Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

är industriprodukter, vars struktur och egenskaper i viss grad kan förändrasoch anpassas efter smak och behov.Regenatfibrerna har lägre draghållfasthet än bomull och försvagas i våtttillstånd. De har stor förmåga att ta upp fukt, skrynklar mycket, angrips lättav mikroorganismer, bryts ner av syror och gulnar av solljus. Jord och mullliksom värme missfärgar och försvagar viskos men ej acetatfibrer.Regenatfibrerna angrips inte av mal. Silverfisken äter viskos men inteacetatfibrer.SyntetfibrerSyntetfibrer framställs på kemisk väg med exempelvis stenkol, petroleum,salt, kalksten och naturgas som utgångsmaterial. Råmaterialet bryts ner tillenkla kemiska föreningar, som i sin tur genom kemiska processer förenasgenom högt tryck. De erhållna lösningarna pressas därefter genom munstycken(spinndysor) och behandlas i princip på samma sätt som regenatfibrerna.Synteterna delas in i tre grupper; polyamid: nylon, polyakryl: Dralon,Orlon och polyester: Dacron, Terylene. Förstavelsen poly- kommer från detgrekiska ordet polus, många. Om varje molekyl innehåller många amidgrupper,kallas föreningen för en polyamid etc. Den första syntetfibern, nylon(polyamid), introducerades på marknaden l938. Inom varje grupp förekommermängder av olika handelsnamn. Exempelvis är Dralon, Orlon ochCourtelle olika fabrikanters namn på samma acrylfibrer. Syntetfibrerna framställsdels som heldragna, långa filament, dels i avskurna längder (stapelfibrer).Syntetfibrerna är töjbara och elastiska samt motståndskraftiga mot insekteroch mikroorganismer. Med undantag för nylon, tål de ljus ganska bra.Statisk elektricitet är en negativ egenskap till följd av att deras förmåga attta upp fukt är låg. Vinylfiberna är mycket värmekänsliga, i högre grad änt.ex. nylon och Dacron. De kan inte strykas och knappast tvättas i varmtvatten. Jämfört med naturfibrerna är syntetfibrerna relativt motståndskraftigamot nedbrytning, förorsakad av luftföroreningar.FärgerMedeltidens färger anknöt i huvudsak till färgtraditionerna från antiken.Den blå färgen erhölls ur indigon, den röda färgen från krapproten. Gultkunde man få från björklöv, reseda och många andra gröna växter. Tillsammansmed olika tillsatser, t.ex. salter, formalin och ättiksyra, kunde manutöka färgnyanserna. Vid färgning av svart måste man för att erhålla godsvärta ofta använda så hårda färgningsmetoder att fibrerna tog skada. Hållfastheteni textilföremålens svarta partier är ofta mycket nedsatta och iblandsaknas de svarta delarna helt. År 1856 upptäckte en 18-årig engelsk ynglig,W.H. Perkins, det första anilinfärgämnet, mauvein, och metoden att genombetning med bl.a. tannin få basiska färgämnen att fästa på cellulosafibrer.Principerna för färgning med anilinsvart upptäcktes 1864 av engelsmannenLightfoot. Anilinfärgerna gav klara och starka färger som dock hade storaTextila material 135