Håll koll på investeringsklockan - Aktiespararna

ngsklockan43större investmentbankerna (BearStearns). I början av septemberräddades också landets två störstabolåneinstitut, Fannie Mae ochFreddie Mac, undan konkurs, ochliknande aktioner har senare sketti Island, Danmark, Tyskland, Beneluxoch Storbritannien. Spararnaspengar är i dessa fall säkrade, meninte aktieägarnas.En annan smäll kom i mittenav september, då regering och centralbankvar passiva och lät USA:sfjärde största investmentbank,Lehman Brothers, gå omkull.Detta var sannolikt en markeringtill finansmarknadens aktörer att”ni får lösa era problem själva”. Ensjälvinsikt och efterföljande självsaneringär nödvändig för att intedetta ska upprepas, och därför ärdet för oss som placerar pengar pådessa marknader så viktigt medkapitalfördelning i stort, riskspridningi smått och omfördelning avtillgångarna då och då.FördelningVi ska strax titta på den så kalladeinvesteringsklockan, som ger en brabild och tydliga tumregler för hur vii stort bör fördela vårt kapital, förutsattatt vi kan placera oss rätt ikonjunkturcykeln. Var vi är i cykelnbeskrivs i nästa del, som handlar ommakroanalys. Finansvärlden är fullav deviser och ordspråk, speciellt påengelska, och ett sådant är ”no pain,no gain”. Den sammanfattar vad detegentligen handlar om – utan att tarisk gör du ingen vinst!Det är den enkla sanningen, ochhur kapitalet bör fördelas beror igrund och botten på två frågeställningar:Vilken tidshorisont och vilketmål har du med placeringarna?Tidsperspektivet är intimt förknippatmed målet. Om det handlarom att investera inför pensionen20–30 år senare kan placeraren tolererahögre risk och därmed störrefluktuationer (svängningar) på vägen,beroende på att han eller honhar råd att vänta ut och rida överde oundvikligt svaga perioder somkommer då och då (ungefär varttredje eller fjärde år) i konjunkturochbörscyklerna. Är målen merkortfristiga, kanske ett par, tre år,måste riskribban sättas lägre.Vilken risktolerans har du? Det berorpå dels din möjlighet, dels din viljaatt riskera en del eller allt av satsatkapital i utbyte mot möjligheten tillhög avkastning. En aggressiv placeraretar på sig högre risker ochligger ständigt tungt i aktier och eftersträvarkanske i medeltal 15–20procents avkastning per år. Allmäntsett vågar jag påstå att svenska aktieplaceraretillhör den offensivakategorin och därför sällan minskarandelen aktier eller aktiefonderi portföljen under 70 procent – ochaldrig under 50 procent.Den svenska börsen är, pågrund av Sveriges stora exportberoende,mer volatil (svängermer) än andra, och därför fårsvenska investerare uppleva storakast upp och ned i sina portföljvärden.Den konservative ochförsiktige söker en avkastningpå några procentenheter överinflationen, med syfte att främstbevara kapitalet över tiden få enårlig avkastning på kanske 6–7procent. Han/hon eftersträvar enrelativt jämn avkastning och hardärför en dominerande del i räntebärandepapper och en mindredel i aktier.InvesteringsklockanFör drygt 70 år sedan, 1937, lanseradeden brittiska tidningen EveningStandard begreppet investeringsklockan.Modellen är enkelmen både effektiv och överskådlig,och många professionella aktörer,kapital- och fondförvaltare liksommarknadsstrateger, baserar sina beslutpå denna klocka. Kanske intealltid direkt, men indirekt och intuitivt,tänker de i dessa banor, eftersomklockan är grundläggandeför hur olika tillgångsslag beter sigi olika ekonomiska miljöer. Medhjälp av investeringsklockan ska vise hur några få huvudtillgångsslaguppträder i en stark respektive svagekonomisk omgivning i kombinationmed olika inflationsscenarier.Klockan, och den därtill koppladeinvesteringscykeln, erbjuderden karta vi behöver för att vetahur kapitalet i stort bör fördelasmellan tillgångsslag som kontanter,obligationer och aktier. Därtillkan adderas alternativa placeringarsom hedgefonder, struktureradeu

SKOLA Grunderna för framgång44produkter (till exempel aktieindexobligationer),råvaror ochfastigheter. I sin ursprungligaform ger modellen de riktlinjervi behöver för att positionera ossrätt i dessa huvudgrupper, medandra ord om vi beroende påden kommande förväntade ekonomiskautvecklingen ska varaunder- eller överviktade i denena gruppen eller den andra.Aktier har historiskt och långsiktigtlämnat den bästa avkastningenav de tre tillgångsslagen,men de har också erbjudit denhögsta risken och de störstasvängningarna (= hög volatilitet).Aktier kan fördubblas, trefaldigasi värde och även göraännu bättre ifrån sig, men de kanockså falla rakt ned i avloppet.Men en investerare som ärlångsiktig, har spritt sina riskeroch har resurser att rida överde svackor som kommer då ochdå kan bli rikligt belönad. Dengenomsnittliga avkastningen påStockholmsbörsen har sedanbörjan av 1950-talet varit 10–11procent per år, men då får mandå och då vara med om nedgångarpå 30–40 procent undernågot år eller två. Men man fårofta också vara med om uppgångarpå 20–30 procent – ochemellanåt även bättre än så. Sedan1945 har indexstegringar på50 procent eller mer under ett årnoterats under åren 1981, 1983,1986, 1988, 1993 och 1999. Menstora svängningar kan förståsockså ske inom loppet av enskildaår, svängningar som kanskeinte syns när bokslutet görs den31 december.Obligationer. När vi talarom obligationer som handlaspå räntemarknaden (en viss begreppsförvirringkan råda närdet gäller ränte- och penningmarknad)avses instrument somlöper över en tidsperiod på merän ett år. Långlöpande räntepapperhar allmänt sett en betydligtlägre volatilitet än aktier,risken är lägre och avkastningenär, som en följd av detta, ocksåsämre. Även här kan emellertidrisk- och avkastningsribbanhöjas genom högavkastandeföretagsobligationer. Att de oftastger högre ränta beror på att”En investeraresom ärlångsiktigoch harspritt sinarisker kanbli rikligtbelönad.”de också involverar en företagsrisk,medan statsobligationer harmycket låg risk. Det finns ocksåandra kreativa finansieringsinstrumentmed långa löptider,som dock inte direkt riktar sig tillprivatplacerare.Den pågående finanskrisen berortill stor del på att institutioner,banker med flera satsade stort pålånga räntepapper liknande obligationermed underliggande säkerheteri undermåliga bostadskrediter(i form av lån till folk medsvag återbetalningsförmåga). Närluften gick ur den amerikanskabostadsmarknaden försvann ocksåde underliggande värdena i dessavärdepapper, och bankerna hartvingats konstatera stora förluster.För en svensk placerare kommerfrämst långlöpande räntefonder ifråga när kapital ska placeras ochspridas på räntemarknaden.Kontanter (likvida tillgångar,”cash”) avser instrument på penningmarknadenför vilka löptidenär upp till ett år. Här hittar vi kortlöpanderäntefonder, statsskuldväxlaroch banktillgodohavanden.Som grupp betraktat är detta densäkraste investeringsformen av detre nämnda, men den ger (i regel)också den lägsta avkastningen.Risken för att förlora pengar ärallmänt sett väldigt liten, eftersomstaten står som garant för flera avdem. För placeraren är inflationendet största bekymret, eftersomdenna kan överstiga och därmedäta upp avkastningen över tiden.Klockmodellen är alltså drygt70 år gammal i dag, och även omdet finns ett antal varianter ärden i grund och botten intakt. Enhel del finansinstitut och investmentbankerredovisar sina lägesbedömningarmed utgångspunktfrån denna modell.Men några av de professionellaförvaltarna tycks inte viljadela med sig av sina kunskaper,för i några av de uppdateringarjag får mig till hands förekommerfriskrivningar som till exempel:”Detta material är till för professionellaplacerare och inte avsettför privata placerare.” Själv anserjag att det är bra om kunderna vethur vi förvaltare tänker och vilkaavväganden som ligger bakom debeslut vi fattar.Låt oss därmed titta på investeringsklockanmen först på denvidhängande investeringscykeln,som är ett annat sätt att beskrivaskeendet. Den horisontella ochsvarta linjen i investeringscykeln(diagram 1) illustrerar den långsiktigatrendtillväxten. Detta ärvad ekonomer benämner somen ekonomis (ett land, en regionoch även för världen som helhet)potentiella tillväxt och anges förBNP-tillväxten i årstakt (BNP =bruttonationalprodukt).Vid en tillväxt på denna nivåär ekonomin i balans och växermaximalt utan att inflationen(priserna) ökar. För USA uppskattasdenna ”normallinje” ligga på2,7–2,8 procent per år, för Europapå runt 2 procent och för Sverigepå 2,4–2,5 procent. För Kina vetvi inte riktigt den potentiella tillväxten,på grund av de senasteårens extremt starka tillväxt, menen gissning är 5–6 procent. Förvärldsekonomin som helhet liggerden på runt 3,5 procent.Vid tillfällen när den heldragnablå linjen, som illustrerar denfaktiska BNP-tillväxten, går underden potentiella (horisontelllinje) befinner sig alltså ekonomini fråga under trendtillväxten.Ekonomin ligger över trenden omden blå kurvan ligger ovanför densvarta linjen. Förenklat kan sägasatt högkonjunktur gäller när tillväxtenär över trend och lågkonjunkturnär den är under. Medviss förskjutning påverkas inflationen(den blå streckade linjen)av den tillväxt som råder. Baseradpå tillväxt- och inflationstrendkan konjunkturcykeln därmed

delas in i fyra faser: Inflationsnormalisering(engelska: ”reflation”),återhämtning (”recovery”), överhettning(”overheat”) och stagflation(”stagflation”). Historisktsett har hela cykeln oftast varat i3 till 7 år, med ett genomsnitt somkan observeras sedan början av1970-talet på 5,4 år.Diagram 1: InvesteringscykelnInvesteringsklockan är ett annat sätt attbeskriva utvecklingen, och i diagram 2är investeringscykeln översatt till dennaandra form.Diagram 2: InvesteringsklockanInflationsnormalisering, ellerreflation (klockan 6–9), innebäratt inflationen i kölvattnet av denallt svagare tillväxten börjar fallatillbaka efter att prisökningstaktentoppade klockan 6. Den normaliserasnu successivt, vilket ären effekt av att tillväxten fortsätteratt bromsa in. Råvaruprisernaär på väg nedåt från sin topp, vilketpåverkar den kostnadsdrivnainflationen. Reflation behöver intenödvändigtvis betyda att recessionråder – det kan också varafråga om en mildare inbromsning(som i mitten av 1990-talet).Börsen bottnar och vänder cykelmässigtuppåt omkring klockan8, vilket är 4–6 månader (historisktgenomsnitt för S&P 500-index är4,5 månader) innan konjunkturennår sitt lågmärke vid klockan9. Börsen vänder alltså upp sent idenna fas och hinner därför ge baraen medioker avkastning. Enligt enstudie från Fidelity Investment, enav världens största fondförvaltare,har aktier i medeltal i denna faslämnat en avkastning på 4,6 procentunder perioden 1973–2006.Obligationer ger här den bästaavkastningen (9,8 procent), vilketberor på att centralbanken sänkerräntan och inflationsförväntningarnaminskar.Återhämtning (klockan9–12). De räntesänkningarsom skeddei föregående fas har nuhunnit arbeta sig nedåti ekonomin, och tillväxtenvänder uppåt.Företagens vins ter ökarnu snabbt. Beroendepå att recessionen skapadestor ledig kapacitet, både iproduktion och på arbetsmarknad,fortsätter inflationen sin nedåtriktadebana. Kombinationen starkvinsttillväxt i företagen och lägreräntor gör att detta är den bästatiden för aktier. I medeltalhar aktier lämnaten avkastning på19,9 procent i de återhämtningsfasersomförekommit från 1973.Överhettning(klockan 12–3) innebären tillväxttakt betydligtöver trenden iekonomin. Den starkatillväxten leder till flaskhalsar häroch var. Lönerna stiger på grundav arbetskraftsbrist i vissa sektorer,fastighetspriserna toppar ibörjan och råvarupriserna skjuteri höjden, beroende på den starkaefterfrågan. Inflationen vänderuppåt efter att ha varit som lägstklockan 12 och fortsätter uppåt tillklockan 6. Aktier går någorlundabra, åtminstone i början, men närcentralbankerna (läs Federal Reservei USA) börjar höja räntankring klockan 1 ska de underviktas.I denna fas genererar råvarorbäst avkastning.Stagflation (klockan 3–6) ärden värsta tänkbara investeringsmiljön.Inflationen ökar, som enbaksmälla efter överhettningen,samtidigt som tillväxten avtar.Centralbankerna drog i överhettningsfasenupp räntan för att stävjainflationstrycket, och nu kom­Tidigare avsnittav skolan finnsatt läsa på www.aktiespararna.se/utbildning.mer resultatet. Detta behöverdock inte nödvändigtvis betydadjupa och allvarliga stagflationsperioder– som vid oljekrisernapå 1970-talet – utan om perioderdär inflationen går upp betydligtöver centralbankens mål, samtidigtsom tillväxten viker. Aktierär nu det sämsta tillgångsslaget,men även avkastningen påräntebärande papper är svag. Idenna miljö handlar det främstför placeraren/förvaltaren omatt bevara kapitalet intakt ochinte förlora pengar. Råvaror gåri inledningen bra men vänder tidigtnedåt.Vad är klockan i dag?Inflationen har i flertalet länderstigit snabbt 2008, samtidigt somtillväxten vänt nedåt. Råvaruprisernatoppade under senvåren/sommaren 2008. Bankerna är,som ett resultat av finanskrisen,svårflörtade och återhållsammamed att låna ut pengar till företagoch hushåll. Likviditeten, ellertillgången på riskvilligt kapital,kan benämnas som stram.Baserat på de data som redovisats,och marknadernas beteende,pendlar klockan just nu kring6, alltså i skarven mellan stagflations-och reflations faserna. Medlägre råvarupriser och vikandetillväxt bör detta betyda att inflationenär nära att toppa (ellerredan har toppat) och att vi underhösten kan gå in i den merpositiva reflationsfasen.Råvaror har gjort sitt, kringklockan 3–4, aktier går uruselt(sämst av alla), och ränteplaceringarär mediokra. Om en positivavkastning kan uppnås idetta läge ska den främst tillskrivastillgångsslaget Valuta, somofta vänder långsiktiga trenderi denna fas. Aktuell är USAdollarn,som bottnade i somrasoch som på några månader haråterhämtat sig rejält mot euronoch många andra valutor.När klockan passerar 6, ochdet i statistik visar sig att inflationenbörjar vika nedåt, höjer viberedskapen. När den slår 7, ochnär någon större och viktig centralbankbörjar sänka styrräntan,kan det vara dags för en försiktigompositionering av portföljenfrån defensiv till fler aktier.45