Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

ÅtgärderPapperskonservering var länge en del av det traditionella bokbinderiarbetesom förr bedrevs i arkiv och bibliotek. Arbetet var därför mycket präglat avett mekaniskt hantverkstänkande som allför sällan tog hänsyn till objektensintegritet. Gamla slitna bokpärmar ersattes gladeligen med nya, ofta av heltannan karaktär. Trasiga kartor och ritningar lagades på löpande band, alltförmånga helt i onödan. Därtill kommer också en nästintill obefintlig dokumentation.De senaste tio åren har en mer nyanserad syn på konservering vuxit fram.Det direkta lappandet och lagandet har fått träda tillbaka för preventivaåtgärder. Där lagning och konservering fortfarande är nödvändig tas störrehänsyn till objektens ursprungliga karaktär. Vid val av konserveringsmetodtas också hänsyn till användarfrekvens och krav på tillgänglighet i originalform.I många fall erbjuds låntagarna i första hand en mikrofilmad kopiaeller numera en digital version, vilket i de flesta fall är fullt tillräckligt.Slitaget på originalen minskar, liksom behovet av lagningar. Riskabla ingreppför att komma åt informationen i kraftigt skadade dokument kan idagundvikas på ett smidigt sätt. Genom att avfotografera dokumenten digitaltkan innehållet ofta rekonstrueras med hjälp av ett bildredigeringsprogrami en dator.Användning och hantering ger på sikt nötningsskador av olika omfattning. Bra material hållersjälvfallet längre. Arkivvolymen längst ner i bunten har en kraftigt nedbruten skinnrygg, vilketförsämrar bandets hållbarhet på sikt. Detta är typiskt för många av 1800-talets böcker ocharkivvolymer. Nya garvningsmetoder och dåliga skinnsorter började användas, vilket medfördeen påtaglig försämring av hållbarheten.148 Tidens tand