Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

Under endast drygt ett sekel har vi haft ett vetenskapligt förhållande tillmuseiföremålen. De kulturhistoriska disciplinerna växte fram under slutetav 1800-talet. Nationalmuseum härbärgerade ända fram till 1930-talet allade statliga kulturhistoriska samlingarna förutom dem som samlats in tillNordiska museet. Den vetenskapliga synen ställer ett större krav på autenticitetoch ordning. Källmaterial skapar grund för tolkningar och härledningaroch är faktiska bevis i en undersökning. Föremålen som källmaterialär grundstenarna i kulturhistorisk forskning. För källkritisk granskning måsteföremålen finnas åtkomliga och oförändrade. Detta är inte alltid fallet. Medforskningen har dokumentationen kring föremålens proveniens (härkomst)och historia kommit in i museiarbetet.Att bevara i oförändrat skickKonservering och restaurering av föremålen har förekommit i alla tider medmer eller mindre skonsamma metoder. På Riksantikvarieämbetet anställdesden förste tjänstemannen med titeln konservator 1906. Någon utbildningfanns ej utan arbetet gick enligt tradition. Händighet var ett kompetenskrav.Man var ingalunda okunnig, arbetet leddes av antikvarier och internationellanaturvetenskapliga metoder användes. Synen på föremålen som källmaterialhar dock förändrats. Rekonstruktioner och restaureringar gjorda påoriginalmaterialet var länge stor konst. Under en tid sågs föremålet endastsom ett kemiskt material och mycket av den nedbrutna betydelsebärandeoriginalytan avlägsnades. I takt med att konservering blev ett yrkesområdemed egen utbildning har en strängare vetenskaplig syn på föremålens autenticitetutvecklats.Konservering som vetenskap är uppbyggd av kulturhistoria, naturvetenskapoch teknik. En konservator förenar dessa ämnesområdens syn på föremålen.Hänsyn måste tas till alla de tre områdenas krav på källmaterialet.Behandling av föremålet föregås av en analys av skadorna och alla metodersom används måste dokumenteras i ord och bild. Att förändra så litet sommöjligt är den förhärskande etiska hållningen. Miljöns skadliga inverkan påmaterialen har blivit föremål för studier inom konservering, och idag ärförebyggande konservering ett stort arbetsområde inom bevarandet.Konservering betyder att bevara i oförändrat skick. En etisk riktlinje sominte låter sig göras med mindre än att museiledningarna ställer resurser ochlämpliga magasinsbyggnader till förfogande.Vem äger föremålen?Det finns idag 18 statliga museer, organiserade i 11 myndigheter och 3 stiftelser.Organisationsformerna är under ständig förändring. Några av dessaär ansvarsmuseer. Det är Statens historiska museer, Statens konstmuseer,Naturhistoriska riksmuseet, Folkens museum Etnografiska samt Nordiskamuseet. Länsmuseerna är 24 till antalet. Landstinget är oftast huvudfinansiär16 Tidens tand