Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

LäderSmörj inte in läderföremål, det resulterar ofta i katastrof. För att framgångsriktkunna göra aktiva åtgärder måste man ha en stor kunskap om läder ochdess nedbrytning. Modern forskning har visat att insmörjning med modernalädervårdsprodukter, tvärt emot vad man kan tro, snarare förkortar livslängdenhos det redan åldrade lädret. Grad av nedbrytning måste också fastställaspå något sätt. En vattentvätt kan vara förödande, om man inte veti vilket skick föremålet är. Resultatet kan tyvärr bli värsta tänkbara – lädretgelatinerar och löses upp i tvättvattnet mitt framför ögonen på den förvånadeföremålsvårdaren. Det är bättre att förlita sig på vad man kan uträttai förebyggande syfte.När det gäller magasinering, ska man försöka uppfylla följande: mörkt,rent och svalt (konstant temperatur, max. 18ºC, min. 0ºC). Naturligtvis skabåde föremål och lokaler hållas rena. Ett råd är att täcka sadlar, seldon,remtyg m.m. med exempelvis lakansväv – ett enkelt sätt att minimera antaletvård- och städdagar i magasinet.PälsverkPäls ska helst förvaras i kylrum, men är detta inte möjligt bör man åtminstonenoga gå igenom denna del av samlingen och därefter förvara föremålenkategorivis utifrån hur mycket näring för mikroorganismer och skadedjursom föremålen innehåller. Primitivt beredda pälsar, klädedräkter m.m. innehållersom regel mest näring och bör förvaras för sig, gärna i separat utrymme.Mycket av vårt inhemska pälsmaterial är vitgarvat. Garvande substansi denna metod är kaliumaluminiumsulfat (alun). Alun är mycket löst bundettill lädrets kollagen och utsättst.ex. vita ”militärpälsar” för vattenså frigörs syra, vilken lättkan smitta andra föremål i pälsarnasnärhet. Hänger eller liggermycket vitgarvat materialtätt ihop, så kan t.ex. en vattenläckaeller en radikal höjning avfuktkvoten i materialet snabbt fåallvarliga konsekvenser i form avs.k. hopbränning.Medeltida stövel som är monteradpå ”block” av cellplast.Hud, skinn och läder 163