I internationell tjänstLottameritergav RebeckaFN-uppdragi KosovoTuffa upplevelser, mycket väntan men framför alltnyttiga erfarenheter och en skön känsla av att hagjort något meningsfullt. Sjuksköterskan och LomoslottanRebecka Söderholm är hemma igen efter sexmånaders internationell tjänst i Kosovo.Foto: Thomas Melin/FörsvarsmaktenRebecka Söderholm har varit lotta i 15år. Först hade hon tänkt bli yrkesmilitär,men hoppade av utbildningenpå T4 i Hässleholm. Istället gickhon som 20-åring med i Lottorna. Sedandess har hon gått en lång rad utbildningaroch är idag instruktör och löjtnant inomLomos. I det civila är hon sjuksköterska.Och det var hennes lottautbildning somgjorde att hon kvalificerade sig för tjänstensom chef för en av ambulansvagnarna i densvenska Kfor-styrkan.– Det känns extra roligt. Det är ett officiellterkännande att våra utbildningar är braoch räknas. Lottorna har gett mig otroligtmycket med många vänner i hela landet ochen personlig utveckling som jag har nytta aväven i det civila, säger Rebecka.En helt kvinnlig besättningInför avfärden till Swebats Camp Victoria iden lilla byn Ajvalija utanför Pristina tillbringadehon och kollegorna två och en halvmånad på Försvarets sjukvårdscentrum iKarlstad, Livgardet iKungsängen och Swedinti Södertälje.– Vi fick informationom läget och kompletterandeutbildning.Vårt uppdrag i Kosovoär att skapa stabilitetunder tiden som invånarnasjälva byggerupp fungerande sjukvård,polisväsende ochannat som behövs,berättar Rebecka.När hon kom nertill Ajvalija i slutet avsommaren 2003 fickRebecka hand om en avRebecka Söderholm fick chansen attkomma ut på FN-uppdrag i Kosovotack vare sina meriter som lotta.de fem finska terränggående SISU-ambulanserna.Kollegor på vagnen blev undersköterskanAnnika Jansson och sjuksköterskanDen helt kvinnliga ambulansbesättningen Annika Jansson, KarinAndersson, Rebecka Söderholm och Margaretha Sjöberg.4 Lottanytt # 1-04
FaktaRebecka SöderholmMellan den ordinarie tjänstgöringen fick ambulanspersonalen också öva,ofta tillsammans med FN-personal från andra länder.Ålder: 35 år.Familj: Pojkvännen Fredrik.Yrke: Sjuksköterska.Tjänst inom Lottorna: Plutonchef OBSkompaniLomos, har varit lotta i 15 år.Fritidsintressen: Styrketräning, simning,tennis och Lottorna så klart!Senast lästa bok: »Att bära varandrasbördor« – om att vara anhörig till ensjuk person.Senast sedda film: Ondskan.Tre saker jag tar med mig på lottaövning:min SOG (multiverktyg), kartfodralmed ordergivningsblock ochmobiltelefon.Bästa lottaminnen: Grundkursen påBunge, Nijmegenmarschen 1994,Lottornas högvakt 1999, när jag blevinstruktör och när jag var kurschef förförsta gången.Karin Andersson. När också kaptenen ochsjuksköterskan Margaretha Sjöberg fick ryckain som förare var det helt plötsligt en heltkvinnlig ambulansbesättning som Rebeckahade befäl över.– Vi fick väldigt mycket uppmärksamhetvart vi än kom, berättar Rebecka.Ständig beredskapUppdragen handlade bland annat om attrycka ut på olika trafikolyckor och att varamed när upphittad ammunition skulle tasom hand. Det finns mycket vapen ochammunition i omlopp i området och ävenom det blivit stabilare sker dagligen incidenterav olika slag.Av de fem ambulansvagnarna stod tre iberedskap dygnet runt. Två vagnar skullekunna rycka ut inom fem minuter och denFoto: Thomas Melin/FörsvarsmaktenRebeckas SISU-bandvagnen på väg ut påuppdrag utanför byn Ajvalija nära Pristina.tredje inom 30 minuter. De övriga två besättningarnahade antingen beredskap på förläggningeneller helt ledigt.– Det var ganska mycket väntan. I taktmed att den lokala sjukvården byggdes uppså minskade våra uppdrag, berättar Rebecka.På de lediga passen kunde Rebecka ochhennes kollegor göra en del egna resor iområdet. Bland annat besökte de den så kalladeDödens väg, där serbiska styrkor anföll ochdödade kosovoalbaner på flykt undan kriget.– Nu är det någorlunda upprensat, mentidigare låg det kvar bilar, grytor och personligatillhörigheter. Man blir betänksam närman ser och förstår hur grymma människorkan vara mot varandra under extremaomständigheter, säger Rebecka.Livet på campenAtt komma från ett bekvämt liv i Sverige tillden primitiva tillvaron på förläggningen ären ganska stor omställning.– Bara att bo tre personer på tolv kvadratmeterär lite omtumlande, säger Rebecka.Vardagen och de ordinarie arbetsuppgifternablandades med övningar ihop medbataljoner från andra länder, bland annatfrån de nordiska grannländerna.Arbetet med ambulansen kräver en godfysik och Rebecka tränade mycket under sinvistelse i Kosovo. Bland annat deltog hon i HotMarch – en marsch på två gånger 35 kilometermed 15 kilos packning och en kort övernattningsom den finska bataljonen ordnade.– Vi lottor är sega. Av tre startande tjejervar det bara jag som gick i mål och flera avkillarna som ställde upp bröt också, berättarRebecka inte utan stolthet.Kontakterna med hemlandet blev ganskasporadiska. Radio fanns och även några datorer,men svensk TV gick inte att se och tidningarnakom med fyra dagars fördröjning.– Mordet på Anna Lindh fick jag veta omvia ett SMS, berättar Rebecka.En otäck olyckaUnder tiden som Rebecka var i Kosovo inträffadeockså en tragisk olycka på Swebat. Ensoldat avled sedan en handgranat av misstagexploderat i hans händer. Rebecka hörde denvåldsamma smällen när granaten exploderadeoch trots att hon inte var i tjänst var hon enav de första som kom fram till olycksplatsen.– Det var en hemsk syn. Det enda vikunde göra var att röja upp och det var ingetroligt arbete, säger Rebecka.Hon och övriga fick hjälp med att bearbetahändelsen nere i Kosovo och även efterhemkomsten till Sverige.– Vi hade flera dagars samling med blandannat debriefing. Jag fick träffa en präst somsjälv varit på utlandsuppdrag. Vi pratade idrygt två timmar och det kändes mycket bra,säger Rebecka.Hemma igenHon kom hem till Sverige igen strax före jul.Nu har hon börjat acklimatisera sig till en nyvardag här hemma.– Tyvärr blev jag av med mitt arbete påHalmstad lasarett under tiden jag var borta,så nu får jag försöka hitta ett nytt. Dessutomska jag komma igång med mitt engagemanginom Lottorna igen.■Lottanytt # 1-04 5