Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

mognat, och det bildats sporer ovanpå ytan som mögelväxten upptäcks. Dåkan spridningen i materialet ha nått långt. När mögelväxten gått långt, brukarman se en mjuk, dunig eller pudrig koloni. Mögelkolonier är oftast rundaeftersom mycelet växer till radiellt utåt i hyfändarna. Sporbildningen börjari mitten av kolonin och ökar, vartefter kolonin växer till. Svamparnas biokemisktmest aktiva del är alltså i kolonins periferi, vilken ofta är ofärgad,medan den största spormängden finns i kolonins inre, mestadels färgade del.Hos vanliga borst- och penselmögel utvecklas sporerna eller konidierna ilånga kedjor från speciella sporhållare eller konidieforer.Färgen på en mögelkoloni beror till största delen på att sporerna är färgade.Olika nyanser av grönt är kanske det vanligaste i kylskåpet och på osten,men färgvariationen är stor, allt ifrån ljust gulvitt till rosa, blågrönt ochbrunt till svart förekommer. En del mögelsvampar har dessutom mörkfärgadehyfer, vilka ytterligare bidrar till missfärgning där svampen växer. Dennatyp av mörkfärgade mögelsvampar hittar man ofta på fönsterbågar medflagnande färg samt på sten.Det är således det vegetativa mycelet som orsakar nedbrytning, biodeterioration,av material. Sporerna är en förökningsform och i viss mån en viloochöverlevnadsform för svampen under ogynnsamma förhållanden. Sporernaorsakar ingen nedbrytning så länge de vilar. De är däremot en väsentlighälsorisk för den som arbetar i miljöer med höga sporhalter.Mikroorganismernas miljö- och näringskravEftersom mögelsporer alltid finns närvarande, föreligger en kontinuerlig riskför kontamination av svamp. Som andra levande organismer är svamparemellertid beroende av olika fysikaliska och kemiska faktorer för sin utvecklingoch tillväxt. De viktigaste faktorerna är tillgång på fukt och näring,men också temperatur, pH-värde och fritt syre spelar stor roll.Mögelkolonier som är odladepå kontaktplatta med sabouraudagar.332 Tidens tand