Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

dock på ett antal länsmuseer men att konkretisera behovet av förebyggandekonservering gick trögt.I Museiutredningens betänkande Minne och Bildning 1994 belyses problemenpå nytt. I kapitlet Museernas föremålsvård och registrering betonasatt museerna inte har kunnat ägna tillräckligt mycket tid åt basverksamhetersom vård och registrering på grund av otillräckliga resurser eller nerprioriteringarav verksamheten. Detta har resulterat i att stora samlingar är i dåligtskick och att stor eftersläpning av registrering och konservering har byggtsupp. En ovilja att alltjämt röra vid problemet lyser igenom.Genom SESAM-gruppens arbete och rapport 1995 från Kulturdepartementetstartade ett genomgripande bevarandearbete på museerna. Arbetenför arbetslösa akademiker skapades för att råda bot på den eftersläpningsom existerade. Satsningen gjordes främst inom registrering av samlingarna,men även bevarandeprojekt fick resurser. Det kanske mest genomgripandevar att genom en sinnrik formulering av ansökningskraven för beviljande avtjänster tvingades museerna att göra en bevarandeplan för sina samlingar.Många museer måste snabbt utarbeta en plan. De museer som redan hade enutarbetad plan för bevarandet av samlingarna premierades genom tilldelningav SESAM-medel.Nästan alla SESAM-anställda genomgick en utbildning under fem veckor.SESAM-kampanjen var mycket framgångsrik vad gäller spridandet av intresseför magasinsfrågor och förebyggande konservering. För att följa uppdenna våg av engagemang i bevarandefrågor fick RAÄ-ATm möjligheten attsammanfatta de tidigare kurserna i denna bok. Magasinsstandarder har diskuterats,men att bestämma en standard tar många år i anspråk och konsensusom minimikrav måste uppnås.Museimagasinen är föremålsarkiv och föremålen som dokument bordeha bättre skydd. En central fokusering genom ett regelverk som ställer kravpå bl.a. ett kontinuerligt bevarandearbete på museerna men som också medförnödvändiga resurser vore önskvärd.FörändringsarbeteFörebyggande konservering innebär allt arbete inom museet som strävarmot en bättre miljö för bevarandet av föremålen. Förändringsarbetet ska skeför alla museets uppgifter och genomsyra verksamheten. Antikvarien/intendentenär den person som har det största ansvaret för samlingarna. Även omdet finns en anställd konservator är det intendenten eller museichefen somtar de slutgiltiga besluten. De tillsammans med konservatorn måste därförkunna försvara föremålens bevarande i alla situationer. Det gäller inför arkitekteroch formgivare vid utställningsprojekt, hantverkare som anlitas vidombyggnad och flyttkarlar från transportfirmor vid utlån. I kontraktet medde olika firmorna bör ingå krav på aktsamhet och säkerhet. När fastighetsägarenengagerar reparatörer för ingrepp i museibyggnaden är det av störstavikt att museet ställer krav på säkerhet och aktsamhet. Det måste finnas klarariktlinjer på varje museum för den förebyggande konserveringen.28 Tidens tand