Alternativ Tvångsvård - Institutionen för filosofi, lingvistik och ...

Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteoriGöteborgs universitetPraktisk filosofi: C-Uppsats 2011-01-10Alternativ TvångsvårdAv DrogmissbrukareFörfattare: Joakim JonssonHandledare: Caj Strandberg

InnehållsförteckningPaternalism ........................................................................................... 4Svag och stark paternalism ................................................................. 6Förmågan att fatta autonoma beslut .................................................. 6Lag om vård av missbrukare i vissa fall ............................................ 8Den kontroversiella tvångsvårdslagen ................................................ 8Richard J. Arneson och stark paternalism ...................................... 10Joel Feinberg och svag paternalism .................................................. 12Applikation av svag paternalism: Hur långt får man gå? ............. 14Akutmodellen .................................................................................... 14Odysseiskt Tvång .............................................................................. 16Slutsats ................................................................................................. 21Sammanfattning ................................................................................. 22Källförteckning ................................................................................... 242

InledningHur mycket makt staten ska tillåtas ha över dess medborgare är en klassisk filosofiskfrågeställning. En följdfråga är sedan hur mycket staten ska få ingripa i medborgarnasliv för att göra det bättre för dem. Om man tar det ytterligare ett steg så blir frågan hurmycket staten ska få ingripa i en medborgares liv mot dennes vilja för att göra detbättre för personen. Denna sistnämnda fråga berör en problematik som kallas förpaternalism och det är den som jag i den här uppsatsen kommer intressera mig för.Paternalism i form av lagstiftning är oerhört intressant eftersom det avgör hur friamänniskor ska få vara i samhället.Jag kommer att fokusera på tvångsvård av drogmissbrukare som är en form avpaternalism, det vill säga att man ingriper i en persons liv mot dennes vilja för att göradet bättre för personen. Ett svar på ovanstående frågor kan vara att det aldrig går attgöra det bättre för en person om man gör det mot dennes vilja, eller så kan man tänkasig att det går bra under vissa omständigheter. Till exempel tänker vi oftast att det äracceptabelt att en förälder behandlar sitt barn paternalistiskt eftersom barnet inte vetbättre, det kan helt enkelt bero på vem det är som behandlas paternalistiskt.Jag kommer att presentera en definition av paternalism och sedan en viktig distinktionmellan två hållningar inom paternalism, nämligen den mellan stark och svagpaternalism. Sedan kommer jag att gå vidare med att beskriva en autonombeslutsfattare eftersom konflikten mellan stark och svag paternalism huvudsakligenligger i hur man ska behandla en autonom beslutsfattare. Därefter kommer jagpresentera lagstiftningen i Sverige som reglerar användandet av tvångsvård avdrogmissbrukare och visa på att den är förutsätter stark paternalism. Jag kommer gåvidare genom att dyka ner i en diskussion mellan Richard J. Arneson och JoelFeinberg om vilken form av paternalism som är acceptabel. Jag har valt just dessa tvåfilosofer eftersom de är kända representanter för respektive hållning och deargumenterar, i alla fall delvis, direkt mot varandra. Arneson driver tesen att starkpaternalism är berättigad och jag kommer applicera Arnesons argument som stöd åtden rådande svenska lagstiftningen. Feinberg å andra sidan argumenterar för en såkallad svag paternalism och den kommer jag applicera som stöd åt en alternativmodell av tvångsvård som jag hämtat från Torbjörn Tännsjö. Jag har hämtat3

ytterligare en alternativ modell av tvångsvård från Torbjörn Tännsjö som jag kommerdiskutera kritiskt.I denna uppsats kommer jag att driva åsikten att svag paternalism är tillräcklig och attsteget till stark paternalism varken är berättigat eller nödvändigt. Vilket innebär att jagkommer förkasta den rådande lagstiftningen om tvångsvård av drogmissbrukare ochistället argumentera för en alternativ modell av tvångsvård. Därefter kommer jag sompresentera den andra alternativa modellen av tvångsvård som man skulle kunnauppfatta som om den stöds av svag paternalism. Men jag kommer argumentera för attäven om den får stöd av svag paternalism så bör den inte accepteras.PaternalismNär staten eller en individ ingriper i en annan persons liv, utan dennes tillstånd, medmotivationen att göra det bättre för den här individen eller när ett likadant ingripandesker mot en grupp av individer, så har vi ett fall av paternalism. Paternalism gör siggällande i våra liv i många avseenden, tydligast genom olika lagar. Till exempelgenom lagar som kräver att vi använder bilbälte när vi kör bil och hjälm när vi körmotorcykel. Ett annat exempel på möjlig paternalism, och som ofta diskuteras, är denrestriktiva lagstiftningen kring bruket av droger. Det är den paternalistiskaproblematiken kring den nyssnämnda lagstiftningen som denna uppsats är tänkt att iviss mån belysa. När man resonerar kring problemet med paternalism är det lätt häntatt man kommer in på frågor om hur mäktig staten ska få vara och om man får görainskränkningar av individers autonomi och i så fall hur stora inskränkningar.För ökad förståelse av paternalism så kan en definition av begreppet vara på sin plats.Utifrån ovanstående exempel kan vi dels se att det innehåller en begränsning avindividers autonomi, samt se att begränsningen sker på grund av vissa särskilda skäl.Ett förslag på definition är följande av Gerald Dworkin 1 :X handlar paternalistiskt gentemot Y genom att göra (eller undvika att göra) Z:1. Z (eller dess frånvaro) inskränker Y:s frihet eller autonomi.2. X gör så utan Y:s samtycke.1 http://plato.stanford.edu/entries/paternalism/#ConIss4

3. X gör det endast för att Z kommer att förbättra Y:s välfärd (och dettainnefattar att se till att hans välfärd inte försvinner), eller att på något sättgynna Y:s intressen, värderingar eller annat av värde.När det gäller lagstiftning så är det ganska uppenbart att den inskränker medborgarnasfrihet att göra som de vill genom dess befallande krav och hot om straff, såledesuppfyller lagstiftning det första villkoret. Det är inte riktigt klart om Dworkinlikställer frihet och autonomi i sin definition, men jag kommer hur som helst i dennauppsats fokusera på inskränkning av autonomi.Det andra villkoret ska förstås som utan Y:s samtycke och inte som mot Y:ssamtycke. Y behöver inte invända mot handlingen för att den ska vara paternalistisk.Det kan vara så att Y inte vet vad någon gör mot denne. Eller så kan det vara så att Xhandlar paternalistiskt utan att veta om Y samtycker eller inte (Dworkin 2010). För attexemplifiera kan man tänka sig en läkare som efter undersökning bestämmer vilkenbehandling patienten ska undergå, utan att ta reda på patientens preferenser i fråga ommöjliga behandlingar. Läkaren kan i det här fallet mycket väl råka ha sin patientssamtycke (Sandman, Münthe 2009).Det tredje villkoret kan också behöva en mindre reflektion. Det jag syftar på är att detsäger att handlingar är paternalistiska om den enda anledningen till att de utförs är attde är till förmån för Y:s välfärd. Det kan vara så att inskränkningen av Y:s frihet ellerautonomi utförs av fler anledningar än endast Y:s förbättrade välfärd. Till exempelhur en tredje part påverkas om man inte inskränker Y:s frihet eller autonomi(Dworkin 2010). Men definitionen kan uppfattas som alldeles för snäv då vi ofta harfler än ett syfte med vissa handlingar. Förslagsvis bör därför det primära syftet alltidvara att förbättra Y:s välfärd för att handlingen ska vara paternalistisk.Men jag kommer att utgå ifrån Dworkins definition i denna uppsats eftersom den itvångsvårdsammanhang är mycket användbar. Inom sjukvården, det vill säga irelationen mellan en läkare och dennes patient, är det allt som oftast självklart attläkaren endast handlar till förmån för patientens välfärd. När det gäller tvångsvård avdrogmissbrukare är det inte riktigt lika självklart och vi kommer att se att lagen omtvångsvård är paternalistisk, men att den också har en komponent som möjliggörtvångsvård av en person ifall denne anses vara ett hot mot andra.5

Svag och stark paternalismHållningen svag paternalism menar att man endast får ingripa paternalistiskt mot demedel som individer väljer att använda för att uppnå sina mål, ifall dessa medel tycksmotverka målen. Om en person verkligen föredrar ett långt och hälsosamt liv framförett liv med kortsiktiga njutningar i form av ett skadligt drogmissbruk så bör mantvångsvårda den här personen så att denne blir kvitt sitt missbruk. Men i fall där det ärtvärtom så skall personen i fråga tillåtas att bruka droger.Stark paternalism ser det istället som att om personer kan ha felaktiga mål. Därför ärde paternalistiska ingripande som gör det omöjligt för dem att uppnå dessa målberättigade. Ifall det är så att någon är drogberoende så är det enligt stark paternalismkorrekt att ingripa med motiveringen att det finns något objektiv bra för människorsom deras drogberoende är oförenligt med.Förmågan att fatta autonoma beslutFör att en handling ska vara paternalistiskt så krävs det som ovannämnt ettinskränkande av någons autonomi. Motsatsen till paternalism skulle därför kunnasägas vara en respekt för individers autonomi.Joseph Raz anser att huvudidén bakom idealet om personlig autonomi är attmänniskor ska skapa sina egna liv och ha makten över sina egna öden. Man ska formasina öden genom successiva beslut. En autonom persons välmående består av denframgångsrika strävan att nå de mål som man själv har valt. Ett autonomt liv kanbestå av strävanden av olika slag och en person med ständiga förändringar i smak ärlika förenlig med autonomi som en person med intakta preferenser. Personligautonomi är motsatsen till påtvingade val och att helt avstå från att använda sinförmåga att välja. En förutsättning för att en person ska kunna göra ett val är att denneär medveten om sina alternativ. Dessa alternativ kan innefatta förändringar i viktigaaspekter av ens liv, därför måste en autonom person vara medveten om att dennes livsträcker sig över tid. Eftersom vissa val kommer att påverka ens liv på ett betydandeoch varaktig sätt, så måste man ha en förståelse för vilken effekt olika slags valkommer att ha på en. Detta är en av många mentala förmågor som krävs för att enperson ska kunna fatta autonoma beslut. Raz menar att det finns tre villkor som måsteuppfyllas för att en person ska kunna göra ett autonomt val och dessa utgör tre6

komponenter av det autonoma valet. Dessa komponenter är mentala förmågor,adekvata alternativ och självständighet (Raz 1986, s. 369-374). Av dessa är den förstakomponenten av intresse då den rör förmågan att fatta autonoma val och det är justförmågan att fatta autonoma val som man kan misstänka en drogmissbrukare för attsakna. För att förtydliga mentala förmågor kommer jag nu att övergå till att presenteraTorbjörn Tännsjös krav på en beslutsfattare. Han anser att dessa krav ska uppfyllasför att en person ska ses som innehavare av dessa förmågor och uppfattas somautonom.Tännsjö lägger fram ett förslag på bestämning av när en person har förmågan att fattaett autonomt beslut och han gör detta i relation till vård. Han anger sju krav sommåste uppfyllas för att en person ska ses som innehavande av förmågan att fattaautonoma beslut och på så sätt vara kapabel att tacka ja eller nej till olikabehandlingsförslag. Det första kravet är att personen måste vara förmögen att se sigsjälv som agent. Det vill säga att det är personen själv som i fråga om val avgör vadsom väljs. Personen måste förstå innebörden av att tacka ja eller nej till olikabehandlingsförslag. Det andra kravet är att personen måste vara medveten om attolika val gör olika följder möjliga. Personen måste också inse att det också är andrapersoner som till viss del påverkar dessa följder och även det rådandesamhällsklimatet påverkar följdernas utformande. Personen måste inse attbehandlingar inte alltid är effektiva och att risken finns att hon skadas ytterligareistället för att botas. Det tredje kravet är att personen måste vara medveten omsannolikheter när det gäller följder av olika val. Personen måste inte kunna görafulländade beräkningar av dessa sannolikheter, men måste ändå inneha en visskunskap om att vissa följder är mer sannolika än andra. Det fjärde kravet är attpersonen måste utöver medvetandet om följders sannolikhet också skapa sig en åsiktom hur önskvärda de olika möjliga följderna är. För att personen sedan ska kunnavärdera de olika tänkbara följderna av hans val. Det femte kravet är att personenmåste vara kapabel att forma ett beslut utifrån en jämförelse av olika tänkbara följderssannolikhet och önskvärdhet. Det sjätte kravet är att personen måste vara kapabel attomvandla beslutet till en handling. Det sjunde kravet är att person måste vara kapabelatt förändra sina värderingar och uppfattning. Dessa uppfattningar och värderingar fårinte vara tvångsmässiga till sin natur. Personen måste vara mottaglig för argument ochnya erfarenheter (Tännsjö 2002, s. 29-34).7

Detta kan låta som en allt för krävande definition av förmågan att fatta autonomabeslut och att det skulle vara så många vanliga personer som har förmågan att fattaautonoma beslut. Men Tännsjö menar att vanliga personer inte använder den härförmågan fullt ut i många vardagliga situationer, att vi istället handlar efter vana, vigör som vi blir tillsagda utan att reflektera över det. Men detta borde inte innebära attvi inte har förmågan. Det viktiga är att vi har förmågan, även om vi i vardagen intealltid använder den fullt ut. Om vi har förmågan att fatta autonoma beslut, så bör virespekteras när vi uttrycker vår åsikt om en förslagen behandling. Man kan tänka sigatt även om man uttrycker sin åsikt och att man är kapabel att fatta autonoma beslut,så kan ens resonemang vara vekt. Men även om detta är fallet så bör ens åsiktrespekteras eftersom det vore orimligt att tänka sig att det vore upp till en läkare ellersocialsekreterare att avgöra vad som skall räknas som tillräckligt starkt resonemangför att accepteras (Tännsjö 2002, s. 34-36). Då skulle ju det inte spela någon roll omman är förmögen att fatta autonoma beslut om det ändå är upp till vårdpersonalen attavgöra om man får sin vilja igenom eller ej.Lag om vård av missbrukare i vissa fall 22 § Vård inom socialtjänsten ges en missbrukare i samförstånd med honom ellerhenne enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453). En missbrukare skalldock beredas vård oberoende av eget samtycke under de förutsättningar som anges idenna lag (tvångsvård).4 § Tvångsvård skall beslutas om han eller hon till följd av missbruket a) utsätter sinfysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara, b) löper en uppenbar risk att förstörasitt liv, eller c) kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någonnärstående.20 § Tvångsvården skall upphöra så snart syftet med vården är uppnått och senast närvården har pågått i sex månader (vårdtid).Den kontroversiella tvångsvårdslagenLåt oss nu se närmare på den svenska lagen om tvångsvård av missbrukare i vissa fall,som jag hädanefter kommer att kalla för tvångsmodellen. För det första så är2 http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1988:8708

lagstiftningen utifrån Dworkins definition inte rent paternalistisk. Eftersom deninnefattar c) i paragraf fyra som tar upp en tredje part, det vill säga en närstående så ärden inte enbart paternalistisk utan vidare än så. Däremot bör man reflektera över ifalldet verkligen bör vara så att en person ska kunna bli dömd till tvångsvård medmotiveringen att denne ses som ett hot mot andra.Tännsjö argumenterar för att tvångsvård aldrig bör ges som straff åt farliga personer. Iett modernt samhälle bör det inte vara tillåtet att låta personer skada varandra. Menom någon anses vara en fara för andra så bör tvånget inte innehålla behandling utaninspärrning, eftersom om någon behandlas på grund av andras intressen så riskerarbehandlingen att bli verklös för den intagne. Dessa skilda intentioner med vården, detvill säga att å ena sidan bota patienten och å andra sidan göra person ofarlig, kan ledatill att vi inte alltid gör det som är bäst för honom. Dessutom kan tvångsvård av dethär slaget leda till att patienten får för sig att man inte heller gör det som är bäst förhonom och dessa misstankar kan vara svåra att motarbeta. Vidare kan man tycka atten person bör dömas efter att denne begått en kriminell handling, eftersom det är svårtatt förutsäga om en person kommer vara farlig framöver. Om en person begår ett brottoch anses behöva vård så bör detta erbjudas, men det är sedan upp till den dömde attvälja att vårdas, om denne inte anser sig vara i behov av vård så bör han inte tvingas.Istället bör han spärras in som en vanlig kriminell person (Tännsjö 2002, s. 22-23).Denna uppfattning om att vård inte bör ges till vissa personer av hänsyn till andraverkar rimlig eftersom jag anser att det är viktigt att samhället skiljer vård från straff.Det förefaller mig konstigt att tänka sig att kunna bli botad från något man inte vill blibotad ifrån, förutsatt att man är autonom. Således anser jag att punkt c) avtvångsmodellen är överflödig. Men tvångsmodellen är förenlig med paternalism ävenmed punkt c), eftersom den i punkt a) och b) implicerar att paternalistiska handlingarär legitima.För det andra och intressantare för den här uppsatsen är punkt b) som säger att enperson ska tvångsvårdas om denne till följd av sitt drogmissbruk riskerar att förstörasitt liv. Att ”förstöra” sitt liv tyder på att man hänvisar till att ett liv med regelbundetbruk av droger är raka motsatsen till ett bra liv. Tvångsmodellen är förenlig med starkpaternalism därför denna anser att paternalistiska ingripanden är berättigade, i vissafall, även om personen vars autonomi inskränks är medveten om de dåliga effekternadrogerna kommer att ge på lång sikt och handlar frivilligt. För att tvångsmodellen ska9

anses vara rimlig så krävs det en existens av något som är objektivt bra respektivedåligt för en person. Denna är åskådning är förmodligen inte så kontroversiell ivardaglig mening då den verkar få stöd i en föreställning som de flesta har om att manbör få ingripa mot människor mot deras vilja i vissa fall där det gäller allvarligtskadliga aktiviteter som till exempel ett regelbundet bruk av droger. En föreställningsom menar på att svag paternalism inte räcker, utan det måste istället vara berättigatatt ta det ett steg till, det vill säga till stark paternalism. Men även om tvångsmodellenfår stöd i en föreställning hos gemene man så vilar den på en kontroversiell filosofiskgrund, eftersom den hänvisar till objektiva värden, att vad som är värdefullt förmänniskor är oberoende av vad enskilda individer anser. Ett synsätt som är merkontroversiellt än uppfattningen att värden är subjektiva. Denna hållning placerarbeslutsfattandet om vad som är värdefullt för en person hos personen själv och inte inågot abstrakt. Vilket innebär att vad som är värdefullt för en person är vad personensjälv sätter värde på, en hållning som är förenlig med svag paternalism. Men vissafilosofer menar att det är rimligare att föredra stark paternalism och en objektiv syn påvärde framför en subjektiv svag paternalism. En sådan filosof är Richard J. Arnesonsom argumenterar för stark paternalism 3 .Richard J. Arneson och stark paternalismArneson vänder sig mot svag paternalism och anser att svag paternalism är förenligmed subjektivism i fråga om det mänskliga goda. Han tillägger att om det goda går attlikställa med en tillfredställning av de begär man råkar ha, så är det kanske inte såviktigt ur en moralisk synvinkel. Han menar att subjektivism är en stöttepelare försvag paternalism och om man istället tänker sig objektivism i fråga om det goda såskulle den teorin inte vara lika rimlig. Han menar att stark paternalism iställetnaturligt stämmer överens med en uppfattning om vår strävan mot de värden som görvåra liv genuint värdefulla. Vi kan inte utesluta möjligheten att vi kan få en person attbyta från en livsbana som skulle ha resulterat lidande till en livsbana som kommer gepersonen ett liv som är genuint bra för henne, genom att inskränka personens frihet.Om man förstår det mänskliga goda korrekt så är autonomi en viktig komponent avdetta och ett liv fyllt av olika former av tvång är inte ett gott liv för någon. Men trots3 Arneson argumenterar egentligen för hård paternalism och Feinberg för mjuk paternalism,men de argument de framför är lika applicerbara på stark respektive svag paternalism.10

autonomins höga värde kan ens liv förbättras av att man tvingas bort från något somär dåligt för en. Vi har något i oss som ger oss värde som människor och som görmoraliskt anspråk på oss. Detta moraliska anspråk medför en plikt som innebär att vimåste göra våra liv värda att leva genom att åstadkomma sådant som är värdefullt föross själva. Detta förutsätter kapaciteten för rationell verksamhet som har ett specielltvärde på grund av att den gör våra liv till en möjlighet att åstadkomma sådant som ärgenuint värdefullt för oss. Arneson menar också att de flesta av oss anser attmöjligheten till fortsatt liv är något oerhört värdefullt för oss och som är kopplat tillen motsvarande plikt. Vi har alla, menar han, ett liv som det är upp till oss själva attleva. Men vi har en plikt gentemot det moraliska samhället att inte leva på vilketgodtyckligt sätt vi nu än kan tänkas vilja. Plikten innebär att vi måste använda denmöjlighet väl som fortsatt liv ger och inte låta den gå till spillo (Arneson 2005).Han har rätt i att svag paternalism blir avsevärt svagare om vi föreställer ossexistensen av objektiva värden och då debatten om vad som är rimligast att tänka sig,objektiva eller subjektiva värden, är långt ifrån avgjord så är det ett bra argument föratt man inte allt för lättvindigt ska acceptera svag paternalism. Men å andra sidankräver den typen av stark paternalism som han förespråkar objektiva värden och dådetta som tidigare nämnt verkar ännu mer kontroversiellt så borde vi ifrågasätta starkpaternalism mer än svag paternalism.Arneson skulle förmodligen anse att ett drogberoende i längden skulle förinta enpersons kapacitet för rationell verksamhet, vilket skulle leda till att personen inte kanåstadkomma sådant som är genuint värdefullt för denne och att det därför är ettfelaktigt mål att vilja bruka droger regelbundet. Jag ska försöka mig på ett exempelför att visa att det är något konstigt med att utkräva värdefulla åstadkommanden avmänniskor. Säg att vi har en person som på grund av att alla människor han någonsinträffat betett sig illa mot honom, utvecklat ett misantropiskt synsätt. I protest väljerhan att isolera sig från mänskligheten och flyttar till en stuga på en öde ö där han barasitter och stirrar in i en vägg dagarna i ända. Han har bunkrat upp med allaförnödenheter och kan utföra alla sina behov utan att behöva ta sin blick från väggen.Hans rationella verksamhet är minimal och man skulle till och med kunna säga att hanvalt att avstå denna rationella verksamhet. Ifall en sådan här person är möjlig så ärfrågan om Arneson skulle anse att den här personen har tillfredställt plikten attåstadkomma något värdefullt med sitt liv. Eller om han anser att personen bör tvingas11

till att leva bättre och att åstadkomma något värdefullt. Ett paternalistiskt ingripandemot den här personen skulle antagligen göra honom till en ännu mer beslutsammisantrop. Det verkar enligt mig en aning konstigt att ingripa i personers liv medmotiveringen att de måste börja åstadkomma sådant som värdefullt för dem. OmArneson anser att man bör låta den här personen leva som han gör så kan man frågasig om det är någon väsentlig skillnad på att ha kapaciteten för att åstadkomma någotvärdefullt men helt avstå från att göra det och att förinta sin kapacitet.Det går också att diskutera vilket sätt som det är rimligast att se autonomi på. Om mantänker sig att autonomi är en komponent i det mänskliga goda som Arneson görutifrån ett konsekventialistiskt synsätt så bör ju ens autonomi maximeras. Därför kantvångsmodellen vara berättigad utifrån det här perspektivet då man tänker sig att enbegränsning av personens autonomi under kort tid, det vill säga vårdtiden kan hjälpapersonen att behålla sin autonomi på lång sikt. Men denna autonomi som personen pålång sikt får behålla är en inskränkt autonomi då det finns vissa handlingar sompersonen inte tillåts göra ens i sin privata sfär. Personen är autonom då denne nu är frifrån sitt drogberoende men personen är inte autonom i den bemärkelsen att han tillåtsfatta ett autonomt beslut att bli drogberoende igen. Det är två olika sätt att se på enautonom person och det är givetvis svårt att avgöra vilket synsätt som är rimligast.Men om det synsättet på autonomi som Arneson förespråkar skulle visa vara orimligoch att autonomi inte är något som går att maximera så försvagas ju detta argumentavsevärt.Joel Feinberg och svag paternalismFeinberg motsätter sig stark paternalism eftersom den anser att det är acceptabelt attingripa mot kompetenta personer, mot deras vilja, för att skydda dem från de skadligakonsekvenserna av deras frivilliga val. När det gäller kompetensen så kan en personvara tillfälligt inkompetent i till exempel ett tillstånd av extrem berusning. För att ettval ska vara frivilligt så ska det vara fritt från olika typer av tvång, det får inte hellergrundas på ett misstag angående empiriska fakta som är underlag för valet och det skagöras i ett tillstånd som är känslomässigt lämpligt så att man är helt fokuserad. Vidareskall ens resonerande och kognitiva förmåga vara fria från misstag och valet ska varaväl övervägt. Ett fullt frivilligt val representerar agentens stabila värderingar, attityderoch begär. För att ett val ska undslippa paternalistiska ingripanden så måste det12

kvalificeras som tillräckligt frivilligt, där graden av frivillighet som är tillräcklig berorpå hur stor och oåterkallelig risken för skada är för agenten om denne verkställer sittbeslut. Således menar Feinberg att den enda gången paternalistiska ingripanden äracceptabla är när man måste avgöra om en person handlar frivilligt (Feinberg 1986, s.106-127) (Arneson 2005).Vi kan nu applicera Feinberg på temat drogmissbruk och se följderna. EftersomFeinberg anser att paternalistiska ingripanden endast är acceptabla när de har som målatt avgöra en persons frivillighet så skulle han acceptera att staten ingriper för attavgöra om en persons beslut att bruka droger är frivilligt. Först och främst måste deninkompetenta återfå sin kompetens, genom t.ex. avgiftning. När detta väl ärgenomfört och personen kan föra ett seriöst samtal, så kan det avgöras om personenpå något sätt tvingas att bruka droger, om personen är medveten om drogernasskadliga effekter, om personen befinner sig i ett lämpligt känslomässigt tillstånd ochså vidare. Men personens val måste vara frivilligt i hög utsträckning för att varatillräckligt frivilligt eftersom skadan eller risken för skada är stor sett till mängd ochoåterkallelighet när det gäller fortsatt bruk av droger. Men om personen visar sig varakapabel att fatta ett tillräckligt frivilligt beslut att fortsätta med droger så bör dettabeslut respekteras.Men frågan är om en person som vi i verkligheten ofta klassar som drogmissbrukareskulle kunna klara av de högt ställda kraven på frivillighet som Feinberg ställer upp.Om det existerar personer som klarar av dessa krav samtidigt som de regelbundetbrukar droger så är det förmodligen en minoritet bland drogbrukare. Om detta skullevisa sig vara ett korrekt antagande så skulle det betyda att en lagstiftning grundad påsvag paternalism, istället för stark, inte kommer låta folk skada sig själva genomdrogbruk hur som helst och att ungefär lika många skulle tvingas till behandling. Mende som faktiskt klarar av kraven bör respekteras för de beslut de fattar.Varför det bör respekteras och varför det bara är mjuk paternalism som bör accepterasförklarar Feinberg genom att hänvisa till personlig suveränitet. Det vill säga enautonom persons rätt till självbestämmande. Feinberg menar att stark paternalismfelaktigt utgår från att denna rätt är underordnad det som anses vara värdefullt förpersonen. Vad som ”anses vara värdefullt för personen” kan till exempel mena olikaversioner av självuppfyllelse, lycka eller bedrifter. Ingen av dessa är identisk med13

självbestämmande och en stark paternalist anser alltså att när en det som anses varavärdefullt personen inte stämmer överens med personens självbestämmande så skaden senare ge vika. Men Feinberg menar att det tvärtom är självbestämmandet somväger tyngre eftersom även när en person handlar på ett sätt som inte är menat attåstadkomma det som anses vara värdefullt för denne så får inte andra ingripa eftersomrätten till självbestämmande är viktigare än personlig välfärd. Detta eftersom livetpersonen riskerar ändå är personens eget och det tillhör endast denne. Därför måsteman låta den här personen bestämma själv så länge inga andra individer är direktinvolverade (Feinberg 1986, s. 57-62).Således bör det vara upp till personen som brukar droger att själv välja om denne villfortsätta med det eller inte, så länge bruket är inom dennes privata sfär. Om dennebegår andra kriminella handlingar som drabbar andra till följd av drogbruket så kanpersonen fortfarande riskera att spärras in, men då bör det vara på ett fängelse och inteen vårdanstalt.Applikation av svag paternalism: Hur långt får man gå?Jag nämnde ovan kort hur svag paternalism skulle appliceras på temat drogmissbrukoch jag kommer nu presentera två praktiska förslag som jag hämtat från TorbjörnTännsjös bok Tvångsvård (2002). Tännsjö förespråkar ett användande av dessa tvåmodeller av tvångsvård som han menar är att föredra framför den rådandetvångsmodellen.AkutmodellenTännsjö argumenterar för att tvångsmodellen inte är acceptabel eftersom denförutsätter att drogmissbrukare inte kan fatta autonoma beslut. Han menar att det kanvara så att personen verkligen vill fortsätta med sitt användande av droger. Hankanske har förmågan att sluta, men väljer att avstå från att använda den och hankanske gör så eftersom han föredrar den kortsiktiga njutningen framför de obehagligaeffekter som det ger på lång sikt. Således är den här personen inte motiverad till attsluta och detta medför en stor risk att tvångsvården blir verkningslös och att personenbara utsätts för lidande. Sedan, menar Tännsjö, är det skillnad på att fatta ett autonomtbeslut att upphöra med bruket av droger och på att fatta ett autonomt beslut att ta delav en behandling. En person kan ha ett tvångsmässigt beroende av droger, men detta14

hindrar inte honom från att autonomt kunna välja att bli eller inte bli behandlad motdetta beroende. Således bör dennes vilja, om personen nu är kapabel att fatta ettautonomt beslut, respekteras. Men om det är frågan om en person som är i ett tillståndav tillfällig sinnesförvirring eller, som Tännsjö kallar det, lider av delirium så ärdenna person ur stånd att fatta ett autonomt beslut. Men för att avgöra vad en sådanperson skulle ha beslutat om denne inte led av delirium, så är det berättigat att underkort tid tvångsvårda den här personen med syftet att få denne att nyktra till. För attsedan erbjuda den här personen vård mot sitt missbruk, men därefter ska det vara upptill personen själv att välja mellan att delta och att inte delta. Tännsjö kallar alltså denhär typen av tvångsvård för akutmodellen (Tännsjö 2002, s. 204-209, s. 212-216).Ytterligare en viktig aspekt av den svenska tvångsmodellen är att beslutet omtvångsvård av en drogmissbrukare gäller tills antingen syftet med vården är uppnåtteller i högst sex månader. Som jag nämnde tidigare verkar Tännsjö ifrågasättahuruvida tvångsvård verkligen är effektivt. Med detta i åtanke så skulle man utifråndet utilitaristiska synsättet som Tännsjö ansluter sig till, föredra en tvångsvårdsmodellsom producerar lidande under så kort tid som möjligt. Eftersom det alltså inte ärsäkert att det efter avslutad tvångsbehandling kommer att produceras tillräckligt medlycka för att väga upp lidandet. Det ultimata utifrån en utilitaristisk ståndpunkt i dethär avseendet vore om missbrukaren efter att genomgått den korta akutmodellenbestämmer sig för att ta del av den frivilliga vård som erbjuds och bli kvitt sittmissbruk. Ifall de tackar nej till den erbjudna behandlingen så bör detta beslutrespekteras även om socialsekreteraren uppfattar detta som ett mycket konstigt beslut.Det är upp till personen ifråga, om denne är autonom, att avgöra om hans användandeav droger är ett missbruk eller inte.Den första delen av akutmodellen är inte kontroversiell då både stark som svagpaternalism accepterar ett omhändertagande och avgiftning av en person som ärtillfälligt inkompetent på grund av drogbruk. Skiljepunkten ligger i att svagpaternalism sedan respekterar vilket beslut den kompetenta och autonoma personenän fattar medan stark paternalism i form av tvångsmodellen bara respekterar beslutetifall personen väljer att ingå behandling. Paragraf två i tvångsmodellen säger attbeslut om vård skall fattas i samförstånd med brukaren, men detta innebär inte attbrukarens samtycke krävs för ett beslut.15

Akutmodellen kan möjligtvis vid första anblicken te sig vara alltför slapphänt, i allafall enligt vissa, och att den tillåter personer att bruka droger i så stor utsträckning desjälva väljer. Vilket kan leda till att man skapar sig en uppfattning om att ett införandeav akutmodellen skulle göra det omöjligt att förhindra drogmissbruk i samhället. Menjag anser att en sådan uppfattning endast kan uppstå ifall man inte tillräckligtbegrundat innebörden av akutmodellen. Som jag nämnde tidigare när jag diskuteradeFeinberg och svag paternalism applicerat på drogbruk så skulle förmodligen väldigt fåpersoner som brukar droger regelbundet klara av de höga krav som ställs påkompetens och ett autonomt beslutsfattande. Om vi för det första antar att i alla fall endel av dem som brukar droger regelbundet brukar tunga droger (t.ex. metamfetamin)som medför skador allvarliga skador på hjärnan och som gör att deras förståelseriskerar att utplånas 4 så kommer de med stor sannolikhet inte klara av t.ex. Tännsjöskrav på autonomt beslutsfattande. Dessutom skulle svag paternalism bara accepteraatt en person tillåts bruka droger i dennes privata sfär. För att en person ska ha dennamöjlighet att endast bruka droger i sin privata sfär så krävs det att personen har en godekonomi så att denne har råd att inhandla droger utan att till exempel begå enkriminell handling för att få tag i pengar. Visserligen kan det finnas sådana som harekonomin som krävs för ett acceptabelt drogbruk men om vi återigen gör ettantagande om vad som kännetecknar en drogmissbrukare så brukar inte god ekonomivara en av de sakerna. Det jag försöker peka på är att det förmodligen är svårt attupprätthålla ett drogmissbruk i längden och att samtidigt behålla sin förmåga att fattaautonoma beslut. Dessutom får personen inte överträda lagen på något vis för attfinansiera sitt drogbruk eftersom denne då riskerar att sättas i fängelse precis som allaandra medborgare i samhället. Detta innebär, enligt mig, att akutmodellen inte alls ärslapphänt utan snarare väldigt krävande, men detta förutsätter givetvis attakutmodellen innefattar sådana höga krav som Feinberg och Tännsjö ställer upp.Däremot ska det återigen sägas att akutmodellen accepterar att en person brukardroger om denne visar sig klara av samtliga krav.Odysseiskt TvångTännsjö argumenterar alltså för ett användande av akutmodellen istället förtvångsmodellen. Men han förespråkar ytterligare en alternativ modell av tvångsvård4 http://www.drugfreeworld.org/sv/drugfacts/crystalmeth/the-deadly-effects-of-meth.html16

som han kallar för Odysseiskt tvång. Denna modell går ut på att man får kontrakterain sig i tvångsvård för att skydda sig mot ens eventuella framtida beslut som motsättersig tvångsvård.Om en person genomgår akutmodellen och sedan beslutar sig för att ta del av denerbjudna vården så bör det också, anser Tännsjö, vara möjligt för personen att skrivaett kontrakt med vårdanstalten som säger att personen under en begränsad tid skalltvångsvårdas. Personen avsäger sig alltså sin autonomi under denna begränsade tidoch ger vårdanstalten tillstånd att tvinga kvar honom i behandlingsprogrammet. Skäletsom Tännsjö ger är att det ofta förekommer en viljesvaghet hos oss alla och att vi börges möjlighet att skydda oss mot den när den är ett hot mot viktiga aspekter av vårtliv, såsom vår hälsa. Därför borde sådana som är drogberoende få en möjlighet attskydda sig från en eventuell framtida vilja att göra något som ur hälsosynpunkt ärskadligt. Tännsjö anser att Odysseiskt tvång bör tillåtas eftersom det är vad mångamissbrukare är i stort behov av och det verkar rätt att tillåta dem att skriva underkontrakt som skyddar dem mot möjligheten att de under behandlingstiden fattarmotsatta autonoma beslut (Tännsjö 2002, s. 209-212).Tännsjö anser att Odysseiskt tvång bör tillåtas, men det ska tilläggas att han gör dettamed viss tveksamhet. För det första så säger artikel 5 av konventionen om skydd förde mänskliga rättigheterna med avseende på tillämpningen av medicin att en person,som frivilligt ingått i behandling, när som helst får ångra sig och välja att avbrytabehandlingen 5 . Odysseiskt tvång kan ju inte då vara förenligt med dokumenten om demänskliga rättigheterna och även om detta inte nödvändigtvis gör det fel så gör det ialla fall det problematiskt.Ett annat problem med Odysseiskt tvång är att när personen väl ångrar sig och villlämna programmet så börjar likheterna med tvångsmodellen att bli allt större. Bådainnefattar en person som mot sin vilja behandlas och man kan ju som ovannämntifrågasätta tvångsmodellens effektivitet då personer ska försöka botas mot sin viljaoch därför bör man ju även ifrågasätta Odysseiskt tvång av samma anledning. Detförefaller mig konstigt hur Tännsjö kan avfärda tvångsmodellen men accepteraOdysseiskt tvång, då denna riskerar att få samma resultat som tvångsmodellen. Om5 http://www.manskligarattigheter.gov.se/dynamaster/file_archive/020521/19c88077181ffaf51f1a76c92727ed10/europa_970404.pdf17

han nu argumenterar för att den senare är grundad på missbrukarens autonoma beslutoch att detta ska respekteras, så kan man tycka att missbrukarens alla autonoma beslutska respekteras och detta verkar Tännsjö hålla med om:Det är en person faktiska önskan, när en sådan önskan kan fastställas, som börrespekteras. (Tännsjö 2002, s. 210)Ytterligare problematik kommer fram när man ställer frågan om det verkligen börvara så att ett autonomt beslut tillåts vara viktigare än ett annat autonomt beslut. Mankan argumentera att det kontraktet som man skriver under i fråga om Odysseiskttvång inte skiljer sig från andra kontrakt som också förbinder en att göra saker emotens vilja. Men skillnaden är att kontraktet vid Odysseiskt tvång endast är till för ensegen skull, medan de flesta andra kontrakt involverar en annan part. Ytterligare enskillnad är att kontraktet vid Odysseiskt tvång inte går att bryta. Tännsjö menar att detska gälla under en begränsad tid. Men är det upp till missbrukaren själv att välja ochman respekterar hans autonoma beslut, så kan man ju tycka att om han nu får ingå ettkontrakt under begränsad tid så bör han också få möjlighet att autonomt besluta sigför att skriva ett kontrakt som binder upp honom tills han av vårdanstalten anses varabotad.Odysseiskt tvång verkar, enligt mig, dela vissa likheter med slaverikontrakt, även omdet givetvis är mildare, dels eftersom det inte innebär att alla ens rättigheter försvinneroch dels för att det förslagsvis ska vara tidsbegränsat. Men man avsäger sig dockrätten till självbestämmande, och man gör detta i utbyte mot ett löfte om attvårdanstalten ska göra sitt yttersta för att ens missbruk ska försvinna. John Stuart Millargumenterar i sin bok On Liberty (1859, s. 86-89) för att man inte bör få ingå islaverikontrakt eftersom frihetsprincipen inte kan tillåta en person att vara fri attbesluta att denne inte ska vara fri. Men detta kan tolkas som att han menar att frihetblir något som anses vara värdefullt för en person och person är därför inte fri attavsäga sig sin framtida frihet. Det är alltså, enligt Mill, viktigare att en person leverett liv i framtiden fritt från tvång i form av slaveri än att personen faktiskt får användasin frihet att autonomt välja hur han skall disponera sin framtid. Mill var som bekantutilitarist och det visar han här genom att ansluta sig till synsättet att autonomi ärnågot som går att maximera.18

Feinberg diskuterar både problematiken kring slaverikontrakt och problematiken medandra överenskommelser som leder till att en individs två frivilliga beslut står ikonflikt. Men eftersom Odysseiskt tvång skiljer sig på viktiga punkter frånslaverikontrakt så kommer jag endast presentera hans uppfattning kring den senareproblematiken.Det är viktigt att inte se de två besluten som om de vore beslutade av två olikaautonoma personer som ställs mot varandra. Detta eftersom stora delar av idealet ompersonlig autonomi kräver en kontinuitet av personlig identitet över tid. Det vill sägamellan tidigare och senare versioner av samma person. Om ett beslut är mer frivilligtän det andra så menar Feinberg att det beslut som är det mest frivilliga av de två börha företräde. Men i ett fall där två beslut är lika frivilliga så är det svårare att avgöra,men han menar ändå på att man måste låta det första beslutet segra eftersom det är detgenuina beslutet av en suverän individ och att det måste tillåtas att regera överframtida eventuella beslut. Han anser att man inte bör se på autonomi som något attmaximera utan att istället se det som förenligt med en suverän individs rätt tillsjälvbestämmande. Feinberg menar att om man inte själv får välja att få fördelar nu påbekostnad av ens frihet i framtiden så kommer ens livslånga lager av friheter attmaximeras mot ens vilja. Medan ens rätt till självbestämmande kommer att försvagaseftersom man inte själv nu får välja hur ens friheter och fördelar skall fördelas överens framtid. Den typen av frihet som ens framtida jag får är en liten kompensation(Feinberg 1986, s. 81-87).Det vore konstigt att tänka sig att den som bestämmer över fördelningen av ensfriheter och fördelar inte är en själv. Utifrån det perspektivet verkar det vara rätt attlåta en person skriva under ett kontrakt som tar frihet ifrån honom under en viss tidoch ger honom istället en fördel i form av att bli drogfri. Men argumentet somFeinberg lägger fram är möjligtvis inte övertygande nog, då det känns intuitivt fel attlåta en person vara i en slags fångenskap för sin egen skull om denne nu ångrar sigoch vill avsluta behandlingen. Om personen undergår radikala förändringar ivärderingar så skulle man kunna se det som att det faktiskt är två skilda personer medtvå olika åsikter. Till exempel kan den första personen vilja bli kvitt sitt missbruk ochanser att socialsekreterare och läkare har rätt i att hans liv kommer bli mycket bättreefter att ha genomgått behandlingen och skriver därför på kontraktet. Men personenförändrar någon gång under behandlingen sina värderingar och tycker nu istället att19

det är den hedonistiska njutningen som droger ger som är att föredra framför ettdrogfritt liv och vill därför avsluta sin behandling. Givetvis kan en bedömning av enpersons värderingar vara svår att göra, men om vi tänker oss att den är möjlig attgenomföra så bör personen tillåtas avsluta sin behandling. En annan anledning till attpersonen vill avbryta behandlingen med en autonom vilja kan vara att personen intetill fullo förstod alla innebörder av tvångsvård. Känslan av frihetsinskränkning kan tillexempel vara svår att förstå förrän man befinner sig i en verklig situation av justfrihetsinskränkning.Men å andra sidan skulle Feinberg nog hävda att personen i så fall inte var tillräckligtfrivillig när denne skrev under kontraktet om att bli tvångsvårdad. Med tanke påbeslutets oåterkallelighet skulle det ställas oerhört höga krav på personens frivillighetoch då skulle denne kanske först få prova på tvångsvård en vecka innan han går medpå att bli tvångsvårdad en längre tid. På så vis kan personen, i alla fall i vissutsträckning, få uppleva känslan av frihetsinskränkning. För att på så sätt kunna blitillräckligt informerad för att fatta ett beslut som faktiskt representerar personensstabila värderingar, attityder och begär. Dock kan man då fråga sig om man någonsinkan bli tillräckligt informerad om all relevant empirisk fakta som behövs för att manskall kunna fatta tillräckligt frivilligt beslut om att kontraktera in sig i tvångsvård. Tillexempel kan det vara så att det inte räcker med en veckas prövotid för att kunnabesluta sig för att man vill genomgå sex månaders tvångsvård. Det vore givetviskonstigt om man inte heller under prövotiden får ångra sig eftersom det är precis denproblematiken prövotiden är tänkt att förhindra. Kraven på frivillighet skulle varalägre ifall tvångsvårdstiden vore kortare och därför borde kortare perioder avtvångsvård vara mer möjliga än längre. Vilket kanske Tännsjö syftade på när hantänker sig att Odysseiskt tvång är acceptabelt och att det bör vara tidsbegränsat ochinte tills personen av vårdanstalten anses vara botad. Men jag är mer benägen att slutamig till åsikten att det inte går att få fram all fakta som är nödvändig för att man skakunna fatta ett tillräckligt frivilligt beslut att ingå i Odysseiskt tvång.Om en person nu mot förmodan faktiskt kan fatta ett tillräckligt frivilligt beslut attunder en viss tid kontraktera in sig i tvångsvård så är denne senare fortfarande bundenav det ursprungliga beslutet eftersom den förändrade personen fortfarande är ansvarigför sitt första beslut. Vårdanstalten bör då vara trogen det första beslutet även ompersonen under vårdtiden ändrar åsikt och vill avbryta behandlingen. Däremot bör20

vårdanstalten reflektera över om den ska hålla patienten bunden till sitt kontrakt trotsatt man anser att dennes vilja att avsluta behandlingen är så stark att en fortsattbehandling eventuellt kan orsaka stor skada på patienten.SlutsatsLagen om vård av missbrukare i vissa fall eller tvångsmodellen, som jag i den häruppsatsen kallat den, vilar enligt mig på en kontroversiell grund. Detta eftersom denverkar förutsätta objektiva värden. Den ser till att en drogberoende person placeras itvångsvård oavsett om personen i fråga är kompetent och kan fatta ett autonomt beslutatt avstå behandling, med motiveringen att det är bättre för personen att bli behandladmot sitt drogberoende. Arneson försöker försvara sådana motiveringar och steget tillstark paternalism genom att hänvisa till att vissa saker är genuint värdefulla för ossalla. Men att argumentera för sådana objektiva värden framför subjektiva värden ärkontroversiellt då det är rimligare att föreställa sig att varje person själv avgör vadsom gör dennes liv värt att leva, så länge denna person är kompetent och autonom detvill säga. Jag nämnde kort tidigare i uppsatsen att tvångsmodellen möjligtvis kan fåstöd i en slags allmän uppfattning om att vi bör få ingripa i andras liv och att ett nejinte bör respekteras ifall det får innebörden att personen kommer att skada sig själv.Personligen tror jag att om en sådan uppfattning existerar så är den grundad på attman har svårt att tänka sig att en kompetent person skulle kunna välja att bruka drogerpå ett skadligt sätt. Man utesluter drogmissbrukare från kategorin kompetentaindivider på ett sätt som man till exempel inte skulle göra med en risktagandebergsklättrare som ofta äventyrar sitt liv i jakt på nästa utmaning. Men jag tror att denuppfattning till viss del skulle försvinna då man märker hur höga kraven bör vara påfrivillighet för att en person skall tillåtas välja att ägna sig åt ett skadligt drogbruk. Endel av dem som skulle omhändertas av akutmodellen skulle antagligen saknakapaciteten för ett autonomt beslutsfattande och skulle därför tvingas till behandling.Det jag vill komma fram till är att svag paternalism och akutmodellen skulle varatillräcklig inte bara ur en filosofisk åskådning utan även utifrån en allmän synvinkel.Den reella skillnaden i antalet behandlade mellan tvångsmodellen och akutmodellenär förmodligen inte särskilt stor, men akutmodellen är att föredra eftersom den tillåteren kompetent person att fatta ett autonomt beslut att upprätthålla ett drogberoende ochden respekterar det beslutet.21

Diskussionen om Odysseiskt tvång är något av ett sidospår då den inte direkt är enförlängning av akutmodellen. Det är istället ett sätt för komptenta personer att väljaatt tvingas kvar i behandling mot sin eventuella motsatta vilja senare under vårdtidengenom att skriva under ett kontrakt. Men om antagandet att tvångsvård inte äreffektiv, eftersom personen som utsätts för den inte är motiverad till att bli botad, ärkorrekt, så bör det rimligtvis vara så att tvångsvården blir meningslös. Men omtvångsvård faktiskt är effektiv så faller den kritiken och det bör det rimligen vara såatt man kan vara bunden av ett tidigare autonomt beslut eftersom man fortfarande äransvarig för det första beslutet. Men jag ställer mig tveksam till att man i falletOdysseiskt tvång kan tillåtas fatta det första bindande autonoma beslutet. Eftersomdet är ett så stort och i viss mån oåterkalleligt beslut som riskerar att utsätta personenför alltför stora påfrestningar så bör det ställas oerhört höga krav på den som villskriva under ett sådant kontrakt. Krav som är så höga att de förmodligen är omöjligaatt klara av. Istället bör det, enligt mig, vara så att om en drogberoende har förmåganatt fatta autonoma beslut och väljer att ingå behandling så bör denne få vård och villdenna autonoma beslutsfattare sedan avbryta behandlingen så bör man respektera detbeslutet.SammanfattningDen här uppsatsen har som avsikt att belysa en paternalistisk problematik som finnsinom användandet av tvångsvård av drogmissbrukare i Sverige. Jag presenterar tvåmotsatta hållningar inom paternalism, den ena är svag paternalism som anser attpaternalistiska ingripanden endast får ske mot de medel som personer använder för attnå sina mål, ifall dessa motarbetar målen. Den andra hållningen kallas för starkpaternalism och anser att man får ingripa mot målen då personer kan ha felaktiga mål.För att förklara vad det är för typ av person som drabbas av paternalism så går jagigenom vissa krav som ställs på en person för att denne skall uppfattas som autonom.Därefter presenterar jag den svenska lagstiftningen om tvångsvård avdrogmissbrukare, som jag kallar för tvångsmodellen, och visar att den är förenlig medstark paternalism. Jag ansluter mig däremot till uppfattningen att svag paternalism ärtillräcklig och att stark paternalism förutsätter en kontroversiell syn på vad som är avvärde för personer. Den är kontroversiell då den menar att vissa saker är av värde fören kompetent person oberoende av vad personen själv anser. Detta förklarar mittförkastande av tvångsmodellen. Jag argumenterar istället för en alternativ modell av22

tvångsvård som kallas för akutmodellen och som är förenlig med svag paternalismdärför att den respekterar frivilliga beslut från autonoma beslutsfattare.Därefter presenterar jag ytterligare en alternativ modell av tvångsvård som har fåttnamnet Odysseiskt tvång. Den går ut på att personer som vill bli kvitt sittdrogberoende får möjlighet att skriva ett kontrakt med en vårdanstalt som gör attpersonen under en viss tid tvångsvårdas. Jag anser att Odysseiskt tvång riskerar attdela vissa likheter med tvångsmodellen vilket gör den oacceptabel ur min synvinkel.Men jag lägger också fram argument för att den förmodligen är omöjlig att användasig av då det skulle ställas så oerhört höga krav på de personer som vill ingå iOdysseiskt tvång. Vilket resulterar i att jag förkastar Odysseiskt tvång. För att väldigtkortfattat summera så driver jag alltså åsikten att svag paternalism är tillräcklig och attdenna är förenlig med akutmodellen, som jag anser är att föredra framförtvångsmodellen. Vidare anser jag att Odysseiskt tvång förmodligen varken ärönskvärd eller användbar.23

KällförteckningArneson, Richard J, 2005, ”Joel Feinberg and the Justification of Hard Paternalism,”Legal Theory, 11: 259-284.Dworkin, Gerald, 2010, ”Paternalism,” Stanford Encyclopedia of Philosophy:http://plato.stanford.edu/entries/paternalism/Feinberg, Joel, 1986, Harm to Self, Oxford: Oxford University Press.Mill, John Stuart, 2002, On Liberty, u.o. London: Dover Publications, IncRaz, Joseph, 1986, The Morality of Freedom, Oxford: Oxford University PressSandman, L, Munthe, C, 2009, ”Shared Decision Making, Paternalism and PatientChoice,” Health Care Anal, 18: 60-84.Tännsjö, Törbjörn, 2002, Tvångsvård, Stockholm: Thales.Lag om vård av missbrukare i vissa fall:http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1988:870Konvention om de mänskliga rättigheterna och biomedicinen:http://www.manskligarattigheter.gov.se/dynamaster/file_archive/020521/19c88077181ffaf51f1a76c92727ed10/europa_970404.pdfSkadliga effekter av metamfetamin:http://www.drugfreeworld.org/sv/drugfacts/crystalmeth/the-deadly-effects-ofmeth.html24