Temanummer: Bilden av Familjen i tidskriften Vi Föräldrar ...

JUDITHFEMINISTISKT MEDIEKRITISKT MAGASINTemanummer: Bilden av Familjen itidskriften Vi Föräldrar - PersonporträttYvonne Berlin-Lindström - Föräldrapaneler -Analys: Varför alla dessa nöjda mammor?!

Här är vi föräldrar!JUDITH sammanförde tre mammor och tre pappor i grupper för att diskutera föräldraskap då och nu. Harförväntningarna på föräldrar förändrats? Är kvinnans plats fortfarande främst i hemmet efter att hon föttbarn? Vad kan vi lära oss av varandra över generationerna? Med föräldrar som haft småbarn under olikaperioder av Vi Föräldrars utgivningstid gräver vi oss igenom myten om den perfekta familjen.”En undersökning som konsumentverket har gjort visar attkvinnor vill ha det städat på ”sitt sätt” och att de i genomsnittägnar 1 timme om dagen åt att städa medan männenstädar på två minuter. Dom här siffrorna kanske inte baraberättar att det är hon som gör allt utan också att hon kangöra det på ett ineffektivt sätt – ”som jag alltid gjort, sommin mamma gjorde”. Och kanske också att det ska varajobbigt att städa – vill man ha det fint får man lida pin!”UR VI FÖRÄLDRAR NR '" '(%), SIDAN &#.MAMMAPANELEN, SIDAN 12 PAPPAPANELEN, SIDAN 8!%&'-taletVi Föräldrar skildrar i huvudsakmammor, som mer än gärna offrar sigför barnens och familjens intressen.Det tas för givet att det 9inns en pappamed i bilden men han kommer sällantill tals.Om han gör det pratar han helst omsig själv.INGER LINDVALLFÖDD: !%("FAMILJ: MAKEN JAN, BARNEN MATHIL-DA !%&), KALLE !%&%, KLARA !%"$YRKE: MELLANSTADIELÄRAREMARGRETHE KRABBEFÖDD: !%("FAMILJ: BARNEN KRISTIN !%&&, NILS!%"!, JON !%"$, JENS !%")YRKE: BARN- OCH UNGDOMSLÄKARE!%"'-taletModercentreringen fortsätter attvara stark men får konkurrens av synenatt pappan också bör ta ansvar förbarn och familj.Han är den rationelle och tar de viktigabeluten ‐ Han bekymrar sig inteöver vardagsbestyren. Pappan citerasofta indirekt av mamman i tidningen.!%%'-taletPappan framställs som den äventyrligahelgpappan som gör roliga saker.När det gäller beslut och annat hanär duktig på tänker han hellre än attkänner.Mamman i Vi Föräldrar fortsättervara den goda och uppoffrandemodern, hon sätter barnen först ochälskar traditioner.LARS LARSSONFÖDD: !%(*FAMILJ: FRUN BIRGITTA, BARNEN MAR-TIN !%&$, JOHAN !%&*, KATARINA !%"!YRKE: NARKOSLÄKAREVICTOR SCHMIDTFÖDD: !%$&FAMILJ: FRUN BIRGITTA, BARNEN JOAN-NA !%"*, JONATAN !%%!YRKE: KOMVUXLÄRARE&HANNA DALSMANFÖDD: !%"(FAMILJ: SAMBON KALLE OCH BARNETBILL #''%YRKE: STUDENT#'''-taletMammor och pappor är relativt jämställdai tidningen. Mamman är fortfarandeden uppoffrande modern, menhar också en yrkesidentitet.Pappan får vara med i egenskap avförälder, och inte pappa. Han tillåts tilloch med vara blödig utan att det framstårsom konstigt. Medan pappans rollförändrats är mammans konstant äveni 2008 års tidning.THOMAS JOHANSSONFÖDD: !%&(FAMILJ: SAMBON BODIL, BARNEN IVAN!%%&, VANJA #''$, ESKIL #''%YRKE: ARKEOLOG%

Patriark,frånvarandeeller”den nyemannen”?VICTOR SCHMIDT, THOMAS JOHANSSON OCH LASSE LARSSON HAROLIKA BAKGRUND OCH ÅLDER MEN DELAR EN DELPAPPAERFARENHETER.)Från den frånvarande till denmoderna pappan som dammsugeroch engagerar sig i barnen.Så har Vi Föräldrar skildrat pappanöver tid. Men hur såg det uti verkligheten? Vi träffade tresom var med.Thomas Johansson, 35, hadevarit tillsammans med sin9lickvän i två år när de upptäckteatt de var gravida.Då var Thomas 22 år ochhade inga direkta tankar påatt bli pappa, inte just då i allafall. Han var ”hyfsat oförberedd”som han uttrycker det,och hade inte hunnit skaffa signågra förväntningar på föräldraskapet.Papporna i Vi FöräldrarPATRIARKENPatriarken är fadern som harmakt i hemmet. Han styr ochställer med fru och barn, ochvill ha middagen på bordet närhan kommer hem på kvällen.För det är ju han som försörjerfamiljen.– Vi hade väl en plan på attplugga klart och sedan skaffabarn. Men det var bara att gillaläget. Och det var verkligenen fantastisk tid! Vi hade Ivanmellan oss på en fårfäll pånätterna eftersom vi ville gehonom så mycket närhet ochFRÅNVARANDE PAPPANDen frånvarande fadern ärfrånvarande i förhållande tillbarnen och vardagslivet. Hanhar, till skillnad från mamman,ett eget liv som han prioriterarframför barn och hem.värme som möjligt. Jättemysigt‐ men svettigt…Många fina minnenÄven Lasse Larsson, 64, ochVictor Schmidt, 72, berättar attde aldrig riktigt hann re9lekteraöver hur det var att få barn.Deras förstfödda var ocksåoplanerade – men efterlängtade.De har många minnen frånden första tiden som pappor.– När vi 9ick Joanna 1985bodde vi i en tvårummare. JagDEN NYE MANNENDen nye, moderne mannenär idealet alla män bör strävaefter! Han har inte bara tidför sig själv ‐ han tar ocksåansvar för barn och hem. Dennye mannen är engagerad ochläser gärna godnattsagor.minns så väl hur hon brukadekika upp från sängen ommornarna för att titta eftermamma och pappa. Det är ettunderbart minne, säger Victor.Lasse var småbarnspappapå 1970‐ och början av 1980‐talet, Victors barn kom 1985och 1991 och Thomas har trebarn där det är sex år mellanvarje. Minstingen Eskil är femmånader.Under hela denna period harden nye, moderne mannenvarit det ideal som män börsträva efter att vara enligtVi Föräldrar. Den modernamannen är en riktig pappasom tar hand om barnen ochgör alla de hushållssysslorsom traditionellt sett tilldelatsmamman genom tiderna.Maktfullkomlige patriarkenSociologiprofessorn Bäck‐Wiklund konstaterar att olika“Det kändesnaturligtatt Birgittaskulle skötadet mestaav skötseln ibörjan”VICTOR SCHMIDTdra historiskt. Under lång tidvar den maktfullkomlige patriarkendominerande. Han varinte helt igenom ond, utan stodsom garant för den ontologiskafadersbilder har avlöst varantrygghetengenom att vidmakthållavissa normer och värnaom den materiella standarden.Däremot var han inte specielltintresserad av att umgåsmed sina barn.Den frånvarande fadernPatriarken är med ett undantagi 1978 års tidning frånvarandei Vi Föräldrar. Detta ärkanske inte så konstigt medtanke på att tidningen fokuserarpå hemmet och vardagslivet– en arena som patriarkenförlorade kontroll över i detmoderna samhället.Patriarken ersattes av enfrånvarande fader. Även omden nye mannen, som tar likastort ansvar som sin fru förbarn och hem, är idealet somhänger med hela perioden ärforts. >>>(

den frånvarande pappan denfadersgestalt som oftast syns itidningen på 1960‐ och 1970‐talet, och till viss del även under1980‐ och 1990‐talet. Underdenna tid kan man ana enambition att få med pappan,men med essentialistiska idéeri grunden.Under åren blir pappan meroch mer närvarande men detdröjer till slutet av 1990‐taletinnan han slutar vara ett avlägsetideal och vi får möta närvarande,moderna pappor av köttoch blod (och utan att se demöversvallas av hyllningar föratt de umgås med sina barn).2004 får han en egen artikeli egenskap av förälder, intepappa, där han uttalar sig omsin sons sovvanor.Olika syn på uppdelningenAtt både mamman och pappantar ansvar för barnenverkar ha varit självklart förVictor, Thomas och Lasse. Menmedan Thomas menar att pappankan göra i stort sett alltsom mamman kan göra närbarnen är små vittnar Victoroch Lasse om att en något annorlundasyn rådde på 1970‐“Det var intehelt lätt attövertala chefernaom attjag skulle varaföräldraledig”och 1980‐talet.LASSE LARSSON– Jag och min fru pratadeegentligen aldrig om hur viskulle dela på barn‐ och hushållssysslor,vi bara gjorde.Men det kändes naturligt attBirgitta skulle sköta det mestaav skötseln i början, som attbada Joanna till exempel. Mennär hon började jobba och jag9ick ett större ansvar tycktejag att det var helt fantastiskt,säger Victor.Ville vara föräldraledigNär Lasse 9ick sitt andra barn1975 hade pappor nyligen fåtträtt till föräldraledighet. Ochhan var fast besluten att få sinatre månader.– Men det var inte helt lättatt övertala cheferna om attjag skulle vara föräldraledig,berättar han. På den tiden vardet ovanligt att inte mammantog ut hela föräldraledigheten.Thomas och hans sambo hardelat helt lika på föräldraledighetenmed alla de tre barnen.Han är övertygad om att dethar påverkat deras förhållandetill det bättre. Men att dehar tagit lika stort ansvar förbarnen har också väckt en delmärkliga reaktioner.– När jag var på BVC medVanja för några år sedan vardet en sjuksköterska somutbrast ”Nej men är det pappasom kommer!”. Då blir manju bara så trött, säger han ochsuckar.Han engagerar sig i Forumför feministiska föräldrar iGöteborg.– Eskil är fem månader numen vill knappt amma längre.Han tycker bättre om när jagger honom ersättning i 9laska.Det är verkligen häftigt attkunna tillfredställa sin bebis!Jag är övertygad om att mansom pappa kan få en lika närakontakt med sitt barn, det äringa problem.Victor håller med om att detfunkar bra att ge mat i 9laskaredan den första tiden.– Jag minns att Birgitta hadesvårt att amma när barnen varsmå och därför gick jag oftaupp i gryningen och gjordevälling. Det var hur mysigt somhelst.Framsteg i jämställdhetenPå jämställdhetsområdet hardet hänt en del sedanVi Föräldrars start 1968, menförändringen i tidningen harinte kommit förrän på senare”Jag läserVi Föräldrar.Så klart!”THOMAS JOHANSSONår. Först i 2008 års tidningframställs det som naturligtatt män tar ut föräldraledighet,och att pappor 9igurerar i allade sammanhang som tidigarevarit mammans uppgifter –hemmet, barnsysslorna och familjensvardagsliv. Och framförallt får pappan själv uttala sigi tidningen, utan att behöva bliindirekt citerad av mamman.Visserligen gör tidningen vissatappra försök att göra uppmed jämställdhetsproblematikenredan tidigare men det blirmest plumpt.2004 publiceradestill exempelen artikeldär föräldrarnauppmanas attta itu med detfaktum att kvinnorgör mycketmer än män avhemarbetet. Menartikeln illustrerasmed en tecknadbild av enkvinna som är pågränsen till sammanbrottoch enman som är räddoch tydligt underkuvad kvinnan.Hon pekar ursinnigt på endammtuss bakom elementet iett annars skinande hem.Tillbaka till papporna.Läste ni Vi Föräldrar när nivar småbarnspappor?– Nej, den verkade fånigtyckte jag, svarar Lasse utanatt tveka.Inte heller Victor läste den,men för Thomas har det varitsjälvklart och de har prenumereratpå den i omgångar.– Jag läser den. Så klart!Men jag gillar inte att det ärså många hela uppslag medprylar som skriker ut att ”dethär är bra för ditt barn!”. Jagtycker det verkar vara mersådant jämfört med för tolv årsedan när Ivan var liten. Men idag riktar den sig mer till bådaföräldrarna, förut var det mesttill mamman.– Det kanske är förklaringentill att jag inte läste den, funderarLasse. Jag skulle önskaatt de skrev lite mer om äldrebarn. Det roliga börjar ju närde kan börja kommunicera ochman hittar på roliga saker tillsammans,till exempel åker påcykelut9lykter. När man precishar fått barn 9lyter det bara på,dagarna ser ungefär likadanaut.Erika Hedman BergströmKällor:Bäck‐Wiklund, Margareta m.fl.(2003) Den dolda könsdiskursen‐ Mödrar, söner och frånvarandefäderJarlbro, Gunilla (2002) Kön,makt och Poli,kPlan*n, Lars (2001) Mäns föräldraskap:Om mäns upplevelseroch erfarenheter av faderskapet''

Mammorom mytenom modernINGER LINDVALL, HANNA DALSMAN OCH MARHRETHE KRABBEÄR ALLA MAMMOR MEN HAR DELVIS OLIKA UPPFATTNINGAR OMFÖRÄLDRASKAPET.När Inger Lindvall fick sitt förstabarn !%&) hade den deladeföräldraförsäkringen funnits itvå år. Ändå tog hon, liksom deflesta kvinnor vid den tiden, uthela ledigheten för alla tre barnen.Hanna Dalsman fick barni somras.– Jag krävde att vi skulle delapå ansvaret. Jag ville ju inteskaffa barn ensam!Inger och Hanna illustrerarden utveckling som skett isamhället under Vi Föräldrarsutgivningstid, när det gällerden mest grundläggande orsakentill ojämställdhet i familjen:föräldraförsäkringen.Trots dess avgörande påverkanför familjelivet mångaas rycker man liksom uppgivetpå axlarna.Margrethe Krabbe, som 9ickbarn mellan 1977 och 1986tycker att den mest värdefullautvecklingen i föräldralivet“Jag krävdeatt vi skulledela påansvaret. Jagville ju inteskaffa barnsjälv!”HANNA DALSMANsom den som ni hade, Hanna,där ni diskuterade hur ni villeha det redan innan barnetkommit.Inger håller med.– Vi lät det nog bara komma.Man gjorde som man tänkte attdet skulle vara, antar jag.Även om ”den nye mannen”höjs till skyarna redan på1970‐talet i Vi Föräldrar sådiskuterades vid den här tidensällan jämställdhetsproblemi tidningen. Många mammorskrev desperata insändareom det tunga dubbelarbetet,men svaren fokuserade på tipsoch tricks, och kanske på att– Jag tog ut nästan helaföräldraledigheten och gickner till deltid när vi 9ick 9järdebarnet. Hans jobb ansågs viktigareän mitt, trots att vi bådaär läkare. Att göra tvärtomfanns inte på kartan. Något tidför föreningsengagemang ellerandra kvällsaktiviteter hadejag inte på säkert 15 år. Dekvinnor jag känner som verkligengjort karriär och samtidigthaft barn, de har haft detriktigt tufft.– Ja, de går nog att räkna påena handens 9ingrar! fyllerInger i. Men jag var med i 9leraföreningar och var borta minstvara till mitt möte och inte tilldem.Viktigt med egen tidAktuell forskning visar attäven kvinnor som heltidsarbetartar större ansvar än sin“Hans jobbansågs viktigareän mitt,trots att vibåda ärläkare”MARGRETHE KRABBEtid. Män har i genomsnitt meregen tid än kvinnor.Hanna har under hela höstenhaft med sig sin Bill till skolanför att kunna fortsätta sinutbildning. Han är fortfarandeliten och stör sällan, men attvilja något mer än att leva i avskiljdsymbios med barnet harvisat sig provocerande.– Rektorn har sagt att jagmåste sluta ha med honom.De har inga riktiga argumentegentligen, jag hade ju aldrighaft med Bill om han störde,eller inte mådde bra av det!Hanna sägert att hon förmodligeninte kommer attår framöver 9inns det nästanmaken skulle bidra med etten kväll i veckan. Det tror jagman hemma. Och medanha med honom nästa terminingen diskussion om föräld‐sedan hon 9ick barn är kom‐handtag ibland.var bra både för mig och minamännen är iväg på sin fritideftersom han är större då ochraförsäkringen i Vi Föräldrar.munikationen.Margrethe är inte helt nöjdbarn – att veta att jag kundeär kvinnorna oftare hemmakommer få tråkigt. Men honPappor uppmuntras att vara– På min tid kunde man intenär hon pratar om uppdelning‐vara iväg och den att nybakadeoch 9inns till hands för famil‐önskar att det fått vara henneshemma, men när det misslyck‐föreställa sig en diskussionen hemma:sockerkakan lika gärna kundejen, även när hon har egeneget beslut.'"forts. >>>'!

– Det känns jobbigt att folkser mig som en dålig mammabara för att jag vill hinna pluggaoch inte bara vara hemmamed Bill.Myten om modernMedan papparollen i Vi Föräldrarvarit 9lexibel och präglatsav frivillighet, har mammarollen varit konstant. Vilkenmamma det än är som visasupp – rik, fattig, ung, medelålders– så ska hon leva upptill idealet om den goda ochuppoffrande modern. Även omden uppoffrande delen försvagaspå 2000‐talet, så förväntasmamman än idag alltid sättabarnet främst, enligt Vi Föräldrar.Samma mönster hittademedievetaren Gullan Sköld itidningen Året Runt 1998.Trött på föräldratidningarMyten om den goda moderninnebär föreställningar om attkvinnan har en medfödd moderskärlekoch att moderskapetär kvinnans primära syftei livet. Denna myt används ireklam, tv‐serier och, somJUDITHS undersökning visar,i Vi Föräldrar. Kanske är detdärmed inte så konstigt attHanna stött på patrull när honförsökt utmana det idealet.Själv läser hon inte föräldratidningarför tillfället.– Jag tror jag är lite mättpå sådana tidningar faktiskt.Jag 9ick en prenumeration påtidningen Mama, och det varganska tröttsamt att läsa om“Varje gångman gick borttill någon såtog man medsig mat ochen packe kläder”INGER LINDVALLatt jag borde ta 95% av ansvaretför barnet, säger Hanna.Margrethe reagerar:– Står det så?– Nej, inte precis, men det ärså det känns när man läser dentidningen. Och så var det tröttsamtatt man förväntades viljaköpa så mycket hela tiden.Lånade saker av varandraMargrethe minns budgetlivetde första åren med barnfamilj.– Vi skulle helt enkelt intehaft råd med några charterresoreller dyra kläder. Manlånade av varandra.Inger håller med.– Varje gång man gick borttill någon så tog man med sigmat och en packe kläder –passar det här era barn nu?Kollektivkänslan från studenttidensatt kvar.Inger tror att tidningen varannorlunda på hennes tid.– Jag läste Vi Föräldrar medglädje, berättar hon. Det fannsmånga bra artiklar som ibland9ick en att lyfta blicken.Den var både skön att läsa,lite glamour, och samtidigt sårejäl att man kunde känna siglite nyttig när man läste den.Visst fanns det en del prylar itidningen, men den gav ett sårobust intryck så det kändesinte som att man var tvungenatt köpa dem precis.Mamman är normKvinnan har alltid hyllats iVi Föräldrar som den sammanlänkandekraften i familjen.Mammarollen i Vi FöräldrarDEN GODA OCH UPPOFFRANDE MODERNDen goda och uppoffrande modern är den klart dominerandemammaskildringen i tidningen. Hon sätter barnen främst i allalägen och har ingenting emot att dra hela lasset själv. Dessutom9ixar hon allt som hör vardagen till ‐ att hålla hemmet, barnen ochmannen i propert skick är hennes kall i livet. Och hon har ingentingemot det. Tvärtom! Dessutom älskar hon allt som har medtraditioner och familjeangelägenheter att göra.Hennes händighet när det gällerhushållssysslor och barn,men också kunskaper i andrafrågor, har lyfts fram genomåren. Medan resten av samhällethåller mannen som normframstår det i Vi Föräldrar somatt det är männen som ska taefter kvinnorna genom att blimjukare och ha en närmarekontakt med barnen.Vill se ”vanliga” förebilderMargrethe har läst tidningendå och då, och haft den i väntrummetpå jobbet. Som barnläkareträffar hon många föräldrarsom så höga förväntningaratt när något går fel så rasarhela deras värld.– De inser inte att man faktisktmåste stanna upp lite närman skaffat barn, det går inteatt ha proppfyllda agendor.Vissa föräldrar ser barnen somsina accessoarer, konstaterarhon. Margrethe tycker attVi Föräldrar är bra på att sättain bromsen när idealen blir förhöga.– Jag gillar framför allt föräldracoachenJesper Juul i tidningen.Föräldrar och Barn slutadevi med att ha i väntrummetpå avdelningen för att den varså väldigt glamourös och intehade några riktiga människor.Det fanns inga vanliga, bra förebilder,som jag tycker det göri Vi Föräldrar.Vad tycker ni om stereotypen”den goda och uppoffrandemodern”?forts. >>>'#

Tema:Myten om familjeni Vi Föräldrar'&– Jag har nog varit en sådanmamma på många sätt, sägerInger. I alla fall när det handlarom att sätta familjen främst –den är prio ett. Men jag ser juockså mina egna vinster i det,säger Inger som är mellanstadielärareoch till viss del kananvända erfarenheterna hemifråni yrkeslivet.Passar barnbarnen istället– Nu när vi fått barnbarnoch jag ser hur svårt min sonsfamilj har att få ihop vardagenmed sina karriärer så ärjag på honom om att han skalägga jobbet åt sidan och varahemma med barnen. Jag troratt min man, som fått rycka inmycket sombarnpassare under9lera år nu, inser hur myckethan missade genom att inte”Vissa föräldrarser barnensom sina accessoarer”vara hemma.MARGRETHE KRABBEHanna känner sig obekvämmed att den goda, uppoffrandemodern anses vara den viktigasterollen för kvinnan.– Jag önskar att man inte behövderangordna, säger Hanna.Att man kan kombinera olikasaker som är viktiga för en. Jagvill att folk ska tycka att jagkan vara en bra mamma ävenom jag vill göra andra sakerockså. I medievärlden förekommerväl min typ av mammarollibland, men det framställssom något annorlunda.Jag önskar att den ”normala”mammarollen rymde 9leraolika varianter.Amanda DuregårdKällor:Bäck‐Wiklund, Margareta“Det hävdas ibland att kvinnors förvärvsarbete är ett problem dåm. fl. (1997) Det moderna föräldraskapethon inte kan ta hand om barnen i samma utsträckning (bindningsteorin)men forskning visar att barn till kvinnor som arbetar mår Richardson, Diane m. fl. (1997)lika bra som barn till mammor som inte arbetar. Vad som spelar roll Introducing Women’s StudiesSköld, Gullan (1998)är hur tillfreds mamman är med sig själv.”Från moder ,ll samhällsvarelseBäck­Wiklund och Bergsten Det moderna föräldraskapet ­ en studie Stern, Daniel (1999)av familj och kön i förändring, s. 64En mor blir ,ll”Familia (lat., bildning till fa´mulus ’tjänare’), ”hushåll”, utgjordei det antika Rom en juridisk/ekonomisk enhet beståendeav den fasta egendom och de personer (hustru, barn, slavar,klienter) som lydde under husfadern, pater familias.Ordet betecknar ibland en persons samlade förmögenhet,ibland hans slavar; familia Caesaris var under kejsartiden benämningenpå de formellt i kejsarens ägo varande statsslavarna.Det kunde också användas om en särskild släktgren - demedlemmar av en gens* som bar samma tillnamn (cognomen);däremot aldrig om vad vi i dag menar med ”familj”. ”Källa:www.ne.se*) Gens var romarnas motsvarighet tillklan, fast av patrilinjär art vilket innebäratt endast fäder och söner räknades in.'%

TEMA: FAMILJENTEMA: FAMILJENMamma,mamma,barnNÄR JESSIKA BERGLUND PRECIS HADE BLIVITMAMMA TRÄFFADE HON DEN STORA KÄRLEKENKRISTIN ANDERSSON.– Vad är en kärnfamilj egentligen? Vi var två vuxna som bodde med vårtbarn, det är i mina ögon precis vad en kärnfamilj är. Allt var på sammasätt, år in och år ut. Men det är väl det att vi är två mammor då. OchKristin är ju styvmamma åt Johan, så där skiljer vi oss kanske från kärnfamiljsnormen,säger Jessika Berglund.Jessika Berglund har krupitupp i en stor fåtölj i ettav husets många krypin. Närparet 9lyttade hit till det 9inagamla huset vid Rådasjön 9icksonen Johan 9lytta hemifrån.Han hade fyllt 20 och det fannsbara ett sovrum.Jessika skilde sig med Johanspappa tidigt, och Johan varbara ett och ett halvt år närhan och Jessika 9lyttade ihopmed Kristin.– Jag funderade aldrig övernågra alternativ. Det ingicki paketet helt enkelt, sägerKristin Andreasson, som kommitmed kaffe från köket. Paretkonstaterar att det nog tog etttag för Kristin att komma in irollen som förälder.– Jag hade ju några års försprång.Hon bara kastades ini allt. Och jag har även senarevarit den som 9ixat mest kringJohan. Sett till att vi ätit påregelbundna tider, haft kontaktmed dagis och allt sånt.Läste ni Vi Föräldrar då?– Jag läste den under 9lera årstid på 1980‐talet, berättar Jessika.Jag har faktiskt läst denibland senare också. Jessika erkänneratt hon ofta irriteradesig på tidningen.– Ändå läste jag den. Detfanns ju ingen annan. Jagtyckte att det var så hemskt attningen var 30‐åriga, lyckadefamiljer bosatta i villor, medaninsändarsidorna var fulla medbrev från unga mammor somhade det tufft. Det skilde sigför mycket. Jag som var 21 närjag 9ick Johan såg aldrig någratexter om föräldrar i min ålder.Men en hel del var förståsintressant att läsa. Barn är jubarn och föräldrar är föräldrar.Jag läste om barnets förstasteg, sömn, och sånt som beröralla föräldrar.Var det något problem attinte homosexuella par medbarn syntes i tidningen?– Ja, det är klart! Visst kan jagläsa även om de andra famil‐jerna, men jag tror att det ärviktigt att så många som möjligtfår rymmas inom det somman stämplar som ”normalt”,säger Jessika. Det är viktigt för“Vi trodde attvi skulle mötamer fördomarför att vi vartvå mammor”KRISTIN ANDREASSONbarnen att uppleva att ens familjär normal, oavsett hur denär sammansatt. Därför bordeman ha med homosexuella föräldraribland i vanliga artiklar,de som var med inne i tidomsömn eller matvanor ellerså. Att någon är med utan attdet är för att tala om hur det äratt vara gay. Det händer i mediadå och då, och då blir manju himla glad!Jessica berättar om ett exempelmed en homosexuellman som i ett radioprogramen gång 9ick frågan vad somvar det jobbigaste med att varahomosexuell förälder. Han svaradeutan tvekan: Öronin9lammationerna!– Egentligen är det ju så attom man aldrig har med densortens föräldrar i de vanligareportagen, så har man aktivtvalt bort dem. Det är inte')forts. >>>'(

TEMA: FAMILJENTEMA: FAMILJEN"*svårt att hitta regnbågsfamiljeridag, bara journalisten gårlite utanför sitt egna kontaktnät.Vi 9inns ju där.Kände ni några krav på hurman bör vara som förälder?– Vi trodde att vi skulle mötamer fördomar för att vi vartvå mammor, berättar Kristin.Det var i princip aldrig någraproblem i vårt bostadsområde,även bland jättereligiösaoch invandrare. Och på dagisskötte de det jättebra. Maninbillar sig att människor i ensomgivning inte ska förstå, mende är ju vanligt folk. Det varinga konstigheter.– Vi försökte faktiskt smygamed det lite i början, jag trorvi var rädda att Johan skullekänna sig annorlunda, berättarJessika.– Men vänner och grannarvisst förstås, fyller Kristin i.Det var de som vi frågade områd när vi undrade något omJohan.Idag funderar de på om deegentligen lyckades lura såmånga. Snart insåg de ocksåatt just eftersom Johan skulleuppleva sig annorlunda såvar det extra viktigt att hansFAMILJENJessika Berglund, 45 år,författare, och KristinAndreasson, 46 år, biologBor: I Helenedal, mellanGöteborg och MölnlyckeBarn: ”Johan” (9ingeratnamn), född 1985föräldrar inte förstärkte denkänslan. De sociala kontakternagick bra. De enda somgav den lilla familjen problempå grund av dess sammansättningvar myndigheterna. NärJessika sökte bostadsbidrag“Det är ju heltsjukt att allaandra accepteraren, menmyndigheternainte gör det ”JESSIKA BERGLUNDför dem så nekades paret attsöka gemensamt bidrag, eftersomdet bara var heterosexuellapar som kunde göra det.Istället 9ick Jessika söka somensamstående – och få avdragpå bidraget för att hon hadeen ”inneboende”.– Enligt reglerna kunde viinte vara tillsammans! Detär ju helt sjukt att alla andraaccepterar en, men myndigheternainte gör det. Vi överklagadebeslutet och jobbadeganska länge med det där,men det gick inte.I Vi Föräldrar ,inns mångaexempel på hur man skavara som förälder.– På många sätt så tycker jagatt föräldrar har stort ansvarför sina barn – har man skaffatungar har man fanimej ansvaratt ta hand om dem, sägerJessika. Det handlar väl omatt se till att ha en inkomst, gedem mat, hålla deras tempooch sådana saker. Eftersom vilåg i vårdnadstvist med Johanspappa då försökte vi också varduktiga på att vara ute mycket,läsa sagor, få det lugnt.Jag insåg då att jag var mycketmer medelklass än jag hadetrott, jag kände precis sådanakrav kring föräldraskapetsom jag trodde jag befunnitmig långt ifrån, säger hon ochskrattar.Både huset vi be9inner oss i,och Jessika och Kristins kläderoch frisyrer utstrålar 70‐talsidealismoch gröna vågen. Atthitta sina egna vägar verkarviktigt för paret, i alla fall omman ser till hur de inrett sitthem. Men visst kan ens klassbakgrundlysa igenom när detblir dags att själv skaffa barnoch bilda familj.Vad tycker Johan om att hatvå mammor?– Det kan vi ju förstås intevara säkra på, men han presenteraross i alla fall som sinaföräldrar. Även om han kallarmig för mamma och Kristin förKristin.Vad hade ni för förebilder iert föräldraskap?– Jag har alltid tänkt att jagskulle vara en sån farsa sommin, det är nog min störstaförebild, säger Jessika utan attkorrigera genus.Amanda DuregårdFotnot: Johan heter egentligennågot annat.Mamma, pappa, två-tre barn.Det är den absolut vanligastförekommande familjen iVi Föräldrar. Varken ensamståendemammor, styvpappor ellerregnbågsfamiljer hotar kärnfamiljendominerande ställning.Kärnfamiljen, det vill sägaen mamma och en pappa medett antal biologiska eller adopteradebarn, är tydlig norm isamtliga studerade nummer avVi Föräldrar. Att det handlarom en kärnfamilj är ofta underförstått;om det inte hadevarit för bilden på den leendelyckliga familjen och en bildtextmed familjemedlemmarnasnamn och ålder hade detinte varit självklart att ”vi:et” itexten betydde mamma, pappa,barn.Kärnfamiljen som exempelDet är nämligen sällan pappanoch barnen får uttala sig,åtminstone under de två förstadecennierna. I stället för mammanhela familjens talan. Kärnfamiljenär aldrig med i egenskapav att vara just kärnfamiljutan får illustrera exempel försåväl matvanor som jämställdhetsproblem.Den heligafamiljenBegreppet familj är egentligenett vitt begrepp som harförändrats över tid och serolika ut mellan olika kultureroch samhällen. Att de9inierasläktskap med biologiskaband är inte det enda sättet;enligt sociologiprofessornDiane Richardson är det likanaturligt med andra former avsläktskap. Att vi idag överalltser styvfamiljer, plastpapporoch extrasyskon gör biologiskt”Det var synd omden ensamståendemamman, åtminstoneom honhade blivit lämnadav sin man”släktskap allt mindre intressant.Ändå fortsätter idén omden “riktiga” familjen i västerlandetatt vara en heterosexuellfamilj med biologiska barn.Homosexuella, ensamståendemed 9lera som har barn kanenligt denna föreställning baraleva i ”låtsasfamiljer”.Ensamstående extra utsattaBåde Yvonne Berlin‐Lindström, före detta chefredaktörpå Vi Föräldrar, ochnuvarande chefredaktören HelenaRönnberg håller med ombilden att kärnfamiljen var, ochfortfarande är, norm i tidningen.De menar att förklaringenär att det faktiskt är vanligastatt leva i en kärnfamilj, även idag.– Men vi hade med en delenfamiljsföräldrar på min tid,berättar Yvonne Berlin‐Lindström. Vi tyckte det varviktigt eftersom de om någrabehöver hjälp och stöd i föräldraskapet.Ensamstående mammanJa, den ensamstående föräldern– eller rättare sagt mamman– 9inns med sedan starten.I slutet av 1960‐ och början på1970‐talet framställdes skilsmässorsom någonting väldigtproblematiskt.Det var synd om den ensamståendemamman, åtminstoneom hon hade blivit lämnad avsin man.Men sedan i slutet av 1970‐talet anses det inte längre varakonstigt att vara ensamståendeforts. >>>"'

TEMA: FAMILJENTEMA: FAMILJEN""mamma, även omdet bästa alternativetfortfarandeanses vara attleva tillsammansmed en man.2000‐talet ärden period då de9lesta familjekonstellationersessom mer ellermindre normala,men det dröjerända till 2008 ide nummer vi undersökt innankärnfamiljen för första gångenifrågasätts. I en artikel somhandlar om konsten att be omhjälp tycker coachenSören Holm att manska överväga att 9lyttaihop med andra familjeroch bilda enstorfamilj när kärnfamiljslivetblir förinrutat och stressigt. Idirekt anslutning 9innsen gestaltande artikelom en ensamstående mamma,hennes barn ochdet kollektivhusde 9lyttat in i.Homosexuella föräldrarEn typ av föräldrasammansättningsom sällan skildras iVi Föräldrar är homosexuellaföräldrar. Trots att de alltidfunnits lyser de med sin frånvaroi tidningen. 2003 blev dettillåtet för homosexuella parsom ingått partnerskap attadoptera barn och sedan 2005kan lesbiska kvinnor insemi‐homosexunera.Ändå 9inns i undersökningeninte en enda artikelmed ett homosexuellt föräldrapar.Inte heller frågor som kan”Homosexualitetär i höggrad närvarandejust ikraft av sinfrånvaro”FYRA ”VANLIGA” FAMILJER (KÄRNFAMIL-JER) PRATAR OM HUR DET ÄR ATT HA ENETTÅRING, VI FÖRÄLDRAR #''(.vara extraangelägnaför dessafamiljer tarupp någonnämnvärdplats itidningen.Den danskesocionomenHenning Beck skriverom fenomenet “frånvarandehomosexualitet” och visar påhur homosexualitet i hög gradär närvarande just i kraft avsin frånvaro. Det vill säga, detheterosexuella idealet blirnorm och det som är värt attskrivas om. Föräldrar medannan sexuell läggning än denheterosexuella utestängs fråndebatten. Därmed sägerVi Föräldrars val att inteskildra homosexuella föräldrarnågot om tidningensinställningtilldenna gruppav föräldrar.Martin Andreassonhari en skriftredogjort förhur mediaskildradefrån folkhälsoinstitutetella i början på 1990‐talet. Hanmenar att att media antingenskildrar homosexuella föräldrarsom i första hand homosexuella,det vill säga avvikare, ellersom föräldrar, det vill sägasom vilka föräldrar som helst.Och att perspektivvalet får enavgörande effekt på vilken bildläsaren får av homosexuellaföräldrar.Erika Hedman BergströmKällor:RFSL ‐ Riksförbundet för sexuelltlikaberä]gande,www.rfsl.seBeck, Henning i Bäck‐Wiklundm.fl. (1997) Den dolda könsdiskursen‐ Om mödrar, söner ochfrånvarande fäderDiane Richardson m. fl. (1997)Introducing Women’s StudiesAndreasson, Mar*n (1996) Öppenhetoch motståndDe lärde sig svenskakönsroller i tidningenDet är en ovanligt lugn dag påÖppna Förskolan i Hammarkullen.Vi blir insläppta till det storalekrummet, för att med hjälpav några föräldrar reda ut vadman som invandrare saknar iföräldratidningarna.Farzana Akther är 31 år hartre barn. Första barnet komnär hon var ganska nyin9lyttadi Sverige för fem år sedan. Honkommer ursprungligen frånBangladesh.Dottern Munifa Nur Ahmedär tre månader gammal,och tittar med stora ögon påleksakerna och människornaomkring sig.Bra med råd och tips– Jag har tittat i Vi Föräldrardå och då, när jag varit här tillexempel. När jag 9ick mitt förstabarn visste jag väldigt liteom hur det är att vara förälder,och om Sverige. Jag hade ingasläktingar här och få vänner såjag hade ingen att fråga, berättarhon.Hon tog hjälp av barnsköterskornapå BVC och läste en delböcker. Och föräldratidningarnahar gett kompletterandeinformation, tycker hon:– Där får man råd om hurman är förälder i Sverige. Somatt veta hur man klär barn idet svenska klimatet – jag serofta föräldrar från BangladeshFARZANA AKTHER OCH HALIMA MOHAMMEDEFTERLYSER FLER INVANDRARE I FÖRÄLDRATID-NINGARAsom klär sina barn för varmteller för kallt. För mig hartipsen om kläder i Vi Föräldrarvarit användbara. Och nu kanforts. >>>"!

TEMA: FAMILJENTEMA: FAMILJEN"$ju jag lära upp mina landsmänsjälv också! säger Farzana ochskrattar.Att läsa mer om andra invandrarei tidningen, och seråd som är anpassade tillnykomna svenskar, är någotFarzana önskar sig.– Jag skulle ju känna igen migmer i tidningen om det vartill exempel en mamma frånBangladesh med sitt barn, somintervjuades.Hennes ord stämmer välöverens med den teori inommedievetenskap som kallasframing. Om man som läsarekänner igen sig i texten harman mycket lättare för att tatill sig budskapet.Få invandrare i tidningenJUDITHS undersökning visaratt invandrare var i principosynliga i Vi Föräldrar ändafram till slutet av 1990‐talet,med några få undantag.Då får invandraren vara medi egenskap av ”den andre” ochberätta om seder och vanor isin kultur, eller berätta om allaförsök att vara så ”svenska”som möjligt (9ira jul trots attman är muslimer, till exempel).Först de senaste åren harpersoner med invandrarbakgrundsynts i tidningen utanatt etniciteten kommenterats.Annorlunda med stor familjMed på golvet mitt i ÖppnaFörskolans stora lekrum ärockså Shakur, 8 månader, ochhans mamma Halimo Mohammed.Även hon efterfrågarråd som passar andra än densvenska kärnfamiljen.– Jag har fött sex barn på tolvår. Det är mycket i vardagslivetsom är annorlunda när manhar en stor familj. Men mångaråd i tidningen är väldigt bra.Jag tycker att synen på barnenär mycket bättre här än i Somalia,som jag kommer ifrån.Där är man strängare mot barnen.I föräldratidningarna fårman råd om att ha tålamod tillexempel. Det tycker jag är bra.Att få råd om det svenskasamhällets speciella normerhar både hon och Farzana settsom användbart. Farzana berättarom ett särskilt tillfälle:FARZANA AKTHER MED DOTTERNMUNIFA NUR AHMED GÅR GÄRNATILL ÖPPNA FÖRSKOLAN FÖR ATTFÅ RÅD AV OCH UMGÅS MED ANDRAFÖRÄLDRAR– I Bangladesh har barnenalla olika färger på kläderna,så när jag 9ick mitt första barnköpte vi en blå vagn. Det var en9licka, och snart förstod jag atti Sverige så gör man skillnadpå 9lickor och pojkars kläderoch tillbehör – 9lickor ska harosa och pojkar blått.– Det blev lite knasigt, sägerhon och skrattar.I Vi Föräldrar kan hon läsaom sådana och andra svenskanormer och anpassa sig efterdet.“Det ärmycket i vardagslivetsomär annorlundanär man haren stor familj”HALIMO MOHAMMEDTidningens rapporteringom invandrare har förändratsi takt med att andelen nyasvenskar blivit större och integrationenbättre.Behovet av intersektionalitetMedieforskaren GunillaJarlbro understryker i sin bokMedier, Genus och Makt att ettdemokratiskt samhälle kräveren mångfald av personer somsyns i media – både klasser,etniciteter och kön.Enligt en rapport från HomOhar dock amerikansk feministiskforskning sedan länge ettintersektionalistiskt perspektiv,där man alltså tar hänsynäven till sådant som klassoch etnicitet, medan dennatradition är dåligt utvecklad iSverige.Eftersom dessa aspekter underordnasi forskning i Sverigeså riskerar vi att stöta på nyaproblem så fort jämställdhets‐klyftan börjar minska.Invandrarkvinnan som offerNär invandrarkvinnor är medi media skildras de ofta somoffer, förtryckta både av patriarkatoch religion. För att lösaden schabloniseringen krävskontextförståelse.Lilla Shakur griper efter minpenna och försöker smakapå anteckningsblocket. Hansmamma ger honom en plastleksakur Öppna Förskolansstora leklåda.Farzana byter grepp om sinlilla Munifa och säger att honhåller med Halimo om att synenpå föräldraskap och barnär bättre i Sverige än i henneshemland. Varken Somalia ellerBangladesh har föräldratidningarsom Vi Föräldrar.– Man frågar sina föräldrar,och andra släktingar istället,om man har problem med barnen,säger Halimo.– Men det är inte alltid de harde bästa svaren, fyller Farzanai och lyfter upp lilla Munifa ifamnen.Erika Hedman BergströmFotnot: På sidan 28 kan duläsa Vi Föräldrars chefredaktörHelena Rönnbergs tankar kringetnisk mångfald i *dningen, ochpå sidan 36 intervjuas GunillaJarlbro om sin forskning.Källor:Gunilla Jarlbro (2006) Medier,Genus och Maktwww.vxu.se Invandrare och,dningstext"#

TEMA: FAMILJENTEMA: FAMILJEN”Barnet är en del avföräldrarnas image”"&En vinteroverall för $''' kronor.Ett enkel spjälsäng för femtonhundraspänn. Ett gosedjur förett antal hundralappar.– Vi går långt för att varasom alla andra när det gällerkonsumtion till våra barn, sägermedieforskaren Barbro Johansson.I varje nummer av Vi Föräldrar9inns ett stort antal sidorsom bygger på konsumtion.De tidiga åren blandar uppdetta material med ”gör detsjälv”‐sidor och konsumenttester.Sådan inslag 9inns äveni dagens Vi Föräldrar ibland,men har gett allt mer plats åtokommenterad publicering avprylar, med tillhörande prisuppgift.Prylar bekräftar föräldraroll– Till skillnad från annonsernablir läsaren här presenteradinnehållet från enauktoritet. Ibland har de juäven med barnpsykologer ellerandra experter i en tillhörandeartikel. Jag tror att det här påverkaross mer effektivt, sägerBarbro Johansson, professorpå centrum för konsumtionsforskningpå Göteborgs Universitetet.Hon säger att det traditionelltsett är mamman somvarit ansvarig för inköp tillbarnen. Undersökningar visaratt även om man delar adressså har inte föräldrarna alltidsamma levnadsstandard.Pengafälla för kvinnorEftersom män oftast tjänarmer än kvinnor har de ocksåstörre makt att bestämma hurpengarna i familjen ska fördelas.Män och barn har 9ickpengar– kvinnor har hushållspengar,har man uttryckt det.FÖRÄLDRAR GÖR MYCKET FÖR ATT DE-RAS BARN SKA PASSA IN, MENAR BARBROJOHANSSONKvinnor spenderar sällanpengar på sig själva, till skillnadfrån män. Forskningenpå centrum för konsumtionsforskningvisar att konsumtionenkring barnen ibland är ettsätt för kvinnor att bekräftasin föräldraroll.– Föräldrar visar sin identitetgenom sin bebis, det handlarom att uttrycka sig själv, förklararBarbro Johansson. Manpresenterar medvetet en stiloch barnet blir en del av den.Så har det alltid varit, bara attdet tar sig olika uttryck övertid.Men sakerna är ju ofta sådyra! Vad gör man om manhelt enkelt inte har råd?– Vi vill leva upp till idealsom 9inns i samhället och varasom andra. Sedan 9inns det jufaktiskt många som har råd.Jag kan tänka mig attVi Föräldrars läsare är lite mervälbeställda än genomsnittet.Och så vill man ju förstås varaen bra förälder. Om man läserom säkerhetsgrejer som skyddarbarnet så skaffar man detför säkerhets skull.Men andra saker, som intehar med säkerhet och sådantatt göra?– Man jämför sig ju med demsom bor i närheten, i sammaland, stad eller stadsdel. Påbarnkalas till exempel blir detså tydligt vilka som ger 9inapresenter och så. Det har visatsig att föräldrar gör väldigtmycket för att barnen inte skasticka ut. Man prioriterar så attPÅ !%&'-TALET TIPSADESOM OBLYGA KROPPS-PUSSEL, KNIVAR OCHPOLITISKT KORREKTADOCKOR,VI FÖRÄLDRAR !%&(barnen inte riskeraratt bli mobbade.Därför 9inns det en logik i attman köper märkeskläder tillbarnen trots att man lever på“Man kanskeser till att varabortrest justnär kompisenhar kalas”BARBRO JOHANSSON,KONSUMTIONSFORSKAREsocialbidrag – man vill inte attbarnen ska fara illa.Barbro Johansson berättarockså att det såklart 9innsen gräns för hur mycket enfamilj med dålig ekonomi kanlägga på barnens prylar.– Om man inte har råd attköpa en så dyr present som detförväntas, så kanske man sertill att vara bortrest just närkompisen har kalas.VAD SÄGS OM ETT”GUNGFÅR” FÖR !!%*KRONOR?VI FÖRÄLDRAR #''"FINAST PÅ FESTENBLIR DITT BARN EN-LIGT VI FÖRÄLDRARI EN PONCHO FÖR"%' KRONOR,VI FÖRÄLDRAR #''(Genom att tala om ”familjen”som om den bara hade en formtenderar att låsa fast begreppettill att handla om heterosexuellamedelklassfamiljer.Genom att återskapa den idénmed hjälp av höga krav påkostsamma barnkalas och dyrabebisleksaker riskerar tidningarnaatt befästa den, menarmedieteorin om framing.Feministisk medieforskningvisar också att det aldrig kommeratt gå att lösa kvinnornaur sina mångfacetterade förtryckom vi inte lyckas se allaaspekter av problemet.EN OVERALL FÖR$''' KRONOR,VI FÖRÄLDRAR #''"Amanda DuregårdKällor:Bäck‐Wiklund, Margaretam.fl. (2003) Den dolda könsdiskursenRichardson, Diane m. fl. (1997)Introducing Women’s Studies"%

TEMA: FAMILJENTEMA: FAMILJEN”Vi har en litenkärnfamiljstendens itidningen”Fler pappor! Det var HelenaRönnbergs ambition när honblev chefredaktör för Vi Föräldrar#''!.En tydlig förändring går attse, men fortfarande har mammanoftast huvudrollen i texterna,och ovanligare familjekonstellationerär frånvarande.Hur blev det så här?– Vi har en liten kärnfamiljstendensi tidningen, erkännerHelena Rönnberg när vi ringerupp henne för att presenteravåra resultat. Men det är ju såatt 91 procent av våra läsarelever i kärnfamiljer. De har såsmå barn att de inte ”hunnit”skilja sig ännu.Vi Föräldrars policy är attVÅRA VIKTIGASTE RESULTAT IUNDERSÖKNINGEN AV VI FÖRÄLDRAR1. Kärnfamiljen är norm2. Mamman är den samlande punkten i familjen, och har oftasthuvudrollen3. Den ansvarstagande pappan är det ideal som lyfts fram, menpappan i tidningen är en frånvarande fader4. Texterna är heteronormativa5. Monogami är norm i tidningen, men det 9inns i de 9lesta undersöktanummer något inslag där en ensamstående föräldereller en nybildad familj 9inns med.6. Barnen är bara med som ”pajasar” i tidningen, de tillfrågassällan om seriösa saker.”läsaren ska få möta vanligafamiljer i vanliga och ovanligasituationer.” Samtidigt betonarHelena Rönnberg att detintressanta är att nå en målgruppoch läsarna ska kunnaidenti9iera sig med personernai artiklarna.Vi Föräldrars målgrupp skiljersig något från den ”vanliga”svenska familj som man villskildra; 42 procent av läsarnahar mer än två års högskoleutbildningoch 56 procent bor ivilla.– Visst 9inns det fortfarandesaker som vi skulle behöva blibättre på. Ibland hör läsare avsig och vill ha mer av ett visstinnehåll. Adoptivföräldrar ärtill exempel en sådan grupp ‐de vill ha 9ler adoptivföräldrari tidningen. Det kan jag förstå,”Hittills harvi haft någoteller någrahomosexuellapar perår”HELENA RÖNNBERG,CHEFREDAKTÖR FÖRVI FÖRÄLDRARsamtidigt menar jag att materialetär allmängiltigt ochska kunna tilltala alla slagsföräldrar, oavsett om det är enadoptivfamilj, regnbågsfamiljeller invandrare.Familjen i Vi Föräldrar äralltså en familj med heterosexuellaföräldrar, trots att det9inns många föräldrar i samhälletsom idag lever i homosexuellaparrelationer.Helena Rönnberg har ingenbra förklaring till varför de ären underrepresenterad grupp,men säger att det är viktigt attäven homosexuella föräldrarska kunna identi9iera sig medinnehållet i tidningen.Hennes ambition är att istörre utsträckning ha medhomosexuella föräldrar somfår uttala sig i vilka frågor somhelst. De få gånger de 9igurerari artiklarna får de ofta berättaom hur det är att leva som justhomosexuella föräldrar.– Som det sett ut hittills harvi haft med något eller någrahomosexuella par per år ochfrågat hur de upplever sitt föräldraskap.Det har en tendensatt bli lite mycket samma typav frågor, väldigt inriktat påjust deras sexuella läggning.Onormalt är spännandeHennes förhoppning är atttidningen ska bli bättre på attha med till exempel två mammorutan att det är en frågasom handlar om att de är lesbiska.Enligt Helena Rönnbergär det en utmaning, men honär också kluven:– Samtidigt är det ju intressantatt läsa om familjer somlever på ett annorlunda sätt ännormen, fortsätter hon.Den krassa verkligheten är,att så fort man pekar ut enregnbågsfamilj som ”annorlunda”så förstärker det utanförskapet,oavsett hur mångasådana familjer Helena Rönnberghar med i tidningen.Mamman får huvudrollenJUDITH:s studie visar ocksåatt mamman i artikeln oftahar huvudrollen i familjen. Dettar sig uttryck dels genom atthon är den som har det övergripandeansvaret för barnen,hemmet och familjen, och delsgenom att hon talar för hela”Det fårdu frågamännen!”HELENA RÖNNBERGS SVAR PÅFRÅGAN OM VARFÖR SÅ FÅ MÄNLÄSER VI FÖRÄLDRARHELENA RÖNNBERG, CHEFREDAKTÖRUR VI FÖRÄLDRAR #''"7. Familjerna i Vi Föräldrar och skribenterna som skriver ar‐")tiklarna är etniskt svenska"(familjen.Hon uttalar sig ofta i termerav ”vi”, underförstått ”vii familjen”. Helena Rönnbergförklarar övervikten av mammormed att det är lättare attfå dem att ställa upp på intervjuer.– Många av våra reportagebygger på att någon hör avsig till tidningen och har enhistoria att berätta. Det harhela tiden varit väldigt mycket9ler kvinnor än män. Så det ärlättare att hitta mammor ochinnebär lite mer jobb att få tagpå pappor och få dem att ställaupp. Men pappor har verkligenblivit bättre på att höra av sigtill oss. Nu händer det till ochmed att de skickar gulliga kortpå sina barn och sådant.Fler pappor #''"Och visst har det hänt sakerde senaste åren. Även om skribenternafortfarande är kvinnor,så syns allt 9ler pappor itidningen. Bara mellan 2004och 2008 är det en markantökning av artiklar där pappanförekommer i egenskap avförälder, inte ”duktig pappa”,och där han har huvudrollen itexten.Det tror Helena Rönnberg berorpå att hon tog krafttag motvad hon kallar ”mammigheten”när hon kom till tidningen föråtta år sedan. Men trots denförbättrade papparepresentationenär fortfarande huvuddelenav läsarna, närmareforts. >>>

TEMA: FAMILJENTEMA: FAMILJENbestämt 70 procent, mammor.Varför?– Det får du fråga männen!Men vi har i alla fall 9lest manligaläsare av alla föräldratidningar,försvarar sig HelenaRönnberg.Barnen är med som pajasarNågra som förvisso får synasmycket i tidningen, men somsällan eller aldrig tas på allvar itexterna, är barnen. Vi Föräldrarspolicy innebär att man villha ett barnperspektiv, ändå fåräven barnen i 5‐6‐årsåldernbara svara på frågor som ”Vadtror du tomten gör på sommaren?”.Helena Rönnberg understrykerhur problematiskt det voreatt försöka ställa någon annantyp av fråga:– Det är svårt att intervjuabarn, speciellt så små barnsom vi fokuserar på. Det ärsvårt att få ut vettiga saker urdem helt enkelt. Nej, det kännsfaktiskt inte så aktuellt att gebarn mer utrymme i tidningen.Vi är en föräldratidning, alltsåintervjuar vi föräldrar.De familjer som skildras iVi Föräldrar är nästan alltidetniskt svenska. I 1974 årstidning nämns det i förbifartenatt en av familjerna är norsk. Ien insändare från 1978 framförsklagomål på att det är såfå invandrare i artiklarna.Svaret blir att tidningen skabättra sig och att nästa nummerska innehålla en artikelom just detta; ”Vem bryr sigom invandrarbarnen? De 9lestaav dem har det svårt. Hur kanvi hjälpa dem? Och vill vi?”.Den sista frågan säger kanskeen del om ambitionsnivån. På1980‐ och 1990‐talet 9innsdet i de tidningar som ingick ivår undersökning så gott somingen invandrarfamilj.Inte förrän 1999 får vi återstifta bekantskap med tvåicke etniskt svenska familjer.Den samiska och den turkiskafamiljen får då vara med iegenskap av sina etniska bakgrunder,något som syns även itidningen från 2004.Så gör muslimerna...Muslimer får till exempelberätta hur de 9irar jul och enmamma med ”rötter i Serbien”får agera folkupplysare ochinformera om hur man tarhand om barn i Serbien; vadde äter, vem som passar democh hur man gör om de soverdåligt. Invandrarna framställsöverhuvudtaget väldigt exotiserandeända fram till 2008, dåde får uttala sig i vanliga frågoroch där bakgrunden inte kommenteras.Helena Rönnberg håller medom att skildringen av ickeetniskt svenska föräldrar harblivit bättre på senare år menkan inte förklara varför. Honmenar att Internet har gjort attdet är lättare att nå ut till nyasvenskar, men tillägger:– Samtidigt är jag lite skeptisktill begreppet invandrare.Jag menar, vem är invandrare?Om man bor i Sverige ochhar svenska barn är man välsvensk?Enhetlig redaktionKanske kan den snäva representationennär det gäller skribenternasetniska bakgrundspela roll för vilka som fårkomma till tals i tidningen. Det9lesta som skriver är nämligenetniskt svenska kvinnor.Helena Rönnberg förklarardet med att de sällan nyanställer,och att de fastanställdareportrarna i till största delenär svenska kvinnor.– Och så är det ju så att manmåste behärska det svenskaspråket om man ska kunnaskriva i tidningen, säger hon.För att det inte ska märkasi urvalet av intervjupersonerså annonserar vi på internetistället för att använda vårapersonliga nätverk när vi skaskriva om olika föräldrarserfarenheter. Men vi skriverju inte att vi söker till exempel«personer med invandrarbakgrund».Det skulle kännaskonstigt, säger Helena Rönnberg.Vi tänker också på attkanske åka ut i förorten för attgöra en enkät eller så. Jag kantill exempel tänka mig att manistället för att fråga människorpå stan åker ut till till exempelKista, där jag bor, och pratarmed föräldrar där.Erika Hedman BergströmAmanda Duregård!* !'AMANDA DUREGÅRD

VI FÖRÄLDRAR!%)"VI FÖRÄLDRAR!%)"VI FÖRÄLDRAR!%&"RÅD SOM BEKRÄFTAR OSSVI FÖRÄLDRAR!%%%VI FÖRÄLDRAR!%%(VI FÖRÄLDRAR!%"%VI FÖRÄLDRAR#''"JESPER FALKHEIMERÅlder: 39Yrke: Prefekt för Malmöhögskolas institution K3(Konst, kultur och kommunikation)Vi vill ha råd. Vi köper böcker,pratar med andra föräldrar, frågarpå BVC och sliter vårt hårav barns sömnproblem, matvägran,motstånd eller sjukdomar.Att Vi Föräldrar från starten1968 genomsyrades av auktoritäratips är kanske inte såkonstigt. Och än idag är bådefrågespalter och problemlösningsreportagestående inslagi tidningen. Jesper Falkheimerär medieforskare. Han troratt råden kan vara viktiga förföräldrarna på olika sätt.– Samhällsutvecklingen göratt vi ställs inför 9ler och 9lerval och där har media en storbetydelse, de talar om vadman ska och inte ska göra. Justnyblivna föräldrar är ocksåen extra utsatt grupp. Så visstlyssnar man också.Från att råd och barnkunskappräglade varenda artikel itidningen under dess första år,gick Vi Föräldrar under 1980‐talet mot en tydligare uppdelningmellan förströelseläsningoch nyttiga tips. Råden börjadevid den tiden separeras frånden övriga texten och samlas isammanfattande faktarutor.Följer inte rådenJesper Falkheimer tror inteatt de faktarutor som 9inns itidningen idag följs blint avläsarna.– Nej, vi är duktiga på atthitta andra källor att jämföramed. Om en förälder idag ärorolig för något som rör sittbarn så tror jag att han ellerhon går ut på internet och letarefter olika idéer. Vi köper intesådana budskap rakt av.Vi vill inte bli åthutadeEnligt Jesper Falkheimer såförsvann de auktoritära rådensom man ser i gamla nummerav Vi Föräldrar antagligen justför att vi inte lockas av att blitillsagda. Idag är tonen i artiklarnafamiljär och samtalande,och inte ens i faktarutorna ärdet särskilt mycket raka rör.”Lyssna på ditt barn” och ”låtdet ta tid” är ganska diffusadagens Vi Föräldrar.råd, somofta dyker upp iEnligt Jesper Falkheimer ärdet inte så lätt att ge konkretaråd idag. Fakta ändras fortoch medicinska råd är sällanså enkla att de passar i media.Men även till synes onödigaråd fyller sitt syfte, menar han.– De bekräftar och förstärkerläsarnas uppfattningar snarareän att påverka läsaren till attfå nya åsikter. När det gällertill exempel uppfostran har viju för det mesta redan en bildav hur det ska vara och vi harmed oss erfarenheter sedantidigare. Då fungerar tidningensnarare som en förstärkandeeffekt. Vi blir tryggare i deåsikter vi redan hade. Sedan9inns det ju speci9ika råd, somdet där om barnet ska sova pårygg eller mage, där jag trordet går att åstadkomma speci‐9ik påverkan också.Mest effektiv påverkan harmedia enligt Jesper Falkheimernär man känner igen sigi budskapet och vill efterliknanågon.– Ett tv‐program som Nannyakutenslår mer än tidningarnasgör såhär‐listor.Amanda Duregård!" !!

”Att tröttna på Vi Föräldrarär som att tröttna på livet”Yvonne Berlin-Lindström har enlång journalistisk karriär bakomsig. En av hennes stora drivkrafterhar alltid varit att ge enröst åt de tystlåtna. !%&* börjadehon arbeta som chefredaktörpå Vi Föräldrar. Och hon blevkvar - länge.– Jag längtade efter ett ställeatt plantera hjärtat på, sägerhon.Och det gjorde hon verkligen.I nästan 20 år arbetade YvonneBerlin‐Lindström, då YvonneBerlin, på Vi Föräldrar. Honhann bland mycket annat medatt rädda en nära föreståendenedläggning av tidningen ‐ ochatt ge sig in i hätska debatterom pappors bröstvårtor.– På 1970‐talet någongångpublicerade vi ett artikel somdet blev ett himla hallå omkring.“Pappa du kan ocksåanvända din bröstvårta somtröst” hette den och den skapadeen jättedebatt. Men vitänkte väl att det var jättebra,den som vill får väl prova!Hon berättar att de diskuteradejämställdhet på redaktionenredan på hennes tid ochhon känner inte igen bildenatt pappan sällan får kommatill tals. Det var noga att manskrev just förälder, om det inteverkligen handlade om mamman.– Jag satt ofta och ändradefrån “mamma” till “förälder” iolika texter, minns hon.Ett annat inte helt okontroversielltinslag i tidningen varde så kallade hemliga sidorsom man var tvungen attsprätta upp eftersom barnenkunde bli förskräckta om de9ick syn på innehållet.– Det var information om sex,skrivna av två danska sexexperter,Inge och Sten. Derasbudskap var i princip “Gör vaddu vill!”. Upplagan steg som enraket när vi började med dem‐ och sjönk som en sten närvi slutade. Det var uppenbartatt det fanns ett stort intresseoch en stor osäkerhet när detgällde sexinformation.Ville få med alla grupperEn ambition som YvonneBerlin‐Lindström hade när honbörjade som chefredaktör varatt bredda tidningen socialt.Hon ville få med 9ler läsare änbara de högutbildade.– Det lyckades vi med också.YVONNE BERLIN-LINDSTRÖM,VI FÖRÄLDRAR !%&"Bland annat valde vi bortateljébilder på barn och hadeverkliga bilder i stället. Vitänkte över vilka vi intervjuadeoch i vilka miljöer det skedde.Andra förändringar var mernödvändiga för att tidningenöverhuvudtaget skulle kunnafortsätta att existera. När YvonneBerlin‐Lindström hade varitpå tidningen i knappt ett årbörjade den gå med förlust ochdet blev tal om nedläggning.Men en ekonomiutbildningsenare lyckades hon få tidningeni balans och de lämnadesi fred. Efter det kunde honprioritera det viktigaste ochdrog in på sådant som skadademinst. Bland annat plockadehon bort några färgbilder.Hon säger att hon är evigttacksam för att hon 9ick möjlighetatt gå en kurs i ekonomi.– Det borde alla i den positionengöra! Det var väldigt befriandeatt slippa vara i händernapå några ekonomer.1991 kom tidningensförsta riktiga konkurrent,Föräldrar och Barn. Hurpåverkade det arbetet påredaktionen?– Inte alls! Jag lät dem tilloch med annonserai vår!$Erika Hedman Bergstöm!#tidning. Jagtänkte att omde är bättreän oss fårväl vi skärpaoss. Mendet märktesatt de hadesämre resurseroch tja,medarbetareockså, i alla fall till en början.En hand att hålla iYvonne Berlin‐Lindström haraldrig velat smälla föräldrar på9ingrarna, utan snarare erbjudaen hand att hålla i när mansom förälder kastas in i allt vaduppfostran och föräldraskapinnebär. Hon menar att detfaktum att Vi Föräldrar underhennes tid som chefredaktörgick från att ha en auktoritärtton till att bli mer samtalandevar en medveten strategi.– Oh ja! Föräldrar är ju kompetentaoch, framför allt ‐ detär de som känner sina barnbäst. Men däremot har de oftadåligt självförtroende. Somskribent uppfattas man lättsom expert. En gång träffadejag en mamma som sa att honuppfostrade sina barn medmina metoder. ”Vadå mina?!”,tänkte jag.“När min äldstason tyckte attjag var orättvisbrukade han utbrista:’Och du skavara chef förVi Föräldrar!’”Även privat förväntadesYvonneBerlin‐Lindströmemellanåt attagera barnexpert.Och på hemmaplanvar detinte alltid lätt attbossa för Sverigesstörsta föräldratidning.– När min äldstason tyckte attjag var orättvis brukade hanutbrista: “Och du ska vara chefför Vi Föräldrar!”1995 slutade Yvonne Berlin‐Lindström på tidningen.– Upplagan hade minskatmed nästan en 9järdedel ochYVONNE BERLIN-LINDSTRÖMÅlder: 73Yrke: Journalist sedan 1955.Chefredaktör för Vi Föräldrarmellan 1975 och 1995.Bor: Sköndal, StockholmFamilj: Sönerna Måns ochMarkus samt barnbarn.Gillar att: Läsa, lyssna på jazzoch pyssla i hemmet.Bonnier föreslog att tidningenskulle göras om till att bli mereller mindre en damtidning.Något som en journalist varsdrivkraft var att ge barnen enröst inte kunde acceptera.– Nej, det ville jag verkligeninte medverka till. Jag slutadesom chefredaktör och förändringenav tidningen gav dåligtresultat. Upplagan sjönk ochsedan var det mer eller mindre“back to basic” igen.Men trots det kanske någottråkiga avskedet på en långkarriär på Vi Föräldrar serYvonne Berlin tillbaka på sintid på tidningen med glädje.– På Vi Föräldrar 9ick jag användabåde hjärna och hjärta‐ jag behövde aldrig ställa migfrågan om det vi gjorde var tillverklig glädje eller bara tramsför läsarna. Det var bra saker.Vi visste att föräldrar varosäkra och hjälpsökande ochbehövde tidningen att hålla ihanden.Och trots att hon blev kvar sålänge tröttnade hon aldrig påjobbet.– Nej, det kom ju nya vetenskapligarön och andra spännandeförändringar hela tiden.Jag kan inte förstå hur mankan tröttna på Vi Föräldrar. Detär ju som att tröttna på livet!

Varför alla dessa nöjda mammor?Ibörjan av andra vågensfeminism identi9ieradefeministerna familjen somkvinnans fängelse och ifrågasattemyten om moderskapet.Föräldraskap var inte så fantastisktsom unga kvinnor fåttlära sig sedan barnsben, ochSuzanne Brøggers ” Fräls ossifrån kärleken” togs emot medöppna armar när den kom1973.I dag fungerar familjenfortfarande som den skyddadeenhet som håller förtryck ochmisshandel inom hemmetsDen feministiska medieforskarenSnitow menar attbegreppet familj under desenaste decennierna har gjortdet omöjligt att studera maktstrukturerinom och mellanfamiljens medlemmar. I ställetför att tala om kvinnans bördortalar man i jämställdhetensnamn om familjeproblem.Problemet är bara att verkligheteninte lever upp till idealetom den jämställda familjen.Kvinnan har fotfarande huvudansvaretför familjens välmåendeoch funktion men det blirbörda, med Snitows ord, begravsi begreppet familjen.Den feministiska forskningenvisar att kvinnor uppleverhemarbete som mycket ambivalent.De tycker att detär enformigt, upprepande,ostimulerande, isolerande,tröttsamt och de ser aldrig ettslut på det. Samtidigt uppleverkvinnor tillfredsställelse iatt ta hand om sina nära ochkära och göra ett bra jobb, somockså är en förutsättning föratt familjen ska fungera ochvara lycklig. Kvinnor skiljer påoch husmorsidentiteten åandra sidan.Föräldramagasin som Vi Föräldrarbidrar till att upprätthålladenna bild av mamman.Ända sedan Vi Föräldrarsstart 1968 har tidningen haftambitionen att tala om ochtill både mammor och pappor.Men JUDITHs undersökningvisar att mamman har huvudrolleni texterna under alla årfram till 2000‐talet då man kanse en viss förändring. Mammornasom skildras pratar omfår uttala sig pratar de om sigsjälva och sina egna intressen.I sin avhandling om tidningenÅret Runt har Gullan Sköldhittat precis samma kvinnoroll.Kvinnan är den sammanhållandelänken i familjen ochhennes roll som moder är denabsolut viktigaste rollen fören kvinna. Det visar att denmodersroll – den goda ochuppoffrande modern – som ärabsolut dominerande iVi Föräldrar inte är ett resultatav tidningens inriktningpå föräldraskap utan idealet ividare till nyblivna, formbarafamilj, hem, barn och tradi‐fyra väggar.inte synligt eftersom hennes det tråkiga jobbet å ena sidantioner. De få gånger papporna samhället. Och detta förs alltså Modercentrering, det vill!&forts. >>>föräldrar.Vi Föräldrar har under helasin livstid varit landets störstaföräldratidning. I dag har denen upplaga på 54 200 exemplar.Tre sorters familjesynInom den sociologiska forskningenhar man använt sig avtre olika föräldraskapsideal.De går tydligt igen i texternai Vi Föräldrar och kan vara enprodukt av dels skribentensförförståelse och dels den redaktionellapolicyn.!%

säga idén om att modern äroumbärlig för det lilla barnet,dominerar de första åren. Denfortsätter att vara viktig genomåren och fortfarande i dag9inns det exempel på modercentreradeartiklar iVi Föräldrar.Trots att den andra vågensfeminister gjorde uppror motdenna myt redan på 1960‐talet är den alltså fortfarandelevande i tidningens texter.Pappa hjälper tillAtt pappa också kan var ettviktigt budskap på 1970‐taletoch steg för steg gick Vi Föräldrarmot en mer decentraliseradsyn på moderskapet.Från att det tidigare ansettsnärmast skadligt för de småbarnen att vårdas av pappanuppmuntrade man nu pappanatt ge mamman en hjälpandehand.Utifrån ett genusperspektivframstår denna jämställdhetsambitionsom ganskataf9lig. Mamman ses fortfarandesom den huvudsakligaansvarstagaren när det gällerbarnen och pappan somnågon som kan och bör bidranär mammans kunskaper interäcker till.Det re9lexiva moderskapetgår enligt sociologiprofessorMargareta Bäck‐Wiklund ut påatt det biologiska föräldraskapetsärskiljs från det sociala”modrandet”. Modrande innebäratt moderskapet förklarassom en handling snarare än ettinre väsen, och därmed kan utförasav andra än modern själv.Inte förrän på 2000‐talet dykerdet upp några enstaka exempelpå re9lexivt moderskapi Vi Föräldrar. Det är exempeldär pappans kunskaper gesen given plats i vardagen utanatt ses som ett undantag frånregeln, men även där andravuxna i barnets närhet betraktassom naturliga motsvarighetertill mamman.Med tanke på de framsteginom genusforskning som tagitplats de senaste decenniernaär det anmärkningsvärt att tidningeninte i större utsträckningskildrar det re9lexivamoderskapet.Inget reellt ansvarGunilla Jarlbro är professor imedie‐ och kommunikationsvetenskapvid Lunds universitet.Hon förklarar den könsstereotypabilden i Vi Föräldrarmed att det är en kommersiell!) !(forts. >>>produkt.– Det går inte att utkrävanågot reellt ansvar av mediasom inte är Public Service. Däremotkan man ju hävda att depå grund av att de verkar i ettdemokratiskt samhälle bordeleva upp till vissa demokratiskavärden, som att alla ska fåkomma till tals, menar hon.Att ha med 9lera olika rösterhar Vi Föräldrar inte varitnågra höjdare på. Först på2000‐talet är papporna ennaturlig del i det redaktionellamaterialet. Mångfald i form avfamiljer med annan etnicitet,sammansättning eller socialbakgrund saknas generellt.Vi Föräldrar har ett uttalatbarnperspektiv men barnenkommer sällan till tals, trotsatt en sexåring mycket välskulle kunna uttala sig om sinasovvanor utan att bli indirektciterad av sin mamma.I dag får barn vara med itidningen endast i små enkäteroch svara på knasiga frågorsom till exempel vad en punkareär för någonting (Anneli, 5år, svarade att ”det måste vara

såna som lagar cykeldäck” iVi Föräldrar 1984).Media ur genusperspektivFeministisk medieforskningär framför allt inriktad pådagspress. Där har det handlatom att öka antalet kvinnor pånyhetsplats och senare ocksåatt analysera hur män ochkvinnor skildras.När det gäller antal harVi Föräldrar till skillnad fråndagspressen en övervikt avkvinnor, både som intervjupersoner,experter och skribenter.Detta ska förstås inte tolkassom en seger för kvinnokampen.Det är inte ett resultat avfeminism eller jämställdhetsambitionerutan snarare ytterligareett bevis på att föräldraskapetantas vara en kvinnligangelägenhet.– Givetvis har det stor betydelsehur kvinnan framställs.Om hon alltid får vara dengoda och uppoffrande mammanspelar det ingen roll hurmånga olika individer dethandlar om, säger GunillaJarlbro.Hur långt är man beredd attgå i jakten på läsare? Mångapublicister har gränser förnamnpublicering, textreklametcetera. När det gäller att vägaen genusmedveten kvinnobildmot en kommersiell hyllningav modern är Vi Föräldraruppenbarligen beredda att gålångt för kapitalistiska intressen,förklätt i orden om attman ”ger läsarna vad de villha”.I stället för visa på att mamma‐och papparollen inte behöverskilja sig åt när det gällervårdnaden av barnen ochandra sysslor som av traditionsetts som ”kvinnliga”, bidrarVi Föräldrar till att cementeraoch reproducera bilden av dengoda och uppoffrande modern.Allt för att behålla de läsare deredan har.För visst skulle man kunnatänka sig att tidningen utifrånkapitaliska intressen skulletjäna på att skapa en bild avföräldern som både mammoroch pappor kan identi9iera sigmed – nyblivna pappor bordetrots allt utgöra en stor, ochframför allt, köpstark grupp.Gunilla Jarlbro tror att anledningentill att man inte görinnehållet mer könsneutraltberor på att man vet vad manhar, men inte vad man får.– Det 9inns en risk i att riktasig till andra än dem i denprimära målgruppen. Man ärrädd att tappa de läsare manredan har och som känner igensig i tidningen så som den serut i dag.Text och bild:Amanda DuregårdErika Hedman BergströmKällor:Brøgger, Suzanne (1978) Frälsoss ifrån kärlekenBäck‐Wiklund, Margareta(1997) Det moderna föräldraskapet:en studie av familjoch kön i förändringGunilla Jarlbro (2006) Medier,genus och maktHirdman, Anja (2002) Tilltalandebilder, genus sexualitetoch publiksyn i Veckorevyn ochFib aktuelltRichardson, Diane m. fl. (1997)Introducing Women’s StudiesSköld, Gullan (1998) Frånmoder ,ll samhällsvarelse$* $'

JUDITHSSVARTA BOKI ett demokratiskt samhälle är det viktigt att media skildrarmångfalden när det gäller roller och representation. Dettauppslag kommer framöver att fyllas med listor på medier,skribenter och makthavare som genom sin verksamhet bidrartill ett sexistiskt medieklimat.Här nedan kan du läsa vad som får en skribent ellermedieprodukt att kvala in. Hjälp oss att upptäcka bovarnai mediadjungeln genom att skicka dina egna observationertill redaktionen.Stereotyper är omhuldade av media eftersom de förenklarbudskapet tll läsaren. Men de gör också att förlegadekönsnormer förstärks och reproduceras.Många tidningar överlever eftersom läsarna trorsig få hjälp med problem de inte visste sig ha. Tidningenidenti9ierar problemet och hjälper dig”lösa” det. Extra varning för textreklam och artiklarsom vill få dig att tro att lösningen består aven återgång till kärnfamiljsmyten.Det är viktigt att förstå skillnaderbland oss, och ha ett intersektionalistisktperspektiv. Tidningar som tillexempel skildrar ”familjen” som omden hade bara en form bidrar till attpermanenta en version av den vitaheterosexuella medelklassmyten omden typiska kärnfamiljen.Skribentens bakgrund ochförförståelse spelar stor rollför vilken journalistik somproduceras. Medier somnotoriskt misslyckas meden etnisk och könsmässigmångfald hamnar i JUDITHsSvarta Bok.Även om representationen av kön, etnicitetoch sexualitet är bra, har det betydelsehur personerna i texten skildras. Vemagerar? Vem är passiv? Citeras de direkteller indirekt? Läs också Anja Hirdmansavhandling Tilltalande bilder (2002)INTE OKEJ. VI FÖRÄLDRAR HAR #''(ETT REPORTAGE OM JULMYS. MAMMANSERVERAR GÄSTERNA, MATAR BARNEN,OCH NÄR DE SOMNAT – SIN MAN.Barn är en underrepresenteradgrupp i medierna. Inte ens iSveriges största föräldratidningfår de uttala sig i någon störreutsträckning. Medier som systematisktundviker att utgå frånbarnperspektivet med ursäktenatt det är krångligt och ointres‐$"sant riskerar en plats på listan.$!

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapportArbetsrapportKapitelSida1. Sammanfattning 22. Abstract 33. Syfte och frågeställningar 44. Metod och urval 55. Val av intervjupersoner 96. Arbetsgång och arbetsfördelning 107. Vidare Forskning 118. Kritisk granskning av det egna 12magasinet Judith9. Litteraturlista och källförteckning 14BilagorI KodschemaII OrdlistaIII Disposition av magasin ochförtydligande av akademiskt innehåll

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapport1. SAMMANFATTNINGTitel: JUDITH – ett feministiskt mediekritiskt magasinFörfattare: Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmKurs: Journalistikgranskning, 15 hpTermin: Höstterminen 2009Syfte: Att undersöka hur bilden av familjen har sett ut i svensk press sedan slutet av 1960-taletfram till i dag.Frågeställningar:1. Hur ser bilden av barnfamiljen och föräldrarollerna ut iVi Föräldrar under tidningens utgivningstid (1968-2009)?2. Vad beror det på?3. Vad får det för konsekvenser?Metod: Vi har gjort en kvalitativ textanalys av sammanlagt 69 artiklar i nio stycken nummer avVi Föräldrar mellan 1968 och 2008. Vi har också intervjuat två chefredaktörer för tidningen samttidningens läsare och experter inom medie-, genus- och konsumtionsvetenskap.Huvudresultat:1. Kärnfamiljen är norm2. Mamman är den samlande punkten i familjen, och har oftast huvudrollen3. Den ansvarstagande pappan är det ideal som lyfts fram, men pappan i tidningen är enfrånvarande fader4. Texterna är heteronormativa5. Monogami är norm i tidningen, men det finns i de flesta undersökta nummer något inslag dären ensamstående förälder eller en nybildad familj finns med.6. Barnen är bara med som ”pajasar” i tidningen, de tillfrågas sällan om seriösa saker.7. Familjerna i Vi Föräldrar och skribenterna som skriver artiklarna är etniskt svenska2

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapport2. ABSTRACTTitle: JUDITH – a feministic media critic magazineAuthors: Amanda Duregård and Erika Hedman BergströmCourse: Journalistikgranskning, 15 hpThe aim of this study is to investigate how the family has been portrayed since the end of the1960´s until today in the Swedish parenting magazine Vi Föräldrar.Our questions are:1. How is the family and the role of parents portrayed in Vi Föräldrar throughout the years ofpublication (1968-2009)?2. What causes this portrayal?3. What are the consequences of this portrayal?MethodWe have used a qualitative text analysis to analyze 69 articles in nine issues of Vi Föräldrarbetween 1968 and 2009. We have also interviewed two chief editors (former and current) of ViFöräldrar, readers of the magazine as well as researchers in various relevant fields e.g. gender andMain results1. The nuclear family is the norm.2. The mother is the leading party of the family.3. The responsible father is the ideal, but the absent father the actuality of the magazine articles.4. The texts are heteronormative.5. Monogamy is the norm in the magazine, but in most issues there are a few example of singleparents or new formed family.6. Questions directed at the children typically serve only a humorist purpose, they seldomlycomment on serious subjects.7. The families in Vi Föräldrar and the journalists writing the articles are (with few exceptions)ethnic Swedes.3

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapport3. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGARVårt syfte är att undersöka hur bilden av familjen har sett ut i svensk press sedan slutet av 1960-talet fram till i dag, vad det beror på och vilka konsekvenser det får för läsaren och samhället istort.Vår centrala frågeställning är: Hur ser bilden av barnfamiljen och föräldrarollerna ut i ViFöräldrar under tidningens utgivningstid (1968-2009)?Vi har också sökt besvara vad detta beror på och vilka konsekvenser det får för läsaren, ochsamhället i stort.Vi har inte stött på några problem i förhållande till vårt syfte och våra frågeställningar på annatsätt än att mer tid (fler analysenheter) naturligtvis betytt högre uppfyllelse av de båda.Formuleringen i syfte och frågeställning krävde också en definiering av begreppet "familj", semetodavsnittet.4

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapport4. METOD OCH URVALVal av tidningVi valde Vi Föräldrar eftersom det är den största och äldsta föräldratidningen i Sverige, med idagsläget en upplaga på 54 200 exemplar. Den har ända sedan starten 1968 haft en uttaladambition att rikta sig till båda föräldrarna och har dessutom en uttalad jämställdhetsambition.Detta gjorde Vi Föräldrar till ett i våra ögon särskilt intressant studieobjekt då man i engenusanalys inte bara kan utgå från teoretiska perspektiv utan också från redaktionens egenpolicy. Om man vill väl - betyder det att det blir bra? Vi Föräldrar fokuserar sedan 1990-talet påföräldrar med barn mellan noll och sex år (tidigare riktade man sig till föräldrar med barn upp tillde tidiga tonåren). Föräldrar med små barn genomgår en identitetsprocess där de är mottagliga förpåverkan från bland annat media. Därför kan man anta att Vi Föräldrar har haft en stark ställninggenom åren och bidragit till hur bilden av barnfamiljen reproducerats.Definition av begreppAtt definiera "familjen" var å ena sidan en förutsättning för att kunna välja analysenheter, å andrasidan en kunskap som skulle växa fram genom analysen. Därför var det i början oklart för oss hurden första definitionen av begreppet skulle se ut för att bäst tjäna uppsatsens syfte. En alltför snävdefinition (t.ex. endast kärnfamiljer) skulle ha motverkat hela undersökningens idé, medan en heltöppen definition skulle försvåra analysen (om t.ex. alla grupper av personer i tidningen definierassom familjer så skulle vi i slutänden ha analyserat något som ingen svensk skulle känna igen somfamilj) För att lösa problemet och kunna ha kvar begreppet i syfte och frågeställning så valde viefter en del efterforskningar en modern, västerländsk definition av "familjen": Grupp av minsttvå personer, där en eller flera vuxna betraktar sig som förälder till ett eller flera barn, ochövriga är antingen i en kärleksrelation till en förälder i familjen, eller ett barn som bor i familjenoch behandlas som om hen var barn till någon eller några av föräldrarna. Vi har i vår definitioninte tagit hänsyn till de ensamlevande personer som betraktar sitt hushåll som en familj eftersomvi är intresserade av främst barnfamiljerna, och inte heller till kravet på gemensamt hushåll, somibland anges som grundkriterie för vad som ska betraktas som "familj". Detta beror främst på attdet ibland är svårt att avgöra av en tidningsartikel, men också på en avsiktlig uppfattning hos ossom att sammanboende inte är nödvändigt för att man ska kunna betrakta sig som en familj (ävenett barn med en fysiskt frånvarande förälder bör kunna räkna denne som en del i sin familj).Val av metodEftersom vi ville få en djupare förståelse för hur familjen skildras valde vi att göra en kvalitativdiskursanalys av ett nummer vart femte utgivningsår från starten fram till i dag. Tyvärr vartidningarna från år 1988 och 1998 var utlånade var vi tvungna att välja tidningar från 1989 och1999 istället. Ett strategiskt urval vi gjorde var också att välja julnumret i varje studerad årgång,med förhoppningen att familjehögtiden ska innebära extra fokus i tidningen på just familjen.2008 fanns inte julnumret tillgängligt på biblioteket, utan vi fick ta numret innan. Vid urval avartiklar i tidningarna har vi inte fokuserat på antal (att studera till exempel fyra artiklar i varjetidning) utan på innehåll. Det ledde till att vi djupläste sammanlagt 69 artiklar (se fördelningnedan). Vi har valt artiklar där en förälder eller familj (fiktiv eller verklig) skildrats i texten.Krönikor, ledare och insändare har valts bort, liksom notiser och enkätfrågor. Vi har läst ävenresten av tidningen, och gjort en grov avkodning av detta material klumpvis för varje tidning.5

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapportDärmed har vi en god bild av hela innehållet. Det har varit användbart för att kontrollera attartklarna i vårt urval inte skiljer sig starkt från resten av tidningen, samt för att upptäcka mindre,men likväl intressanta, texter som kan ge en förståelse av vår huvudfråga. En annan värdefullutkomst av att studera även övriga tidningen var att det gav möjlighet till bekräftelse ochfördjupning av tendenser som vi tyckte oss se i analysen av artiklarna. Ett bra exempel på dettavar frågan om Vi Föräldrars bild av barnfamiljens konsumtion förändrats över tid. Vi såg iartiklarna att det dök upp artiklar som byggde på konsumtion i form av inredningsreportage ochreseberättelser, och fick i grovanalysen av övrigt innehåll en god bild av hur okommenteradeprylar och köptips tagit allt mer plats i tidningen de senaste decennierna. Läs artikeln omkonsumtion i JUDITH sidan 26. Vi har i bearbetningen av artiklarna i urvalet använt oss av ettkodschema med sammanlagt 41 frågor. De berör bland mycket annat familjekonstellationen,mammarollen, papparollen, tilltal, sexualitet och etnicitet. (Se bilaga för det utförligakodschemat.)Antal analyserade artiklar per tidningÅrAntal artiklar1968 51974 81979 51984 31989 31994 71999 112004 142008 13Vi är medvetna om att vi har analyserat fler artiklar från 2000-talet jämfört med exempelvis1980-talet. Det beror helt enkelt på att fler artiklar på 2000-talet passade in i den definition avartiklar som vi beslutat oss för att analysera. Men eftersom vi också har läst kringmaterialet ser viinte "snedfördelningen" som något problem. Vi anser oss ha fått en bra bild av hur det såg ut ävenpå exempelvis 1980-talet trots att vi bara analyserade sex artiklar mer noggrant. När det gällerteoretisk mättnad så kan vi nog dock säga att vi känner oss mer trygga med analysen av de sistatjugo åren, medan den tidiga halvan gärna hade kunnat vara fylligare när det gäller innehåll. I våranalys har vi dock valt ut de resultat som tydligt bekräftats i samtliga undersökta nummer, ochmönstren har i de fallen varit mycket enkla att se. Schablonerna, till exempel, återkommer påungefär samma sätt i varje undersökt tidning. Dessutom är tonen i de första undersökta numrenmycket skarpare och man skriver läsaren på näsan med sina åsikter. Därför har det på många sättvarit lättare att analysera de texterna än de mer subtila antydningarna på 2000-talet.Vi har valt en snäv definition av idébärare då vi valt att endast studera Vi Föräldrar, för att fåfram en bild av tidens familjepolitiska normer i media. Genom att inte dra för starka slutsatser,och genom att argumentera för relevansen, går det utmärkt att göra så. Vi har gjort en6

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapporttidsjämförelse och inte en rumslig jämförelse med t.ex. andra föräldratidningar.Undersökningsmaterialet är ett typiskt urval, vi utgår ifrån att alla nummer i tidningen ger ungefärsamma bild av årgången, med undantag för att det eventuellt kan vara kvalitativt flerfamiljeporträtt i julnumren, som är de vi valt att studera. Tidsintervallet hade kortats om detfunnits mer tid för kodning, men är samma som i flera andra, liknande studier (exempelvis GullanSkölds avhandling om Året Runt, som dock naturligtvis studerade artiklar från hela årgången ochinte endast ett nummer per år, som C-uppsatsens begränsningar innebär). I kodningen har vianvänt oss av halvöppna frågor, dvs. förhandsdefinierade svarskategorier med öppning för tilläggoch variationer. Vi studerar både manifesta ("Vilka råd ges till läsaren?") och latenta ("Vilkaattribut tilldelas mamman?") budskap i texterna. Vid tolkningen strukturerade vi först svaren påvarje fråga (variabel) i kodschemat i kategorier per tidning. Vi klassificerade dels de olikatexterna, och gjorde dels en kritisk granskning (diskursanalys) med fokus på makt och frihetsgradutifrån kön, klass, etnicitet och sexualitet. Dessutom har vi gjort en idékritisk analys medutgångspunkt i redaktionens policydokument. Utkomsten blev en hermenuetisk studie avbegreppet "familj" och dess olika innebörder vid olika tidpunkter i Vi Föräldrar. Vistuderade texterna både utifrån nya teorier och utifrån sin tidskontext. Ju äldre tidningar, destosvårare var det att tolka utifrån samtiden eftersom vi från början hade en betydligt sämreuppfattning om 1970-talets levnadsvillkor jämfört med 2000-talet. Det har vi försökt ta igengenom att läsa en del äldre teoretisk litteratur samt genom att använda oss av konkreta händelser(som införandet av föräldraförsäkringen 1974) i analysen. Vi har förutom osäkerheten kringtidskontexten, även i analysen av Vi Föräldrar haft lite sämre underlag från framförallt de tvåförsta decennierna i tidningen eftersom de äldre tidningarna innehöll betydligt mindre material ände senare. Läs mer om detta nedan. Vi anser att det är positivt att forskaren står socialt nära denmålgrupp vars vinkel man vill kunna läsa texterna utifrån. Därför är våra egnaföräldraerfarenheter en tillgång. Vi har inte märkt av det så mycket i analysarbetet (det kan dockändå ha påverkat), men desto mer i kontakten med våra intervjupersoner. Att vi bejakade derasupplevelser som föräldrar och kunde ge egna exempel ur verkligheten tror vi ökadeintervjupersonernas förtroende för oss och fick dem att öppna sig.TeoriTeorin om framing utgår från dagordningsteorin och handlar om att det har betydelse hur – i dethär fallet – familjen skildras, inte bara att den skildras eller till exempel hur många mammor ochpappor som får uttala sig i tidningen. Hur Vi Föräldrar framställer barnfamiljen har alltså enligtdenna teori betydelse för individens normer och värderingar och i förlängningen för samhället istort. Den teorin passar därför bra att använda sig av när man vill undersöka hur det förhåller sigpå ett djupare plan. Vi har också haft stor hjälp av queerteori, genusteori och feministisk teori.Visserligen kan man inte kräva att Vi Föräldrar, som är en privat ägd kommersiell tidning, har ettansvar för på vilket sätt man framställer till exempel föräldrarollen. Men med tanke på att den sessom en auktoritet inom sin genre samt riktar sig till en grupp som befinner sig en påverkningsbarsituation har innehållet stor betydelse för läsarna. Vi har även använt oss av den redaktionellapolicyn som grund för analysen. Detta är intressant dels på grund av frågan om väl en sådan"välvillig" policy får genomslag i tidningens material, dels för att komma runt problemet med attvi som medborgare egentligen inte kan utkräva något "ansvar" av Vi Föräldrars redaktionförutom att de håller sig till pressetik och inom lagens ramar. Genom att angripa tidningen utifråndess egna ambitioner har man chansen att få till en diskussion om ifall redaktionen eventuellt7

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapportsysslar med falsk marknadsföring genom att saluföra sin produkt som jämställd fast den inte ärdet.Vi bestämde oss tidigt för att göra ett feministiskt magasin. Det föll sig ganska naturligt eftersomett av våra viktigaste analysperspektiv var genusteori. Magasinets grundantaganden bygger pålikhetsfeminism och intersektionalitet. I alla typer av relationer finns en maktdimension. Irelationer mellan män och kvinnor får männen mer makt än kvinnorna och större frihet. Dettaberor på strukturer i samhället som både får kvinnor att automatiskt underordna sig och män attutan att tveka ta för sig. Vem som vinner på detta är inte alltid självklart - kvinnans familjeknutnaroll ger henne till exempel ofta en närmare kontakt med barnen. De värdena är dock inte de somvärderas högt i samhällets ögon, där pengar och makt ger högsta status. Vi utgår också ifrån attbarnen i sin tur påverkas av hur maktfördelningen ser ut mellan föräldrarna, och att ett jämställtförhållande mellan de vuxna ger barn som upplever större valmöjligheter i livet.8

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapport5. VAL AV INTERVJUPERSONERVi har först och främst valt att intervjua de personer som verkligen berörs av hur Vi Föräldrarskildrar familjen – nämligen föräldrarna själva. Vi samlade ihop tre mammor och tre pappor iolika åldrar som fick bilda en mamma- respektive pappapanel där de fick diskutera hur deupplevde föräldraskapet och under de årtionden de varit småbarnsföräldrar. Vi användesvärföräldrars studiekompisar, en klasskompis flickväns pappa, en avlägsen släkting och andrasom var beredda att ställa upp med några dagars varsel. Att hitta intervjupersoner var nog den delav arbetet som vi upplevde som mest krävande - det blev många tillfrågade för varje plats ipanelerna. Eftersom vi har undersökt hur bland annat sexualitet och etnicitet behandlas itidningen bestämde vi oss dessutom för att specifikt intervjua människor som sällan får kommatill tals i Vi Föräldrar. Vi träffade ett homosexuellt föräldrapar och två kvinnor som var relativtnya i Sverige när de fick sina första barn, och som ursprungligen kom från Bangladesh respektiveSomalia. Dessutom presenterade vi våra resultat för, och fick kommentarer från, den nuvarandechefredaktören Helena Rönnberg och Yvonne Berlin som var chefredaktör mellan år 1975 och1994.För att kunna analysera våra resultat på ett tillfredsställande sätt, samt för att få en djupareförståelse för varför det förhåller sig som det gör, intervjuade vi olika experter. Gunilla Jarlbro ärprofessor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet och använder sig ofta avett genusperspektiv i sina analyser. Eftersom vi gör ett feministiskt magasin kändes det naturligtatt vända oss till henne. Dessutom har vi läst och använt oss av hennes böcker Familj,massmedier och politik och Medier, genus och makt. Vi försökte vid ett flertal tillfällen få tag påAnja Hirdman, som är lektor vid JMK, men utan resultat. Hon är i våra ögon ledande i Sverigejust nu när det gäller feministisk medieforskning. Vi intervjuade Barbro Johansson som ärkonsumtionsforskare och etnologs vid Göteborgs universitet eftersom vi funnit att Vi Föräldrarskonsumtionstips har ökat de senaste åren. Hon har studerat Vi Föräldrar utifrån idén om den godamåltiden, men har också erfarenhet av forskning kring barn, föräldrar och konsumtion. JesperFalkheimer, kommunikationsforskare vid Malmö högskola, intervjuade vi för att få svar på vilkakonsekvenser de råd och tips Vi Föräldrar ger läsaren har.9

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapport6. ARBETSGÅNG OCH ARBETSFÖRDELNINGVi började med att läsa in oss på tidigare forskning och olika teorier. Vi lånade böcker om alltifrån sociologiska studier om familjen till metodhandböcker och medievetenskapliga teorier omhur innehållet i tidningen kan analyseras. Den viktigaste litteraturen skrev vi sammanfattningarav. Efter det gjorde vi ett så matnyttigt kodschema vi bara kunde och valde ut våra 69 artiklarutifrån definitionen av "familjen" och började analysarbetet. När det var klart läste vikringmaterialet och sammanställde innehållet ämnesvis, till exempel hur papparollen har sett utöver åren. Vi valde ut det vi ansåg vara de viktigaste resultaten. Vi har läst och kodat i stort settlika mycket och för det mesta suttit tillsammans så att vi har kunnat diskutera eventuellasvårigheter och problem.När vi sammanställt artiklarna och resultaten började vi boka intervjuer. Det var ganska svårt attfå tag på en del intervjupersoner, till exempel tog det tid att få ihop mamma- och pappapanelerna,men vi är väldigt glada att vi till slut lyckades – det var jättekul och gav mycket förframställningen. Vi valde att träffa de personer som befann sig i Göteborg och som, urjournalistisk synvinkel, var viktigast att träffa och få bra bilder på – det homosexuella paret, deinvandrade kvinnorna och konsumtionsforskaren Barbro Johansson som råkade sitta nere påVictoriagatan och som kunde ta emot med kort varsel. Vi gjorde samtliga intervjuer tillsammans.Helena Rönnberg, Yvonne Berlin, Gunilla Jarlbro och Jesper Falkheimer gjorde vitelefonintervjuer med eftersom de befann sig annorstädes. Under telefonintervjuerna ställde en avoss frågorna med högtalaren ikopplad och den andra satt bredvid och gjorde noggrannaanteckningar. Undantag var intervjun med Gunilla Jarlbro som Erika gjorde på hemifrån medanAmanda låg hemma och var sjuk – och medan Gunilla Jarlbro helt obesvärat mumsade i sig enstor och slaskig lunch.Vi har skrivit ungefär hälften av artiklarna var men samtliga artiklar har lästs och kommenteratsav den andra och ibland har artikeln ändrats och text har tagits bort och/eller lagts till. För dettahar vi använt oss av Google docs som vi har tillgång till genom skolmailen. Vi har kunnat laddaupp artiklar och kodningar, och den andre har kunnat läsa och göra ändringar direkt ionlinedokumentet. Därför är det svårt att göra en tydlig uppdelning av vem som har skrivit vad.Samma sak gäller redigeringen. Vi har samarbetat, helt enkelt. Och haft vansinnigt trevligt!10

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapport7. VIDARE FORSKNINGEn intressant fråga att titta närmare på är hur Vi Föräldrar skildrar funktionshinder och människormed funktionsnedsättning. I vår undersökning finns några få exempel med intervjupersoner medfunktionsnedsättningar men underlaget var såpass litet att det var svårt för oss att uttala ossgenerellt. Vi har heller inte fokuserat på att läsa in oss på teorier som skulle lämpa sig för ensådan analys.En annan spännande vinkel skulle kunna vara att göra en komparativ studie mellan olikatidningar i samma genre för att se hur de skiljer sig åt. Även om Vi Föräldrar är den störstaföräldratidningen i Sverige finns till exempel Föräldrar & Barn och Mama, som har blivit meroch mer populär sedan den kom för några år sedan. I en sådan studie skulle det också kunna ingåen jämförelse när det gäller antal prenumeranter och hur detta förändrats över tid. Vilka fenomenhar haft störst påverkan på upplagan? Enligt Helena Rönnberg på Vi Föräldrar har tidningensupplaga följt nativiteten i en tydlig kurva. Stämmer det? Och gäller det även för de andratidningarna i genren? En motsvarande dagstidningsstudie för att kontrollera resultaten från denhär undersökningen hade bidragit till en klarare bild av hur medieklimatet i stort ser ut när detgäller myten om familjen.Vi har använt oss av intervjuer med personer i Vi Föräldrars målgrupp för att fördjupa förståelsenför hur innehållet påverkar läsaren. Detta har dock inte skett på något systematiskt sätt utansnarare för att gestalta våra resultat journalistiskt. Vi ser dock behov av fördjupad forskning påmålgruppen, med fokusgrupper eller annan form av respondentbaserad metod.Barnperspektivet hade varit relevant att utveckla i studier om familjen. I Vi Föräldrar kunde vi tillexempel ana en omedvetenhet när det gäller könsroller bland barn, även de senare åren. Hurpåverkas barnen av att föräldrarna lär sig att barnen bör separeras utifrån kön? Och vilka kravuppfattar barnen själva från det omgivande samhället?11

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapport8. KRITISK GRANSKNING AV DET EGNA MAGASINET JUDITHFör att få en bättre uppfattning om redaktörens förutsättningar för en genusmedveten journalistikhar det varit givande att själva producera ett magasin. Vi vill i detta kapitel göra en granskning avdet material vi själva producerat, utifrån de viktigaste feministiskt mediekritiska kriterierna.Naturligtvis blir en analys av texter man skrivit själv aldrig av lika hög kvalitet som en objektivgranskning, men samtidigt ingår det i god forskningsproduktion ett stort mått av självkritik ochen förmåga att se brister i den egna undersökningen. Det är detta ideal vi eftersträvar i dennametaanalys.Magasinet JUDITH är har en feministisk profil. Detta präglar också samtliga texter i tidningengenom ett kritiskt förhållningssätt till Vi Föräldrars genusrepresentation. Ämnesvalen är ettresultat av den intersektionalistiska undersökning av Vi Föräldrar som magasinet bygger på. Deflesta aspekter av intersektionalitet får sin egen artikel; sexuell läggning, klass, kön, etnicitet. Detsom framförallt saknas är en analys av bilden av funktionshindrade i Vi Föräldrar, och det finnsinte heller med någon funktionshindrad person i vårt magasin. Det perspektivet är dock inte ensjälvklart del i vad som i Sverige menats med intersektionalistisk forskning (i till exempel USAär detta vanligare).Det största bekymret med magasinet JUDITH ur ett genusperspektiv är valet av intervjupersoner.Av tio intervjuade föräldrar är endast tre män (istället för fem, som skulle innebära en helt jämnfördelning), och då i den så kallade "pappapanelen". Trots att magasinet inte egentligen har enseparatistisk profil valde vi att dela upp föräldrarna utifrån kön när vi skulle göra våra paneler.Det beror inte på en essentialistisk idé, men är en effekt både av att kvinnors och mänserfarenheter generellt skiljer sig åt på grund av den rådande könsmaktsordningen, och eftersommammans och pappans roll i Vi Föräldrar visade sig vara mycket tydligt uppdelade. Problemet ärdock att det varken i artikeln om etnicitet eller om homosexuella föräldrar förekommer någrapappor. Vi gjorde det uppenbarligen för enkelt för oss när vi gick till Öppna förskolan iHammarkullen, dit det framförallt går kvinnor med barn, istället för att söka efter invandradeföräldrar i sammanhang där vi kunde få tag på åtminstone någon pappa. Valet av Jessika ochKatrin som har erfarenhet av att vara homosexuella föräldrar byggde framförallt på att de var deenda vi fick tag på som kunde och ville ställa upp. Gruppen är betydligt mindre och domineras inuläget av mammor. Sett till magasinet som helhet innebär snedfördelningen avintervjupersonernas kön att vi i precis som Vi Föräldrar upprätthåller bilden av att det ärmamman som är den huvudsakliga föräldern.Att de invandrade kvinnorna är med i egenskap av sin etnicitet, och de homosexuella för att de ärjust homosexuella, är ett stort problem i magasinet. Att dessutom den enda artikel som har enrubrik som innehåller ett utpekande av "de" ("De lärde sig svenska könsroller i tidningen")handlar om invandrade kvinnor är extra olyckligt. Vi gör samma misstag som vi kritiserar ViFöräldrar för - och bidrar till viss del trots vår goda intention till att upprätthålla bilden av dessagrupper som "den andre". Detta beror uppenbarligen på att ingen av deltagarna i panelerna harvarken utländsk bakgrund eller är homosexuell. De har alla levt i klassiska kärnfamiljer, även omen av dem idag separerat från sin man. Ärligt talat så hade vi inga ambitioner om att få medpersoner med olika etnicitet och sexuell läggning i panelerna. Dels eftersom det var nog svårt12

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapportsom det var att få tag på föräldrar med barn från olika decennier, dels för att vi hade en idé om attdet var enklare att diskutera kärnfamiljens föräldraroller med människor som själva hadeerfarenhet från de heterosexuella parrelationer som skildras i Vi Föräldrar och som vi ville trängain under ytan på. Detta fungerade i och för sig bra, och vi är mycket nöjda med deltagarna ipanelerna när det gäller frispråkighet och instiktsfullhet.Att chefredaktörerna som intervjuas i magasinet är kvinnor är helt och hållet ett resultat av attposten till absolut största delen av Vi Föräldrars existens innehafts av kvinnor.Av de experter vi intervjuat är en man och två kvinnor. Medan Gunilla Jarlbro i huvudsakdiskuterar feministisk medieteori och Barbro Johansson åtminstone snuddar vid en genusanalyspå föräldrars konsumtion, så är Jesper Falkheimers bidrag till magasinet helt utan könsperspektiv.Artikeln som han medverkar i, "Råd som bekräftar oss" är för övrigt den enda texten i magasinetsom inte har ett genusperspektiv och som över huvud taget faller en aning utanför ramen förmagasinet när det gäller ämnesval. Artikeln kom till på grund av att råden i Vi Föräldrar och denauktoritära tonen i de första undersökta tidningarna var såpass intressanta att vi ansåg att detborde redovisas. Att valet av intervjuade forskare ser ut som det gör när det gäller kön tror viberor på att kvinnor är överrepresenterade i gruppen feministiska forskare. Urvalet bör dockkommenteras med tanke på att det finns en tendens i media att kvinnliga forskare får uttala sigsom experter i sammanhang som handlar om hushållssysslor, hem och familj medan de är kraftigtunderrepresenterade i övrigt. I JUDITH är det positivt att Jesper Falkheimer uttalar sig om merjordnära frågor än Gunilla Jarlbro.När det gäller bilder i magasinet är det en extrem övervikt av kvinnor. Detta är ett medvetet val,och ett försök att understryka denna snedfördelning som är nästan lika tydlig i åtminstone de treförsta decennierna av Vi Föräldrar. Bilderna på oss med våra barn på ledarsidan är en parafras pådessa glansiga mammafoton, men också ett smidigt sätt för oss att redovisa att vi själva tillhör ViFöräldrars målgrupp - utan att skriva det i text.En grov räkning av könet på de författare vi läst, genom att titta på de namn som finns med ilitteraturlistan, visar att fördelningen verkar vara i princip helt jämn (11 kvinnor och 10 män).Slutligen bör vi påpeka att samtliga (två!) skribenter i vårt magasin är kvinnor. Vi hade kanskefått en ännu bredare analys om vi haft med en man, helst en pappa, i gruppen. Samtidigt har vi enkrass bild av verkligheten och antar att det kommer att dröja länge innan de manligagenusforskarna blir lika många som de kvinnliga. Det är ju trots allt vi som har mest att vinna påen rasering av patriarkatet.13

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapport9. LITTERATURLISTA OCH KÄLLFÖRTECKNINGBöckerAhrne, Göran och Persson, Inga (red.): Familj, makt och jämställdhet (SOU 1997:138)Alvesson, Mats och Sköldberg, Kaj: Tolkning och reflektion (Studentlitteratur 2005)Andreasson, Martin: Öppenhet och motstånd: om homosexualitet i massmedia 1990-1994(Folkhälsoinstitutet 1996)Björnberg, Ulla och Bäck-Wiklund, Margareta: Vardagslivets organisering i familj ochnärsamhälle (Daidalos 1987)Brembeck, Helene: Inte bara mamma (Etnologiska Föreningen i Västsverige 1998)Brøgger, Suzanne: Fräls oss ifrån kärleken (Wahlström & Widstrand 1978)Bäck-Wiklund, Margareta m. fl.: Det moderna föräldraskapet: en studie av familj och kön iförändring (Natur och kultur 1997)Bäck-Wiklund, Margareta m. fl.: Den dolda könsdiskursen: mödrar, söner och frånvarande fäder(Institutionen för socialt arbete, Göteborgs Universitet 2003)Esiasson, Peter m. fl. (red.): Metodpraktikan (Norsteds juridik 2009)Fahlgren, Siv: Diskursanalys, kunskap och kön: ett försök att utveckla en teoretisk ram och ettarbetssätt för en diskursanalys av vetenskapliga texter (Umeå universitet 1996)Foucault, Michel: Diskursens ordning (Brutus Östlings bokförlag Symposion 1993)Gripsund, Jostein: Mediekultur Mediesamhälle (Daidalos 2002)Haavind, Hanne (red.): Kön och tolkning, metodiska möjligheter i kvalitativ forskning (Natur ochkultur 2000)Hirdman, Anja: Tilltalande bilder: genus sexualitet och publiksyn i Veckorevyn och Fibaktuellt (Avhandling JMK, Atlas 2002)Jacobsson, Maria: Allt är möjligt: en handbok i mediekritik (Allt är möjligt 2004)Jarlbro, Gunilla: Familj, massmedier och politik (Almqvist & Wiksell International 1988)Plantin, Lars: Mäns föräldraskap: om mäns upplevelser och erfarenheter av faderskapet(Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet 2001)14

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapportSköld, Gullan: Från moder till samhällsvarelse: vardagskvinnor och kvinnovardag från femtiotaltill nittiotal i familjetidningen Året Runt. (Avhandling JMK 1998)Stern, Daniel N.: En mor blir till: hur moderskap förändrar dig för all framtid (Natur och kultur1999)van Dijk, Teun A. (red.): Discourse and Communication (Walter de Greuyter 1985)BokkapitelJackson, Stevi: Women, Marriage, and Family Relationships ur Richardson, Diane och Robinson,Victoria (red.): Introducing Women's Studies (Andra utgåvan) (Macmillan 1997)Nicolson, Paula: Motherhood and Women's Lives ur Richardson, Diane och Robinson, Victoria(red.): Introducing Women's Studies (Andra utgåvan) (Macmillan 1997)ArtiklarMcCombs, Maxwell E och Shaw, Donald L: The Agenda-Setting Function of Mass Media (urThe Public Opinion Quarterly vol. 36 no. 2, 1972)MejlkontaktHelena Rönnberg (2009-11-13)Jessika Berglund (2009-11-11)Jesper Falkheimer (2009-11-19)Elektroniska källorwww.rfsl.se (Riksförbundet för sexuellt likaberättigade)http://www.ub.gu.se/kvinn (Kvinnohistoriska samlingarna)http://www.vxu.se/hum/publ/humanetten/nummer11/art0212.html (Invandrare och tidningstext -personporträtt och symbolporträtt)http://www.dn.se/opinion/debatt/forlegade-konsroller-vacks-till-liv-igen-pa-natet-1.914343(Debattartikel av Marcus Ridung)www.ne.se (Nationalencyklopedin på Internet, sökord: familia)http://www.bonniertidskrifter.se/tidningar/vi_foraldrar/Muntliga källorFarzana Akther och Halimo Mohammed (2009-11-11)Helena Rönnberg, telefonintervju (2009-11-11)Barbro Johansson (2009-11-11)Yvonne Berlin-Lindström, telefonintervju (2009-11-12)Jesper Falkheimer, telefonintervju (2009-11-13)15

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapportJessika Berglund och Kristin Andreasson (2009-11-15)Gunilla Jarlbro, telefonintervju (2009-11-16)Mammapanel: Inger Lindvall, Margrethe Krabbe och Hanna Dalsman (2009-11-17)Pappapanel: Lasse Larsson, Victor Schmidt, Thomas Johansson (2009-11-17)16

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapportBILAGA IKodschemaBAKGRUND1. År, nummer, artikelnummer, rubrik2. Typ av artikel (självständigt reportage, reportage som är eller har sidoartiklar, "hallå där"etc., ...)3. Ungefärlig storlek (liten, halvsida, en sida, antal sidor)4. Byline (kön, etnicitet)5. Vad handlar artikeln om?6. Vilka personer figurerar (ålder på barn och förälder)?7. Vad är det för familjekonstellation(er) som presenteras?8. Vilka roller har personerna i texten? (Huvudroll, periferi, passiv, aktiv, offer, förövare, tydligaeller otydliga, direkt eller indirekt citerade)

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapportTILLTALÅr, nummer, artikelnummer, rubrik9. Vilket tilltal används gentemot läsaren? (Du, vi, inget – man talar snarare om än till publiken)10. Vilken ton har artikeln gentemot läsaren (distanserad, auktoritär, vänlig, informell,samtalande, "problemindentifieraren/-lösaren" etc.)11. Ur vilket moderskapsperspektiv är artikeln skriven? (Modercentrering, decentraliseratmoderskap, reflexivt moderskap)12. Vilka antaganden görs om läsaren? (”Vilken mor har inte suckat över ett utspillt mjölkglas”typ)13. Innehåller texten färdiga slutsatser eller har läsaren möjlighet att göra egna tolkningar? (+presenteras det flera olika varianter av familjer/könsroller?)2

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapportFAMILJÅr, nummer, artikelnummer, rubrik14. Hur beskrivs familjelivet? (lugnt, häktiskt, roligt...)15. Ifrågasätts familjen, äktenskapet och heteronormen? Framställs familjen i artikeln somavvikande eller ett exempel på normen om familjen?16. Framkommer några klassmarkörer i beskrivningarna?17. Hur framställs maktförhållandena i familjen? Skiljer det sig mellan olika områden (t.ex vardagkontra långsiktig planering)18. Framställs familjen som jämställd? Vilka exempel ges på detta? Om inte, diskuterasavsaknaden av jämställdhet som ett problem?19. Finns det med någon invandrare i familjen? Påpekas dennes etnicitet i texten?20. Hur förhåller sig bilden av invandraren i artikeln till schablonerna som presenteras av YlvaBrune? (Ingen hänsyn till specifik bakgrund och individ ”invandrare som invandrare”, mannensom styrd av en kvinnoförtryckande kultur, kan inte behärska sin vrede etc., kvinnan somförtryckt, ”räddad” av det svenska samhället etc.)21. Kommer barnen till tals? Hur framställs de? (Band till mamman resp. pappan)3

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapportPAPPAROLLÅr, nummer, artikelnummer, rubrik22. Vilka attribut tilldelas pappan?23. Vilka frågor får pappan uttala sig om?24. Vilken papparoll presenteras? (den maktfullkomlige patriarken, den frånvarande fadern, enomvårdande fader – den ”nye mannen”, helgpappan (som gör roliga saker))25. Framställs denna papparoll som ”naturlig”?26. Framställs pappan i artikeln som avvikande från eller ett exempel på normen omfaderskapet?MAMMAROLLÅr, nummer, artikelnummer, rubrik27. Vilka attribut tilldelas mamman?28. Vilka frågor får mamman uttala sig om?29. Vilken mammaroll presenteras? (Den goda och uppoffrande modern, den onda modern etc.)30. Framställs denna mammaroll som ”naturlig”?31. Framställs mamman i artikeln som avvikande från eller ett exempel på normen ommoderskapet?4

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapport5

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapportFÖRÄLDRAROLLÅr, nummer, artikelnummer, rubrik32. Pekas det ut några förebilder i texten? Vilkaattribut tilldelas dessa, och vem förväntas seupp till dem?33. Ges det några råd om familjelivet tillläsaren (föräldern), vilka?34. Finns det i dem någon förväntan kring omdet är mamman eller pappan som ska ta till sigråden?I TIDEN35. Hur förhåller sig budskapet i artikeln till den rådande samhällsdebatten och den dåvarandefeministiska diskursen (utifrån Snitows tre perioder)?36. Finns det referenser till samhällsförändringar (t.ex föräldraförsäkringen) och hur presenterasi så fall dessa? (Positivt, negativt)BILD/ILLUSTRATIONÅr, nummer, artikelnummer, rubrik37. Finns det någon illustration?38. Vad och vilka föreställer den?39. Vad fångar betraktarens uppmärksamhet?40. I vilken miljö är bilden tagen (privat, offentlig)6

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapport41. Vilka budskap om familjen sänder den till läsaren? (passiva/aktiva personer, central/perifer,personernas attribut)BILAGA IIOrdlistaDiskursDiskursanalysEssentialismGenus (socialt kön)HermeneutikHeteronormativitetEn diskurs kan förklaras som ett speciellt sätt atttänka på och förstå världen. Det betecknar enhelhet av sammanhängande uttryck, utsagor ochbegrepp, t.ex. den moraliska, den vetenskapligaeller den religiösa diskursen, eller formen hos ensådan helhet.Inom diskursanalys är ordet ”diskurs” kort för”diskursiv formation”, vilket innebärkommunikation som involverar specialiseradkunskap av olika sorter. En diskursanalys är enanalys av de föreställningar som är gällande inomett visst område, förgivettagna och ansedda som”sanningar”. Metoden används för att avmaskeradet som tas för självklart och som ofta harnegativa, och ibland avsiktliga, konsekvenser förvissa grupper.Uppfattningen att män och kvinnor är essentielltolika, av framför allt biologiska orsakerDe sociala och kulturella egenskaper somtillskrivs ett särskilt könLäran om diskurser - enkelt uttryckt forskningsom bygger på tolkning av (företrädesvis)begrepp.Idén om att sexuella och romantiska relationerendast kan och bör existera mellan en man och en7

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapportIdékritisk analysIntersektionalitetSeparatismQueerteorikvinna.Forskningsmetod som testar en texts logiskaargumentationEtt analytiskt redskap för att synliggöramaktstrukturer i ett samhälle, oftast utifrån klass,kön, sexualitet, etnicitet och (främst i USA)funktionshinder.Riktning inom feminismen som utgår ifrån attmän och kvinnor har olika roller i kampen förjämställdhet, ofta även att män genom sitt kön äroförmögna att förstå kvinnors situation somförtryckta.En teori som bygger på att en personskönsidentitet helt eller delvis är en socialkonstruktion, och som ifrågasätter striktavgränsade kategorier som kön eller benämningarpå sexuella läggningar.8

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapportBILAGA IIIDisposition av magasin och förtydligande av akademiskt innehållSida 1 Titel på magasinet samt omslagsbildMagasinet heter JUDITH efter queerteoretikern Judith Butler, men anspelar också på denapokryfiska texten Judits bok i bibeln, som skildrar en stark kvinna. Omslagsbilden symboliserar"den nye mannen" och ett föräldraideal som oberoende av kön präglas av ömhet och närhet.9

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapportSida 3 Ledare: Familjen = fängelse?Redogörelse av syfte och frågeställningar, samt grundläggande teoriorientering, material ochmetod.Sida 4 Från samhällsupplysare till livsstilsmagasinBakgrund; svensk familjepolitisk historia (kolumn) samt enkel fakta om Vi Föräldrar.Förtydligande av metoden. Sammanfattning av resultat.Sida 7 Föräldrapaneler: Här är Vi Föräldrar!Resultatredovisning och analys utifrån tidigare forskning, historisk jämförelse, samt prövningmot målgruppen.Sida 17 SerierutaKommentarSida 18 Mamma, mamma, barnResultatredovisning och analys samt prövning mot målgruppen.Sida 21 Den normerande kärnfamiljenResultatredovisning och analys utifrån tidigare forskning.Sida 23 De lärde sig svenska könsroller i tidningenResultatredovisning och analys utifrån tidigare forskning samt prövning mot målgruppen.Sida 26 “Barnet är en del av föräldrarnas image”Resultatredovisning och analys utifrån tidigare forskning samt utredning av konsekvenser.Sida 28 ”Vi har en liten kärnfamiljstendens i tidningen”Sammanfattning av resultat samt analys av specifika resultat och konfrontation med aktör.Sida 32 Råd som bekräftar ossResultatredovisning och analys utifrån tidigare forskning samt utredning av konsekvenser.Sida 34 Personportätt: “Att tröttna på Vi Föräldrar är som att tröttna på livet”Konfrontation med aktör samt bakgrund om Vi Föräldrars historiaSida 36 Analys: Varför alla dessa mammor?Övergripande slutsatser.Sida 44 Bli mediekritisk med JUDITHS hjälpVidare forskning, metodutveckling, slutsatser, sammanfattning10

Amanda Duregård och Erika Hedman BergströmJournalistikgranskning, 15 hpArbetsrapport11