Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

• Mekanisk bearbetning. I nästan alla led av beredning/tillverkning (gälleri synnerhet våra ”primitiva” och hantverksmässiga metoder) ingår bultning,knådning, sträckning, töjning, pressning och vridning (listan överhandgripligheter kan göras mycket lång) som viktiga arbetsmoment.Knådning, pressning och vridning är några benämningar på vad hudenutsätts för under ”blötläggningen,” allt för att effektivisera urtvättningenoch sköljningen. Generellt sett blir huden mjukare och följsammareju mer den bearbetas. Kapillärerna öppnas, och avståndet mellan fibrillernaökar. Friktionen mellan fibriller, elementarfibrer och fiberknippenminskar.• Tillsättning av fettämnen. Genom tillsats av olika slags fetter, oljor m.m.,i huvudsak av animaliskt ursprung, uppnås ett antal fördelar. Det görhuden vattenavvisande, ibland till och med näst intill vattentät (underspeciella omständigheter), vilket uppnås genom att fiberytorna i strukturenbeläggs med en tunn fett- eller oljehinna. Denna ger läderhuden hydrofobkaraktär, dvs. dess benägenhet att ta åt sig vatten minskar. Detillsatta fettämnena fungerar också som smörjmedel mellan de olika fiberkategorierna.Fettämnena bidrar sålunda till att den låga friktionenupprätthålls, när huden torkat till ett vatteninnehåll om ca 14 %. Merpartenav de tillsatta fetterna och oljorna (ca 75–80 %) kan med hjälp avlösningsmedel extraheras igen. Någon permanent kemisk bindning tillkollagenet uppnås alltså inte. De 20–25 % som dock binds till strukturengenererar inte någon märkbar höjning av krympningstemperaturen ochuppfyller alltså inte det kriteriet på garvning. Exempel på fettämnen somanvänds i ”primitiva” metoder är hjärnvävnad, märg, ister, talg, tran,fiskrom m.m., många gånger i kombination med varandra. Hjärnvävnadenfungerar som ett kraftfullt emulgeringsmedel på grund av sin höga haltav fosfolipider, vilka är släkt med fetterna och vattenlösliga. Pottaska,och i modernare tid såpa, används också för att emulgera de fastare fetternai blandningen. All beredning/tillverkning, även fullt modern, innehålleri någon mån moment som innebär tillförsel av fettämnen.• Rökgarvning. Genom att utsätta huden för rök från olika bränslen, t.ex.bark och ved från olika trädslag, sker en konservering. De garvande ämnenai röken är i huvudsak aldehyder och fenoler. Dessa reagerar kemisktmed kollagenet och beroende på bl.a. rökningstid och val av bränsle kankrympningstemperaturen pressas upp ca 5ºC. Som regel används rökgarvningsom ett komplement till övriga ”primitiva” metoder, men exempelpå rökning som enda garvningsmetod finns också.PälsskinnHudar och skinn med kvarsittande hårbeklädnad, dvs. pälsskinn, pälsar,fällar m.m., förekommer i mycket stort antal i våra svenska föremålssamlingar,antingen som egna föremål eller som del av andra föremål. Pälsskinnfinns t.ex på uppstoppade djur. När det gäller päls, är det i huvudsak så attHud, skinn och läder 159