Nr 37 - Oktober 2007 - Strängnäs kommun

Novellenvelat se sin familj titta upp på henne, men hennes dröm blevaldrig sann.Alice gillade inte sin familj. Hon kände sig alltid oönskad,som om hon aldrig räckte till.Ingen hade någonsin brytt sig om henne tills den dagenhon träffade Robin.Robin träffade hon när hon var ute och åt efter en dagshårt arbete. Han hade serverat henne hela kvällen och när honfick notan så hade han skrivit sitt nummer längst ner. Två dagarefter så ringde hon upp. En glad Robin Storm svarade. Dombestämde att dom skulle ses på kvällen och se en bio, och påden vägen var det. Dom gifte sig och köpte lägenhet.En dag så fick hon ett telefonsamtal från polisen. Dom sa atthennes föräldrar hade omkommit i en bilolycka. Först så blevhon chockad. Sen satte hon sig bara tyst i soffan. Hon kändeingenting, varken sorg eller smärta. Det var precis som om ingethade hänt.En vecka senare så var hon och Robin på begravning iEngelbrektskyrkan. Efter akten i kyrkan så samlades alla utanför.Alla hennes syskon var förkrossade. Själv stod hon i etthörn och iakttog hennes syskon. Plötsligt kom en främmandeman fram och presenterade sig som hennes föräldrars advokat.Han bad henne att komma till hans kontor dagen efter för attdiskutera hur arvet skull fördelas.Dagen efter satt hon och hennes tre syskon på advokatenskontor. Dom fick ut varsin lapp där det stod hur arvet skulledelas upp. Hennes tre syskon fick alla en stor summa pengar,men Alice fick inga pengar. Det enda hon fick var hennesmammas gamla teservis.Utan att säga något så gick Alice raka vägen mot Humlegården.Innan hon skulle korsa sista övergångsstället så börjadehon tänka en hemsk tanke. Hon undrade hur det skullevara att ”råka” missa att det kom en bil. Hon kände sig lockad.Det skulle ändå inte vara någon som brydde sig, eller jo, Robinskulle bli hemskt ledsen, men han skulle förstå.Att vara osynlig hela livet är inte lätt. Har man vart osynligtillräckligt länge så sätter det sig långt inne, så långt inne attdet växer sig fast.Och så gjorde hon det. Hon ”råkade” missa att det kom enbil och sen kom smällen!Hon kände en smärta hon aldrig känt förut. Det gjordefruktansvärt ont, men ändå så var det skönt, som om hon fickrevansch. Hon fick också visa att hon kunde göra något, att honinte var osynlig.Ambulansen kom, körde henne till Karolinska där hon lasin på intensiven med livshotande skador. Hon kämpade helatiden emot den onda smärtan.När Robin sedan kom inspringande kände hon sig lättad.Hon kände sig stark. Han tog hennes hand och kollade hennedjupt i ögonen.- Jag älskar dig Alice, sa han.Alice såg en tår rinna nerför hans kind. Hon log mot honom ensista gång, sedan flög hon iväg, högt ovanför molnen.Illustration: Ola Johansson35