How do we write the history of gardens and landscape ... - arkitektur

How do we write the history ofgardens and landscapearchitecture, and from whatperspective?CATHARINA NOLINFil. dr, universitetslektorKonstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitetStockholm, SwedenTEL: +46 08 16 47 15catharina.nolin@arthistory.su.seAbstractContemporary Swedish landscape architecture has hitherto been rarely studied, andforemost by the architects themselves – although their work have interest far outside theirown circle. Right now, no Swedish periodical is dedicated to contemporary landscapearchitecture. Is this a sign of lack of interest in the field? It should be remembered, that allthrough the 20 th Century, Swedish landscape architects presented their works in specialperiodicals, contributing to the construction of their own historiography. How can futureresearch establish itself, given the scarce possibilities to come forth with contemporarylandscape architecture?Today, garden history is firmly established as an academic field in the Nordic, although itwould gain from further theoretical and methodological discussions. Landscape architectureis a research field of many disciplines, among them architecture. However, in the history ofarchitecture, gardens have traditionally had a marginal position. Only as an exception arethey included in general overviews, and in Sweden, first in the most recent, Signum'ssvenska konsthistoria, Ideally, what do we do? Write a separate history of gardens andlandscape architecture, or keep striving for their full treatment within general art history(and especially architectural history)? What happens when landscape architects write theirown history? And does it differ from how art or architectural historians would write it? Apartfrom this, there are the vital discussions of the content. Should place-making or placemakersbe the focal points of interest? Another question to the historiography of the field iswhat importance we should attach to well-established histories, like that of the modernistgarden as a zenith of the 20 th Century, or the importance of male icons. How should womendesigners get the place they deserve in canon and historiography? And at last: how do wewrite a decent general history, when so many studies are clearly missing.

InledningDen samtida svenska landskapsarkitekturen harhittills utforskats föga och då främst inom denegna kåren. Ämnet borde dock vara av intresselångt utanför den egna yrkesgruppen, inte minstmed tanke på att det idag finns ett stort brettintresse både för allt som hör till hemmet och förallmänna platser. I takt med att samhället harförändrats har även landskapsarkitektyrketutvecklats och uppdragen täcker idag allt frånstora landskapsprojekt som anslutningen tillÖresundsbron utanför Malmö över restaureringarav äldre parker och ned till planeringen av småbostadsgårdar. Många landskapsarkitekter arbetarockså i gränslandet till design och konst ellersamarbetar direkt med konstnärer. Här kannämnas NOD som tillsammans med Dan Wolgersgjort Tårtan i Bagarmossen, liksom de arbetensom Jonas Berglund har utfört tillsammans medskulptörerna Mats Olofgörs och Hans Peterson,däribland en rondell vid Alvik i Stockholm.Monica Gora och Gunilla Bandolin är andrauppmärksammade personer som arbetargränsöverskridande och inte självklart kan sägastillhöra en yrkeskategori eller en annan.En förutsättning för att kunna föra ut nylandskapsarkitektur utanför den egna sfären är attdet finns ett forum att sprida den i. Och här liggerkanske ett av problemen med samtidalandskapsarkitektur: det finns just nu ingen svenskspecialtidskrift för denna konstart, varken inriktadpå historien eller på samtiden. Hur ska dåavsaknaden av en specialtidskrift tolkas? Hängerdet samman med att Landskapsarkitekternasriksförbund lades ned och att alla typer avarkitekter samlades under det nya förbundetSveriges arkitekter? Faktum är attlandskapsarkitekterna är helt osynliga på Sverigesarkitekters hemsida. Det kanske är så attlandskapsarkitekterna själva inte längre ser sigsom en egen yrkeskategori, utan att de betraktarlandskapsarkitektur som en del av den storaövergripande konstarten arkitektur. Att studeraden separat blir då ett sätt att isolera den. Eller ärdet husarkitekterna, som torde vara i majoritetbland alla arkitekter, som är ointresserade avlandskapsarkitektur, och att konstarten därföruppfattas som mindre intressant eller angelägen?Ointressant är i alla fall inte svensklandskapsarkitektur. Troligen finns det fleraförklaringar till den tidskriftssituation vi har idag.Hur engagerade är då nordiska arkitekter ilandskapsarkitektur? Förmodligen mycket olika.Men faktum är att till exempel Gert Wingård heltöppet talar om sitt ointresse förlandskapsarkitektur. När Wingård med anledningav att han hade tilldelats Kasper Salinpriset i slutetav förra året intervjuades i Dagens Nyheter blevhan också tillfrågad om vad han tyckte om valetav pristagare till landskapsarkitekternas Sienapris.Wingårds svar löd: "Det är väl jättetrevligt attlandskapsarkitekter ger varandra pris, men det äringet man reflekterar över som husarkitekt.” i Nukan man naturligtvis inte döma en hel kår utifrånen persons uttalande, men Wingård gör sig till tolkför sina kollegor, och om man skall ta honom påorden är dagens arkitekter föga intresserade avlandskapsarkitektur. Hårdrar man resonemangetgäller det även hur en byggnads närmasteomgivning gestaltas och formas för att förmedlaövergångar mellan denna och staden, landskapetoch så vidare. Om jag var landskapsarkitekt skullejag känna mig rätt nedslagen dels över arkitekterssyn på landskapsarkitekters arbeten, dels över hurlite uppmärksamhet samtida och nyskapandelandskapsarkitektur får idag. Helt annorlunda vardet under 1900-talets första decennier, då ettflertal arkitekter inte bara gestaltade parker,trädgårdar, kyrkogårdar och så vidare, utan ocksådeltog i debatten. Avsaknaden av enspecialtidskrift och bristen på en initierad debattom landskapsarkitektur är emellertid inte enbartett problem för stunden, utan också för framtidaforskning.Att skriva sin egen historiaAtt det inte finns någon svensk specialtidskrift förlandskapsarkitektur är ganska nytt. Från 1920 och2(9) Conference Architectural Inquiries, Göteborg 2008

fram till 2003, med undantag för några år på 1980-talet, hade svenska trädgårds- ochlandskapsarkitekter möjlighet att presenterapågående och avslutade arbeten i en professionelltinriktad tidskrift. Jag tänker då till en början påHavekunst, som från detta år gavs ut som ensamnordisk tidskrift i vilken både historiskaträdgårdar och nya projekt presenterades, ofta avupphovsmännen eller -kvinnorna själva. Itidskriften publicerades även recensioner avböcker och utförda trädgårdar. Denna tidskrift som1969 bytte namn till Landskap är en viktig källaför att fånga in tidens synsätt och för att förstå hurträdgårdsarkitekter har sett på sina uppdrag, alltsåhur de i text har formulerat sig kring sina ochandras tredimensionella verk. Fram tillnedläggningen 1980 fortsatte den att publiceraungefär samma typ av artiklar som tidigare ingått iHavekunst. Då Landskap upphörde 1980 uppstoden lucka som från 1984 fylldes av UtblickLandskap som fram till år 2000, då också denlades ned, var den viktiga arenan för samtidalandskapsarkitektur. Under några år i början av2000-talet kunde den intresserade läsa om dessafrågor i Area, men sedan år 2003 finns det alltsåinte någon renodlad tidskrift. Även årsskriftenLustgården som har getts ut av Föreningen fördendrologi och parkvård sedan 1920 var undermånga år ett viktigt organ för samtidalandskapsarkitektur, särskilt då Sven A. Hermelinvar dess redaktör. iiÅterstår just nu Arkitektur vilken enligt orden påframsidan bevakar byggnad, interiör, plan ochlandskap. Hur lyckas då Arkitektur med att föra utsamtida landskapsarkitektur? Jag har gått igenomårgångarna 2003–2007, det vill säga de årgångardå det inte har funnits någon svensk tidskriftägnad åt landskapsarkitektur. Då och då finnerman kortare eller längre inslag om både äldrevälkända parker och helt nyanlagda sådana, somett uppslag om Norrvikens trädgårdar utanförBåstad och en artikel om Marabouparken iSundbyberg. Den förra var trevlig på sitt sätt, mensade ingenting om Rudolf Abelins intentioner medanläggningen, inte heller något om i vilket skickden befinner sig idag. Den senare innehöll tillstörsta delen snygga bilder och en mycket korttext om parken, som var ganska allmänt hållenoch inte på något sätt försökte ge en ny eller annanbild än den redan etablerade. iii Under 2004ägnades utrymme åt den internationelltverksamma Sven-Ingvar Andersson samt etttemainslag om offentliga platser, och här fannsSven-Ingvar Andersson med igen, nu i egenskapav upphovsman till nygestaltningen avSundstorget i Helsingborg. iv När det gällerpresentationer av ny landskapsarkitektur följerdenna Arkitekturs vedertagna modell, förstredogör (landskaps)arkitekten för det genomfördaarbetet, därefter kommenteras det av någon annan.Under 2005 publicerades ett inslag om nyasvenska stadsparker tillsammans med entankeväckande artikel om offentliga parker avTitti Olsson. v Under 2003 kunde man läsa enbetraktelse av Rasmus Wærn om naturensbetydelse vid val av plats för husbyggande. vi Dettaär bara ett urval av vad som presenterats iArkitektur under de senaste åren. Jag förmodar atten av tankarna bakom att ge landskapsarkitekturutrymme har varit att inte göra så stor åtskillnadmellan uppdragen, att se dem alla som olika delarav arkitekturen, men det bestående intrycket är attlandskapsarkitektur ges alltför litet utrymme.Vad blir då konsekvenserna för framtida forskningoch historieskrivning när dagenslandskapsarkitekter har få möjligheter att spridasina idéer och när konstarten ges lite utrymme ipressen? Det blir svårt att få ett grepp om vilkakontor som var de ledande och vilka trender somdominerade, liksom vilka föreslagna eller utfördaverk som har setts som förebildliga. Särskilt desom befinner sig utanför yrkeskretsen kommer attmärka av detta. Var och en som vill forska inomområdet blir förmodligen tvungen att gå den långaoch omständliga vägen, nämligen att själv gå in ivarje kontors arkiverade material och utifrån dettaskaffa sig en bild av läget och att försöka skrivaihop en berättelse om tiden, uttrycken ochTitle of Paper 3(9)

personerna. För den som är ute efter att analyserasärskilda företeelser, relationer och annat som gårpå tvärs genom kontoren kommer det att blimycket tidsödande. Jag föreställer mig att detsvåraste inte blir att finna ritningar,översiktsplaner och så vidare, utan material medvars hjälp man kan följa intentioner, studera fördadiskussioner, överväganden och så vidare. Densom studerar äldre landskapsarkitektur, jag tänkernu främst på den som tillkom under 1900-talet, vethur svårt det kan vara att finna originalmaterialsom ritningar och inte minst skriftliga dokumentsom brev och arbetsbeskrivningar.Vad är då poängen med att landskapsarkitekterbidrar till att formulera sin egen historia? Är detför att de till exempel läser av landskapet på ettannat sätt än en konsthistoriker eller en etnolog?Eller för att de är mera kunniga på växtområdet?Som jag ser det handlar det om helt andra saker.En av de stora fördelarna med attlandskapsarkitekter formulerar sin egen historia äratt deras intentioner sätts på pränt.Landskapsarkitekternas egenhändigt formuleradehistorieskrivning är en väsentlig del avkällmaterialet och helt nödvändig för förståelsenav en mentalitet och ett yrkes utveckling. Derasberättelser utgör en av flera historieskrivningar,och förmodligen en annorlunda formulerad sådanän när till exempel en arkitektur- ellerkonsthistoriker formulerar den.Nu räcker det ju inte med att en yrkesgruppskriver sin egen historia. Verk och skeenden måsteanalyseras utifrån olika ståndpunkter och medhjälp av olika teoretiska och metodologiska raster.Att skriva sin egen historia är nödvändigtvis intedet samma som att forska om den; det kan ocksåvara svårt att skildra något som man själv är en delav. Alla ämnen bjuder på många olikainfallsvinklar: estetiska, sociala, ekonomiska ochekologiska är bara några. En tänkbar utgångspunktför vidare forskning är representation. Vadrepresenterar trädgårdar, parker, landskap och hursynliggörs detta? Att beskriva trädgårdar utifrånen kronologisk linje är det vanligaste. Men ärkronologin helt nödvändig? Det går att arbetautifrån olika teman istället. Ett ofta återkommandetema i skildringar av svensk landskapsarkitektur ärmotsatsparet natur och kultur som ett fundamentför den svenska stilen (om man nu kan tala om enstil). Går det att komma vidare på detta spår? Detpostkoloniala perspektivet är stort bland annat iEngland just nu, men förmodligen mindreangeläget i Sverige. Däremot kan det finns andraskäl att studera marginaliserade gruppers bruk avträdgårdar.Forskningen idagForskningen om trädgårdar, parker och landskapär idag vital i hela Norden, även om ämnet brottasmed kunskapsluckor och skulle vinna påfördjupade teoretiska och metodologiskadiskussioner. Det är nödvändigt, att forskning görsfrån så många olika horisonter som möjligt. IEngland har kritik framförts mot att så mycketforskning har bedrivits av konsthistoriker och attdessa håller fast vid ett inom detta ämnevedertaget synsätt med en kronologiskuppbyggnad och indelning i perioder som barock,klassicism, funktionalism och så vidare.Kritikerna menar att det är gammaldags forskning.Min erfarenhet från svenska förhållanden är att detär lika vanligt att landskapsarkitekter och andraämnesföreträdare tar upp och håller fast vid dettasynsätt. Dessutom var trädgårdsforskning underflera decennier ett icke-ämne inomkonstvetenskapen. Det var först i början av 1990-talet som det togs upp på nytt. Tyngdpunkten harhittills legat på studiet av äldre tider och än finnsdet många blinda fläckar, inte minst när det gäller1900-talet. Trädgårdskonst ochlandskapsarkitektur ses ofta som ett eget ämne,men forskning bedrivs inom många discipliner,däribland inom konstvetenskap ocharkitekturhistoria. Det har dock inte automatiskthemhörighet inom ett ämne, vilket kan vara bådeen fördel och en nackdel. Ämnet betraktas oftasom tvärvetenskapligt (interdisciplinary), men detkan också uppfattas som flervetenskapligt4(9) Conference Architectural Inquiries, Göteborg 2008

(polydisciplinary), det vill säga konstartenstuderas parallellt av flera ämnen, utan att någoninteraktion mellan dessa uppstår. viiLandskapsarkitekturen ocharkitekturhistorienLandskapsarkitekturens ställning inomarkitekturhistorien är förvånansvärt svag. Endastundantagsvis får den vara med ikonstvetenskapliga eller arkitekturhistoriskaöversiktsverk. Första gången mig veterligt detskedde i Sverige var i Signums svenskakonsthistoria i vilken ett särskilt kapitel omträdgårdskonst ingår i varje band. Denna svagaanknytning till arkitekturämnet är inte unikt förvårt land, även i ett land som England därträdgårdsforskningen är mer etablerad än i Nordenhar man uppmärksammat den svaga anknytningentill arkitekturhistorien, bland annat i en konferens2006 där en avslutande panel ägnades åt"Questions of Landscape" och där både EdwardHarwood och Tom Williamson just påpekadelandskapsarkitekturens svaga anknytning tillarkitekturhistoria. viiiAtt välja vägHur skall man då gå tillväga om man skall ellervill skriva ett stort trädgårdshistorisktöversiktsverk? Skall man skriva en separatträdgårdskonstens historia, eller skallträdgårdskonsten infogas i arkitekturhistorien elleri ett större konsthistoriskt verk? Är det objektenoch miljöbildningarna eller deras upphovspersonersom skall stå i centrum? Alltså place-making ellerplace-makers? De internationella översiktsverkenser alla olika ut, men grundläggande settpresenteras trädgårdskonsten som egen konstart,och ofta med tonvikt på de stora verken, alltsåslott och herresäten. I Danmark publicerades fören del år sedan det generösa trebandsverketDanmarks havekunst i vilken trädgårdskonst ochlandskapsarkitektur från tidigmodern tid till idagpresenterades av tre författare, en för varje band.Banden är sinsemellan olika, beroende påförfattarnas utgångspunkter ochspecialinriktningar. En författare har utgått frånverken, en annan från upphovsmän. Jag skriveravsiktligt upphovsmän, för i det tredje bandet somtäcker 1900-talet har kvinnorna inte fått någotutrymme alls, trots att även dessa har verkat inomyrket under många år. Bokverket är hur som helstsvåröverträffat och kommer inte att få någrakonkurrenter under de närmaste decennierna.Oavsett vilka historier vi väljer att berätta får våraval konsekvenser för tolkningen ochhelhetsbilden, såväl framåt som bakåt i tiden.Skildringen av modernismens trädgårdskonst är ensådan berättelse. Hittills har den ansettsöverglänsa det mesta av det som skapades under1900-talet och kanske även under hela 1800-talet.Men är det verkligen så enkelt? Det är dessutomen ganska smal tårtbit av modernismensträdgårdar som har presenterats, åtminstone iSverige. Oftast har perioden beskrivits som enrörelse som bröt radikalt med historien och somskapade en helt ny estetik ur jungfrulig svenskmark, och ofta just med naturen som den storaförebilden. En av dem som har formulerat ensådan historieskrivning är landskapsarkitektenThorbjörn Andersson. ix Genom att betona brott påbekostnad av kontinuitet och gradvisaförändringar skapar man bilden av en epok somhelt nydanande och utan några band bakåt i tiden.Denna tolkning av tidens skeenden är delvis ettresultat av att perioden närmast före modernismenännu är så lite utforskad. Men faktum är attmycket av det som brukar ses som essensen avmodernismens trädgårdskonst hade börjat ta formredan tidigare under 1900-talet, ja i vissa fallredan i slutet av 1800-talet. Jag tänker då blandannat på synen på naturen och det svenskalandskapet som en förebild iträdgårdsgestaltningen. Detta synsätt påverkadeockså utformningen av de offentliga parkernaredan under 1890-talet. xEn annan berättelse är den om de manligaikonerna. Det finns några personer som i detTitle of Paper 5(9)

närmaste har uppnått kultstatus, som tillskrivsheroiska insatser och oöverträffade egenskaper.En som har placerats i detta fack är Sven A.Hermelin (1900-1984), ett par andra Holger Blom(1906-1996) och Erik Glemme (1905-1959) vilkahade stor betydelse för utvecklingen avStockholms parker under efterkrigstiden. I de fåöversiktsverk som finns dominerar inte sällan (demanliga) upphovsmännen. Detta är en kanon somi hög grad befästes genom verket Svenskträdgårdskonst under fyrahundra år (2000) vilketär uppbyggt just kring personer. Av de trettiotvåpersoner som presenteras är endast tre kvinnor.För de äldre perioderna är detta inte särskiltanmärkningsvärt, men när man kommer in på1900-talet så är det förunderligt med tanke på attdå verkade en rad namnkunniga kvinnor som hadeplatsat i verket. En av dessa är Inger Wedbornsom under många år arbetade tillsammans medSven Hermelin på det gemensamma kontoret. Änså länge är hennes roll rätt outforskad. Hur mycketbidrog hon till de verk som idag vanligenpresenteras som Hermelins helt egna, somMarabouparken i Sunbyberg? I både dettasammanhang och när det gäller andra uppdragsom tillskrivs Hermelin ensam skulle det varaintressant att även rikta sökarljuset mot kontoret,för att analysera dels vilken roll detta som helhethar spelat, dels för att se på vilket sätt de enskildamedarbetarna har medverkat. En sådan studie ärockså av intresse i ett vidare sammanhang, inteminst när man vill belysa dagens situation där justverk många gånger utförs av konstellationer påkontor, inte av enskilda personer.Objekt kontra upphovsmanEtt vanligt återkommande ställningstagande näröversiktsverk av olika slag skall författas är omman skall utgå från objekt eller frånupphovspersoner. När man väljer att skriva enträdgårdskonstens historia utifrån upphovsmänistället för med utgångspunkt i verk blir det en heldel miljöer eller objekt som aldrig kommer med,bland annat därför att de stora ikonerna aldrig harhaft den typ av uppdrag. Jag tänker då bland annatpå sjukhusparker, men också på offentliga parkersom har tillkommit inom parkförvaltningar däridag mindre kända personer har lett verksamheten.Därtill kommer att det är svårt att göra ett verkheltäckande, att ta upp alla aspekter av tillexempel en landskapsarkitekts skapande. Det ärockså uppenbart att en utgångspunkt iupphovspersoner missgynnar 1800-talet, en tid dåvanligen trädgårdsmästare och inte arkitekter stodför gestaltningen. Dessa personer och derasgärningar är idag också till stora delar okända,bland annat beroende på 1900-taletsavståndstagande inställning till denna tids estetik.Det finns också en risk att en utgångspunkt iupphovsman missgynnar dem som inte ärlandskapsarkitekter men som ändå har verkatinom området. Vanligtvis behandlar översiktsverkoch historieskrivningar av olika slag enbartprofessionellt verksamma personer, men just inomträdgårdskonsten har amatörer haft stor betydelseför utvecklingen och för idéers genomslagskraft,inte minst under 1700-talet. Här bör man funderaöver vad man vinner på att separera respektiveföra samman dessa båda kategorier. John DixonHunt har identifierat detta problem och löst detgenom att använda begreppen "place-maker" och"place-making", bland annat för att komma ifrångränsdragningen mellan professionell ochamatör. xiTrädgårdsforskningenshistoriografiDen nedskrivna trädgårdskonstens historia har sittursprung i de trädgårdshandböcker som under1800-talet gavs ut och vann stor spridning runt omi Europa. Dessa böcker inleddes vanligen med ettteoretiskt resonemang om trädgårdskonst i vilkenen historisk översikt kunde ingå. Därefter följdeett praktiskt avsnitt om trädgårdsskötsel.Tillbakablickande av detta slag hade tidigare inteingått i trädgårdshandböckerna. I dennahistoriserande tid var emellertid tillbakablickandeti det närmaste självklart och den svenskaträdgårdslitteraturen följer i detta avseende ett6(9) Conference Architectural Inquiries, Göteborg 2008

ittiska mönster. xii Man måste föreställa sig attpresentationerna av olika historiska stilar – för detvar ofta detta det handlade om – även skulle tjänasom exempelsamlingar för dem som skulleutforma hela eller delar av trädgårdar. Ett av deförsta svenska exemplen var Daniel Müllerstrebandsverk Trädgårdsskötsel utgivet 1848–1853. Trädgårdskonstens historia formuleradesalltså till största delen av trädgårdsmästare eller avden då unga yrkesgruppen trädgårdsarkitekter.Detta faktum hänger främst samman med attträdgårdsmästarna under 1800-talet blev alltmeravälutbildade och inflytelserika, och att det vardenna yrkesgrupp som stod för konstartensutveckling. En del av dessa handböcker användesäven som läroböcker vidträdgårdsmästarutbildningarna varför de fick storspridning.Först omkring 1900 började de förstakonsthistoriska skildringarna av trädgårdskonstenshistoria att ges ut, nu lösgjorda från den praktiskaträdgårdsskötseln. Ett av de första verken i dennanya tradition var Alicia Amhersts A History ofGardening in England från 1895. Som framgår avtiteln behandlar verket endast England varför dettroligen inte hade så stor betydelse i ett europeisktperspektiv. Marie Luise Gotheins Geschichte derGartenkunst utgivet 1914 var förmodligen merabetydelsefullt, bland annat för att det täcker instora delar av Europa, dock inte de nordiskaländerna. Att ordet trädgårdskonst och inteträdgårdsskötsel, som var det vanliga under 1800-talet, ingår i verkets titel kan också ses som ettställningstagande. Ett liknande exempel är dennorske konsthistorikern Carl W. Schnitlers bokTrädgårdskonstens historia i Europa från 1917. Iuppbyggnaden skiljer sig dessa verk inte nämnvärtfrån konsthistoriska översiktsverk; de är skrivnasom ett slags utvecklingshistorier där en periodavlöses av en annan som pärlor på en tråd. xiiiDäremot skiljer de sig radikalt frånträdgårdshandböckernas historieöversikter,eftersom historieskrivningen har skilts från denpraktiska delen av trädgårdsaktiviteten.Trädgårdskonstens historiografi skiljer sigdärigenom markant från konsthistoriens ellerarkitekturhistoriens. Varför trädgårdskonsten inteingick i den allmänna konsthistoria som skapadesi Tyskland under 1800-talet beror som jag ser detpå att det under denna tid inte var arkitekter ellerkonstnärer som skapade verken, utanträdgårdsmästare som inte alltid räknades isammanhanget.Även ett flertal arkitekter har gestaltat trädgårdar.Det kanske mest kända exemplet, så känt att manförmodligen inte ens tänker på det, är Stockholmslegendariska stadsträdgårdsmästare Holger Blom.Men i många fall har arkitekters bidrag inteuppmärksammats av historieskrivningen, varkenav arkitekter eller av konsthistoriker, även om de iövrigt har varit väl kända och omskrivna. Någraexempel från 1900-talets första decennier är LarsIsrael Wahlman, Harald Wadsjö, Erik Bülow-Hübe, Sigurd Lewerentz och Gunnar Asplund,vilka alla har lämnat viktiga bidrag till konstartensutveckling. Med undantag för de två sista har dettauppmärksammats föga och då främst inomkyrkogårdskonsten. Detta förhållande ställerväsentliga frågor: var det trädgårdskonst ellerarkitektur de ägnade sig åt? Och finns det någonanledning att skilja på dessa?Kvinnorna i trädgårdskonstenEn hittills knappast formulerad trädgårdskonstenshistoria är kvinnornas. Jag tänker då både påkvinnor som gestaltare av trädgårdar, parker ochlandskap och kvinnor som brukare av dessamiljöer, privata såväl som offentliga. I dettasammanhang är det dock den första gruppen jagvill fokusera på. Idag är kvinnorna i majoritet vidlandskaparkitektutbildningarna, i början av 1900-talet var de yrkesverksamma en handfull. Men defanns där och de hade betydelsefulla uppdrag,verk som idag endast i undantagsfall kan beskådasi ett slags ursprungligt tillstånd. Hur skall dessakvinnor kunna föras in i kanon och ihistorieskrivningen utan att de blir ett slagsbihang, utan verkligen en integrerad del avTitle of Paper 7(9)

historien? Det börjar med separats skildringar avkvinnor, först därefter får de vara med bland sinamanliga kollegor. Problemet känns igen fråndiskussionerna rörande kvinnliga konstnärer. Tillen början måste man identifiera dem, för det ärinte självklart att man finner dem. Bristandekällmaterial gör det många gånger svårt att följaderas verksamhet. I sin skriftliga verksamhet harde kanske också hållit en mera nedtonad profil,uttalat sig mindre tvärsäkert och mera ödmjukt änmanliga kollegor.Att formulera trädgårdskonstenshistoriaHur skriver man då en trovärdig översikt överträdgårdskonstens och landskapsarkitekturenshistoria när flera delstudier saknas? Vilka aspektertas upp? Vilka tas inte upp? Jag har redan påpekatmodernismens dominerande ställning. Men detfinns andra teman som inte rör särskilda perioderutan som finns med på tvärs genomtidsperioderna. Ett sådant tema är helt enkeltträdgårdskonst kontra arkitektur. Var gårskiljelinjen mellan dessa konstarter? Finns detnågon skiljelinje, eller beror det på vem somligger bakom verket? Ett annat är ritningar ochplaner kontra det tredimensionella eller gestaltaderummet. Att undersöka parkers och trädgårdarssociala dimensioner är ett väsentligt spår somsätter brukarna, män, kvinnor barn, i centrum, inteupphovsmannen eller beställaren.De verk eller upphovsmän vi idag ser som mestbanbrytande eller framgångsrika betraktades intenödvändigtvis så då det begav sig. Detta är å andrasidan ett vanligt problem när man skriveröversiktsverk. Detta samma gäller vilka personereller verk från andra länder som har haftinfluenser över till exempel utvecklingen iSverige. Ett konkret exempel är att GertrudeJekyll har tillmätts stor betydelse i Sverige, medanThomas Mawson, Charles Edouard Mallows ochEdward S Prior knappast nämns. Och ändå tordedessa personer genom sina böcker som The Artand Craft of Garden Making (1900) och artiklar iThe Studio i vissa kretsar vunnit större spridning iSverige än Jekyll. xiv Ett annat exempel är att man iDanmark menar att det andra kejsardömets storaparksatsningar i Paris hade stor betydelse för hurKöpenhamns parker kom att gestaltas. Kanskestämmer detta, men det är inte helt självklart.Referenser till Paris parker i svensk press varunder 1800-talets andra hälft mycket sällsynta.Det är också svårt att veta vilken spridning detstora praktverket Les Promenades de Paris (1867-1873) fick i Norden. Däremot finns det i tidensträdgårdslitteratur gott om hänvisningar till tyskaparker, särskilt i Berlin och Potsdam. Kanske ärdet så att det inte finns en trädgårdskonstens ochlandskapsarkitekturens historia, utan flera? Alltsåett slags parallella historieskrivningar som intekan eller bör föras samman till en berättelse. Vilkaär då dessa paralleller? Är det objekten? Deestetiska uttrycken? Eller upphovspersonerna?Endast ytterligare forskning kan ge fördjupadesvar på dessa frågor. Och ett väsentligt område attytterligare gå vidare i är just arkitekturhistorien,gärna i nordiska undersökningar.ReferenserAlphand, Jean-Charles-Adolph, Les Promendes deParis (1867-1873), Paris. Rothschild.Andersson, Thorbjörn (1998), "Trädgårdskonstensfunktionalism", Att bygga ett land,Stockholm: Arkitekturmuseet.Andersson, Thorbjörn (2000), Utanför staden,Stockholm: Stockholmia. ArkitekturHarwood, Edward, Tom Williamson, MichaelLeslie och John Dixon Hunt (2007),"Whither garden history?", Situdies in theHistory of Gardens and Desgned Landscapesno 2.Hunt, John Dixon (2000), Greater Perfections.The Practice of Garden Theory, London:Thames and Hudson.Isling, Bengt (2006), “Utblick på landskap”,Arkitektur no 6.Isling, Bengt (1998), ”..never goes out of8(9) Conference Architectural Inquiries, Göteborg 2008

style”, Moderna landskap. En utställning omnutida landskapsarkitektur, Stockholm:Arkitekturmuseet.Karlholm, Dan (1996), Handböckernaskonsthistoria. Om skapandet av ”allmänkonsthistoria” i Tyskland under 1800-talet,Eslöv: Symposion.Mawson, Thomas (1900), The Art and Craft ofGarden Making, London.Müller, Daniel (1848–1853), Trädgårdsskötsel,Stockholm: Bonnier.Nolin, Catharina (1999), Till stadsbornas nyttaoch förlustande. Den offentliga parken iSverige under 1800-talet, Stockholm:Byggförlaget.Nolin, Catharina (2004), "Parks in Gothenburgand Jönköping. Secluded idylls for Swedishtownsfolk", Garden History no 32:2.Olsson, Titti (2005), ”Parken som mötesplats”,Arkitektur no 3.Yeaman, Nanushka (2007), “House of Swedenårets Kasper Salinpristagare”, DagensNyheter.i N. Yeaman: ”House of Sweden årets KasperSalinpristagare”, Dagens Nyheter 17 november 2007.ii Idag ligger tyngdpunkten på dendrologi. Artiklar omträdgårdskonst behandlar främst äldre tider.iii Norrvikens trädgårdar presenterades i temat ”Bjäresbästa” i Arkitektur nr 5 2004 och Marabouparken i nr 62005.iv S-I Andersson presenterades i nr 3 2004. Temat”Offentliga platser” var i nummer 7 samma år.v Inslaget om några nya svenska parker ingick i ”Intebara grönt. Stadsparken kommer åter” i Arkitektur nr3 2005.vi R. Wærn (2003),”Natur och arkitektur”, Arkitekturno 3.vii Se E. Harwoods bidrag i “Whither garden history” iStudies in the History of Gardens and DesignedLandscapes 2/2007 s. 92.viii Se E. Harwoods resp. T. Williamsons bidrag i"Whither garden history?" i Studies in the History ofGardens and Designed Landscapes 2/2007 s. 97–98och s. 100.ix Se t ex T. Andersson, "Trädgårdskonstensfunktionalism" i Att bygga ett land (1998) och hansbok Utanför staden (2000).x C. Nolin 2004.xi J. D. Hunt, Greater Perfections. The Practice ofGarden Theory s. 219–236.xii C. Nolin (1999) s. 86-87.xiii D. Karlholm(1996): Handböckernas konsthistoria.Om skapandet av ”allmän konsthistoria” i Tysklandunder 1800-talet.xiv The Art and Craft of Garden Making gavs ut av T.Mawson 1900 och kom därefter i flera utgåvor.Title of Paper 9(9)