Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

Kyrklig konstYtbehandlingar under medeltidenUnder medeltiden utgjorde en grundering alltid underlag för såväl målerisom förgyllning. Grunderingen kunde bestå av krita och animaliskt lim ochpåfördes så tjockt som det behövdes för att utjämna skador eller ojämnheteri träet. Ofta kunde detaljer som hår och textilmönster utformas i dennakredering. Redan under tidig medeltid, 1100-talet, förekom oljegrundering,dvs. en grundering bestående av blyvitt och linolja. Att oljetekniken skulleha uppstått först på 1400-talet är följaktligen en missuppfattning. De flestamedeltidsföremål som nu finns bevarade i kyrkor och på museer är dock frånmedeltidens slut och har vanligen ett ytskikt uppbyggt på kritgrund. Beträffandemetallteknikerna, dvs. förgyllningar m.m., har dessa fortlevt fram tillvåra dagar. Vid till exempel en polimentförgyllning gäller nu som då enuppbyggnad med flera tunna lager kredering, därefter bolus/poliment samtslutligen metall. På de medeltida föremålen ligger även färgen på sammagrundering. Färgskiktet i är i allmänhet stabilt, den svaga länken utgörs avgrunderingen.MetallteknikerPolerteknik. En polimentförgyllning består av lim-kritgrund, bolus/polimentsamt bladmetall. Bolus är en mycket finkornig smidig lera som möjliggör attmetallen kan poleras till högglans. Bolus, som under medeltiden ströks utmycket tunt, är ofta röd men finns även i andra färger. En polimentförgyllningär mycket känslig för fukt och vatten. Avtorkning med fuktig trasa harödelagt många sådana förgyllningar i kyrkor men även tavelramar i privathem.Ofta har guldet torkats bort från den understa dammsamlande ramlistenmed fuktig trasa.Oljeteknik. Bladmetall kan även läggas i särskild anläggningsolja. Metallenkan då inte poleras utan blir matt. I mikroskop ser ytan knottrig ut.Bladmetall på oljegrund kan användas för effektens skull men även på sådanaställen där polerförgyllning skulle förstöras, som till exempel utomhus.En oljeförgyllning kan göras på nästan vilket underlag som helst, och den ärganska motståndskraftig. En oljeförgyllning på kritgrundering är visserligennågot tåligare än polimentförgyllning, men eftersom kritgrunden alltid ärvattenlöslig bör inte heller oljeförgyllningarna torkas med fuktig trasa.Under medeltiden förekom en typ av bladmetall, s.k. Zwischgold ellerlaminatguld, där guldbladet hamrats ihop med ett silverblad. Vid 1600-talets slut kom oäkta guld eller bladmässing, numera ofta kallat slagmetall.Under 1700-talet blev det en vanlig ersättning för äkta guld. Slagmetallenmåste alltid skyddas av en fernissa för att inte mörkna. Slagmetallen har enhårdare mer metallisk glans som särskilt under 1800-talet uppskattades väl såmycket som äkta guld. Slagmetall kan därför inte alltid förknippas med besparing.Vid 1900-talets början blev s.k. guldbrons populärt och användesBemålat trä 209