i mitten av 1970-talet. Av främst denna anledning valde vi detsäkrare systemet med stationära skåp, vilka dessutom gick att skräddarsybättre efter våra krav.Skåpens bärande del utgörs av sammansvetsade gavelramar som är sammanfogademed bultförband till längsgående balkar, parvis placerade bådeupp- och nertill. Med dessa ramar och balkar länkas skåpstommarna sammantill rader av skåp. Stolparna i denna ramkonstruktion med kvadratiskfyrkantsprofil har en utformning liknande sparringskenor, där gejdrar förhyllplan kan hakas i på valfri höjd. Gejden består av en rät vinkelprofil påvilken hyllplanet vilar. Tack vare ett spår i denna vinkelprofils horisontalaFolkens museum Etnografiska 361