Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

Stockholms stadsmuseums gamla stenmagasin i Börskällaren vid Stortorget. Bilden är fantasieggande.De gamla lokalerna tillför åtskilligt i upplevelsevärde till stenföremålen. Däremot varmagasinen förmodligen inte speciellt ändamålsenliga från bevarandesynpunkt. All hantering avstenen medförde oundvikligen svåra lyft med risker för stenen. Källarlokaler av den här typenkan ofta vara fuktiga och risk finns för algtillväxt och droppstensbildningar i extrema fall.Vittring/nedbrytningVittringsmekanismer verkar främst på sten som är placerad utomhus, då denär avsevärt mer utsatt än sten i inomhusmiljö. Det är viktigt att känna tillnedbrytningsmekanismerna, eftersom många museiobjekt tidigare har varitexponerade i en mer aggressiv utomhusmiljö. Vissa föroreningar kan finnaskvar i stenen som ”minne” och aktiveras i inomhusklimat. Vittring av stenberor på olika faktorer som kan systematiseras på flera sätt. Ett sätt är enligtschemat på nästa sida.De allra flesta av de nämnda naturliga processerna, liksom flera av deantropogena, är beroende av vatten i någon form. Vatten har betydelse närlermineral sväller och orsakar stress på stenstrukturen, när salter kristalliseraroch upplöses, när biologisk aktivitet sätter igång och när luftföroreningarangriper material. Det är därför bra, om man kan ta in föremåleni museer och magasin och därigenom minska risken för att objekten utsättsför vatten. Insamlade byggnadsdetaljer kan emellertid innehålla salter somblir aktiva i museiklimat, liksom att befintliga, ej synliga sprickor och skörapartier kan skadas vid hantering. Stenen kan ha ”minne” av sin tidigaremiljö. Även rena museiföremål kan ha minnen av tidigare behandlingar.Dålig konsolidering, lagning och rengöring kan ha lämnat spår i stenen sommed tiden bidrar till stenens nedbrytning.104 Tidens tand