Media och arkiv - Visa filer

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING2009:1Svenska Arkivsamfundet

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNINGutges av Svenska ArkivsamfundetREDAKTIONhuvudredaktörFK Håkan Lövblad, förste arkivarie, Riksarkivet(hakan.lovblad @riksarkivet.ra.se)FK Louise Cederwall Lindström, Riksarkivet(louise.cederwall@riksarkivet.ra.se)FM Lars Lundqvist, Dokonria(lars.lundqvist®dokonria.se)FD Staffan Smedberg(staffan.smedberg®tele2 .se)REDAKTIONENs ADRESSArkiv, samhälle och forskningc/o Stockholms stadsarkiv, Box 22063, 104 22 StockholmFax o8-5o8 28 301REDAKTIONsRÅDDocent Björn Asker, universitetslektor, Uppsala universitetCand. phil. Inge Bundsgaard, landsarkivar,Landsarkivet for Sjtelland, KnbenhavnFK, Bengt Danielsson, förste arkivarie, Landsarkivet i LundDr. philos. Hans-Eyvind Na:ss, Riksarkivet, NorgeFM Anneli Sundqvist, universitetsadjunkt, MittuniversitetetFD Marjo Rita Valtonen, Universitetet i TammerforsGRAFISK FORMJulian BirbrajerORIGINALMatthieu & Kajsa HartigTRYCKLjungbergs Tryckeri AB, KlippanISSN 0349-0505SVENSKA ARKIVSAMFUNDETbildades 1952 och har till ändamål attväcka och vidmakthållaintresset för arkiv i offentlig och enskild ägo,att arbeta för den svenska arkivvårdens utveckling ochatt sprida kännedom om dess uppgifter och villkor.Hemsida: www.arkivsamfundet.seOrdfo"rande (tillika ansvarig utgivare)Prof. Berndt Fredriksson, departementsråd, Regeringskanslietoch Stockholms universitetVice ordfo"randeSara Naeslund, arkivarie, Stockholms stadsarkivsekreterareIngrid Svensson, förste bibliotekarie, Kungl. BiblioteketskattmästarePeter Nordström, förste arkivarie, KrigsarkivetPRENUMERATIONArkiv, samhälle och forskning utkommer med två häften om året.Den kan erhållas genom medlemsskap i Svenska Arkivsamfundet.Årsavgiften för 2008 är 200 kr för personliga medlemmar. För institutioner (motsv.) 6oo kr.Om du vill prenumenera utan att vara medlem kostar det 400 kr per år.Anmälan om medlemsskap, prenumeration eller adressförändring görs tillSvenska Arkivsamfundet, c/o Stockholms stadsarkiv, Box 22063, 104 22 Stockholm.Fax o8-5o8 28 301www.arkivsamfundet.se

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009: I5. Media och arkivDaniel Sjö'bergMikael PedersenARTIKLAR6. Förändringens dilemma26. Kulturarv i faraStaffan SmedbergÖVERSIRTER46. Parallella provenienser?RAPPORTERLeifGidtöJ 49· D igitalisering som infrastrukturMats Höglund & Clas Tallin 57· Nationalutgåva av de äldre geometriska kartornaLinda Holmås 6 I . Om det utvidete arkivbegrepMartin Ståhl 67. Intryck från en arkivvetenskaplig konferens i TysklandRECENSIONERMarjo Rita Valtonen 70. D esign for RecordkeepingPekka R enttonen 73· Records Professionals meet Digital ConsumersTor Weidling 76. När sundet blev gräns - Roskildefreden 350 årStaffan Smedberg Bo. Arkiv från filosofisk utgångspunktRenataArovelius 82. Universitets- och högskolearkivHåkan Lö'vblad 86. Bevarandeaspekter för ABMLars Lundqvist 89. Författaren som riksarkivarieLouise Cedervall Lindström 9 I . Kulturpolitik- analys, förnyelse och arkitekturLars Lundqvist 95 · Källutgåva av penitentiariematerialetStefan Lindström 97. U n der falsk flaggStaffan Smedberg Ioo. Gotländsk historiekrönikaIOI. NOTISERI02 . ATT LÄMNA BIDRAG TILLTIDSKRIFTENI04. MEDVERKANDE I D ETTA NUMMEROmslagsbild: Gamla Uppsala kyrkby i Vaksala härad, Uppland.Lantmäteristyrelsens arkiv, VolymA5 folio:78-79. (Bilden är skannad inom projektet Nationalutgåva av de äldregeometriska kartorna. Omslagsbilden återger en detalj av den bilden.)

lMedia och arkivI numret recenseras en skrift översatt till svenskaförfattad av medieforskaren Wolfgang Ernst, somäven är närvarande i en rapport från en konferensi Oslo. Medietearetisk forskning uppfattas inteentydigt världen över, men i den tyska traditionenär kommunikationens materialitet, tekniker ochlagringsformat i fokus. När vi i Sverige börjadeskilja mellan begreppen medium och databärarevar detta ett analytiskt framsteg. Den mest kändaföreträdaren i den tyska medietearetiska forskningstraditionentorde vara Friedrich Kittler somockså finns översatt till svenska i boken Maskinskrifter.startpunkten för den medietearetiskaforskningstraditionen brukar dock hänföras tillMarshall McLuhans Understanding Media publiceradförsta gången r 964, ur vilken den ofta citeradesentensen "mediet är budskapet" har sitt ursprung.Mc Luhans bok finns översatt till svenska i bokenMedia. Kittler har undersökt kommunikationsteknikersom filmen, grammofonen och skrivmaskinen,och ägnar sig numera åt den automatiseradeinformationsbehandlingen. Kittler inledde sinakademiska bana som diskursanalytiker. I numretpubliceras en artikel om den digitala utvecklingenbaserad på diskursanalys, det recenseras flera böckerom kommunikationstekniker och bevarande ochrapporteras från en konferens om digitalisering,med andra utgångspunkter. I en notis anmäls ävenett par formatstandarder för kontorsdokument. Förbåde bevarande och tillgänggliggörande av arkivenkanske det kan vara inspirerande att ta del av dentyska medietearetiska forskningen även i Norden.I en artikel och en översikt berörs även kulturarvetur perspektiven mänskliga rättigheter ochminoritetsgrupper. I konfliktsituationer omvittnasofta attacker på minoriteters kulturarv representeradei arkiv, bibliotek och museer men ävensom monument och kulturmiljöer. Och i artikelnredovisas ett flertal sådana attacker, men även detarbete som bedrivs för att försöka förhindra dessa.I översikten berörs svårigheten att i arkiv finna spårav minoritets grupper, eftersom proveniens ensidigtdefinieras utifrån verksamhet och de som är föremålför denna verksamhet ses som objekt. I numretanmäls även kulturutredningens betänkande ochdet kulturpolitiska målet att främja mångfald ochkulturell pluralism torde det i detta sammanhangfinnas anledning att reflektera över.I numret recenseras ett par källutgåvor och rapporterasdet från projektet Nationalutgåva av deäldre geometriska kartorna. Universiteten är representeradepå olika sätt, dels i en rapport frånen arkivvetenskaplig konferens på arkivhögskolani Marburg i Tyskland, dels i en recension av ennordamerikansk handbok om universitets- ochhögskolearkiv. En norsk bok om författaren HenrikWergelands värv som riksarkivarie under någraår recenseras. Detsamma gäller Riksarkivets ochlandsarkiven årsbok om Roskildefreden och en undersökningav myndigheternas symboler som harpublicerats av Riksarkivet.J ag vill tacka de som medverkar i detta nummer.Håkan LövbladHuvudredaktörARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:15

DANIEL SJÖBERGFörändringens dilemma-En diskursanalys av synen på den digitala utvecklingenAbstractThe following artide is based on a study narnedThe dilemma of change, which was written duringthe spring of 2 008 as a part of the masters programin archive science at Gothenburg University. Thepurpose of the essay was to study how the developmenttowards a digitally based infrastructure hasbeen perceived within the archive society duringthe period 1970-2007. Toachieve this, a discourseanalysis was performed, based on artides in thejournal Arkiv samhälle och forskning and also onworks of legislatian pertaining to the question ofthe development towards a digitally based infrastructure.Keywords: Digital infrastructure, Electronic DataProcessing (EDP)InledningFöljande artikel bygger på min uppsats med sammatitel, författad inom ramen för den arkivvetenskapligautbildningen vid Göteborgs Universitet undervåren 2008.Det problemområde som behandlas är dendigitala utvecklingen och hur denna uppfattatsinom den svenska arkivvärlden under perioden1970-2007. Termen digital utveckling- i brist på enpreciserad definition - avser i detta sammanhangutvecklingen mot ett samhälle alltmer vilande påen digital infrastruktur. 1I syfte att fånga och blottlägga uppfattningenkring den digitala utvecklingen har en diskursanalysutförts, dels på artikelmaterial från ArkivSamhälle och Forskning (ASF), dels på relateratlagstiftningsmaterial samt föreskrifter från Riks-6ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:1

Forändringens dilemmaarkivet. Valet att uteslutande använda mig av artikelmaterialfrån ASF motiveras med att tidskriftenkan beskrivas som det mest tongivande debattorganeti arkivfrågor, samt att representanter frånsamtliga samhällssektorer bidrar med artiklar tilltidskriften. Detta skapar en mycket god bredd i materialetvilket gör att det lämpar sig mycket väl fören analys av denna typ.Totalt har ca soo artiklar gåtts igenom, medanknytning till olika aspekter av den digitala utvecklingen.Av dessa har sedan ett 40-tal texter valtsut, och som således utgör grunden för analysen. Idetta andra urval har artiklar som tydligt ger uttryckför en uppfattning kring den digitala utvecklingenvalts ut. Artiklar som exempelvis behandlarrent tekniska aspekter av utvecklingen, eller som ärrent beskrivande har valts bort.En precis definition av begreppet diskurs är generelltsett svår att prestera och följaktligen innebäranvändandet av begreppet också metodologiskaproblem. 2 Med anledning av bristen på en precisoch konsekvent definition av begreppet i denvetenskapsteoretiska litteraturen, har jag valt attutgå från den definition och metod för appliceringsom utvecklats av Göran Bergström och KristinaBon!us i boken Textens mening och makt. 3 Författarnamenar här att användandet av en diskursanalysinnebär att språket inte kan betraktas som ettneutralt instrument för kommunikation, utan haren formande effekt på tänkande och handlande. 4I detta fall kan vi därför tänka oss att den diskurssom formeras får effekter på handlandet som ärassocierat med den digitala utvecklingen. Utmärkandeför diskursanalysen är också att den intefokuserar på aktörers motiv utan syftar till att blottläggade tvingande normer som diskursen ger upphovtill.SI analysen av föreställningarna kring den digitalautvecklingen i ASF, de statliga utredningarna,propositionerna och Riksarkivets föreskrifter delasdiskursen upp i tre stadier: idealisering, diskursiveringoch institutionalisering. Under det första av dessastadier form,uleras möjliga ideal kring den digitalautvecklingen, vilket innebär att olika lösningar påett upplevt problem växer fram. Under diskursiveringsstadietbefästs en av de möjliga lösningarnapå problemet, vilken utgör själva diskursen. Dettredje stadiet innebär sedan att den lösning somutvecklats till en diskurs befästs genom exempelvislagstiftning.För att analysera de ovan nämnda idealen, det villsäga den process i texten som resulterar i befästandetav problemen och så småningom en diskursivering,används s.k. problembilder för att analyseraförändringar av diskursen över tid. Denna analytiskaprocess är uppdelad i följande tre steg:identifiering av det upplevda problemet, identifieringav den tänkta orsaken till problemet och slutligenidentifiering av den upplevda lösningen påproblemet.1970-talet - IdealiseringsstadietDiskursen kring den digitala utvecklingen börjadeutvecklas inom arkivvärlden i slutet av 1970-talet.Under detta årtionde skiftar föreställningen från attnästan uteslutande ha handlat om en vidareutvecklingav redan existerande tekniska lösningar till enbredare föreställning om den digitala utvecklingenoch de möjligheter som bland annat datorernaförde med sig.En viktig linje i diskursens utveckling under1970-talet var att den digitala utvecklingen intevar synonym med en radikal förändring av det sättvarpå arkivarierna arbetade. Resonemangen i ASFunder denna tid fördes med den illusoriska vetskapenom att den utveckling som faktiskt kunde åseskontrollerades av aktörer inom den egna sfären.Förvisso fanns en medvetenhet om de betydandetekniska landvinningarna men dessa betraktades avnaturliga skäl inte som en början på den väldigaomvandlingsprocess som sedan följde.Utmärkande för debatten under 1970-talet varatt den speglade ett tänkande som kretsade kringutvecklingen och användandet av existerandetekniska lösningar på diverse arkivfrågor. År 1969ARKiv, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:17

Forändringens dilemmaatt Gränström argumenterar för att ADB-systemenskall ses som en integrerad del i en arkivbildaresverksamhet, vilket antyder en vilja att införliva utvecklingenmed den egna verksamheten. 15 Dockföljer artikeln i stort den tidigare problembildenslogik i och med uppmärksammandet av en rad aspekterav ADB-utvecklingen som uppfattas somproblematiska. Liksom Hedberg menar Gränströmatt den allt snabbare och "hetsiga" utvecklingenoch accelerationen av arkivmaterial resulterati en begynnande omprövning av äldre praxissom innebär problem för arkivverksamheten. 16 Dekonkreta problem som diskuteras är den ökandesvårigheten att definiera och avgränsa arkivbildare,beständigheten hos det papper som används vidutskrifter från ADB-systemen samt uppluckringenav seriesystemet vilket betraktas som en följdav lagringen på ADB-databärare. 17 I artikeln uppträderdock också en annan linje vilken ter sig somän mer grundläggande i relation till utvecklingen.Gränström berör nämligen den problematik sompåpekades av Hedberg vilket var att arkivariernaoch arkiven var åsidosatta när det gällde utvecklandetoch användandet av ny teknik. Gränströmmenar bl a att ett problem med användandet avADB-system är att arkivpersonal sällan deltagit iutformningen av dessa och därmed har frågor kringexempelvis databärares beständighet inte beaktats.Detta kan enligt Gränström på sikt innebära enenorm informationsförlust då effekterna av illaplanerade system kan få stora konsekvenser, bl aför utövandet av offentlighetsprincipen. 18Denna utveckling av diskursen innebär att denkompliceras i och med att balansen mellan de olikaproblembilderna blir mer oklar. Det existerar etttydligt problemfixerat tänkande kring utvecklingensom blir ytterst konkret i Gränströms artikel.Vidare framträder nu också en problembild somframhäver arkivariernas utsatta position i sammautveckling. Därmed tvinnas två egentligen separatafrågor samman i takt med att utvecklingen gårframåt allt snabbare och medför då att diskursenkring den digitala utvecklingen inte längre kan se-pareras från övriga områden som rör professionensframväxt. Den konflikt rörande yrkets marginaliseringi ADB-frågor som kan skönjas i Gränströmsoch Hedbergs artiklar har troligtvis ett lika stortförklaringsvärde som de uppfattade problemenkring förändringen av arkivens infrastruktur. Denavvaktande hållningen i frågan kan sägas utgöra denupplevda lösningen på problemet, en slutsats somkan motiveras med det svala intresset i debatten förlösningar av den typ som bl a Britt Hedberg presenterade.Således kan det sägas att diskursen börjatavlägsna sig från det inledande idealiseringsstadietoch röra sig mot diskursiveringsstadiet.1980-talet - DiskursiveringsstadietEffekten av diskursens utvecklingunder 1970-taletblir tydlig under det påföljande årtiondet, vi kanse en ökning av antalet artiklar i äinnet som vittnarbåde om ett ökat intresse för utvecklingen menockså om en förstärkning av den redan existerandediskursiva riktningen. 198o-talet är också det årtiondedå debatten och utvecklingen når djupare ini strategisktviktiga organisationer som Riksarkivet,vilket innebär att debatten nu börjar röra sig på enhögre nivå än tidigare med betydelsen att vad somuttrycks kring den digitala utvecklingen har en närmarekoppling till vad som faktiskt sker. 19 Ett exempelpå detta är att Riksarkivet 1982 inrättade funktionenfdr nya medier vilket innebar en markeringav den digitala utvecklingens vikt och betydelse 20 •Som normbildande institution blir denna markeringfrån Riksarkivet högst betydelsefull i förståelsenför utvecklingen och det är av den anledningen talandeatt den artikel som behandlar instiftandet avfunktionen i grunden ansluter till de problemblidersom näinnts tidigare. 21 Författaren Gränström menardock också att de stora lagringsmöjligheternainnebär stora möjligheter för framtiden vilket fårbetraktas som en vilja att anamma utvecklingen.Det är vidare intressant att Gränström här anknytertill de problem som tidigare ventilerats angåendearkivariernas möjlighet att påverka de nya systemsom utvecklas. I sin avslutande kommentar menarARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009: I9

Daniel SjöbergGränström att funktionens överlag positiva resultatinneburit ett krav på införandet av nya rutiner förADB-baserat arbete. 22 Kommentaren kan tyckastrivial men mot bakgrund av den tidigare diskussionenkring arkivariernas möjlighet till påverkanmåste detta rimligtvis betraktas som ett svar påarkivariernas undanskymda position i arbetet medutformandet av ADB-system, men också som endirekt åtgärd syftande till att söka påverka den dåvarandearbetssituationen.Ettytterligare uttryck för problematiken i förhållandetmellan den digitala utvecklingen och arkivariensroll gavs i en rapport från en konferens kringdatoriseringens inverkan på samhällsvetenskapligforskning år 1981. Författaren Lisbeth Näslundfokuserar, inte oväntat, på den del av konferensensom behandlade "dataarkivarierns"yrkesroll. 23 Detblir här tydligt att det existerade en känsla av åsidosatthetdå konferensen främst inriktade sig påbibliotekens roll i de nya informationsstrukturernaoch betraktade arkivarierna som i första hand hjälpredortill forskare och inte som en väl definieradyrkesgrupp med särskild kompetens. 24 Rapportenmarkerar en viktig punkt i diskursens utvecklingdå datorernas inverkan på arkiven på allvar börjardiskuteras efter att tidigare setts som ett slags förledtill de utskrifter eller andra uttag som de kundeproducera. 25 Det är således ett skifte av perspektivsom debatten representerar där datorn, både somarkiveringsintrument och del i yrkets kompetensprofilbörjar ta plats.En annan viktig artikel är Arkivering av statistiskadata i ADB-åldern av Lennart Rennel. Detta delseftersom den anknyter till Riksarkivets ställningsom normgivande institution och dels eftersomden behandlar olika arkivbildares situation i förhållandetill den digitala utvecklingen. Rennel utgårfrån Statistiska centralbyråns perspektiv och pekarpå flera problematiska faktorer med utvecklingen.Mot bakgrund av SCB: s statistiska verksamhetfanns det under 198o-talet en relativt lång traditionav dataanvändning i verksamheten, dock uppstodproblem med bevarandet av materialet eftersomdet genererades oerhörda mängder handlingar,vilket i sin tur omöjliggjorde att då gällande reglerpå arkivområdet följdes. 26 Den ojämna utvecklingenoch det fokus på problem som rådde kring utvecklingenunder denna tid är enligt Rennel resultatetav en kombination av bristande kunskap ochökande misstro mot användningen av datorer blandarkivarier och forskare vilket kraftigt kritiseras avförfattaren som menar att de ovan nämnda inte tarsitt ansvar för arkiven genom sin inställning tillADB-mediernaY I förlängningen blev resultatetav den bristande kunskapen och misstron att åtminstoneSCB förhindrades att komma vidare iutvecklingen av ADB-användningen, bland annatgenom datainspektionens nekande att låta SCB bevaramagnetband istället för blanketter.Den förenklade slutsatsen som skulle kunna drasav Rennels redogörelse är att lagstiftningen intehunnit med utvecklingen eller att SCB under dennatid skulle ha varit något av ett unikum i fråga omdess plats i utvecklingen, vilket möjligtvis var fallet.Dock bör även de problembilder som tidigarehade formulerats vägas in då dessa troligtvis utgören förklaring till den situation som rådde underdenna tid. För i ljuset av den tidigare utvecklingenav diskursen står det klart att incitamenten för användandetoch implementeringen av ADB-systemi stor skala på sin höjd var få varför Rennels kritikkan sägas ha fog för sig. Denna slutsats får ocksåen viss bekräftelse i en artikel av Claes Gränströmsom behandlar Sveriges deltagande i den s k AutomationCommittee som syftade till att föra debattkring och utveckla ny teknik i arkivsammanhang.Det intressanta med artikeln är dess omnämnandeav problemen kring ADB-relaterad lagstiftning därGränström karaktäriserar förhållandet till datainspektionenpå följande vis:"Representanter för datainspektionen och motsvarandemyndigheter i andra länder träffasregelbundet för att utarbeta olika regler för automatiskdatabehandling. Såvitt jag förstår tar de aldrigkontakt med representanter för arkivsektom. Ej hellerhar man från arkivhåll tagit kontakt med dessaIOARKiv, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:1

Forändringens dilemmasamarbetsorgan för att påpeka att man faktiskt intekan förstöra all personrelaterad information bara föratt den råkarvara lagrad på ettADB-medium". 28Resonemanget stärker den bild av förhållandetmellan datainspektionen och arkivbildare som gavsav Rennel men pekar också på ett motsägelsefulltdrag i debatten då Gränström något senare i artikelndrar slutsatsen att det svenska arkivväsendetinte har något direkt att tjäna på deltagandet i kommittentrots att uttalandet ovan kan tolkas som ettengagemang och intresse för frågan. Mot dennabakgrund blir Gränströms rapportering från kommittensnästföljande möte något märkligt. Dennarapport, från den internationella arkivkongressen iBonn, är istället övervägande positiv och argumenterarför ett djupare samarbete länder emellan ochett fördjupat arbete i Sverige kring frågorna omdigital utveckling och digitalt bevarande. Samtidigtär Gränström i rapporteringen också kritisk motden haltande utvecklingen i Sverige vilket blandannat uttrycks på följande sätt:"Samtidigt kan det konstateras att man i Sverigehittills kanske varit alltför försiktig, vad gäller begagnandeav datorkapacitet inom arkiven. Dettakanske inte enbart varit en nackdel men nu medtillgång till den allt billigare datorkraften är tideninne för det svenska arkivväsendet att pröva olikaanvändningsområden." 29Viktigt att notera i detta sammanhang är att Gränströmpekar på iniedandet av en förnyelseprocessinom arkiven, vilket alltså betyder att den grundläggandeorsaken till att arkivväsendet tidigare inte valtatt satsa på användandet av datorer eller tillskansatsig fördjupade kunskaper om dess möjligheter inteberodde på begränsade möjligheter utan på ett begränsatintresse från arkivens sida.En artikel som anknyter till Gränströms rapportmen på många sätt bryter med den tidigare uppfattningenom utvecklingen är Datoranvändning påsvenska arkiv- en rapport av Bo E I Fransson ochGöran Henrikson. Denna artikel utgör en exposeöver hur datorer införlivats i arbetet vid olikaarkivinstitutioner och är högst belysande vad gällerutvecklingens framåtskridande under 1980-talet.Artikeln bryter inledningsvis med den generellt settpessimistiska bild av utvecklingen som tidigare varitframträdande och framhäver istället möjligheternasom tillhandahålls av den nya tekniken:"Datorernas förmåga att lagra och snabbt hanterasortera,sammanställa, söka, presentera och överföra-stora informationsmängder, gör dem till utmärktaarbetsredskap också på arkiven, där en stor del avarbetet går ut på att bygga upp, underhålla, hanteraoch söka i olika typer av register." 30Avsaknaden av det problemorienterade perspektivetär, inom debattens ramar, fullständigt nyttvilket blottlägger en ny dimension. Författarna förockså ett belysande resonemang kring orsakerna tillden som de kallar "relativa senfärdigheten" inomarkivmiljön och pekar på tre tänkbara orsaker. Denförsta av dessa handlar om en utbredd teknikfientlighetsom resulterat i att arkivarierna varitobenägna att använda ny teknik i genomförandetav traditionella arbetsuppgifter. Den andra orsakenkan enligt författarna vara att arkivväsendet ensidigtrekryterat sin personal från humanistiska ämnesmiljöeroch slutligen att "arkivmiljön i störstaallmänhet i Sverige inte är så innovativ som situationenkräver". 31 Sett i ljuset av den tidigare debattenverkar den första orsaken äga mest substans.Själva innehållet i den rapport som författarnapresenterar är mycket intressant. Detta eftersomförfattarna undersökt datoranvändningen inom enbetydande del av de svenska arkiven och därmedfått en, för ASF:s del, unik insikt i hur de internaförhållandena på arkiven såg ut 1986. Vad somdirekt kan konstateras är att användningen av datoreri arkivarbetet var väl spridd under periodendå samtliga arkiv undantaget folkrörelsearkivenhade tillgång till och använde datorer i någon delav arbetet. Vad som också framgår av rapportenär att den berörda personalen generellt sett varitmotståndare till införandet av datorer i arbetet. 32För rapportens egen del faller detta alltför väl in iARKiv, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:1I I

Daniel Sjöbergden kedja av bakgrundsorsaker som räknades upp idess inledning och bekräftar till viss del diskursensutveckling i övrigt. Dock presenteras en ytterligareorsak som faller väl in i den linje i debatten somhandlar om åsidosättandet av arkivarierna i sambandmed den digitala utvecklingen; orsaken somnämns är att besluten om införande generellt setttogs av en mycket begränsad grupp av personer. 33Detta, i kombination med mycket varierande utbildningsinsatservid de olika arkiven, utgör ytterligareen faktor. Sammantaget utgör själva rapportenen brytning mot flera av de tidigare tendensernai diskursen, men bekräftar också att framstegengenerellt sett är begränsade. 34 Det kan tilläggasatt utfallet i allt väsentligt bekräftar den bild somframträder i den av Claes Gränström författaderapporten från arbetet i den s kAntornation Committeesom refererats ovan. En rimlig slutsats blirdärför att de tendenser som författarna lyfter fram,måste ses mot bakgrunden att det svala intressetför den digitala utvecklingen resulterade i ett slagskonsensus inom arkivvärlden om att ett fördjupatarbete kring frågor rörande ADB och digital utvecklinginte hade något egentligt värde.Utvecklingen av debatten under 1980-talet innebarinledningsvis ett befästande av den diskurssom initierats under 1970-talet som till sin karaktärvar problemorienterad. Denna process som betecknasden digitala utvecklingen kom dock också attgenomgå en viss utveckling och fördjupning under1980-talet i och med Riksarkivets ökande engagemangoch iniedandet av datorisering bland landsarkiven.Debatten blir under denna tid också merkomplex i det att den tidigare relativt uniforma inriktningensplittras något. Vi kan se hur det problemorienteradeperspektivet lever kvar i debattensamtidigt som framförallt Franssons och Henriksonsrapport kring datoranvändning i de svenskaarkiven för fram en långt mer positiv inställninginriktad på möjligheterna med den digitala utvecklingen.Vidare visar debatten att problemen kringutvecklingen inte endast handlar om en utbredd orooch tveksamhet inför utvecklingen utan också omen eftersläpande lagstiftning och samarbetsproblemmellan olika arkivinstitutioner.1990 - 2007 - InstitutionaliseringsstadietDen fortsatta utvecklingen av diskursen i ASF under1990-talet uppvisar generellt sett en kontinuitetvad gäller de centrala problembilderna i diskursenmen också på en märkbar utveckling i frågan, somvar en direkt konsekvens av den begynnande datoriseringenoch debatten under 1980-talet. Det ärbland annat under 1 99o-talet somNAD (NationellArkiv Databas) kom att bli verklighet. 35En debattartikel som på allvar behandlar dendigitala utvecklingen är Mats Burells och Mats Söderbergsartikel lnfonnationsbevarande och arkivensvägval- ett debattinlägg. 36 I artikeln konstaterar författarnabland annat att inställningen till ett digitaltbevarande i arkivvärlden var mycket splittrat. 37Författarna uppfattar att somliga hade en mycketpositiv inställning till utvecklingen medan andra intog"en synnerligen skeptisk inställning". 38 Det är härlätt att dra paralleller till det tidigare resonemangetkring inställningen till användandet av datorer ochde svårigheter som arkivverksamheterna stötte påi samband med utbildningar i den nya tekniken.Författarna utvecklar dock inte resonemanget utanhänvisar till en allmän osäkerhet kring den nyateknikens villkor, vilken troligtvis kan ses som enkonsekvens av de ovan angivna orsakerna.Artikeln är överlag positivt inställd till den digitalalagringen och utvecklingen, men pekar samtidigtpå ett par aspekter som betraktas som särskiltproblematiska. Den första av dessa är den bristandekunskapen. Författarna konstaterar att den digitalalagringens genomslag bland annat är beroende av:"Att det finns tillräcklig datorkompetens hos såvälarkivinstitutionerna som forskarna.[ ... ] Det får intebli så att användandet av digitalt lagrade handlingarav olika skäl begränsas till endast ett fåtal användare.Idag finns denna begränsning i realiteten. Det finnsstor risk för att så skall bli fallet även i framtiden."12ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:1

FOrändringens dilemmaFörfattarna utvecklar resonemanget och konstateraratt endast ett fåtal personer vid tiden förartikeln hade den erforderliga kompetensen somkrävdes för att hantera såväl förfrågningar från forskaresom systemen i sig själva. 39 Detta återknytertill mitt tidigare resonemang kring konsekvensernaav bristen på intresse för utvecklingen där just kunskapoch kompetens kring hanteringen av ADBsystemuppenbarligen blev påtaglig.Den andra aspekten är sammankopplad med denproblembild som pekar på en avvaktande hållninggentemot den digitala utvecklingen. Författarna förhär ett resonemang som bär ekon av den tidigaredebatten där farorna och osäkerheten kring de nyametoderna för lagring framhävs och ses i artikelnsom en orsak till varför utvecklingen varit så begränsad.Dock menar författarna att detta perspektivhar ett behov av revidering:"Inte minst erfarenheterna från de tidigare bedrivnateknikskiftena inom försvaret visar tydligt vilka storaproblem som kan uppstå när ny teknik som införsinte kan ta tillvara de handlingar som lagrats medäldre teknik. Samtidigt får man inte blunda för attADB-tekniken 'mognat' betydligtunder det gångnadecenniet. I takt med att de digitala lagringsteknikernaförbättrats har helt klart insikten om behovetatt värna arvet med digitalt lagrad information ökathos arkivbildarna."41lVad som här tonar fram är en resonerande ochreflekterande attityd gentemot utvecklingen somtycks förena de tidigare så skilda rösterna om utvecklingen.Författarna lyfter fram de problematiskaaspekterna med utvecklingen, men uppvisarsamtidigt en vilja att utveckla tänkandet och förfarandetkring utvecklingen. Denna ger upphovtill en delvis ny linje i diskursen som författarnasjälva sammanfattar i sina avslutande ord, där deslår fast att de visserligen är anhängare av att bevarahandlingarna digitalt men ser samtidigt problemenkring tekniken, utbildningsbehovet, ekonomin, juridikenoch de arkivteoretiska implikationerna. 41Ett intressant referat som belyser den allmännautvecklingen under 1990-talets första år är TemadagAtt bevara digitalt fo'r framtiden - behovs en tydligarestrategi av Marie Morner Jansson, som kortfattatbeskriver diverse arkivinstitutioners syn på arbetetsfortskridande. Referatet bekräftar att de konfliktersom kom till ytan under 198o-talet fortfarande varmycket aktuella vid denna tid. 42 Således var utvecklingenfortsatt präglad dels av samarbetsproblem,dels av en eftersläpning i lag- och rutinarbetet. Ireferatet kan också en intressant utveckling ses iform av den kommunala ADB-utvecklingen. Denredogörelse som lämnas vittnar om en i många avseendenannorlunda bild av utvecklingen. Blandannat redogörs det för ett omfattande arbete medatt utveckla rutiner för AD B-verksamheten och detantyds att kompetensnivån bland arkivarierna höjtsbetydligt vilket väsentligt underlättat arbetetYVidare behandlas också vikten av att arkivariernasamarbetar med andra involverade yrkesgrupper,exempelvis säkerhetsansvariga och slutligen nämnsockså nödvändigheten av att utarbeta en !T-strategiför arkiven. 44 Vad detta antyder är att den skillnadmellan olika arkivinstitutioner, som först kundeses i den ovan nämnda artikeln om SCB: s arkiveringav statistik, nu blivit än tydligare vilket gör detrimligt att tala om ytterligare en linje i diskursen.Det är troligtvis också talande att referatet inteinnehåller något svar eller egentligt resonemangkring behovet av en tydligare strategi för digitaltbevarande.En förklaring till den uppenbara tveksamhetenkan ha varit att det vid denna tid ännu inte fannsett genomgripande tänkande kring ADB-frågorna,åtminstone inte inom de statliga arkivinstitutionerna.Det tycks heller inte ha funnits ett fungerandesystem av rutiner och lösningar på problem kringt ex databärares beständighet, gallring, avgränsningav arkivbildare etc. Detta visar sig också i artiklarsom Modell fo'r gallring av ADB-system - metod ochtillämpning av EricDeGroat och Anders L Johanssonsartikel Non nova, sed nove om handlingsbegreppet.45Att arbetet med den digitala utvecklingenvarit så eftersatt kan rimligtvis hänföras till deARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009: I13

Daniel Sjiibergproblembilder som tidigare uppstått i den diskursivautvecklingen rörande telmikens begränsningar,telmikfientlighet, brist på förankring av beslut etc.Den allmänna riktningen på diskursen har såledesvarit att lösningen på de problembilder som uppståttvar att begränsa arbetet och vidareutvecklaäldre telallska lösningar. Konsekvenserna av dettablir här ytterst tydliga, då avståndet mellan utvecklingenoch det förberedande arbetet med att möteden blivit betydande.Slutsatsen att det funnits ett avvaktande drag i diskursenförstärks också ytterligare under 1990-talet,bland annat genom artikeln Arkiven och !T-samhälletav Leif Gidlöf som författades i relation till dets k LEXIT konceptet (en statlig satsning ämnadatt överblicka !T-utvecklingen t o m zoos). Gidlöfbetonar här vikten av att betrakta !T-utvecklingensom någonting relativt och som bör betraktas "medviss distans". 46 Vidare karaktäriseras utvecklingenockså som något som varit "en följd av förändringari omvärldens krav och förväntningar på arkivenän en internt genererad process" Y Denna syn påutvecklingen är på många sätt en bekräftelse på detsom tidigare påpekats om fokuseringen på utvecklingensproblematiska sidor och eftersläpningen iarbetet med närliggande frågor. Gidlöfs tankar omutvecklingens relativa karaktär finner också visststöd i Erik Norbergs artikel Evolution eller revolution?IT i långsiktsperspektiv där författaren för ettkritiskt resonemang om vad N or berg karaktäriserarsom en övertro på de nya IT lösningarna ochframhåller vikten av kontinuitet och långsiktigheti tänkandet kring utveckling. 48 Liksom den tidigareförfattaren framhåller Norbergvisserligen också demöjligheter som den nya telmiken innebär, men påett sådant sätt att tankarna går till just dess relativakaraktär.Om Gidlöfs, och i viss mån Norbergs, synsättkan sägas vara ett generellt sådant, förstärks ocksåbilden av ett omfattande implementeringsproblemsom skulle utgöra en stark förklaringsfaktor tillvarför utvecklingen, åtminstone inom den statligasektorn, släpat efter. I linje med denna är det ocksårimligt att tänka sig en viss diskrepans mellan deledande funktionerna och de anställda arkivarierna.Just arkivariernas ställning tycks också vara ett av deprimära ämnena för Gidlöf, då den diskussion hanför kring de framtida arbetssätten i arkiven bestämtpekar på denna. Det resonemang som förs kringdessa står dock märkligt nog i bjärt kontrast till detinledande resonemanget kring utvecklingens "relativakaraktär". Istället ser Gidlöf nu AD B- och !Tutvecklingensom någonting ofrånkomligt och somkräver ett införande av ny kompetens i arkiven. 49Intressant nog refererades Riksarkivets LEXITkonferens i samma nummer av ASF vilket ger enmer utvecklad bild av synen på både LEXIT ochden digitala utvecklingen i allmänhet. Rent generelltges en betydligt mer positiv, om än svepande ochoklar, bild av utvecklingen. Förvisso uppehåller sigbland andra Claes Gränström vid problemen kringgallring i ADB-system och handlingsbegreppetsamt konsekvenserna för lagstiftningen, men överlagtycks konferensen ha präglats av ett pragmatisktoch tidvis rent positivt förhållningssätt. Blandannat ses de minskade kostnaderna för bevarandepå digitala databärare och de nya möjligheterna tillnätverkssamverkan som mycket positiva. 5° Vad somvidare kan utläsas är en ambition att på sikt införlivaarkivverksamheterna i den digitala utvecklingen.Konferensen anknöt också till två teman somuppenbart blivit allt mer betydelsefulla i utvecklingenav diskursen. Det ena av dessa är de yrkesverksammaarkivariernas roll i utvecklaodet ochimplementerandet av nya AD B-system. Per J anssonlyfter fram problematiken kring att arkivfrågornainte beaktas när nya system skall utformas. Janssonsresonemang tar dock en vändning då hanmenar att "Både de arkivbildande myndigheternaoch arkivmyndigheterna har varit missnöjda medden lösningen". 51 Det märkliga i resonemanget ärden roll de arkivbildande myndigheterna tillskrivsdå dessa rimligtvis borde ha haft ett betydande inflytandepå utformandet av nya ADB- och !T-system,om de initialt haft arkivfrågorna för ögonen.En troligare tollming är att bristen på utbildningARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:1

Förändringens dilemmaoch kunskap kring systemen bland de yrkesverksammaarkivarierna spelat en stor roll i denna otillfredsställandeutveckling.Det andra temat som behandlas är utbildningensroll där Ulf Söderberg kraftfullt markerar behovetav utbildning:"Krigsarkivet, talade om kompetenskrav och utbildningsfrågori en !T-dominerad arkivverksamhet ochansåg att IT tveklöst får en ingripande roll på ettsätt som får allvarliga konsekvenser för yrket. Allaområden kommer att beröras och alla kommer attbehöva goda kunskaper i IT." 52Referatet indikerar tydligt att den tidigare nämndaproblembilden rörande utbildning fått en någotfastare ställning i debatten än tidigare.De tendenser till oro bland arkivarierna, kringvad utvecklingen kommer att innebära fortsätterparallellt med den ovan beskrivna utvecklingen.Det perspektiv som framfördes på ett tydligt sätt iGidlöfs artikel, där vad som tidigare betraktats somen utveckling som endast ytligt inverkat på arkivensverksamhet nu växte fram som ett hot mot professionensom helhet. Perspektivet uppträder också iett referat från konferensen IT och den nya yrkesrollenav Arne F ryksen. Denne framhäver i ett resonemangatt IT är och förblir endast ett hjälpmedelsom inte bör ha någon egentlig inverkan på professionensutseende. 53 Vidare beskriver Fryksen !Tutvecklingensmöjligheter som "möjliga, omöjligavälsignelser och vansinnigheter". 54Måhända är artiklarna ett uttryck för enskildauppfattningar, men sett ur diskursens synvinkelär de bekräftelser på redan anade problembilderi relation till utvecklingen. Detta synsätt måstedock sättas i samband med övriga problembilderoch kanske främst arkivariemas åsidosatta position.Det är inte på något sätt en självklarhet att det upplevdahotet mot professionen enbart grundar sig iuppfattningen att utvecklingen i sig är negativ utan.kan också ha sin grund i bristande möjligheter tillutbildning och involvering i arbetet kring ADB och!T-frågor.Detta är också någonting som aktivt uppmärksammasi debatten under 1990-talets senare deloch inte minst i artikeln !T-offensiv inom den svenskaarkivvärlden av Lars-Erik Hansen som publicerades1999. Främst behandlas ett utbildningsprojekti arkivverkets regi som sjösattes 1998 mentjänar ändå som ett exempel på frågans utvecklingi debatten. Utgångspunkten för Hansens del äratt frågan om långtidslagring på annat än pappervar relativt ny 1998 vilket föranledde ett utbrettutbildningsbehov. Det är dock förmodligen ingenslump att utbildningsinsatsen sammanfaller medden allmänna digitala utvecklingen och även harberöringspunkter med den tidigare redovisadeskepsisen mot utvecklingen. I samband med utbildningengenomfördes också en utvärderingsom redovisas i artikeln. Det framgår av denna attkunskaperna kring datorer i allmänhet och ADB isynnerhet var mycket skiftande. 55 Således kan detsägas att förutsättningarna för ett verkligt deltagandei utvecklingen var dåliga 1999, något sombör påverka dagens situation. En ytterligare slutsatsblir att de tidigare utbildningsinsatserna och denpåbörjade datoriseringen under 1980-talet fick småeffekter, åtminstone inom den statliga sektorn. Deredan diskuterade linjerna i debatten har tveklöstmedverkat till den långsamma utvecklingen, mendet går dock inte att bortse från kopplingen tillden allmänna digitala utvecklingen som säkerligenagerat katalysator i detta skede av utvecklingen.Sambandet mellan extern och intern utvecklingsom bland annat Fryksen talar om kan därför sessom en bidragande orsak.Hansens artikel kan beskrivas som den senastebrytpunkten i diskursen eftersom den signalerar ettverkligt tecken på förändring både i debatten ochuppenbarligen också inom arkivväsendet i stort.Den pekar också framåt på ett sätt som inte varitfallet tidigare och det tycks som om accepterandetav den digitala utvecklingen nått fram till en nynivå. Mot bakgrund av denna slutsats är det intressantatt jämföra den ovan beskrivna utvecklingen avdiskursen och de resonemang som förts i ASF medARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:1IS

Daniel Sjöbergden historik över hur arkivmyndigheterna bemöttden digitala utvecklingen från 1960-talet fram till år2001, skriven av Per Jansson, Britt-Marie Östholmoch Torbjörn Hörnfeldt. Författarnas beskrivningav utvecklingen under 1970-talet fokuserar främstpå lagar och förordningar (datalagen, skrivmaterielkungörelsensamt förordningen om utgallring avupptagning för automatisk databehandling) vilkases som de främsta hindren för den tekniska utvecklingen.56 Denna beskrivning bortser såledesfrån den omfattande oro som rådde och den kritiksom fördes mot utvecklingen i ASF under både1970- och 80-talen.Samma typ av beskrivning ges av utvecklingenunder 1980-talet där lagliga hindren återigen angessom ett betydande hinder för utvecklingen. Dockbortser författarna här från de frågor kring bristenpå utbildning bland arkivpersonalen, det fortsattutbredda motståndet mot utvecklingen, arkivariernasundanskymda roll i utformandet av ADBsystemensom förts fram i ASF och som rimligtvishaft betydelse för utvecklingen.Vidare beskriver författarna 1990-talets utvecklingdär en framträdande orsak till den begränsadedigitala lagringen av arkivhandlingar ses i förvaltningarnasfokus på millenieproblematiken samt attmyndigheterna avvaktade ett E U-direktiv om elektroniskasignaturer. 57 Detta är frågor som rimligtvisspelat in i utvecklingen, men som inte genereratnågra spår i ASF under sagda period. Därefter redogörförfattarna för det dåvarande läget 2001 sombygger på de förklaringar som diskuterats ovan,vilket inte kan sägas vara en heltäckande bild. I denefterföljande analysen, som förs under rubriken Ettvägval fo"r arkivmyndigheterna argumenterar författarnabland annat för uppbyggnaden av en ny typ avorganisation som är mer lämpad att hantera digitaltmaterial. Detta är i sig ett rimligt argument somhade tjänat på att ytterligare lyfta fram de övrigaaspekterna av problemet. 58 Att helt bortse frånden komplexa problematik som debatten vittnarom vore troligtvis olyckligt då de grundläggandeproblemen förtjänar en vidare diskussion. Viktenav en sådan diskussion belyses inte minst i MariRunardotters artikel Information Technolog;y,ArchivesandArchivists - and Iong term Digital Preservationi ASF 2007:2. Artikeln innefattar en redogörelseför en studie om just arkiven och arkivariernasförhållande till digital långtidslagring. En centralfrågeställning i studien är vilka problem som arkivariernauppfattar att de har i förhållande till dendigitala långtidslagringen. Vad de medverkandearkivarierna upplevde som ett betydande problemvar de bristande kunskaperna kring digitallagringgenerellt, men också att själva yrket har en låg statusnär det gäller arbetet med denna typ av lagring. 59Således bekräftar studien den linje i debatten sompekat på arkivariernas åsidosatta roll i utvecklingen.Studien visar också att arkivarierna upplever detsom att de organisationer som de verkar inom inteprioriterar eller uppskattar det arbete som utförsoch att uppfattningen om arkivariens verkliga rollär snedvriden. Den slutsats som Runardotter drarav studien är att organisationerna är illa förbereddaför digital långtidslagring och att hindren sommåste forceras är omfattande. Således är behovetav ytterligare forskning och diskussion av störstavikt.Lagstiftningen och institutionaliseringen avdiskursenDiskursens tredje stadium innebär en institutionaliseringav diskursen, vilket i detta fall innebär attdiskursen får sitt uttryck i normerande texter ochdokument som propositioner och föreskrifter.De dokument som speglar institutionaliseringenav diskursen allra tydligast är dels den propositionsom föregick instiftandet av arkivlagen samtde efterföljande statliga offentliga utredningarsom behandlat den digitala utvecklingens effekt påarkiven. Vidare får också Riksarkivets Föreskrifter(RA-FS) en betydelse för institutionaliseringen avdiskursen eftersom dessa är kontinuerliga uttolkningarav arkivlagen och därmed ger en bild av institutionaliseringenav diskursen över tid.ARKiv, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 200 9:1

Fo"rändringens dilrmmzaRegeringens proposition om arkivRegerings proposition om arkiv6° är betydelsefullför diskursens institutionalisering eftersom denbland annat ger ett samlat intryck av arkivverksamhetenoch i den förs viktiga resonemang kringarkivens framtida utveckling och utseende. Vidareär också tidpunkten för propositionens publiceringbetydelsefull då diskursen här börjar att få enfastare form vilket tyder på att propositionen ochinförandet av arkivlagen haft en inverkan på dessutveckling.En av de frågor som propositionen behandlar ärden ökande förändringstakten vad gällde informationsmängderoch teknisk utveckling. Av de faktorersom nämns är det här intressant att särskiltåterge följande:"Informationsteknologins och särskilt ADB-teknikenssnabba utveckling som radikalt ändrat förutsättningarnaför både produktion och lagring av handlingaroch data." 6 1Ordvalet är intressant eftersom det signalerar denvikt som frågan enligt utredarna hade för arkiven.Vid en jämförelse med hur frågan hanterades i ASF,där ett förhållandevis milt intresse för utvecklingenkunde noteras. Dock speglar propositionen i alltväsentligt den utveckling av diskursen som kundeses i ASF och det finns i propositionen tydliga kopplingarmellan den avvaktande hållning som kundeses i ASF och de formuleringar som används föratt beskriva arbetet med den digitala utvecklingeni arkivverksamheterna. Som en primär orsak tillatt arbetet med ADB-frågan blivit eftersatt inomarkivverksamheterna anges i propositionen följandeorsaker:"Arkivverksamheterna har självfallet redan förändratsoch anpassats efter dessa omvärldsfaktorer. Dethar dock skett i en successiv process utan att regeringoch riksdag tagit samlad ställning till hur prioriteringarnamellan olika delmål skall göras och tillhur ambitionsnivåerna skallläggas fast". 62Det blir här uppenbart att propositionen ger stödåt arkivverksamheternas valda sätt att hantera utvecklingen,som i allt väsentligt har präglats av enavvaktande hållning som i vissa fall uttrycks expliciti ASF. Således kan propositionens slutsatser ses motbakgrund av att diskursens under 1980-talet tydligtpräglades av den problembild som identifieradeförändringen mot en alltmer ADB-baserad arkivverksamhetsom ett problem, och där lösningen varatt avvakta utvecklingen. I och med propositionenfick denna riktning på diskursen således en avsevärdtyngd, då ansvaret för den eftersatta utvecklingenplacerades på riksdag och regering som enligtpropositionen uppvisat en brist på beslutsamhet ifrågan. 63 Således kom den diskurs som formeradesunder 198o-talet att befästas i propositionen ochdärigenom institutionalisera den genom att accepteraoch godkänna den tidigare utvecklingen.Vidare ger propositionen också stöd tilllösningenatt den ökade informationsmängden bäst mötsgenom ett utökat användande av mikrofilm. Blandannat uttrycks detta i följande passage:"Mikrofilmning, ADB-teknik och andra former avminiatyrisering av arkiv måste i ökad utsträckningkomma till användning." 64Utvecklingen av ADB-teknik betraktas dock intesom primär i utredningen och det framkommersenare där det, i enlighet med utredningenslogik, ges substantiella argument för användandetav mikrofilm, inte minst ekonomiska sådana. 65Det är i sammanhanget heller inte oviktigt. att ettförslag om "hur finansiering av en bred investeringi mikrofilmning inom statsförvaltningen skallåstadkommas" näilllls, vilket skall framläggas av enorganisationskommittc~ tillsatt av regeringen.En ytterligare betydelsefull del av propositionenär den som behandlade utbildningens roll. I ettresonemang kring denna aspekt skriver föredragandeföljande:"Jag har i min föredragning haft anledning attuppmärksamma ändrade villkor och förutsättning-ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009: I17

Daniel Sjb'bergar för arkivverksamheterna. I det perspektivet ärgivetvis kompetensfrågorna inom arkivväsendetav stor betydelse. Regeringen har därför givit universitets-och högskoleämbetet (UHÄ) i uppdragatt lämna förslag om erforderliga förändringar avgrundutbildning samt fort- och vidareutbildning förarkivtjänstemän." 6 6Uppdraget till UHÄ tycks dock ha fallit i glömska~_fter skolöverstyrelsens avskaffande 1991 ochUHA 1992. Det finns i detta uttalande en paradoxdå det tidigare hävdats att arkivverksamheternahade anpassat sig väl till de förändringar som sketti omvärlden, en anpassning som rimligtvis skulleha inkluderat utbildningsinsatser. Att denna bristinte påtalas är också det en indikation på att denavvaktande och passiva diskursen accepterades ochinstitutionaliserades genom propositionen. .Offentlighetsprincipen och den nya teknikenUtredningen om Offentlighetsprincipen och den nyatekniken 67 tillkom på initiativ av regeringen 1998varpå en kommitte med namnet Offentlighets- ochsekretesskommitten (OSEK) sammansattes.Vad som konstateras i utredningens inledandekapitel är att utvecklingen mot en !T-baseradförvaltning dels kräver en reglering av offentlighetsprincipenmen också ökade insatser föratt åstadkomma gemensamma lösningar i formav standarder, tekniska lösningar och metoder.68I detta sammanhang vidareutvecklas inte innebördenav "gemensamma lösningar" ytterligare,men mot bakgrund av den tidigare nämnda propositionenom arkivlagen, blir det tydligt att fråganom gemensamma lösningar vad gäller exempelvisdatabärare ägde fortsatt aktualitet.Utredningen ställer sig i huvudsak positiv tillden digitala utvecklingen generellt, men pekarförutom på konsekvenserna för offentlighetsprincipen,också på en del åtgärder som måste till för attförverkliga dess möjligheter. 69 En återkommandeåtgärd som nämns är utbildning. Denna aspekt hartidigare behandlats i propositionen om arkivlagen,men då endast i förhållande till arkivpersonaL Vadutredarna förordar är utbildningsinsatser både påhandläggar- och ledningsnivå:"Den snabba utvecklingen av förvaltningens användningav IT medför att nödvändiga utbildningsinsatsermåste vidtas inom en snar framtid.Annars kan den allt större användningen av informationsteknikkomma att medföra en försvagningav offentlighetsprincipen." 70Denna uppmaning är intressant eftersom den indikeraren betydande eftersläpning både vad gällerförvaltningens kunskaper om offentlighetsprincipenoch arkivering, men också ifråga om dess inställningtill den digitala utvecklingen. Uppenbarligenupplever utredarna samma problematik vadgällde kompetensfrågorna för förvaltningspersonalensom propositionen om arkivlagen gjorde förarkivarierna. Att dessa utbildningsinsatser variteftersatta indikerar att det har existerat en tveksamhetkring den digitala utvecklingen generellt inomförvaltningarna/ 1En ytterligare del av utredningen med stor betydelseföruppfattningen om den digitala utvecklingenges i kapitlet som behandlar offentlighetsprinejpenoch IT där utvecklingen på myndighetsområdetoch dess konsekvenser för medborgarna behandlas.I detta kapitel återges bland annat regeringenssyn på den framtida förvaltningen, så som denåtergavs i propositionen Statlig fo'rvaltning i medborgarnastjänst 72 • Det intressanta med detta avsnittär den delvis motsägelsefulla redogörelsen för dendigitala utvecklingen i Sverige. Det menas bl a attlandet och förvaltningarna i själva verket kommitmycket långt i användandet och utvecklingen av demöjligheter som IT har gett upphov till från åtrninstone1960-talet/ 3 Denna fråga är av stor vikt förutredningen då offentlighetsprincipens relation tillden digitala utvecklingen i allra högsta grad berorpå förvaltningarnas anammande och utvecklandeav den nya tekniken. Det går dock att ifrågasättaden bild av utvecklingen som förmedlas med utgångspunkti den promemoria som beskrivningenav utvecklingen bygger på. Denna skildrar i förstar8ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:1

Forändringens dilemmahand de tekniska aspekterna av utvecklingen ochberör egentligen inte alls utvecklingen inom myndigheteroch förvaltningar, utan konstaterar endastatt "Offentlig förvaltning anammade tidigt dennya tekniken." 74 Detta indikerar snarare att motsatsenvarit fallet, dels pg av att utredningen pekarpå problematiska faktorer i anslutning till utvecklingensom rimligtvis borde vara väl utvecklade år2000 då promemorian författades, om den offentligaförvaltningen i princip arbetat med dessa frågori över fyra decennier. Exempelvis är utredningenskraftiga markering rörande bristen på utbildningett tecken på detta.En rimligare förklaring till den positiva bild somges av utvecklingen inom den offentliga förvaltningenär att utredningen har att förhålla sig dels till detidigare nämnda r.lktlinjerna och dels till en ytterligareproposition som tydligt signalerade regeringensinställning till utvecklingen: Ett informationssamhällefdr alla 75 • I denna proposition beskrivs detdåvarande läget som en del av "Den digitala revolutionen"och betonas vikten av att den offentligaförvaltningen skall agera föredöme i utvecklingen:"I fråga om den prioriterade uppgiften för staten attöka kompetensen att använda IT anför regeringenatt den statliga förvaltningen bör vara ett föredömesom aktiv användare av informationsteknik i denegna verksamheten och i samverkan med företagoch medborgare." 76Med anledning av dessa formuleringar finns det allaskäl för utredningen att till viss del anamma regeringenssyn på utvecklingen i syfte att själva landa"rätt" i sin beskrivning. Det tycks dock som att politikernassyn på utvecklingen är mer optimistisk änutredarnas och det är nu snarare politikerna somdriver frågan om utvecklingens möjligheter, då det ipropositionen formuleras en ide om radikala förändringarinom förvaltningarna där t ex medborgarp.askall ges rätt att ta del av förvaltningarnas samladeinformation för att underlätta insyn. Förslagettillbakavisas visserligen av utredningen med hänvisningtill offentlighetsprincipen, men resonemangetpekar på en betydande attitydsvängning från politikernashåll vid jämförelse med yttrandena kringderas ställning i propositionen om arkivlagen. Enslutsats blir således att den nu uppvisade politiskaviljan att anamma utvecklingen förhindras av de effektersom den passiva diskursen gett upphov till,bland annat i frågan om utbildning.Detta är också den slutsats som, de tidigare uttalandenatill trots, ges av utredarna när de konstateraratt:"Trots att en ändring av grundlagsreglerna gjordesför snart tre decennier sedan i syfte att göra det klartatt handlingsoffentligheten också omfattar ADBochandra upptagningar, finns ännu stora brister närdet gäller myndigheters insikt om att också upptagningari myndigheters datasystem utgör allmännahandlingar." 77Denna slutsats visar dels på att förvaltningarnasarbete med att införliva ADB och IT i sina verksamheteruppvisar stora brister, dels att de effektersom dessa brister har haft på arkiven bör vara betydande.Om resonemanget sedan skall följas till vägsände innebär det att den digitala utvecklingen bådeinom förvaltningarna och arkiven inte aktualiseratspå allvar vid tiden för propositionens publicerande.Detta tyder antingen på att utvecklingen varit ensidigtteknisk, det vill säga att förvaltningarna satsatstora resurser och kapital på införskaffandet avdatorer utan att någon egentlig förändring kunnatuppnås. Den andra möjliga tolkningen är att deyrkesverksamma arkivarierna antingen inte velateller tillåtits medverka i införandet och utvecklingenav ADB- och !T-system. Utredningen gerett visst stöd åt båda slutsatserna i dess kapitel omhandlingsoffentlighetens stödsystem.Vad gäller synen på den digitala utvecklingensom utredningen ger uttryck för är denna överlagpositiv och de reservationer som görs bottnar påett tydligt sätt i gällande lagstiftning och inte i enmotvilja mot utvecklingen. Det bör då dock poängterasatt eftersläpningen vad gäller utbildning ochett mer utvecklat användande av ny teknik troligtvisARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:1

Daniel Sjiiberginte enbart orsakats av ett ointresse från förvaltningenssida och ett exkluderande av arkivarier iarbetet med att utveckla systemen, utan också pågrund av arkivverksamheternas egen eftersläpningsom blev en effekt av etableringen av den passivadiskursen.Ordning och reda bland alhnänna handlingarDet andra av OSEK:s utredningar bär titeln Ordningoch reda bland allmänna handlingar. 78Ett resonemang som åter tas upp i denna utredningär utbildningens roll i förhållande till offentlighetsprincipenoch den digitala utvecklingen.De tidigare påpekandena om bristen på kunskapom hur ADB-systemen fungerar och vikten av attbygga system som bland annat är arkivanpassadeåterkommer i denna utredning:"Vi vill framhålla att det är ett ansvar för samtligamyndigheters ledning att se till att offentlighetsprincipenfår genomslag i deras verksamhet.Av det följer ett ansvar för att personalens kunskaperom gällande regler är tillräckliga och används. Detinnebär också ett ansvar för att se till att dessa frågorbeaktas i samband med verksamhetens organisationoch användningen av olika tekniska lösningar." 79Att utbildningsaspekten återigen poängterasförstärker den tidigare dragna slutsatsen att dendigitala utvecklingen främst yttrat sig genom införandeav teknik och inte av ett verkligt intresseför att införliva de tekniska lösningarna i blandannat arkivsammanhang. Något som utredningendärför betraktar som särskilt viktigt är en god offentlighetsstruktur.80 Begreppet innebär kort ett sättför myndigheterna att hantera offentlighets- ochsekretessfrågor. I detta sammanhang betonas blandannat vikten av ett korrekt förfarande, t ex när i utvecklingenav nya datasystem. 81 I anknytning till detresonemang som fördes i den tidigare utredningenom vikten av att inkludera kompetent personalvid införande av nya system (t ex arkivarier) skriverutredarna följande om offentlighetsstrukturen:"Kravet på en god offentlighetsstruktur innebär attmyndigheter när det planerar sin !T-verksamhetinte bara skall styras av tekniska, ekonomiska ochadministrativa överväganden. De måste även ta hänsyntill vad som krävs för att tillgodose rätten att tadel av allmänna handlingar." 82Betoningen av en god offentlighetsstruktur utgördärmed på många vis utredningens syn på den digitalautvecklingens inverkan på arkiven. Dels finnshär en uppmaning att inkludera arkivarier och ettarkiveringsperspektiv vid planeringen av !T-verksamhetsamt att kravet på utbildning av personaloch ledning indirekt gör sig gällande i resonemanget.Bristen på en god offentlighetsstrukturblir därför en faktor att beakta vid resonemangkring den digitala utvecklingen. För den kritiksom förs fram i utredningen kring hanteringen avallmänna handlingar handlar inte om eventuellanegativa sidor med utvecklingen mot en digitalhantering utan just om bristen på en ordnad ochkorrekt struktur för denna hantering. Det finns iutredningen en mer eller mindre uttalad oro inbakadi uppfattningen av den digitala utvecklingensom härrör just från denna problematik, detta uttrycksexempelvis indirekt i utredningens resonemangom vikten av att utarbeta effektiva metoderför att finna allmänna handlingar, och då särskiltdigitala sådana. 83 Den förhärskande uppfattningentycks, som ovan påpekats, vara att den digitala utvecklingeni sig inte innebär något problem, mendet faktum att förvaltningarna negligerat det ansvarsom tillkommit dem genom införandet av exempelvisADB-system gör att det uttrycks en orokring vad utvecklingen inneburit och kommer attinnebära för offentlighetsprincipen och rätten attta del av allmänna handlingar. Det handlar såledesom ett problem som är inbyggt i den struktur somförvaltningarna utgör och som utredarna söker lösagenom att förorda exempelvis utbildning, tydligareregler etc. Resonemanget pekar också mot attden passiva diskursen är en betydande orsak till deproblem kring utvecklingen som anges ovan.2 0ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009 :1

Fdränd1·ingens dilenr.maRA-FS:arnas betydelse för den digitalautvecklingen och debattenDet kan direkt konstateras att klara beröringspunkterexisterar mellan föreskrifterna och den debattsom fördes under 1980- och 90-talen. Exempelvisär flertalet RA-FS:ar under 1990-talets inledandeår inriktade på användning av mikrofilm och ettmer eller mindre uttalat motstånd mot användandetav andra typer av databärare. Vad som börbeaktas i sammanhanget är den uppenbara konfliktsom under det tidiga 1990-talet existerademellan Riksarkivet och datainspektionen kringgallringen av personuppgifter på andra databärareI RA-FS 1989:1 behandlas exempelvis bevarandeoch gallring av handlingar i två datorbaseradesystem hemmahörande i den kommunala sfären.Anledningen var att nya rutiner införts för systemensamt att användandet av mikrofilm ökat. Vadsom är slående i denna RA-FS är inkluderaodet avett avsnitt där man informerar om möjligheten attvia det bolag som utvecklat ett av systemen erhållautdata på mikrofilm. 84 Detta efter konstaterandet. att "Föreskrifter om gallring av personuppgifterpå elektromagnetiska databärare kan meddelas avdatainspektionen". 85Denna tendens i RA-FS:arna fortsätter ochkommer bland annat till tydligt uttryck i RA-FS1991:13 där bevarandet av kartor och ritningar hoskommuner och landsting behandlas. I ett avsnittbetitlat Basmaterial förs ett resonemang kring bevarandetav dessa handlingstyper som framställtsmed hjälp av CAD-system (computer-aided design).Det menas här att systemens minnesmedia (disketteroch magnetband) visserligen kan bevaras underobegränsad tid med rätt rutiner, men konstaterasnågot senare att endast tre material: svenskt arkiv,åldersbeständigt papper samt mikrofilm är lämpligaatt använda. 86 I sammanhanget ges också direktaargument för användandet av mikrofilm, inte minstekonomiska sådana.Vad dessa dokument indikerar är dels en kontinuiteti tänkande men också ett medvetet exkluderandeav andra lösningar vilket kan ses om eneffekt av diskursens institutionaliseringB 7 •En RA-FS av uppenbart intresse presenterades1994 där föreskrifter och allmänna råd för AD B behandlas.RA-FS:en innebär ett verkligt brott motden tidigare utvecklingen och de tidigare publiceradeRA-FS:arna. För första gången sätts nu fokuspå handhavandet och säkerställaodet av informationsom uppkommit i AD B-system. I författningenaktualiseras frågor kring gallring och handhavandetav allmänna handlingar i ADB-system, vilket diskuteratsi debatten av bland andra De Groat ochJohansson i ASF 1993:1 respektive 1994:2. Såledesfinns det här ett tydligt samband mellan debattensutveckling och den inom Riksarkivet. Intressantnog innebär föreskriften också ett brott med dentidigare ensidiga fokuseringen på mikrofilmensom databärare då såväl magnetiska som optiskadatabärare nämns i avsnittet som behandlar val avdatabärare. 88Vad som vidare är intressant med denna författningär att den delvis bryter mot det fokus påproblem som var uppenbara under diskursens utveckling.Det är dock uppenbart att den passivadiskursen haft ett betydande genomslag i utvecklingen.De efterföljande RA-FS:arna utgör en fortsättningpå den ovan nämnda och behandlar förutomrent tekniska aspekter även andra faktorer av vikt.I RA-FS 1994:7 behandlas bland annat det kravsom följde på införandet av arkivförordningen(1991:446) angående arkivmyndigheternas rätt tillmedverkan vid införandet av nya ADB-system. 89Denna paragraf i arkivförordningen innebar attarkivmyndigheterna nu kunde utöva inflytande påarbetet med införandet av nya ADB-system vilketvarit ett kontinuerligt och från arkivvärldens hållmycket svårlöst problem då det krävde ett mycketnära samarbete med andra yrkesgrupper än denegna. Denna problematik har bland annat behandlatsavGränströmiASFnr 241982. Således kan detsägas att den tidigare avsaknaden av lagstiftning påjust detta område har varit en bestämmande faktori utvecklingen.Det skall dock i detta sammanhang uppmärksammasatt samtidigt som arkivmyndigheterna nu gavsARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:121

Daniel Sjöbergmöjlighet att via lagen påverka ADB-systemensutformning så innebar detta inte att de internautbildningsinsatserna ökade och heller inte attdebatten uppmärksammade denna, får man säga,positiva utveckling för de yrkesverksamma arkivariernasom tidigare varit i princip maktlösa pådetta område. Förutom det faktum att den verkligtstora utbildningsinsatsen inte blev aktuell förrän1998 så visade den utvärdering som gjordes efterdenna insats att kunskaperna kring handhavandetav datorer var mycket skiftande och i många fallmycket dåliga. 90 Liknande resultat gav den studiesom genomfördes av Runardotter och behandladearkivariers förhållande till digitallångtidslagring.Ett resultat av studien var bland annat att arkivariernainte inkluderades i arbetet med ADB-utveckling.91 Resultatet innebär att de nödvändiga satsningarnapå utbildning som krävdes för att på etteffektfullt sätt använda sig av förordningen tycksha uteblivit till 1998 och som resultaten ovan visarär effekterna kännbara än idag. Det skall dock ocksåsägas att Runardotters studie pekar på interna organisatoriskaproblem vilket kort berörts tidigare.Den typ av övergripande dokument som RA-FS1994:2 utgjorde blir inte aktuellt förrän 2003 dåvissa ändringar görs i det ursprungliga dokumentet.Vad som däremot förekommer är en RA-FS från2006 där handlingar på Inikrofilm behandlas, vilketindikerar ett fortsatt intresse för användandet avInikrofilmen som databärare. 92Vad som framkommer i RA-FS:arna är inte såmycket en precisering eller utveckling av den existerandelagstiftningen utan snarare ett nödvändigtreglerande kring hanteringen av ADB-baseratarkivmaterial, inte minst blir detta tydligt genomde mycket blygsamma revideringar som görs avden principielltviktiga RA-FS:en 1994:2. Vad somdock blir tydligt är att Ini-krofilmen fortsatt spelaren betydande roll i utvecklingsarbetet kring de lagbundnaramar som omgärdar arkivverksamheten.I vissa fall, som redovisats ovan, görs till och medrekommendationer för användandet av Inikrofilmdär faktorer som kostnader används som argument.Återigen finns inget principiellt fel med detta, mendet befäster mycket tydligt den slutsats som bekräftatsvid ett flertal tillfällen: att den diskurs kringden digitala utvecklingen som tidigare konstateratsinstitutionaliserades genom dessa centrala ochstyrande dokument.I och med arkivlagens tillkomst 1990, där ADBupptagningarnämns i 3 § hade de handlingar somframställts inom ADB-system fått en plats i lagstiftningen.Denna utveckling, som på olika sätt berörtsi debatten (bland annat genom efterlysningen avtydligare regler och rutiner) äger stor betydelse förden digitala utvecklingen då ledande institutionerfår anledning att uppmärksamma både utvecklingenoch de konsekvenser den fört med sig på ett heltannat sätt än tidigare. För frågan har under dentid den varit aktuell varit kraftigt eftersatt, vilketdenna analys kunnat visa. Denna talande tystnadkring frågan om utvecklingsarbetet har med störstasannolikhet sin förklaring i formuleraodet av deproblembilder som senare bildade den passiva diskursen.SammanfattningVad som ovan kunnat påvisas är hur en diskurs kringden digitala utvecklingen formerades och fastladesunder undersökningsperioden. Diskursen formeradesunder ~~no-talet då frågan om den digitalautvecklingen började uppmärksammas och inriktadesinledningsvis på problemet med det ökade informationsflödet.Senare började ytterligare problemsom bristande kunskap kring nya databärare,databärarnas beständighet, arkivariernas undanskymdaroll i utvecklingsarbetet etc formuleras.Under 198o-talet började en generell problematikkring själva förändringsprocessen göra sig gällandeoch kom senare att bli den del av diskursensom dominerade tänkandet kring den digitala utvecklingen.Genom det lagstiftningsarbete sombedrevs under perioden kom diskursen också att tasig uttryck i propositioner, statliga utredningar och22ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009: I

Forändringens dilemmaföreskrifter. Konsekvenserna av detta har resulterati en passiv och avvaktande hållning gentemot utvecklingen.Titeln på denna artikel sammanfattar väl det resultatsom studien uppvisar och manar till vidarediskussion, reflektion och forskning kring det dilemmasom en omvälvande förändring av den digitalautvecklingens typ utgör för arkivsamhället ochhur det kan bemötas.FörfattarpresentationDaniel Sjöberg, född I98o i Uddevalla, utexamineradesfrån den arkivvetenskapliga utbildningenvid Göteborgs Universitet under våren 2008 och ärför tillfället verksam vid Landsarkivet i Göteborg.Sjöbergs utbildningsmässiga bakgrund finns främstinom det humanistiska och historievetenskapliga områdetmen också inom samhällsvetenskapen där hanstuderat medie- och kommunikationsvetenskap ochstatsvetenskap.NoterI För en fylligare diskussion kring begreppet digitalutveckling, se: Dijk Van, Jan The networksociety London 2002 s. I f.2 Se bland annat Michel Foucaults Diskursensordning Stockholm I993·3 Bergström och Bon!us Textens mening och maktLund 2ooo s. 238 ff.4 Ibid s. 234·5 Ibid s. 2 36.6 ASF nr I I I 969. Studien som artikeln refererartill är utförd av statskontorets dåvarandebyrådirektör Åke Lagerqvist och ingår data-arkiveringskommittens skrift Moderna arkivmedier:beständighet,fo'rvaring, tillhandahållande: betänkande I 976.7 Ibid s. 91.8 Mikrofilmens roll som ett slags parallellt alternativtill den digitala utvecklingen kan troligtvisförklaras mot bakgrund av dess anmärkningsvärdakontinuitet som lagringsmedium.Redan I839 uppfinns den och I853 demonstrerasdess förmåga att lagra dagstidningari Inikroforma t. En komprimerad kronologifinns på University of Californias hemsida:ARKiv, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:I23

(Daniel Sjöberghttp:l lwww.srlf. ucla. edulexhibitl default. html.Se också William Whites The Microdot: HistoryandApplication 1992 .9 Ibid s. 95·10 ASFnr 14 1972 s. 7o f.I I Ibid.I 2 Ibid s. 70.13 Ibid s. 71.14 ASF nr 14 1972 s. 7o f.15 ASFnr21 1979s.sd.16 Ibid s. 51.17 Ibid s. 55 ff.18 Ibid s. 58, 6o-61.19 Visserligen behandlas vissa konkreta åtgärder,tester av ny teknik etc tidigare i debatten meni min mening är den tidigare debatten främstett uttryck för en allmän tvekan och brist påriktning i frågan.20 Det skall dock påpekas att funktionen NyaMedier endast innehade en dator 1986 (inköpt1984) och en ordbehandlare vilka primärtanvändes för ordbehandling och registerhantering(enligt rapport publicerad i ASF nr 2 61986).21 ASFnr 241982 s. 20 ff.2 2 Ibid s. 2 5.2 3 Det är inte minst värt att notera den beteckningsom Näslund använder. Dess introduktioni debatten utgör på ett sätt en förhållandevisskarp skillnad mellan debattens tidigarestruktur där varken AD B eller Data kan sägasvarit internaliserade i diskursen.2 4 Ibid s. 5 6.2 5 Se exempelvis Claes Gränströms artikel NågraADB problem vid myndighetsservice i ASF nr 211979·26ASFnr 26 1984s. 32 f.27 ASFnr 26 s. 36.28 Ibid s. 96.2 9 ASF nr 2 7 198 5 s. 77 f. Gränström ger ocksåiASFnr 32 1989 s. II8- zo en positiv bild avarbetet i kommitten vilket tyder på en visssvängning i perspektivet.30 ASF nr 28 1986 s. 7·31 Ibid.32 Ibid s. 25.33 Ibid s. 23.34 Ibid s. 2 5. Något som bör tilläggas i detta sammanhangär att övergången till enADB-baseradverksamhet rent naturligt medförde att nyatillämpningsmönster för exempelvis proveniensprincipenbehövde utformas, vilket ocksåkan sägas utgöra en förklaring till trögheten.Denna typ av förändringsarbete beskrivs blandannat i artiklarna ADB och avgränsningen avarkiv. Några reflexioner av BertilJohansson ochRätt arkivbildare vid användningen av ADB avRoland Persson, båda publicerade i ASF nr 2 71985.35 Projektet initierades 1989 av Riksarkivet ochmnnämns i artikeln NAD - mot en nationell arkivdatabasav Göran Kristiansson i ASF 1991:2,http://www.nad.ra.se.36ASF 1992:3.3 7 Båda författarna var vid tiden verksamma vidKrigsarkivet. Vidare är artikeln inte vetenskapligtunderbyggd, vilket författarna ocksåpåpekar, varför den beskrivning av attitydersom ges inte kan sägas vara representativ.38 Ibid s. 34·39 Ibid s. 42 f.40 Ibid s. 45 f.41 Ibid s. 49·42 ASF I99P s. 49 f.4 3 Intressant nog verkar denna del av den kommunalaarkivvärlden ha genomfört ganskaexakt de förändringar som efterlystes av Burelioch Söderberg.44 Ibid s. 52 f.45 ASF I993:I,ASF 1994:2.46 ASF 1995:1.4 7 Ibid s. 40.48 ASF 1995:3 s. 7 f.49 Ibid s. 47·so Ibid s. 63 f.51 Ibid s. 64 ..52 ASF 1995:1 s. 66.53 ASF 1996:2 s. 98.24ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009: l

Förändringens dilemma54 Ibid s. 6o.55 ASF I999:2.56 ASF 20oi:I s. I2o f.57 Ibid s. I22.5 8 Ibid s. I2 4 .59 ASF 2007:2 s. 26 f.6o Prop.I989/90:72 Arkiv m.m.6I Ibid s. 25 .62 Ibid.63 Det verkligt problematiska med utredningensresonemang är inte att den bortser fråndebattens inriktning utan att den i sina svepandeformuleringar bortser från åtminstonetvå konkreta problem. Ett uppenbart sådantframhävs av Claes Gränström i artikeln NågraADB-problem vid myndighetsservice, ASF nr 2 I,där denne påpekar de allvarliga konsekvensernaav att utesluta arkivarier från arbetetmed utveckling av ADB-system, se ävenGränströms artikel i ASF nr 24 I982 där problemetockså lyfts. Det andra problemet rörutbildning, som visserligen behandlas i utredningen,men mycket styvmoderligt. I artikelnDatoranvändning på svenska arkiv - en rapportiASF nr 28 I986 kommer en redogörelse förutbildningsläget och attityden till användandetav datorer i arkivarbetet. Bristen på internutbildning, när möjligheten bevisligen fannsenligt rapporten, är något som troligtvis haften avsevärd effekt på utvecklingen och bordetillskrivits en större roll i utredningen.64 Prop I989/9o:72 s. 27.6 5 Ibid s. 6r.66 Ibid s. 67.67 sou 200I:3.68 Ibid s. I 6.69 Ibid.70 Ibid s. I7.7I Det är egentligen knappast rimligt att heltsärskilja förvaltningspersonalen och arkivariernadå de i mångt och mycket ingår i sammagrupp, vilket utredarna dock tycks göra.72 Prop. I997/98:I36.73 sou 200I:3 s. 84.74 Ibid s. 373 Bilaga 2: Informationsteknikensutveckling på myndighetsområdet75 Prop. I999hooo:86.76 SOU 2ooi:3 s.86.77 Ibid s.95·78 sou 2002:97·79 Ibid s. I5.8o Offentlighetsstrukturen behandlas också ipropositionen 2ooi:3 s. 24I f men då i mindreomfattning.8I SOU 2002:97·82 Ibid s. Io4 f.83 Ibid s. IIO.84 RA-FS I989:I s. 2 f.8 5 Ibid s. r.86 RA-FS I99I:I s. 3·87 Se Bergströms och Boreus resonemang kringdiskursens effekter, s. 24I f.88 RA-FS I994:2 .89 Enligt arkivförordningens § 6: "När en myndighetsorganisation eller arbetssätt ändras, skallmyndighetens arkivbildning ses å'ver. Den inverkansom ändringen kan få på arkivbildningen och påfo'rutsättningarna fo'r gallring skall beaktas. Innanändringen sker bå'r myndigheten samråda medarkivmyndigheten." Det skall har betonas attbenämningen "samråd" innebär att arkivmyndigheteni slutändan inte själv kan fastlägga ettbeslut, därav betonas måjligheten till påverkan.9oASF I999:2 .9I ASF 2007=2 s. 26 f.92 RA-FS 2006:2.ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:I

MIKAEL PEDERSENKulturarv i faraHotbilden mot arkiv under etniska konflikterInledningGenom människans organisation, verksamhet ochkreativa skapande har det över tid formats kulturellauttryck som blivit en viktig del av olika samhällenskaraktär och särart. I ett samtida perspektivkan en kulturell och samhällelig utveckling ofta gåhand i hand, och de positiva effekterna av kulturensinflytande på samhällsutvecklingen är till synes tydligaUr ett tillbakablickande perspektiv kan värdet avbevarade kulturella uttryck ofta ligga i att de blir enkälla till förståelse kring ett samhälles historia, hurdet växt fram och formats Då ett kulturarv i regeltillkommer inom ett samhälle med någon form avgeografisk avgränsning, kan det därigenom ocksåkomma att fungera som en del av definitionen avett samhälles gemensamma värden. Dock sammanfallerdefinitionerna inte alltid med de nationellagränsdragningarna, varför flera olika samhälls bildningarsom var och en har sin kulturella särprägelkan finnas inom en stat. Men sammanhållna kulturellaenheter kan också skiljas åt av statsgränser.Enklaver med olika former av kulturell särprägelkan således återfinnas inom ett större till synessammanhållet samhälle Dessa kulturella olikheterkan upplevas som berikande för samhället somhelhet, men olikheterna kan också, under olyckligaomständigheter, bli en källa för konflikter. IFrom Culture to Ethnicity to Confiict (1999) har JackDavid Eller uppmärksammat att kulturell särartoch identifikation kan sammanfalla med etniskagruppers självdefinition, och att denna definitionvid konflikt kan komma att användas som vapengentemot den andre. Vid etniska konflikter kan denkulturella särprägeln på så sätt komma att användassom förevändning för konflikt eller som motiv tillvarför konflikt anses nödvändig, och med fokus påden kulturella särarten riskerar kulturarvet vid en26ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:1

Ktllturarv i farauppblossande konflikt att hamna i en utsatt positiondär det löper stor risk att förstöras Begreppet kulturarvvill jag här betrakta som "ideer och värderingarsom ingår i en kulturs historia och som fungerar somen gemensam referensram" (Nationalencyklopedin2001). I detta begrepp inkluderas i många sammanhang,bl a i svensk lagstiftning, arkivmaterial.Kulturarv kan förstöras av många anledningar.Vad det gäller de typer av förstörelse som arkiv kanutsättas för så föreslår van Albada (1996, s. 43) attdessa delas upp i natur- respektive människarelateradeorsaker, varvid de naturrelaterade och vissamänniskarelaterade orsaker kan sägas vara ickeurskiljande(t ex sådan förstörelse som uppkommergenom brand, vattenskador eller vanvård). Enbetydande del av de människarelaterade orsakernaframhålls dock ske medvetet och urskiljande. Entyp av sådan förstörelse är konventionell gallringinom arkivbestånd, men det förstörande som idenna text åsyftas är det medvetna och urskiljandeförstörande som sker under konflikter där en gruppmänniskor medvetet vill förstöra någon annans kulturarv,ett tillgrepp som då är en medveten strategiför att försvaga den andre. Då jag i det följande villutgå från detta bakomliggande syfte, så kommerfokus då det gäller frågan vad som faktiskt förstörstill stor del att riktas mot vilka värden (snarare änvilka objekt) som man i en konflikt är ute efter attförstöra: Ett objekt med stort värde för någon kanantas bli det objekt som någon annan kommer attvilja förstöra. För utformningen av denna text innebärdetta perspektiv att ingen tydlig distinktionkommer att göras t ex mellan begrepp så som arkivoch skriftligt kulturarv.Syfte och metodInledningsvis, under de rubriker som knyter an tillkulturarv, vill jag diskutera begreppets innebörd ochdet värde som kulturarvet kan anses ha för människor,samt att jag vill undersöka hur arkivhandlingarbetraktas som en del av kulturarvet. Därigenomär grunden lagd för att, under de rubriker somknyter an till fo''rstörande, undersöka hur hotbildenmot kulturarvet ser ut under konflikter av etniskkaraktär. Då det medvetna förstörande, som skerunder den typen av konflikter, har till syfte att skadaeller förstöra den andres kulturella identitet, hardessa delar av texten en stark koppling till varandragenom att det värde som ett kulturarv representerarför någon också är det värde som någon annan villförstöra. Under rubriker gällande skydd redovisassedan vad som görs för att förebygga förstörandet,samt att frågan vilken verkan de vidtagna skyddsåtgärdernahaft i praktiken diskuteras Texten avslutasdärefter med en bred diskussion kring olika perspektivpå förebyggande insatser som kan vidtasför att förhindra förstörelsen, samt att en sammanställningav förslag som jag anser tillsammanstorde kunna motverka förstörelsen presenterasHärigenom vill jag undersöka hur hotbilden motkulturarvet ser ut under etniska konflikter, samtvilka mekanismer det är som ligger bakom viljanatt medvetet förstöra någon annans kulturarv. Jagkommer även att kartlägga vad som i dagsläget görsför att förhindra förstörelsen, samt undersöka huruvidanågot ytterligare kan göras i preventivt syfte.I förhållande till dessa frågor kommer jag också attdiskutera begreppet kulturarv (för att ge en tydligbild av vad som avses, och vilka objekt och värdendet är som riskerar att förstöras), samt att jag vill tittanärmare på vilka psykologiska mekanismer somkan ligga bakom någons vilja att medvetet förstöraett kulturarv (något som, genom möjligheten attfinna gemensamma nämnare bakom förstörandet,kan spela stor roll för hur ett preventivt skydd skakunna utformas).Vad det gäller den skriftliga delen av kulturarvetvill jag framför allt lägga vikt vid frågan kringhandlingars värde eftersom det i en situation därförstörelse hotar kan diskuteras om alla handlingaroch bestånd som tagits tillvara för långsiktigt bevarandeska anses ha samma värde, eller om en aktivvärdering istället bör ske mellan handlingarna föratt på så sätt bättre kunna skydda dem som kan ansesha ett större värde. Även tillgängliggörande avhandlingar kommer att diskuteras eftersom det kanARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009: I27

Mikael Pedersenantas att en spridning av den information som finnsatt hämta bland handlingarna kan spela en förebygganderoll för att förhindra förstörelse. Det svenskaperspektivet kring arkivfrågorna tas främst upp föratt ge exempel på ett nationellt perspektiv i relationtill de initiativ som framförs genom världssamfundet(i huvudsak representerat av UNESCO). Fokusför studien ligger på samtida förhållanden och perspektivetär globalt. Bland de förutsättningar sompåverkat frågorna sträcker sig perspektivet bakåt itiden till bildandet av UNESCO (1945) samt tillutformningen av Haagkonventionen (1954).Studien har genomförts som en litteraturstudie,och material från internationella organisationersverksamhet har spelat en viktig roll. Kringfrågeställningarna har UNESCO publicerat enmängd rapporter, samt att de i många fall även varituppdragsgivare till framtagning av de rapportersom ligger till grund för de beskrivande delarnaav texten gällande kulturarv respektive skydd.Eller har studerat hur sambanden mellan kultur,etnicitet och konflikter kan se ut, och i det avsnittsom behandlar den delen (förstörande) har Elleranvänts som utgångspunkt. Genom redogörelsenför hur kulturarv kan användas som självdefinitioninom etniska grupper, och hur definitionen sedankan användas som vapen i en konflikt, ser Eller enstor fara i att världssamfundet lyfter fram kulturarvensbetydelse för global mångfald och utveckling.Risken är helt enkelt att ett kulturarv som lyfts framsom betydelsefull för en grupp, vid konflikt kan bliattraktivt för någon annan att förstöra. Genom attställa dessa perspektiv mot varandra vill jag tydliggöraatt det finns ett spänningsfält kring kulturarvsfrågornasom endast kortfattat berörs inom respektivetexttyper, och som jag därför här vill ägnauppmärksamhet.KulturarvKultur sägas bestå av hela det komplex av andliga,materiella, intellektuella och känslomässiga egenskapersom ryms inom och kännetecknar ett samhälle.Det klassiska synsättet på kulturbegreppetdär sökandet efter gemensamma näinnare stått ifokus måste därför omprövas; kulturer bör iställetbetraktas utifrån att de skapas av en mängd olikartadeoch samverkande element. Med ett sådantförhållningssätt kommer kulturer i allt mindre' utsträckningatt kunna betraktas som homogena ochfristående enheterUtifrån definition av kultur kan betydelsen av kulturarvbetraktas som ett uttryck för de fysiska ochandliga yttringar som kontinuerligt över tid skapasoch överläinnas till efterföljande generationer.Således kan inte heller ett kulturarv betraktas somnågot statiskt och entydigt till sin karaktär: Det kulturarvsom med tiden växer fram kan rimligen intevara likartat om den kultur ur vilken arvet uppstårbefinner sig i kontinuerlig förändring. Vidare kanett kulturarv sägas härröra ur kulturellt formadevärldsbilder och traditioner samt ur skapande verksamheter,som kan existera i fysisk mening ellerbestå av ideer och kunskap (Bornäs 1998, s 5-8).Genom dessa perspektiv kan kulturarvet sammantagetsägas bestå av dels det materiella (monument,byggnader, förhistoriska och andra betydelsefullaområden, historiska helheter, naturelement samtkulturföremål så som konstverk och förhistoriskaföremål), och dels av det andliga (som kan förmedlasgenom litteratur, vetenskapliga och filosofiskateorier, religioner, ritualer, musik, dans samt seder,normer och traditioner). Inte Ininst vad det gällerde andliga delarna av kulturarvet finns de påtagligabevisen för dessa uttryck ofta bevarade i skriftligform eller som avbildningar, och förvaras till exempeli arkiv (Kaukonen zooo, s. 2).Kulturarv och arkivDet är först under slutet av 1960-talet som kulturfrågori någon större utsträckning börjar diskuterasi internationella sammanhang. (Gränströmm fl 1992, s. 40). 1972 inrättar UNESCO den såkallade världsarvslistan, och vid slutet av 198o-talethar kulturfrågorna fått ytterligare något störreutrymme på den internationella agendan då FNoch UNESCO påbörjat en gemensam kartlägg-28ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:1

Kulturarv i foraning kring betydelsen av kultur för nationell ochglobal utveckling (Perez de Cuellar 2001, s. 1).Därefter kan kulturfrågorna sägas ha etablerats iett globalt sammanhang. Inom Europeiska unionen(EU) vinner frågorna inträde på allvar i och medMaastrichtfördraget 1991 då det beslutas att en gemensamkulturpolitik kring utveckling, mångfaldoch kulturarv ska utformas (Gränström m fl 1992,s. 41). 1992 startar UNESCO programmetMemoryof the World som har till övergripande syfte att skapaökad medvetenhet om kulturarv i skrift, ljud ochbild (Ånimmer 1999). Därmed kan skriftliga dokumentha kommit att ses som en självklar del av kulturarvet.När de övergripande kulturfrågorna harhanterats i internationella sammanhang har arkivfrågornadock inte haft någon framträdande plats(Norberg 1999, s. 62, Gränström m fl 1992, s. 40).I och med att kulturfrågorna kommit att etablerassom område för internationellt intresse, har dockäven arkivfrågornas position lyfts fram.Arkiv kan betraktas som en del av kulturarveteftersom det i dessa finns information om hur uttryckoch värderingar inom olika sainhällen harformats och utvecklats Samtidigt kan sägas attarkivens roll under senare tid genomgått en förskjutningfrån att främst haft juridisk-administrativbetydelse till att i större utsträckning ha en socialkulturellbetydelse. Med en sådan perspektivförskjutningblir tillgången till arkiv och dokumentinte endast en nödvändighet för att människor skakunna få insyn i beslutsfattandet, utan även för attfinna uttryck genom vilka ett sainhälles värderingaroch sammanhang förmedlats Gustrell 1999,s. 24). Att tillgängliggöra arkiv torde därför varaen fråga av allt större vikt. Ytterligare perspektivpå arkivens relation till kulturarvet förmedlasav Norberg (1999, s. 66) som frainhåller att arkivvisserligen bör betraktas som en integrerad del avkulturarvet, men att det som samtidigt är specielltför offentliga arkiv är sättet varpå de bildas. Tillskillnad från många andra delar av kulturarvet ärmyndighetsarkiv i många länder att betrakta somoffentlig egendom, vilket andra delar av kulturarveti regel kan bli först efter fastställande av äganderätten.Genom att arkiv dessutom har ett juridisktadministrativtvärde menar Norberg att de harpotential att få en bred betydelse för många olikaaktörer inom ett sainhälle. Vårdet av arkivhandlingardefinieras även genom nationella lagstiftningar,t ex i form av att arkiven innehåller uttryck för ochkan återspegla den egna nationens kulturella utveckling(Open Society Archives 1996, s. 1). I densvenska arkivlagen (1990:782) finns detta uttrycktgenom att myndigheters arkiv frainhålls som endel av det nationella kulturarvet. Kring definitionernai den svenska lagstiftningen finns dock ingenprecisering av huruvida alla arkivhandlingar somtagits tillvara ska betraktas ha samma värde, ellerom vissa handlingar ska kunna anses ha ett störrevärde? Inte heller i arkivlagens bakgrund och kommentarer(Gränström m fl 1992) sägs något om attarkivhandlingar och -bestånd ska kunna värderasgentemot varandra. Det som istället uttrycks äratt samtliga handlingar som tagits tillvara för långsiktigtbevarande från samtliga verksalnheter skaanses ha samma värde. De riktlinjer för värderingav arkivhandlingar som svenska Riksarkivet (1995,s. 8) tillhandahåller bygger inte heller på handlingarnasinnehåll eller arkivbildarnas typ av verksamhet,utan på generella kriterier som unicitet, kontinuitet,datakvalitet, aggregationsnivå och länkbarhet.Förhållningssättet motiveras med att handlingari ett långsiktigt perspektiv ska bevaras för attsäkra den framtida forskningens behov av källmaterial,samt att man genom gallring inte ska påverkatillgången genom urval som baseras på värdering avinnehållet. Detta kan sägas vara den grundprincipsom Riksarkivet under lång tid har tillämpat förbevarande, och den tillgodoser utan tvivel tillvaratagandeav handlingar som tillkommer inom offentligaverksainheter. Huruvida förhållningssättetäven kan sägas ligga i fas med den svenska regeringensståndpunkt (Regeringskansliet 1996/97,s. 126-12 7) att "alla hardel i tillkomsten av kulturarvetoavsett kon, ålder, härkomst, social ställning, utbildning,talang eller sysselsättning" är mer tveksamt. BristernaARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:129

Mikael Pedersenkring en allsidig representation i arlåven har ocksåframhållits i Arkiv fdr alla- nu och i framtiden (Statensoffentliga utredningar, 2002 ), där det, framförallt genom avsnitten om enslålda arlåv respektivede nationella minoritetsspråkens kulturer, framkommeratt man från arlåvsektorns sida knappasthar levt upp till regeringens ambition på området.Det kan således sägas att den princip för bevarandeav handlingar som tillämpas av Riksarlåvet har uppenbarabrister när det gäller att tillgodose de kravsom ställs på bevarande utifrån en kulturarvsaspekt,medan man utifrån de snävare ramar som av traditionomgett arlåvsektorn (med fokus på att säkratillvaratagande av myndighetsarlåv för den framtidaforskningens behov) bättre förmår tillgodosede krav som ställs Genom att bredda perspektivetkring den grundläggande frågan varför arlåv skabevaras, och på allvar involvera kulturarvsaspekteni det övergripande bevarandeperspektivet, tordedock förhållningssättet kunna komma i fas med ettsynsätt där arlåv kan betraktas som en integreraddel av ett mer mångfacetterat och omfattande kulturarv.Istället för att fokusera på myndigheter ochbegreppet allmänna handlingar, kan det i ett sådantläge anses vara rimligt att man börjar diskutera huruvidavissa bestånd kan ha ett större värde gentemotandra. Eftersom värdering av handlingar intenödvändigtvis behöver åtföljas av gallring, tordedet inte finnas någon konflikt mellan perspektivensom förhindrar att de sammanförs. T ex byggerMemory of the World (UNESCO 1997, s. 2)på urvalskriterier genom vilka det kan formulerashur betydelsefulla olika samlingar och bestånd kananses vara, samt huruvida de ska betraktas som endel av ett skriftligt kulturarv med speoiell betydelseför mänskligheten.I regeringens proposition om den svenska kulturpolitiken(Regeringskansliet 1996/97, s. 127) framhållsatt de centrala delarna i arbetet med kulturarvär att bevara och att fo·rmedla, samt att det ena ärberoende av det andra:. . . "om inte något bevarats finns ingenting attförmedla och om det bevarade inte förmedlas är detsvårt att uppbåda stöd för bevarande".I denna formulering går ett dilemma att utläsa:Arlåvsektorn har traditionellt knappast gjort sigkänd för att jobba utåtriktat och aktivt försökttydliggöra på vilket sätt arlåv är en del av kulturarvet.Under senare tid har ändå några initiativtagits i denna riktning, till exempel genom att deförsta nomineringarna till Memory of the Worldhar gjorts (2004-2005), samt att innehållet i ar~vi allt större utsträckning lyfts fram för undervisningsändamåloch utställningsverksamhet. Dettakan tyda på att en delvis ny syn på frågan vad somgrundläggande är meningen med att långsiktigt bevarahandlingar i arlåv håller på att ta form. Kanskebör uppmärksammas att denna utveckling skerparallellt med den snabba utvecklingen av informationsteknologinoch det ökade social-kulturellaintresset för innehållet i arlåv: När handlingar urarlåv t ex används i samband med tematiska sammanställningarpå Internet är det handlingars innehålloch informationsvärde som står i fokus, ochurvalet kring vad som ska tillgängliggöras byggerdefinitivt på en aktiv värdering av handlingars innehåll.Genom att beakta och försöka kombinera de bådaförhållningssätt som här berörts kring principer förbevarande (det breda urvalet) och värdering (att urdet breda urvalet lyfta fram handlingar och beståndmed speciell betydelse), torde det med de ökademöjligheterna till digitalt tillgängliggörande kunnaske en utveckling där den information som finns atthämta ur arlåvbestånd kan lyftas fram och bli entydligare del av kulturarvet än vad fallet någonsinvarit tidigare. Förverkligandet av ett sådant perspektiv,kommer det att visa sig, kan också ha betydelseför att skydda betydelsefulla samlingar avdokument från förstörelse under konflikter.Kulturarvs värdeVilka är vi? Varifrån kommer vi? Vart är vi på väg?Utan ett bevarat kulturarv blir frågor som dessasvåra att besvara. Om kulturarvet däremot bevar-30ARKiv, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:1

KultU1-arv i foraats och tillgängliggjorts kvarstår möjligheten förmänniskor att reflektera över vad kul turarvet egentligenförmedlar. Frågor kan väckas och en kommunikationmellan människa, kultur och samhällekan uppstå som spänner över tid och rum, och somalla är en del av. Genom kulturarvet ges människorsåledes möjlighet att tillägna sig perspektiv somkan ge vidgade kunskaper och insikter om människor,kulturer och miljöer. Kulturarvet kan ävenbetraktas som människans kollektiva minne, ochfrågan huruvida framtida samhällen ska komma attpräglas av identitetslöshet, eller om de ska kunnaformas med stöd av de uttryck och värden somförmedlas genom kulturarven, kan därför knytassamman med kulturarvens tillgänglighet och människorsmöjligheter att tillägna sig dem. För ettsamhälle utan minne, utan kunskap om sitt förflutnaoch sitt historiska sammanhang, ökar riskenatt man ska komma att agera utan kontakt med sinaegentliga rötter. T ex riskerar politiska beslut somfattas inom sådana samhällen att hamna i konfliktmed traditioner som hos vissa grupper i samhälletlevt kvar sedan äldre tider (vilket t ex visade sigvara fallet i det före detta Jugoslavien efter att detkommunistiska styret upphört). Ett samhälle somdäremot låtit alla olika förekommande kulturer ochtraditioner delta i formandet av det gemensammasamhället, som inkorporerat dess olika uttryck somsjälvklara delar av den gemensamma kulturen, kanantas ha bättre förutsättningar att motverka uppkomstenav motsättningar och konflikter. Att bevara,tillgänglig- och levandegöra så många delarsom möjligt av ett gemensamt kulturarv bör såledeskunna bidra till att stärka människors identitet ochsamhörighet med de kulturella sammanhang manlever inom.Den globala utveckling som bygger på respektoch förståelse för andra kulturer hamnar docki skymundan när konflikter uppstår där den egnakulturen, tvärtemot alla förhoppningar, användssom ett vapen i händerna på krafter som önskartillintetgöra någon annan och deras kultur. När ettsärintresse tar kontroll över det kollektiva minnet(och står för tolkningen) finns en uppenbar risk atten sådan grupp kan komma att utnyttja sin positionför att avgöra vad som ska minnas respektivevad som ska glömmas (vad som ska bevaras ochtillgängliggöras, vad som ska förstöras eller hållashemligt). Historiskt sett har det visat sig attmänniskor i maktpositioner ofta varit måna omatt kontrollera arkiv som ett medel för att upprätthålladen egna positionen, och kanske även för attmarginalisera andras intressen (Cook 1997, s. 191).Handlingar kan också kontrolleras i maktsyfte,eftersom informationen i dessa kan användas föratt få inflytande över en mängd områden i samhället.O'Toole (1993, s. 2 53-256). Värdet av arkivkan härigenom belysas t ex med hjälp av GeorgeOrwell's formulering "Who contro/s the past contro/sthe future; who contro/s the present contro/s the past".I romanen 1984 praktiserades detta av makten påså sätt att historiska dokument kontinuerligt skrevsom och "nyupptäcktes", samt att äldre handlingarsom inte passade maktens syften förstördes och ersattesav nya, utifrån maktinnehavarnas definitioner,mer korrekta handlingar (som alltid påvisade attmaktens agerande var motiverat). Ytterligare en typav informationskontroll kom att uppdagas i DDR,där det visade sig att den styrande makten byggtupp arkiv som kunde användas för att kontrolleraden egna befolkningen. I Kina lät kejsaren Qinbränna all skriftlig dokumentation som tillkommitunder tiden före honom, för att på så sätt markeraden nya ordning som infördes i landet i och medhans maktövertagande (O'Toole 1993, s. 2 54-2 55).Risken att kontroll över kulturarv kan missbrukasär docknumera väl känd, och har t ex uppmärksammatsav den svenska regeringen (Regeringskansliet1996l97, s. 128 respektive 1998l99, s. 30) som varnarför att detta kan leda till "ett trångsynt identitetsbyggandesom i forlängningen kan leda till utestängningav det olikartade". Det man åsyftar och vill motverkaär att grupper i samhället ska kunna lägga beslagpå och definiera betydelsen av ett kulturarv som igrunden tillhör alla. För att minimera risken att såska kunna ske framhålls vikten av att kulturarvetsARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:131

Mikael Pedersenvärden förmedlas på ett genomtänkt och professionelltsätt där välgrundade kunskaper och åsikterom kulturarvet förs fram.Vad det gäller värdet av arkiv ska det i en positivanda också framhållas att när nya stater bildas (t exnär kolonier blir självständiga) så kan den nationellaidentiteten, och stoltheten kring denna, ofta få storbetydelse för de identitetsskapande processer somi dessa lägen ofta tar sin början. T ex kan bildandetav egna nationella arkivinstitutioner tillskrivas ensymbolisk betydelse för att manifestera den egnanybildade statens värde Oustrell I999, s. 2 s).Etnicitet och etniska konflikterKonflikter som i dagsläget ger upphov till att kulturarvförstörs är ofta av etniskt ursprung. EnligtLindholm Schultz ( 200 I, s I) kan begreppet etnicitetbetraktas som "en social relation mellan grupper avmänniskor vilka ser sig själva som kulturellt distinktai relation till andra grupper", medan Eller (I999,s. 7) framhåller att etnicitet bör betraktas som ettsubjektivt uttryck för hur olikheter mellan grupperav människor kan definieras, som inom sina ramarrymmer en stor mängd variationsmöjligheter. Elleranser vidare att begreppet i sin konkreta användning(t ex för att beteckna etniska konflikter) knappastkan anses ha en fast definierad betydelse, utanatt varje enskild grupps etnicitet består av uniktsammansatta bakgrunder. Även Lindholm Schultz(20oi, s. I) framhåller att etnicitet bör betraktassom ett dynamiskt begrepp, och menar att "grupperssjälvidentifikation är föremål för förändringi relation till historiska, ekonomiska, sociala ochpolitiska processer". Eller (I999, s. I2-IJ) menarockså att etnicitet uppstår först i och med att enkulturell olikhet har medvetandegjorts, definieratsoch i något sammanhang hävdats, och att det därförinte finns något självklart samband mellan kulturellsärart och etnicitet. Men när särarten väl definieratsoch en medvetenhet om olikheterna gentemotandra har formats, så kan detta innebära att organisationenav en etnisk grupp sker med fokus på justolikheterna gentemot de andra, och att ett vi/demförhållandedärmed uppstår. Detta identitetsskapande,menar Eller (I999, s. IS-I6), kan bygga påolika grunder, men framhåller att det egentligeninte spelar någon större roll vilka grunderna är.Han menar snarare att det är gruppidentiteten i sigsjälv som är det viktiga, och att en grupp därför kankomma att använda sig av i princip vilka grundersom helst för att skapa en gemensam identitet.Vidare framhålls att det inte alltid är av betydelseför gruppen att det som betraktas som gemensamtnödvändigtvis bygger på sanningen, bara det mansamlats kring känns övertygande:" ... if there are no differences supposedly rooted inconunon origin by which people can distinguishthemselves from others, they will create such differences".I sökandet efter gemensamma värden att samlaskring kan det kulturella arvet bli en viktig källa urvilken identitetsskapande symboler, uttryck ochvärderingar kan hämtas De band som därigenomskapas inom gruppen riskerar därefter att bli såstarka att yttre faktorer inte kommer att tillåtas fåstörre betydelser än de värden som definierats somgemensamma för gruppen och som håller den samman,vilket torde vara en grundläggande orsak tillatt konfliktsituationer uppstår i områden där olikagrupper samtidigt vill definiera sig själva: Det andra,allt det som hotar den egna gemenskapen, kan dåkomma att betraktas som ett hot som på något sättmåste förhindras vinna inflytande över det som ärgemensamt för den egna gruppen. Vilka orsaker liggerdå bakom förhållningssättet, och hur kan detkomma sig att det riskerar att utvecklas till så kraftfullamotsättningar att krig, död och förstörelsekommer att följa?En konflikt kan definieras som en motsättningsom kräver löming, och kan sägas föreligga när tvåeller flera parter vid samma tidpunkt eftersträvarvärden eller resurser som inte enkelt kan fördelasdem emellan. Det innebär att konflikt kan uppståt ex när resurserna är otillräckliga i förhållande tillparternas mål (då knapphet föreligger), eller när32ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:I

Kulturarv i foraparternas mål är formulerade så att de inte enkeltkan tillgodoses samtidigt (t ex om två parter bådavill ha mer än hälften av en tillgänglig resurs).Konflikter kan också bottna i att ett omstritt områdeeller värde är svårt att fördela (Wallensteen2ooi, s. I). Då det gäller territoriella konflikterframhåller Beli-Fialkoff (I996, s. II9) att tvistersom rör områden med stort historiskt eller symbolisktvärde är speciellt svårlösta, och om det inomdenna typ av områden dessutom finns befolkningarmed rötter i olika kulturella traditioner ökar konfliktriskenytterligare (ett exempel är den svårlöstakonflikten om Jerusalem). Väpnade konflikter kandärmed sägas utspela sig kring territoriella frågor,makt och inflytande, mellan och inom stater.Vapenmakt och våld används medvetet för att tvingafram eftergifter från eller helt eliminera motsidan(Wallensteen zoo I, s. I).Vad det gäller etniska konflikter framhåller Boylan(I998, s. 4) att dessa alltsedan I98o-talet harblivit vanligare, och att den utvecklingen har singrund i upplösningen av tidigare existerande statersom inom sig rymt en blandning av folkgruppersom var och en kommit att hävda sin rätt till frihetfrån tidigare system. Efter I98o- och 90-talenspolitiska förändringar har antalet stater ökat ivärlden, men Boylan framhåller samtidigt att detfinns flera tusen potentiella situationer med likartadeförhållanden som t ex i det forna östblocketdär olika etniska grupper inom existerande staterkan komma att hävda sin rätt till frihet från existerandesamhällsordningar. Även Suedfeld (I999,s 4) framhåller risken för ett ökat antal framtidaetniska konflikter, med den fördrivning eller utrensningav människagrupper som de ofta innebär: " ...no one knows where else, and who else, will see thesame horrors in the future, bu t we can be fair ly surei t won't stop with Kosovo".Kring konflikter av etnisk karaktär har framkommitatt det kulturella arvet kommit att spela enviktig roll inom de identitetsskapande processerna.I och med detta framstår det som en svår balansgångnär man i andra sammanhang villlyfta framoch betrakta kulturella olikheter som globalt berikande.I World Culture Report (Svenska UnescorådetI 998, s. 3 -4) ställs frågan hur samexisterar olikakulturer i en interaktiv värld? Trots viljan att hävdamångfaldens positiva värden menar man att rädslanför det främmande på många håll är en påtagligverklighet som kan ge upphov till konflikter, krig,folkmord och kulturell ödeläggelse.Vad förstörs?"Destroying records has often been an importantinstrument of warfare, political action or religion.When the Islamic forces had captured Constantinopelin 1453, an estimated number of 120 thousandChristian documents were thrown in the sea. Duringthe sixteenth century peasants'revolt in Germany,Lutheran peasants attacked Catholic monasteriesand religious houses and burned not only booksof faith hut at the same time evidence of debts anddifferent kinds of obligations Even today, burrringbooks and docurnents is one of the most syrnbclicactions that can take place against ideas that arethought to be dangerous in one way or another"Gustrell 1999, s. 24).Inom ramen för Memory of the World harUNESCO sammanställt rapporten Lost Memory -Libraries andArchives Destroyed in the Twentieth Century(van Al bada I 996). Av denna framkommer attden förstörelse som skett under konflikter är meromfattande än vad som skett på grund av naturrelateradeorsaker (van der Hoeven I996, s. I). Detförstörande som sker under konflikter beskrivs delsuppstå som en effekt av de direkta krigsinsatserna(t ex att byggnader där handlingar förvaras förstörs),men också genom skador som uppstår i efterdyningarnaav det initiala förstörandet. I det forna Jugoslavienkonstaterades t ex att de skador som uppstodefter ett angrepp var större än de som uppstodunder själva angreppet (t ex genom påverkan avväder samt genom stöld) (UNESCO I998, s. I).Bland konflikter som under I9oo-talet inneburitomfattande förstörelse av skriftliga do-ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009: I33

Mikael Pedersenkument framhålls första världskriget, det spanskainbördeskriget, andra världskriget, den sovjetiskaockupationen av Ungern, Vietnamkriget samt krigeni Mghanistan, Liberia, Rwanda och det tidigareJugoslavien (van Albada I996, s. 26-32 samtAuer I994, s. 70-7I). Bland ytterligare konflikterdär omfattande förstörelse ägt rum kan nämnas SriLanka (etnisk konflikt som blossat upp vid olika tidpunktersedan I950-talet), Kurdistan (Eller I999,Contents), Gulfkriget, före detta Tjeckoslovakien(Boylan I998, s. 4), Armenien och andra angränsandeområden till det före detta Sovjetunionen,Kambodja (I975-79), Östtimor, Israel (främst påVästbanken och i Gaza), Nordirland, Sydafrika(före I99o), Spanien (konflikten med Baskien)(Chirot I998, s. I), Tibet (genom den kinesiskaockupationen) (Hoejmark Andersen I995, s. I)samt Irak (i samband med det amerikanska angreppet2003) (UNESCO 2003b).Många av dessakonflikterbygger på ideologiska, religiösa eller etniskamotsättningar, och när det gäller förstöraodet avkulturarv framhåller Boylan (I998, s. 4) att dennatyp av konflikter ofta utgör ett större hot än rentterritoriella konflikter.I och med konflikten i det före detta Jugoslavienkom begrepp så som memoricide (med koppling tillgenocide) (Norberg I999, s. 6o), och culturat cleansing(med koppling till ethnic cleansing) att etableras(Kolanovic I996, s. I8o). Dessa begrepp är tydligauttryck för att viljan till systematisk utplåning aven folkgrupp också kommit att omfatta en vilja attförstöra den kultur som representeras av den andre.Konflikten i det före detta Jugoslavien framhållssom en konflikt där detta framträtt speciellttydligt, och många militära aktioner var också direktriktade mot kulturarvet: Under fem års strider iKroatien förstördes en mycket stor mängd kulturarv- kyrkor, kulturmärkta byggnader, platser förarkeologiska fynd, hela landskap, bibliotek, arkivoch museer. En inhemsk sammanställning kringomfattningen av skadorna på kulturarvet säger att2 2 7 I skyddade kulturarv till ett uppskattat värdeav 407 miljoner D-mark förstördes eller skadadesallvarligt under konflikten (Sulc woi, s. I-3).'I en resolution mot förstöraodet av arkiv i Kosovoframhöll The Society ofAmericanArchivists (I999) attde förluster som uppkommit i och med förstörelsenäven kan få långtgående verkningar på fler plan ändet ekonomiska:"Archives holds the valuable records of the accomplischmentsof a nation, of a government's action,and of i t' s people' s lives Destruction of the archiveseliminates a vitallink in a nation' s connection to itspast and destroys a people's ability to learn aboutthemselves and to defend their rights and interests".Under fyra års konflikt i Bosnien har uppgivitsatt 6, 5 procent av det historiska arkivbeståndet samten mängd skriftliga dokument av historiskt värdeförstördes eller skadades allvarligt (Kozar I 999,s .92 ). Den omfattande förstörelsen av arkiv vid kulturinstitutioneroch forskningscentra kan förklarasav att konflikten mellan serber och muslimer tillstor del byggde på kulturella olikheter och att detBosmenserbiska målet var att fördriva det muslimskafolket, samt att utradera deras kulturarv och inflytandepå samhället. Vad det gäller förstörelsen avhandlingar inom administrativa funktioner i Bosnienframhålls att förstörelsen av dessa var än meromfattande än vid de historiska arkiven (över 50procent av detta material uppges ha förstörts ellerskadats allvarligt under konflikten) (Kozar I 999,s. 92).Ytterligare ett exempel på hur förstörande av kulturarvkan användas i syfte att utplåna eller försvagaden andres möjligheter att leva och verka inom "sitt"samhälle ges genom konflikten mellan Kina ochTibet, där Kina alltsedan invasionen I949 som enmedveten strategi har försökt utradera den traditionellatibetanska kulturen och ersätta den medIUppgiften härrör från inhemsk källa, och dåjag inte kunnat finna uppgifter som styrkerberäkningen av värdet kan den vara svårtolkad,men torde ändå påvisa att förstörelsen orsakatmycket stora kostnader.34ARKiv, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:I

K1tlturm7J i Jamett kinesiskt förhållningssätt (HoejmarkAndersenI995, S I).... och varför?Lamaismen (en variant av buddhismen) har av traditionen stark ställning i Tibet och klostrens betydelseför det tibetanska samhället är betydelsefullur många aspekter, bland annat inom undervisning(kostnadsfri undervisning för skolbarn), filosofi,vetenskap, medicin och konstnärlig utövning. Detvar således vid klostren som en stor del av det tibetanskakulturarvet kommit att samlas, och utifrån detkinesiska målet med invasionen visade det sig ocksåatt klostren blev mycket hårt ansatta. Klostrens ägoroch tillgångar beslagtogs av kineserna, och klostrensinflytande över det tibetanska samhället slogssuccessivt i spillror: MaoTse-Tung säger till DalaiLama att religion är ett gift som förhindrar ett landsutveckling, och att Tibet är synnerligen förgiftat.Klostren plundras på tillhörigheter och mängder avreligiösa ikoner förstörs Statyer smälts ned. Heligaskrifter används som toalettpapper (Krishnan I998,s. I). Det kinesiska målet med invasionen sades varaatt man ville ena de närbesläktade folken i Kina ochTibet under kinesiskt styre, och att den traditionellatibetanska livsstilen därför skulle ersättas av ettkinesiskt förhållningssätt. Den tibetanska livsstilenaccepterades inte längre, munkar och nunnor dödadeseller tvingades att säga upp sin religiösa tro.Klostren förstördes systematiskt. Allt traditionellttibetanskt skulle utplånas till förmån för det nya.Mellan I966-76 pågick en kampanj för att raderaut de så kallade Jjra gamla: gamla tankar, gammalkultur, gamla vanor och gamla traditioner. Tibetanernatvingades ge upp sin tidigare identitet. Människorsändes till Kina för undervisning, och vidåtervändandet till Tibet tvingades de tjänstgöravid kineskontrollerade samhällsinstitutioner föratt därigenom stärka det kinesiska inflytandet översamhället samtidigt som tibetanerna inskolades idet kinesiska förhållningssättet. I kineskontrollerademedia framställdes allt tibetanskt som någotsom tillhörde det förflutna, medan det kinesiskaframställdes som modernt och utvecklande. Enligtden kinesiska synen på invasionen och ockupationenav Tibet så hjälpte man det underutveckladelandet att hitta rätt kurs för framtiden. Varför, kanman fråga sig, var man så mån om att hjälpa dettibetanska folket?Konflikten i det före detta Jugoslavien uppstodefter det kommunistiska styrets sammanbrott, ochdet kom då att bli tydligt att en mängd folkgruppermed olika kulturella samhörigheter delvis hade levtinom samma stat. Efter det politiska sammanbrottetkom de olika grupperna att hävda intressen som imånga fall visade sig vara oförenliga. Enligt Eller(I999, s 43) krävs i en sådan situation att det finnsstarka ledare som träder fram och hävdar en gruppsintressen gentemot de andra. Ledarskapets styrkaoch handlingskraft framhålls då vara avgörande förhuruvida en grupp kommer att mobilisera sig ellerinte. De processer som tar fart vid en mobiliseringbeskrivs enligt Eller inledas med en sainling kringgruppens särart, dess kultur, historia och identitet,för att på så sätt stärka samhörigheten. Däreftergörs gruppen uppmärksam på att man är utsatta förett kollektivt hot (vilket kan vara verkligt, men likagärna kan vara en konstruktion iscensatt av ledarskapet).När hotbilden visar sig omfatta de värdensom den egna gruppen identifierat sig med framstårdet som nödvändigt att försvara dessa. I det härläget har ett tydligt vi/dem-förhållande uppstått,som om det fortsätter att förstärkas riskerar ledavidare till öppen konflikt. Det ledarskap som stårbakom iscensättand et av sådana processer framhållssällan vara några vilka som helst, utan beskrivs i regelvara personer med maktpotential, ofta välutbildadeoch världsvana människor med stora ekonomiskaresurser, som är respekterade och har inflytande,har resurser att genomföra undersökningar ochstudier, kan bilda kulturella samfund, agera medialt,få utrymme i media, organisera demonstrationeretc. Genom sin position och möjligheten/förmåganatt agera med kraft har dessa "ledare" lagt grundenför den infrastruktur som behövs för att föra framett budskap till den egna gruppens medlemmar ochARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:I35

Mikael Pedersenmobilisera en stark vi-känsla. När ledarna sedanriktar sig till den egna gruppen för att mobiliserainför en kommande konflikt med den andre, sätts enprocess i rörelse där konflikt blir alltmer ofrånkomligt.För att konflikten ska eskalera och bryta ut iväpnad form krävs dock att ledarskapet inom sinanätverk också har kanaler till militära krafter ochkällor för vapenförsörjning (Eller 1999, s. 45).Vad har då ledarskapet för syfte med sitt agerande?Eller (1999, s. 46) menar att de ofta sökerpersonlig makt och inflytande, rikedom och prestige,samt att de därför ofta kritiseras av omvärldenför att vara opportunister och demagoger. Dettauppmärksammas dock oftast i ett alltför sent skede,och då av omvärlden, medan ledarna sällan uppfattaspå det sättet inom den egna gruppen. Att somutomstående hävda sådan kritik under föreståendekonflikt riskerar därför att stärka den aktuella gruppeni sitt agerande eftersom synpunkterna kan tolkassom ett angrepp på hela gruppen och de värdensom man definierat sig själva kring. I Bosnien ageradeden Bosmenserbiske ledaren Karadzic (oftabeskriven som bildad och belevad) tillsammansmed den före detta jugoslaviska armen och andraparamilitära grupper, vilka tillsammans hade upprättatden nödvändiga infrastruktur och vapenmaktsom krävdes för att hävda gruppens intressengentemot de andra (kroater och muslimer). När denBosmenserbiska gruppen mobiliserat sig kring sinsärart och sina intressen var den väpnade konfliktenett faktum. Konflikten i Tibet kan främst sägasha ideologisk grund, men följer ändå i princip detmönster som generellt gäller för etniska konflikter:En grupp accepterar inte den andres närvaro och villdärför utplåna dennes inflytande och identitet. NärKaradzic säger att han önskar utradera muslimernafrån jordens yta (Eller 1999, s. 294) är det tydligtatt målsättningen i princip är densamma som förkineserna i Tibet: Man vill sudda ut allt som påminnerom den andres existens Men varför? Eller (1999,s 48) menar att konflikter där kulturella olikheterframhävs, egentligen inte uppstår på grund av dekulturella olikheterna, utan att kulturen iställetblir ett vapen som används i konflikten. I falletTibet skulle detta betyda att kinesernas anledningtill invasionen egentligen inte grundar sig på attde tyckte särdeles illa om den tibetanska kulturen,utan snarare att man ville vinna makt, inflytandeoch prestige genom att utvidga gränserna för denegna ideologin, och att man därför konstruerade enanledning till angrepp. I det före detta Jugoslavienskulle Eliers resonemang betyda att det egentligeninte var de kulturella skillnaderna som var orsaktill konflikterna, utan att skillnaderna framhävdessom anledning för att starta en konflikt där vinsteni att fördriva eller förgöra den andre låg i ökad maktoch prestige, ökat inflytande och välstånd för denegna gruppen (framför allt dess ledarskap). Eliersresonemang stärks även av att han beskriver attetnicitet, precis som vilket socialt eller kulturelltsammanhang som helst, kan beskrivas som just enkonstruktion, samt att allmänhetens medvetenhetom den egna kulturen som "etnisk" i regel inte ärmedvetandegjord innan den framhävs i sambandmed att gruppidentifikation, vi/dem-polariseringoch efterföljande processer satts i rörelse.När kulturarvet kommit att användas för att konstrueraen grupps egen identitet, och dessutom kanfungera såväl som vapen och som förevändning förkonflikt med en bakomliggande vilja att sudda uten annan kulturs existens, är risken mycket stor attdet kommer att drabbas av förstörelse. Detta harockså visat sig i praktiken. T ex i Mghanistan hardet med tydlighet framkommit hur förstörelse avde kulturella arven kan bli ett betydande inslag i engrupps vilja att vinna kontroll över ett geografisktområde. För att införa ett styre i enighet med dentalibanska gruppens värderingar beslutades att allakulturella yttringar och manifestationer som intevar muslimska till sitt ursprung skulle utplånas,vilket bl a fick till konsekvens att icke-muslimskastatyer och helgedomar (varav flera buddhistiskastatyer upptagna på UNESCO:s lista över världsarv)kom att omfattas av förstörelsen (Dagens Nyheter2001).Territoriella aspekter finns i princip alltid när-ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:1

Kulturarv i faravarande vid konflikter, t ex genom att den andre göranspråk på samma territorium som den egna gruppenanser sig ha rätt till. Detta torde gälla för konflikteni det före detta Jugoslavien där man efter detkommunistiska styrets sammanbrott har genomgåtten mängd konflikter med olika folkgruppersom gör anspråk på delvis samma territorier: Nären grupp anser sig ha rätt till ett speciellt områdehar konflikter uppstått för att man inte accepteraratt dela detta område med de andra.När det talas om att utplåna en annan kulturframkommer genom exemplet Mghanistan att detinte enbart är i regionen aktiva gruppers kulturarvsom utsätts för förstörelse, utan att förstörelse kandrabba allt som inte representerar den egna kulturen.Syftet torde även i dessa fall vara att stärkaden egna gruppens makt och inflytande (vilket dåsker genom att någon annan fråntas även potentiellmöjlighet till inflytande). Utplånandet av ett kulturarvkan därför betraktas som ett sätt att omöjliggöraför någon annan att konkurrera om makt ochinflytande. Genom exemplet Bosnien framkommeratt förstörelsen av arkiv, och det "minne" somde bär på, kan utföras som en medveten strategi ikrigsföringen:"Destroy the history of the "other" and you are onthe way to having your proclaimed "enemy'' deprivedof a vertical continuity" (Banac 1999, s 222).Även om etniska konflikter kan ha vitt skilda bakgrunderkan det urskiljas gemensamma drag kringsåväl tillvägagångssätt som konsekvenser av konflikterna.Viljan att utradera eller fördriva den andreär ofta gemensam, liksom att det kulturella arvetinbegrips i utplånandet: Man vill utplåna såvälmänniskor som den kultur som människorna upprätthåller,och en del av angriparens aggressionerriktar sig därför med tydlighet mot den andres kulturoch det kulturarv som denne bildat över tiden. Dåkulturarvet kan betraktas som ett kollektivt tninneorsakar man genom förstärandet ett slags kollektivminnesförlust för de människor vars kulturarv manförstör. "Människor ... ", hävdar den svenska regeringen(Regeringskansliet I996/97, s. 128),"utan erkänt kulturarv och dokumenterad historiastår sämre rustade när de skall delta i formandet avsamhället och hävda sina krav på lika rättigheter ochmöjligheter".Perspektivet av vad som går förlorat i och medförstörelsen förstärks av The Society of AmericanArchivists (I999):"The loss of archives anywhere in the world is an irreplaceabletragedy for all mankind. Once destroyed,archives cannot be recreated, and the cultural patrimonyis permanently diminished".Genom förstörelsen uppnås ur denna förlustförklaringan irreplaceable tragedy for alt mankind,det vill säga: Något har förstörts som aldrig kanåterskapas De som ligger bakom förstörelsen kandärmed sägas ha förstört någon annans kultur,dess substans och många av dess konkreta bevispå existens När viljan att utplåna den andre omfattaratt utplåna den kultur som påminner om dem,kan förstörelsen även innebära att den andres argumentkring rättsliga, territoriella och historiskaanspråk undanröjas Då endast den egna gruppenhar tillgång till information vid eventuella framtidatvister med den andre har man därmed förbättratden egna gruppens möjlighet att hävda sin rätt. Desom är i besittning av nödvändig information, ochsamtidigt har undanröjt bevis för motargument,kan i och med detta sägas ha vunnit ett övertagmot dem som inte kan uppvisa några bevis för deanspråk som kan komma att göras (Banac I 999,s. 2!8-2I9).Hur kulturarv skyddas inför hot om konfliktSvenska Unescorådet (I998, s. 4) har konstaterat attdet parallellt med framväxten av mer omfattandein terkulturella sammanhang även pågår strider omkontroll över resurser som beskrivs som etniskakonflikter. För att kunna hantera dessa framhålls attdet gäller att finna internationella och gränsöverskridandesätt att hantera dem, samt att det skapasinstitutioner som verkar för kulturell samexistensGällande kulturarvet har UNESCO fastställtARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009: I37

Mikael Pedersenfyra konventioner, varav konventionen fo"r skydd avkulturegendom i händelse av väpnad konflikt (Haagkonventionen,1954) är den första egentliga överenskommelsenkring skydd av kulturarvet underkonflikt som upprättats på bred internationell nivå(Kaukonen 2ooo, s. 1-3). De länder som skrivitunderkonventionen förbinder sig att följa de riktlinjersom fastslagits i konventionen, vilket innebäratt de ska skydda det egna kulturarvet i händelse avkonflikt inom landet samt att andra länders företagnaskyddsåtgärder ska respekteras vid konflikti annat land, att åtgärder i det egna landet ska vidtaspreventivt och i fredstid, samt att Inilitär sektorska involveras kring skyddet om konflikt uppstår(UNESCO 2001, s. 1-2). Bland åtgärderna ingår attkulturarven inför konflikthot ska förses med tydligmärkning så att det inte kan förbises att de stårunder skydd av internationell överenskommelse(Blue shield emblem), att angrepp mot egendomsom har betydelse för folks kulturella och andligaidentitet inte ska vara tillåtet, samt att kulturföremålinte ska tillåtas flyttas från ockuperat områdetill ockupationsmaktens hemland (Boylan 1998,s.3-4). För att konventionen ska vinna respekt ochge avsedd effekt framhåller Boylan vikten av attbrott mot konventionen prioriteras av internationelldomstol, samt att enskilda länder ser till attgenomföra de direktiv som konventionen omfattar.Konventionen i all ära, men den grundläggandefrågan kring huruvida kulturarvet kan skyddas ellerinte framhålls även av Boylan primärt knyta an tillmänsklig psykologi:"We must change the minds and hearts of peopleso that they recognise that what they are either neglectingor deliberately destroying in warsand otherarrned conflicts are not just the cultural symbols ofan enemy, or just a person of a different racial, ethnicor religious group living in the next village or eventhe next house".Så även om Haagkonventionen kan anses ha vissförebyggande och avskräckande effekt, förutsätterBoylan ändå att det krävs en mentalitetsändringinnan förstörelsen verkligen kan upphöra. Våridentycks dock ännu inte vara så beskaffad: Tendensenär inte att konflikterna i världen verkar upphöra,utan snarare, åtininstone när det gäller etniskakonflikter, att de verkar tillta i omfattning. Dessutombör frågan ställas huruvida konventioneroch överenskommelser fattade i fredstid verkligenkommer att efterföljas då konflikt väl uppstått (se tex Lindqvist 1999, avsnitt 104):"Förbjudet? Alla internationella överenskommelsersom träffas i fredstid kommer i krig att sopas bortsom vissna löv. Låt oss alltså undvika falska förhoppningar".Då det gäller förstörelsen av arkiv har framkom- ·Ini t att förstörelsen ofta riktas mot sådana mål somhar stor kulturell betydelse för en grupp, samt motett samhälles strategiska funktioner. I det före dettaJugoslavien konstaterades att förstörelsen av arkivsom befann sig i byggnader med verksamhetersom tillika var Inilitärt strategiska mål, också komatt drabbas av mer långtgående förstörelse än vadfallet var på Inindre utsatta platser. En rimlig preventivåtgärd som kan vidtas verkar således vara attarkiv lokaliseras till platser och byggnader som iså liten utsträckning som möjligt kan förväntas blistrategiska mål under eventuell konflikt. I det föredetta Jugoslavien har även konstaterats att snabbainsatser under pågående konflikt för att räddaarkivhandlingar ur skadade byggnader var av storbetydelse. Trots att många handlingar förstördesgenom uppkmnna skador har också framkominitatt direkta räddningsinsatser kunde förhindra definitivförstörelse av många handlingar i skadadearkiv (Saric 1999, s. 226).A uer (I 999, s. 5-6) framhåller att mycket kan vinnaspå att i ett tidigt skede vara observant på depotentiella risker för konflikt som kan finnas inomett område, och att man utifrån ett riskanalysförfarandekan upprätta program för att skyddahandlingar, framför allt handlingar med specielltvärde, för att på så sätt rädda dem undan eventuellframtida förstörelse. Frågan kring preventivtARKiv, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:1

Kztlturarv i foraskydd är dock en ekonomisk fråga: Vem vill betalaför skydd av arkiv för eventuell framtida förstörelse?Utifrån erfarenheter av konflikten i K.roatien hardock Kolanovic (1996, s. r8o) framhållit ett antalåtgärder som kan anses vara rimliga och som alltidbör kunna vidtas innan konflikter bryter ut, ochsom bör kunna begränsa skadeverkningarna: Attha förberett evakuering av handlingar; att ha vidtagitåtgärder för att skydda byggnader där arkivförvaras; att säkerhetsfilma och bevara kopior avmikrofilm på annan plats; att förvara de mest värdefullahandlingarna på skyddad plats; samt att personalvid arkiven bör förberedas på vilka insatsersom kan komma att krävas om konflikt bryter ut.När konflikten i det före detta Jugoslavien nåddeBosnien hade risken för förstörelse uppmärksammats,och man försökte med de medel som stodtill buds vidta preventiva åtgärder för att förhindraden förstörelse som hotade i och med konfliktensutbredning. Arkiv flyttades till "säkrare" platser,men det kunde ändå inte ges tillräckligt skydd åthandlingarna som i snabb takt under och efter dekommande attackerna utsattes för direkt förstörelsesamt efterföljande förstörelse i form av angreppfrån väta, mögel, skadedjur, insekter och bakterier(Kovacevic 1996, s r8r). Redan 1993 har även InternationalCouncil anArchives (1996, s 286-287)uppmärksammat att arkiv riskerar att bli utsatta förförstörelse under konflikter, och i princip föreslagitde åtgärder som också vidtogs i Bosnien. Åtgärdersom möjligen begränsade förstörelsen, men som påintet sätt förhindrade den.Med de erfarenheter som erhållits genom senaretids konflikter kan konstateras att de åtgärder somföreslagits från arkivsektorns sida kan begränsamen knappast förhindra förstörelsen, och somAuer framhållit (enligt ovan) är det också svårtatt uppbåda ekonomiska resurser för att i en ickekonfliktsituationgenomföra preventiva skyddsåtgärdersom kanske inte ens kommer att äga rum.När kostnaden för detta skydd, och Forde (1996,s 345) framhåller att genomförande av de föreslagnaskyddsåtgärderna är kostsamma, ställs motkostnaden för andra typer av insatser vid arkivenmåste en prioritering mellan insatser ofta görasI en situation där konflikt och förstörelse inte tersig vara trolig, kan det därför inte heller förväntasatt förebyggande insatser för att förhindra eventuellförstörelse kommer att prioriteras På internationellnivå konstaterar dock F ord e att Memory of theWorld kan betraktas som ett initiativ genom vilketekonomiska resurser kan tillgängliggöras och riktasmot arkivbestånd som bedöms ha stort värde, ochsom dessutom bedöms vara i behov av preventivtskydd.Skyddets verkanKankonen (woo, s. 2-3) framhåller att det förekommerstora skillnader i iakttagandet av Haagkonventionen,och att ett allmänt godkännande oftaär åtskiljt från faktisk tillämpning. Bland de länderdär konventionen godkänts har konstateras att närlandet självt hamnat i konflikt, t ex i det före dettaJugoslavien, så har det inte visats nämnvärd respektför bestämmelserna kring skyddet. Byggnadermärkta med Blue Shield Emblem utsattes tvärtomför medveten beskjutning, och utifrån det bakomliggandesyftet för konflikten är det inte otänkbart attskyddsmärkningen av byggnaderna kom att tjänasitt motsatta syfte: Istället för att markera skydd,kom märkningen att markera måltavla (Kozar1999, s. 94). I det före detta Jugoslavien visade detsig vidare hur kulturarvet kunde utnyttjas i syfteatt försöka förhindra angrepp riktade mot militärtstrategiska mål. Då NATO med militära insatserförsökte få slut på konflikten attackerades t ex detjugoslaviska försvarsministeriets ärohetsbyggnad iBelgrad. Genom att arkiv tillhörande krigsarkivetförvarades i byggnaden hävdades att byggnadeninte fick attackeras (Norberg I 999, s 6o) framhållerdock att situationen från serbisk sida mycket välkunde ha konstruerats i förväg, och att arkivverksamhetensåledes kom att utnyttjas i ett avanceratförsök till informationskrigföring. Då det gäller detskydd för arkiv som International Council on Archivesrekommenderat (enligt ovan), och som manARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:139

Mikael Pederseni delar av det före detta Jugoslavien försökt efterfölja,kan konstateras att förstörelsen trots vidtagnaåtgärder ändå blev mycket omfattande. Och hur skaden typ av förstörelse som genomförts t ex i Tibeteller Mghanistan kunna förhindras?UNESCO har konstaterat att konflikter som inteär lätta att undanröja genom förhandlingar ochkompromisser är i tilltagande, och för att kunnahantera dessa efterlyser man interkulturella tillvägagångssätt(Svenska Unescorådet 1998, s. 4).Världssamfundet tycks vara enat kring Haagkonventionen,och betraktar denna som den väg manprimärt måste bygga vidare på för att kunna vinnaökad respekt för kulturarvet. Mot bakgrund av attkonventionen inte alltid respekteras, samt att det iframtiden förutspås ett ökat antal etniska konflikter,kan framtiden dock tyckas mörk eftersom detvisat sig vara mycket svårt att över huvudtaget kunnaförhindra att kulturarv förstörs under konflikter.Sedan upprättandet av Haagkonventionen kanräknas till över etthundra konflikter i världen sominneburit omfattande åverkan på kulturarvet (Sulc2001, s. 1); i Mghanistan har det uppenbarats hurhögt värderade kulturarv kan tillintetgöras trotsstark opinion mot förstörelsen från i princip heladen övriga världen; i Tibet fortgår utplånaodet avett helt lands kultur; då kriget rasade inom det föredetta Jugoslavien uppenbarades att konventionernaför skydd av kulturarvet inte respekterades underdessa förhållanden- att de markeringar som enligtöverenskommelser betecknade skydd, i praktikenkom att användas som måltavlor. Mot dessa bakgrundervill jag nu föra en vidare diskussion kringhuruvida det kan finnas ytterligare perspektiv kringmöjligheterna att stoppa den framtida förstörelsen.Kan förstörelse av kulturarv under konflikterförebyggas?Två perspektiv som förts fram för att förebyggaförstörelse av kulturarv under konflikter kan urskiljasDet ena, som t ex Perez de Cuellar och Boylanefterlyser, bygger på förhoppningar att en attitydförändringska kunna äga rum bland världensfolk så att kulturarvet respekteras även underkonflikter, medan det andra perspektivet sätter sitthopp till möjligheten att det under konflikt skullekunna framstå som ointressant för en angripare attförstöra någon annans kulturarv. När det gäller denönskade attitydförändringen kan man fråga sig huren sådan ska kunna ta fart?I Boylans och UNESCO:s visioner hänger denönskade attitydförändringen samman med attkulturarvet ska anses tillhöra mänskligheten, ochatt förstärandet av någon annans kulturarv därigenomska betraktas som en attack även mot denegna kulturen. Förhållningssättet torde dock krävaett globalt sammanhang där världens samtliga folkoch kulturer på något sätt känner samhörighet medvarandra. Hur skall en sådan känsla av samhörighetkunna få fäste? Bornäs (1998) försöker finna spårefter den världsmedborgare som man hoppas skaväxa fram genom den samtida och tilltagande internationaliseringen.Vad denne "världsmedborgare"kan antas tycka om den utveckling som sker ärdock en öppen fråga, och Bornäs (1998) skisserarperspektiv som pekar i två riktningar. Kommer dedemokratiska ideerna att gå på globalt segertåg,eller kommer man istället att respektera olika kulturersrätt att själva bestämma över sina styrelseformer?Kommer människor att tåla blandas, ellerkommer närmandet att innebära att vi lättare hamnari konflikt med varandra?Mot bakgrund av hur konflikter uppstår kan visionenav en attitydförändring på global nivå te sigutopisk. Perez de Cuellars och Boylans förhoppningatt en attitydförändring ska kunna äga rum tersig god som framtida vision att försöka förverkliga,men inför förestående konflikter verkar det ändåmest troligt att man får luta sig mot Haagkonventionenför att försöka begränsa omfattningenav förstörelsen. Risken är dock att denna typ avbestämmelser och överenskommelser inte respekterasunder de förhållanden som råder när konfliktväl brutit ut: Så länge en angripare anser sig ha någotatt vinna på att förstöra någon annans kulturarv, ärdet troligt att förstörelsen kommer att fortgå. Mot40ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:1

Kulturarv i forabakgrund av hur etniska konflikter uppstår vill jagdessutom hävda att det finns ett inbyggt dilemma iformuleringen av UNESCO: s uppdrag: Samtidigtsom ett viktigt mål för verksamheten är att stärkakulturidentiteten bland världens folk, så framkommeratt just olikheterna bland dessa identiteter oftaanvänds som motiv för konflikt.Kan då förstörelsen begränsas? Chirot (1998)framhåller vikten av preventivt tänkande och framhållerett behov av ökad förståelse kring de bakomliggandeorsakerna till varför konflikter uppstår,samt att han vill se en fördjupad analys kring vilkenroll psykologiska kunskaper kan tänkas spela i sammanhanget.Det hävdas att det är naivt att tro attmänniskan är en fredlig natur som i alla lägen villverka gott och att konflikter är något onaturligt,men det finns samtidigt en förhoppning att mangenom kunskap kring konflikters bakomliggandeorsaker ska kunna utveckla verktyg för att förhindraatt de bryter ut (och om de ändå bryter ut, att de skakunna kontrolleras) ( Chirot 1998, s. 2-4). Det bästaskyddet för såväl människor som kulturarv är givetvisatt konflikternas omfattning och intensitet kanbegränsas När Chirot framhåller att det är möjligtatt uppnå kunskaper kring konflikternas bakomliggandemekanismer som kan begränsa deras skadeverkningaringes hopp, men frågan är huruvidadet inför uppblossande konflikter finns möjlighetatt omsätta kunskapen till praktiskt genomförbaraåtgärder? Vid konflikterna i Rwanda och Liberialinder 1990-talet visade det sig t ex att världssamfundetsåtgärder var mycket lama och på intet sättkunde förhindra den utveckling som ledde tillmassmord och massförstörelse. Bland slutsatsernai Chirot's rapport framkommer även att etniskagrupper som agerar isolerat från omvärlden (barricadedethnic identities) bör betraktas vara farligareoch i stånd att åstadkomma större skadeverkningarän grupper som agerar i öppna samhällen. Ett annatdilemma är vad som kan göras när ett land somföljer demokratiska principer ändå stödjer tankenpå etnisk krigsfäring (vilket var fallet inom det föredetta Jugoslavien, där utgången av öppna val en-dast tycks ha förvärrat situationen) (Chirot 1998,s. 2-4).Då etniska konflikter i regel uppstår ur en vi/dem-polarisering ges stöd åt tanken att en internationaliseringsprocesssom förmår integrera såmånga som möjligt av världens länder och kulturermed varandra skulle kunna verka förebyggande.Men det vore då rimligt (och kanske nödvändigt)att eftersträva global enighet kring frågan hur integrationenska utformas, samt att världens samtligaländer då bör betraktas som jämbördiga ochgöras delaktiga i processen. Samtidigt framkommerdock att det finns såväl vilja som förutsättningaratt lösa frågan kring uppkomsten av konflikter ochden förstörelse av kulturarv som dessa ofta medför.UNESCO initierar och samordnar en stor delav insatserna, och det förs en kontinuerlig dialogkring hur dessa kan effektiviseras och vinna acceptansbland världens folk. Men ännu har man intenått det stadium där synsätten vunnit fullt gehörhos alla folk och i alla situationer. Vägen till denattitydförändring som efterlyses ter sig ännu långoch krokig:The goal is clear, hut the path that needs to be takenis longand tortuos (Chirot 1998, s. 7).Finns då någon möjlighet att det under en konfliktför en part skulle kunna framstå som ointressantatt angripa de andras kulturella arv? När det gällerden skriftliga delen av kulturarvet kan konstaterasatt flera konkreta åtgärder vidtagits som pekar i sådanriktning. Memory of the World tillkom medprimärt mål attverka förebyggande mot förstörelse,och uttrycker därmed en vilja att säkra bevarandetav skriftliga handlingar samtidigt som de tillgängliggörsDessa båda perspektiv anses vara varandrassjälvklara komplement:Access facilitates protection and preservation ensuresaccess For example, digitized materials canbe accessed by many people and demand for accesscan stimulate preservation work (UNESCO 1997,S. I-2).ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:1

Mikael PedersenSyftet med att under konflikter förstöra den andreskulturarv har framhållits vara att radera ut de fysiskabevisen på dennes existens och möjlighet tillinflytande över det område eller den kultur somden egna gruppen gör anspråk på. Om detta för enangripare inte kan uppnås därför att den informationsom står att finna i de dokument som är måletför förstörelsen redan är säkrad, spridd och välkänd, så torde också den bakomliggande orsakentill förstörelsen i princip ha upphört (eventuelltmed undantag av dokument med starkt symbolisktvärde). Genom att tillgängliggöra och sprida kännedomom de skriftliga delarna av kulturarvet, t exgenom att urskilja handlingar med särskilt stort intresseoch att använda digital informationsteknikför att sprida kunskap och kännedom kring dessa,torde en situation kunna uppstå där förstärandetav skriftliga dokument inte anses tjäna något störresyfte eftersom informationen ändå kommeratt finnas tillgänglig och förbli väl känd hos enbred allmänhet. Det kan också konstateras attUNESCO:s övergripande strategi för att säkra bevarandeav kulturarvet bygger på liknande urvalsprinciper(UNESCO wop).Genom de erfarenheter som här redovisatsframkommer att speciellt värdefulla handlingarborde kunna erbjudas ett mer effektivt skyddmot förstörelse genom att ett aktivt urval för bevarande-och tillgängliggörandeinsatser tillåts skebland arkivbestånden, samt att en omfattande digitallagring som inte är platsbunden introducerasI kombination med andra mer övergripande insatserför att motverka förstörelsen av kulturarvet(t ex i form av att verka för attitydförändringar påglobal nivå), kan arkivsektorn med sådana insatserbidra till en utveckling där syftet som ligger bakomden medvetna förstörelsen av arkiv under konflikteri framtiden ska te sig omöjligt för en angripareatt uppnå.Men även om handlingar och arkiv skulle kunnages ett definitivt skydd mot förstörelse uppenbarasnya problem som behöver genomlysas Avslutningsviskan här konstateras att ett projekt som Memoryof the World visserligen har potential att bidra tillen positiv utveckling kring skydd av arkiv, men attprogrammet samtidigt kan utnyttjas i olika syften,vilket t ex uppenbaras genom exemplet Tibet:"The Tibetan archives are an im portant and essentia!part of the world' s documentary heritage andthey contribute significantly to human memory andto cultural awareness and continuity. The antiquityand variety of the texts are rich and unique in humancultural heritage. They are important not only toTibetan history narrowly, but to the transcendentinfluence of Tibetan Buddhism on other culturesall over the world. Therefore, the preservation andorganization of these materials are essential ingredientsin human cultural tradition; and therefore,the Tibetan archives are a critically important partoftheMEMORYOFTHEWORLD".Detta framhåller nu den statliga arkivbyrån i Kina(som kontrollerar landets samlade arkiv, inklusivede tibetanska), och nominerar de tibetanska arkiventill UNESCO:s lista över världens skriftliga kulturarv(Yuqing I996, s. I I I-I I4). Detråder naturligtvisinga tvivel kring de tibetanska arkivens värde,men om UNESCO beviljat ansökan bör även hasi åtanke att det övergripande målet med den kinesiskaaggressionen mot Tibet är att utradera dentraditionella tibetanska kulturens inflytande översamhället: Det har framhållits att den tibetanskakulturen tillhör det förflutna och att den ska ersättasav ett modernt kinesiskt förhållningssätt. Vilkakonsekvenser detta innebär för det tibetanskafolket, den tibetanska kulturen och de tibetanskaarkiven har tidigare redogjorts för, och det kan iljuset därav diskuteras hur UNESCO bör förhållasig till en sådan här situation. Om man tillskriver detibetanska arkiven sitt stora historiska värde, spelarman då också den kinesiska regimen i händerna?Visar man därmed acceptans för att den tibetanskakulturen nu tillhör historieböckerna, och att manaccepterar det kinesiska övertagandet av politiskoch kulturell kontroll över Tibet?42ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:I

Kulturarv i faraFörslag till initiativ som i samverkan tordekunna motverka medveten förstörelse avkulturarv under konflikterU cifrån textens syfte - att undersöka hur hoten motkulturarv ser ut under etniska konflikter, samt vadsom görs och eventuelltytterligare kan göras för attförhindra den förstörelse som hotar - kan följandeinitiativ utkristalliseras som relevanta i kampen motde krafter som sätts i rörelse under konflikter ochsom i allt större utsträckning har kommit att riktas,inte bara mot människors liv och egendom, utanäven mot människors kultur och kulturarv:Stärkt Haagkonvention (att engagera så mångaländer som möjligt, samt att stärka konventionenstillämpning och rättsliga status).En ökad internationalisering som iakttar alla folksoch länders intressen och som bygger på att alla harnågot att vinna på en ökad global integrering.Att utifrån ökad global integrering eftersträvaen global attitydförändring kring synen påvärldens samlade kulturarv; att kulturarvet tillhörmänskligheten gemensamt, och att ett angrepp motdelar av det därmed drabbar alla människor.Att engagera alltfler grupper och intresseorganisationeri försöken att förstå de bakomliggandeorsakerna för konflikter och förstörelse (t ex attkunskaper om mänsklig psykologi kan spela rollsåväl för att uppnå attitydförändringar som för attförebygga att konflikter bryter ut).Att den skriftliga delen av kulturarvet kan skyddasgenom digitalisering, tillgängliggörande ochspridning (genom att något känt och tillgängliggjortinte kan utplånas, samt att information sombevaras platsoberoende inte enkelt kan förstöras).Att värdera handlingar, för att därigenom kunnarikta speciella skydds- och bevarandeinsatser motde delar av det skriftliga kulturarvet som bedömsha störst värde (som också har störst värde för enangripare att förstöra).Att arkiv fysiskt inte placeras i eller intill byggnaderoch platser som under konflikt kan förväntasbli militärt strategiska mål.EfterordDet kan konstateras att frågorna kring förstärandetav kulturarv under konflikter i högsta grad är enaktuell fråga som med stor säkerhet kommer attdiskuteras under lång tid framöver. I juni 2004 presenteradet ex International Committee of the RedCross (2004, s JII-JI2) i och med so-års-jubileetav Haagkonventionen en bred sammanställningav texter som belyser frågan ytterligare. I förordetskriver man:Is the targeting or destruction of cultural propertyreally an unfortunate side effect of military action,or has it instead come to be evidence of a deliberatepolicy to deprive a population of its heritage, itshistory and its culture? Cultural property and theliving cultural heritage ... are sometimes even a mainsource of conflict . .. . An entire heritage sometimesbecomes a prime target in today's arrned conflicts,for reasons of symbolism, identity, aggressiveness,misunderstanding and rejection.Orden känns igen, och de ligger helt i linje medJack David Eller's resonemang kring hur etniskakonflikter uppstår och vad någon kan få ut av denmedvetna förstörelsen av någon annans kulturarv.Frågan hur kulturarvet bäst ska kunna skyddasundan förstörelse fortgår. Röda Korset framhåller:Who thinks of anything other than Hamas, jihad,contentious settlements, arms caches and fightingon hearing the names of Jenin, Qalqilya, Hebronand Beit Jala? Yet in those very same towns thereare ancient tombs dating back to the Ayyubid period,monasteries from Byzantine times, Mamelukemosques, Ottoman workshops, and synagogueswithin mosques sacred to both Muslims and JewsWho remember that N a blus is built on the old wallsof the Roman settlement of Neapolis and that itsoriental-Arab old town, with its typical narrow alleys,old churches, mosques, Turkish baths, marketplaces and caravanserais, is not only a place whereIsraeli arrned forcesand Palestinian militantsengageARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009: l43

Mikael Pedersenin a deadly game of hide and seek? (InternationalCornrnittee of the Red Cross 2004, s 3 II-3 12).Frågeställningarna är centrala: Vem tänker, i enladdad konfliktsituation, på förstärandet av kulturarv?Och hur frambringas ett skydd för kulturarvetsom under sådana omständigheter kan respekterasoch vara praktiskt genomförbart? Vissa förslag harhär förts fram, samt att det för den skriftliga delen avkulturarvet har föreslagits åtgärder som kan vidtasför skydda åtminstone dessa undan en angriparesvilja att utradera spåren och minnet av de andra.Frågan är stor och svår, men det är ändå hoppfulltatt den kontinuerligt diskuteras och att positionernakontinuerligt flyttas framåt. På ett eller annatsätt hoppas jag genom denna text ha bidragit till attfrågan uppmärksammas och diskuteras vidare.FörfattarpresentationMikael Pedersen, fil mag. Arkivarie vidStockholms stadsbyggnadskontor sedan2002, f n tjänstledig. Arkivkonsult hos BRAArkivkonsult Prager & Co AB. Artikelnär en omarbetning av Mikaels C-uppsatsi arkivvetenskap vid Stockholms universitet.KällorAlin, Margareta (1998). "Förord" i SvenskaUnescorådet (ed.), Världsrapport om kultur1998 - kultur, kreativitet och marknaden, www.unescosweden.orgAuer, Leopold (1996). "Archives losses and theirimpact on the work of archivists and historians"i Archivum, vol. 42.Banac, Ivo (1999). "Silencing the archival voice:the destruction of archives and other obstaclesto archival research in post-communist EasternEurope" i Arhivskij vjesnik, God 42.Bell-Fialkoff,Andrew (1996). Ethnic Cleansing.Bornäs, Cecilia (1998). "Den väljande människan-önskedröm eller möjlighet?" i SvenskaUnescorådet (ed.), Världsrapport om kultur1998 - kultur, kreativitet och marknaden, www.unescosweden.orgBoylan, Patrick (1998). The Legal Background toProtection of Gultural Heritage, www.unesco.orgChirot, Daniel (1998). Ethnopolitical Waifare:Causesand Solutions, www.cpa.caCook, Terry (1997). "Archives in the Post-custodialWorld: In teraction of Archival Theory andPractise since the Publicarian of the DutchManual in 1898" iArchivum, vol. XLIII.Council of Europe (1999). Introductory text on theCampaign "E-urope,'Da common h entage • ", www.culture.coe.intDagens Nyheter (2001). Talibanerna forstsätterkrossa Buddhastatyer, 5 marsEller,] ack David (1999). From Culture to Ethnicityto Conflict.Europeiska unionen (2ooo). Culture: Current stateand prospects, www.europa.eu.intForde, Helen (1996). "Strategies for Survival" iArchivum, vol. 42.Gränström, Claes, Lundqvist, Lennart och Fredriksson,Kerstin (I 99 2). Arkiv/agen. Bakgrundoch kommentarer.HoejmarkAndersen,Anders (1995). Developmentand Gultural Destruction in Tibet, www.tibet.orgInternational Committee of the Red Cross.(2004). International Review of the Red Cross, no854, www.icrc.orgInternational Council on Ar chives ( 1996). "DisasterPrevention: F acing up the Risks" i Archivum,vol. 42.Justrell, Börje (1999). What Is This Thing We GallArehivat Science?Kaukonen, Marina (2ooo). UNESCO och kulturarvet,www.nba.fiKolanovic,Josip (1996). "Archives in the time of44ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:1

Kulturarv i fomwar: the experiences from Croatia" iArchivum,vol. 42 .Kovacevic, Matleo (I996). "War damage sufferedby the State of Bosnia and Herzegovina" iArchivum, vol. 42 .Kozar,Azem (I999). "War destruction of archivalmaterials" i Janus, I999:1.Kiishnan, Y (I 998). Destruction of culturat propertyin Tibet after the Chinese invasion ofigso, www.wac.uct.ac.zaLindholm Schultz, Helena (200I). "Etnicitet" iNationalencyklopedin, www.ne.seLindqvist, Sven (I999). Nu dogdu-bombernasårhundrade.Mayor, Federico (I998). "Företal" i SvenskaUnescorådet (ed.), Världsrapport om kulturIgg8- kultur, kreativitet och marknaden, www.unesco-sweden.orgNationalencyklopedin (20oi). Kulturarv, Kulturwww.ne.seNorberg, Erik (I999). Arkiv och utrikespolitik,särtryck ur Kungliga Vitterhets Historie ochAntikvitets Akademins Årsbok 2000.Open Society Archives (I996). Principles for Archivesand Current Records Legislation, www.osa.ceu.huOToole,James (I993). "The Symbolic SignificanceofArchives" i TheAmericanArchivist, vol.s6, no. 2 .Perez de Cuellar,Javier (20oi). "Our CreativeDiversity- President' s Foreword" i UNESCO(ed.), Culture and Development, www.unesc.or gRegeringskansliet (I996/97). Kulturpolitik, propositionI996/97:3.Regeringskansliet (I998/99). Kulturarv- kulturmiljö"eroch kulturfo"remål, propositionI998/ 99=II4.Riksarkivet (I995). Bevarandet av nutiden.Saric, Saima (I999). "Destruction of archivalrecords in Bosnia and Herzegovina" i Arhivskijvjesnik, God 42.Sida (20oo). Policy fdr Sidas internationella utvecklingssamarbetepå kulturområdet.the Society of American Archivists (I999). Resolu-tian on the Systematic Destruction of Archives inKosovo and War-Caused Devastation of ArchivesThroughout Yugoslavia, www.archivists orgStatens offentliga utredningar (I988). Öppenhetoch minne -Arkivens roll i samhället, SOVI988:II.Statens offentliga utredningar (2002 ). Arkiv fdralla- nu och i framtiden, SOV 2002:78.Suedfeld, Peter (I999). ThePastas the Crossroads ofthe Present and the Future: Reverberations of theHolocaust, www.cpa.caSulc, Branka (20oi). The Destruction of CulturatProperty in War, www.hrvatska.orgSvensk författningssamling (I990). SFS I990:782.Svenska Unescorådet (I998). "Inledning, om rapportensinnehåll" i Svenska Unescorådet (ed.),Världsrapport om kultur Igg8 - kultur, kreativitetoch marknaden, www.unescosweden.orgUNESCO (I997).Memory of the WorldProgramme,www.unesco.orgUNESCO (I998). Emergency Programme for theProteetian for the Proteetian ofVital Records in theEvent of Armed Conjlict, www.unesco.orgUNESCO (20oi). Hague Conventian- Ch ap. I -General provisions, www.unesco.orgUNESCO (20op). Protecting culturat diversitythrough the preservation of culturat heritage in allits forms and through normative action, http:/ lportal.unesco.orgUNESCO (20o3b). UNESCO and Iraq (2oo3b),http:/ /portal.unesco.orgvan Al bada,] o an (I 996). Lost memory - LibrariesandArchives Destroyed in the Twentieth Century(Part 2 -Archives), UNESCO.van der Ho even, Hans (I 996). Lost memory -Libraries andArchives Destroyed in the TwentiethCentury (Part I - Libraries), UNESCO.Wallensteen, Peter (20oi). "Konflikt" i Nationa/encyklopedin,www.ne.seYuqing, Xu (I996). "Records at risk kept at theChinese archival repositories" i Archivum, vol.42.Ånimmer, Lena (I999). OmMemory of the WorldRegister, www.ra.seARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2009:I45