Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

Tillsatser, limning och ytbehandlingDet formade papperet måste limmas för att det ska bli skriv- och tryckbart.Limningen kan göras på traditionellt sätt genom att man doppar arken ellerpå annat sätt tillför pappersytan en lösning av gelatin eller stärkelse, s.k.skrivlimning eller ytlimning. Papperet blir därmed mindre sugande. En limmandeeffekt kan också uppnås genom att fibrerna påverkas kemiskt så attdessa binder skriv- och tryckfärger. Kemikalierna tillsätts direkt i mälden,den vällingliknande blandningen av fibrer och vatten. Mäldlimning kan varasur, neutral eller basisk.Den s.k. surlimningen uppfanns 1807 av tysken M.F. Illig. Hartssåpa fälldesut på pappersytan med hjälp av alun. Fördelarna var många, men frånbevarandesynpunkt var det en nackdel. Papperet försurades och åldradessnabbare. Neutrallimning är en senare metod som har fått sitt stora genombrottförst under 1980-talet. Idag är det en av förutsättningarna för att göraett papper med lång hållbarhet.Genom tillsatser av krita eller kaolin kan papper göras opakt. Tillsatsernamotverkar genom sina basiska egenskaper (kalciumkarbonater) försurningav papper. Papperet buffras och får ett högt pH-värde. I s.k. arkivbeständigtpapper är det vanligt med ca 3 % kalciumkarbonater.Pappersytan kan bearbetas mekaniskt (glättning), så att den blir jämnare.I den moderna pappersframställningen kombineras ofta glättning med någonform av bestrykning. Bestrykningen kan bestå av en blandning av kritaoch stärkelse eller av syntetiska polymerer som lägger sig mellan och ovanpåfibrerna i papperets ytskikt. En jämn yta är förutsättningen för att kunnatrycka bilder med hög upplösning.Åldring och nedbrytningIngen kan idag säga hur gammalt ett pappersdokument kan bli. Blandde äldst kända pappersdokumenten finns några kinesiska handskrifter från200-talet e.Kr. som hittades av Sven Hedin under en av hans expeditionertill nordvästra Kina. Handskrifterna bevaras numera på Folkens museumEtnografiska. Under ideala förhållanden kan papper hålla åtminstone 1800år, alltså fullt jämförbart med papyrus och pergament. I våra arkiv och bibliotekfinns hyllkilometer av äldre handskrifter och tryckta böcker, vars papperverkar orört av tidens tand.Nedbrytning av papper kan vara orsakad av kemiska reaktioner och fysikaliskamekanismer som är kopplade till varandra. Komplexiteten i nedbrytningsförloppenär känd men ännu ej i detalj beskriven. Huvuddragen ärdäremot väl dokumenterade.Den kemiska nedbrytningen av fibrerna kan sammanfattas i två begrepp,hydrolys och oxidation. Den sura hydrolysen är den främsta orsaken till attfiberväggarnas cellulosapolymerer spjälkas, men också oxidativa angreppförstör. Andra typer av kemisk nedbrytning är fotoinducerad eller av mikrobiellnatur (cellulolytisk aktivitet, enzymer).Pappersdokument 145