Västeråsbygden - ett program för kulturminnesvård - Västerås stad

-'" -~. ' -........?!-...~

Omslagsbilden: (Foto: Arkair HB, Stockholm) Bilden visar biafossila åkrar (övergivna på 1900-talet)nertill till höger om vägen och ödegården Enbys hustomt (avhyst på 1890-talet) till vänster om vägen.[ bakgrunden skymtar gården Klavsta, [rsta socken.

••or---VASTERASBYGDEN-----,ETI PROGRAM FÖR KULTURMINNESVÅRDDel I: Sockenvis beskrivning över kulturminnen sammanställdi mars 1987 av kommunens stadsbyggnadskontor i samarbetemed länsmuseet mO och utgiven av Kulturnämnden.SKULTUNA6---.,'\\ \-----4 " SKERIKE~ 5 ~/',/ ,_ I v'JDINGTUNAy~1 ) • ~3

INNEHÅLL DEL I1 BAKGRUND OCH SYFfE 72 UTVECKLINGEN FRÅN FORNTID TILL NUTID 102. 1 Naturlandskapet 102. 2 Det agrara kulturlandskapet 122. 3 Bebyggelsen i kulturlandskapet 183 KULTURMIUÖER AV SÄRSKILT VÄRDESockenredovisningens uppläggning3434Sammanställningskarta 383. 1 Bö VÄSTERÅS-BARKARÖ SNA Ridön404346C kyrkby 48D Askö 50B FulleröBarkarö3. 2 Ry RYTTERNESN 52A Rytternevägen (Åholmen-Tidö) 56B Horn-Lagersberg 62CDHornssundLundby6465E LöpdalF Timmesta (Kallsäby, Di)66673. 3 Di DINGTUNASN 687274ABSippersta-LospångaFrändestaCDJölmestaDingtuna-Lundby kyrkbyar7576E VändleF Ekeby80828384J Oppvreta 84GHStockkumlaÖstjädraK Vångsta 863. 4 Li LILLHÄRAD SNA Lillhärad kyrkby-Skävsta8890B Slagårda 923. 5 Ske SKERIKE SN (exkl stadsbebyggelsen) 943. 6 Sku SKULTUNA SN (exkl stadsbebyggelsen)A Svartådalen (Ekeby-Brottberga, Ske)981023. 7 Ha HARAKERSN 110A Rullbo-Bäckarna 114B Svanå 115C Västeräng-Ängsbacken 118D Haraker kyrkby-Skepplinge 1203. 8 Ro ROMFARTUNA SN 122A Åbylund-Munga 125B Hallsta by 128C Lycksta-Frösvi 130D Romfartuna kyrkby-Myrby 1324

3. 9 Hu HUBBO SNA Näs-AlvestaB Hubbo kyrkby-JädraC Tillberga stationsområde3.10 Ti TILLBERGA SNA Tillberga kyrkbyB AbergaC Sundby-ForsD Hedensberg3.11 Se SEVALLASNASevalla kyrkby-Väsby3.12 To TORTUNA SNA Ekeby-NederstaB NortunaC Tortuna kyrkbyD Öster Råby-Ängesta3.13 Bj BJÖRKSTA SNA Väster Åby-KolmstaB Lundby-ÖverstaC Björksta kyrkby-FrögärdeD NäsE Nykvarn-IgelstaF MålhammarG Vedby-Sundängen3.14 Äö ÄNGSÖ SNA Ängsön3.15 Ku KUNGSÅRA SNA Kungsåra kyrkbyB Gottsta backarC Karleby3.16 Kä KÄRRBO SNA Kärrbo kyrkbyB LindöC FrösåkerDAggarön3.17 Ir IRSTASNA Irsta-SpringstaB GäddeholmC Brunnby-Hagbyholm3.18 Ba BADELUNDA SN (exkl stadsbebyggelsen)A Malma-Tibble-Furby3.19 Lu LUNDBY SN (exkl stadsbebyggelsen)3.20 Vä VÄSTERÅS STADSBEBYGGELSE4 BIHANG4. 1 Turer i västeråsbygden, två exempel4. 2 Ordförklaringar4. 3 Källor och handböcker4. 4 Historisk tidsaxel(DEL II innehåller förslag till åtgärder)1361381401421441461471481501521541581601611621641661701741761791801831861881911982002022032042082102122142162202272312342382442462502502562642665

MEDVERKANDETexterErsson, Per-GöranGladh, LennartLignell, CarlSigurdson, AnnchristineSimonsson, EvaStröm, KristerAvsn 2.2 samt 3 (om kulturlandskapet)Avsn3.1Avsn 1samt 3 (inledning), huvudredaktörAvsn3 (om bebyggelsen), 4.2, 4.3Avsn4.1Avsn 2.3 samt 3 (om fornminnen)BilderArkair HB, StockholmFlemström, SvenLindblom, BrittaNorden, LottaUr länsmuseets samlingar, ur sockenvisainventeringsrapporter samt av Ersson, Pajesoch SigurdsonOmslag samt sid 7, 9 och 39Övriga flygfotografierKartritning, layout omslagTeckningar avsnitt 4.2Markfotografier samt teckningarÖvrig medverkanEk,HjördisSimonsson, HenrySigurdson, AnnchristinePehrsson, SynöveWalette, GertLindqvists Foto, VästeråsReproavdelningen, Västerås kommunKontorstekniska avdelningen, Västerås kommunPajes, KrystynaVästra ArosTryckeri, VästeråsSammanställt underlag, rekommendationerSakkunnig granskningAdministration, kompletterande utredningAdministration, kartkompletteringKartreproduktionerFotoarbeteFotorastreringFotosättning, montering, layoutHuvudlayoutTryckningFlygbilderna godkända för publicering av Försvarsstaben.Materialet får reproduceras om källan anges.ISSN-0347-8416ISBN 91-87264-02-1Västerås Kulturnämnds skriftserie Nr 166//(

Bakgrund och syfte----------------------------1 BAKGRUND OCH SYFTEMiljövärdena har allt mer uppmärksammats inomkulturminnesvården. Kravet på en helhetssynhar kommit fram genom att den tidigaremonumentinriktade kulturminnesvården upplevtssom otillräcklig. Helheten - kulturlandskapetär ett resultat av människors verksamhetunder lång tid. Genom den tekniska utvecklingensker omvandlingen idag så mycketsnabbare - så snabbt att nya värden inte hinnerersätta de gamla. Att kunna uppleva kontinuiteteni utvecklingen är ett värde i sig. Målet ärdärför inte att skapa museala reservat utan attinordna det nya i det gamla, men också att motverkasmygande försämringar, som inte är nödvändiga.En värdefull miljö är svårdefinierad. Den gersig till känna i en obestämd känsla av kvalitet,karaktär, historisk äkthet och kontinuitet.För att rätt hantera en känslig miljö bör manbesitta viss kunskap om miljöns framväxt ochvilka faktorer, topografiska, ekonomiska, estetiskam fl, som skapat den. Det underlättar bedömningenav vilka miljöegenskaper, som detär angeläget att bevara.Arbetet med kommunala kulturminnesvårdsprogramhar initierats av Planverket-Riksantikvarieämbetet.De kommunala programmenskall senare sammanställas till länsvisa program.Länsstyrelsen och länsmuseet har svaratför ett omfattande underlagsmaterial (bl asockeninventeringarna), som utgör ryggraden idet nu framlagda förslaget. Själva programmethar gjorts på stadsbyggnadskontoret med konsulthjälpoch i nära samarbete med länsmuseet,länsstyrelsen och kultur- och fritidsförvaltningen(se Medverkande, sid 6).Tidö slott, Rytterne socken7

1 --------------------------- Bakgrund och syfteKulturminnesvårdsprogrammet för Västeråskommun består av utredningen, »Västeråsbygden«,samt av det bevarandeprogram för stadsbebyggelsen,som antogs av kommunfullmäktigei juni 1985. »Västeråsbygden« består i sin turav två delar, denna beskrivning - DEL I, ochdet separata avsnittet om åtgärder och reglering- DEL II.Programmet som helhet skall utgöra grund förpolitiska beslut om bebyggelse och markanvändning.Det avses bli antaget av kommunfullmäktigesåsom en del av kommunens kommandeöversiktsplan. För att göra materialetmer allmängiltigt och pedagogiskt användbarthar dock alla förslag till åtgärder och beslutförts samman i en separat handling med en mertidsbegränsad aktualitet.Genom att sprida kunskap om kulturmiljönsbakgrund kan man också vinna förståelse fördess fortsatta vård och utveckling. Beskrivningenvänder sig därför i första hand till markägarnamen också till övriga kommunmedborgareoch turister. Strävan harvarit, att materialetskall kunna användas i skolundervisningenoch i folkbildningsverksamheten samt av ideellaföreningar och av samhällsorgan, som bevakarkulturfrågorna.Redovisningen har lagts upp så långt möjligt eftersockenindelningen med det bestämda syftetatt stödja verksamheten i lokala hembygdsföreningar,gillen m m. Lokaltförankrad kunskapär en grundförutsättning för att en kulturtraditionskall fortsätta att leva.Inledningsvis ges i kapitel 2 en koncentreradskildring av kommunens historiska utveckling.Stadsbebyggelsen berörs dock mycket summariskteftersom den avhandlats i inventeringsrapporten1980. Ett särskilt avsnitt ägnas åtkulturlandskapet. Man har först under de senasteåren börjat uppmärksamma spåren efterde areella näringarna och gamla ägostrukturer.Programmet är i detta avseende ett förstlingsverk,som bygger på västeråslektorn PerGöranErssons forskningar. Hans fältstudier täckerdock inte riktigt hela kommunen.Lundby by med St Rytterne kyrkoruin8

Bakgrund och syfte---------------------------- 1Mer påtagliga brister finns vad gäller kännedomom äldre vägar och broar, även om dessaföreteelser har behandlats så långt det gått.I kapitel 3 redovisas kommunens viktigastekulturminnen socken för socken: ett pedagogiskturval av fornlämningar och spår i kulturlandskapetjämsides med den del av bebyggelsen,som ansetts värdefull eller märklig. Densenare listan är hämtad från de tidigare sockeninventeringarna,i vilka man också kan finnaen individuell beskrivning av de utvärderadehusen. Vidare presenteras ett 60-tal större ochmindre områden, som på olika sätt belyserkommunens utveckling från förhistorisk tidoch framåt. De är särskilt innehållsrika inte barapå byggnader och fornminnen i traditionellbemärkelse utan även på andra spår i odlingslandskapetoch terrängen. Huvuddelen avområdenahar den karaktären att en särskild anpassningav nytillkommande byggnader är motiverad.Några avser vetenskapligt-pedagogisktintressanta platser, där miljöfrågornakommer i andra hand. Områdena återfinns påsammanställningskartan på sid 38. Själva stadsbebyggelsenhar, som ovan sagts, redan slutbehandlatsoch tas inte alls upp här, så när som pånågra frågor om fornminnen.Källförteckningen (sid 264) innehåller en listaöver kommunens, länsstyrelsens och länsmuseetsegna tidigare utredningar om lokalbyggnadskultur och byggnadsvård. Den tarockså upp allmän litteratur för fördjupade studieri berörda ämnen. Slutligen återfinns ocksåkällorna till de sakredovisningar som görs itexten.Del II är skriven främst som en bakgrund till dekommunala ställningstaganden som kan påkallas.Den behandlar lagstiftningen och dess tilllämpningmen där utvecklas också ideer omhur kommunen skulle kunna medverka till attgöra bygdens historia levande (se del II, avsnitt5.2). Slutligen innehåller del II förslag till huransvaret för vården skall kunna fördelas ochhur tillsynsfrågorna skall regleras.Gravrösen på Hornåsen. Ryt/erne sno9

2.1 Na'turlandskape"t2 UTVECKLINGEN FRÅN FORNTID TILL NUTID2.1 NaturlandskapetBerggrunden en avgörande naturförutsättningBerggrundens form bestämmer till stor dellandskapets utseende medan bergarternas kemiskasammansättning har stor betydelse förväxt- och djurlivet. Det urberg vi idag har ikommunen består huvudsakligen av gnejs ochgranit.Under en geologiskt lugn period lagrades leroroch sand, som nötts bort från dåtidens bergskedjor,i hav och påland. En period av stor dramatikföljde med bergskedjeveckning, jordskalvoch vulkanism. Leran och sanden utsattesför höga tryck och hög värme. Smältor från jordensinre trängde upp och graniten föddes.Den bergskedja, som bildades kallas Svekokareliderna.Den var mycket mäktig, kanske högreän Himalaya! Dess toppar är för minst 600­800 miljoner år sedan borta och vi går idag pårötterna av dessa berg.dessa och andra geologiska företeelser beskådas.Tydliga sprickdalar och/eller förkastningarfinns exempelvis i Björksta (Lillåns dalgång),längs Badelundaåsen, Frösåker-Limsta,från Askö in mot Västerås och en annanupp mot Dingtuna. De framträder alla på topografiskakartan.Lokaler lämpade för geologistudier är ocksåvägskärningar och bergtäkter, tex vid Häpplingenorr om Tortuna. De tydligaste exemplenpå jordskorperörelserna är dock storskaliga.Ett fint exempel är Mälaren som ligger i en V­O förkastning samt Svartån och Sagån som rinneri NNV-SSO sprickdalar.BERGARTSKARTATill de mycket gamla bergarterna hör även dengrovkorniga pegmatiten och grönstenen. Pegmatiten,ses ofta som ljusa gångar i en för övrigtmörk häll. Grönsten är en gemensam beteckningför mörka, basiska och mer lättvittradebergarter. De har därför en mycket positiv inverkanpå växtligheten, vilket bIa kan exemplifierasav lundfloran på Norra Björnö.På Mälarens botten finns de yngsta bergarternainom kommunen. De är ca 1,2 miljarder årmedan gnejsen och graniten är 1,5-2 miljarderår. Berggrunden har sedan i olika omgångarunder årmiljonerna utsatts för sprickbildningaroch förkastningar. Detta kan man bIa se i naknahällar i form av veck och tvärt avbrutnamönster. Vanligt är också att ursprungligen vågrättliggande lager tippats och nu står mer ellermindre lodrätt. Överallt där kal bergrund träderi dagen såsom tex i Ängsöarkipelagen kanD Granit~GnejS• GrönstenI -LLo-L....... ::::::\J Pegmatit10

NaturlandskapetIsen skulpterar om landskapetDå isen lämnade Västeråstrakten för ungefär10 000 år sedan hade dess krafter verkat på underlageti ca 60000 år. När isen var som tjockastvar den 3-4 km! Den enorma ismassanstryck, kombinerat med dess rörelse mot söder,hade stora effekter på berggrunden. Bergtrycktes ned, spräcktes, krossades, slipadesoch transporterades. Isen skapade på detta sättsin egen, osorterade jordart - morän. Rundhällarär ett annat exempel på isens nedbrytandekrafter.De mäktigaste spåren från istiden står dock intesjälva isen för, utan dess smältvattenmassor.Badelundaåsen, med biåsar, och Hornsåsen iväster är uppbyggda av enorma isälvar. Inlandsisenssmältvatten rev med sig mängdermed sten, grus, sand och lera. Då hastighetenpå det strömmande vattnet minskade vid utloppeti havet, sjönk allt material till botten. Detmaterial åsarna är uppbyggda av har ofta transporteratslång väg. I Badelundaåsen finns bådeporfyrer och sandsten från Dalarna. Badelundaåsenär en mycket imponerande isälvsbildning.Den sträcker sig från Siljan i norr,över Mälaren och genom Södermanland tillöstgötakusten i söder. I Mälaren syns enbartdess högsta toppar i form av sk åsöar, tex Storaoch Lilla Sandskär och Flaten. De åspartier viidag ser höja sig över lerslätterna är endast 2/3av åsarnas egentliga höjd, resten döljs av lermassor.På moränryggarna ligger ofta fornlämningar.Ryggarna stack tidigt upp som holmar och skäri en fornhavsvik och utgjorde senare de endafasta och torra områdena i vidsträckta våtmarksområden.Västerås NV delar, som först blev land, följt avhöjdpartierna på Badelundaåsen, Djäknebergetoch andra delar av terrängen, som vi idag hittar30 meter över havet.För ca 1000 år sedan hade landet höjt sig såmy~t att Mälaren avsnördes från Östersjönoch i olerades som insjö. Landhöjningen pågårän ida och är i Mälarområdet 4-5 dm på 100år.ISAVLAGRINGAR.r Rullstenros• : De Geermoriin.J IsriktningLandet höjer sigIsens enorma tyngd pressade ner jordskorpan.Då isen smälte undan och slutligen försvannbörjade jordskorpan sakta höja sig ur det hav,som då hade bildats. I drygt 4000 år låg kommunenunder vatten. Ungefär 3500 f Kr börjadeden höja sig över vattenytan. Det var11

2.2 --------- _Det agrara ku"turlandskapet2.2 Det agrara kulturlandskapetDefinitionerMed kulturlandskap menar man det landskapsom har påverkats av mänsklig aktivitet. Det ärsvårt att i syd- och mellansverige påträffa motsatsen,dvs naturlandskap, annat än bland kalaklippor i kustbandet. Även större skogar i våratrakter har i regel utsatts för påverkan i form avskogsvård, avverkning, betning etc.Dagens kulturlandskap är ett resultat av mångaaktiviteter som utförts under flera tusen år.~omliga mosaikbitar är ytterst otydliga ochIbland svårtolkade, andra är mycket pregnantaoch lätta att identifiera för en lekman. Självfallethar 1800- och 1900-talets olika aktiviteterkommit att överlagra och vanligtvis helt domineraöver äldre inslag i landskapet.Fossila åkrar, Husta, Dingtuna snoDe åkertegar eller andra former som övergivitsför mer än 100 år sedan kan betraktas som fornlämningar.Till skillnad från tex gravhögar harflertalet ålderdomliga landskapsformer ettsvagt skydd. Först under senare år har dessaförsummade fornlämningar och miljöer fåttökad uppmärksamhet.Till karaktäristiska formelement i det agrarakulturlandskapet hör åkerytor, ängar, hagar,diken, hägnader, odlingsrösen, vägar, fägator,broar, brunnar, källor, bytomter, gränsmärkenmfl. De traditionella fasta fornlämningarnahör också hit, såsom gravar, ruiner, husgrunder,fornborgar, resta stenar mm.Man kan dela in de formelement, som idag tillsammansutgör kulturlandskapet i fossila, reliktaoch recenta element. De fossila har heltmist sin ursprungliga funktion, tex husgrunder.Relikta element har förlorat någon eller någraav sina primära funktioner, tex den fd fägatasom idag används som väg till Tå i Romfartunafrån sydväst. De recenta elementen fungerar ialla sina ursprungliga funktioner.ZonerInom nuvarande Västerås kommun förekommerett mycket varierande kulturlandskap, beroendepå bIa omväxlande geologi, morfologioch vegetation. En zon längs Mälaren karaktäriserasav storgodsdrift med stora sammanhängandeåkersystem och vackra parker medädla lövträd kring bebyggelsen. Ett antal frälsegodsframträder här redan under medeltiden.From 1600-talet växer antalet frälsegodskraftigt i form av säterier, ofta på platsen för enavhyst bondby, såsom Fullerö i Barkarö, Hagbyholmoch Kusta i Irsta, Målhammar i Björkstasamt Springsta i Kärrbo. Under 1600-1800­talet uppstår dessutom mängder av torp i utkantenav godsen.12

Det: agrara kulf:urlandskapet: 2.2Gårdarna och byarna är i regel ganska unga,dvs medeltida, beroende på att en stor del avmälarzonen kunnat koloniseras sent genomlandhöjning. Ytterst få byar har över huvud tagettillkommit efter medeltiden.De förr så omfattande strandängarna odladesupp under 1700-1800-talen. Uppodlingsgradenär numera hög.Närmast norr om mälarzonen finns ett brettbälte som domineras av familjejordbruk. Uppodlingsgradenvarierar kraftigt men är i genomsnittlägre än i kustzonen. Byarna har oftamycket hög ålder, dvs från järnåldern, och bytomternaanses vara ofta kontinuerligt bebyggdaända sedan etableringen.En viss tillväxt av antalet gårdar och byar ägerrum under yngre järnålder och tidig medeltid,varefter en stagnation eller möjligen en minskningav antalet bebyggelseenheter uppträder ca1350-1450. Därefter kom återhämtning ochtillväxt. Speciellt under 1800-talet ökade antaletgårdar per by och nya avgärdagårdar på byarnasutmark mycket kraftigt. Imellanzonenhar skattebönderna, dvs de självägande, nästanalltid dominerat. Här ser man också tydligastexempel på att det tidigmedeltida solskiftet, (seförklaring sid 16) med bytomtreglering har genomförts,inte minst i Kungsåra och södra Sevalla.Flertalet byar har i slutet av 1700-taletgenomgått storskifte och nästan alla har under1800-talet utsatts för laga skifte. Hallsta by iRomfartuna är ett av de bästa exemplen på huren by ser ut som inte genomfört laga skifte.BEBYGGELSEPERIODER- Järnåldern• Spridd bebyggelse• EnsamgårdarJärnålderns senare del• Byblldning.........Hallsta by, en oskiftad by i Romfartuna snoLängst i norr och nordväst är uppodlingsgradeiJ. ,avsevärt lägre, jordbruken relativt små ochskogsbruket spelar stor roll. Byarna är i regelsmå och andelen ensamgårdar hög. En stor minoritetav bebyggelseenheterna är ung, dvsfrån högmedeltiden eller ännu yngre. Landskapetsolika element är vanligen betydligt yngreoch mer outvecklade än i de två sydligare zonerna.Det redan från medeltiden märkbara inslagetav andra näringar än jordbruk har framförallt samband med järnhantering och vattenkraft.Skattebönder dominerar helt i zonen.Samhörigheten med Bergslagen är påfallande.På kartan över ortnamn syns även gränsernamellan Mälar- (I), Mellan- (II) och Bergslagszonen(III). Den ena namngruppen visar vanligaoch typiska ändelser på byar/ensamgårdarunder järnåldern, fram till 1000-talet. Denandra gruppen (-bo, -boda, -torp), som ärmycket mindre, innehåller typiska medeltidaby- och gårdsnamn (ca 1050-1520). Det finnsavsevärt fler ortnamn på framför allt -torp(et)1000 -1200-talet ~• Reglerade bytomter ... .. .. ..• Soiskifte1700 -1800- talet• Hemmansklyvning• Storskifte1800 -1900- talet• Utflyttning av gån:lar• Sammanslagning avmark• Laga skIfte..B!UEJ ..13

2.2 Dat groro ku/turlonc:lsk petORTNAMNoch KULTURlMIlSKAPSZONER• Byn(IIM från forNStonsk hdi-Il'lg., -sta, -tunn och -by I... Bynomn från medelhdeonl-bo, - bodo och.torp lIMolorzooenn MeUanzonenm BergslagszonenZongrnnsSkog--~ ,. ---P6 d~'ma och ~f,ufö/Ja"d~ kartor in"rr kommIUu'" har fllll'Orandesockenk)'rkorlororienltrmgt!ns skuJl markerats med kryssool'St1t omkartb/fdm i (nrigl avserforhdllandt!n fort! kyrkamas tillkomstsom uppst tt från 1600-talets början. Dessaplatser var dagsverks- och soldattorp mO som iregel inte kunnat tillväxa till självständiga gärdarmed mantalstaxering. Man ser tydligt koncentrationenav förhistoriska ortnamn (-inget-sta, -tuna, -by) till Mellanzonen. I Mälarzonenfinns f förhistoriska men tskilliga ungaortnamn, varav bara en del har kartans namn-typer. Man kan diirför f det felaktiga intrycketatt stora kuststräckor skulle varit folktomma.I Bergslagszonen finns en hög andel medeltidanamn. En stor dcl av kartans tOmma ytor harf tt bebyggelse först efter medeltiden. En heldel nybyggen i skogsmarken avsöndrades fr, nde gamla byarna.14

Det egrera kulturlandskapet2.2LOPDAL I SABY SH, NU RYTTERNE SN}Storskifte 1794-95t/790- talets kartbild du!rspeglar I stort seu ocbd silUationmv,d{owa karteringen /650-52. Åkern E odlades upp i slIderav 16QO-talet, Vid samma lid uppstod i!II torp och soldatboswllei SV (e) markerade pd karum), Gardel omedebart SVbylomten "",eMIler mdnga smd flikiga tegar, KiillbäcksdkemDetta dkergärde Jwr en mer dlderdomliglllUef'rule lillde tIIulra glirdellu. Det {ore{aller stIlltIolikt au gärdel hör lillbyllS a/clsla inägor, möjligen Cif cnsii!lesgOrde, De öllriga gär·demi F och G J med mdngll mkll diken, har säkert modemiserl/lsltrlder llörma,H {öregdemle sekler{ör all bäl/re klIlIna 1iInyt/jmenligl ddtidelIS e{{ektil'o metoder, Det slörsIa gärdethar sannolikl imc I'arit sd Slort IIrspTllnglt'gen.Genom uppodlmg aven smlflo/,kI stor äng har glITdn SlIeas­Sll"t I·idgats{ram lill senusll600--talets{orsIa halfr I samba"dharmed har nordl'(Ulra humetlurts (jl'ertdl drgdllge" F. sd altde bdda tvdsädesgardena blev IIngefilT lIka slOm V"der 18IJ()­och /900--talel har reste" av ängsmarkfIl och SOl/ra lIImarke"odlals upp. Den/illa, "as/(II/ hudml/ska dkem (JI) NO by·tomlen murkeTtIS l akl 19 /727 som fil perfekl rekumgel mel/fyra lika bredlllegar. Den kimlw lmväms som bymnd/, slälll'lför dell oregelbundna hytomt/'II. De etlSki/da gdrdamllSägOlIl­"ehav syns inre pd kllr/(lII.15

2.2 De't agrara ku/turlandskape'tUtvecklingUtvecklingen i hela kommunen under de senaste1500 åren kan beskrivas på följande sätt:Spridd ensamgårdsbebyggelse började successivtersättas med byar för ca 1500 år sedan. Defåtaliga resterna av äldre järnålderns kulturlandskapöverlagras med ett annat mönster avmedeltidens landskap, i vilket dagens jordbruksbebyggelsehar sina rötter.Nya rön tyder på att medeltidens former börjarväxa fram från ca 700 e Kr. De äldsta åkrarnavar kvadratiska eller rektangulära och man tilllämpadeensädesbruk, dvs odling flera år i följdoch därefter röjning av ny åkermark.Ca 1000-1200 genomförs genomgripande förändringari byar framför allt i de bygder somhade stora expansionsmöjligheter. Geometrisktutformade bytomter, tvåsäde och openfieldsystemeti åkermarken, med tegar enligtsolskiftesmodell introduceras. Open field kallarman ett gärde med tegar men utan separatahägnader kring tegarna. Tvåsäde innebar att enby hade två åkergärden, där det ena odladesmedan det andra vilade. Skogsbygderna kännetecknasdäremot av resursbrist och kortareutvecklingstid. Här saknas oftast spår av genomgripandereglering. Bebyggel~eenhet~rnaverkar ännu befinna sig i kolonisatIonsstadiet.Vilken funktion och utseende den geometriskabytomten och det solskiftade åkergä~det hadeframgår bIa i Västmannalagens byggnm~abalk.Här nämns tex »Där skola läggas omknng bynfyra råmärken för tomter och fyra råmärken förfarväg. Då är byn bunden genom bygata. Denvägen skall vara nio alnar bred«. »Nu har bynkommit till rätt solskifte, då är tomt åkers moder.Då skall man lägga åker efter tomt. ..«.»Nu skola de dela åker efter tomt och sätta nedråmärken mellan tegar«. Bytomtens långsidavar byamål, i vilket varje delägare i byn kundeavläsa sin andel inte bara på bytomten utanockså i alla byns inägor. Det var av stor vikt attha ett sådant instrument för medeltidens ickeläskunniga bönder.Solskiftet innebar att tegarna i varje åkergärdefördelades på gårdarna i byn i samma ordningsom gårdarna låg på bytomten, i medsols ordning.Om byn bestod av fyra gårdar låg fyra tegari rad i ett tegförband. Bredden på en tegstod i proportion till respektive gårds tomtbreddi bytomten. En bred hustomt ger alltsåen bred teg. Hur sådana tegar kunde se ut kanman ännu se bIa vid Jädra i Hubbo.Åkern låg i anslutning till bebyggelsen. Dessareal var liten. Närmast utanför fanns den oftabetydligt större ängen och därnäst den trädbevuxnahagmarken. Den fuktigare ängen vidstränder etc kallades sidvallsäng och den torrarehårdvallsäng. I utmarken fanns ibland slåttermyrar.SkalaEkeby by, TortunaByamål0",-==,==,,"==,,"===,==....;;5.;;,,0======-10,0m--=-=.----Den ännu fint bevarade bytomten har omreglerats något eftermedeltiden, men visar ännu principen med geometrlska tomtregleringar.Långsidan är byamål och visar varfe gårds andeli byn och dess olika ägoslag. Byn bestod av tva hela mantal,gården A respektive gårdarna B +C. Gården C har sål~des1/4 av byamålet. Bostadshusen ltgger l norr och uthusen ar samladei söder. En ringgata eller bygata omger bytomtl:n, preCisenligt Västmannalagens bestämmelser. Efter laga skifte 1841­42.II,'I" t16

Det agrara kulturlandskapet 2.2Fram till 1700-talets mitt sker mycket små förändringari kulturlandskapet. Med 1700-taletsstorskifte och 1800-talets laga skifte sker en individualiseringav jordbruksdriften och en koncentrationav ägoinnehavet. Med laga skiftetsprängdes i regel de gamla bytomterna, närmånga gårdar tvingades till utflyttning och dagensspridda bebyggelsebild uppstod.Ett av de mest extrema exemplen på spridningfrån bytomten är Lövsta i Dingtuna. Den~F~dramatiska omvälvningen under 1700-1800­talet innebar också att åkerarealen ökade kraftigtpå ängens bekostnad. Vid 1900 - talets börjanåterstod endast enstaka spillror av ängenoch numera förekommer detta ägoslag knappasti västeråstrakten längre. Rester kan ses bIai Sundängen i Kungsåra. Åkrarnas utseendehar förändrats kraftigt. De förr normala ochtalrika dikena, stensträngarna, odlingsrösenaetc ute i äkermarken har ofta utQlånats och småoregelbundna tegar övergivits. Äkerytorna hardärför numera ett mer enformigt och regelbundetutseende.Markanvändning från 800- 1000-taletfram till 1800 - taletM(lIarenNutida markanvändningGranplanterl"]ÅkerHotDen snabba strukturomvandlingen och rationaliseringeninom jordbruk och skogsbruksamt tätortsexpansionen har i vår tid kraftigtökat hot~tmot mångfalden av olika, ännukvarvarande formelement från skilda epoker.Möjligheten att tolka landskapets förändringaroch bakgrunden till vårt nuvarande landskapoch hembygd försämras självfallet avsevärt.Kommer det mångformiga mälarlandskapet......att om 30 år domineras av maskinanpassade monokulturer?17

2.3 Bebyggelsen i kult:urlandskapet:2.3Bebyggelsen i kulturlandskapetLandhöjningen efter istiden är den främsta faktoratt ta hänsyn till vid enbeskrivning avområdetshela bebyggelsehistoria. I begynnelsenstod allt under vatten! Allt eftersom mark genomlandhöjningen torrlades följde människornaefter och tog den i besittning.Vid den påbörjade kolonisationen speladeåsarna, åarna och de med landhöjningen föränderligahavsvikarna en betydande roll. Åsarna,som höjde sig ur havet före de kringliggandebygderna, blev lämplig mark för människornasförsta bosättning.StenåldernDe första som kom var jägare och fiskare. Restenav deras boplatser har i Västerås påträffatspå Atterstas marker i Sevalla, på Äsåsen iRomfartuna och på Fågelbacken i Badelunda.De bodde där för 4-5000 år sedan. Boplatsfyndenutgörs av stenyxor, avslag, keramik ochbenrester som berättar om det man jagat ochfiskat. Lösfynd av äldre föremålsformer än såhar gjorts på andra platser, vittnande om tillfälligabesök på öar i det kustlandskap som områdetdå utgjorde. Allt eftersom havsstrandenfick ett sydligare läge och fruktbara lerslätterfrilades möjliggjordes en bosättning för åkerbrukare.(Mälaren avsnördes till en insjö förstför omkring 1000 år sedan).Denförsta bosättningen skedde under den yngrestenåldern, från vilken tid en mängd bevaraderedskap, främst stenyxor, genom åren påträffats.Från denna tid är emellertid endast ettbevarat byggnadsverk känt. Vid byggandet avstadsdelen Bjurhovda kunde arkeologerna grävafram en hällkista - en grav från den yngstadelen av stenåldern. Den drygt 4000 år gamlagraven låg under ett vikingatida gravfält ochvittnar om fast bosättning vid den tiden och omkontinuerlig bosättning därefter. Man kan talaom 4000-åriga Bjurhovda.BronsåldernDen därpå följande drygt tusenåriga tiden ­bronsåldern (ca 1500-500 f Kr) - har lämnatåtskilliga minnesmärken åt eftervärlden iV~.sterås, framför allt i form av gravrösen,skarvstenhögar och hällristningar. Från bronsåldernantyds med hjälp av fornlämningskoncentrationenen förtätad bosättning på markernakring LilIån !Dellan Björksta och Tortunakyrkor, stråket Angsösundet - Kungsåra ochIrsta kyrkors omgivningar med avstickare nermot Kärrbo, markerna kring Svartån närmastnorr om Västerås och kring Dingtuna nuvarandesamhälle, Hornsåsen vid Freden i Rytterneoch Vångstadalen upp mot LilIhärad. Betydandefynd har även gjorts vid arkeologiska undersökni,ngari gravar kring Västerås stad påBäckby,Önsta-Gryta och Hökåsen. På Trumslagarbackenintill Vallby friluftsmuseum, hartom boplatsrester från bronsåldern dokumenterats,likaså vid Vedbo gård där Västra Sjukhusetnu ligger.Hällristningar finns framför allt i de östra delarnaav kommunen; i Björksta, Kungsåra och Irstasocknar. Två skeppsbilder finns dessutominne i den nuvarande staden vid Emausbäcken.I Rocklundaskogen finns monumentala gravrösenaven typ som brukar dateras till bronsåldern.Man kan således påstå att bebyggelsen iVästerås kommun var betydande redan underbronsåldern.Hällristning vid Frögärde, Björksta sno (Skepp och skålgropar).18

Bebyggelsen i kulturlandskapet:2.31111111111111111111,YNGRE STENÅLDERN 3000 -1500 f Kr::: Stenåldersboplats[2jjjJ Havsnivån var 35 - 40 m högre ön idagIII1112 3 4 510km~MYEJjHalsring från bronsåldern funnen vid Hökåsen, Hubbo snoKrukskärvor från stenåldern funna vid Äs, Romfartuna sn19

2.3Bebyggelsen i ku,.turlandskapef:JärnåldernDet som främst karaktäriserar den förhistoriskatiden är mångfalden av gravar och gravfältfrån järnåldern. Inom slättbygden, den uppodladedelen av kommunen norr om mälarstranden,återfinns i stort sett intill varje gård dengravplats där dess hedna innevånare fått sin sistavila. Genom Västerås enorma expansion under1900-talet har ett stort antal av dessa gravarundersökts och tagits bort. Flertalet liggerdock orörda kvar. Det rör sig om flera tusen.En del av ortnamnen ger oss antydningar omden andliga kulturen med hedniska offerplatseroch kultcentra såsom Ullvi, Närlunda,Torsvad med flera. Om järnåldersbebyggelsensutbredning och den samtida materiellakulturen talar dessa gravar och deras innehållsitt allt tydligare språk. Gravarnas utseendeoch innehåll varierar. De döda har antingenbränts eller jordats. Det jordade liket har lagtsi en träkista eller kammare av trä eller sten.Resterna av den kremerade har i regel lagts i ettlerkärl men även i andra kärl, såsom hartstätadenäverbehållare. Brandlagret med behållarentäcktes därefter med stenar i varierandeform. Man talar om rösen, högar, kvadrater,treuddar, skeppsformiga stensättningar, restastenar, runda stensättningar osv.I gravarna och på likbålet åtföljdes de döda avden utrustning som man trodde behövdes i livetefter detta. Elden hardock inte förstört allt. Enpåfallande rikedom av metallföremål, främstvapen av järn i mansgravar och smycken i kvinnogravar,är karakteristiskt för området. Enföraning till järnets fortsatta betydelse för regionen?De för ögats upplevelse mest betydelsefullajärnåldersgravfälten är de som ligger på Hornåsen- vars nordligaste gravar dock anlagts underbronsåldern -, Anundshögsgravfältet,gravarna på Gottsta och Darsta i Kungsåra,Tunby i Västerås, anlä.~ningarna norr omDingtuna villasamhälle, Ostens hög och Grytahögen,gravfälten på Badelundaåsen söder omkyrkan och vid Tibble. Det är dock svårt attframhålla ett framför ett annat.Gravrösen på Hornsåsen, Rytteme snoTotalt sett befinner vi oss i en forntidsbygd avsåväl nationell som internationell betydelse.Förutom dessa järnålderns gravar och gravfältär bIa fornborgarna och runstenarna spännandepusselbitar till en samlande bild av Västeråsbebyggelsehistoria sådan den formades förmellan ett och två tusen år sedan.Fornborgarna är försvarsanläggningar. Ingasådana är undersökta i Västerås kommun menmed vetskap om fynd från fornborgar på andraplatser kan man påstå att de har använts alltifrån århundradena kring år O och fram till1000-talet, ja även till början av medeltiden.Runstenarna däremot är i denna del av landetnästan helt koncentrerade till1000-talet.Val/by borg, Rytterne snoFör det fortsatta förloppet av bygdens historiaär det viktigt att framhålla att bebyggelsekontinuiteti dagens bosättning i vårt område mestadelsleder tillbaka till förhistoriska betingelser.Det gäller jordbruksbygden. Skogsområdetnorr om mälarstranden avviker mången gångfrån detta generella mönster.20

Bebyggelsen I kulturlandskapet 2.3YNGRE JARNÅLDERN 500-1050 e. K,(iIII\'Ii:> ,.~r-­I Ii>V\\.r_VK..a.. Fornbol'9orARunstenorARunstenar som flyttatsD Hovsnivån vor .... 5m hogl'l an Idogfsml.lw:gm:J Vallby borg, By2 Sorby borg, Ry3 Sylta, Ry4 Vikhusborgefl, By5 Stensjöberget, Ry6 Lövsta, Di7 Forkesta, Di8 Sltlttertorp, Di9 Skansberget, U10 UljaflStorp, U11 Kampberge/, Sku12 Akerby, Ha13 OstraMunga, Ro14 Rönnbyborg, Vä15 BerghagenSkälby, Vä16 Onstensborg, Lu17 Dybo borg, Ir18 Ekevi borg, Kä19 Solviksborg, Kä20 Näsborgen, Bj21 Bäjbyborg, Ti22 Cullboborg, Se...RunstenarA Lundby kyrkoruin, RyB Kavlinge, DiC Vändle (Norrgdrtlen), DiVändle (Sörgdrden), DiD Saltängsbrofl, LuE Anundshög, BoF Björks/a kyrka (flyttadtill Stockholm)C Ulla Kyringe (flytradtill Md/lrammar), BjHIJKLMNTortuna kyrka, ToRdby, ToBerga (flyttad tillSkultwltl bruk), SkuPrtis/gdrtlen (flyttadtill kyrkan), RoAs (fly/tad tilllänsmuseet),RoUlvs/a (flyttad tillSl'and bruk), HaJädra, /lu21

2.3Bebyggelsen; kul1:urlandskapetMedeltidenVi är framme vid den tid då befolkningen kristnades,då kyrkan så att säga grep tag i individenoch samhällsbildningen. Platsen för nuvarandeVästerås stad blev traktens handels- och bebyggelsecentrum.Handeln med järn och koppar i och utanför riketsgränser var en av orsakerna till stadsbildningen.Dessutom kom adeln så småningom attfå en alltmer dominerande ställning, vilketsammanlagt innebar kriterier för en fortsatt bebyggelseutvecklingmen med nya inslag.Låt oss först ta fasta på kristnandet och desskonsekvenser. I detta sammanhang bortser vifrån de administrativa gränser som de olikahundarena utgjorde och går direkt ner på sockenenheterna.Ordet socken har tolkats så, attdet betecknar en sammanfattning av de personersom sökte sig till samma kyrka eller sammahedniska helgedom. Inom Västerås fanns ursprungligennågot fler socknar än i dag. Rytternesocken var ända in i början av 1800-taletuppdelad i Lilla och Stora Rytterne och östradelen av Badelunda utgjordes under medeltidenav Furby socken.Synliga lämningar från medeltidens äldsta skedeeller från övergångstidenjärnålder (vikingatid)- medeltid är runstenarna. De flesta är restaav kristna. Det visar både text och illustration.Många står resta vid vägar och utgör monumentvid nu uråldriga vägsträckningar. »Gisllät göra bro efter Ösel, sin son. Han blev död iEngland. Gud hjälpe hans ande och själ«. Såtolkas inskriften på en av de bägge stenarnasom står resta på var sin sida om vägen vid Saltängsbroni Lundby. På den andra stenen är endastett djur inristat.Ett liknande bromonument med runstenar harfunnits vid V Råby i Tortuna där en av stenarnaförsvunnit. Försvunnit har även en runsten sompå 1700-talet påträffades vid Smäcken mitt innei Västerås. Det är möjligt att den stått vidden äldsta passagen över Svartån.Av de ca 20 runstenar som nu är kända i Västeråsär den som står framför Anunds hög denmest kända. Den står mitt i en rad resta stenarsom kantat vägen förbi den stora högen. Dethar varit ett slags paradgata, vilken ofta i litteraturenutpekas som en del av Eriksgatan.Två orter i Västmanland är genom bestämmelseri den medeltida landskapslagen kända isamband med Eriksgatan. IUpplandslagenfrån år 1296 stadgas att sedan konung valtsskulle de olika lagmännen, däribland västrnännen,under konungens Eriksgata med lejd ochgisslan möta honom vid Uppbåga bro (över Arbogaån)och följa honom till Östens bro (överSagån). Betydelsen av dessa broarframgår tydligtgenom texten i Västmannalagens byggningabalk:»Fyra broar äro vårt land, (dvsVästmanland), som skola gäldas med fyrtiomarker vardera. Enär Uppbåga bro, den andraär Herrevads bro, den tredje är Västerås bro,den fjärde är Sagåbron«.Vid denna tid (l300-talet) var Västmanland indelati 7 hundaren. Det var en administrativ indelningmed rötter i ledungsväsendet för landetsförsvar. De hundare eller härader som berördenuvarande Västerås framgår av kartan.Hundaret eller häradet var också av rättslig natur.I varje hundare fanns en bestämd tingsplats(i Tjurbo och Norrbo senare två). Det är käntvar dessa ungefär låg, men inte hur de såg ut elleri vad mån de var uppbyggda med ett uniktundantag.Lilla Rytterne kyrkoruin.22

BebyggaIson I kultu,-Iondskapal2.3TERRITORIELLA GRANSERVangsbro • t(Farnebo)/--/HarolrerHarodsgrons (1200~ l'Cll JSockengNl.ns Cl600- tal)KyrkorumTingsplats l Medeltid)•SkuitunaGII/lllar EkströmÅke Ilyellsfr(l/IdUlf SporrolIg23

2.3Bebyggelsen; kul"turlandskape'tPå Lundboaberg nordväst om Tortuna kyrkakvarligger en låg ringmur av sten, som är dengamla inhägnaden till den medeltida tingsplatsenför Tjurbo härad och som i tingsbevisenkallas Lundboaberg första gången 1378. Tingsplatsenär i sitt slag unik och ett av de få bevaradebyggnadsminnena från medeltiden i Västeråskommun.Till övriga byggnadslämningar från detta historiskaskede här är ruinerna efter kyrkorna frånllOO-talet i Furby, i Stora och Lilla Rytterneoch framför allt de medeltida delarna i de brukadekyrkobyggnader som härrör från den tiden.Medeltida murar, målningar och lösa inventarieri kyrkorna är historieberättande kulturminnen,fåtaligt representerade utom kyrkorummen.I själva staden Västerås finns sådanaexempel. Slottet har betydande medeltidamurverk allt ifrån 1200-talet. Biskopsgårdenoch Proban är andra exempel. I den centraladelen av Västerås stadskärna finns dessutomokända lämningar efter de första generationernaav stadens invånare dolda under asfalt, gatstenoch kulturjord av olika beskaffenhet.När vi i denna hastiga skiss av Västerås kommungenom tiderna beskrev övergången frånforntid till medeltid berördes runstenarna somvägmärken. Som medeltida vägmärken böräven den katolska tidens vägkapell nämnas.Ett sådant fanns för de sjöfarande ute på Ridöni Mälaren. Merparten av det försvann i börjanpå 1600-talet då dess tegel användes för att repareradomkyrkan. Andra vägkapell har funnitsvid de större vägarna kring Västerås. PåBlåsbo låg S:ta Ursulas kapell med blott obetydligarester kvar. Mer talande är den ruinsom vid Saltängsbäcken står kvar efter S:taGertruds kapell.Övergången till kristendomen innebar revolutionerandeförändringar av vårt kulturliv. Kyrkankom att ta över ansvar som tidigare legat iandra händer - i ättens eller den enskildakärnfamiljens - och med detta följde en alltstridare ström av impulser och nyheter frånkontinenten.Undervisning och social omvårdnad, vägbyggandeoch ny byggnadsteknik med sten hördedit. Teglet började att användas i mitten av1200-talet och blev det dominerande materialeti kyrkobyggnaderna.Ett allt mer organiserat handelsutbyte där järnetfick en ökande betydelse och en allt mercentraliserad makt gav upphov till att Västeråsstad bildades, uppstod, grundlades eller planlades.Det är okänt vad som var den organisatoriskaorsaken till stadsbildningen. Själva stadensom sådan blir allt från dess begynnelse avmycket stor betydelse för den fortsatta historieskrivningenom det område vars samhällsutvecklingvi här summariskt försöker framställa.Rester av stadsbebyggelse från medeltiden; utgrävningar vidBondtorget, Västerås.24

Bebyggelsen i kurturlandskape"t2.3Nyare tidFör landet i sin helhet innebar början av dennatid att Sverige växte till en stormakt och att kyrkanoch kyrkolivet förändrades genom reformationen.Genom förläningar och frälseköpändrades också ägostrukturen på många håll.Detta syns väl inom Västerås, där herrgårdslandskapetännu kan skönjas, framför allt nerevid Mälaren. Internationella stildrag och idealgör sig alltmer gällande i byggandet. 1600-taletsarkitektur finns bäst representerad i Tidöoch Fullerö slott. 16oo-talsherrgårdar som erhållitnya stildrag under l700-talet återfinns iSvanå, Målhammar och Lindö. Ursprungligal700-talsherrgårdar är Fiholm och Hedensberg.Dessa byggnader representerar sin tidsstilideal och har i den egenskapen spelat storroll som inspirationskällor och påverkat den lokalabyggnadsutformningen och den efterföljandetraditionen.Slott och herrgårdsbyggnader uppfördes medparker och alleer. Tillhörande marker sköttesmed dagsverksskyldighet av bönder som boddei enkla torp. De ligger där som två av varandraberoende poler i landskapet - herrgården ochtorpen. Lika intressanta och värdefulla ur socialhistorisksom ur byggnadshistorisk synvinkel.Dagsverkstorpen ligger spridda i utmarkernaofta i skogsbrynen. De som vi möter nu är i regelfrån senare delen av 1700-talet eller 1800­talets början och utgör anspråkslösa byggnaderav framför allt sidokammartyp, timrade ochofta i senare tid panelade. Relativt välbevaradetorpmiljöer kan upplevas på flera håll i Västeråskommun även om de livsöden som där engång utspelats inte går att återuppliva. Definnssom sagt lite överallt. Skall någon framhållas,kan framför allt nämnas torpen som en gånghörde till Svanå och Skultuna, Ängsötorpenoch torpen i norra Haraker. De andra inte attförglömma.Lindö, Kärrbo sno En sätesgård från 1600-taletTorp i Kungsbyn, Kungsåra snoBoställenMånga torp är ursprungligen uppförda för soldatersom militära boställen. De byggdes i traktenpå vanligt sätt med stuga, bod, fähus ochkällare. Eftersom de vanligen förlades i utkantenav byns bördigare marker kom en hel delnyodlingsarbeten att utföras genom de indeltasoldaterna. Även officerarna erhåll sina speciellaboställen vars utseende reglerades genomolika boställsförordningar.25

2.3 Bebyggelson I kuHurlondskapotIntill Västerås finns två sådana som bedömtssom märkliga. Det är dels Hässlö i Badelundasn från 1733, uppförd för överstelöjtnanten vidKungl Maj:ts livregemente till häst, dels Fröviöversteboställe i Skultuna sn från 1814 med entrossbod från InO-talet. Dylika förvaringsbodarskulle finnas för varje kompani av de indel~ta regementena vid kompanichefens boställe.På Tibble i Badelunda finns även en mindreruslbod bevarad.En annan typ av boställen är prästgårdarna.Deras utseende påverkades av förordningarvid olika tidpunkter. Under 1600-talet hadebostadshuset parstugans plan men utökadesmed fler rum på 1700-tatet. Den byggnadshistorisktvärdefullaste är Ängsö prästg rd från1600-talet med samtida tiondclada. Den harförklarats som byggnadsminne. Väl bevaradeprästg rdar av kulturhistoriskt värde finnsäven i Romfartuna och Tortuna.SÄTERIER orh ÖVERSTEBOSTÄLlENunder 1700 - lulet/('JIIII\&,,,-//r-o,.I I\\,-1I\" \J~/-,/! l,/rr///Hdgervallf.Slagdrda+-+­ .61/1bergo• Katfsta+­FrosJundaOF_D.Julpo+-\Tomta- ..... /\\\........Åbylund'--• Igefsta.Hallby• SoterlO Overstebostolle"- \\I262 } 4 S...Käl/a: OlofGmu

Bebyggelsen I kul'u"./ondskoper 2.3Bland de byggnader som av olika anledningaruppfördes i sockengemenskapcns tjänst, förekomockså fanigstugor, Idcrdomshem, sockenstugoroch s småningom skolhus och bygdegårdaroch byggnader tillhörande olika folkrörelser.Det uppfördes frikyrkobyggnader, nykterhetslokaleroch inom arbetarrörelsen FolketsPark och Folkets Hus.För en större geografisk täckning svarade tings·hus och stundom byggnader av konsumentkooperationen.andelsslakterier. mejerier osv.En del finns kvar, men de nesta har fän skanaat förgiingelsen. Finns de kvar har de mycketofta f n ändrad användning och därmed byggtsom eller förändrats p annat sätt.",_//(\, BoYoIlenI *III,"',-/ ... * LängtaDel/~ ',../~,Ekeb~*...,,,FOLKSKOLOR 1842-1942*-(:(,Ba'Sko(a på IondsbyodenSkola t stadenSockenforkortnln'ilKyrkskolon (LJJStoc:kkumla*Gocksta **­*.1< """""""Yalby - Hovdes*v&-q,taJol"*Alvesta* l KVJStberga+-Sorby*Hycklln'il*J_* ~-,Ba,*_1 ) , \,.27

2.3Bebyggelsen; kulturlandskapetfinnas gästgivargårdar där möjlighet till vilaoch inte minst hästbyte fanns.Dingtuna station (gammalt vykort).Kommunikationer1875 invigdes Stockholm-Westerås-Bergslagensjärnväg. Järnvägen blev ett nytt inslag ilandskapet. Stationer och hållplatser påverkadebebyggelsens etablering eftersom järnvägenmest drogs vid sidan om de gamla bygderna.Stationssamhällen uppstod i Orresta, Tortuna,Dingtuna och framför allt i Tillberga, som bleven knutpunkt där lokstallar mm uppfördes.Järnvägen som kommunikationsväg är en delav Västerås historia, som har mycket annat avkommunikationshistoria kvar att berätta ochvisa.Genom järnvägens tillkomst förlorade gästgivargårdarnapå många sätt sin betydelse. Gästgiverisystemethade anor från medeltiden, menfick en fastare organisation först på 1600-taletgenom 1649 års Krögare-och GästgifwareOrdning.Den innebar i princip att vid de större vägarnaskulle på två mils avstånd från varandraDet stadgades samtidigt att markeringar skullesättas ut för varje hel mil - därom vittnar nuvåra milstolpar och milstenar. Gästgiverierfanns för resenärer som reste från Västerås motStockholm i Långby, Väster Åby och Nykvarn.Vägen över Nykvarn miste sin betydelse dåbron vid Östanbro kom till. I Kungsåra har ettgästgiveri funnits i Karleby och skjutsstation iBjuggsta. Mot Köpingshållet låg ett i Vändle.Mot norr från staden sett låg ett i Ekeby, ett iKinsta samt i Hallsta och Vibo i Romfartuna.Byggnader på dessa platser som härbärgeratresenärer i gången tid finns bevarade i texVändle och Ekeby.Föremål och konstruktioner i terrängen somytterligare berättar om vägarnas historia återfinnshär och där i skilda skepnader. Rent förhistoriskaär de hålvägar som observerats mellantvå gravfält på Väster Åby i Tortuna, vidHornåsens gravfält i Rytterne och en ner motTörundabäcken vid Torsvad i Dingtuna. Ävenen del runstenar markerar förhistoriska vägochbrosträckningar, vilket tidigare påtalats.Broarnas ålder varierar. Långt fram i tiden fickman färja över Ängsösundet liksom över sundettill Björnön, och till Nyckelön över Kvicksund.Två broar av äldre ursprung som värderatsmycket högt är den Adlerwaldska bron vidBovallen i Skultuna och bron över Svartån vidBrännugnsbacken.'""-... C\ r to ,.... ,~-L!----'_'-__ ~_...a...--'_~.--L__l __._ ....Stenbro vid Bovallen, Skultuna sno Inskription vid brovalvet: »K J Adlerwald lät göra denna bro år 1817«28

Bebyggelsen j kulturlandskapel 2.3KOMMUNIKATIONSANLÄGGNINGAR-- Vlkhg landsvag under noo-mlet= Viktig landsvag under 1800- tutet-- )arnvog 11870-toJI... Milstolpe l17-18oo-toll6 Milstolpe som or fOmunnenLX,Go.stglverl - SkjutshållStaHonssamhälte (1670-tol)Hållplats f1670-tollLaslugeplots (omkr 19001FO.rjeloQe {omkr. 1900 lStorre bro av kulturlntonskt värdeLaslOgwJalserA f/ornsllnd, RyBorgdsundB Tidö, RyC Sjöbodudden, BöDEnhagen, BöE Hylthamnen, VäF GanJ1a hamnen, VäG Framnäs, BaH GäddehoJm, JrJ Frösdker, KäQJlligiver;er 1775J Vändje, Di2 Gränsla, Li3 SkullUna bruk4 SkuJluna by5 UJvsla, Ha6 Benglsbo, Ha7 HaJ/sIa, Ro8 Vibo, Ro9 Tibble, BoJO När/unda, Ba2 3 4 ~o ••I/ Kinsla, Se/2 Nykvam, BjGästfriver;er wider 18OQ.-.laJel13 Ekeby, Sk"/4 Ldllgby, Bo15 Bjuggsta, Ku16 KllrJeby, KusamII, 7,8,9, I/ och 1229

2.3 -------------------- Bebyggelsen; kulturlandskapetIndustrierÄnnu för hundra år sedan bodde de flesta pålandsbygden och livnärde sig genom jor~bru.~.I staden Västerås fanns i första hand kopmanoch hantverkare. En första förändring kom ioch med järnvägen och så småningom in?ustrietableringar.Denna industriella revolutIOninnebar ju bIa en flykt från landsbygden.För att illustrera en del av denna revolution kanvi se vad som hänt med tex hantverkarna. Förnästan precis 100 år sedan fanns i nuvarandeVästerås kommun, enligt 1881 års länskalender,utanför själva staden 3 murare, 3~ skomakare,30 skräddare, 9 smeder, 14 snIckare, 1vagnmakare, 2 sadelmakare och 1 målare. Un:der rubriken industrianläggningar omtalas da(1881) 3 tegelbruk, 7 sågar, 9 kvarnar och 2bruk. I dag är förhållandet helt annat.Viss industriell verksamhet hade även tidigarefunnits på landsbygden. De äldsta och stö~stavar de bägge bruken Skultuna och Svana. ISkultuna påbörjades 1607 uppförandet av ettmässingsbruk som i snart 400 år med varierandeproduktion varit en betydelsefull arbetsplats.Obetydligt senare kom Svartåns kraftdrivand.evatten att utnyttjas norr därom. Däranlades SIgulskvarnsbruk vid mitten av ~.6?0-talet, vilketfrån början av 1700-talet borjade omtalassom Svanå. Före Svanå fanns en stångjärnshammareännu högre upp längs vattendragetvid Fors.I Svanå var hamrarna igång till 1925. Inte långtfrån Svanå fanns i Kättsta i Haraker för övrigtunder några decennier på 1700-talet en linnefabrik(1739-1763) grundad av manufakturistenAbraham Hedman. Den gav sysselsättningåt ett stort antal människor.Tidig verksamhet som kan kallas industriell varknuten till vattendragen där kvarnar och sågarvar de viktigaste anläggningarna och en del avmycket hög ålder. Redan under äldre medeltidutnyttjades också åarnas fallsträckar.En av de äldsta mer samlade källorna till uppgifterom Västmanlands län i gången tid är ?l~fGraus »Beskrivning över Västmanland« fran ar1754. Han namnger flera mjölkvarnar längsSvartån Sagån och Lillån, liksom vid smärrevattend;ag såsom Millingby nedan Mungasjön.En udda anläggning är ett järnmaonufakt~rv~rkpå Bispebo i Sevalla och skeppsgarde!1 pa Rldön,vilka var igång på 1700- respek~lve 1600­talet samt en benstamp vid Forsby pa 1800-talet.Brännugnsbacken i Skultuna. Hyttor och kolbodar på östra sidan om Svartån.30

Bebyggelsen; kul"turlandskape"t2.3Väsby kvarn i Sevalla . ..... med angränsande såghusI samband med att de äldsta tegelkyrkorna ochVästerås kloster uppfördes på 1200-talet börjadetegel att tillverkas. Tegelbruken har varitspridda på flera platser och underjämförelsevissen tid ofta i 'anslutning till herrgårdarna. Under1900-talet fram till 1950 tillverkades tegelpå inte mindre än 23 platser vid skilda perioderi kommunen. Rester av kvarvarande tegelbrukfinns bia på Gäddeholm i Irsta.Anledningen till den omfattande tegeltillverkningendå var den betydande byggnationen avfabriksbyggnader och tegelhus i städerna såväli som utanför länet.Denna industriutveckling i slutet på 1800-taletoch under 1900-talet med jordbruksreformer,tätorters tillväxt och förbättring av kommunikationerhar varit beroende av varandra såsomorsak och verkan. Den sammanvävda processenhar ju radikalt förändrat samhället och levnadsvillkoren.Nästan exakt 100 år har industriepokeni Västerås varat. Det sekel då stadenvuxit till ett av landets största och ett avdess viktigaste industricentra. Allmänna SvenskaElektriska Aktiebolaget, som ASEA ursprungligenhette, och Gränges Metallverken,tidigare Nordiska Metall Aktiebolaget, blev giganternai denna utveckling.Tegelbruk i Väsby. Sevalla snoPolhemsugnen. en tegelugn från 1700-talet. Gäddeholm.lrsta sno31

2.3 Bobyggelsen , kulturlondskopel//, -'~ ... /t)AuclIJClII,~;-......DAMMANLAGGNINGARav kulturhIstoriskt vardeDammanlaggOIngKartan visar ocksA tidigareSjöar, som utdIkats i relativtsen tid.IiIIITafllP",~/r .. IlarIJO"lItv'\-,I,'t\I/("-,l'l,/'I////SKlJLTUKADFd frOYIsJon -+-~ -+-+-,;-+- Fd Ån!lsJon~ -+--..~ (J/---/~-_.... /-+--+--+-I2 l 4 \Damma' j S\-'Qrtdns ..,a(trnom' 8 Kiittstodomrnen (fd kraft-I VäJterds kraftstation statlQn nu MIldam",)(nu museum)9 Nedredommen, Kvarn-2 Falkenbergska harnen dammen! (/dhammare,~d kvarn till MIldamm) smedja, kvarn och sdg.J kesla kvurn (Id hom. nu regleringsdamm)nu hAUdamm) 10 Ovre dummen, Bruks-4 Forsby kvarn (Id hum dammen (/dhammare,okra~UJlU)nnuM//dmnm) sed/or, nu reglermgs-5 Sh lunakraftstation damm)6 Kvarnbackadummen /I fläl/sj6ft, Fors hammare(regleringsdamm)(Id hammare, smedjor,7 /-/arakers kvan'Yudkvum "II regleringsdamm)och s4K, nu Mil amm)...Dammar j Sagdns I'aUrtlomr/1 Nyk"arn (fd kl-am, nukraftstation)13 Backa kvarn, Orreswsniektr; (fd kl'am ochkrafmation)14 Bredshorn (fd hornoch kraftstation)/5 Stromsbt'rgshorn(ham, sAgo kraftstallOlI)J6 S'römSlläs (fdh'umochsdg, nu kraftstationJ7 Htrrham (fd krufnflltrOlt.horn och sdg)18 Väsby horn (fd hurnochsAg)J9 Bispebo, (lamm borta(fdharn)20 Kinsta, damm borta (/dkl'arn och sdg)21 Mdlmgbykl'urn(fdharn.1111 reglerIngsdamm)22 Åbyltmddumme/l (fdkl'am, IIU hAl/damm)32

Bobyggelsen I kullurlandskapel2.3INDUSTRIER UTANFDR STADENomkring 1900• Tegelbruk"" Kvarntl Sög6. Mejeri• !l

3-----------------Sockenredovisningens uppläggning3 KULTURMILJÖER AV SÄRSKILT VÄRDESockenredovisningens uppläggningSom inledningsvis sagts, har socknen betraktats~om en naturlig redovisningsenhet. Dettahar m~e kunnat beaktas undantagslöst eftersomVIssa starkt sammanhållna enheter somtex Svartådalens nedre del, berör flera 'socknar.Redovisningen avser fornminnen, äldrebyggnadsverk och andra begränsade spår i kulturlandskapetsamt sammanhängande områden,som innehåller särskilt många eller intressantaminnen - sålunda en viss dubbelredovisni.?g.Inom de sistnämnda »miljöhänsynsomradena«har dokumentationen gjorts fullständigareän för socknen i övrigt.LämningarÖver alla kändafornlämningar för riksantikvarieämbetetett särskilt register, som också hållsaktuellt på länsstyrelsen och på länsmuseet. Idetta avsnitt redovisas end~t ett urval av deintressantaste fornminnena, i första hand settfrån lekmannamässig (pedagogisk) synpunkt.De har på översiktliga sockenkartor markeratsmed samma nummer, som de har i ämbetets regist~r.Redovisningen omfattar både tidigareregIstrerade fornlämningar och senare noteradelämningar efter tidigare jordbruk, fortsättningsviskallade agrara lämningar, som ännuinte granskats för registrering. Även dessajordbruksminnen (betecknade med små bokstäver)har valts ut från pedagogiska utgångspunkter.oAldersbestämningS~ långt möjligt har lämningarnas ålder angi­VItS. Vad gäller förhistoriska anläggningar ärde emellertid i de flesta fall vanskliga att bestämma,så länge inga utgrävningar gjorts. Igrova drag kan man säga att stenåldersbosättningarindikeras aven koncentration av endastlösfynd. Från bronsåldern härstammar huvuddelen.av rösen, hällristningar med skålgroparoch fIgurer samt skärvstenshögar (boplatsavfallav skörbränd sten); sannolikt också vissarunda stensättningar.Järnåldern representeras av de flesta gravfälten,vars gravar till största delen har formen avrunda stensättningar, men även bIa kvadratiskaoch triangulära förekommer. De senaretillhör den äldre perioden liksom flertalet restastenar. Till den yngre hör sannolikt huvuddelenav högarna samt skeppssättningar, treuddaroch rektangulära stensättningar. Boplatslämningarna(i form av terrasser, platåer ochstolphål) är få, sannolikt för att de överlagratsav senare kulturrester eller för att de fortfarandeutgör boplatser. Fornborgarna kan ha anlagtsbåde före, under och efter järnåldern.Runinskrifterna hör till den sena vikinga- ochtidiga medeltiden. (Se även den historiska tidsaxelnsid 266).34

Sopkenredovisningens uppläggning -------------------- .3Värdefulla byggnaderSockenvis redovisas också de viktigaste byggnaderna(kategori B och C) bland dem som tidigareanalyserats och värderats vid de kulturhistoriskabyggnadsinventeringarna. På kartornamarkeras dessa byggnader med en rundsymbol samt en siffra inom parentes som motsvararordningsnumret i respektive inventeringsrapport.(1976 utgavs rapporter för TiIIbergastationssamhälle samt Skultuna brukssamhälle,1978 för Rytterne, Dingtuna, Lillhärad,Skultuna samt Haraker socknar, 1979för Västerås-Barkarö, Tillberga och Hubbo,Björksta och Kungsåra, Romfartuna, Sevallaoch Tortuna, Irsta, Kärrbo samt Ängsö socknar,1980 för Badelunda samt Lundby och Skerikesocknar. De finns att köpa på stadsbyggnadskontoretoch länsmuseet). För att identifieravarje enhet (betecknad med romerskasiffror) i ett större gårdskomplex måste man ivissa fall söka sig tillbaka till inventeringsprotokolIen.Dessa finns också att tillgå på kommunensstadsbyggnadskontor och på länsmuseet.UrvaletVid urvalsförfarandet i byggnadsinventeringarnahar strävan varit att på så objektiva grundersom möjligt bedöma bebyggelsen. Följandekriterier har legat till grund för denna bedömning.Sällsynthet - begreppet kan jämställas medunikvärde. Alla hus uppförda före 1850, som ärbevarade i ursprungligt skick, måste sägas haett kulturhistoriskt värde genom sin relativasällsynthet. Det kan också gälla en byggnadstypsom det endast finns få bevarade exempelpå tex loftbodar.Representativitet - varje stilepok har sina karaktäristiskadrag, som visar sig i bIa huskroppensform och i enskilda detaljer som fönster,dörrar och fasadbeklädnad. Ju mer tidstypisken byggnad är, desto värdefullare får den ansesvara från kulturhistorisk synpunkt. Detta begreppberör också vissa byggnadstyper, somkan anses vara karaktåristiska för en viss trakt,\ ,tex fiskarbodarna och båthusen utefter Mälaren,tegelbruken vid herrgårdsanläggningarna,arbetarbostäderna vid bruken. Hit hör ocksåfolkrörelsebyggnaderna.Konstnärlig betydelse - objekt med erkänthögt estetiskt egenvärde eller som haft betydelseför den stilhistoriska utvecklingen. Exempelpå denna bebyggelsetyp utgör många av slottsochherrgårdsanläggningarna.Teknikhistorisk betydelse - objekt som bärvittnesmål om gången tids byggnadsskick ellernågon innovation.Historisk betydelse - objekt som förknippasmed en viktig händelse eller person.På analogt sätt som i bevarandeprogrammetför stadsbebyggelsen har byggnaderna sedanindelats i tre grupper efter sina exteriöra kvaliteter:A, intressanta, ca 1 300 st (därutöver 250 i staden).Byggnaderna är tidstypiska och dessaegenskaper är relativt välbevarade. Fasadenkan ha undergått viss förändring (kategoiA redovisas inte här).B, Värdefulla, ca 300 st (därutöver ca 100 i staden).Byggnaderna är tidstypiska och stilmässigtvälutvecklade och dessa egenskaperär välbevarade.c, märkliga, 19 st+19 kyrkor (därutöver 45 istaden). Byggnaderna besitter sådana historiska,tekniska eller konstnärliga egenskaperatt de praktiskt sett inte låter sigåterskapas.Som ovan sagts har byggnader i kategori B ochC förtecknats i själva programmet. På någrapunkter avviker värderingen från de sockenvisainventeringsrapporterna.35

3-------------------- Sockenredovisningens uppläggningMiljöhänsynsområdenDen typ av områden som här behandlas .har(med några undantag) sin motsvarighet i bevarandeprogrammetför stadsbebyggelsen. Detinnebär att områdena är värdefulla och allmäntuppskattade miljöer på grund av någon kulturhistorisktbetingad särprägel (egenart) hos bebyggelsen/landskapet.Miljön är ofta sammansattav flera sorters spår av kulturföreteelsersom tillsammans gör området speciellt. Detkan vara byggnader, gamla odlingslämningar,vegetation, vägsträckningar och anläggningarför näringslivet förutom vanliga typer av fornlämningar- allt bidragande till förståelsen avinvånarnas under seklernas lopp växlande villkoroch strävanden.Av resursskäl har det inte varit möjligt att förvarje område detaljerat beskriva vari egenartenbestår, så som tidigare skett för stadsbebyggelsen.Vad gäller hus och gårdar kan en karaktäriseringtill stora delar hämtas ur skriften»Hus på landet«, som behandlar länet som helhet.Miljöhänsynsområdena har så långt det varitmöjligt givits naturliga gränser såsom skogsbryn,vatten- och vägstråk etc, i andra handfastighetsgränser. Inte sällan måste en gräns påviss sträcka dras mer skönsmässigt.Ytterligare två områdesgränser förekommer.En gräns bestämmer områden som är särskiltvärdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässigeller konstnärlig synpunkt, dvs områdendär det är motiverat att vara än mervarsamoch omsorgsfull i behandlingen av miljön. Medfå undantag överensstämmer dessa avgränsningarmed de tidigare förordnandena enligt86 § BL.En annan gräns anger områden, som bedömsviktiga ur ett nationellt perspektiv (riksintressen)och som därför är föremål för statens(länsstyrelsens) speciella tillsyn.Inom miljöhänsynsområdena har alla intressantabyggnader och andra lämningar särskiltmarkerats. Själva beskrivningen är grov. DenSvartådalen mot söder från Skultuna36

Sockenredovisningens uppläggning -------------------- 3som vill ha mer data om enskilda objekt hänvisastill byggnadsinventeringarna eller fornminnesregistretför resp socken.För de områden, där forskningarna efter detagrara kulturlandskapets bakgrund givit resultat,har texten kompletterats med motsvarandeanteckningar. De kan igenkännas genom denmindre stilen (typgraden) och det mindre radavståndet.Jämfört med kulturlandskapen i andra delar avlandet är det framför allt två slags miljöer somär av större intresse, nämligen mångfalden avunga (= 1700-tals) reglerade bytomter samtstorgodslandskap med sina herrgårdar, parker,ängsrester och många torp.Som inledningsvis antyddes finns en liten, avvikandegrupp av områden (Di H, Di J, Di K, BjG och Ku C), motiverad i första hand av pedagogiskaskäl. Dessa områden innehåller knappastnågon bebyggelse eller annan miljö mednågon särskilt beaktansvärd egenart. De harsitt intresse genom koncentrationen och artenav sina fornlämningar.Torps/aden, RidönMiljöhänsynsområdena har givits beteckningarefter sockentillhörighet och socknarna harordnats medsols. Några områden har fått gåöver sockengräns utan att för den skull dubbellittreras(Dingtuna-Lundby, Skerike-Skultunaoch Irsta-Kärrbo). Se sammanställningskartasid 38.Herrgårdsgrindar, Hedensberg37

3------_ Socke,..recJovisn/ngons upplljggning38

Sockenredovisningens uppläggning------------------- .3SockenöversikternaFöljande tecken används på kartorna:MiljöhänsynsområdenaFöljande tecken används på kartorna:o.00 • annat registrerat fornminne(OO).OO~ fornborgBöADlämningar efter tidigare jordbruk»märklig« eller »värdefull« byggnad(samling av byggnader)Med röd gränslinje markeras miljöhänsynsområdenasläge i socknen.Siffrorna motsvarar objektets beteckning i fornminnesregistretresp byggnadsinventeringen.D•Miljöhänsynsområde (kartbildenhar skuggats med raster utanförområdet).Gräns för område av riksintresse.Gräns för särskilt värdefullt område.Bebyggelse som vid inventeringenbedömts som intressant (A)värdefull (B) eller märklig (C).Lämningar efter tidigare jordbruk.Kartorna redovisas genomgående i skala1:50000. Detta har inneburit att små flikar avområdena inte rymts inom bladformatet. Ingafrån kulturhistorisk synpunkt intressanta avsnitthar dock fallit bort.I de till kartorna hörande listorna har vissa lämningarmarkerats med sevärdhetssymbolen,»S:t Hans-korset«. Det innebär att platsen ärvägvisad, försedd med beskrivning och har enplan för fortsatt vård eller att den har sådantallmänt intresse att nämnda åtgärder är motiverade.......) (MS•A-ÖÄngs- eller hagmark som bedömtsviktig för landskapsbildenoch för förståelsen av områdetskulturhistoria.Fornlämning el fornlämningsområde.Väg i gammal sträckning ochmed bibehållen ålderdomlig karaktär.Alle av kulturhistorisk betydelse.Bro med kulturhistoriskt värde.Milstolpe.Damm med kulturhistoriskt värde.Ändmoräner som präglat kulturlandskapet.Bokstavsbeteckningar som hänvisartill den beskrivande texten.Område kring Rytternevägen med L Rytterne kyrkoruin.Miljöhänsynområdena redovisas på kartormed varierande skalor.39

Väs~er~VÄSTERÄS-BARKARÖ;'·SOCKENÖVERSIKT(nordvästra delen)l-li'-""J/"::::'0/2 \ 0,7•gII ils\\,\ ~I8\.J\Fullerö1äo T\q1I,Ao,.j8tU: esW""o10Tfyskfr2.M / oa e~ nio20o..-...- Gr. ""......!

,/10SOCKENÖVERSIKT(sydöstra delen)SI00.O.(001.ADAn"at reg fornmmneAgrara lämnifl8(lrVtirdefull byggflfldMiljlJhöns)'nsQmrdde- Sockengräns4l~•"2.12~'\ ~ Ridö~!ä'.~f!n. __. _~... SI S", JJiM •••••••-.. 12J;j'" "tU".s.",~~..•.•. -~.~.... ···· 9-..... ,.~, __.__.M-älaren ~~ "fld.$C~~' '''>!liod'l~IIIf servsW :o \"." C

3.'" BäVäst'er4s-Barkarö anRegistrerade fornminnenBetLägeTyp av lämning och ålderAntalSkyltn12 Ridöby,RidönKapellruin medeltid1Agrara lämningara RidöbybVästeräng,RidönLöväng, ej hävdadnorra tvåsädesgärdet, medeltidNorra tvåsädesgärdet medeltidBodpå ön GrisslingenVärdefulla byggnaderObj Fastighetsbet Byggnad BenrBenämning Bet dömningALMÖ1:1FULLERÖ1:lHOLM 1:1,2:1LÖTl:l(1) Fullerö slott Al Corps-de-logi CII Flygel V CIII Bibliotek CIV Flygel Ö CVI FlygelN CVII FlygelS CBARKARÖBY(13) 1:17 Kyrkan Kyrka C42

Väs'terås-Barkarö sn3.1 BöARidönOmrådet omfattar Ridön, Sävholmen, Långskäroch Grisslingen. Ridön är ett kuperat,skogsklätt, småskaligt jordbrukslandskap. Fiskeoch jordbruk har präglat miljön. Den gamlavägen (A) binder samman de tre större gårdarna(B) med något tiotal torp och med bryggornavid Ormhäll, Tegeludden och Lastudden.Bland småfastigheterna märks ett par fiskartorpmed tillhörande fiskebodar och båthus.Ormhäll och Torpstaden (C) är små bybildningar.Redan under järnåldern fanns bosättning påön, vilket påvisats genom några runda stensättningarpå öns centrala höjdpartier (D). Straxintill finns ett kapell, ruin sedan 1600-talet,med sentida klockstapel. Runt kyrkolämningenfinns talrika murrester och husgrunder.Redan på 1600-talet fanns ett båtvarv på Ridön.Vid Ormhäll finns ännu idag rester efter ettbåtvarv från senare tid. Också ett tegelbruk harfunnits, anlagt före 1815 och nedlagt under1800-talets första hälft (troligen vid Tegelviken).Bruket tillhörde någon av herrgårdarnapå fastlandet. I mitten på 1800-talet uppfördesen mindre folkskola (E) som lades ned på1950-talet.På öarna Sävholmen, Långskär och Grisslingenfinns rester efter fd småjordbruk/fiskarboställen.Byggnadsinventeringen Västerås Barkarösocken, sidan 10 ff, 23 ff.På Ridön finns en av de två viktigaste resterna av äng(F) inom kommunen. Lokalen ligger NO om Ridöby. Ett stort område här har brukats som äng sedanmycket lång tid, vilket framgår av karteringar 1652(mest hårdvallsäng, lite myrvallsäng i öster) och1853. 1 slutet av 1800-talet odlades merparten avSmedskärsängen upp. En mindre del i norr blev kvarobrukad vid sista sekelskiftet men har restaurerats1946 och hävdades en tid genom fagning och slåttermen hotas nu av igenväxning. En liten planteradbokskog (G) finns vid Västeräng. Rester av äng (H)finns också tex SO om Västeräng.Några ålderdomliga åkergärden med enstaka rösenoch andra impediment (ännu odlade) finns kvar påön. De äldsta och mest intakta finner man norr omVästeräng (J) (gårdens forna norra tvåsädesgärde),kring Flaggbacken (Ridö bys norra tvåsädesgärde)samt söder om Ridö by (byns södra tvåsädesgärde)(K). Den senare åkern hänger dock sedan 18DD-taletsslut ihop med den då uppodlade Smedskärsängen.Kurös gamla gärden har vidgats kraftigt genomuppodling på 18DD-talet. Nämnda gårdar och gärdenhar med största sannolikhet medeltida anor.Området kring Ridö gård.från sydost.43

Ifid61t(&lflfuhllgflnJI[jl,.,

'0 1)J-'I ,'"DQ(03·,," ' " __"ort ""11""'.••... , t, I, I'. I\/\, ",,,,,•Kur(m".,o-\."~....• ''':.0M}, jöhlinsynsomrdll,Vurd'fu// IHbygg,ls,Agrara lämnmgarVärde/ull ängs-/hagmarkFornlamlllflg.SKALA..A-ÖGammat~'ägHäflvisw'''8 (// I texter!200 300 400 SOO ..1\45

3."1 Bä eVäs'ter~s-E3arkarö snFulleröMiljön omfattar Fullerö slott (A) i sin vidsträcktaparkanläggning samt godsets arbetarbostäderoch ekonomibyggnader. Det öppnaherrgårdslandskapet breder ut sig i norr, västeroch söder. Stora alleer (B) leder fram till gården(»Grevens alle« fortsätter i nordvästligriktning mot Jotsberga). Om man följer vägenner mot Fullerö brygga kommer man fram tillett fiskarboställe.Huvudbyggnaden som uppfördes 1656, i karolinskstil, flankeras av fyra flyglar, varav två ärsamtida med slottet. De övriga två samt bibliotekethärrör från 1700-talets mitt. Arkitekt vartroligen Jean de la Valle och byggherre varErik Oxenstierna. Huvudbyggnaden har storalikheter med Riddarhuset i Stockholm, som isin tur har haft Mauritz Huis i Amsterdam somförebild.De nu befintliga ekonomibyggnaderna komhuvudsakligen till under 1800-talet. Blanddessa märks ett spritputsat stall med en vällingklockapå taknocken, ett timmermagasin, enkällarbod och ett fd bostadshus, båda i timmer,med stenkällare mm.Sjöbodudden i norr har en gång i tiden varit lastageplats.Byggnadsinventeringen, Västerås Barkarösocken, sid 13 ff.De fossila åkrarna (C) NO herrgården, nu hagmark,är mycket oregelbundna, med många flikar, anpassadetill moränryggar. Åkrarna, som brukades till börjanav 1900-talet, hör sannolikt till dåvarande Fulleröbys ursprungliga, medeltida åkergärden. På 1670­talet omvandlades byn (D) med tre gårdar till ett säteri.Herrgården ligger fö på mellangårdens plats.Den nuvarande allen anlades omkring 1700. I norrfinns spår av löväng (E) i en backe i hagmark. Ännu1907 fanns äng runt backen och på äldre kartor stickerbacken upp i den stora Sandskärsängen.Fullerö slottsanläggning från sydost.46

Vöstor4s-Barkorö S"3.'" BöB.Grf'\'f'tls a/U. mellan Fulluö och JOlsbugu,Fu/lerö Corps-dt- /ogl jrlln 'lorrMi/}ohiinsynsomrddeVVOmrddt Ul' "ksmlrtSSt\ D Omrddt 0\' sorsk'/I l'ordt"~ ~ Agrara liwmmgar/)Vordf'jll/l bebygge/sf'Värdf'jll/l ängs-Ih(lgmarkGammal väg...... ViJrdf'/"/llI/lt-Hälll'lsnmg III/,Ultn47

3.1 aöC:Västerc§s-E3arkarö snBarkarö kyrkbyKyrkbyn ligger centralt i socknen och är belägenpå ett något högre par,ti i landskapet. Bynbestår aven äldre del vid kyrkan. Strax norr omkyrkan utbreder sig nyare bostadsbebyggelsemed de äldsta husen närmast kyrkan.Mot väster sträcker sig området till Stora Oxnögård, som tidigare var en by med flera ?årdar.En ålderdomligt slingrande väg letar SIg framgenom byn mot Askö (A).Vid Hällrike, på krönet aven mindre moränhöjd;finns en förhistorisk lämning i form avenstensättning.Kring kyrkan grupperar sig prästgård, skola, fdherrgård mm. Kyrkan uppfördes troligen ca1150 och utvidgades 1769. Det nuvarande koretrestaurerades efter en stor brand 1771. Kyrkanär byggd av sten och tegel som putsats i gulvitt.Prästgården har ett boningshus från 1870­talet, reveterat och med ljus färg. Ett magasinoch en tiondebod i timmer är bra exempel påvälbevarade ekonomibyggnader som tillhörprästgården. År 1895 styckades herrgården,Barkarö gård, i mindre gårdar. Två skolbyggnaderfinns i byn, den äldre från 1866 och denyngre från 1888.Sockeninventeringen, sid 19 tf.Ändmoräner sydvästom BarkaröbyBarkarö gamla bymiljöfrån sydväst48

Västo,-6s-Bo,-ks,-ö sn3.1 eöC1 kyrkbyns östra delar finns ett stort antal husgrunder,en husterrass och n sra korta stensträngar (B).flertalctlämningar finns I två hagar och är väl synliga.N gra grunder tillhör hus som övergivits på 1910­talet. mcn Oertalet hör lill den slora bondby somfanns här fr n tidig medeltid till ca 1860. I norr finnsen begränsning med kraftiga stenar och block kvar.Den utgjorde grans mellan byns inägor och utmarkoch kan vara fr. n medeltiden.S väl i kyrkbyn som utmed vågen till ex O finnsvackra moränryggar som ger karaktär t landskapet,med flikiga åkrar och hagar (som förr varit krar)(el. Kring O,nö gård finns fossila åkrar (D) medgrunda diken. som tillhör byns äldsta kersyslem ochövergavs p lSOO-talet. utnyttjades som äng kring1900 och ar nu beteshage. På moränbacken där g r­den ligger finns tSkilliga husgrunder efter dc andratvå tidigare g rdarna i byn. som avhystes respektiveutflynadesca 1830-1850.Do~M//Johansynsomrddt!Omrddt! av sorskilt vardt!Värdt!!IIU bebygge/st!Agrara lämningar....-0.1:• 000-'~A-ÖViirdt!full ongs-IhagmarkForn/ammngGammal\'ägÄndmorlmerHlmvlSnltlg fllf leXfen'-._."" ..'

3.1 SöDVäs'terås-Barkarö snAsköMiljön omfattar ett omväxlande odlingslandskap,Askö gård samt ett flertal torp. Områdetgränsar i söder till Mälaren och bristen på fornlämningarvittnar om sen kolonisation. Askö(A) var före 1913 en utgård till Tidö i Rytternesocken. Den gamla manbyggnaden, från 1800­talets första del, ersattes för några år sedan aven ny. Till gården, som fö är till en av socknensstörre, hör en fd befälsbostad klädd i ljusmåladpanel och en med veranda med »snickarglädje«.Ekonomibyggnaderna grupperar sig ståtligt österom gården. Bland dessa märks en till sinstorlek ovanlig fd stallbyggnad i sten från 1857,ett vagnslider med vällingklocka på taknockensamt en ladugård med ljus spritputs från 1893.Dessutom finns en relativt stor magasinsbyggnadi rödmålat timmer på stenstolpar. Magasinetuppfördes 1836. Enligt gamla källor har enväderkvarn funnits vid gården.Torpet Smedbo.Torpen (B), som är av enkelstugutyp, grupperarsig intill gården och utmed den slingrandevägen ner mot sjön. Med utgångspunkt fråntorpnamnen vet man tex att Knekttorpet varitett fd soldattorp.Byggnadsinventeringen Västerås Barkarösocken, sid 16 tf.Askö med ekonomigård från norr50

Vlister.ds-BarkarÖsn 3.1 f3öDI väs~er ,finns ett kom I~om IOf'Ck i byns tidir:t~å;ä~lO';'fossila åkrar (D)ä~~gS p 1800-talet. Kring 1900b S ~ukdoch 50111 över~• numera som hage. ru a es lokalen somEn h Iväg (E) igare strackninghagcnsöderi östbcr,.visar landsvägens t'd'l om ytomten. l 1-Värdefull bebyggelseAgrara lämningarA-ÖGammal vägHänvisning till texten..,;7oI:.) ~kH /;. .~ •q I. ASKJJ!". 1-2/~_"- ~ VM ~/83\~~\.•? ."- ..'..--/ ,_.,,-.,.... ~-....::".....~/./-51

RYTIERNESOCKENÖVERSIKT(västra delen)• ';-.-ujI:"l ~ ,-' "l , '". ,~~f;,~

"t> 00---Fornborg•00 ... Annat ug fornmmn~O. Agrara/iJmmngar(00). Vardt'full byggnadAD MdjöhönJynsomrddt!-Sockt'nsrutU-

Ayt'terne snRegistrerade fornminnenBet Läge Typ av lämningar och ålder Antal SkyltnHorn Gravfält (stensättn, rösen, treudd, rest sten) brons-järnålder 200 X6 Horn Gravfält (rösen, stensättn) brons-järnålder 57 Horn Gravfält (rösen, stensättn) brons-järnålder 128 Horn Stensättningar, brons-järnålder 39 Horn Gravfält (stensättn, stensträng, treudd) 4511 Horn Minnessten från 1948 (Gunnar MascolI Silferstolpe) 112a-b Horn Gravfält (stensättn, högar, treuddar) brons-järnålder 9023 Evedal Fornborg (Sorbyborg) 1 X36 Åsby-LagersbergGravfält (stensättn, rösen) brons-järnålder 2039 Tidö Fornborg (Tidöborg) X,51 Lundby Kyrkoruin (St Rytterne), medeltid X52 Lundby Runstenar, vikingatid 2 X63 N Vallby Fornborg (ValIbyborg) 1 X75 Mullboda Kyrkoruin (L Rytterne), medeltid 1 X87 ÖVikhus Fornborg (Vikhusborgen) 1 X97 S Råby Fornborg XAgrara lämningara St Ekeby Herrgårdslandskap med fossila åkrar med åkerholmar,odlingsrösenoch terrasser; gammal ekhage (fanns redan 1643); äldre boplatserb Löpdal Oreglerad radby med »grästomt« och mycket ålderdomligt åkergärdel Sc.hneli1928SorbyborgAholmen, Linnepaviljongen54

AY"f'terne sn3.2AyVärdefulla byggnaderObj Fastighetsbet Byggnad Be- Obj Fastighetsbet Byggnad BenrBenämning Bet dömning nr Benämning Bet dömningEKEBYSTORALAGERSBERG(1) 1:9 St Ekeby gd II Statarbostad B (24) 4:1,5:1 Gården I Manbyggnad CIII Mangelbod B II Mejeriflygel CIV Bibi flygel B III Flygel CV Betjäntflygel B(4) 1:9Åholmen I Bostad B SORBYII Betjäntflygel B (36) 1:9 Evedal I Bostad BIII Paviljong B (42) 2:1 Svånö gård II Smedbostad BIV Kuskflygel BTIDÖFIHOLM (44) 1:347 Slotts- Al Tidöslott C(5) 1:1 Herrgården Al Bostad C anläggning II Oldenburg CII Flygel Ö C DIll Gravkammare BIII Flygel V C VII Arbbostad BBI Orangeri B IX Tidö herrgård BV Silo B (49) Tärnö gård I Manbyggnad BDIV Stall/Källare B(8) Kyrkan I Kyrka C VIKHUS(63) 8:2 Vikhus säteriGRUFFETCorps-de-logi C(10) 2:1 Hembygdsgd I Bostad B ÅBÄCKEII Loftbod B (69) Åbäckestugan Bostad BHORN(14) 6:1 Länsmansbost IV Bod BV Lider/Bod BIX Brygghus B(18) 7:2 Hornsvik I Manbyggnad BRytterne kyrkaT1DO SlOTfSI\NtJ.CJGNING55

'I,> 'r'3.2AyAAyt"terne snoRytternevägen (Aholmen-Tidö)Området utmed Rytternevägen (A) utgörs avett ymnigt och omväxlande odlingslandskapmed åkrar, ängar, hagar och skogbevuxna moränholmar.Förhistoriska lämningar i form avgravfält och fornborgar finns spridda inom området.Intressant och lättillgänglig är Sorbyborg (B). Den ligger på en bergshöjd och beståraven tredubbel ringmur och ett system av förgårdarkring portarna.Genom landhöjningen uppstod nya marker,som hade stor betydelse för godsbildningen undermedeltiden. På Tidö uppfördes det »fastahuset« Oldenburg under 1400-talet. Bland medeltidalämningar kan också nämnas kyrkoruinenLilla Rytterne (C), belägen vid Mullboda.Murarna är uppförda av gråsten och kyrkanhar ett ca 19 m högt torn. År 1817 ersattes denaven ny kyrka i nuvarande Rytterne kyrkby.År 1818 sammanlades de två socknarna Storaoch Lilla Rytterne. (Stora Rytterne kyrkoruin,se omr Ry D).Tidö slott (D) med tillhörande park ligger högtpå en udde intill Mälaren. Till slottet leder enalle via Gröna bron, en brobank över sankmark.Det nuvarande slottet lät Axel Oxenstiernauppföra under åren 1625-1645. Först islutet av byggnadsskedet knöts de kända arkitekternaSimon de la Vallee och NicodemusTessin dä till projektet.I den nuvarande miljön kring slottet ingår ettstort antal byggnader med olika ålder och stil.Bland dessa kan nämnas en herrgårdsbyggnadmed nyklassicistiska dragfrån 1800-talet, enfdträdgårdsmästarbostad (nuvarande värdshus),ett fd mejeri, en fd smedja, gravkammare samtekonomibyggnader från 1800-talets senaredel. Stora mängder tegel krävdes under en långtid. Tidö hade etteget tegelbruk, som lades nedi början av 1800-talet.Från Vikhus by och Rytternevägen leder enlång alle ner mot herrgården Vikhus (E) via engrindstuga. Huvudbyggnaden, som uppfördesomkring 1820, byggdes om på 1930-talet i1700-tals stil. Grunderna efteren äldre huvudbyggnadfinns i närheten av den nuvarande. Fyrasymmetriskt placerade kvadratiska flyglarmed tälttak uppfördes 1936 och 1946 med de fdflygelbyggnaderna som förebild. De är putsadei ljus färg. I den närmaste omgivningen finns fdarbetarbostäder, en fd förvaltarbostad samtekonomibyggnader från 1800-talets senaredel.)(\I\l.i(l)I!\\~ \Sylta by ochRytternevägen frånösterS6

AY'ft:erne sn3.2AyAI likhet med Vikhus är Fiholm (F) beläget intillMälaren. En slingrig väg förbinder herrgårdsallenmed stora vägen via en gammal stenbro.Huvudbyggnaden uppfördes 1772 i två våningarmed nyklassicistiska drag efter ritningar av JS af Uhr. De envåniga flyglarna med brutet takär troligen från omkring 1800. Byggnaderna ärslätputsade med ljus fasadfärg. Ett herrgårdstegelbrukhar funnits fram till mitten av 1800­talet. Av ekonomibyggnaderna kan nämnas ensilo och ett magasin i timmer från 1700-taletoch ett fd orangeri, från samma tid, i sten ochtegel med putsad fasad.Vid Stora Ekeby (G) öppnar sig ett stort öppetlandskap mot söder. Stora hag- och ängsmarkerfinns inom egendomen. En alle leder framtill herrgården, efter en brand på 1930-taletnyuppförd med karaktär aven karolinsk herrgårdmed säteritak. Flygelbyggnaderna är troligenfrån tidigt 1800-tal. Ekonomibyggnaderna,från 1800-talets senare del och 1900-taletsbörjan, ligger samlade öster om mangården.I områdets södra del, vid Mellansundet, anladespå 1760-talet den blivande Åholmens naturpark(H) som en större fruktträdgård medplantskola. Linnepaviljongen och de två flyglarnabyggdes på 1770-talet. Fasaderna är ljusaoch slätputsade. Den romantiska, engelskaparken har slingrande gångar och en minnesstenmed följande inskription: »Om du frågarefter ett minnesmärke, se dig omkring«.Efter sammanslagningen av Lilla och StoraRytterne uppfördes en ny kyrka på Fiholmsägor. Kyrkbyn (J) expanderade under 1800-taletoch fick församlingshem, skola, affär och ålderdomshem.Området har en omfattande torpbebyggelse.Den ligger huvudsakligen på gårdarnas utmarkeri övergången mellan åker- och skogsbygd.Byggnadsinventering Rytterne sn, sid 19-ff,35-ff,46-ff.Stora Ekeby Id statarbostad57

3.2RyARyttarna enTidös stora kergärden fick sitt nuvarande utseende istort under l600--17OQ-talen. Huvudvägarna fannsredan på l6(X)-talet.Säteriet Näs inkorporerade tidigt byn Vikhus (L) ochövertog dess namn. Den oregelbundna bytomten g ratt sp ra p en moränrygg på b. da sidor om landsvägen(husgrunder mm). Gamla hagar finns sedanåtminstone 1707 öster om byn. Genom byn t NYfinns en ldcrdomlig brukninasväg och strax västerom den en fossil åker med diken och odlingsrösen(M), brukad åtminstone 1707-1907, nu hage.Sy/tf! är en oreglerad by i ursprungligt läge med småfossila åkrar och husgrunder I hagen söder om landsvägen(N.). Byns gräns i väster har hög Ider. Ensamgrden Abäcke (K), troligen i ursprungligt läge, harstabila gränser med hög ålder.Öster om St Ekeby finns ett ovanligt vackcrt hagmarksområde(O) på b da sidor om landsvägen, medåtSkilliga ,.holmar«. Lokalen utgjorde kergärdefrånåtm',nstone bör)3n av l600-lalel (en del N om vagenvar ang ännu till ca 1800) till början av 1900-talet;.Jerterrasser, odlingsröscn, grunda diken mm finns.Aven NY g rden, södcr om landsvägen, finns env[>VVDOOmrdd~ av "ks"'tr~ss~Omrdde av .~årskllt I'ärdeVärd~f"ll b~bygg~/s('\% Agrara lamningarVardefull angs-Ihagmark

Ryttarna sn3.2RyA..~ . ..:~Bro vid AbäckestuganFornlamnIng; , ,Flholm. vus/ra flygeln~t- \, ,,) (MS•A-ÖGammal vagVard~full atl~Gammal broMilstolpeflanvisning till texten~_\.}ooo l-... •~t>., ~,~ t>" 1,\... ', ,, ,'...•~ , ,, ,',.,, ,~''''''''t:>I t:>\ bo 4 /iKA A

3.2AyAf=lyHerne enVikhus säteri och delav Vikhusviken frlmnordvästMiljölrtinsy"somrdlle100 lOG 400 500...,"ll.ll.1>

R.Yt1ern. an------------------------------3.2 RyA.... l. .....~. FornlämningGammat vägVarde/ull allt) (MS•A-ÖGammalbr.;)MitstotptHänvlStllng titt tutenTidö slotlsanlilggm"g /rdn östtrA A A.r~\J+'""'_......'__....~\l>'v V l>j-\(-

3.2 RySAytt:erne soHorn -LagersbergOmrådet omfattar den skogrika, markantaHornsåsen, där den äldre landsvägen (A) följerdess sträckning i nord-sydlig riktning. PåHornsåsen ligger ett stort antal fornlämningar,i form av större gravfält. Horngravfältet (B) ärlänets största gravfält och på åskrönet finns 200fornlämningar i form av stensättni?gar, r~sen,treudd och rest sten (se även bild sId 9). LIkartadegravfält ligger norr om detta, i områd~tkring Stora Åsby, vars gravar kan dateras tillbronsålder och järnålder.En alle leder fram till Lagersbergs herrgård(C). Manbyggnaden uppfördes på 1700-talet.Den har timmerstomme klädd med ljus locklistpanel.Till denna hör två timrade flyglar,från 1750.:....talet, klädda med faluröd locklistpanel.Ekonomibyggnaderna är också rödmålade,bIa ett magasin i timmer från 1700-t~let.Strax intill gården och vid utmarkerna fmnstorpbebyggelse.Vid mälarviken Freden ligger herrgårdenHornsvik (D). En alle leder fram till huvudbyggnadensom omges aven stor park. Hu~udbyggnadeni empirestil uppfördes 1855, SIdopartiernabyggdes till på 1870-tal~t. Fasadenhar en ljusrnålad träpanel. EkonomIbyggnaderfrån 1800-talet i sten och timmer. Till gårdenhör också ett växthus från 1800-talets senaredel. Väster om gården, intill landsvägen, finnsen liten grupp med reveterade torp.Stora Åsby (E) fd häradshövdingboställe, ärbeläget på krönet av Hornsåsen. Skalden GunnarMascolI Silfverstolpe föddes på gården1893. Huvudbyggnaden är från tiden omkring1800. Byggnaden är rödfärgad. Till gården hörflera gamla byggnader bIa en visthusbod i timmerfrån 1600-talet. Enligt en gammal kartafrån 1800-talet var markägaren ålagd att röjaför en öppning mot sjön Freden. I fonden kanman då se Strömsholms slott.Horns by (F) bestod ursprungligen av fem gårdar.Vid laga skifte flyttades några gårdar ut.En del bostadshus har kommit till under 1900­talet.Byn Horn ligger kvar i gam~alt läge i en lång,rad pååsen, utmed vägen. På östsIdan. av m:yr~.n, at N

......,.~ ..l I///\/..'~/ '..././/l' "",.c I '

3.2AyCAyt'arna anHornssundHornssund vid Borgasund har uppstall kringden viktiga lastageplatsen via vilken bergslagsjärnetfran Strömsholms kanal transporteradesut på Mälaren. Anknytning tilljärnhanteringenhade den sk vågmästarbostaden (A) fran 1700­talel. Byggnaden användes bia som bostad tillkanalarbetarna. En annan gård från 1700-taletär det fd länsmansboslället (B) (indraget1860). Den övriga bebyggelsen är relativt ung,till stor del från 1800-talets senare del (C).,///.'/1877 öppnadesjärnvägslinjen Kolbäek-Rekarnemed en stationsbyggnad i Hornssund (slationennu nedlagd). En diversehandel blev inrymdi ell bostadshus 1871 oeh har därefterbyggts ut atskilliga ganger. I början av 1900-taleltillkom Strömsholms mejeri, som i dag inrymmertvätteri.yM.ljohansynsomrdde'.'.~ .Värdefull bebyggelse­A-ÖVlirdefulllirlgs-Ihagmark!lanvlsrling till te:rlmSKALAO 100200Del av 1I0rrllsundsedd frdn;;;;;0;,;,,;;;,:::;,,-0..;...1 ostu64

Ryttarna sn3.2 Ry DLundbyLundby by är belägen på ett impediment i jordbrukslandskapet.Den gamla vägen genomkorsarbyn.Byggnadsinventering Rytterne sn, sid 30-31.Omedelbart norr om kaplansg. rden syns en dcl avbyn Lundbys gamla tvåsådesgiirde (C) i form av fossilåker, nu hage, med rösen och moränbackar.I byn ligger resterna av Stora Rytterne medeltidagråstenskyrka (A). Vid södra väggen finnsrester efter ett vapenhus. Kyrkan byggdes sannoliktunder J lOO-talets slut. År 1818 hölls densista gudstjänsten i kyrkan. På kyrkogården,som är omgärdad aven gråstensmur, står tvårunstenar, framtagna vid en restaurering avkyrkoruinen.Den äldre bymiljön är bevarad med bia ett fdkaplans-och komministerboställe (B). Huvudbyggnadenär förändrad, men står på en grundfrån 1600-talet. Till gårdsbildningen hör tvåflygelbyggnader, varav den ena har inrymt skolaunder en period. I byn finns också en fd fattigstuga(Västra fattigstugan) och en handelsbodsom var i bruk in på I960-talet samt någratorp. På Lundby ägor, öster om byn, ligger fdprästgården numera Lundby gård.Lwrdby hy med kyrkoruin frtlflnorr.LMilj6htinsynsomrddeVärdefull bebyggelse~ Agrara lämningar"'~FornlämningSKALA \,..O 100 200 500 m r-,, :Hänvisning /III textenI I'"• ...:~~A-Ö65

3.2 AyE AyUorne enLöpdalLöpdals by har tillhört Säby socken i Kolbäckskommun fram till 1970. Vid laga skifte 1870flyttades två gårdar ut från byn (bia Löpdal6:3). Bebyggelsen i Löpdal präglas av 18oo-talskaraktär med rödfärgade timrade hus som i endcl fall är brädfodrade. På Norrgården finns enbyggnad uppförd i slutet av J8oo-talet medljusrnålad träfasad. Löpdal4:5 ärett fdjägmästarboställeoch har tillhört kronan. Byggnadenhar en intressant veranda.Byggnadsinventcring Rytternc sn, sid 31-32.Löpdal är en av dc bäst karterade byarna i hela kommunen.Byn bestod ursprungligen av fyra g. rdar iform aven radby. Gårdsraden syns än i dag, men påsydligaste hustomten finns bara två småbyggnadermen mget bostadshus. Runt dc två mellersta hustomternalöper en liten tillfartsväg (A), tminstone sedan1600-talel. Norr om den backiga, ej reglerade bytomtenfinns ett mindre gravfält med en inhägnadhö~, egendomlig grund. En liten kvadratisk fd åker(B), nu hage, norr om byn, har sannolikt fungeratsom byamål ännu i början av I7OD-talet. Det öppnalandskapet SV bytomten (C), nu hagmark, har framtill p 1900-talet varit ett av byns äldsta åkergärden.Här syns ånnu tegar med diken, odlingsrösen, en fägata(D) och små okanaliscradc vattendrag. Helalandskapct kring bytomten gör ett Iderdomligt intryck.Se även kartan sid 15 .• 1IVVDMiljöhäflsYflsomrdde. ._-Omrdde al' riksintresse::~Agrara lämningarFornlimmingOmrdde av särskilt värde Gammall'ägo Uv'\..:.:::..:~~~~.(()~•Värdefull bebyggelse A-Ö II(jfll'lwrmg lilf Ii'xtet/...... .'o· o .200 300 mi-_,.t;=;.~...;.o!66

Ryttarna sn3_2 Ry FTimmeista (Kallsäby, Di)Timmeista har fram lill1970 tillhört Säby sockeni Kolbäcks kommun. Området innefattar ettsmåbrutet jordbrukslandskap omgivet av barrskog.Med den gamla vägsträckningen (A) ochde små flikiga åkrarna (B) kring gårdarna gerdet ett ålderdomligt intryck.I anslutning till byarna finns en koncentrationav fornlämningar från brons- och järnåldersamlade i mindre gravfält. De runda stensättningarna,som förekommer ensamliggande elleri grupp, är den dominerande fornlämningstypenvid sidan av rösen och högar.Timmeista by (C) fick en glesare struktur efterlaga skifte 1860. Bebyggelsen i byn ligger påömse sidor om den gamla byvägen. Den utgörsav timrade, delvis panelade, rödfärgade husfrån 17DO-och 1800-talen.Skogstas manbyggnad (D) är en praktfull byggnadfrån 1887. Fasaden är klädd i ljusmålad,liggande pärlspontpanel, den lvåvåniga verandanär rikt utsmyckad med lövsågade snicke·rier. Bland gårdens övriga byggnader kan näm·nas ett lusthus från 1878 och en timrad smedja.Gårdsanläggningen är uppförd i fyrkant vilketär ganska ovanligt.Byggnadsinventering Rytlerne Sil, sid 43-44.Byggnadsinvenlcring Dingtuna sn, sid 39-40.Byarna i omr det är sparsamt karterade. Bara Kall·såby storskiftadcs, medan Skogsta och Timmeista la·gaskiftades (ej Kallsäby). TimmelslO har en oregleradbytomt som i stort sett f< tt sitt utseende i början ochmitten av IBOO-talct. De oregelbundna

..: IDINGTUNASOCKENÖVERSIKT(norra delen)"iO."V00___Fornborg00..O.Annat rtg fornminneAgrara lömningar(00). Värdtfull byggnadAD Mi/j6hiiruyruomrddt r ,-SocktngrlJns68

3.3 Di -------------------------------Oing1:una snRegistrerade fornminnenBet Läge2 Prästgården8 Österby21 Prästgården22 Östjädra30 Östjädra67 Prästgården137 N Folkesta144 Vändle182 Vångsta205 SV Lövsta244 Vångsta257 Anneholm304 FälviAgrara lämningara .Ekebyb Väsbyc MälbydeHustaÖstjädraTyp av lämning och ålderGravfält (rösen, stensättningar) brons-järnålderGravfält (stensättningar, hög),brons-järnålderRösen och rest sten, brons-järnålderGravfält (rösen, stensättning),brons-järnålderGravfält (rösen, stensättningar, resta stenar), brons-järnålderResta stenar, brons-järnålderFornborg (Forkestaborgen)Gravfält (högar, stensättningar, treudd), brons-järnålderGravfält (högar, stensättningar), brons-järnålderFornborg (Lövstaborgen)Gravfält (rösen, stensättningar), brons-järnålderFornborgGravfält (röse, stensättningar, kolerakyrkogård) nyare tid330 m lång stensträng i åkergärde, medeltid?Odlingsröseåkrar, medeltid eller äldreStensträng = tvåsädesgärdesgräns, medeltid?Fossil åker brukad på 1600-1800-taletFossilt område med rösen (äng 1652, åker 1760, äng 1855 - före 1907)AntalXca3020 X3540 X4121 X121 X12101 XSkyltnHagmark vid Tibble70

~liMj!ODing"tuna sn 3.30;l9

3.3 Di A ---------- _Oingf:una snSippersta -LospångaOmrådet är ett typiskt mälarlandskap medåkrar och mindre skogklädda höjdpartier ochmed betydande arealer öppen, betad hagmark.Den gamla vägen vid Tibble har ersatts avenny, norr om byn. En mindre väg söderut sammanbinderbyarna. Talrika fornlämningar tyderpå en lång bebyggelsekontinuitet. Lämningarnakan dateras till brons-och järnåldern.I Tibble by grupperar sig bebyggelsen, somhärrör från 1700- och 1800-talen, kring dengamla byvägen. Vid laga skifte på 1860-taletflyttades några gårdar ut ur byn. Karakteristisktför Dingtuna är de relativt långsmala boningshusenmed röd brädfodring och brutettak. I Tuna finns ett liknande bostadshus från1800 med tillhörande ekonomibyggnader.Väsby by har haft tre gårdar före sammanslagningeni slutet av 1800-talet. Det äldsta bostadshusetär av parstugutyp, uppfört före1800. Det andra bostadshuset är av »Dingtunatyp«från 1800-talets förra del.Utkwnla by är en liten och väl sammanhållenby m6d två gårdar. Byggnaderna är från 1700­och 1800-talen, flera av socknens typ. Byvägenoch ett staket delar mangård från fägård.Strax söder om Utkumla ligger Sippersta, engård med sen 1800-tals bebyggelse.Lospånga by är belägen på en moränholmemed ett stort järnåldersgravfält (några högaroch nära tjugo runda stensättningar). Mangårdenär vackert grupperad av tre timmerhuskring ett vårdträd, husen troligen från 1700-talet.En stenmur skiljer mangård från ekonomibyggnader,bIa ett timrat magasin från 1700­talet. Byns mest intressanta byggnad är ett timrat,falurött gårdsbränneri från 1836. På övervåningenfinns en kölna och en mindre kammaremed rörspis. Bränneri har funnits på platsenåtminstone sedan mitten av 1700-talet.Byggnadsinventering Dingtuna socken, sid 31­32,~8,43,48-50,56.Inom området finns många ålderdomliga formelement.Tibble by (A) blev prydligt reglerad 1756 ochger ännu ett intryck av regelbunden radby. Bjär~ybytomt (B) blev helt avhyst efter 1765. By~omten lIggeromedelbart ~öder om et! gravfält I en. hag:.Många element visar tomtens lage mycket tydlIgt, sasomhusgrunder, stensträngar och rösen. Kring Väsbyfinns två impedimentrika fd åkrar (C), nu hagar.Många av de mindre impedimenten är odlingsrösen.Dessa åkrar hade samma utseende på 1600-talet somnu. Utseende och läge tyder på att de har en myckethög ålder.Lospånga by från. nordväst72

"­ • •,1.,Olngtuna en-------------------------------- 3_3 01 A1L J MiJj6hånJYnJomrtJdeViirdefllll bebyggelse-~ Agrara /iimningarVärde/ull tlngs-Ihagmark•• :::: ..'Forn/limmng. l;.;'--.... '~.A-Ö Hän vismng till textenSKALAo ,.;c;.'-/./.'.""/.,, '\NO 1OO l,O(I )(101I73

3.3 DI e ----------------------------DIngtuno enFrändestaFrändesta by ligger på en moränholme i detöppna, storskaliga jordbrukslandskapet. Genombyn ringlar den gamla vägen fram. P enförhöjning nära byn finns ett gårdsgravfält(sannolikt fr n järn Idern) med tre högar, entreudd och ca femtio runda stensättningar.Vackra hagmarker med stengärdsg rdar finnssöder om byn.Byn best r, efter sammanslagningar, av treg rdar med ett f d soldattorp (A) norr om byn,den sk .Stridsstugan«. Bebyggelsen är ovanligtvälbevarad oeh kan i vi sa fall dateras tilll6()(}­oeh 1700-talel. Byggnadsbeständet är doek tillövervägande del fr n 1800-talet med panelklädda,rödfärgade fasader oeh sparsammasniekeridetaljer. En av g rdarna, fd rusthållargrden (B), har bia en liten ladug rd fr n1600-lalel oeh ett nästan lika gammalt bostads-hus. De rödfärgade ekonomibyggnaderna ärbyggda av timmer oeh har ibland försetts meddekorativa fönsterfoder.Pr(JIId~stQ by {dm ndvuslMlljöhänsynsomrtJde. ...:......•A-ÖVärdefull bebyggelseFornliimningHänvisning tillleXlenI 4- I 4~'u'FRANDESTA:;:II II -l fI.J AfO-eIr./fI "J ..I ?!........ ~. _~ .... 'v-';Of'....~'SKALA -O 100 200 300 mt ;74

O/ngtuno sn ---------------------------- 3.301 CJölmestaByn Jölmesta har liksom övriga byar i traklenett karaktäristiskt läge p en I ngsmal moränholmei det omgivande odlingslandskapet. Invidbyn ligger ett järn, Idersgravfält med ngrahögar och ett större antal runda stensättningar.Byn, som består av tre gårdar med ett stort an-tal byggnader. har brunnit flera g nger bia1838 och omkring 1850. Därför är de flestabyggnaderna frän 1800-taletssenare hälft. Härfinns mindre boningshus ofta med brutna tegeltakoch flera bod", och bodiängor. P en avgardarna finns ett par flyglar som tidigare harvarit portlider och visthusbod. Husen ~ir av timmermed panel pli boningshusen och In lade faluröda.Jö/meS/(l by {nJnsyr/I'dsrM;lj(jhänsY'lJomrdd~Värd~full b~byggds~".... l. ...:.. Forn/amning·075

3.30;0Oingfuna soDingtuna -Lundby kyrkbyarOmrådet kan kännetecknas som ett omväxlandestorjordbrukslandskap med skogskläddamoränholmar och odlingsrösen. Bebyggelsenär lokaliserad till höjdpartierna. Stora, öppna,betade hagmarker finns vid Mälby och Prästgården.Inom området förgrenar sig ett äldrevälbevarat vägnät (A) med smala, krokiga vägarsom löper från moränholme till moränholme.I norr finns rester av den äldsta Köpingsvägen(B), som troligen har varit en del av dengamla Eriksgatan.Trakten är osedvanligt rik på fornlämningarfrån brons- och järnåldern, som tex rösen, högar,resta stenar, skålgropar och stensättningar.De är vanligtvis lokaliserade till höjdpartieri det öppna landskapet.Bebyggelsen är ganska spridd i små enheter. ILundby kyrkby (C) märks kyrkan, vars äldstadelar kan dateras till 1100-talet. Under 1400­talet förlängdes kyrkan och tornet kom till. In-till finns en prästgård med visthusbod från1800-talet. Ett par hundra meter därifrån liggerett par fd skolhus med ett separat hemlighus,typiskt för det sena 1800-talets träarkitektur.Dingtuna kyrkby (D) består- förutom av kyrkan- av den gamla och den nya prästgården,kyrkstallar, fd kyrkskola med lärarbostad från1865 och två yngre skolbyggnader från 1924och 1966. Här finns också en fd skolvaktmästarbostadfrån början av 1700-talet och en visthusbodtroligen från 1600-talet. Dingtuna kyrkabyggdes omkring 1300 i gråsten med etttunnvalv av trä. Det nuvarande gotiska stjärnvalvethärstammarfrån 1400-talet. Kyrkan dekoreradesmed målningar av Albertus Pictortroligen under 1470-talet.Bland områdets övriga välbevarade byar ochgårdar märks Bullsta, Gillberga (fd sätesgård)och Bärby.Dingtuna kyrkby från söder76

'[Oingt:una sn---- 3.3 Di DBullsta (E), fd kaplansboställe, har en huvudbyggnadfrån 1700-talet i »dingtunastil«. Husetflyttades från Lillhärad till nuvarande platsomkring 1800. Ett fd torp, sydväst om gården,har tidigare varit grenadjärsboställe. Vid Gillberga(F) finns en karolinsk herrgård med säteritak,troligen från 1600-talet. Vid infarten tillgården finns en något säregen smedja uppfördi sten och försedd med tegelklätt tälttak. VidBärby (G) finns en ståtlig huvudbyggnad från1800-talets första del i empirestil med ljus fasad.En alle följer vägen som skär igenom denen gång storslagna parken. De övriga gårdarnasbebyggelse utgörs av rödfärgade hus, huvudsakligenfrån förra århundradet.Byggnadsinventering Dingtuna socken, sid 15,23, 28-30, dito Lundby och Skerike socknar,sid 16 tf.Området innehåller många intressanta och vackramiljöer. De märkligaste formelementen ärföljande. 1Mälby finner man den sannolikt åtminstone medeltidagränsen mellan de båda tvåsädesgärdena i form aven smal stensträng (H). Några smala moränryggarhar använts som begränsningar mellan åkertegar i århundraden.Bytomten (J) övergavs successivt from1860. 1NY spetsen av Husta finns ett 2-3 ha stort områdemed mycket vackra fossila åkertegar (K) sombrukades från slutet av 1600-talet till 1800-talet (äng1905, nu hagmark). På lokalen finns mycket tydligahusgrunder efter flera torp som övergavs senast på1800-talet. Norr om Ösby finns en 250 m lång impedimentsträng(L) med dike som är spår aven fägatasom var i bruk på 1700-talet, senare omvandlad tillväg som togs ur bruk omkring 1900. Offerlunden (M)på Kanik-Lundbys mark är en liten rest av den stora»Storängen« som ännu i början av 1800-talet fannshär. Efter uppodling återstår nu bara denna lillalund, som kanske erinrar om innebörden i byns namn»helig lund«. På KRISTA ligger norra halvan av bytomten(N) öde sedan 1600-talet. Lämningar synsännu på den identifierbara hustomten.SO om Bullsta gård finns en liten gräsbevuxen kulle(O). Under 160o-1700-talen var den en rektangulärgrästomt till byn, dvs sannolikt delningsinstrument istället för bytomten. Hagen intill är gammal åkermarkmed rösen mm.Lundby kyrka, prästgård och skola från sydväst77

(~~~~._.\c::J .,\.\.,\r'•.,iIiiI\ ·0Ii!o\J. 78\....l"~.~IIIIIJ/ / II 4" / 40!I I ~Jl lFR6Nn~~TA •

, \01""(111'_ \ ~ \.. \?NIJ, \\\ \-\ \-

3.3 Di E ---------- _Ding'tuna snVändleNordost om Vändle by korsas landsvägen ochjärnvägen. Den gamla vägen har en gång gåttigenom byn. Vändle by har varit en knutpunktoch hade fram till 1889 gästgiveri- och skjutsskyldighet.Av fem gårdar i Vändle by blev det två efter ensammanslagning på 1700-talet: Norrgården(A) och Sörgården (B). Huvuddelen av gårdarnasbebyggelsebestånd härrör från 1800-talet.Huvudbyggnaden på Norrgården uppfördes1891 med ljusrnålad panel, inglasad verandaoch vackra lövsågerier. Sörgårdens mangårdbildas, väl sammanhållen, aven tvåvånig huvudbyggnadoch två envåniga flyglar av »dingtunatyp«från 1800-talets mitt. De är kläddamed ljus locklistpanel. Invid gården finns ettgammalt vagnslider från 1860-talet i rödfärgattimmer. Övriga ekonomibyggnader är belägnasöder om gården.Inom området finns en fd arbetarbostad (C)med lägenheter från 1937. I närheten liggerockså några äldre dagsverkstorp, Lugnet ochSolskenet. Utanför området finns byns soldattorpmed tillhörande fähuslänga.Kring Vändle förekommer en koncentration avfornlämningar från brons- och järnåldern. Ensamliggandestensättningar överväger, men endel är samlade i mindre gravfält. Ett runstensfragmentfinns vid Norrgården. På Sörgårdensgårdsplan står ytterligare en runsten. Den harett rundjur och en något ofullständig inskrift.Byggnadsinventering Dingtuna socken, sid 51ff.Vändle by från sydost80

DIngtune an ---~.. 3.30leMjIJohansynsom,dd~Vä,d~/lI"bebyggelseFornlämnlflg",--_~~~_~__ ~~_~A-ÖGammal vagHtlnvumng t1/1Ii'Xtt!nV-VA' LE';go 12~;~2.//Z.,s. ~~l"', '0- s:-.......... t \.':,........ .' .... "... ..... :;;.\"\'. '\i:~'. \ .-- .' fr~~.,~);. -yf-"';' \(::.~~/~;" SKALA ,-J'. . 9 100 200 I "- 39 0m~ So/.....1 Q-::~6 -'8\

3_301 F ------------------------------EkebyFr n västkanten av Dingtuna samhälle g r enliten väg söderut och där vägen tar slut liggerg rden Ekeby. Den ären fd kronog rd-regementsskrivarboställevid Kungl Lif RegementetsGrenadierkår. Huvudbyggnaden är uppfördi empirestil.Till de intressantare gårdsbyggnaderna kanräknas en reveterad parstuga, troligen från omkring1700 (1691 enligt inskription p solur).Fö kan nämnas ett magasin och en matbod,rödfärgat timmer med stenkällare. Den sistnämndabyggnaden har svagt brutet tak medbreda vindskivor. En bit ifr n g rden finns entimmerbyggnad som har haft funktionen somsmedja och brygghus.Byggnadsinventering Dingtuna socken, sid 16.Ensamgården Ekebys södra kergärde från karteringen1652 kan identifieras ~anska väl än i dag. Smådikenaär borta, men några Impediment finns ännu.Mycket märklig är den raka, 330 ffi I nga, kraftigastensträng (A) eller vall som delar södra gärdet, precissom 1652. Ursprungliga funktionen är osäker,men det kan vara ett dike som fyllts med odlingssten _Ägomönstret 1652 tyder på att stensträngen tillhörett mycket tidigt skede i gårdens ramplanering,tminstone medeltiden. En muntlig tradition talarom en gammal kyrkväg.\\. .,,'.>--.,\• •WVỊỊ........lo.,//"'/.",/ 0•.,,-.Il~.. .', :KU SKALA \"...•..".~ 9 100 2~0 3~0 m1jM,/}oh,,"synsomrddrA. "':,.Vardtfull tHbyggrlsrForn/limmngGammal'-ågHt'invunmg 11/1 'tXltnParsluga frlln omkring J700 J}d Ekcby gdrd82

DIngtuno sn----------------------------3.3 DI GStockkumlaDen odlade bygden sträcker ut sig mot söderoch i norr tar ett kuperat större skogsparti vid.Stockkumla g rd ligger i gränszonen invid dengamla vägsträckningen (A). Torpen är mindre,timrade byggnader fr n 1800-talel med förstukvistar.Ett torp har inrymt tv lägenheter.ära vägen finns ocks n gra sm torp samt enreveterad, ljusfärgad fd skola (B), »Stocktorp.,fr n 1800-talets senare del. En alle lederfram till en fd arbetarbostad (C). G rdens boningshusär placerade som ett par flyglar, troligenfrån 1700-talel. Huvudbyggnad saknas.Timmerstommarna är klädda med ljusrnåladlocklistpanel, taket är brutet med valmade gavelspetsar.Till g rden hör flera ekonomibyggnaderfr n 1800-talet präglade av falurött träoch röda tegeltak.\ : ./STOCKKUMLAI\ ~KALA ~O 100 00 30tftn~Stockkumla mejeri blev känt för sin osttillverkningi slutet av förra seklet. Här gjordes stilton~ost, officiell! kallad Stockkumlaost, ännu såsent som 1933. Den timrade mejeribyggnaden,klädd med faluröd panel, finns kvar liksom enostkällare i sten.Byggnadsinventering Dingtuna socken, sid 41­42.-._.-Stockkllm/o gtJrd /rd"L,-",,~~ .~"""'_~' ""'__"";" ..-I "ordnIsl83

3.3 Di H J -------------------------- Dingfuna soÖstjädraOmrådet består till största delen av ett öppetjordbrukslandskap samt impediment ochskogspartier. Där finns en mycket stor mängdfornlämningar. De gränsar i söder till Dingtunasamhälle och i norr mot europavägen.Fornlämningarna utgörs av gravfält och enstakafriliggande lämningar. Man finner resta stenar,skärvstenrösen, rösen, stensättningar ochstensträngar. Rösen, varav en del med skärvstenoch stensträngar indikerar en bronsåldersbebyggelsesom måste ha varit omfattande.Fornlämningarnas stora täthet och antydan tillen bronsåldersbygd har tidigt observerats ochområdet har bedömts vara av riksintresse. Heltunik är den rad av resta stenar som står raktväster om idrottsplatsen. I söder har ett röseundersökts med fynd som visar på bronsålderoch från Östjädra är bia en vikingatida silverskattkänd.Byn Östjädra (A) består av två gårdar medbyggnader från 1600, 1700- och 1800-talet. Enav gårdarna har varit både löjtnants- och kaptensboställeoch manbyggnaden är troligenfrån 1600-talet.Den på medeltida maner geometriskt reglerade bytomten(B) kan än i dag urskiljas. Längst i norr, motE 18, ligger ett fossilt, öppet område med odlingsrösen(C) mm, som varit fuktig äng 1652, åker 1760 ochäng senast från 1855 till före 1907. Lokalen är varkenodlad eller betad i dag. Mellan byn och Tingta finnsen annan fossil, impedimentrik fd åker (D), brukadsedan många hundra år och in i modern tid.Fornlämningsområdemed odlingsrösen iOstjädra, från öster.OppvretaDetta är ett område som, vad gäller fornlämningar,hör ihop med Östjädra söder om europavägen.Framför allt den östra delen dominerasav ensamliggande stensättningar och rösen,som hör till den bronsåldersbygd som växtefram i Östjädra. Järnåldersgravfälten grupperasdäremot kring Oppvreta gårdar i väster. Debestår enbart av runda stensättningar och syneshöra till yngre järnåldern. Fornlämningstäthetengör att även detta område'bedömts vara avriksintresse.Intressant bebyggelse finns i Oppvreta medbyggnader från 1800-talet. Torpet Tunstuganär en fd undantagsstuga från 1800-talet.Byggnadsinventering Dingtuna socken, sid 36­37,44-4584

t'oiTJADRA./t1J/:5'-"-..///•o/ ''"'1,/ ""'"l.,.SKALAO 100 200 300 400 500 m~,_,.t;,~......;,,,,.="......;.,.\.\---\.;~:\ft\,.

3.3 Di I

Dingtuna sn 3.3011

.fl~ ",J'H) ..........-.;~:j­ --,e'h"~~~~;.;~ r.L1LLHÄRADSOCKENÖVERSIKT00........... Fornborg(00) • VärdefIIII byggnadADM"joh(J1IsJ'nsQmrdd~_Sockmgrans88

Lillhärad sn3.4 LiRegistrerade fornminnenBet Läge Typ av lämning och ålder Antal Skyltn36 Liljanstorp Fornborg (Liljansberget) 1 :tf:253 V Ängstorpet Fornborg (Skansberget) :tf:Värdefulla byggnaderObj Fastighetsbetnr BenämningByggnadBetObj Fastighetsbetnr BenämningByggnadBetBedömningBedömningPRÄSTGÅRDEN(17) 1:3 Kyrka I Kyrka CIV Kyrkoherde- BbostadSLAGÅRDA(28) 2: 1 Slagårda gd I Flygel y. BII Flygel O B(Slagårda forts)III Tvättstuga BIV LakejkammareBVI Avträde BXIII SpannmbodS BXIV Spannmbod V CXV Fatabur C89

3.4 Li A ----------------------- _ Lillhärad snLillhärad kyrkby -SkävstaBygden kan karaktäriseras som ett omväxlandejordbrukslandskap, präglat av åkerbrukmed stora skogsområden som avgränsar landskapsrummet.Parallellt med Lillhäradsbäcken,slingrar sig den gamla vägsträckningen (A),som förbinder Dingtuna och Skultuna socknari nord-sydlig riktning. I anslutning till vägenfinns stora gårdar och byar, medan torpen harförpassats till skogskanten. Några enstakafornlämningar (en rest sten och en älvkvarnsten)finns inom området.Kring kyrkan (B) finns en prästgård; en fd skolamed lärarbostad samt en bondgård. Kyrkanär uppförd av sten, har enkla drag och vit, spritputsadfasad. Den äldsta delen är från medeltiden.Koret tillbyggdes på 1760-talet. Efter enbrand byggdes kyrkan delvis om 1849. Vid sidanav kyrkan finns en klockstapel av trä från1862. Ett par hundra meter norr om byn liggerkyrkogården (C). Kyrkoherdebostället uppfördes1882 och har en ljus reveterad fasad meden stor, öppen veranda och frontespis.På slätten söder om kyrkan ligger flera byarsom fick sin nuvarande bebyggelsestruktur efterlaga skifte i mitten av 1800-talet. Gränstaby (D) har under 1700-talet haft gästgivaregård.Huvuddelen av bebyggelsen i byarna äruppförd under 1800-talet och har rödfärgadefasader och vita snickerier. Huvudbyggnadernahar sina förebilder i de mönsterböcker, somunder 1800-talets andra hälft fick stor spridningi landet. Kännetecknande för dessa byggnaderi 11/2 plan är lövsågade snickerier, storaverandor, frontespis, sexdelad plan samt ljusaeller rödfärgade fasader.Till gårdsbilden hör enkla, symmetriskt placeradeflygelbyggnader, en stor trädgård (oftamed en syrenberså), en gräsrundel framför entrenoch ett vårdträd. Man- och fägård är oftaavgränsade från varandra genom ett staket ellerdyligt. De stora ekonomibyggnaderna ärrödfärgade och har ibland vackert lövsågadefönsterfoder. Till varje större gård eller by hördei allmänhet en smedja, på grund av brandfaranplacerad på behörigt avstånd.Byggnadsinventering Lillhärad socken, sid 15­16,20-21,25.Lillhärads kyrkby från öster90

LUlhijrod sn3.4 LIAD. lJ MiljöMnsynsomr6de • ,-o Forn/ämnmgOmr6de av särskilt WirdeVarde/ull IHbyggelseA-ÖGamma/vägfllinvlSnmg till textM._.-.-t.-""//f. .\SKALAO 100~! •200;300!400 ,500 m!91

3.4 LI B ---------------------------- Lillhiirad anSlagårdaSlagårda ligger i den skogsrika, norra delen avsocknen på gränsen mellan en flack, öppenodlingsbygd och de stora skogsområdena. Före1890 tillhörde området Skultuna socken. Ifornlämningsbeståndet finns bIa två fångstgropar.Slagårda omnämns första gången på 1370-taleti en skattelängd. På 1600-talet blev två sammanslagnagårdar säteri och huvudbyggnaden,som uppfördes på 1640-talet revs i slutet avl700-talet. Grundmurar finns kvar. Västraflygeln är uppförd 1765 i timmer, med ljus spritputsadfasad, tidigare träpanel. Östra flygeln,som troligen är äldre, kallades i äldre tid för»kjöksbyggningen«. Båda byggnaderna ärlångsmala och har brutet tak med takkupor. Enljus lockpanel täcker timmerstommen; knutarnaär inklädda och målade i vitt.Bland ekonomibyggnaderna finns rariteter såsomen fatabur och två spannmålsbodar av rödfärgattimmer, ställda på stenfot och avtäcktamed tegelklätt tälttak. Byggnaderna är troligenuppförda före 1765. Bland övriga byggnaderkan nämnas en fd lakejkammare och ett oxstallinnehållande bIa en salpeterlada. En störreträdgårdsanläggning har funnits. Till gårdenhör ett antal torp, vilka huvudsakligen ligger iskogsbrynen.Byggnadsinventering Lillhärads socken, sid 25ff.Ute i åkern, SV gården, finns en drygt 1 ha stor kullesom heter Kalvtomten (A). Lokalen var hage frånåtminstone 1600-talet till mitten av 1900-talet. Omkring1900 utnyttjades kullen som äng. På dess övredel finns en husgrund. Ingen karta från 1695 ochframåt visar någon bebyggelse här. Det är tänkbartatt byn Slagårda ursprungligen kan ha legat här. I ettoutnyttjat område, öster om gården finns flera grunder(B) efter uthus som fanns på platsen från 1600­1800-talet. Platsen var äng i början av 1900-talet.Slagårda från söder92

Llllhörad sn____________________________ 3.4 LI BSIaRdrria.öSlra flygel"DljMiljöhänsynsomrddeOmrdde av särskifl värdeVärdefull bebyggelseAgrara lämningar~• ~::.~ Fornlämning·.....• • • • ••A-ÖGammal vägVärdefull alleHänvisning Ijlf leXlenIJ"1(i:~S'agfl1t.tt.~~~0." ,

3.5 Ske ------------------------------- Skerike en94

Skerik. sn ------------------ _ 3.5 SkeSOCKENÖVERSIKT(sydöstra delen)00.-..1 00.1(001.FornborgAnnal r~g fornmmnrViird~fuJlbyggnad95

3.5 Ske ----------------------------- Skerike snEn stordel av området för Skerike socken ingårnumera i stadsbebyggelsen och redovisas separat.En annan stor del av socknen omfattarSvartåns dalgång. Den redovisas i sin helhetunder Skultuna socken (Sku A, sid 102).Registrerade fornminnenFornminnen inom stadsbebyggelsen se 3.20 Vä, sid 248.Bet Läge Typ av lämningar Antal Skyltn658 Snetomta659 Snetomta-Forsby660 SnetomtaHögarLövåsen, gravfält (högar, stensättning, rest sten)Högar253Värdefulla byggnaderObj Fastighetsbet Byggnad BenrBenämning' Bet dömningLISTA(17) Ekorrstugan Bostad BPRÄSTGÅRDEN(19) 1:5 Prästgård I Prästgård BVI Kyrka CSNETOMTA(28) 3:2 Fastberga Bostad BEkorrstugan, ListaSkerike kyrka96

Skerike sn -----------------------------------------3.5 SkeLandsvägen längs Svartån förbi bl a Snetomta...och Rustberga binder samman kulurmiljöer av högsta rang97

'SKULTUNASOCKENÖVERSIKT(västra delen)00--­00..o.(00).AD98-FornborgAnnat regfornminnl!Agrara lämrungarVärdefull byggnadMdj6hiinsynsomrtJde,;terafl& ~ISockengräns/1-

SOCKENÖVERSIKT(östra delen)--1 l44,0 'I..'J''I. §, ~r-" ~•• 2"~O~.J'"- "',.'r., ,

Sku,.tuna snRegistrerade fornminnenBet Läge Typ av lämning och ålder Antal Skyltnl Lötbo Högar 3 X113 Kvarnbacka Runstenar (Ingvarstenen), vikingatid-järnålder 2 X124 V Norräng Fornborg (Kampberget) l XAgrara lämningara N Läjdeb SkäddugaReglerad bytomtReglerad bytomtr(IVärdefulla byggnaderObj Fastighetsbet Byggnad Be- Obj Fastighetsbet Byggnad BenrBenämning Bet dömning nr Benämning Bet dömningIBERGA PRÄSTGÅRDEN \(1) 5:1 Hagtorps- Bostad B (30) 1:1 Kyrkoh, bost I Bostad BstuganIISKULTUNABYBOVALLEN (33) 1:4 Kyrkan Kyrkan C(3) l:l Bovallen gd I Manbyggn BII Flygelbyggn y. B SKÅLBYIII Flygelbyggn O B (34) 1:3 Boberget I Bostad B(4) 2:1 Rålken II Loftbod B II Drängkam BEKEBYSKÄDDUGA(6) 2:1,2:2 Bostad B (36) 5:2 Hagaberg II Sockenmag BIII Visthus BFORSBY (38) 13:1 I Bostad B(7) 1:1,3:1,4:1 Gd I Corps-de-logi B III Dubbelbod BII Bagarstuga BTIBBLEFRÖVI (39) 2:1 I Bostad B(10) 4:1 Frövigd l Corps-de-logi C II Brygghus BII V Flygel C III Dubbelbod BIII Ö Flygel CV Trossbod C ÅKESTA(42) l:l Kvarngården I Bostad BLEJDE, NORRA II Bod B(22) 1:2 Gården I Bostad BII Loftbod B100

Skul'tuna anVärdefulla byggnader (Skultunabrukssamhälle)Obj Fastighetsbetnr BenämningByggnadBetBedömningGÄDDSTRÖM(1) 1:1 delar avKVARNBACKA3:101 del avKolbodar 2 stBrännhyttor 3 stJärngjuteriBrännugnsbrocC·CCKVARNBACKA(4) 3:97(5) 3:98(6) 3:99(8) 3:101 »Stenhus«KärrboomrBruksgatanBruksgatanKrongjutarvägen 8BBBBBruksgatan mot norr101

Sku"tuna (o Skerike snSvartådalen (Ekeby -Brottberga)NäringslivI områdets norra del ligger Skultuna samhällemed bIa rester från Skultuna bruk, Sverigesäldsta mässingsbruk. Det anlades vid den kraftgivandeSvartån år 1607. Äldre verkstäder,från 1700- och 1800-talen, finns fortfarandebevarade. De två stora kolhusen i Brännugnsbackendominerar bruksbebyggelsen (se fotosid 24). Söder och norr om dessa finns områdenmed arbetarbostäder från 1700- och 1800-talen.Några ligger utmed bruksgatan (F). VidKvarnbackabron (B) finns ett gammalt bryggerii tegel från 1800-talets senare del.Längs Svartån finns gamla dammanläggningarmed en del kvarvarande värdefull bebyggelsesåsom kvarnar, sågar, kraftverk och hyttor.Kvarnbackadammen (vid B) fungerar som regleringsdamm.Nästa dammanläggning liggervid Skultuna kraftstation (D), byggdes 1908och är fortfarande i bruk. Dammen vid Forsby(R), (numera hålldamm) har haft kvarn ochkraftstation. Utav byggnadsbeståndet finns endastden tegelröda kraftstationen kvar med årtalet1921 på den trappstegsformade gaveln.Vid Åkesta kvarn (T) intill Forsby, finns endastkvarnbostaden kvar utöver dammen (nu ocksåhålldamm). Bostaden troligen uppförd i börjanav 180o-talet, är byggd av rödfärgat timmeroch har brutet tak.Landskap och fornlämningarSvartåns böljande, vida dalgång söder om Skultuna,är idag en storskalig men ändå omväxlandejordbruksbygd. I det öppna landskapet finnsåkerholmar och odlingsrösen. Dalgången begränsasi öster och väster aven mer småbrutenskogsbygd. Området är närmare 12 km långtoch berör i söder till väsentlig del även Skerikesocken.Själva Svartån utgör ett viktigt inslag i landskapsbildenmed sina markanta meanderslingor,omväxlande med lummiga forsmiljöer. Ettflertal nedskurna bäckraviner är andra framträdandeelement. Kring vägarna, som löper påömse sidor om ån, finns betade hagmarker. VidForsbyvillan (mitt i området) finns några fridlystajätteekar(Q).Dalgången har ett stort antal fornlämningar,som till största delen kan dateras till järnåldern.Den äldsta bosättningen torde redan hafunnits under bronsåldern. Fornlämningsbeståndetutgörs till största delen av gårdsgravfältmed grupper av 'Stensättningar, högar och rösen.Andra lämningar är resta stenar, skålgropar,runstenar mm. Vid den västra vägen finnsnära Forsby några väl synliga gravfält (U).Svartådalen medSkul­. tuna kyrka från nordväst102

Skultuna (o Skerike sn3.6 Sku AKommunikationerVägsträckningarna är på ömse sidor dalgångenav mycket hög ålder. Den västra (E) som behållitmycket av sin ålderdomlighet, är en avlandskapets vackraste. Andra gamla vägsträckormed ursprunglighet är slingan (V) söder omÅkesta och bruksgatan (F) genom Skultunasäldre delar. Utmed Skultunavägen finns milstolparkvar med jämna mellanrum. Gästgiverierhar funnits, bIa i Skultuna och Ekeby.En välbevarad kallmurad stenbro (B) från 1869med järnräcke, finns i Skultuna norr om Kvarnbacka.En fackverksbro från 1900-talets börjanfinns vid Skultuna kyrka (E). En annan välbevaradbro i Skultuna är Brännugnsbron (C)vid Gäddström. Det är en järnbalksbro upplagdpå höga, timrade stenkistor. Vid småbäckarnafinns ett stort antal enkla stenbroar.kyrka på BOO-talet. Det nuvarande, välvda taketav trä ersatte redan på 1600-talet medeltidsvalvetav tegel. Kyrktornet restes 1772 ochersatte en tidigare fristående klockstapel. I anslutningtill kyrkan finns en sockenstuga från1800-talets första hälft.Större gårdar och byar är lokaliserade till denöppna ådalen. Mindre gårdar och torp har fåtten mer undanskymd plats i skogsbryn och påutmarker. Bebyggelsens utbredning har i stortsett varit oförändrad sedan järnåldern.Skerike vitputsade kyrka (Y) byggdes undermedeltiden. Den har i dag ett rektangulärtlånghus med rakt kor. Tornet uppfördes 1872.Vid kyrkan ligger det f d kyrkoherdebostället,nu församlingshem. Det uppfördes 1824 i timmeroch har senare klätts med locklistpanel.Huset är gulmålat och har brutet tegeltak.Övrig bebyggelseKyrkorna i respektive socken är väl synliga idet öppna landskapet. Skultuna kyrka (H) harett långhus, som till största delen består av degråstensmurar, som utgjorde väggar i en sten-Dammanläggning vidForsby103

3.6 Sku A --------------------- Skultuna (o Skerike snBland de kulturhistoriskt intressanta byarna inomområdet kan särskilt nämnas Skädduga(K), Norra Läjde (L), Skålby (N), Gocksta(O), Kävsta och Skerike by. Antalet gårdar inombyarna decimerades vid laga skifte i mittenav 1800-talet. Till de märkligaste hör Skäddugaby (K) med sina timrade hus med rödfärgadpanel och brutna, säreget formade tak samt vitasnickerier. Vid Hagaberg (M) finns det fdsockenmagasinet i rödfärgat timmer på stenstolpar,uppfört 1810. Magasinet flyttades frånkyrkan till nuvarande plats omkring 1870.Trakten domineras av medelstora gårdar, varsbyggnader till största delen är uppförda under1800-talet. Manbyggnaderna är vanligen ljusmåladeoch flankeras av flyglar. Några gårdarhar äldre manbyggnader, (1700-tal), av parstugutyptex Gillberga (vid P), Norra Läjde»Rusthållet« (vid L), Skädduga fd Storgårdenmfl. De låga envåniga timmerhusen har efterhand blivit rödmålade och fått panel. Tillgårdsbilden hör ofta en gräsrundel med ettvårdträd. Ett staket eller en häck skiljer mangårdfrån fägård..iJEkeby, fd gästgiveriSkädduga by från söderFd sockenmagasin från Hagaberglil104

Skultuna (o Skerike snEkeby (A), i områdets nordspets, har under1700- och 1800-talen varit gästgiveri ochskjutsstation. Oe märkligt breda bostadshusenär uppförda under 1800-talet och har reveteradeljusfärgade fasader och brutna tegeltak. Enliten alle leder fram till huvudbyggnaden.Bland andra större gårdar märks Forsby, Lista,Brottberga och Rustberga. Forsby gård, belägenvid västra åkanten (vid R), har en huvudbyggnadmed enkelt klassisistiskt formspråk,tillbyggd under 1830-talet. Bottenvåningenmed sina låga fönster är troligen från 1700-talet.Panelen är ljusmålad. Till gårdsbilden hören bagarstuga, som fortfarande är i bruk. Påsödra sidan vägen flera timrade, rödfärgadeekonomibyggnader från 1800-talet.Byggnadsinventering Skultuna socken, sid 18 ff0:0 Skultuna brukssamhälle, sid 22 ff.0:0 Lundby och Skerike socknar, sid 36 ff.I dalgången finns många vackra, samlade bytomter,som reglerats på ett geometriskt vis, antingen undermedeltiden eller i samband med storskifte på 1700­talet. Till de bäst bevarade och bebyggda bytomternahörde i Finnsta (X), N Läjde (L), Gocksta (O), Skålby(N) och Skädduga (K). Uppodlingsgraden är hög,eftersom lersedimentens gamla ängsmarker ner motån kunde odlas upp ganska tidigt. Längst ner mot ånfinns det därför inte många gamla formelement kvar.Något högre upp finns dock enstaka fossila åkrar, texvid Åby (vackra, små, terrasserade S Nybygget,odlingsröseåker N Nybygget, båda hagmark nu),Kävsta och Rustberga i Skerike, alla övergivna i börjanav 19OO-talet. Vid Åby finns dessutom en markantterrass eller nivåskillnad som fungerat som vägfrån Hovdesta by åtminstone från 1600- till 18oo-talet(Y). Söder om Gillberga (P) finns tydliga resterkvar av gamla landsvägen i sluttande terräng, österom nuvarande landsvägen (fossil hålväg).Fd Västergården i Skädduga byTibble 2:l i Skädduga byForsby gård frånväster105

0\_1---~-~ /'E;.~ \~~-.)- ':S;:.... Ke. !j-' . .. \ -----t- ~ ~..-"-j .•.,.-"c::-dJ::I i, bf\' _j •.=.;! - , ...,,. Il \ (\ /~~'jL.\J~-_i\t:

" II\,.. ;,I!.'­j\\I \\ \ \'l, \ \

",-\ "' ,.D.\\. , "' ,,, 'l:>, I\1\\. ...\\ .0l. - -\-____ lo\~\~\•. \ ,~! T\ &',:'\\\ ! I·. ( 1 Il. l \ II> \ y l"" i, "• l ' ,l

J-.-. -......... \. . I ~-....."i-;;;li::::.::·..G;:i:~·"r'7~ O>~\---J'-'_._~---\' .........~ t' ri"/ .t x::tU"6AC:BY ~ ni /" '" ".,;; .;. ", I, " , • CJ ~.' T' \.'.~, I-'. "'. "'"O, ,][:= : ~--P~'''~~ : ." i---_ --r-- ~- .. ~. . ,\l l I , • ....,-."._."..,,~,..~., T ,,' •~. \ :. T : '-" I 'FlNNS:4

(HARAKERSOCKENÖVERSIKT(västra delen)OO~Fombo'800 ... Annat reg fornminneQ • Agrara lämningar(OO) • Va,d_/ul/ byggnadAD Miljöhånsynsomrddt- Sockengräns

To•). :c~ f') 11

HarakersnRegistrerade fornminnenBet Läge Typ av lämningar och ålder Antal Skyltn251ÅkerbySvanåFornborg (Åkerby skans)RunstenXIXAgrara lämningaraRullbo­BäckarnaUngt inägolandskap, I600-I700-taletSkepplinge gårdII.I~Lusthuset, SvanåÄngsbacken "Snickers«112

Harakersn3.7HaVärdefulla byggnaderObj Fastighetsbet Byggnad Be- Obj Fastighetsbet Byggnad BenrBenämning Bet dömning nr Benämning Bet dömningBERTILSBO(Svanå forts)(3) 1:1 Bertilsbo Bostad B (34) Öster I Arbbost BII Uthus BHAGBY III Bod B(11) 1:14Ängsbacken Bostad B (35) Väster, Bruksgd I Arbbost BII Vedbod BHARAKERS V Bostad BKVARN (37) Gullarsbo I Bostad B(19) 1:1 Kvarnen II Bodar B II Loftbod B(38) 2:13 Forsbo I Bostad BPRÄSTGÅRDEN V Järnmagasin B(27) 1:2 Prästgården I Bostad B VII »Labbes« BII Bagarstuga B (47) 4: 1Banvaktstug I Bostad B(29) 1:4 Kyrkan I Kyrka CULVSTASKEPPLINGE (48) 1:2 Ulvsta gård II Bagarstuga B(30) 1:2,2:1 Gård Bostad N CVÄSTERÄNGSVANÅ (54) 2: 1 Västerängs gd IV Portlider B(33) 2: 1Herrgården I Corps-de-logi CII FlygelN CIII FlygelS CIV Avträde CVI ArbbostV BVII ArbbostS BXIII Orangeri Bj XVI Lusthus CXVII Smedja BI!SVANÅHERRGÅRD113

3.7 Ha AHarekersnRullbo -Bäckarna] ett kuperat skogrikt område, nordväst omSvanå, finns en ansamling torp utmed järnvägen.Torpen Rullbo, Gullarsbo, Stora Bäckarnaoch Lilla Bäckarna har hört till Svanå bruk.Byggnaderna är uppförda under 1700- och1800-talen. Boningshusen utgörs avenvåningaenkelstugor, förutom i Gullarsbo, som är uppfördi två våningar (kan vara påbyggd). De timradebostadshusen är klädda med rödfärgadpanel och har vita snickerier, en tillbyggd förstukvisteller förstuga samt tegelklätt tak. Tillgårdsbilden hör mindre ekonomibyggnadersom tidigare varit stall, ladugård mm samt diversebodbyggnader. Vid Gullarsbo och Rullbofinns timrade loftbodar med öppen utanpåliggandesvalgång. En av bodarna harett portlider,vilkel tyder på att gårdcn en gång varitkringbyggd. Loftbodens funktion har i förstahand varit att hysa mat och kläder. Troligenhärrör dessa byggnader från 1700-talet och ärmycket sällsynta i mälarlandskapet. Till närmiljönhör gårdstun, vårdträd, gamla fruktträdoch bersåer.Byggnadsinventering Harakersocken, sid 31 ffStora JJäckama frdllsöder....MiljöhänsynsomrddefIVärdefull bebyggelseGammal vägSKALAO 100 200 300 ffit ;114

Haraker sn3.7 Ha E3SvanåFrån Hällsjön i norr rinner Svartån ner genomSvanå, förgrenar sig och bildar forsar. Kringforsarna anlades ett bruk på 1630-talet. Skogrikaområden sluter sig nu runt den öppnabygden med det lilla samhället.I Svanå finns två dammanläggningar, Nedredammen (A), (Kvarndammen) och Övre dammen(B) (Bruksdammen). Även dammarnaanlades omkring 1630 för driften av ett antalstångjärnshammare och smedjor. Så småningomuppfördes såg och kvarn vid Nedre dammen.Ytterligare en damm (C) finns vid Hällsjön,den sk Halldammen (fd Fors hammare)från 1600-talets första del. Den tjänade då enstångjärnshammare och ett par spiksmedjor.Vid Svanå har även ett tegelbruk funnits verksamtunder hela 1800-talet. En lång alle (D)sträcker sig från Almundaförbi herrgården ochtidigare också vidare längs bygatan på ömse sidorån.Herrgårdens huvudbyggnad (E) och en av flyglarnabyggdes troligen vid mitten av 1600-talet,södra flygeln först på 1680-talet. Herrgårdenmed flyglar är uppförda i karolinsk stil ochär jämte ett avträde de äldsta bevarade byggnaderna.Bostadshusen är timrade och reveteradei gult med pilastrar i vitt. Huvudbyggnadenssäteritak och flyglarnas valmade tak täcks avtegel. Ett fd orangeri i nyklasicistiskt stil medljusmålad panel hör till herrgårdsanläggningen.En promenadstig leder från herrgårdenöver Svartån via en hängbro i järn (F) fram tillett lusthus troligen från 1700-talet i gul panel.En fd smedja i korsvirke ligger i parken vid ånsvästra strand.Norr om bruksherrgården finns en runsten (G)med inskrift. På andra sidan vägen finns fleravälbevarade ekonomibyggnader från 1700­och 1800-talen.Svanåherrgård från väster115

3.7 Ha ElHarakersnUnder 1800-talets första del uppfördes Österoch Väster, dvs två arbetarkaserner i enkelnyklassicism. Bruksgården och Forsbo är ytterligarebyggnader som hör till bruksmiljön.Samtliga bostäder är putsade i ljus färg på timmerstommen.Ett fd järnmagasin byggt avslagg i slutet av 1800-talet och en liten vitpustsadtegelbyggnad »Labbes« (rastbyggnad försmederna) utgör viktiga inslag i miljön. Skolani Svanå uppfördes 1878 och 1935 byggdes ettförsamlingshem. Missionshuset vid Grans, från1800-talets senare del, är flyttat från Romfartuna.Torpbebyggelse finns i områdets ytterkanter.Byggnadsinventering Haraker socken, sid 28tf.Herrgården och bruket har vuxit upp på Almundabys ägor. Av den tidigare byn med tre gårdar på bådasidor om allen ligger ännu en kvar på bytomten (H).Av de andra gårdarna finns inga synliga rester.Svanå gamla skola,Väster och nybebyggelsefrån sydostNedre dammen(Kvarndammen) vid_Forsbo från sydost116

Harakersn3.7Ha BMiljöhän.synsomrddeOmrdde av rik.sintreneOmrt1äe av .sär.skilt väräeVliräefull bebyggelseAgrara IlJmn;ngar::~•FornlämningGammal väg: : : : : : Väräefllll alle) ( Gammal bro'---JVäräefllll damm.)A- Ö Hänvi.sning Iii/texten117

3.7 Ha CHarakersnVästeräng -ÄngsbackenTorpen till Västeräng och Hagby ligger på utmarkernai övergång mellan det storskaligaåkerlandskapet och skogsbygden. Västeräng,anlagd 1718, är en mindre gård, som fortfarandehar kvar sin kringbyggda mangård. Flera avmangårdens byggnader härrör från 1700-talet,bIa boningshuset, källarstugan och ett portliderinnehållande en drängkammare. Byggnadernaär uppförda i timmer, delvis paneladesamt rödfärgade med vita snickerier. Ekonomibyggnadernafrån sekelskiftet 1900 ligger söderom mangården. Tidigare har stall, ladugårdmm utgjort en del av den kringbyggda gården.Torpen Nybo, Dalhagen, Yrväderstorp ochÄngsbacken, »Snickarns«, ligger som ett pärlbandutmed den krokiga vägen. Torpen är avenkelstugutyp med rödfärgad panel på timmerstomme,vita snickerier, röda tegeltak ochsmå förstukvistar. Ängsbacken är ett undantagmed sitt stora tvåvåningshus i rödfärgat timmer,där en del av byggnaden utgörs aven loftbodmed öppen svale. Till torpmiljöerna hörvanligen fd fähus och jordkällare.Byggnadsinventering Haraker socken, sid 21och 36.Torpet AngsbackenYrväderstorp118

Harekeran3.71-181 CTorpen vid Dalhagf'n och Nybo frAn nordostMiljtJMnsynsomrAdejVurdefllll bebyggelsf',\\\$~ft-lt\119.I

3.7Ha DHarakersnHaraker kyrkby -SkepplingeOmrådet kring Harakers kyrka utgörs av ettstorskaligt jordbrukslandskap. Genom landskapetflyter Svartån och bildar en fors vid Harakerskvarn. På moränbacken söder omSkeppiinge finns en fornlämning av typ älvkvarnmed grop (A).Den vitputsade kyrkan (B) uppfördes undermedeltiden och har senare om- och tillbyggts.Kyrkstallar har funnits. Prästgårdens boningshus(C) från 1790-talet är uppfört i timmer ochklätt med rödfärgad panel och vitmålade knutlådor.Bodlängan i timmer har haft mångafunktioner bIa bagarstuga, brygghus, visthusbod,magasin, källarbod mfl. Kyrkskolan, sombyggdes 1882 är representativ för sin tid. Timmerstommenär klädd med ljusmålad pärlspontpanel.Harakers kvarn (D), förr kallad Norrkvarn,ligger i anslutning till en ca 50 m lång stendamm.Kvarnbyggnaden är delvis från 1700-talet men ombyggdes 1828 och var i drift till1978. Timmerstommen är delvis klädd med panel,rödfärgad med vita snickerier. På andra sidandammbron ligger sågen (från 1920-talet).Skepplinge (E), tidigare en by, är belägennordväst om kvarnen. Det äldsta huset är enparstuga från 1795 i timmer, delvis panelad,med en öppen förstukvist och stående på enstengrund med källare.I skogskanten ligger tre torp avenkelstugutyp.Ett av torpen har varit soldattorp.Byggnadsinventering Harakers socken, sid 23,25-27.Byn Skepplinge har en gammal, oreglerad bytomt,från vilken en fägata (F) (ibland väg) åtminstone sedan1652 (troligen långt tidigare) ledde ner till en moränbacke,som länge ingått i hagmark. Fägatan togsur bruk in på 1900-talet men syns ännu som en tydlighålväg som leder in i en stor hage som tidigare varitåker. Lokalen har ett vackert läge i slänten mot ån.Harakers kyrka från söder. Milstolpe i förgrunden120

Harakerso3.7Ha D1farakers km",och dllmmanläggningDMiljöhänsynsomrddeOmrdde av särskilt värlle. J: ..-Agrara lämningarFornlämningMS •A-ÖMilstolpeHänvisning till texteno Värde/ull bebyggelseGammal.'ägn300 400 500m, !121

·\ROMFARTUNASOCKENÖVERSIKT(norra delen)" "''''~ O. Agrara00....... Fornborg00.. Annal reg fornmmnelämnmgar~(001. Värdefull byggt/ad-Sockengrtinst'"- ~rAD Mllj61länsynsomrdde

3.BAoAOrTl"fartuna snRegistrerade fornminnenBetLäge23 Pasta111 Munga fritidsområdeAgrara lämningarabHallstaFrändestaTyp av lämningGravfält (högar och stensättningar)FornborgOreglerad samlad by, ej laga skiftad (Byggnadsminnesmärke)Reglerd bytomtAntalSkyltn30IXVärdefulla byggnaderObj Fastighetsbet Byggnad Be- Obj Fastighetsbet Byggnad BenrBenämning Bet dömning nr Benämning Bet dömningANSTASOLINGE(1) 3:1Ansta gård Bostad B (59) 1:1,2:1 Gård Corps-de-logi BBRUNNSBYSÖSTA(4) 1:1 I Bostad B (61) 2:1 Länsmansbost II Bostad B(6) 4:1 Kaptensbost I Bostad B IV Härbre BBRÅNSTATÖSTA(8) 4:1 Kom.bost I Bostad B (67) 1:6 Bostad BFRÄNDESTAUTRÅBY-LÖTEN(10) 2:2 Bostad B (68) 1:1,1:1 vid I Bostad BÅseniundGESALA(19) 2:2L:aGesala Bostad B VÄSTRA MUNGA(71) 1:1 Gården I Corps-de-logi BLITSBERGA II BefalIn.bost B(42) 1:1 Lyckstagd I Corps-de-logi B III Köksflygel BII Rättarbost BIII Bagarstuga B ÅBYLUND(76) 2:1 Gården I Corps-de-logi BMYRBY II N Flygel B(49) 2:1 Gården I Bostad B III S Flygel BII Parstuga B IV Förråd BV Brunnshus BPASTA XV Visthusbod B(54) 1:1 Gården II Arr.bostad B(57) 1:3 Kyrkan I Kyrkan C124

AOfTl"fsrtuna sn ------------------------- S.BAoAÄbylund -MungaMellan gårdarna och byarna utbreder sig ettsvagt kuperat odlingslandskap och en äldre vägbinder dem samman. Området gränsar i södertill Mungasjön. I öster rinner Åbylundsbäcken(A) i nord-sydlig riktning. Andra inslag ilandskapsbilden är alleerna vid Västra Munga,Sösta källa och Åbylund. Sösta källa (B) anladesredan på 1700-talet. »Många hafwa mednytta druckit af des watn«.Vid Åbylundsdammanläggning (C) har det under 1800-taletfunnits en kvarn, nu enbart hålldamm.Västra Mungas mangårdsbyggnad, som haranor från 16oo-talet, byggdes på under 1700­talets senare del. Till gårdsbilden hör två flyglarfrån 1700-talet och den vanliga gräsrundelnpå den mellanliggande gårdsplanen. Samtligabyggnader är reveterade, hållna i ljus färg förseddamed valmat plåttak. På huvudbyggnadenstak finns ett tornur med årtalet 1784. Enträdgårdsalle sträcker sig från mangård till fägårdmed bIa en stenladugård från 1830-talet.Också Östra Munga har byggnader typiska för18oo-talets byggnadsstil. Bland husen märksen mjölkbod med rik utsmyckning av lövsågadedetaljer. Opp-Råby skola uppfördes på 1890­talet som småskola, men blev folkskola på1930-talet. Skolan har rödfärgad panel med vitasnickerier. Lärarbostaden ligger i anslutning.Östra gården i Sösta by, som varit länsmansboställe,har bebyggelse från 1700- och 1800-talen.Fähus, häst- och oxstall, port- och redskapslider,logaroch ladugård låg till 1912 samladei en fyrkant vid mangården.Västra Munga medekonomibyggnader iförgrunden, från sydväst.125

3.BAoAAOrrJ'Fartuna. soÅbylund har anor från 1600-talet. Huvudbyggnadenär uppförd i enkel empirestil, troligenomkring 1850. Den höga stenfoten medkällare är betydligt äldre. De två flyglarna somflankerar huvudbyggnaden är från 1700-taleten av dem hade då funktion som »kökbyggning«.De valmade taken är tegelklädda och påen av de vitputsade byggnaderna finns en vällingklocka.På gården finns två sexkantiga hus,fd brunnshus och förråd samt en gräsrundelframför huvudentren. Mot bäcken finns resterav det som en gång har varit en storslagen park.Gårdens man- och fägård åtskiljs aven högvuxenalle.Åldern på ekonomibyggnaderna varierar.Bland dessa finns en visthusbod i timmer från1700-talet med brutet tak och gallerförseddalunettfönster (halvrunda). Ettfd stall med lideroch ett magasin i timmer är byggda före 1862. Iutmarkerna kring Munga gård finns ett flertaltorp.Byggnadsinventering Romfartuna socken, sid12 tf, 46, 50 ff, 55 ff.Både Sösta och Ö Munga är exempel på byar medoreglerade bytomter under 1600-talet och som bådareglerades i samband med storskifte 1757 respektive1774. I båda fallen används ännu 1700-talets bytomt.pock finns viss bebyggelse utanför Sösta bytomt ochO Munga har vidgats något efter laga skiftet 1860.Östra Munga by frånnorrÅbylund med Åbylundsbäckenfrånnordost.126

I'.\.,;\I.,\,J!"'.:"""'~iM·".J'~1;~• I_.-)Ted. 1• "~ ..J \l

3.a Ao 13 ------------------------- Aorn'farfuna snHallsta byHallsta by omges aven flack, öppen jordbruksbygdoch ligger i ett vägkors på den gamlaBergslagsvägen. Den nuvarande vägen går österom byn. De mycket gamla, fridlysta »Vasatallarna«eller »Kungstallarna« söder om ärmarkanta inslag i landskapsbilden.Hallsta by donerades till Uppsala Akademi1624 av Gustav II Adolf. Genom att den hadeen ägare påverkades inte själva byn av skiftesreformernaunder 1700- och 1800-talen. Byplanenär mycket regelbunden med sina fyrakvarter. Byns strategiska läge vid Bergslagsvägenhar motiverat både tingshus (nu borta) ochgästgiveri. Tingshuset, som även inrymde fängelse,uppfördes under 1770-talet vid torget. Pådet sistnämnda samlades forbönder på väg tilleller från Västerås. Sydvästra och nordöstragården har varit underkastade gästgivarskyldigheten.En annan gård har varit anslagen förpostbefordringen.Gårdarnas bebyggelsegruppering är av centralsvensktyp, dvs man- och fägård är åtskildafrån varandra genom någon hägnad samtidigtsom alla byggnaderna tillsammans formar ettrektangulärt gårdsrum. Gårdarna var heltkringbyggda fram till 1800-talet. Samtligabyggnader i byn är rödfärgade. Mangårdarnahar rödfärgad panel och vita snickerier. Flerabyggnader kan dateras till 1700-talet bIa ettpar loftbodar med svalgång, ett portlider, enparstuga och ett par forstalIar. De större ekonomibyggnadernaär uppförda i början av1900-talet.Byggnadsinventering Romfartuna socken, sid30 ff.Hallsta by från öster128

Aornfartuno 8n3.8 Ao BNordöstra gArden som under tn tid ~'arlt gästgil'eriDen Iderdomliga byn hör till gruppen med oregleradbytomt. Byn är relativt stor, 3 mantal, och medmantalsklyvningar innehöll byn i början av 17oo-taletfem gårdar, fr n slutet av 17oo-talet sex. Pgamånga gårdar p< begränsad yta tvingades man ganskaofta tillkalla lantmätare rör att lösa tvister omhustomters och ägors gränser. Storskifte genomfördes1784 (åker) och 1817-18 (äng), men någoll.g.skifte har aldrig genomförts, vilket är direkt sällsyntinom kommunen. Man har dock gjort vissa smärresämjedelningar under ISOO-talet. Behovet av lagaskifte har kanske inte varit s stort, eftersom UppsalaUniversitet ärenda ägare av hela byn sedan gammalt.Gärdena runt byn visar inga ålderdomliga drag. Vidjämkningar och tidiga skiften har man tydligt strävatefter att söka behålla hustomter med trädgårdarorubbade.Ml/johiJnsynsomrdde-~Värdefull ~byggelseAgrara lämningarVärdefull ängs-IhagmarkGamma/I'äg200 300m.....==11'_.'129

AOITl"fartuna. sn --------------_3.BAo CLycksta -FrösviDet svagt kuperade området ligger i sydkantenav ett stort, öppet jordbrukslandskap. Områdetsammanbinds av landsvägen och begränsasi norr av järnvägen Tillberga-Skultuna. Påmindre höjdpartier finns ensamliggande rundastensättningar och små järnåldersgravfält. VidAsbacken finns en fångstgrop (A) klädd medkallmurad sten, troligen använd för vargfångst.Lycksta herrgård (F) ligger väl synlig i det öppnalandskapet, men skärmas i söder av högvuxnaparkträd. Till huvudbyggnaden når man viaen alle. Den vanliga gräsrundeln finns mitt pågårdsplanen. Herrgården uppfördes med starkadrag av nyklassicism under 1830-talet. Deklassicistiska detaljerna återfinns bIa i dörrochfönsteromfattningar samt frontspisenovanför entren. Tydligast kommer stilen i uttrycki det tempelliknande lusthuset i parken.Corps-de-logi med tillhörande flygelbyggnaderhar ljusa fasader i trä eller puts. Till gårdenhör några äldre, timrade och rödfärgade fd arbetarbostäderoch ekonomibyggnader.Söder om vägen finns ett par arbetarbostäderoch några torp samt en stor stenkällare (B). ILitsberga ligger den fd skolan (C) från 1800-taletssenare hälft. Mitt emot ligger den fd fattigstugan(D) (nu ombyggd). Frösvi by (E) harsplittrats genom skiften. Till Frösvi gård nårman via en björkalle. Byggnadsbeståndet är typisktför 1800-talets senare del. Dennatid kännetecknasav stora manbyggnader med flyglaroch stora ekonomibyggnader på motstående sidabildande en gårdsrektangel. Mangårdensbyggnader är ofta ljusmålade medan ekonomibyggnadernahar fått behålla den röda färgen.Snickeridetaljerna är vanligen dekorativt utformade.Den grusade gårdsplanen har ofta engräsrundel och någon hägnad, som skiljerman- och fägård. Som vindskydd har man påtvå av gårdarna planterat en granhäck runtgårdstomten.Byggnadsinventering Romfartuna socken, sid25 tf, 39 ff.Lycksta gård från nordost130

3_BAo CAorn"artune enA-ÖGamma/vägViirde/ull alltHänvisning till texteflM"JöharuJfUomrdd~..,,. . ...:, Forn/limmng(. .,,~\',1\. .. '\)}:

S.B Ro DAorn"artuna snRomfartuna kyrkby -MyrbyOmrådet utgör en del av det två mil långa slättlandskapetkring Bergslagsvägen vid Romfartunakyrka. Kyrkan är med sin smäckra spiraett viktigt landmärke. Den gamla sockenvägen(A) förenar byarna i söder via en gammal, delvisombyggd, stenbro (B) över Hovgårdsbäckenmed kyrkbyn.På åkerholmarna (Rabobacken, Kungsbacken,Silverbacken och Smedbacken) ligger järnåldersfornlämningari form av runda stensättningaroch högar. Stensättningarna förekommerbåde som enstaka objekt och i större gravfält.I kyrkan finns en runsten, flyttad från enplats norr om kyrkbyn. Nordväst om kyrkbyn(C) finns Romfars källa (D), som omtalas under1700-talet som en av de förnämsta offerkällornai socknen.Romfartuna kyrka är en av stiftets största ochmärkligaste. Den byggdes antagligen under se-nare delen av 1200-talet och kyrkorummet vartunnvälvt. På 1420-talet valvslogs kyrkan ochett vapenhus byggdes till. Tornet har troligentillkommit under senmedeltiden, medan dekorenmed blinderingar utfördes under slutet av1600-talet. Då sattes även spiran upp. Ettgravkor vid sydväggen tillkom på 1670-taletför Sparwenfeldt på Åbylund.Kyrkbyn (C) har bildat ett sockencentrum medkyrka, prästgård, bygdegård och skola. Fattigstugaoch tingshus har funnits. Prästboställetuppfördes omkring 1805 och gården var dåkringbyggd. Prästgården är klädd med ljusmåladpanel. Det tegelbelagda mansardtaket harbrutna gavelspetsar. Små, runda fönster, skoxögon, pryder gavlarna. Till ekonomibyggnadernahör en visthusbod och ett brygghus (flerbyggnader har funnits). Skolan uppfördes på1890-talet och bygdegården i början av 1900­talet, båda rödfärgade.Romfartuna kyrkby, som genomskärs av gamla landsvägen, från söder132

AotT11'artuna sn -------------------------Nortuna (E) bestod ursprungligen av två gårdar,Norr- och Södergården, som slogs sammanomkring 1800. Den stora manbyggnadenuppfördes i början av 1800-talet och har enljusrnålad panel och brutet tegeltak. Flyglarna,parallella med denna, är rödfärgade. En delvisombyggd parstuga från 1700-talet är en rest avden gamla Södergården. Norr om gården markerarmilstolpe från 1820 var den gamla vägengick.En väl sammanhållen by är Frändesta (F), somidag har fyra gårdar. Den utflyttade Mellangårdenhar också en gång hört till byn. Bostadshusenär orienterade mot bygatan och ekonomibyggnadernahar fått en mer undanskymd placering.Huvuddelen av byggnadsbeståndet härrörfrån 1800-talet. Nordvästra gården har denäldsta bebyggelsen, bIa en visthusbod i rödfärgattimmer på hörnstenar (troligen från 1700­talet) samt ett bostadshus med rödfärgad paneloch brutet tegeltak från omkring 1800.Nortuna gård från österFrändesta by från sydost133

3.BAo DAorn'fartuna snAndra välbevarade gårdar och byar inom områdetär Millingby (H), Valla, Tå, Pasta ochMyrby. Huvuddelen av dess bebyggelse härrörfrån 1800-talets senare del. Vid Valla och Tåfinns rester av alleer. I Myrby finns en välbevaradparstuga från 1700-talet (med rester avstänkrnålning och andra inre väggdekorationer)samt en mangelbod och en visthusbod itimmer från 1700-talet. Till kulturbilden hören omfattande torpbebyggelse pågårdarnas utmarkeri väster. De flesta torpen är uppfördaunder 1800-talet som enkel- och sidokammarstugor,bland vilka kan nämnas soldattorpetMyrmansstugan (G).Byggnadsinventering Romfartuna socken, sid23 ff, 30, 37, 43 ff, 51, 54.Millingby(H) har en tidigt reglerad bytomt. En vissomflyttning kring bytomten har ägt rum i modern tid.En ännu intressantare bytomt har Frändesta (F).Dess bytomt omreglerades 1789 och tycks ännu varahelt intakt. Bebyggelsen är fortfarande kompakt meninte helt regelbunden (»klungby«). Bebyggelsen gerännu intryck av hur en by såg ut före laga skifte. Enbacke norr om byn hette förr Asbacken (J). Frändestai Dingtuna har också en Asbacken.Två av byarna har namn som tydligt återspeglar tidigareförhållanden. Tå bör ha fått sitt namn efter enbred fägata (K) från bytomten ner till bäcken i SV.Redan i början av 18DD-talet hade fägatan ersattsmed en något smalare väg. Numera löper här en alle.Myrby har fått sitt namn efter sitt läge vid en stormyräng i söder. Myrängen odlades upp helt efterstorskiftet 1767.Millingby, fd Wester gårdenValla, fd drängkammare och bodMyrby, parstugaMyrmansstugan134

--/r'J"--3''"'. -',_.-.-"r'.' f•. .(-._._.-._.-._.- ..-.- .../,\• I~,~....~ l"~;::::'UM"~.....l,'..'. ,. ." !_._ /-.v /____;1,/T -.-- _.-.- - - -'-1,.J.~ I I-. I MYRBY .'....'0',....J~ ...,. f.,. " t·-·"'"'tiI\.\. \A , \.. "' '.\ PASTA \ ~\ .i"lj!);,l..... ...:"......A.-.ÖVord~fllll ~byggf'fsf'Agrara lammngarForniamnmsGamma/l'ägGammafbroIlånvisning'll I (l'tre,l135

3.9HuHubboan-c_•...,SOCKENÖVERSIKT00..O.a . (001.Annat regfornmmneAgrara llJmningarVl1rde{ull byggnadMilj6ht'inSYfU'omrMe- SockengrlJmRegistrerade fornminnenBct Läge Typ av lämning och Ide r An,"1 Skyltn330AlvestaAlvestaFågelbackenGravfält (högar, stensättningar, iilvkvarnar), BronsålderGravfält (högar, stensättningar), brons-järn Ide rRunsten25ca30IAgrara lämningara Jädra Fossil stensträngsåker, medeltid?136

Hubbosn3.9HuVärdefulla byggnaderObj Fastighetsbet Byggnadnr Benämning BetObj Fastighetsbetnr BenämningByggnadBetBedömningBedömningNÄSPRÄSTGÅRDEN(10) 1:1 Näsgd I Corps-de-logi B (12) 1:1 Kyrkan III KyrkaII Mejeri BIII Arb.bost BIV Magasin B HUBBO(1) 1:1 Stationsomr StationsbyggnJärnvägsrestLokstallStällverkMÄLBY(2) 1:4 Mälby gård FdMangårdCCCCCBJärnvägsrestauranten och stationen omkring sekelskiftetSÖRBY(20) 3:21 Sörby skola Tegelbyggnad(22) 3:22 Rosenkulla Villa(24) 3:30 Larsbo 15 Villa(26) 3:34 Eriksberg 2 JärnvägsbostBBBBCentrala Tillberga samhälle137

3.9HuAHubbosnNäs -AlvestaOmrådet är beläget på en utlöpare av Badelundaåsen.Längs huvudåsen gick den gamla färdleden.Utmed den lilla grusvägen genom områdetfinns ett antal fornlämningar från bronsochjärnålder. De utgörs av runda stensättningar,mindre högar och skålgropar.Alvesta by genomkorsas i östvästlig riktning aven relativt ny väg. Byggnaderna är till störstadelen uppförda under 1800-talet. På en av gårdarnafinns en timrad loftbod med inbyggdsvalgång och med en inskription som daterarbyggnaden till 1859. En småskola byggdes i AIvesta1878.Den mindre herrgårdsanläggningen Näs karaktäriserasav symmetri. Huvudbyggnaden flan-keras av två flygelbyggnader. De är uppfördaunder 1700-talets senare del och har en panelkläddtimmerstomme i ljusmålad färg. Huvudbyggnadenhar ett ovanligt tak, säteritakmed små kupor. Ä ven huvudentrens osymmetriskaplacering är ovanlig.Byggnadsinventering Hubbo socken, sid 34,36.Alvesta bytomt (A) har länge varit fint geometrisktreglerad. Redan 1688 fanns dock Norrgården (p.~ nuvarandeplats) och ytterligare en gård utanför. Annuca 1900 låg radbyn kvar, med landsvägen i en buktningsöder om tomten. En ny väg över tomten och rationaliseringarhar ändrat bilden kraftigt. En gård liggerkvar på bytomten. Åtskilliga spår av bytomtenkan dock iakttas i hagen intill (husgrunder, dikenetc).Alvesta byfrån sydost,Gamla bytomten tvNäs gård från sydost138

Hubbosn3.9HuA,,! , ,, ,,",/,/",/JlDl JMili(jhänsynsomrt:Jd~Omrdd~ av särskilt värdI!Vllrd~flllf lnbyggtls~Agrara låmnmgar..~• '::.' Forn/lJmmngJA - ÖGammal vägHänvisning till texten200 300; ,400 500 m, !139

3.9 Hu BHubbosnHubbo kyrkby -JädraSom en ö i det öppna jordbrukslandskapet, liggerHubbo kyrkby (A). En äldre väg kantad aven alle (B) leder fram till kyrkan från öster.Järnvägen Tillberga-Västerås passerar straxväster om byn. Vid Jädra finns ett antal fornlämningar(C) på en skogsbeklädd, svagt kuperadmoränholme.Kyrkan (A), från BOO-talet, är byggd av vitkalkadgråsten med tegelgavlar. Gavelfältenhar vitputsade blinderingar i det röda teglet.Interiören präglas av tre stjärnvalv, vilka slogspå 1400-talet. Kyrkan genomgick en omfattanderenovering på 1950-talet. Till kyrkogårdenkommer man från väster genom en stigluckabyggd i tegel. I anslutning till kyrkan ligger denfd komministerbostaden från 1760-talet. Exteriörenhar genomgått en del förändringar, menden rödfärgade panelen är bibehållen. Pågårdsplanen finns en bod från 1700-talet, somunder en tidsperiod fungerat som sockenstuga.Vid Jädra by finns, förutom en jordbruksfastighet,den välbevarade Norbergska skolan (D)från 1836 (nu annan funktion). Den byggdesmed hjälp aven donation för skolväsendets utveckling,den sk Norbergska stiftelsen. Byggnadenhar nyklassicistiska drag med rikt profileradedörr-, fönster- och taklister. Timmerstommenär klädd med ljusmålad panel och sadeltaketär täckt av tegel.Byggnadsinventering Hubbo socken, sid 35och 37.p'å Jädra bys mark finns en mycket intressant lokal.Oster om bytomten och landsvägen ligger en hage, ivilken man ser parallella rader av stensträngar (E).Dessa hör ihop med det åkerbruk som bedrivits härunder flera århundraden. Stensträngarna syns förstpå storskifteskartan 1776. De bildade då begränsningarmellan tegar. Samma åkergärde syns också på1652 års karta, men inga stensträngar markerades.De kan ha funnits då också. Mycket tyder på att härfanns diken, som med tiden fyllts med odlingssten.Tegarna mellan strängarna kan således spåras tillbakatill möjligen medeltiden. En sådan välbevaradfossil åker är mycket ovanlig i västeråstrakten.Hubbo kyrkbyfrån sydost140

HubbO .... 3.2 Ay 13Jädra by [rdn öster.Stenströngur skymtarlh i bi/dt!n/"'\\ --­­\-------------il1~DMiljöhönsynsomrddt!"- /,"-Omrddt! av siirskilt viirdt!(Viirdt!full bt!byggtlst! //~ Agrara lämningarf;::J"- ·1Fornlämning /•//...... Värdt[ull alli /A-Ö/Hänvisning till tutt!n/y/,//---- ---~- --SKALA.... 0 100 200 300!400,500 m,! .;141

3.9 Hu c:Hubbo snTillberga stationsområdeTillberga stationssamhälle har vuxit upp på renjordbruksmark. Järnvägen drogs fram på1870-talet och Tillberga blev en betydelsefullknutpunkt för SWB-banan (Stockholm-Westerås-Bergslagen).De betydande gårdarnaSörby och Mälby fick släppa till mark. Stationshuset(A) uppfördes som en envåningsbyggnad1875 men fick ytterligare en våning 1890 för attkunna erbjuda bostad till stationsföreståndaren.Strax efter byggdes järnvägsrestaurangen,som sedan har byggts till ett flertal gånger. Restaurangensom efter tidens sed var uppdelad iförsta, andra och tredje klass, används nu somverkstads- och expeditionslokaler.Byggnaderna har den snickeriglada träarkitektur(schweizerstil), som kom att dominera bebyggelseni slutet av 1800-talet. De ljusa fasadernahar omväxlande liggande och ståendepanel.Två mekaniska ställverk byggdes 1906. Denvästra byggnaden står kvar i ursprungligt skick,medan den östra är riven. I övrigt märks ettlokstall i tegel från 191O-talet vid sidan av signalverkstäder,godsmagasin, transformatorstationermm. Ett tegelbruk har funnits på denplats där senare lok- och vagnverkstädernakom att byggas.Stationshusen från västerJärnvägsgatan från västerTillberga stationssamhällefrån väster142

i , :Hubbo an3.2AyCMellan 1900 och 1915 byggdes bostadshusenutmed Järnvägsgatan (B). Här utvecklades ettlivligt affärscentrum med hotell, konditorier,post, telefonstation mm. De stora trähusenuppfördes i tidens stilar, främst jugend och nationalromantikmed ljusa eller mörka, liggandeeller stående träpaneler och tegeltak. Flerabyggnader har byggts om och till men fortfarandefinns en hel del kvar av ursprunglig karaktär.En annan viktig stadsbild är den kring Yerkstadsgatan(C) söder om järnvägen, där bostadshusenstilmässigt liknar Järnvägsgatans.Utbyggnaden påbörjades på 1910-talel. Omkring1910 uppfördes också Sörbyskolan ochett par intilliggande bostadshus i rött tegel medvitputsade detaljer.Byggnadsinventering Tillberga stationssamhälle,sid 18 ff.Verksgatan frdtl österSörbyskolan1 J MiljöhtillsynsomrddtVärde/ulf bebyggelseHiinv;snjflg til/texten"...-:;J68.' I300 400 500 m-143

""~J•..··

Tillberga sn----------------------------- 3. -,0 TiRegistrerade fornminnenBetLägeTyp av lämning och ålderAntalSkyltn8 RockstaGravfält (stensättningar, högar), älvkvarnsförekomst1523 AbergaGravfält (hög, stensättningar)ca 1025 Aberga40 S Rullbo47 RockstaGravfält (stensättningar)Fornborg (Bäjby borg)Hög och stensättningca 10l2:te62 PrästgårdenGravfält (högar, stensättningar)ca 40Agrara lämningaraRockstaÖde bytomtbHedensbergHerrgårdslandskap med gamla vägar (alleerfrån 1800-talet) ochplanterad bokskogVärdefulla byggnaderObj Fastighetsbetnr BenämningByggnadBetObj Fastighetsbetnr BenämningByggnadBetBedömningBedömningHEDENSBERG -NIBBLE(6) 7:3 Hedensberg I Corps-de-logi C (16) 1:2,1:3Nibblegård I Manbyggn BII Köksflygel C II Oxstall BIV Arrbost C III Bostad BHÄLLBYPRÄSTGÅRDEN(8) 4:1 Säteri I Corps-de-logi B (17) 1:1 Kyrkan I Kyrka CII Fd huvudbyggn BHäl/by säteri145

3.'10 TIATfllbergo anTillberga kyrkbyKyrkbyn ligger i kanten av ett större skogsomrde med en slättbygd i väster. Den gamla trädkantadesockenvägen (A) följer skogsbrynet.Den nya landsvägen har dragits fram väster ombyn. Nordost om kyrkan återfinns ett stortgravfält (B), med ca 40 högar och runda stensättningar.Fornlämningarna kan dateras tilljärnåldern och möjligtvis till bronsåldern. Enofferkälla (C), Malins källa, ligger strax invidkyrkan..,~tDen vilputsade kyrkan (D) är till vissa delarfr n medeltiden. Den nuvarande utformningenhärstammar fr n 1600-talet, d kyrkan byggdesom efter en brand. Den gamla tornbyggnadenersattes sedan aven lanternin p 1800-taletoch koret byggdes till 1882. Den bog rdsmurav gr sten, som omger kyrkan, hartre portar(stigluckor).Förutom jordbruksfastigheter ing r i Tillbergaby (E) också en nedlagd folkskola och en fdprästg rd. Bebyggelsestrukturen har blivit merutspridd efter laga skiftet p lS00-talet. Huvuddelenav bebyggelsen uppfördes underISOO-talets senare del med Ijusm lade manbyggnaderoch faluröda ekonomibyggnader.Byggnadsinventering Tillberga och Hubbosocknar, sid 21 och 23.200m D Omrdd~•.1:• ..-:"A-Ö/MilJöhåruYfljomrtJd~av siirskll/ viird~Värd~/1I1I bebyggelseFornlämningGammalwJgHänl'lsrung"lI IUIMTillbnga kyrkby ochTillbergo byIrtm no"146

TI/lbarga sn3."10 Tf ElAbergaAberga by ligger som en ö i det öppna jordbrukslandskapetpå en delvis skogsbekläddhöjdrygg. Söder om bebyggelsen finns ett gravfält(A) med enstaka stensättningar och högarfrån järnåldern., ,Bebyggelsen i Aberga by präglas av sent 1800­tal. En manbyggnad (B) med frontespis och verandaär klädd med liggande ljusmålad fasspontpanel.Några boningshus samt ekonomibyggnadernaär faluröda, med och utan panel,med vita snickerier samt med röda tegeltak.Flertalet av ekonomibyggnaderna ligger utmedbygatan, medan boningshusen har fått en merundanskymd plats. Lilla Aberga (C), norr ombyn, utflyttades vid laga skifte 1849. Till områdethör även ett torp (D).Byggnadsinventering Tillbcrga och Hubbosocknar, sid 15 ff.--Bytomten (E) gör ett gammaldags intryck. Den regleradesdelvis 1768, men nuvarande utseende harSKALA'tomten fått efter laga skiftet 1849.O 100 200mMifjöhänsynsomrtJdeVärdefull bebyggelse....... •.... ..,A-ÖAgmm !fll/llI/lIgMFomlrimfllflgIJälll'isnin8 till textenAI)crg(l by [rtm florr147

S_lOT; CTillberga snSundby -ForsOmrådet, som i sydost når in i Tortuna socken,omfattar några långsträckta impediment i kantenpå storskaligt jordbrukslandskap öppet motnordost. En vacker vägsträckning (A) följer topografin.Stora delar av vägen kantas av alleer(B) och i söder går den över Lillån. Längs vägenfinns hagmarker med många framträdandefornminnen, varierande från enstaka lämningartill stora gravfält med ca 50 enheter. De utgörsav skålgropar, runda stensättningar ochresta stenar och kan dateras till brons- ochjärnåldern. Den äldre perioden är särkilt framträdande.Den stora gården Sundby (D) ligger utmed vägen.Mangården, från 1700-talet och tillbyggd1936, har ljus putsad timmerstomme under ettbrutet tegeltak med valmade gavelspetsar. Tillgården hör ett par arbetarbostäder och ekonomibyggnaderi falurött trä.Den gamla vägen delar Nibble gård (E) i manochfägård. Mangårdsbyggnaden som är uppfördi slutet av ISOO-talet är tidstypisk med bIaen vacker, öppen veranda med »snickarglädje«.Flygelbyggnaderna med rödfärgad panelär betydligt äldre. En stor gräsrundel prydergrusplanen framför huvudentren. På behörigtavstånd från gården finns en gammal smedja irödfärgat timmer. I skogskanten, en bit ifrångården mot skogen, finns ett par små röda torp(F) av sidokammartyp. Till torpen hör ettfd fähusoch bodar. Mellan torpen har Nibble skola(F) varit inrymd (nu ombyggd).{I\Ettlitet torp vid Nibble (F)148

Tlllberga sn3."'OTICVid Forsbo uppfördes 1887 ett missionshus (G)och senare inrättades en vaktmästarbostad iövervåningen. Huset är troligen uppfört i timmeroch har en ljusmålad liggande panel. I anslutningtill bönehuset finns ett välbevarat torp(G).Byggnadsinventering Tillberga och Hubbosocknar, sid 20 ff. 0:0 Tortuna socken, sid 59.Landsvägens nuvarande sträckning har formats på1700-talet. Tidigare gick den i en nordligare bågenorr om Nibble och Rocksta, förbi Igelsta och Sundby.Rocksta ödebytomt (H) är ett mycket vackert ex·empel på fossilt kulturlandskap i sluttande terrängmed husgrunder, terrasser, fossila krar (brukade inpå 1900-talet), gravfält och en mindre sträcka avgamla landsvägen (J). !gelsta (K) har en fint sammanhållengeometrisk bytomt, reglerad möjligen redanpå medeltiden, med viss nyreglering 1793. Sundbyflyttades från sin bytomt till nuvarande plats på 1800­talet och bytonlten är numera helt försvunnen, upp·plöjd till åkerSli"grom/e väg mellan Swulby och Nibble~• :::: ..0MiljöhänsynsomrJdeVärdefull bebyggelseAgrara lämningarFornlämning,iiiiiIi",I"iJ.~l',---:;,.......A-ÖGammal vägVärdefull alleHänvisning till texten149

3.10 Ti DTillberga snHedensbergHedensbergs gård (A) syns vida omkring i detöppna landskapet där det ligger på en höjd. Innanman kommer fram till den storslagna infartenmed smidda järngrindar, passerar man enalle. Ä ven från nordväst når man gården via enalle (C), som följer det ekdominerade skogsbrynet.En storskalig parkanläggning med högalövträd (anlagd 1876) omger säteriet. Motsöder är höjden långsluttande, mot norr ochLillån ganska brant.Huvudbyggnaden, uppförd omkring 1750, ärett vackert proportionerat envåningshus medbred risalit och en frontespis. Mansardtaket ärplåttäckt och genombrutet av takkupor. Flygelbyggnaden,som tidigare inrymde kök, ärfrån samma tid. Denna har liksom förvaltarbostaden(B) från 1848 en ljus putsad fasad medenkla nyklassicistiska drag. Samtliga byggnaderär uppförda i sten.Öster om landsvägen finns ett antal rödfärgadeekonomibyggnader (D) från olika tidsepoker.Flera torp och arbetarbostäder ligger norr omgården, huvudsakligen i skogskanten. VidKällberga (E) uppfördes ett skolhus i slutet av1800-talet.Byggnadsinventering Tillberga och Hubbosocknar, sid 16 ff.Herrgården har grundats på Hedensbergs bytomt, påen höjd. Den stora byn på sju hela mantal avhystes på1600-talet. Endast en av gårdarna blev kvar till1700-talet på platsen för nuvarande förvaltarbostaden.Vägarna kring herrgården var exakt desammaår 1691. Förmodligen rätades vägen åt söder ut någottidigare, i samband med anläggandet av herrgården.De stora åkergärdena i söder var ännu i början av1800-talet myr, äng och hagmark. I norr finns envacker bokskog (F), sannolikt planterad på 1800-talet.Hedensbergs herr·gårdsanläggning seddfrån väster. Tv skymtarLitlån150

TII/berga 8"3."lOT1DGamma/nig: : : : ::Värde/ulf alft•LhHeäensberg \"'-./.....- .........--.~ .r- .......././/SKALAO 100, ;200;300!400.\SOOm!15t

3."'''' SaSevalla enSEVALLASOCKENÖVERSIKTo.00--­(001.AD-FornborgAgrara lämningarVärdefull byggnadMiljöhänsYflSomrddeSockengräns152

Sevalla sn3."1"1 SeRegistrerade fornminnenBet LägeTyp av lämning och ålderAntalSkyltn9 S GullboFornborg (Gullbo borg)1Agrara lämningara Kinnsta Reglerad bytomt (medeltida anor)Värdefulla byggnaderObj Fastighetsbet Byggnad BenrBenämning Bet dömningBISPEBO(7) 4:1 Ålbo Bostad BBRO(12) 3:1 Skogsbro I Manbyggn BVIII Stall BKYRKPLATSEN(19) 1:1 Bro2:2 Kyrka CPRÄSTGÅRDEN(25) 1:8Kyrkoherdebost I Bostad BVÄSBY(29) 4:1,7:1 Kvarn III Kvarnbyggn CIV Motorhus C Skogsbro, manbyggnadÅlbo, fd kappmjölnarbostadPrästgården 1:8, kyrkoherdeboställe153

3.11 SeASevalla snSevalla kyrkby -VäsbyLillåns och Sagåns dalgång ger landskapet desskaraktär. Jordbruksmarkerna dominerar området.Runt omkring utbreder sig stora skogsområden.Bebyggelsen är lokaliserad till dedelvis skogbevuxna moränholmarna.Den första bosättningen finns dokumenteradpå Atterstas (A) höglänta marker, som understenåldern var ett av de områden i kommunensom låg ovanför havsnivån. Boplatsfynden utgörsbIa av keramik, benrester och stenyxor.Mellan Attersta och Kinnsta (B) finns ett mindrejärnåldersgravfält, som består aven hög ochsex runda stensättningar.Den medeltida kyrkan, som stod på den nuvarandekyrkogården, ersattes aven ny (C) på1820-talet. Denna vitputsade kyrka är tidstypiskoch enkel i sin utformning. Intill ligger denfd fattigstugan från 1830-talet, fungerar nusom församlingslokal. Till kyrkbyn hör enprästgård (D) från 1700-talet, delvis förändradexteriört. Kyrkbyn har tidigare varit ett livligtcentrum med bIa affär, missionshus och mejeri.Den första skolan (E) byggdes på 1860-talet. Islutet av 1800-talet byggdes den om och till. Enlärarbostad byggdes 1928. Skolan är fortfarandei bruk.Sevalla kyrkby från öster154

Sevalla sn ---------------------------- 3.11 Se ASagåns och Lillåns fallhöjder har motiverat utbyggnadav dammanläggningar, för drift avkvarnar, sågar och kraftstationer bIa vid Kinnsta,Väsby och Herrkvarn. Betydligt flerdammanläggningar har funnits, med forsandevatten, som givit en speciell karaktär åt miljön.Väsby kvarn (F), som lades ner i början av1960-talet har efterlämnat en välbevaradkvarnbebyggelse. Kvarn, kvarnbostad och sågfinns kvar. Kvarnbostaden, som är uppförd ca1850, har nyklassicistiska drag. Den något yngrekvarnbyggnaden har en spritputsad tegelstommemed tegeldekor runt fönstren och takfotensamt våningsband i tegel. Byggnaden stårpå ettfundament av tuktad sten med öppningarför vattenfåran. Det närliggande såghuset ärfrån samma tid. I övrigt märks ekonomibyggnaderoch en fd bostad för mjölnardrängarna.Dammanläggningen är delvis raserad men ett20 meter brett skibord i sten finns kvar. Söderom Herrkvarn uppfördes ett tegelbruk (G) ibörjan av 1900-talet, nu nedlagt. Bruksbyggnadenoch en tegellada återstår.Väsby kvarn med tillhörande dammanläggning i Sagån, från norr155

3."1"1 Se A ---------------------------- Sevalla snKinnsta by (H) genomkorsas aven under gångnaårhundraden viktig, öst-västlig väg. Kinnstagästgiveri och skjutshåll omnämns redan på1700-talet. Gästgiveriskyldigheten indrogsomkring 1840 då trafikintensiteten avtog. Huvuddelenav bebyggelsen i byn är uppförd på1800-talet som timmerhus med rödfärgade fasaderoch vita snickerier. Ett av boningshusenhar nyklassicismen som förebild och är färgsattljust. Bygatan i nordsydlig riktning skiljermangård från fägård. Smedjan ligger på behörigtavstånd vid ån. Ett torp och en arbetarbostadhar fått en mer undanskymd plats norr ombyn.Skogsbro (J), beläget i skogsbrynet, flyttadesut från Bro by vid laga skifte på 1800-talet. Enstor samling välbevarade hus ingår i miljön, huvudsakligenfrån 1800-'talet. Manbyggnaden,som präglas av enkel nyklassicism, har en senaretillbyggd veranda med lövsågerier.Attersta gård (A) är en del aven tidigare by.Till gården hör dagsverks- och soldattorp, bIaAttersta grenadjärstorp. De rödfärgade torpenmed tillhörande fähus ligger idylliskt på rad iskogsbrynet.Byggnadsinventering Sevalla och Tortunasocknar, sid 18 ff, 22 ff, 26 tf, 32 ff.Centralbygden i Sevalla var en väletablerad kulturbygdredan i förhistorisk tid. Uppodlingsgraden ärnumera mycket hög, varför enskilda gamla formelementär få. Byarna är relativt små, men inslaget avgeometriskt reglerade bytomter är mycket starkt. Allabyar utom Bro (bara laga skifte) har genomgått bådestorskifte och laga skifte. De finaste geometriskabytomterna har Kinnsta, Attersta och Bro. Kinnstasrektangulära bytomt (H) har reglerats förmodligenredan på medeltiden och de båda mantalen är fortfarandelättidentifierade, skilda åt av landsvägen. Radbykaraktärenär intakt, trots att alla bostadshus (fyraefter laga skiftet 1852-56) inte är åretruntbostäderlängre. En viss omreglering och utökning av tomtenägde rum i början av 1700-talet. Attersta (A) har sedanstorskiftet en nästan kvadratisk bytomt, medanBro (L) tidigare hade en rektangulär vid Lillån, justdär landsvägen passerade ån, rakt över bytomten ochbildade gräns mellan det östra mantalet (nu avhystoch uppodlat) och de två andra mantalen (nu engård). Bron och landsvägen har flyttats ca 150 m åtväster på 1900-talet, utmed bytomtens västgräns.Strax SV Väsby kvarn, väster om Sagån, på Prästgårdensmark (M), finns ett litet ovalt ~ärde, sannoliktodlat sedan medeltiden, som innehaller vackra ochtydliga åkerterrasser kring en moränkulle. Lokalenbetas numera.Kinnsta by vid Lillån,från söder156

SeVBUB 8n ---------------------------- 3.11 SADOmrddeMfljohänsynsomrddeav slirskilt viirde."" oVärdefllll bebyggelse~ Agrara lämningar,• ~:.:.:A-ÖFornlämningHänvisning lilltexten\"\,\.• :;1,.I ,3J/F.'" \ k5\~- "~~ , .....'7r..~..... r-"'\ ................. ~......_J.l 't. "... .......I ,L .......I _15•. ,,~~....... ·"J -=-..- 7'\ 1 \ •.- I \ l.\I \ \.( I·J ).-! \.\ I J \\,;;;, \I I , \\III~""'O","f \.'-'.•• " SKALA I ../ \.'" O 1110 200 3110 400 SIlO m \'""';~~_-=::::i_.' .),157

3.12 To ------------------------------- Tortuna enTORTUNASOCKENÖVERSIKT.\ . ,~ I5_.~=•Amwt reg /ommmflt'Agrara /nmrungarVän/e/ull hyggnad-Sockerrgräns158

Tortuna sn3."f2ToRegistrerade fornminnenBetLäge19 600mNVomkyrkan23 Nyby50 Väster Råby85 Väster Åby86 Väster Åby88 Väster Åby89 Väster Åby122 Väster Åby123 Väster Åby135 DräggestaTyp av lämning och ålderStenvallsystem »Tingshällarna«, medeltidGravfält (stensättningar, resta stenar, hög)RunstenRöse och stensättningarSten-och skeppssättningarGravfält (stensättningar)Gravfält (hög, stensättningar)HålvägStensträngssystemGravfält (röse, hög, stensättningar, hällristningar, älvkvarnar),bronsålderAntalSkyltnXca 151 X34ca 10 Xca 101ca5Agrara lämningaraEkebyReglerad bytomtVärdefulla byggnaderObj Fastighetsbet Byggnad Be- Obj Fastighetsbet Byggnad BenrBenämning Bet dömning nr Benämning Bet dömningPRÄSTGÅRDENÄNGESTA(33) 1:9 Kyrkan II Kyrka C (44) 3:2 Stegelvreten Bostad B(34) 1:9 Prästgården I Bostad BII Drängstuga B ÖSTERRÅBYIII Bagarstuga B (47) 2:1 Gården I Bostad BVI Fattigstuga B II Manbyggnad B(48) Lillstugan I Bostad BVÄSTERÅBY(42) 1:2,2:1 II Bostad BStegelvretenEkeby by från sydväst159

3.12 To A Tortuno an-'Ekeby -NederstaBebyggelsen grupperar sig utmed den gamlasockenvägen (A). Det storajordbrukslandskapetöppnar sig söder om vägen och i norr tarskogen vid. Ett par mindre fornlämningar iform av runda stensättningar, sk Igropar ochen hög förekommer (B).Ekeby by (C) består av tre g rdar, med gränsenmellan man- och fäg rd markerad med häckaroch staket. Merparten av bebyggelsen härrörfr n lBOO-talets senare del. Fd rusth Ilargårdenfr n 1860-talet har en ljusmålad manbyggnadi tv v ningar med rött tegeltak. Den östrag rden, troligen från IBOO-talets mitt, har enrödfärgad manbyggnad med brutel tak ochglasveranda (tillbyggd vid sekelskiftet). G r­den omgärdas aven häck. De övriga husen ibyn är rödfärgade med vita snickerier.Ll. ~:.:.:A-Ö1601JMdjöhäruyruomrtJdeVärdefull bebyggelseAgrara lämningarFornlämningGammal vägHänvisning till tutenII/--."li EKfBY"' "2-,11Fd Nedersta gård (D) haren manbyggnad, somär uppförd 1816 (enligt ett kropp sbrev). Husethar fått sekelskiftskaraktär genom en tillbyggdglasveranda med frontespis, pärlspontpaneloch profilerade taksparrar. Till g rdsmiljönhör ytterligare ett boningshus, uppfört under1920-lalet. G rdstomten omgärdas avenhäck. Sockenvägen delar mang rden fr n gamlafäg rden i söder. De nyare ekonomibyggnadernafrån 1910-talet ligger däremot nordöstom.I Nedersta by förrättades laga skifte p 1830­talet. Gården fick då vara kvar p gamla tomtplatsen.Utmed skogsbrynet, på utmarkerna,till Ekebyoch Nedersta ägor finns ett antal torpi enkel utformning med i vissa fall tillhörandefähus.Byggnadsinventering Sevalla och Tortunasocknar, sid 47 ff, 53.Ek.by (C) haren tal bebyggelse p en p 1600-1700­talet geometriskt reglerad bytomt. Gränsen mellande b da mantalen är ännu intakt. Vägen genom bynändrades något p 1840-talet, men bytomten (se kartansid 16) ger fortfarande en föreställning om hurreglerade byar kunde se ut för 200 r sedan (byggnadernadock yngre). Nederstas bytomt (O) var geometrisktutformad senast fr. n J600-talet, men numerafinns det bara uthus på den. Kring torpen i norf finnsfossila åkrar från 1700- IBOO-talet.24­Il.\II,I--, IIIIIIII,'--'II,II///////\U::-j1/,I,/I /) /I/ //I 'Ir" :-- I "" c:;f.~. !,.? 'jC-Loii( ~.\~o;-: EK~Y'. ~.r- / II • II ., ISKALA I I ....O 100 200 300 400 500 m I, . I I' ,l.

'ortuna an3."12'oBNortunaNortuna by (A) ligger i ett storskaligt jordbruksområdei övergången till ett större skogsomrde. NoTtuna by har haft fast bosättningfr n förhistorisk tid, vilket indikeras av bia ettantal älvkvarnar (sk Igropar) fr n brons Idern(C). Ett bygravfält (B) med högar och rundastensättningar, ligger p ett höjdparti intill byn,troligen fr n järn Idern. En gammal brukningsvägg r över gravfältel.Byn har karaktär av radby och den nuvarandebebyggelsen har tillkommit huvudsakligen under1800-ta1el. De stora ekonomibyggnadernaligger med gavelsidan mot vägen medan manbyggnadernaligger längre in p tomten. Staketskiljer mang rd fr n fäg rd. G rdarna har tidigarevarit helt kringbyggda. Huvudbyggnadernai byn och p de utflyttade g rdarna har ljusafasadfärger och flankeras av rödfärgade flyglar.M nga av byggnadståndets ekonomibyggnaderär timrade och opanelade med rödavindskivor och ofodrade knutskallar. P Nortunasutmarker finns flera torp.Byggnadsinventering Sevalla och Tortunasocknar, sid 55 fl.Nonuna by /rd" syd vdstUtseendet på Nortunas nuvarande bytomt (A) g rtillbaka till laga skiftet t866-69, d nya ägogränserdrogs tvars över tomten. Tidigare var tomten geometrisktreglerad sedan länge. Vid storskiftet 1773behölls de gamla hustomterna. Dc b da mantalenomfattade då hela åtta g rdar. Fähusen I g då medlångsidan mot vägen. Dc tre g, rdar som nu ligger pårad söder om bytomten har nyttats ut fr n södra man~talet mellan 1870 och 1906. Ute i åkern strax SV bytomtenl g sannolikt byn Öbo under medeltiden./l, J~f\. \"q\1\\ "Jr,\M,ljöhlinsynsomrdde...- ,--Varde/ull bebyggelse~ Agrara lämmngar,/ ,....';~1,SKALA,. ,A-Ö Hänvisning till texlen....- '.}t.Fornläm""'g• "'--~ '- • O 100 200 300 500';;. . .161

3.12 To C --------------------------- Tortuna snTortuna kyrkbyTortuna kyrkby ligger i övergången mellan ettstörre skogsparti och jordbrukslandskapet iLillåns dalgång. Ortsbildningen har sitt ursprungi förhistorisk tid - Tortuna är Tjurbohärads gamla huvudbygd. Platsen för häradetsrättsskipning låg vid Lundboaberg (A). Resterefter ett stenvallsystem, som har varit begränsningför tingsplatsen finns kvar. Murarna är tremeter breda och en meter höga.Kyrkan (B) i gråsten, anses vara uppförd under1200-talet. Den fick längre fram en vitputsadfasad. Tegelvalven, slagna på 1400-talet, harmålningar från 1500-talet. Tornet tillkom1826. En vikingatida runsten finns inmurad isakristians östra vägg och mot dess norra väggfinns en sten med runor från 1700-talet. Resteraven tegelugn har påträffats nordväst om kyrkan.Den har troligen använts för kyrkans uppbyggnad.Ett antal resta stenar, sk ringarstenar,som har en särskild historia, stod tidigareutmed vägarna till Tortuna och Björksta kyrkor.Stenarna finns nu vid kyrkan. De har enhuggen inskription och är unika i land€t.Invid· kyrkan finns den gamla prästgården,kyrkstallarna, fd fattigstugan och skolan.Prästgården, med traditionell gårdsgruppering,uppfördes 1774 i timmer. Den harljusmåladpanel, brutet tegeltak och en senare tillagdfrontespis. De faluröda flyglarna utgörs aventimrad bod från 1764 och ett timrat garage,byggt 1947 i gammal stil. Kyrkstallarna, som ärihopbyggda på långsidan, är timrade och panelade.Den gamla fattigstugan med tillhörande bod,från 1800-talets tidigare hälft, fungerar fn somsamlingslokal. Tortuna kyrkskola fick egengodkänd lokal 1868. Skolbyggnaden har senareändrat karaktär genom om-och tillbyggnader.På tomten finns ett gammalt timmermagasintroligen från 1700-talet.En av de äldsta och viktigaste vägsträckningarnagår förbi söder om kyrkan (C). Vid järnvägensframdragande på 1870-talet uppstod ettnytt samhälle kring den station, som förladestill väg-järnvägskorsningen. I anslutning tilldetta samhälle uppfördes under 1800-talets senaredel en ångkvarn och en ångsåg. Kvarnenär fortfarande i bruk.Byggnadsinventering Sevalla och Tortunasocknar, sid 52, 59 ff.Fdfattigstuga, Prästgården /:9Bostadshus, Sörby 1:26162

Tortuna en3."12ToCTortuno kyrkby och TOr/una slotiOtlSsamhälle (i bakgflmden), [rdnllordostIODMifjohåtlSYtlSomrddeOmrdde av särskill värde...~. ...~~"A-ÖFornlämningHäm'isning till textenVärdefull bebyggeJSt!l'."eJ. j '. "".321 O •.ro ȧ· .... •- ""'lO:,\SKALAO 100163

--------------------------- Tortuna snÖster Råby -ÄngestaPå ömse sidor om den i äldre tider viktiga huvudvägen(A) utbreder sig ett stort öppet slättlandskap.I norr tar skogen vid och i söder flyterLillån. Små stickvägar leder fram till gårdarna.Ett stort antal fornlämningar finns lokaliseradetill bIa åkerholmarna. De består bIa avkokstenshögar och skålgropar från bronsåldernvid Öster Råby samt mindre gravfält frånjärnåldern vid Ängesta. Vid landsvägen, i områdetsvästra del, står en runsten (B) med enrunslinga med inskriften »Holmsten lät resaminnesmärket efter Tidfrid, sin hustru, och eftersig själv«.En alle leder till Öster Råby gård (C), där vägendelar mangård och fägård. Framför huvudbyggnadenstår ett ståtligt vårdträd. Manbyggnadenuppfördes i mitten av 1800-talet och påbyggdestio år senare. Den har drag av enkelnyklassicism och är klädd med ljusrnålad panel.Fönsteröverstyckena markeras av kraftigt profileradelister. Empirestilen slår igenom i huvudentren.Flygelbyggnaderna utgörs aven fdmangård av parstugutyp och en bodlänga medvällingklocka på taket. Flyglarna är uppförda itimmer på l700-talet och har rödfärgad fasad.Fler byggnader av ålderdomlig karaktär finnspå gården. Följer man vägen norrut in i skogsområdetfinns ett antal torp och arbetarbostäderfrån 1700- och 1800-talen.Ängestas (D) huvudbyggnad härrör från 1700­talets senare del. Fasaden är klädd med ljusrnåladpanel och tegeltaket är av mansardtyp.Nära huvudvägen (österut) ligger Grindbo (E),ett litet rött torp med tillhörande bod och fd fähus.Strax intill finns Stegelvreten (F) med ettålderdomligt bostadshus. (På andra sidan sockengränsenligger Galgbacken.)Byggnadsinventering Sevalla och Tortunasocknar, sid 66 if.Öster Råby gård frlm nordost164

Tortuna en3."2 To D,l -I ~ Mdjöh(msyn.romrdd~• J!;(\IVard~flllllHbY8gds~---I ~i~ .ll" !:::: FornlämmngI • ..,II I o •••••Värdefull alM\!Ii... ii Q)Y l,~MS Milstolp~•-4,A-Ö HänvISning (jJl1tXI~"I~ IC.,.v//''{';l' i /d//I•i ,.,.!\3''",iA/J?/I /'\ (\i /O' '\ J·1GANST I.JT \\.. "'.1,.,,,..11.'11 \.1'" \ \.--\ _.lo \.- rt~""\_.....~"." ~\;- K~:t.'. t .. ~il \r165i"'

BJÖRKSTASOCKENÖVERSIKT(norra delen)(' ."'/:J". (.< i.." 1"'"t ( r,.0;.,111..." ~

SOCKENÖVERSIKT(södra delen)~lod: III).' "., l' Jo.p,,\\yl':hl~1671,T'""

3.13 Bj Björks

Bj6rksta sn3.73 BjAgrara lämningarBet Läge Typ av lämning och ålderAntalSkyltnabcdeKärsta-LundbyFrögärdeMålhammarSäbySt-LBodarnaDelvis parallella stensträngar. Förhistoriska?Öde bytomt efter

3.73 Sj ABjörksta. snKolmstaOmrådet berör både Tortuna och Björkstasocknar.Väster Åby -Lillån gör en slinga över öppet landskap i detnordvästra Tortuna-hörnet. Jordbrukslandskapetär däremot relativt småskaligt i Björksta-delensydost om Nicktuna. Delvis skogbevuxnamoränholmar hyser bebyggelse ochfornlämningar samlade kring tre vägar. Sydöstom Ramsta finns värdefull, betad hagmark.Trakten är påfallande rik på fornlämningarfrån brons- och järnåldern. De utgörs av störreoch mindre gravfält, innehållande högar ochstensättningar samt rösen, skålgropar ochkokstenshögar. Vid Tomta finns en husgrundsamt ett röse (G). Jordfyllda rösen döljervanli­~en rester efter kremering. Vid Sör Hälla (A)flOns ett antal fornlämningar bia ett stensträngssystemoch en hålväg. I Nicktuna (D)har man tillvaratagit lösfynd från folkvandringstid(400-550 eKr).Väster Åby (B) fd Vad Åby ligger i anslutningtill Lillån utmed den gamla huvudvägen mellanVästerås och Uppsala. En milstolpe i järn finnsvid Sör Hälla. Det strategiska läget har bidragittill att huset närmast vägen tidvis hyst gästgive-rirörelse och handelsbod. Byggnaden, uppfördomkring år 1800 i timmer, har rödfärgad paneloch en liten frontespis. Den nuvarande huvudbyggnadenär från 1870-talet, ljusrnålad ochnåogot förändrad exteriört. Bland gårdensmanga andra byggnader märks bIa en smedja itimmer (på andra sidan vägen) samt en ålderdomligbrygg- och bagarstuga.Bollsta (C), med sina två bostadshus, har entraditionell 1800-talsbebyggelse med rödfärgadehus och vita snickerier.Nicktuna bys gårdstomter (D) gränsar mot Lillån.Byn är av radbytyp och består av fyra gårdar,tidigare fem. Söder om bygatan ligger fägårdarna.Huvuddelen av bebyggelsen härrörfrån 1800-talet. Röda fasader och vita snickerierär dominerande i bebyggelsen men en delmanbyggnader är ljusrnålade. En ålderdomligladugård, troligen från tiden före 1850, i timmermed brant takfall och breda vindskivor,ligger på den östra tomten. Söder om byn finnsett par välbevarade torp (E) med en annorlundaplanlösning än den traditionella enkel- ochsidokammarstugan. De är uppförda under1800-talet och åtminstone ett av dem, »Lundinstorp«, har varit avskedsstuga för soldater.Båda torpen är omgärdade av stenmurar.Huvudvägen österifrånförbi VästerAby170

Bj6rks'ta sn3.73 BjATomta by (F) omfattar idag tre gårdar. Byn hartroligen glesats ut efter laga skifte som förrättadespå 1850-talet. Landsvägen gick i äldre tidervia Tomta. Den ena manbyggnaden byggdessom envånig parstuga på 1780-talet. Under1850-talet tillkom ytterligare en våning och undersamma tid uppfördes den andra manbyggnaden,också i två våningar. De är byggda i timmeroch försedda med rödfärgad panel och vitasnickerier. Den senare byggnaden har präglatsav nyklassicismen. Ett par bodlängor och ettbrygghus av rödfärgat timmer med synligaknutskallar och breda, röda vindskivor är troligenäldre än 1850.Även Ramsta by (H) omfattar tre gårdar. Tvågårdar flyttades ut vid laga skiftet. Byn är avradbykaraktär med ekonomibyggnaderna motsockenvägen, skilda från mangården genomstaket eller häck. Hela byn har en ålderdomligkaraktär med många hus från 1800-talets tidigaredel.Bebyggelsen i Kolmsta (J) grupperar sig kringen trädkantad alle. Ett stort antal gårdar fannsi byn före laga skifte. Flera av dessa fick utflyttningsskyldighet.De nuvarande fyra långsmalatomterna har bebyggelse från 1700- och 1800­talen. Så gott som samtliga hus är faluröda ochen del har vita snickerier. På byns utmarkerfinns torpbebyggelse.Byggnadsinventering Sevalla och Tortunasocknar, sid 46 ff, 53 ff, 65.D:o Björksta och Kungsåra socknar, sid 20 ff,27 ff, 30 ff.Märkligaste byn i området ur kulturlandskapssynpunktär Kolmsta (J). Bytomten var tidigt regleradmed gårdarna på rad. De nuvarande vägarna genomoch förbi byn fanns åtminstone redan i slutet av 1600­talet.Kolmsta by från väster171

3."'3 BjABjörksto snII!i2, /, ,, -"o)•4257 ' ~:l2:~ r-... ~r"'~1JMiljöhilnsynsomrddeVarde/ull bebygge/st:-~ Agrara /åm,.ingarVärde/ull ångs-Ihagmark...•l..- Forn/åmmng• ....MS•A-Ö172Gamma/vågMdSlol/HHänvlSmng till tutM,~,Il." IejI\ l.\ I\ I I '.': r--~ I I.'1, ~.dl- Ö I""\\ I,I \\J\•I1- / .SKA.LA v.../ " ~.O 100 200 300I

Björkets en3.'13 BjAil. 'IIIII ,I•--173 - ~ J

3.73 BjSBjörks'fa snLundby -ÖverstaOmrådet utgörs av ett omväxlande jordbrukslandskapsamt mindre skogspartier. Detvetteri söder mot Lillån. Trakterna kring vattendragenhar tidigt tilldragit sig bebyggelse. Härifrånkommer flera fynd av stenyxor från äldre stenåldern.Ett stort antal fasta fornlämningarfinns. 'De flesta är av bronsålderskaraktär. Påimpediment och i skogspartiernas sydlägen lig-ger rösen, kokstenshögar, stensättningar, hällristningaroch skålgropar. Liksom rösena liggerskärvstenshögarna enstaka. Den rikaste hällristningsförekomstenär vid Översta, där manfunnit sju skeppsbilder jämte ett stort antalandra figurer och skålgropar. Både vid Lundbyoch Översta gårdar eller fd byar finns förhistoriskagravfält med lämningar av järnålderskaraktär.De indikeraren kontinuerlig bosättningpå dessa platser från åtminstone järnåldern.Vy över Kärsta ochLundby från öster,Kärstas gamla bytomtskymtar längst nertv (B)174

Björks"ta sn3."13 Bj BStensträngsystem iskogsbrynet mellanLundby och ÖverstaIntill skogsbrynet i norr går två parallella stensträngar(A) från Kärsta till in på Lundbys mark, i drygt500 m. På 1700- och ISOO-talet gick här en väg mellanKärsta och Lundby. Den har möjligen anlagts påen ännu äldre gärdesgräns. Området har delvisskogsplanterats nyligen, en del är hage och en delliggerobrukad. Kärstas bytomt var oreglerad vid storskiftet,men södra hälften blev kvadratisk (B) ochförblev bebyggd fram till 1900, men from 1907 är denkvadraten med stengärdesgård runt om avhyst ochbetas numera. Tillfartsvägen (C) till bytomten söderifrånfinns kvar som brukningsväg..... ...\...~A-ÖMiljöhänsynsområdeAgrara lämningarFornlämningHänvisning till texten175

3."13 BlCBjörks"ta snBjörksta kyrkby -FrögärdeLandskapet karaktäriseras av Lillåns meandrar,mindre forsar och sidoraviner. På ömse sidorom ån utbreder sig jordbrukslandskapet.Ett större område med värdefull hagmark finnsväster om Frögärde (D).De sk ringarstenarna stod tidigare utmed devägar, som ledde till kyrkan. Stenarna har inskriptioner,som talar om vad det kostade att fåen klockringning från det att tex ett liktåg passeradestenen till dess att man var framme vidkyrkbacken. Stenarna står numera vid kyrkan.Fornlämningsbeståndet utgörs av mindre gravfältmed stensättningar och resta stenar, högaroch kokstenshögar. Även ensamliggande stensättningaroch skålgropar förekommer. VidBjörksta kyrka (C), intill norra kyrkogårdsmuren,finns hällristningar från bronsåldern beståendeav bl a skepp och skålgropar. Ristningarhar också hittats på mindre hällar vid Frögärdeoch Valla, likaledes med motiv av skepp samtmed skålgropar.Kyrkans (C) äldsta del tillkom troligen på1200-talet. Under det påföljande århundradetutvidgades kyrkan åt öster. Då sedan valvenslogs under 1400-talet (tidigare trätunnvalv)tillkom också det kraftiga tegeltornet med sinavitputsade blinderingar. Valven dekoreradesmed kalkmålningar på 1460-talet. Den nuvarandetornspiran är från 1858. Till kyrkbymiljönhör prästgården, uppförd i timmer 1869. Panelenär ljusmålad. Några äldre timmerbodarsamt en fd skolbyggnad från 1850-talet kompletterar.En av ringarstenarnaBjörksta kyrkby vidLillån; från söder176

Björks"ta sn3.-J3 Bj CGården Frögärde (D) delas av vägen i mangårdoch fägård. Manbyggnaden är något förändradexteriört. Bland ekonomibyggnaderna från1800-talets senare del märks en ladugård ochett svinhus, byggt i gråsten. På Frögärdes markerhar funnits ett tegelbruk under större delenav 1800-talet.Hallstabergs gård (E) är belägen på ett höjdparti,väl synligt i landskapet. Den gamla manbyggnadenoch ena flygeln förstördes vid enbrand och ett nytt bostadshus uppfördes 1933 itidig 1800-talssti1. Den kvarvarande flygeln ärfrån 1700-talet.Valla (F) har en ålderdomlig bebyggelse och ianslutning till gården finns en del hällristningar.Berga by (G) är belägen på en kuperad moränholme.Bebyggelsen står tät utefter dengamla slingrande vägen som genomkorsar byn.Delvis välbevarade gårdsmiljöer från 1700­och 1800-talen finns kvar. På en av gårdarnafinns en rödpanelad manbyggnad, en parstugamed svagt brutet tak och frontespis. Byggnadenhar drag av nyklassicism.Byggnadsinventering Björksta och Kungsårasocknar, sid 16 ff, 19,27.I Frögärde; finns en mycket märklig lämning. Den tidigarebyUlmten (H) ligger helt öde i en större ha~e.Där fanns ännu pa 1700-talet en gles by med tre gardar.Byn uppstod genom sammanläggning av tre ensamgårdaf,som flyttade in på en oregelbunden bytomti slutet av medeltiden. De ursprungliga boplatsernaär inte kända och de nya har övergivits efter ettstorskifte 1750 och är ännu väl synliga. Inget lagaskifte har gjorts. Lokalen var hagmark redan 1907.Fossila och recenta, flikiga åkrar med hög ålder finnsockså.Ännu 1747 hade de förut självständiga gårdarna Finshemmanets,Frögärdes och Klavstas gärden inte heltsmält samman, så lantmätaren kunde rekonstrueravarje gårds ägor. Hallstaberg (E) ersatte på 1600-taletbyn Hallsta. Det är samma utfartsväg från Hallstabergnu och vid karteringen 1699. Valla (J) hade enreglerad bytomt intill Lillån fram till på 1800-talet,varefter bebyggelsen flyttats längre upp till nuvarandeplats. På gamla bytomten finns nu villor.Frögärde medframträdandeåkerholmar,från öster.177

3."3 aj e: Björkefet enMiJj6hänsynsomrtJde~Värdefull bebyggelseAgrara lämningar-•FornlämningVärdefull ängs-IhagmarkA-ÖGammal vägHanvisnmg IllI IUlmBuga 3:9, ttf /700-talshus- . ,"'..L G~sr ... \. \\, \, \ \\",~,,,,,\~.. ~\. \ \178

Björksta an3."13BjDNäsNäs by ligger i skogsbrynet i Lillåns dalgång närasammanflödet med Sagån. Utmed den smala,grusade vägen finns ett antal fornlämningarfrån brons- och järnåldern, bia ett gravfält (B)med kokstenshögar och runda stensättningar.Vid en utgrävning, intill fd komministergården(A) påträffades en ryttarutrustning daterad tilljärnåldern. Också vid Grän finns en samlinglämningar, bia en stensträng (D).Näs fornborg (C), nordost om Näs by, är belägenpå toppen aven ca 30 m hög bergbrant.Dcn har manshöga murar med lodräta ytterochinnersidor och en ingång i norr. Utsiktenöver Sagån mot upplandssidan är anslående.)':~~:... D• o' •.. ' '.k" l• t.::"I"...... . li' Ji; l>t>,. VVIII. ......... AIIIi' k-Öj'tDen fd komministergården (A) är faluröd ochav parstugutyp. Till gården hör bia en ålderdomligkällarbod i sten och timmer. Den andra,snarlika manbyggnaden. är ljusmålad ochdelvis ombyggd. Flera ekonomibyggnader irödfärgat timmer hör till.Själva Näs by gör el! åldcrdomligt intryck mcd sinatimrade g rdar p rad i Sluttningen nedanför skos,s·brynet, precis som vid (örsta kartcringen 1652. Till·fartsvägen förefaller också vara oföriindrad sedandess. Viss reglcring av bytomten gjordcs 1756 och1868. Nuvarande bebyggelse är fr n 1700-och 1800­talen.Byggnadsinventering Björksta och Kungsårasocknar, sid 25 ff.'I>MiljöhänsynsumrddeOmrdde av riksintresseVärdefull bebyggelseFornlämningGamma/väg- ..,...4' IJX ////III(l5.'I//SKALA 200 300m ~., 1/) ptz"'" Å!Y'0_0= __. .1J0.._ ..II179

3.73 Bj EBjörks"ta snNykvarn -IgelstaOmrådet omfattar den öppna dalgången utefterSagån. Värdefull betad hagmark finns vidBlåsut (A) och Igelsta backe (B). Västerut utbredersig ett skogsområde.På sluttningen mot vattendraget ligger två storakungshögar, Östens hög (C)"på västra ochBlotsvens hög på östra sidan. Ostens hög kandateras till yngre järnåldern. I området återfinnsockså ett antal mindre och medelstorabrons- och järnåldersgravfält innehållandestensättningar, högar och resta stenar. Enstakaskärvstenshögar förekommer också.Östens hög ligger vid den forna Eriksgatansvattenövergång, Östens bro. När en ny kungred sin Eriksgata skulle västmännen följa honomtill Östens bro, där upplänningarna skullemöta och överta ansvaret. Förbindelsen var enav landets viktigaste och för brounderhållet ansvaradeflera hundaren. Under 1700-talet gickhuvudvägen via Nykvarn (D), men ~yttades islutet av 1800-talet till nuvarande Östanbro.Vid Nykvarn finns en äldre stenvalvsbro (E), itvå spann av tuktad sten och med årtalet 1764inristat på mittvalvets kantsten. B~on harbyggts om vid flera tidigare tillfällen. Annu enombyggnad skedde på 1860-talet.Östens hög sedd frånUpplandssidanÖstanbro by från Sö'der med Sagån th180

Björks"ta sn3."13 SjEVid Nykvarn uppstod tidigt ett centrum medgästgiveri, skjutshåll, skola och en dammanläggningmed kvarn (nu kraftstation). Självakvarnanläggningen, en hjulkvarn, är troligenuppförd 1846. Byggnaden har rödfärgad panelpå timmerstomme och vita snickerier. Kvarnbostäderoch andra med verksamheten samhörigabyggnader ligger på upplandssidan. Gästgiverietvar inrymt i det numera vitreveteradebostadshuset vid västra brofästet.Byn Östanbro (F), som var kungsgård redanunder medeltiden, består av flera gårdar, medbebyggelse från 1700- och 1800-talen. Den utflyttadegården (G), väster om byn, har en rödfärgadhuvudbyggnad med rik snickarglädje påen veranda från 1890-talet. Även i Igelsta by(H) finns en manbyggnad med snickerier i lekfullaformer över dörrar och fönster.Byggnadsinventering Björksta och Kungsårasocknar, sid 18 ff, 24 tf, 33 ff.)I)[gelsta, fd huvudbyggnad på jordbrukshemmanGärsta (J) har en sedan gammalt reglerad bytomt,som utökades med en hustomt i väster i början avISOO-talet. Det är den bytomten man ännu kan se,med en samlad bebyggelse. Landsvägen förbi hadesamma sträckning 1690 som nu. Dess dåvarande fortsättning(L) mot Ostanbro är däremot nästan heltborta. Kring Ytterberga gamla bytomt (K) finns någraf9ssila åkrar som brukats fram till på ISOO-talet. IOstanbro (F) fanns fyra hela mantal med en samladbebyggelse. På 1600-talet flyttade Mellangården utfrån bytomten och etablerades i stället som Nykvarnskrog, senare gästgiveri. Stora Kyringe (M) var tidigareen by med väl samlad bytomt ännu i slutet av 1700­talet. Utflyttning och avhysning har lett till att all bebyggelseförsvunnit från bytomten strax efter 1900.Spåren efter byn är obetydliga ovan jord.))Nykvarn med dammanläggningi Sagånsedd från sydost181

,I, )" "....k• ...~•.?) (FornllimmngGamma/I'ligGamma/broVard~fuJldammHänl-'unmg 1/1/ t~xt~n'.Milj6h1insynsomrddeOmrdde U" ,,/cs,nlrase'("~-182Värdefull bebyggd.ft!Agrara lämningarVärdefull ängs-IhagmarkSKALAO 100 200 300","

Björks'ta sn3.13 Bj FI/I)jMålhammarI södra delen av Sagåns öppna dalgång liggersäteriet Målhammar. En lång alle (A) ledernorrifrån fram till herrgårdsanläggningen. Söderom Målhammar får marken en mer småbrutenkaraktär med tätt liggande moränholmar.Den gamla vägsträckningen (B) följerlandskapets topografi.Området saknar fornminnen bortsett från enpraktfull runsten (C) med ristningar på båda sidorna.Den är på 1860-talet flyttad till herrgårdenfrån den nu övergivna byn, Lilla Kyringe.Målhammars corps-de-logis, som på 1600-taletritades av Simon de la Vallee för Johan Baner,blev bara hundra år. Slottet revs eftersomdet ansågs för dyrt att vidmakthålla. De två nuvarandeflyglarna (D) byggdes om under 1730­40-talen, efter att tidigare som ändpaviljongerha hängt ihop med slottet. De är uppförda isten, har ljus slätputs, brutet plåttak och kraftigtmarkerade frontespiser. Dragen är nyklassicistiska.De grova stenväggarna pryds avsmidda ankarslutar. I kanten av parken finnsett stall (E) från 1904 med ljusmålad, omväxlandeliggande och stående fasspontpanel. Tillgårdsbilden hör också en trädgårdsmästarbostad(F), i samma stil som stallet, samt ett växthus.En av 1880-talets många skolor (G) startadesi Målhammar och förlades i änden på enav alleerna. Skolan bestod av två hus i timmermed ljus revetering.Vid Nyhammar (H) ligger Målhammars ekonomibyggnaderoch arbetarbostäder samlade.De är rödfärgade med vita snickerier. I skogskantenintill finns också några välbevarade torpförutom arbetarbostäder (1).Byggnadsinventering Björksta och Kungsårasocknar, sid 21 ff, 29.))Må/hammars säterimed trädgårdsmästerietsett från söder183

3."13 aj FBj6rksf:a snSjälva säteriet (D) tycks ha karterats en enda gång.Det skedde så tidigt som 1638, på uppdrag av ägarenJohan Baner. Den vackra kartan avslöjar bia att denstora byn Målhammar på åtta hela hemman före1630-talet legat där Nyhammar finns nu (H). Detfinns inte många större formelement kvar från 1638.De båda tvåsädesgärdena med sina diken och tegarhar lagts samman och utvidgats åt olika håll. Några avdåtidens smååkrar (K) (ej ursprungliga) kan ännu någorlundaidentifieras, tex söder om torpen Norrbo­Sörbo (fossil på 1900-talet) och mellan Sofieiund ochLurbo (L) (merparten brukad). Den långa, smalaåkern i väster, som sträcker sig upp till fd småbruketRönningen, var 1638 en stor nyrö]d äng, »Nya Rödningen«.Landsvägssträckan (B) från godsets trädgårdtill strax väster om infarten till Säby fanns redan1638. Tegeltorpet och en del täktgropar vittnar ännuom dåtidens tegelbruk.En av de byar som tidigt (ca 1620) inkorporeradesmed Målhammar var Lilla Kyringe (M) som inte heltkarterats före 1900-talet. Dess övergivna bytomtmed tre synliga husgrunder och en terrass mm är välbevarad.Byn krympte med tiden till en gård, somfrån ca 1820 förvandlades till torp och avhystes i börjanav 1860-talet.Nyhammar, Sofieiundoch Målhammar settfrån söder184

aJörkelS an3.13 aj FM/ljohlinsynsomrdd~Omrdd~ av rikslnlr~ss~Omrdd~av slusk/lt l'llrd~Vjjrd~/ull b~b),8g~/s~•..•l. ....:..FornlömnlngAgrara lamningarGamma/l'ögVörd~/u/lalUHö,,,,;sning till t~xtm';-.).,: s < . '. .....: .......'" '8 ......... _ ji~SI,U.bo200 300!400 500 m, :l 5

3.13 Bj GBjörks'ta snVedby -SundängenOmrådets huvuddel utgörs av ett småbrutetjordbrukslandskap, rikt på moränholmar ochodlingsrösen. Den sydvästra spetsen intillÄngsösundet består av lövängar - ädellövskog.Den nordsydliga vägsträckningen (A) följerdet kuperade landskapet med en sedan lång tidoförändrad sträckning.Ett större gravfält, med ca femtio runda stensättningaroch ett röse, ligger intill Vedby (B).Gravfältet dateras till järnåldern. I den skogrikadelen, intill landsvägen mellan Kungsåraoch Ängsö, finns två större rösen (C) frånbronsåldern. De är 16 resp 35 meteri diameter.Huvuddelen av bebyggelsen inom området bestårav torp. En del av dem har vitreveterad fasad.Till torpmiljön hör timrade bodar i falurödfärg. Stora Bodarna (D) har en större byggnadfrån omkring 1800 med rödfärgad panel och vitafönsterfoder. Lilla Bodarna (E), på en moränhöjd,har sitt bostadshus flankerat avenbodlänga och ett fd fähus. Alla tre byggnadernaär uppförda av timmer, delvis panelade ochrödfärgade. Knutskallarna döljs av knutlådor.De breda, rödfärgade vindskivorna har betydelseför den numera ovanliga taktäckningen,som fortfarande utgörs av vass påflygelbyggnaderna.Byggnadsinventering Björksta och Kungsårasocknar, sid 30 ff.Lilla Bodarna med vasstäckta takSäby bytomt har numera inga bostadshus. Till bynhör en ålderdomlig åker (F) i SV med många odlingsrösenoch moränbackar. Den hade samma utseendeockså 1695 och kan mycket väl ha åtminstone medeltidaursprung. Också Vedby gamla bytomt (G) är avhysti början av 1900-talet. Tyvärr går en liten nyanlagdväg rakt över tomten. Kring Vedby och StoL Bodarnafinns smala och oregelbundna nu fossila åkrar(H), med många odlingsrösen speciellt norr och söderom Vedby bytomt och SO St Bodarna. Allt dettaingår numera i en golfbana. Det fXsiska utseendet pågärdena kan ändå förbli intakt. Akergärdena kringSt-L Bodarna fick sitt utseende under senmedeltiden,då små ängar runt den lilla bäcken gradvis odladesupp från torpen/småbruken i St-L Bodarna.Åtminstone St Bodarna fanns redan 1425. På Kilstasmark i Kungsåra finns sedan lång tid en lång, smaläng (J) utmed Mälaren, Sundängen.På alla äldre kartor, från 1689 och framåt, framträderängen. Numera sköts östra delen som parkmark intillen badplats och den västra delen ingår i en hage.Trots att ingen slåtter äger rum numera ger lokalenfortfarande intryck av hur en löväng med hasselbuketterser ut. Lokalen är en av de två största och finasteinom kommunen i sitt slag. Nästan alla vägarinom området (bortsett från de alldeles nyanlagda),fanns också på 1600-talet.Stora Bodarna, fd huvudbyggnad på jordbrukshemman186

BJörksta an3."13 BJGMit}6hlinsynsomrddtVllrdtfull btbyggtlrt~ Agrara lämningarl• ~::.~ Forn}ilmningA-ÖIIIII1-IIIGamma}l.'dgHänvisning till teXltn'-./ \, ,\()i.-._.-.-.;._._._._._.= , y /..,.. \ ,.""., • Ihl '...."'f-.....'to.. l 2'3' i\ ]lH'V/STBERGA'i...~.{(),'\fl187

'I ,ÄNGSÖSOCKENÖVERSIKT(västra delen)Agrara lämningar-ADVärdefull byggnadMiljöhänsynsomrddeSockengränso220,71022N8turre erv8t11Ut~"29-~.~._~_._.-..•_.•• ~~.~~ro vislr8-.... -,........ -'--·,··,··············..·>:~>~::'~..1"~......v~~T'-~,.--IGranfjärden200,7188"

~.•SOCKENÖVERSIKT(östra delen)F.J.-r(HPf'l-...:;:r".. ~..--l~.l'..){{UHI)IU~·-y/"/-.Giss'e/fjärdeno '189

3.14AöÄngsö snAgrara lämningarBet Läge Typ av lämning och åldera Ängsö Herrgårdslandskap; småbrutet åkerlandskap med medeltidaanor (speciellt i V och NV)AntalSkyltnVärdefulla byggnaderObj Fastighetsbet Byggnad Be- Obj Fastighetsbet Byggnad BenrBenämning Bet dömning nr Benämning Bet dömningKURÖN (34) Tjärn gård Arb.bost B(1) 1:1 Gården I Huvudbyggn BII Arr.bostad B (38) Ängsö Kyrka I Kyrkan CIII Köksflygel B (39) Ängsö slott I Slottet CII Flygel CPRÄSTGÅRDEN III Brygghus- C(3) 1:1 Gården I fdlönebost C flygelII Visthus C IV Trädgårds- CIV Tiondelada C flygelV Stall BÄNGSÖGÅRD VI Stall, kyrk- B(9) 2:1 Dalbacken I Bostad B stall(10) 2:1 Dyvik I Bostad B VII Magasin B(12) 2:1 Karsbo I Bostad N B VIII Arb.bostad B(17) 2: l Lilla Lugnet I Bostad B IX Avträde B(18) 2:1 L Långholmen II Loftbod B X Smedja B(22) 2:1 Löttorp I Bostad B (40) 2:2 Skolan I Skolhus Bvmf~/190

Angsö sn3_"14AöAÄngsöHela Ängsö huvudö ingår i området. Landskapetkännetecknas av ett gytter av små, oregelbundna,trädklädda moränbackar med omkringliggandeuppodlad lerjord kantad av slånsamt hällmarker, där eken är det mest karaktäristiskaträdet. I sydväst finns ett antal strandängaroch betesmarker. Stränderna växlar i övrigtmellan kala klippor, täta albestånd och vidsträcktavassar. Ängsöområdet är ett relativt»ungt« landskap, vilket bristen på fornlämningarvisar. De tidigast kända fornlämningarnahärrör från järnåldern och är samlade till tvåstörre gravfält och runda stensättningar innehållandehögar (I: K och IV:T Kartan är redovisadi fyra delar, betecknade l-IV).Flera gamla vägsträckningar med huvudvägen inord-sydlig riktning finns kvar på ön. Där dennuvarande bron finns, var före 1909 ett färjeläge(I:A). Flera färjelägen har funnits. Hela ön,som sammanfaller med socknen (inkl småöarna),har länge ägts av Ängsö slottsherrar.Ängsö slott (III:Q) omnämns första gången1272. Den medeltida kärnbyggnaden ingår idet nuvarande slottet, som uppfördes på 1630­talet. Det fick sitt nuvarande utseende, genomen till- och påbyggnad på 1740-talet. På taketfinns en lanternin från 1600-talet. I anslutningtill slottet ligger tre flyglar, av vilka den innerstahar ett (numera igensatt) portlider. De börjadeuppföras i mitten av 1700-talet. Alla fyrabyggnaderna har slätputsad fasad i beige ochrosa med rusticerad bottenvåning.Slottet, till vilket leder en lång alle, omges aven stor högvuxen parkanläggning. Den är symmetriskmed raka alleer, anlagd efterfransk förebildpå 1740-talet.Till slottsmiljön hör ett flertal ekonomibyggnaderfrån äldre tid, bIa ett fd »finstall« i sten från1600-talet med spritputsad, ljus fasad, tälttakmed tegel och gallerförsedda fönster. Ettorangeri finns i trädgården- en typ av byggnadersom blev vanlig vid slotten och herrgårdarnapå 1600- och 1700-talen.Ängsö slottmedtillhörandeparkanläggningoch kyrka, från öster.191

3.14AöAÄngsö soIntill slottet ligger den medeltida sockenkyrkan(III:P), uppförd i tegel på 1340-talet med samtida,unika muralmålningar. Tornet, med denobeliskformade spiran och gravkoret uppfördespå 1700-talet. Kyrkogården (III:M) är belägenca 500 m norr om kyrkan. Innan kyrkanbyggdes fanns ett kapell och en begravningsplats(I:J) vid Kapellbacken i Berg.Den fd prästgården (III:L) ligger en knapp kmNV om kyrkan. Den byggdes under 1600-taletsförsta hälft och är därmed länets äldstaprästgård. Den vitputsade stenbyggnaden haridag en enkel utformning med drag av nyklassicism.Bland de märkligare byggnaderna pågårdenär en tiondelada av sten, även den från1600-talet, ljusputsad, kvadratisk och med etttegelklätt tälttak.Kurö gård (I1:E), fd Kurö sätesgård och överstelöjtnantboställehörde fram till 1950 tillUppsala län. Kurön har växlat tillhörighet mellanUppland och Västmanland. Fram till gårdenoch vidare till stranden leder en praktfull,lång alle. Ett färjeläge (II:D) är omtalat vidKurö gård på 1600-talet. Huvudbyggnadenoch flyglarna härrör från l700-talets senaredel. Manbyggnaden saknade från början fron-tespis och hade en putsad fasad. Flyglarna, avvilka en tidigare var kök, är kvadratiska ochhar tälttak. Samtliga tre hus har numera ljusmåladträfasad och plåt på taken. Ekonomibyggnaderna,som är rödfärgade, är huvudsakligenfrån 1800-talet. På gården finns också ettfd mejeri från 1800-talets första del meddrängkammare. Ett annat hus har tidigare hystfärjkarlen.På ön finns ett antal arrendegårdar som bedriverjordbruk. Ett större mejeri (I:C) för socknenuppfördes i slutet av 1800-talet intill bronvid Ängsösund. Byggnaden är timrad och haren ljus, spritputsad fasad och tegeltak.Den första fasta skolan omnämnes 1850 ochhar troligen varit inrymd i det sk Palmhuset(III:O) vid kyrkan. Ett nytt skolhus (III:S)uppfördes 1866 i tidstypisk stil med spritputsadljus fasad, frontespis samt öppen veranda medlövsågade räcken och taklister. Till skolmiljönhör en rödfärgad bodlänga och ett rödfärgathemlighus, båda med vita snickerier. Flera fattighushar funnits på ön under olika perioder.Ett av dem var en timrad stuga vid Stamdalen(III:R), byggd troligen omkring 1800 och användfram till 1920.Kurö säteri från sydvästSo/vik från nordväst192

Angs6sn3."14ÄöA)!De många torpen, som är karaktäristiska förÄngsö, ligger utmed långa, krokiga stickvägar.På många ställen ligger de i större grupper. Deflesta kvarvarande torpen är uppförda under1700- och 1800-talen som enkel- och sidokammarstugor,med och utan förstugor. Timmerstommenhar vanligen rödfärgad panelmed vita snickerier. De äldsta torpen har dockmest rödfärgade vindskivor och knutlådor. Debreda vindskivorna har sin motivering av attdet ursprungliga takmaterialet var vass. Vasstäcktatak finns också fortfarande kvar på endel ställen. Till torpmiljöerna hör traditionelltbodar, fähus, jordkällare, bersåer och gamlafruktträd. Torpen har bIa hyst dagsverkaresom smeder, skomakare, fiskare mfl. Flera arbetarbostäderi flerfamiljshus uppfördes på1800-talet. De finns representerade bIa vidDyvik, Ektorpet och Palmhuset.Byggnadsinventering Ängsö socken.Några mindre gravfält finns, men Ängsö torde i stortsett ha fått sin fasta bebyggelse först under medeltiden.Västra delen av ön är mycket småbruten medmånga smala och oregelbundna åkerflikar, medanöstra delen har större sammanhängande fält. En delsmååkraf odlas ännu, men många har övergivits under1900,talet,.av vilka en del betas och många ärhelt obrukade. Overhuvudtaget ger västra qelarna avön ett fint intryck av hur åkrarna såg ut när Angsö koloniseradesunder medeltiden. En koncentration avstörre fossila åkerområden (I:F), nu mest hagmark,finns kring Karsbo. Under medeltiden fan.!1s enmycket stor äng i de centrala delarna av ön. Angenodlades upp under framför allt 1800-talet. Redan1907 återstod bara obetydliga spillror av Storängenoch andra ängar. Kort därpå upphörde slåttern ocksåav dessa. Några små backar med ängsliknande karaktärfinns ännu i NO, nära torpet Storslåttern(I:H + II:H) och nära bron över Spansundet (I:B).Majoriteten av byarna och torpen, som grundats frånmedeltiden tillI600-talet, har levt vidare in på 1900­talet, men några bebyggelseenheter övergavs tidigare,tex byarna Backa (I:G), ca 300 m söder om Tjärnoch Enkulla (III:N + IV:N), ca 1 km öster om slottet.Många vägar kan spåras säkert tillbaka till 1600­talet och sannolikt även till medeltiden. Av socknarnainom kommunen har Ängsö säkert det i genomsnittålderdomligaste kulturlandskapet idag.\\l193

..•MiljöhänJYnJomrddeOmrdde av riksintresse-~Värdefull bebyggdseAgrara lammngarVärdefull öngs-IhagmarkFornlämnmg(--::::;:A-ÖGammal vägSKALAO.. '"194

,. .~.­'.\~-"-~ - .. _.. -....... .... ....... + I•J. C,'\.(I' )/" I\"\"\"\ ,. ," /~ ~.\ /" I \ I..~,./\ /. Jr "" ""\ /" /\ / /Oll..f\&rdenI+ I+I+I+",.+I- ~''''-.+ , + ,+ I+I ~~~._+ I+,+ I+l+I+,+\......... ........ I......... +- \.... 1L.....,.....,., ,

,_ ~C\ "~.,..~..1 Milj6hiinsynsomrddeI VVOmrdde av nlc.f1nlrare~-::~ . ..-Viirdtfu// bebyggelseAgrara liimnlngorVard tJ' "ull iings-IhagmarkFornliimmngGammal,' g: : : : : : Varde/uH alliA - Ö196Hänvisning ,dl tUIM~--.-•

?o .UGr\s\'\ärdel'\,c;.,,_./\.I.\\I\"~'''·0!/I•, "\\MAllo/men.~i,.f1 ..•v;';'-"ISKALAO 100 2tlO 300 400~"'I~"f.,r/ ,~:-u,.••."y/C~o / 'rngholmBn\J 'd / 197 -1'\7~

3."'15 KuKung••,..••n00O....(00) • Vlrd

Kunge.ra en ----------------------------3_~5 KuRegistrerade fornminnenBet Läge Typ av lämning och ålder Antal SkyItn5 Bjuggsta Hällristningar 3 :te17 Bjuggsta Gravfält (stensättningar, älvkvarnshällar) ca 1026 Gottsta-Darsta Flera gravfält innehållande stensättningar ca 140 :te)27 " högar, resta stenar, stensträngarsamtl29 boplatslämningar i form av älvkvarnshällar30 och skärvstenshögar. Bronsålder.335046 Vid kyrkan Gravfält (3 högar, 7 stensättningar) 1061 Skepphusa Stensättningar 275-77 SOnsbacken Högar 3)Agrara lämningara Kilsta LövängenSundängen.Fannsl689b Karleby Reglerad bytomt. Medeltida anor?Värdefulla byggnaderObj Fastighetsbet Byggnad BenrBenämning Bet dömningKUNGSBYN(14) KungsbynSKyrkan Kyrkan CKVISTBERGA(15) 2:1,3:1 St Kvist- Bostad BbergajPRÄSTGÅRDEN(17) l:1Prästgård I Bostad BSKEPPHUSA(19) 1:3 Skepphusa IV Bostad B Skepphusa199

3.15 Ku A -------------------------- Kungsåra snKungsåra kyrkbyKungsåra kyrkby ligger på en markerad trädbevuxenmoränhöjd i ett tämligen småbrutetjordbrukslandskap. Den gamla sockenvägen(A) passerar genom byn. Området gränsar iväster till Kungsårabäcken. I öster finns ettstörre skogsområde. Vid kyrkan finns ett gravfält(B) med stensättningar, högar och skålgropshällar,på motsatt sida vägen några enstakastensättningar och en rest sten (C). Fornlämningarnakan dateras till brons- och järnålder.Den vitputsade kyrkan uppfördes 1751 på dengamla kyrkans grund. Det lanterninförseddatornet restes 1772. Långhuset har ett trätunnvalvfrån 1804. Det nu plåttäckta taket var tidigareklätt med spån. Både sockenmagasinet,som flyttats närmare prästgården, och fattigstuganhar legat intill kyrkan. Kyrkbyn inrymmerockså fd komministergård, skola, hembygdsgårdjämte några andra gårdar. Vid lagaskiftet 1849-50 flyttades flera ut ur byn. Prästgården(D), som ligger vid bäcken norr ombyn, uppfördes omkring 1800 och är representativför de boställen som uppfördes vid dennatid. Den timrade fasaden är helt faluröd så närsom på de vita fönster- och dörrfodren. En öppenveranda med snickarglädje har tillkommitunder 1800-talets senare del.Den nya folkskolan (E) byggdes mitt emot kyrkanår 1908. Skolhusets fasad har omväxlandeliggande och stående, ljusmålad panel. Det någotutdragna trapphuset är försett med en plåttäckt,nationalromantisk tornspira. I anslutningtill skolan ligger fd klockarbostaden, troligenfrån omkring 1800. Den långa, faluröda envåningsbyggnadenär uppförd i timmer, paneladoch senare försedd med en öppen veranda.En del välbevarade byggnader finns också kvarpå den fd komministergården (F): bostadshusetfrån början av 1900-talet och en äldre rödfärgadtimmerbod.Jordbruksfastigheternas gårdsmiljöer bildas avmanbyggnader med flygelbyggnader, storanytto- och prydnadsträdgårdar, som omges avhäckar. Ofta finns gräsrundlar framför entren.Strax norr om byn finns ett litet torp (H).Byggnadsinventering Björksta och Kungsårasocknar, sid 47 ff.Kungsåra kyrkby från sydväst200

Kungs4ra en ----------------------------- 3.15 KuAAv speciellt intresse är Kungsbyn vid kyrkan. Kungsbynhar varit en av de större byarna i kommunen, niogårdar om 4,5 mantal. Hela byn bestod av enbartkungsgårdar, vilka så småningom skatteköptes frånKronan. Byn har inte varit reglerad. Flertalet gårdarhar antingen avhxsts eller utflyttat. Stora delar av denbackiga tomten lJ) betas numera och därför syns fleraav de ursprungliga gårdsplatserna väl med husgrunder,terrasser etc. Vägarna har hög ålder; densom leder till Springsto (O) bör ha varit gammallandsväg åtminstone från slutet av 1600-talet.Torpmiljö (fl) nära hembygdsgdrdenLDlJMiljöhänsynsomrddeOmrdde av särskilt värde....~. ...:~Värdt!futl iings-IhagmarkFomlämnirlgViirdefull bebyggelseGammal vägAgrara ldmningarA-ÖHänvisning lill leXlen

3.15 Ku B --------------------------- Kungs4ra snGottsta backarGottsta-Darsta backar kallas de fornlämningsrikamarkerna närmast den gamla landsvägenmot Enköping. De är för närvarande betade påden södra sidan. Sammanlagt finns ett parhundra gravar registrerade, fördelade på femsammanhängande gravfält. När gravarna engång kom till låg de vid stranden. Den nuvarandeSkepphusaviken (obs namnet!) bör då, för2000 år sedan, ha sträckt sig hit upp.Man kan med rätt stor säkerhet datera dessagravar och gravfält. Inom området finns nämligenstensträngar, skålgropar, skärvstenshögaroch stensättningar i olika utformning jämte restastenar. De flesta typerna hör till bronsålder- äldre järnålder. I samband med byggandetav landsvägen genom området på 1930-taletskadades en del av fornlämningarna. Den efterföljandearkeologiska undersökningen gavfynd från förromersk järnålder, dvs tidig järnålder.Området kan därför antas ha varit av betydelseårhundrandena före Kristi födelse.Badelundabygden har i litteraturen omtalatssom föregångare till Västerås första stadsbebyggelsepå nOO-talet. Gottsta-Darsta var enannan föregångare, fast 1000 år äldre. Ytterligareen tidig bebyggelsekoncentration fanns iÖstjädra (se Di H, sid 84).Det fornlämningsrika Gottsta backar med Kungsåra kyrka i fonden202

Kung814§re en --------------------------- 3_2Ku CKarlebyKarleby by är belägen på några flacka, små moränholmaromgivna av ett större, öppet jordbrukslandskap.Vid »nya« landsvägen finns n g­ra berghällar (B) med hällristningar, föreställandesolhjul och skepp. De kan, i likhet medskålgroparna, dateras till brons Idem. Dengamla huvudvägen (C) har passerat norr omKarleby bytomt (A) ända fram p 1900-talel,d den ersattes. Längs den gamla vägsträckningenfinns välbevarade alleer och i öständanen kallmurad stenbro (D). Söder om byn st ren milstolpe av sten från 1833.När gästgiverirörelsen lades ned vid Nykvarn,förlades det nya gästgiveriet först till Bjuggstaoch så sm ningom till Karleby, närmare bestämttill bostadshuset p den östra g rden../.-./Det uppfördes i slutet av 18OO-talel och är karaktäristisktför tiden. Fasaden har omväxlandeliggande och st ende pärlspontpanel i ljusfärg, profilerade fönsteröverstycken, öppenveranda med lövs gerier och frontespis. Ekonomibyggnadernaär rödfärgade. Västra mangrdens huvudbyggnad, fr n 1830, är någotförändrad exteriört, men avspeglar ändock enhög Ider. Vid infarten till g rden st r en stenmed inskription .ACS Karleby•.Byggnadsinventering Björksta och Kungs rasocknar, sid 46 ff.Karlcby haren fint reglerad, rektangulär bytomt (A)utmed en gammallands"ägssträcka. TC?mtreglenngenkan mycket väl ha anor sedan medeltiden. Antaletgårdar har minskat. Förr fanns fem, år 1689 fyra. Numerafinns bara två g. rdar kvar på (omten. men manhar andA beh lIit en bykaraktär.)/-/-._._._\._ ..- lJMiljöMinsY'lsomrddeVörd~fuJ/ bebyggt/seI( ~ Agrara lömnlngari:Gammal"äg\) L-ZOO1,J--. ) ( Gamma/bro300mA-ÖHänvisning lilf texten203

KÄRRBOSOCKENÖVERSIKT(västra delen)00---FOrrJborgO. Agrara liimnmgar00 ... Annat r~g fornmmn~(001. Vardtfutl byggnadAD- MdjöhlinsynsomrddtSocktngröns -4ro-" ~ndQIGranfjärde0,7

'al2 _.(;0,7 22 l','M_Il10Nllturr9 en'st""29\)Granfjärden, ,,'", ,SOCKENÖVERSIKT(östra delen)2050,7

3.'1SKäKärrbosnRegistrerade fornminnenBetLäge1 NO Lindö15 Skrällberget56 BorgenTyp av lämning och ålderFornborg (Solviksborg)Gravfält (4 högar, 4 rösen, 9 stensättningar,7 resta stenar, bostadsterrass).Fornborg (Ekeviborg)Antal SkyltnIX24IXAgrara lämningara Frösåker Herrgårdslandskap med två avhysta boplatser,föregångare till Frösåker.Frösåkers ladugårdBryggan 1:2 torp vid FrösåkerlFrösåker 1:1Tångsta 5:1 5: 3 5:4 5:5, , I206

KIJJ.rrbosn3.16 KIJJ.Värdefulla byggnaderObj Fastighetsbet Byggnad Be- Obj Fastighetsbet Byggnad BenrBenämning Bet dömning nr Benämning Bet dömning1AGGARÖNLINDÖ(1) 1:1,1:2Gård Huvudbyggn B (16) 2:1 Lindö gd I Huvudbyggn CII Mejeri BBRYGGAN III Brygghus B(2) 1:1-1:7 I Bostad N H VIII Lusthus BIII Hostad Ö B XIII Torkria HXIV Smedja HFRÖSÅKER1:1 XIX Arb.bostN BTÅNGSTA5:3-5:5 XXIII Atelje B(3) Frösåkersgård I Flygel Ö B (20) 2:1 Solvik I BostadS BII Flygel V B II Bostad V BIII Bostad BVI Stall B PRÄSTGÅRDENVII Loge H (24) 1:1 Kyrkan I Kyrka CIX Magasin H (26) 1:2 Skolan I Skolhus B(27) 1:3 Kyrkoherdeb I Bostad BKLOCKARE- (31) 1:1,2:1 Pettersborg I Bostad BGÅRDEN(10) 1:2Skola Skolhus B SPRINGSTA(32) 1:1-4:1 Säteri Huvudbyggn B207

3.16 KöAKärrbo snKärrbo kyrkbyKärrbo kyrkby är belägen i kanten av ett störreskogsområde. Ett större, betat hagmarksområdeföljer skogskanten mot nordväst. Kyrkbynligger i ett vägskäl. De talrika fornlämningarna,som ligger strax utanför området, visar attplatsen koloniserades tidigt.Kyrkan (A) uppfördes vid 1200-talets mitt igråsten och försågs med ett platt innertak avträ. Någon gång mellan 1280 och 1350 byggdesett trätunnvalv. Detta ersattes av ett stjärnvalvpå 1480-talet. Koret byggdes till på 1700-taletoch den fristående klockstapeln dateras till1754 och 1803.Mitt emot kyrkan ligger den fd prästgården(B), som uppfördes 1853 i timmer. Fasaden harljusmålad panel och byggnaden har fått drag avnyklassicismen genom den framskjutande frontonen.Det brutna taket har rött tegel och påframsidan finns en öppen veranda. Bostadshu-set flankeras av rödfärgade uthusbyggnader itimmer, troligen härrörande från tidigt 1800­tal. På gårdsplanen återfinner man den så vanligagräsrundeln. På prästgårdens mark finnsockså ett fd löneboställe, med diverse ekonomibyggnaderoch en fd klockarbostad.Två välbevarade skolbyggnader (C) ingår i miljön.Folkskolebyggnaden uppfördes 1875 ochsmåskolebyggnaden färdigställdes tio år senarepå motsatt sida vägen. De kännetecknades avenkelhet, med fasader i vit slätputs på timmerstommesamt sadeltak med tegel och gracilatakfotsdetaljer.Under 1940-talet fick sockenborna en bygdegårdi byns nordspets. Än längre norrut i skogsområdetfinns några välbevarade torp. Samtligabyggnader är faluröda med vita snickerieroch tegeltak.Byggnadsinventering Kärrbo socken, sid 23, 29ff,38.\l(Kärrbo kyrkby från öster208

K4trrbo an-------------------------- 3."1e KIA ASmdskolebyggnadfrd" 1885;~/···., .Klrr~ 4~., !tKx.rl'''''' ..'" IW::-J/ .'" ~ 3 f ..,,' .', I35,. .,.«lI,,I\.l.......0'>,.,••JMil}6hänsynsomrddeSKALA .--.--..Oj,,'__l:;'== 100 300m ' , " '../0--1VALLA2'Varde/ull Mbyggelse.. Värdefull ängs-IhagmarkA - ÖHänvisning till texten209

3.16 Kli BKärrbosnLindöMiljön kring Lindö utgörs av ett småskaligtodlingslandskap som gränsar till Mälaren. Iväster utbreder sig löv- och blandskog, i österbarrskog.Nordöst om Lindö gård ligger Solviks borg (A)på ett högt bergsparti, som är en del aven moränås.Berget vid borgen stupar brant mot väster.En mycket kraftig stenmur, ca 100 meterlång, begränsar borgen åt övriga håll. Dessstrategiska läge på högsta punkten, vid det engång smala sundet är karaktäristiskt för en förhistoriskförsvarsanläggning. Fornborgen hartroligen tillkommit under järnåldern.Lindö har medeltida anor. Den nuvarandeherrgården (C) uppfördes under 1600-taletssenare del med det säteritak, som kännetecknarkarolinska herrgårdar. Byggnaden präglasdock nu av gustaviansk stil (sent 1700-tal) medfrontespis, ljusmålad panel, dekorativa fönsteromfattningaroch girlandprydda dörrar.Gustav Silferstråhle, ägare till gården under1700-talet, gav huvudbyggnaden dess nuva-rande utformning. Av de tre paren flyglar, somfanns på 1700-talet, finns idag endast ett parkvar. Denöstra flygeln är dock från 1800-talet.Till skillnad från de flesta andra herrgårdar harinte Lindö någon alle framför huvudbyggnadenmen väl bakom, som delar av parkanläggningen(B). I parken finns ett tempelliknande lusthusmed målad, stenimiterande fasad och formatmed klassicismens stilideal. En stig i förlängningenav de symmetriskt anlagda alleernaleder till det sk Eremitaget (D), uppfört somatelje på 1700-talet. Den rödfärgade timmerbyggnadenhar vita snickerier och vita knutlådor.Fönstren är spetsformade.Öster om gården finns ett orangeri (växthus)(E) och ett par arbetarbostäder. På västra sidanfinns ett antal ekonomibyggnder (F) med bIaett stall, en smedja uppförd i korsvirke och ettkvarnhus. En stenmur skiljer mangård från fägård.Norr om gården finns ett antal arbetarbostäder.Ett herrgårdstegelbruk har funnits, varstillverkning drogs igång i mitten av 1800-taletoch lades ned på 1920-talet.{."tLindö sätesgård från sydostIi(II210

K,örrbo en3.16 Kö aSolviks by (G), fd ulg rdar till Lindö, är belägenp en trädbevuxen moränhöjd norr omherrg rden. Kvar är endast ett par boningshusav parslugutyp fr, n 17()()-talel. Miljön ger intryckav ursprunglighel. Husen har rödfärgadetimmerfasader, vita, nyklassicistiska fönsteröverstyckenoch synliga knutskallar. Grundernaär uppbyggda av kallmurad sten. Väster omSolvik finns ett par torp i skogskanten utmedvägen. Del ena, Solmanstorpel (H) som liggerhögt i terrängen, är en välbevard enkelstugamed faluröd panel och vita snickerier.Byggnadsinventering Kärrbo socken, sid 25 fLIMlljöhänsynsomrdd~•~1\\ ".~.~ -'. ~.,".~.l,~D..... .......A-ÖOmrdd~ av riksintr~ss~Omrl1de av särskilt vlirdt!VIirdt!/ull bebygge1st!Fortllliml/ingGamma/vdgVIird~/ull alUHlitlvi.Jtling till ttxtfmSO/VISol\'lksborg \'Id L",döSKALAo 100 200 300.211

3."16 Kä C ---------------------- _ Kärrbo snFrösåkerOmrådet gränsar i söder till Mälaren. Det småkuperadeodlingslandskapet är omväxlandemed höga trädbevuxna moränholmar, ändmoräner,åkrar, hagar och ängar. Stora planteradelövträd dominerar omgivningen kring Frösåkersgård, delvis formerade till alleer. I anslutningtill herrgården finns en bokdunge (A) somen botanisk raritet.Området har varit bebott åtminstone sedanjärnåldern. Fornlämningarna är lokaliseradetill ett mindre skogsområde i nordost. Dennordöstligaste lämningen (B) innehåller ettflertal oregelbundna stensamlingar troligenfrån en förhistorisk boplats; dessutom finns bostadsterrasser.De andra lämningarna utgörs avrösen, stensättningar och en treudd fördeladepå tre större gravfält.Frösåkers gård (C), som en gång var sätesgård,ligger välberäknat placerad på en kulle i detöppna landskapet. Den sk »karaktärsbyggningen«,huvudbyggnaden, brann under byggnadstidenoch revs. På platsen finns nu enklockstapel, som har tjänat som vällingklocka.De två stora flygelbyggnaderna från 1736, geremellertid redan i sig gården en ståndsmässigprägel. De är byggda i timmer med ljus putsfasad,brutet tegeltak och höga stensocklar. Deinputsade knutlådorna gör fasaden pilasterindelad.Den lilla stugan intill är samtida med destora bostadshusen. För några år sedan uppfördesen pendang, i samma stil till den lilla stugan.Övriga ekonomibyggnader och arbetarbostäderligger ett par hundra meter västerut. Dengamla arbetarbostaden »Rian« (D) innehållerflera lägenheter och är troligen från 1800-taletsmitt. I början av 1800-talet byggdes detstorslagna stallet-ladugården-logen (E) iotuktad gråsten, delvis putsad. Byggnadensyns vida omkring och har stor betydelse förmiljön. Andra värdefulla byggnader (vid D) ärtimmermagasinet på hög stenfot, ångsågen,smedjan även den i sten mfl. Alla de uppräknadebyggnaderna har mist sin ursprungliga funktion.Till det som är helt borta hör ett sk herrgårdstegelbruk,i drift 1850-1930, samt ett salpetersjuderi.Norr om gården finns ett gammalt, timmerhus(F) med säteritak, röd panel, vita knutlådoroch fönsterfoder. Boningshuset är troligen fråntidigt 1800-tal och kallas »Trädgårdsmästarbostaden«.Strax söder om den fd trädgårdsmästarbostadenfinns rester efter ett orangeri. Tvåvita reveterade torp (G), av sidokammartyp,troligen uppförda under 1800-talets tidigaredel ligger utmed vägen mot Frösåkers brygga.Till miljön hör rödfärgade uthus. Ett torp finnsäven vid Sågen (H). Bebyggelsen vid Nybygård är huvudsakligen från 1800-talet.Säteriet Frösåkers bebyggelse flyttades på 1670-taletfrån gårdstomten (1) till sin nuvarande plats, på dåvarandebyn Tångstas mark, öster om gränsbäcken.Samtidigt avhystes Tångsta by (K) med sina fem gårdaroch dess ägor brukades i fortsättningen direkt undersäteriet. Bådade gamla boplatserna ligger öde sedanden tiden. Frösåkers gårdstomt användes 1812Frösåkers gård från sydost212

Kärrbo sn3.16 Kä Csom äng och sedan åtminstone 1907 som hagmark.Tångsta by tomt har använts som hage lika länge. Bådatomterna är numera fårbetesmark. Frösåkers bo~plats synes ännu i form av husgrunder, terrasser,fruktträd mm. (Trädgård fanns där 1694). På Tångstabytomt finns inga husgrunder ovan jord, men någrasvaga terrasser visar bebyggelselägen. De båda tom~terna ligger mycket vackert på höjder mitt emot var~andra på var sm sida om den bäck som förr var gräns.Norr om Frös kers gamla boplats finns en idyllisk fdåker (L), nu hage, med m nga rösen och andra impedimenti. Konturerna på den kern syns redan 1694,då den ing r i norra tv sädcsgärdct. Odling har ägtrum in på 1900-talet.Milj6hänsynsomrdde~Agrara lämningarÄndmoränerOmrdde av särskilt värdeVärdefull bebyggelse.-z::~..-Värdefllll ängs-IhagmarkFornlämning......• • • • ••Gamma/vägVärdefIIII alte,II-._.J).Ị -';.I\............. '-ooIIIIo\

(3.16 Kä D ------------------ _ KärrbosnAggarönAggarön i Mälaren hör till Ridö-Sundbyholmsarkipelagen.Kuperade skogsmarkerpräglade av ädellövträd, öppet odlingslandskapoch betesmarker karaktäriserar området.Ön har varit bebodd redan under brons- ochjärnåldern. Spår efter runda stensättningar ochett röse tyder på detta.Bortsett från ett par torp, är bebyggelsen koncentreradtill ett läge vid vattnet. En slingrandeväg förbinder Juthällen och Hamnen (B) medAggarö gård (A). Intill bebyggelsen vid vattnetfinns bryggor. Aggarö gård var säteri redan på1570-talet. Omkring 1800 brann gården ochden nya huvudbyggnaden uppfördes då i timmermed tegeltäckt säteritak. Fasaden är pilasterindeladmed vita snickerier. Under byggnadenfinns en medeltida källare med kryssvalv.Den panelklädda flygeln kan vara äldre. Ytterligareett par bostadshus har placerats symmetrisktsom flyglar framför huvudbyggnaden.Norr om mangården finns flera ekonomibyggnaderfrån 1800- och 1900-talen i falurött trä.Ett gammalt rödfärgat båthus ligger i anslutningtill vattnet.Hamnen (B) är ettfiskarboställe medtillhörandebodar. På öns inre återfinns ett par torp.Byggnadsinventering Kärrbo socken, sid 17.Aggarö gård från sydväst214

Kärrbo en3.16 Kä DD1Jo....~• o.'A-ÖMiljöhänsynsomrddeOmrdde av särskilt värdeViirdefull bebyggelseFomlämningGammal vägHänvisning till textenAggar6 Cd Jl/lvllllbygCtlllllen\\\.215\\. u ....."\\\\\,o•'.,\.ll\~\\o\m"\l"6'\\\"•\SKALA',_~'00"=,,;lO;;O;..~'OO"=,.;'OO~~SOOm

IRSTASOCKENÖVERSI KT00--- Fomoo'g00 • Anrlat rt!8 fornmmnt!a • Agrara lämningar(OO) • Vä,d_!ol/ byggnodAD Mi!johiinsynsomrddt!- Socktngräns216~

Irs"ta sn 3.771rRegistrerade fornminnenBet Läge Typ av lämning och ålder Antal Skyltn4 Brunnby Gravfält (stensättningar) 125 Brunnby Fångstgrop »Varggropen«6 Brunnby Gravfält (stensättningar) ca519 Prästgården Gravfält (rösen, stensättningar och rest sten) ca6 X60 Dybo Fornborg (Dyboborg) X71 Ullvi Gravfält (rösen, stensättningar och resta stenar ca 25 X72 Ullvi Gravfält och fångstgrop (röse, stensättning och resta stenar) 11 X77 Kyrkbyn Treudd och stensättningar 386 Guldgruvan Gravfält (röse, stensättningar och resta stenar) ca2492 Kyrkbyn Gravfält (högar och stensättningar) ca30104 Olsta Gravfält (högar och stensättningar) ca 20186 Kusta Hög och stensättningar 3188 Kusta Gravfält och älvkvarnshäll (hög, stensättningar, treudd, restastenaroch älvkvarnshäll) ca 60198 Skrällberget Gravfält (2 högar, 3 rösen, 9 stensättningar och 5 resta stenar) 19Agrara lämningara Urbyb Åby-Klavstac GäddeholmÖde bytomt sedan 1600-1700-taletFägataJgärdesgräns från vikingatiden; fossilt kulturlandskapmed boplatser, terrasser, åkrar mmHerrgårdslandskap; senmedeltida smågårdar som omvandlatstill torp; Onsholmens senmedeltida åkergärde; lång stenmurfrån 1800-taletStengärdsgård vidGäddeholm217

3.-r7IrIrs"ta snVärdefulla byggnaderObj Fastighetsbet Byggnad Be- Obj Fastighetsbet Byggnad BenrBenämning Bet dömning nr Benämning Bet dömningBRUNNBY(Gäddeholm forts)(1) 2:1 Gården I Huvudbyggn B (21) Tystheten I Bostad BII Flygel Ö C (23) Vretbo I Bostad N BIII Flygel V C (26) Källsta I Dubbeltorp BIV Logement V B III Bostad BV Logement Ö BHAGBYHOLMGRIMSTA (30) 1:1-5:1 Gård I Huvudbyggn B(4) 1:7 Bostad B II FlygelS BIII FlygelN BGRÄVLINGE IV Trädgm.bost B(5) 1:1 Gården II Bostad V B (31) 1:1-5:1 Dybo slott III Bagarstuga BIII Bostad Ö B VII Bostad V BGÄDDEHOLMKLINTA(7) 2:1 Gården G:lahuvud- C (34) 5:1 II Bostad BbyggnadenII Ny huvud- C KUSTAbyggnad (37) 3:1Gård I Huvudbyggn BXI Trädgm.bost B II Tjänstebost B(17) Polhemsugnen III Tegelugn C(20) Trastbo I Bostad B KYRKBYN(45) 3:1 Storgården III Skollokal BKYRKOGÅRDEN(51) 1:1 Kyrkan I Kyrkan CPRÄSTGÅRDEN(63) 1:1 Kyrkoh.bost I Bostad BULLVI(67) 3:305 Gård I Manbyggn BII Bostad BGäddeholm äldre huvudbyggnad218

Irs"ta sn3.17'yBrunnby, östra flygeln'1)/Hagbyholm, södra flygelnKusta, huvudbyggnadGrimsta, äldre huvudbyggnadKlinta, Id rusthållargård219

3.17 'rAIrs'ta anIrsta -SpringstaIrstaområdet är ett mycket innehållsrikt kulturlandskapmed en mängd odlingsrösen, kuperademoränholmar samt ängs- och hagmarkersom delar upp åkerjordarna. I norr återfinnsstörre skogsområden. Mellan Kusta ochGillberga ligger ett stort antal ändmoräner. Isydost berör området Kärrbo socken.Järnålders- och bronsåldersbygden är koncentreradtill den öppna dalgången och slätten.Flera gravfält utmärks av ansenlig storlek ochfornlämningstätheten är ovanligt hög, vilketjämte ortnamnen indikerar en lång bebyggelsekontinuitet.Den vanligaste typen av fornlämningarinom gravfälten är de runda stensättningarna.I övrigt märks högar, resta stenar,rösen och stensättningar med annan geometri.Dessa typer förekommer också ensamliggandejämte skålgropshällar och skärvstenshögar.Gårdarna och byarna binds samman av terränganpassadelandsvägar, som går i skogskanteroch från moränholme till moränholme.En viktig vägsträckning har varit den mellanVästerås och Stockholm, vilken passeradekyrkbyn. Där fanns i slutet av 1700-talet och ibörjan av 1800-talet ett gästgiveri (Källgården).Irsta kyrkas äldsta delar kan dateras till 1200­talet. Kyrkan byggdes till i längd under 1300­talet. De fyra stjärnvalven slogs vid 1400-taletsslut och under samma århundrade tillkom vapenhuset.I mitten av 1700-talet adderades ettgravkor. Tornet har byggts om vid ett flertaltillfällen och 1781 fick det sin nuvarande spira.[rsta kyrkby från nordväst220

Irs"fa sn3."l7IrAKyrkan omges aven äldre bymiljö med gårdsbebyggelsefrån 1700- och 1800-talen, rödfärgadehus med mestadels vita snickerier och rödategeltak. Här finns också ett kyrkstall samtett par skolhus, varav ett fortfarande är i bruk.På Klockargårdens mark finns ett fd fattighusfrån 1780-talet (flera fattighus har funnits inomsocknen). Söder om kyrkan ligger den nyaprästgården från 1928 och vid sidan av denfinns den nu frånsålda fd komministerbostaden.Under 1900-talet har ett ålderdomshemoch en bygdegård tillförts. Trots utflyttningarvid laga skifte på 1860-talet utgör kyrkbyn ännuen samlad miljö.Området har redovisats på sid 224 ffpå tre delkartor,betecknade I-III.Den gamla prästgården (I:B) ligger drygt en kilometernorr om kyrkbyn. Huvudbyggnadenhar en för prästboställen från 1700-talet typiskutformning med sexdelad plan, timmerstommemed (senare) ljusfärgad panel, brutet tak ochtillbyggd veranda. En inre, faluröd flygel, (fdarrendatorbostad) samt två yttre tillhör gårdsmiljön.På en liten moränholme i det öppna odlingslandskapetligger Kusta (II.T) fd säteri. Mantar sig dit från en större holme via en alle. Entrenpoängteras aven grind framför gårdsplanenmed sin gräsrundel och rabatter. Bostadshusenär byggda på en terrass; trädgården liggerpå en lägre nivå med en stenmur emellan.Utsikten är riktad mot den sedan 1930-taletutdikadeÅngsjön. Huvudbyggnaden uppfördespå 1870-talet och ersatte en tidigare. Den harett enkelt nyklassicistiskt formspråk. Den ljusa,slätputsade fasaden har en tunn rusticeringi bottenvåningen. Flygelbyggnaden, som härrörfrån 1700-talet, är också vitputsad; en pendanghar funnits. Fö finns välbevarade ekonomibyggnader,ett mejeri uppfört i sten, arbetarbostäderoch ett stort antal torp.Kusta herrgårdsanläggning från sydväst221

3.?? IrAIrs'ta snTre korta alleer, i triangelformation och engårdsplan med gräsrundel möter besökaren vidSpringsta gård (III:Ä), fd sätesgård. Huvudbyggnaden,uppförd under 1700-talet, kännetecknasav nyklassicismens stilideal. Den högastenfoten innesluter en medeltida källare i tegel,murad i munkförband. Ett räcke från1700-talet dekorerar den massiva stentrappan.Flygelbyggnaden uppfördes på 1970-talet såsomen kopia aven då nyligen brunnen 1700­talsbyggnad. Bostadshusen är i ljus färg.Bland ekonomibyggnaderna finns ett timrat1700-talsmagasin med ett ovanligt underrede.Ett syllvarv är upplagt på stenar. På detta ärstolpar infästa, vilka i sin tur bär upp självabyggnaden. En fd trädgårdsmästarbostad(III:Å) vid Oxle med rester av ett orangeri(växthus) ingår i herrgårdsmiljön jämsides medarbetarbostäder och en del torp. I anslutningtill godset har ett tegelbruk funnits. Det anladesomkring 1850 och avvecklades i slutet av1800-talet.(II:G), Uggelsta (II:J), Gillberga (II:K), Skysta(III:X) och Skämsta (III:Z). De har för detmesta en herrgårdsliknande karaktär, medmangårdsbyggnader flankerade aven eller tvåflyglar kring en gård med gräsrundel och medinfartsvägen trädkantad. Mangårdsbyggnadernaär vanligen stora och ljusmålade. Fägårdensbyggnader ligger i en grupp för sig och är tillstörsta delen rödfärgade. Huvuddelen av byggnadsbeståndethärstammar från 1700- och1800-talen; med tonvikt på det senare. Trädgårdenhar både en nytto-och en prydnadsdel.Arbetarbostäderna ligger förhållandevis näragården och innehåller flera lägenheter. Till deäldsta inom området hör dubbelhusen vid Källsta(II:L). Torpen, som qfta ligger mer isolerathar bildat en grupp vid Glasbacken (II:P). Dehar till största delen varit dagsverkstorp.Byggnadsinventering Irsta socken, sid 18 if,39 ffKärrbo socken, sid 30 ff.Bland de större, nu ensamli.ggande, gårdarnamärks Grävlinge (I:A) i norr, Ullvi (I:F), ÄlbySpringsIa gård settfrån sydost222

Irsta sn3.77/rAI detta stora område finns många intressanta formelement.Vackra långa moränsträl}gar ger karaktär åtlandskapet. Springsta säteri (III:A) har uppstått genomatt byn Irsta med fyra gårdar lades samman på169D-talet. Av gamla byn syns ännu (i en fårhage)några husgrunder, en fossil rektangulär åker och enkraftig stensträng. Oxle gård revs på 1600-talet ochersattes med ett torp med samma namn. Strax västerom det finns en fossil väg av okänd ålder. Den rakavägen mellan Oxle och Springs!,a bör ha anlagts omkring1700. Av Vreta by (III:O) finns inte mycketkvar utom den på 1800-talet avhysta bytomten medhusgrunder. Fossila åkrar som övergivits på 1800-taleteller i början av 1900-talet finns bia vid Skysta(III:V) (väster om gården), Olsta (II:H) (öster ombyn) och Prästgården (I:C) i Irsta (SSO gården). Avstörre betydelse är spår på Kustas mark av tidiga förändrin~ar.Gården Apallas gamla tomt (III:U) övergavspa 1600-talet och gården flyttadt:s västerut tillsin nuvarande plats intill Marsta. Odebyn Urby(II:R) kan spåras på en ändmorän ute i åkern. Resteraven väg, husgrunder och en brunn finns där. Enagården övergavs på 1600-talet, den andra senare. Ettimpediment, sannolikt en liten moränsträng, utpekasaven lantmätare år 1707 som tomtplats för ödebynStenby (II:S), som torde ha försvunnit på medeltiden.Inga spår syns pga att sten mm har paförts impedimenteti modern tid. Kyrkbyn (I:E) fick sin bytomtjämkad, förstorad och reglerad i samband med storskiftet1779. Trots viss utflyttning ganska snart ser bytomtenännu tätbebyggd ut. Den gamla kyrkogården(I:D) kan man fortfarande se hägnader till, trots attden lades igen på 1800-talet.Det finaste reliktområdet finns dock på en långsträcktmoränbacke 1 5-3 km NV Ångsjön. Byarnalåg tidigare tätt där. Aby (II:M) i väster har reduceratstill ett sommartorp på den gamla kvadratiska bytomten.Enby (II:N) avhystes helt 1895; gårdstomtenmed husgrunder och fossil väg visar platsen. Berga(11:0) bestod förr av två gårdarsom slogs samman på1640-talet. Här finns husgrunder, fossila åkrar ochhusterrasser som tyder på ännu en boplats. Detmärkligaste formelementet i hela trakten är en drygt400 m lång fägata (11:0), som förr ledde ut till sankaängar. Fä~atan har också fungerat som gärdesgränsmellan tvasädesgärdena och en tid också som väg.Anläggandet ägde rum mellan 825 och 1190 e Kr och'fägatan ingick i gården Konuglas tidiga ramplanering,möjligen redan vid gårdens grundande. Påbackarna runt gårdsplatsen finns många husgrunder,några stensträngar och åkerterrasser. Ner mot gränsentill Klavsta finns fossila åkrar, övergivna i börjanav 1900-talet. Nästan hela den långa moränbackenÅby-Klavsta ingår numera i en hage.Alderdomligt landskap vid Konugla från nordväst. Rester av fägata (Q) th i bilden223

3.171rA 'r.ta ."Oppet lam/skap mpdändmoräner krmgApalla-Marsla,......__.. [r/mno"DJMdJöhänsynsomrdd~Omrdd~ av särskdt värd~Värd~[uJ/ btbygg~ls~-~ Agrara lämningarVärde[uJl ängs-Ihagmark....lFOrrJ/ämning• ...:~--- Gamma/väg......Värd~[uJ/ aJ/i ......MS•-',MjLs(o/~.AndmoraIIu•A- Ö HänvISning (illl~x'tn~ J ~~:.~~---~~~~)~'l-jÄ.\. sw.... \..........~~- ._._~' ~\...........~ \~...._•"••t- -"-,\• •/,/(;" \• "., .,. ..,\,,' \ \.....,." \ \..' l \ ~............... \ l, l \I :\;224

'.-sta .n3."l71.-A??, /'"-\ "J•·"t_j(;.•.,•,I ~ ...t- ...(.•IIi .. ,1 I•J

3.171rAIreta snDlJMiljöhänsynsomrddeOmrdde av särskilt värdeVärdefull bebyggelse•Värdefull ängs-IhagmarkFornlämningGamma/I'ägMS •",A-ÖMilstolpeAndmoränerHänvisning till textenAgrara lämningarVärdefull alliJ,"(r:....... ,~ ...'y>-_ ,-+-~ ,t",'" ~ ...."( 226\\ \ C ; ~.'. /" II/

\Irs'ta sn3.77/r E3GäddeholmGäddeholmsområdet ligger vid Mälaren medett odlingslandskap i norr och väster och ett kuperatskogsområde i öster och söder. Stora, betadestrandängar (B + S) ingår. I skogskanten,på ett berg, ligger fornborgen Dybo borg (A),som hade ett strategiskt läge vid vattenbrynetunder järnåldern. Bland övriga fornlämningarkan nämnas ett par fångstgropar och någrastensättningar.Gäddeholms gård (F) har en utpräglad herrgårdsinramningmed en vidsträckt park, begränsadoch uppdelad av alleer. Gård~n, so?1har anor från medeltiden, låg ursprunglIgen VIdstrandkanten. Den blev säteri under 1700-talet.Den gamla, numera ljusgula, huvudbyggnadenuppfördes 1561 i sten. Fasaden pryds avdekorativa ankarslutar. Till byggnaden hördetvå flyglar, av vilka den norra brann i början av1600-talet och den andra, «Fogdestugan«, stodkvar till 1917. Den förstnämnda ersattes på1730-talet med ett boningshus, uppfört i tegelmed ljus puts. Under byggnaden finns en medeltidakällare med kryssvalv. Den sk »Fogdestugan«ersattes 1924 med en kopia av dengamla flygeln dvs i karolinsk stil med säteritak.I direkt anslutning till gården ligger ett rödfärgatfinstall- magasin, ett delvis putsat svinhusi sten en reveterad trädgårdsmästarbostad, ettorangeri från 1700-talet samt ett fd gårdsmejeri.Ladugårdstomten (E), som ligger nordostom gården, består av ett stall i tegel från 18~1,en stenladugård med påbyggd skulle, ett saghusfd arbetarbostäder mm. Vid Fatburen (J)finds en större fd arbetarbostad för fyra familjer,uppförd i timmer och rödfärgat. Själva fa!­buren (dvs matförrådet) är en numera delVISraserad tegelbyggnad med källare.227

3_~7Ir E3Irsta snPå Gäddeholm har tegeltillverkningen utgjorten del av godsets produktion. Redan på 1700­talet tillkom den första kända tegelugnen, densk Polhemsugnen (N) ritad av Christofer Polhem.Fram till 1800-talets senare del tillverkadeshär tak- och murtegel med en bränningsteknikhämtad från Holland. Själva ugnsbyggnadenär uppförd i tegel och har sitt stora takfallklätt med bruna tegelpannor. En senare anläggningsom uppfördes vid Lerdalen (O), hadesin storhetstid under 1800-talet, den ladesned på 1950-talet. I anslutning till tegelbruketbyggdes under 1800-talet flera arbetarbostäder,av vilka många ännu finns kvar. Av självategelbruksanläggningen återstår dock endasten torklada belägen vid den forna utskeppningsbryggan.Vid Smedbacken (K) finns en stor smedja, uppfördi tegel med vitputsad, nyklassicistisk fasad.Intill finns rödfärgade arbetarbostäder, ut-hus samt en fd brandbod kombinerad med potatiskällare.En stor, röd tegelbyggnad (Q)uppfördes omkring sekelskiftet vid Onsholmen.Den fungerade då som kvarn men fick enannan funktion senare. Även såg har funnits påplatsen.De många torpen utgör viktiga inslag i miljön.Ytskikten på dessa timmerhus varierar mellanrödfärgad panel och vit spritputs, ibland bådadelarna. Till torpen hör vanligen små timradeuthus och jordkällare. En större ansamling avtorp finns vid Malmen (M) och Onsholmen(Q).Vid Trastbo (C) uppfördes 1917 en enfamiljsvilla,med drag av nationalromantik. Den rödfärgadebyggnaden har liggande och ståendepanel med vita snickerier.Byggnadsinventering Irsta socken, sid 21 ff, 53.I(Tegellada frånLerdalen228

Ira"ta an3 . ..,7 'raGodset har vuxit fram under senmedeltiden. Huvudgården(F), på samma plats än idag, behärskade från1400-talet ett antal arrendegårdar i grannskapet, avvilka flera levt vidare in på 1900-talet som torp, numeraofta sommartorp, såsom Onsholmen och Råmarbo.Några boplatser har blivit avhysta tidigt isamband med centraliserad jordbruksdrift, såsomSylta, Håbacka och Vasebo. Dessa tre gårdar komunder Gäddeholm på 1590-talet och byggnadernarevs kort därpå. Boplatserna är fortfarande möjligaatt lokalisera. Sylta gamla boplats (D) ligger ca 350 mNNV huvudbyggnaden, i en dunge i åkern. NamnetSylta har senare kommit att användas Eå ett torplängre norrut. Håbacka (G) och Vasebo (H) hamnadeinne i huvudgårdens ena gärde, 650-800 m österom slottet. Det stora åkergärdet är numera hagmarkoch de fd boplatserna ligger mycket vackert på var sinmindre moränkulle. Lämningarna är få och vaga.De på 1600-talet stora ängarna mot Mälaren odladesupp nästan helt under 1800-talet och början av 1900­talet. Båtängen i söder (S), kallad Dyen i äldre tider,har dock omvandlats till hagmark på 1900-talet.Myrängen (R) omedelbart öster om Onsholmen,som fanns både på 1600-talet och 1907, håller nu påatt växa igen med sly och björk när dammanläggningenintill inte längre används. Det ovala fd åkergärdet(P) omedelbart väster om Onsholmen, nu hage, harmed stor sannolikhet anor från senmedeltiden. Utmedvägen söderut, från Fatburen till strax söder omMalmen, sedan vikande in i skogen till Onsholmensåker, finns en lång stengärdesgård (L) byggd på1800-talet som hägnad för en stor hage. De nuvarandevägarna inom området tycks i regel vara från1700-1800-talet. Den raka allen till huvudbyggnadenfanns tex ännu inte 1725, men omnämns i Grausbeskrivning 1754.Gäddeholm. fd trädgårdsmästarbostadLerdalen, fd tegelbrukfrån sydväst229

. ~".DJMi/jÖhansynsomrddtOmrddt av sarsk,l, vJlrdtVlirdt{uJllHbyggtlst-'(% Agrara lämningarVärdtfuJl ångs-Ihagmarkt.. • . Forn/amnUl8Gammal vägA-ÖViirdtfull all~Hlinvumng till It,Xttn200 300 400 500 m.~ ,H; r\\\\ ...\ ...\\ ...\\.\ \\.'230\" Iiib:~::-.I\~~I,\\

Irsta sn3.-t7IrCBrunnby -HagbyholmLandskapsbilden präglas av ett småskaligtjordbruk söder om Stockholmsvägen och rationellstordrift på öppna ytor i nordväst. Skogsholmar,lövskogskläddabackar och betadehagmarker med inslag av enar samt ekar ochandra ädla lövträd har stor betydelse för miljön.Fornlämningarna, som är lokaliserade tillskogklädda höjdpartier, utgörs huvudsakligenav järnåldersgravfält. Trakten var dock beboddredan under bronsåldern att döma av bIa deskålgropar som förekommer. Övriga lämningarbestår av stensättningar, högar och rösen istörre och mindre grupper samt resta stenar.Från Stockholmsvägen finns ett flertal stickvägartill gårdarna. De har bibehållit sin ålderdomligaprägel och följer landskapets topografi.Till Brunnby gård (A), fd säteri, leder alle-er, både från söder och norr tecknande en ryggradi landskapet. Huvudbyggnaden uppfördes imitten av 1800-talet, på en äldre stengrund,och har nu en gul slätputsad fasad med vitafönsteromfattningar mfl dekorativa detaljer.Den framträdande frontespisen och de lägre sidopartiernaär formade efter nyklassicismensstilideal. Manbyggnaden flankeras av två parflyglar. De inre flyglarna är uppförda på 1600­talet i karolinsk stil med säteritak. Fasadernahar rosa slätputs och tegeltäckt tak. De yttreflyglarna byggdes under l700-talet i timmer,klätt med faluröd panel samt vita fönsterfoderoch svarta knutlådor. De tegelklädda sadeltakenhar valmade gavelspetsar.Mitt emot mangården, med en häck och en vägsom gränsmarkering, ligger fägårdens falurödaoch vita byggnader av varierande ålder. Däriblandnoteras särskilt ett timrat fd stall/lidermed vällingklocka och en timrad dubbelbod.231

\\\3."17IrCIrs"ta snHagbyholms gård (1), fd säteri, grundades islutet av 1600-talet. Gården ligger i en lummigdunge av ädla lövträd. Framför huvudentrenfinns en liten gräsrundel. Huvudbyggnadenoch de båda flyglarna uppfördes omkring 1800med nyklassicismen som förebild. De putsadesi ljus färg; huvudbyggnaden är dock senare förändradexteriört och har nu en träfasad. I fasadenframhävs övervåningen som den förnämstagenom större fönster (pianonobile). Vid sidanav mangården finns den fd trädgårdsmästarbostaden,som varit kombinerad med gårdstvättstuga.Stora ekonomibyggnader ligger nordostom gården. Stallet och ladugården är sk gjuthusdvs stommen är gjuten med sten, grus ochtegel som fyllnadsmaterial. Den är sedan spritputsadmed ljus färg. I hagen, norr om gården,finns ett falurött timmermagasin (H) på högastenstolpar med ett extra ramverk av timmer pågavelsidan. Intill ligger ett fähus i rödfärgattimmer.På Hagbyholms ägor finns både fd arbetarbostäderoch torp. En grupp sådana finns vid»Dybo slott« (C). Den fd arbetarbostaden»Dybo slott" är ett flerbostadshus, troligenuppförd under 1800-talets första hälft. Dentvåvåniga faluröda timmerbyggnaden innehållerfyra lägenheter om ett rum och kök samt bagarstuga.Exteriören präglas av breda, rödmåladevindskivor och knutlådor samt vita dörrochfönsteromfattningar.Byggnadsinventeringen Irsta socken, sid 17 ff,34 ff, 50 ff.Av byn Hagebys fem gårdar, avhysta på 1600-talet,finns endast få spår kvar idag i park och hagmark (F)kring huvudbyggnaden Hagbyholm. En sannolikhusterrass mm finns dock i en hästhage. Norr om bytomtenfinns tre större fossila åkerområden (E) medmånga moränholmar och rösen i. Åkern ingick i decentrala inägorna långt före 1600-talet och har omvandlatstill hagmark på 1900-talet. Samma typ avoch ålder på röse-och moränbemängd åker (D) finnsockså i grannbyn Klinta. Väster om Lista oregleradebytomt (viss reglering 1768) finns en hage som genomgåttflera stadier. På åtminstone 1600-och 1700­talet fanns här två rektangulära kalvtomter (B) somkanske innehöll byns byamål. Samtidigt fanns ocksåsmå åkrar som delvis övergick till äng på 1800-talet.Väster om hagen finns en gammal stensträng somfungerat som ägogräns före laga skiftet 1863-64.Väster om vägen mot Gäddeholm, på Ullvis mark,finns smååkrar (G) från 1700-talet som övergivits islutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. Lokaleningår nu i hagmark, varför diken och rösen synsfint.Hagbyholms gård,huvudbyggnaden232

'rsta sn3."17IrC- .:..~ 1 MiljöhänsynsomrddeL:- JDOmrddeav Särskilt värde: _.-~.000~':.'Värdefull bebyggelseAgrara lämningar I~Värdefull ängs-IhagmarkFornlämningGammal vägI: : : : ::Värdefull allt. ing till textenA -",::",,"__fl_ä'n_,~uTn ö'"~fJ7~\( ::.'SKALA ~200 3qoO 100 I

BADELUNDA ~~~~1SOCKENÖVERSIKT ~ ~l?i(västra delen),. .'7Tibb/f! slorgdrd234

Annat reg fornminneAgrara lämningarVärdefull byggrlad-Mitj6hänsynsomrddeSockengränsMalmagdrd235

-----------------------------------~/3.18 Ba Bade/unda soVästra delen av Badelunda socken ingår i stadsbebyggelsen och redovisas på sid 246 tf.Registrerade fornminnenBet Läge Typ av lämning och ålder Antal Skyltn415 Badelundaåsen Gravfält (hög, stensättn., resta stenar) ca 40 X417 Gravfält (stensättningar) ca 15 X418 Gravfält (stensättningar, resta stenar) ca 100 X419 Gravfält (stensättningar) ca5 X420 Gravfält (stensättningar) 8 X426 Gravfält (stensättningar) ca5 X430 Gravfält (stensättningar) ca50 X431 Anundshög, gravfält (högar, stensättn. ,skeppssättningar, ca 40 Xresta stenar, runsten)432 Gravfält (högar, stensättningar) ca 10 X433 Gravfält (stensättningar, skeppssättning) ca 11 X434 Labyrint 1 X437 Gravfält (högar, stensättningar, resta stenar) ca 40439 Gravfält (stensättningar, resta stenar, älvkvarnar) ca 20 X440 Gravfält (stensättningar, resta stenar, älvkvarnar) ca 20 X444 Gravfält (högar, stensättningar, resta stenar) ca 15 X486 N kyrkan Källa-Jungfrukällan498 Furby Gravfält (rösen, stensättningar) ca 45 X502 Furby Kyrkoruin medeltid 1 X558 Långby Gravfält (stensättningar) ca 10Gravfält på BadelundaåsenFurby kyrkoruin236

Bade/unda sn3.18 BaAgrara lämningara Myrby Reglerad bytomt, 1760IVärdefulla byggnaderObj Fastighetsbetnr BenämningByggnadBetObjnrJti'h'''betBenämningByggnadBetBedömningBedömningHÄLLA(8) Stg3205 Manbyggn BSÖRBY(28) Stg 2901 TorpBostadBINGEBERGA(10) Stg 2760 Gården II Drängstuga BKYRKBYN(16) Stg2628,2629,2631 III Kyrka CLÅNGBY(19) Stg2722 Gästgivaregd BTIBBLE(33) Stg 2927,2928 IIV(35) Stg 2937,2949 ITibble Storgård(37) Stg2645 Karlsro I(43) Stg2941,2942 II(invid Anundshög)ManbyggnRustbodCorps-de-logiBostadBostadBCCBBMALMA(20) Stg 2591 Huvud- Corps-de-logi BgårdenHälla gård237

3."1a Eja A ------------------- _ Bade/unda anMalma - Tibble - FurbyOmrådet omfattar ett större öppet odlingslandskap,som delas av den dominerande, nordsydgåendeBadelundaåsen. Åsen har alltsedanförhistorisk tid tjänat som kommunikationsledoch den gav också bra mark för tidig bosättning.Fornlämningarna och bebyggelsen är iövrigt lokaliserade till moränbackar och sluttandehagar mellan åker och skogsbryn. Enkraftigt meandrande åsträcka ger karaktär åtdalen mellan Närlunda (II:R) och Långby(II:Q).Inte förrän under bronsåldern hade strandlinjenförskjutits så långt, att det var möjligt att boi omgivningarna kring Anundshög. Traktensmånga lämningar är huvudsakligen från järnåldern.Vid denna tid torde åsen ha varit synlig ihela sin sträckning. En annan koncentration avfornlämningar finns vid Furby (11:0) och Sörby(II:S); såväl ensamliggande som större grupperav stensättningar, högar, rösen, resta stenar,skeppssättningar mm.Anundshög (I:E) är en storhög från järnåldernoch den största i sitt slag i Norden. (Se bild sid34 och 255). Diametern är 60 m och höjden 12m. Den omnämns som tingsplats under 1300­talet. I anslutning till högen finns resta stenar,några välbevarade skeppssättningar och enrunsten med följande inskription: »Folkvid restestenar dessa alla åt sin son Heden, brodertill Anund. Vred högg runorna«. Ett antal restastenar från runstenen i rät linje mot nordväst lederfram till ett forntida vadställe. Sannoliktstår dessa stenar, som en vägmarkering, vidden gamla Eriksgatan. En stor labyrint (I:H),den skTrojenborg ligger strax öster omTibble.Stenfiguren mäter 13 m i diameter.En annan storhög är Grytahögen (I:K), somligger intill nuvarande Tortunavägen. I fornatider passerade Eriksgatan också här. Högen är40 m i diamter och 6 m hög. På Tunas mark påträffadesi början av 1950-talet de berömdabåtgravarna och ett av Sveriges rikaste guldfynd.Här hade kvinnor beretts den sista vilanunder vendel- och vikingatid.Grytahögen238

Bade/unda sn3."1BBaAEn fordom viktig huvudväg var den mellanVästerås och Upplandsgränsen (Eriksgatan).Milstolpar och gästgiverier har med jämnamellanrumkantat den. I Tibble (I:G), Långby(11:0) och Närlunda (II:R) byar har vissa utvaldagårdar haft gästgiveri- och skjutsskyldighet.Den sk »påstvägen« som upprättades omkring1700 hade sin sträckning från Västerås viaTibble vidare till Breds kvarn. Särskilda posthemmanålades skyldighet att medverka i postbefordran.Badelunda kyrka (D) uppfördes under 1200­talets första del som ett enskeppigt långhus avsten. Koret och sakristian byggdes i slutet av1400-talet och vid samma tid ersattes kyrkansträtak av ett stjärnvalv. Västra skeppet tillbyggdes1658-59. Mittemot sakristian finns ettgravkor, som troligen uppfördes 1646. I vapenhusetfinns målningar från 1500-talet. Kyrkan,som saknar torn, har en fristående klockstapel.Kyrkan är vitputsad. En urgammal hålväg sökersig upp mot kyrkan från nordväst och vidåsfoten passerar den en trefaldighetskälla ­Jungfrukällan (I:B).Furby kyrkoruin (11:0) har medeltida anor.Den påminner om den tid då nuvarande Badelundavar uppdelad på två socknar - Badelundaoch F~rby.IFörutom; Badelunda kyrka finns i kyrkbyn enskola från 1870-talet i nyklassicistisk stil medljus, spritputsad fasad, slätputsade vita fönsteromfattningar,våningsband och frontespis.Söder om kyrkan ligger det fd kyrkoherdeboställetmed rödfärgade byggnader, huvudsakligenfrån 1800-talet. Den gamla fattigstugan ellersockenstugan (nu borta) har haft sin platsvid avtagsvägen mot Lunda i byns sydända.Omkring 1900 uppfördes någon km längre sydöstett ålderdomshem (I:D) i två våningar medfaluröd panel och vita snickerier. Sadeltaket ärtegeltäckt.Malma var under l700-talet berustat säteri.Huvudbyggnaden uppfördes troligen 1799 itimmer, som reveterats med ljus spritputs. Deinbyggda knutskallarna, som har karaktär avpilastrar, delar in fasaden. Tegeltaket är brutetoch har valmade gavelspetsar. Ekonomibyggnadernaärfaluröda med vita snickerier och hörtill 1800-talet.Badelunda kyrkby från öster239

3.-rSSaA ------------------------- Bade/unda snI anslutning till gården finns flera fd arbetarbostäderoch torp från 1800- och 1900-talen. Dehar samma färgsättning som ekonomibyggnaderna.Ett herrgårdstegelbruk har funnits vidgården fram till 1800-talets första hälft.I en bymiljö intill åsen ligger Tibble Storgård(I:J), markerad med en björkalle från väster.Manbyggnaden har stora likheter med Malma.Den är dock uppförd 70 år tidigare (1727), harljusmålad träpanel och är två fönsteraxlar kortare.Från samma tidsperiod är de reveteradeflygelbyggnaderna. På gårdsplanen finns engräsbevuxen rektangel. Mangården omgärdasaven häck och ett staket. Till anläggningen hörrödfärgade ekonomibyggnader och fd arbetarbostäder.Liksom i de flesta byar har en av gårdarna (I:F)varit rusthåll under indelningsverkets tid.Rustboden (för soldatens och hästens persedlar)är uppförd i timmer i slutet av l700-taletoch har ett brädklätt tälttak. (Se bild sid 253.)Rusthållargårdens manbyggnad är en tvåvånigtimmerbyggnad med rödfärgad panel och vitasnickerier, uppförd på 1830-talet. Den kringbyggdafägården, som ligger påmotsatt sida byvägen,är av relativt sent datum.Inom området finns ett flertal byar. Vid denstora skiftesreformen i mitten av 1800-taletslogs byarna sönder och gårdar flyttades ut. Byarnablev glesare och nya byggnader kundeuppföras större. Nu kvarvarande bebyggelsehärrör från 1700- och 1800-talen och är timrad.Huvuddelen är rödfärgad med vita snickerier.Mangårdsbyggnaderna från tidigt 1800­tal, Tibble (I:J), Närlunda (II:R) och Myrby(II:L), karaktäriseras av breda byggnadskroppari en eller två våningar med svagt brutet tak,rödfärgad panel och vita snickerier. De är från1800-talets senare del. För Sörby (II:S) ochLångby (11:0) har man hämtat förebilderna urde tidskrifter och mönsterböcker, som vid dennatid spreds via Lantbruksakademien ochHushållningssällskapet. De är uppförda i ettoch ett halvt plan och har »snickarglädjeveranda«och frontespis. Gårdarna har uppväxtaträdgårdar med nytto- och prydnadsväxter.Till Sörby leder en lång alle, som avtecknar sigvackert i det öppna landskapet. På byarnas utmarker,vid skogsbrynen, finns flera torp medtraditionell utformning.Byggnadsinventering Badelunda socken, sid19 tf, 28 ff, 31 ff.Malma herrgårdsanläggning från sydost240

, tBadelunda sn3.18 BaATill de mer intressanta formelementen i området hör,förutom Anundshögsområdet, reglerade bytomtervid Myrby, Långby och Tibble och de flikiga blockochodlingsröserika fossila åkrarna (II:M) väster omlandsvägen, från Långby till Myrby. Myrbys bytomt(II:L) reglerades 1760. Fram till dess var husen byggdai stor oordning. Bytomten gjordes rektangulär ochde fyra halva hemmanen erhöll lika stor andel avlångsidan; det ena halva hemmanet hade redan tidigaredelats i två hälfter. Raka gator drogs mellanhustomterna. Man försökte undvika husrubbningarså långt möjligt, men några byggnader måste flyttas.Vid ett tidigt laga skifte 1829-31 behöll tomten sinform, men hustomterna gjordes om. Bytomten deladesi två lika stora hälfter med två respektive en gårdpå. Något därefter avhystes en gård och bytomtenhar sedan dess haft två gårdar och nuvarande utseende.Långbys bytomt (II:Q) delades 1746 efter en brand,och vid storskifte 1768 åstadkom man en fint regelbundenradby, som ännu kan skönjas trots viss rätningav vägen genom byn. Flertalet gårdar har flyttatut vid sista sekelskiftet. Husgrunder markerar tidigarelägen. Tibbles bytomt (1:0) reglerades 1764 och ärännu intakt men utan bebyggelse. Enstaka husgrunderoch ett gravfält finns där och är väl synliga pgabetning.Åkrarna väster om landsvägen (II:M), vissa brukade,andra övergivna efter 1907, bör ha varit ursprungligagärden till byarna Myrby, Tuna och Långby. Delägre partierna öster om vägen har odlats upp under1700- och 1800-talet. Söder om Berga löper ett buktandedike (II:P) åtminstone sedan karteringen år1690.Allesom lederfram tillSärby by, från norrKraftigt meandrandeåsträcka, som gerkaraktär åt dalenmellan Närlunda ochLångby,frånnordväst241

Y'.NtJr~=:::=.---'" JOO "" soo.,I BRUNNBV

, , ,,•A'-L).IA•Do~MilJöhänsynsomrddeOmrdde av riksimrt'sseOmrdde av särskilt I'urdf'Värdefull bebyggelseAgrara lämningar"•MS •A-ÖGamma/I'ägVärdefull alMMilstolpe42!/9')FornliJmfljngl/anvisning fil/texten:/I •.••243\

------------------------------- Lundby.nVä00...... Fombo'g;",~~;,r.;~\ _.---. 00... A"ntlt reg fommimlf(00) • Vd,de!"" byggnod"i-'~'~.lC:,-AaAr -," L--lMd)dhänsynsom,dde- Sockengriins244

Lundby sn----------------------------- 3."l9LuEn väsentlig del av Lundby socken ingår i området Di D, som behandlas på sid 76 ff. Den del somomfattar stadsbebyggelsen behandlas i det närmast följande avsnittet.Registrerade fornminnenBet Läge Typ av lämning Antal Skyltn262 VAnnelund Fornborg (Berghagen) 1 X304 S Johannisbergs Fornborg (Önstensborg) 1 XflygplatsVärdefulla byggnaderObj Fastighetsbet Byggnad Be- Obj Fastighetsbet Byggnad BenrBenämning Bet dömning nr Benämning Bet dömning(4) Stg894 I Bostad B (9) Stg 933 Tönsta Bostad BBoda II Magasin BIII Vagnslider B (11) Stg941 I Arr.bost BII Bagarstuga B(7) Stg919,920Lundby kyrka I Kyrka C (13) Stg 951,958 Ösby Bostad BIV Bostad BVI Visthusbod B (15) Stg 966 Gilltuna IV Manbyggn B(8) Stg 925 Bärby I Bostad B (18) Stg 2482 Ekliden IV Torpstuga BII Rättarbost B'Gilltuna, fd mangdrdsbyggnad245

3.20 VS V.ste".ds stadsbebyggols8VÄSTERÅS STADSBEBYGGELSEÖVERSIKT(västra delen)",,(o~.~00--- 1'o",horS00'"A""lII reg/ofllulI""t:TB~tr 'l-'ord~fu//obyggnodtr S~»Bevarandeprogram, Västerås stadsbebyggelse, maj 1985.r.A:ruMitjöhänsy"somrdde, äldre1:.41 Miljb/rihuy"sområde, byggt ('frer 1960Lillucringar /rän/ör sig till ovtltlflimuu/a program.246

V.8sterd81 atadsbebyggelse----------- 3.20 VSÖVERSIKT(östra delen)I247

3.20Vä ----------------------- Västeräs stadsbebyggelseVärdefulla byggnaderBeträffande värdefulla byggnader hänvisas till»Bevarandeprogram, Västerås stadsbebyggelse«,daterad maj 1985, sid 136 ff.Registrerade fornminnenBetLägeTyp av lämning och ålderAntalSkyltnSke 12Ske 29Ske 36TunbyRocklundaGravfält + hällristningar (högar, stensättningar, rest sten,älvkvarnar, ristningar och stensträng)Gravfält (stensättningar)Stensättning och röseca 100 Xca 20 X2 XSke 50ApalbyHögar3Ske 53Ske 60Ske 84Ske 118Ske 220Ba 454Ba 475Lu 274Lu 275VallbymuseumÖ RönnbyRörinbyV SjukhusetGideonsbergGryta högSkiljeboskogenKapellundenSaltängenÄlvkvarnar och stensättningarFornborg (Rönnbyborg)Gravfält (röse, stensättningar)Gravfält (rösen, stensättningar)Hällristning (skepp och älvkvarnar)Gravfält (hög, stensättningar)Gravfält (högar, stensättningar)Kapellruin »S:t Gertrud« medeltidRunstenarjärnålder51 Xca50 X15 X1 X6 Xca 20 X1 X2 XOspecificerade kulturlager efter medeltidsstaden finns inom det område, som särskilt markeratsmed gles skraffering på vidstående karta.vid Saltängsvägen248 /('

Viister.ds stadsbebyggelse_3.20 ViiVästerås stadsbebyggelse (tätorten)För Västerås stadsbebyggelse antog kommunfullmäktige1985-06-19 ett bevarandeprogram. I detta program avgränsas ett antal miljöhänsynsområdenbaserade på enbart bebyggelsenskvaliteter. Dessa skyddsvärda kvaliteter(egenarten) har också närmare beskrivits iprogrammet. Det kompletteras nu med delsområden av särskilt stort värde (motsvarandeförordnandeområden enl 86 § BL) och delsfornminnen.Med områden av särskilt stort värde avses hela(genuina) områden, som utifrån något av kriteriernasällsynthet, representativitet, konstnärligeller historisk betydelse (se sid 35) motiveraren särskilt stor varsamhet. Det värdefullakan sitta i markens form och behandling, belysning,hägnader och vegetation förutom i husen.Endast några få tätortsdelar kommer ifråga:riksintresseområdet i city, kv Harald-Helgeoch Hugo(-Hilmer), några kvarter p Blåsbo,n gra kvarter iStallhagen, Lustigkulla samtTrumslagargärdet. De har markerats nedan.MiljöhärlSYflsomrddeOmrdde av särskilt värlleOmriJde av riksintresseMedeltid!)'stadens utbredning249

Turer j vtllslerllsbygden44.1BIHANGTurer i västeråsbygdenEtt sätt aU levandegöra kulturminnena är allordna rundturer till fOlS. per cykel eller per bil tilln gon serie av utvalda mål. En enkel beskrivningkan tjäna som guide om man vill ta sig runt själv.Hår redovisas ett par exempel: till (ots i Onsta­Rönnby och per cykel längs Badelundaåsen. Siff·rorna hänvisar till kartorna.Önsta-RönnbyÖnsta-Gryta och Rönnbyomr dena är uppbyggdap en geologiskt sell omväxlande plats.Dels finns här j bOllcn urberget av granit, somhär och där g r i dagen, dels finns här av isenskapade områden med delvis slorblockig moränoch till sist har vi de lertäckta områdena,som under de senaste århundradena använtstill, kermark. Dessa leromT den hade underforntiden en rik gräsväxt, som utgjorde godabetesmarker, men var väl styva att plöja upp.Åkertegarna torde under forntiden ha legatupp t moränkanterna.1 ÄlvkvarnshällarNorr om fritidsg rden finns fyra hällar medsammanlagt 17 älvkvarnar eller sk Igropar,som är ganska sm - omkring 5 cm i diamteroch 1,5 cm djupa. S dana sk Igropar brukardateras till brons Idern (1500-500 f Kr), d deäven förekommer tillsammans med hällristningar.Man tror att de ingick i kulten p s. sättatt man offrade blod, olja eller säd till gudarna.Namnet älvkvarnar har dc fått av att man p1700-1800-talen trodde att älvorna här maldesin säd. För att h Ila sig väl med vittror, älvoroch annat oknytt >offrade« man p. en del h IIi s dana sk lar in p 1900-lalel, tex knapparoch knappn lar.250

Turer ; väs~erAsbygden 4. ~Gryta gård, tidigare utseende (1936)2 Gryta gård och gravfältNamnet kommer av ordet gryt, som betyderstenig mark, och har bildats för många hundraår sedan. Huvudbyggnaden, som nu är församlingsgård,är tyvärr hårt renoverad. Ursprungligentorde den vara från början av 1800-talet,en klassicistisk, reveterad timmerbyggnad. Detvå flyglarna har bättre bevarat sitt ursprungligautseende. Gryta gård ligger på en sluttningmot norr och överblickar stolt hela dalgången,som en gång bar vackra skördar.På krönet av sluttningen, söder om östra flygeln,finns ett litet gravfält som består aven hög,tre runda stensättningar och en rest sten. Högenär beväxt med höga granar och någon gårdsägarehar låtit avplana toppen till en liten terrassmed sittplatser av plana stenar. Alldelesvid högens östra kant står den resta stenen. Derunda stensättningarna är bara omkring 5 meterstora och två av dem syns bra medan dentredje, som ligger på andra sidan ett gammaltstängsel, är mycket låg och svår att se. Gravfältettorde vara från yngre järnåldern (500-1000e Kr).3 JättekastFrån Gryta gård följer man en gångstig ner mothusen som ligger vid Ekorrvägen. Här kan manse spåren av istiden i form av storblockig moränoch gigantiska flyttblock, som i forna dagar kallades»jättekast«. Sagorna berättade att jättarnakastade blocken mot kyrkan för att slippahöra klockornas klang.4 Fd koloniområdeUnder den fortsatta vägen ner mot ApaIbyskolanser inan rester efter kolonistugbebyggelse,som fanhs på platsen tidigare. De små stugornainom ju~t detta område kan inte ha haft någrastörre odlingar, då marken är strödd med stenblockoch berggrunden går i dagen på mångaställen. Men man ser små blomsterrabatter iform av rundlar, kringsatta med stenar, av stenuppbyggda trappor och rester av grunder. Inomdetta område fanns omkring trettio småsommarhus.5 JärnåldershögInne i det lilla skogspartiets sydligaste del finnsen mycket stor hög, omkring 10 m i diamter.Höjden är svår att bestämma, då marken sluttarmer eller mindre på alla sidor. I toppen påhögen är en grop, som antingen kan vara resultatetav ett plundringsförsök eller uppkommitdå en träkonstruktion- kista - fallit samman.Norr om högen säges en ganska liten sten, omkring7 dm hög, som dock står på högkant, varaen sk rest sten. Sådana resta stenar i sambandmed gravhögar brukar tillhöra tiden i mitten avjärnåldern, dvs 400-700 e Kr.6 BronsåldersgravfältPå båda sidor om motionsspåret ligger här ettgravfält som inte är helt lätt att upptäcka. Sammanlagtfinns här omkring tio fornlämningar,de flesta sk stensättningar och en hög. Högenligger längst mot N och är 8 m i diameter och0,8 m hög. Den är upplagd runt ett stenblock,som är två meter stort. Också de övriga gravarnaär upplagda runt stenblock som inte alltidligger precis i mitten. Ett par av dem har enmittgrop. Fornlämningar av den här typen brukarvara från bronsålderns senare del (ca 1000­500 f Kr). En sådan datering ansluter sig väl tillåldern på en hel del fornlämningar som undersöktesoch togs bort innan Önsta-området börjadebebyggas. I en av dessa gravar låg en sksvanhalsnål som dateras till övergången tilljärnåldern (ca 500 f Kr).251

4.1Turer; väs'teräsbygden7 Rönnby borgRönnby borg är en fornborg, dvs den är uppfördnågon gång under forntiden för att användasi försvarssyfte. Man anser, att de flestafornborgarna uppfördes under den s k folkvandringstiden(400-600 e Kr) då hela Europadrabbades av olika folkstammars förflyttningaroch erövringar av nya boendeområden. I Västmanlandfinns ca40 fornborgar, de flesta belägnapå strategiska punkter påömse sidor om vattenvägareller andra transportleder. Rönnbyborg har anlagts på en bergknalle, som i västersluttar brant ned mot slätten. Nedanför brantenhar tidigare varit ett mycket sankt område,antagligen en liten sjö under forntiden. Dennasida har inte behövt någon förstärkning men påde andra sidorna har man byggt upp murar ikallmurningsteknik, dvs man har inte använtmurbruk. De är starkt raserade, men särskilt isöder finns bitar som är bättre bevarade. Manhar också bitvis dubbla murar.Rönnby borgFrån Rönnby borg åter till Önsta gård. Dennagård har ett namn som tyder på hög ålder. Enforskare menar att alla namn på -sta kom tillårhundradena närmast efter Kristi födelse, ochatt första stavelsen är ett namn - Öden.Gårdsnamnet skulle då varit «Ödens bostad«,som så småningom övergick till Önsta.BadelundaåsenBadelunda socken domineras av den stora rullstensåsen,som sträcker sig från östgötakusten,genom Södermanland och Västmanland upptill Siljan i norr. Åsen skapades av inlandsisenssmältvattenmassor. På dess krön och sluttningarbosatte sig de första människorna i Västeråstrakteni Äs i Romfartuna och Fågelbacken vidHökåsen under yngre stenåldern (2.500-1.500f Kr). Alltsedan dess har åsen spelat storrollförstsom bästa underlaget för vägar - senaresom råmaterialgivare vid byggandet av hus ochvägar.1 Gryta högLängs den sk Eriksgatan finner man i Västmanlanden rad av stora gravhögar från Ströbohögi Köping över Grytahögen och Anundshög iVästerås till Östens hög vid Sagån. Eriksgatanvar den stora landsvägen i väst-ÖStlig riktning,som alla sveakonungar hade att färdas på närde åkte genom landskapet för att mottaga trohetsedernaav lokala hövdingar och stormän.Storhögarnas ålder är forskarna inte helt enseom. En sådan hög i Uppsalatrakten visade sigvara från bronsåldern, medan Gamla Uppsalahögar är från 400-500-talet, och återigen andrafrån tiden 600-1000 e Kr. För att dateraGrytahögen kan vi kanske använda oss av dateringensom gjordes på de små, låga stensättningar,som en gång låg på högens östra sida.De togs bort i samband med att Tortunavägenbreddades och visade sig vara från århundradenaomkring Kr f.Om Grytahögen berättas det en sägen, somförsta gången nedtecknades 1682. Enligt den ären ung hertig begravd i högen. Han ligger på enguldvagn tillsammans med sin kära jungfru.Vid sidan har han sitt långa vassa svärd, somenligt sägen kommer att genomborra envar,som försöker störa de älskandes sömn.252

Turer ; västen~lsbygden4."12 Tibble by och StorgårdNamnet Tibble kommer av det forntida ordetTyckböle (tyck = tjock, böle av bol = bostadeller gård) som skulle betyda tätt bebyggdgård. Mangårdsbyggnaden i Tibble Storgård ären av de äldsta i socknen. Den är uppförd 1727och flyglarna 1820-23. Invändigt är den mycketvälbevarad med kakelugnar från 1700-talet.3 JärnåldersgravfältPå Badelundaåsen mellan Tibble och E 18 finnsfortfarande en bit av den äldsta vägen i trakten.Den gick på krönet av åsen från Mälaren ochlångt norrut. I Romfartuna kallas den för Storstigen.På ömse sidor om åsvägen ses ett stortantal gravar i form av högliknande eller lågastensättningar med eller utan kantkedjor. Någrahar djupa gropar i mitten, beroende antingenpå plundringsförsök eller på att en träkonstruktion- kista - ruttnat bort. Dessutomfinns här ett ovanligt stort antal resta stenar.Gravfält av sådan karaktär brukar vara anlagdaunder äldre järnåldern (500 f Kr-400 e Kr).4 RusthållarbodEtt litet kvadratiskt timmerhus med svart spåntakligger vid vägen genom Tibble by. I dettahus förvarades den indelta soldatens uniformer,vapen och andra persedlar när han intevar ute i krig eller på »möte«.5 Labyrinten »Trojenborg«Labyrinten på åsen vid Tibble (100 meter raktöster om rusthållarboden) är Västmanlandsstörsta med sina 13 m i diameter och 16 ringar,lagda av decimeterstora stenar. Labyrinter harlagts mycket långt fram i tiden, ända in på1600-talet, men man vet att de har sitt ursprungi forntiden. Med hänsyn till att denna labyrintligger i ett fornlämningsstråk antar manatt den är från forntiden, möjligen äldre järnålder.)),J\\\\/ Rusthållarboden i Tibble253

4."1Turer; väst"eräsbygden6 Anunds högAnundshögsområdet är Västmanlands märkligastefornlämningsområde. Här korsades detvå viktiga färdvägar-åsvägen i nordsydlig riktningoch Eriksgatan i västöstlig riktning, ochhär hölls måhända ting redan under forntiden.Förutom den största högen, Anundshög, somär 12 m hög och 60 m i diameter finns ett stortantal mindre högar, samt minst fem skeppssättningar.De två största är sammanbyggda av ettskepp med 26 och ett med 24 stenar, vars höjdstiger mot stävarna. Av de övriga tre mindreskeppssättningarna ärbaraen återställd. Framförhögen står en märklig runsten med inskriften»Folkvid reste alla dessa stenar efter sin sonHeden, Anunds broder, Vred högg runorna«.Alla dessa stenar måste syfta på den långa radav stenar vilka en gång kantat Eriksgatan, somhär går ner mot ett vadställe i bäcken.På andra sidan vägen ser man på åskrönet Ytterligarenågra storhögar. En av dem som togsbort omkring 1950 har gett mycket fina fyndsom daterar den till 600-talet, en ålder som vikanske också kan sätta på Anundshög.Tibbler3adelundadsen {rdn söder254

Turer I väslerAisbygden4.'FOONMINtESKOG-, , , ," '.\\Anundsh6g med skeppssättningar7 Tre gravfält längs åsvägenAntingen man tar gångstigen eller cykelstigenfr n Anundshög mot norr, S passerar man trestora gravfält, det första med ca 50, det andramed ca 100 och det närmast kyrkan ca 40 gravar.Fornlämningarna är av olika typer, mestadelsrunda stensättningar men även kvadratiska,enstaka högar samt resta stenar.ll.UIIIMlA\8 Badelunda kyrkaKyrkan är fr n 1200-talets första del och byggdi gråsten. Valven slogs vid 1400-talels slut.Kyrkan ligger p en plats som under forntidenanvändes som begravningsplats och kanskesom kultplats. På kyrkogården står en rest stenoch man har också undersökt en grav fr n järnålderninne på området.9 JungfrukällanStrax nordost om kyrkan rinner det upp en källa,Jungfrukällan, som använts att dricka hälsaur vid trefaldighetstid. Det sägs att en fru, somfordomtid återfick sin hälsa av källans vallenskänkte som tack en av klockorna till kyrkan.255

4.2 ---------------------------------- Ord"örklaringarII'BL byggnadslagenBML byggnadsminneslagenSkenfönsterldörrBlinddörrlfönster(försänkt i muren eller ~BS byggnadsstadganBSL bostadssaneringslagenmålat på fasaden) vanligen tillkommenav symmetriskäl. iZ'I ~Brokvist eDer förstukvistLiten, öppen tillbyggnadframför entren.~ lliIBO IIIByggnadsminneByggnad i enskild ägo eller tillhörande kommun som skyd- 1- -+das av beslut enligt lagen om byggnadsminnen. (BML1960:90).AlnÄldre mått 0,593 meter.AltanÖppen utbyggnad på ett hus,uppburen av pelare eller muraroch omgiven av ett räcke.BurspråkUtbyggt, fönsterförsett fasadparti,som hänger i fasadmuren.nnBytomtDet inhägnade området för en bybebyggelse; Reglerad b.: se,sid 16. Oreglerad b.: En bytomt, som ej används för regled~gav jordinnehavet i byn.I-----------------'--~~__l Corps-de-logiAnkarslutDet dekorativt utformadefästet för järnstaven, somhåller ihop väggen mot detbakomliggande bjälklageteller den motsatta väggen.ByggnadsminnesmärkeStatlig byggnad som skyddas av beslut enligt kungörelsen(1920:744) med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet.Huvudbyggnaden(bostadshuset)i en herrgårdsanläggning.FlygelCorps-de-logiBalustradSkyddsräcke av profilsvarvadestolpar och en kraftigÅih

Ord'örk/aringar---------------------------------- 4.2Fil (rum i fil)T ex en följd av rum, rumssvit.FossUse sid 12.flygel (-byggnad)Byggnadsdel placeradi vinkel eller parallelltmed huvudbyggnaden.FrisHorisontalt, bandliknandeväggfält, ofta smyckatmed bildframställningar.FrontespisFasadparti ovanför taklisten,ofta fortsättningav fasadens mittparti(gavelformat eller rakt).UJRum Sal • Rum~~ Corps-de-logiO [J FlygelFönsterband ~Sammanh~ngande rad av fönsteroch mellanstyckenFönsteroJrattning (foder)Listverk nlnt fönster.D~DODOFörstukvistSe brokvist.'1 ÖverstyckeKarmGavelrösteDen triangulära översta delen avgaveln på ett hus med sadeltak.FOdjr KarmID ~ ~QBåge _OLtDMittposf 7 V­En fönsterluftFrontonPrynadsgavel i form aven triangel ellerbåge, som krön över dörrar, fönstereller ovanför taklisten.GesimsUtskjutande listverk längsen fasad.Fägata (fädrev)Led som man driver kreatur på mellan bytomten ochhagmarken.Fägånl (del av bondgård)Djurhus och lador,avdelat från mangårdengenom ettstängsel ellerportlider.Fåroch",,~_ ......,/svinhus IJC" "~-""'':''''''/FÄGÅRDHemman (mantal)Hemmanstalet (mantalet) angav gårdens skattekraft.Hundare/häradÄldre organisationsområde, som framträder i källmaterialfrån 1200-talet, men är i likhet med sockenbegreppet betydligtäldre.HånlvallsängSlåtteräng på torr mark Ufr sidvallsäng).ImpedimentEj odlingsbar mark; en moränkulle eller berg i dagen.257

4.2 ---------------------------------- Ord"förk/aringarInägaI äldre tid en inhägnad åker, äng eller hage en bit från byn.KallmurGrundmur, dvs stenar lagda påvarandra utan murbruk.Skiktad ~brottstensmur~CyklopisktCtJ!tmurverk ~iDekorativt utformat krön ~KalvtomtInhägnad hage nära byn.~piWpå en kolonn, pelare ellerpilaster.KolonnFristående pelaremed bas och kapitäl.KonsolUtskjutande vinkelstödmed bärandeeller stödjandefunktion.KIungbyOregelbunden samling av gårdar som bildar en by.KnutStockarna har genom inhuggningaroch utskärningarvid stockändarna passats in ivarandra.KorsvirkeFackverk av trä, utgörandeen bärandestomme av varandrakorsande bjälkaroch snedstöttor.Facken fylls ut medmurverk eller lerklinatflätverk.KnutlådaYttre träfoder, spikat i lådformrunt knutskallarna i entimmerbyggnad.KnutlådaKroppåstak (ryggåstak)Takkonstruktion där debärande stockarna vilar pågavlarna.KnuttimringKl1tItlådaKungsgårdTjänstebostad för kungens befallningshavande, ofta godsmed ståtlig byggnad; fungerade som förvaltningscentrum förkronans jord (medeltid).Laga skifte (1830-1900)Gårdens ägofigur ges en så rationell form som möjligt.Knutkedja258

Ord~örk/ar/ngar----------------------------------LanterninLövängFörhållandevis liten taköverbyggnad med fönster som krön Slåtteräng med lövträd.på en kupol eller ett tak. Även snedställd takfönsteranord- 1----'1-----------------"'"1ning på tex fabriksbyggnader. ~ ManbyggJ!ad el mangårdsbyggnadIBostadshtiset (huvudbyggnaden) på en gård. Se mangård.MangårdDen del av jordbruksfastigheten,som består avbia bostadshus ochbodar.LedungsväsenNär kungen uppbådade till sjökrig skulle varje härad tillhandahållatvå skepp med utrustning. Organisationsformen harrötter i förhistorisk tid.LisenSe pilaster./MansardtakSe takutformning.Liv (fasadiiv, väggliv)Begränsningsyta. Ex närett fönster ligger jäms medfasadytanlfasadlivet.j\'Ieander'1 En slinga av ett vattendrags vindlande fåra i flackgrävbar mark.2 Grekisk mönsterbård (på tex en fris).Losbolz (tvärpost)Den fasta tvärpost som delarfönsterbågarna på höjdeni en mindre och störrebåge.LunettföRSterHalvcirkelformad fönsterbåge, oftamed solfjäderformat spröjsverk.Jfr oxöga.LäktSågat fyrkantsvirkei små dimensioner(2-5 cm sida =ribb). Ex som underlagför taktegel.m ~TVärpOsteller losholzMullbänkFör att minska golvdragetoch förbättra isoleringenvar det vanligt iäldre tid att lägga upp enmindre jordvall (mullbänk)runt grundens inellerutsida.NischFördjupning eller inbuktningi en mur.TimmerväggMarknivå ~-4W;;~-J-:-o~r:dMullbänkTakstolSektion259

4.2 ---------------------------------- Ord'örk/aringarOdliogsroseHög av sten som brutits ur jordbruksmark.RadbyGårdar som ligger på rad utmed en bygata.Open-fieldsystem se sid 16. Recent se sid 12.OrangeriStort växthus eller vinterträdgård: vanligt herrgårdstillbehöri Europa under mitten av 1600-talet.OmamentUtsmyckningar på byggnader.Ornament kan beståav geometriska formereller växtmotiv, djur ellermänskliga figurer.l~Relikt se sid 12.ResvirkesteknikSammanfattande term förträbyggnadstekniker därväggarna utgörs av ståendeplank.Spår .->-"StyrlistFestonOxöga ~Mindre rund eller oval förnsteröppning. ~Jfr lunettfönster.PanelPanel på förvandringPaneldörrBestår av ett lager brädersom på baksidanhålls samman med infälldaeller påspikade slåar.rmmnLocklistpanel LockpanelEnkelfasspontPärlspontReveteringPutsbeklädnad på träunderlag, varvidputsbruket fästs på något på träet fastsattlämpligt underlag tex vassmattor,pinnar eller tegelplattor.Risalit (avant-corps)Svagt framskjutande parti avenfasad, fört genom byggnadenshela höjd.RundbågeJfr spetsbåge.Puts.rTräplugg itimmervägg----­RisalitRundbågeromansk stilPastischStilimitation: att man avsiktligt efterhärmar'en stilart.PilasterVäggpelare, obetydligt utskjutandeframför murlivet, vanligen med basoch kapitäl. Jfr lisen, som saknar bådebas och kapitäl.RustbäddEtt eller flera lager rundvirke(ibland på pålar), som stöd understengrunden där underlaget är lösarelera.Golv260

Ord"örk/arlngar---------------------------------- 4.2RusticeringlmstikEn huggen sten (kvader), där ytanskjuter ut framför murlivet, så attfogarna markeras. Rustering beteckn~också en i puts efterbildandekvadermur.SpegeldörrDörr av skivor i ettramverk, vanligen medprofilerade lister.UTANPÅLIGGANDEUTANPÅLIGGANDEAl~r (1LCI--~freru-ts::te-åge.--------;Hangranna ~ Ståndranna G' .. stuprör Amed utkastare eSlmsrannaSadeltakSe takutformning.SidvallsängFuktig slåtteräng vid sjö eller vattendrag som tidvisöversvämmas Gfr hårdvallsäng).SkiftesverkPlankor används som utfyllandeväggtavlor i enbärande stomkonstruktion.De liggande plankorna,bålorna eller bulorna,löper i inhuggnaspår i de bärande virkenas,ståndarnas, sidoroch tätar sig själva genomsin tyngd.,-.-~"""-TvärbjälkeLejdSlätputsSlät väggbeklädnad bestående av putsbruk med fin sand ochmed kalk, och/eller cement som bindemedel.Solskifte se sid 16.Spetsbågegotisk stilSpritputsPutspåslag på en vägg, bestående av ettputsbruk som är uppblandatmed grovt grus, så att väggytan blir knottrig ellerskrovlig. Jfr slätputs.StilepokerRomansk stilGotikRenässansBarockNyklassicism:-Gustaviansk stil- KarlJohanstilStilimitationer:Schweizerstil, nyrenässansJugendNationalromantik2o-tals klassicismFunktionalismcirka:1120-12401240-15401540-16501650-17751775-18401775-18101810-18401840-19001895-19151895-19201920-19301930-Storskifte (1750-1800).Gårdens ägor samlas i så få skiften som möjligt. Varje ägoslag- åker, äng och skog - fördelades på vardera högst fyraägofigurer.StuckaturDekoration gjord av ett fintputsbr\lk av gips, kalk- ochmarmor eller alabastermjöl,som ger en mycket slät,vanligenvitaktig putsyta.261

4.2 ------------------------------_--- Ordf'örk/aringaroI___--JTaksprångDen del av takfalletsom går utanför huskroppen.Suterrängvåning ~Våning belägen delvis under marknivån.Svalgång (loftgång)Utskjutande förbindelsegångutmed övervåningeneller de övre våningarnai en byggnad.SämjedelningPrivat, informell överenskommelse mellan brukarnaom fördelning av byns jord.SäteriBeteckning (från stormaktstiden) på en ståndsmässig huvudgårdpå ett adelsgods.Takutformning G3''V~IfJ-~~~~(Uddlist)tE EEJ tf)Mansardtak Valmtak TälttakSadeltak®® 53~Mansardtak medvalmade gavelspetsar'---v----'TaksprångSäteritak Pulpettak SågtakSäteritakSe takutformningTakfotSkärningslinje mellan väggoch yttertak.TandsnittUtsmyckninng i form avenrad tättsittande och regelbundetordnade kubformerunder taklisten.QUUQUCXXJaOUmProfilerad takfotTassar (sparrar)Den del av takstolen som är synlig under takfallet, oftaprofilerad. Se taksprång.TakkupaUtskjutande mindre partiav ett yttertak, försettmed fönster.Tvåsäde se sid 16.TympanonDet plana triangulära fälteti en klassisk tempelgavel.Tympanon fältTakresning (taklutning)Takets vinkel i förhållandetill horisonten.UddlistRad av spetsiga avsl utningar på stående panel. Se taksprång.Låg Normal Hög262

Ord~örk'ar;ngar------------------------------------ 4.2UtkragningSuccessivt utskjutandemurparti,vanligen med bärandeuppgift.UtmarkÄgorna längst ut från byn; tidigare utnyttjade för bete,slåtter, svedje- och senare skogsbruk.Valv1. Tunnvalv2. Klostervalv3. Stjärnvalv4. Kryssvalv~$3~~VerandaMindre tillbyggnadvanligen med glasadöverdel, kan varaöppen.Vindskiva (vindskida)Täckbräda för takets gavelkant, för att hindra vinden att fläkaupp taktäckningen. Se taksprång.VolntDekoration i form av ett spiralformigt,inrullat band.ÅstakSe kroppåstak.ÖverstyckeFoder ovanför dörr eller fönster, vanligen utsmyckat.Se fönsteromfattning.263

4.3 ------------ _KEi/"örtec:kning4.3 Källor och handböckerKällorAspe, G o Lothigius, I: Jordbrukarbostaden1945-1977, Statens råd för byggnadsforskning1979 'Billschier, P: Karta Över vägarna i Västmanland1755, Lantmäteriverket, VästeråsBoman. Å: Fornborgarna i Västmanlands länVFFA 1982'B

Kä"~örtecknlng--------------------------- 4.3Molen, M o Värn, H: Bostad för lantbrukare,Aktuellt från lantbruksuniversitetet, 1982Nordin, E: Träbyggande under 1800-talet.Den nordiska trästaden nr 16,1972När? Var? Hur?: Med arkeologen Sverigerunt, stockholm 1980Fornminnesinvente­Riksantikvarieämbetet:ringSporrong, U: Mälarbygd. Agrar bebyggelseoch odling ur ett historisk-geografiskt perspektiv.Medd B 61 Kulturgeogr inst StockholmsUniv, 1985Stadsbyggnadskontoret: Västerås stadsbebyggelse,inventering 1980, bevarandeprogram1985Ståhl, H: Ortnamn och ortnamnsforskning,Uppsala 1970Söderberg, B: Slott och herresäten i Sverige,1969 Närke och VästmanlandVästerås kommun: Västerås genom tiderna;MonografiserieVLT, Länsmuseet: KulturminnenVFFÅ = Västmanlands fornminnesföreningsårsskriftRAÄ = RiksantikvarieämbetetHandböckerArkitekturmuseet: Ta hand om husen, 1979Berge, C: Hemträdgården, 1913Beyron, U: Blommor från mormors tid, 1977Bostadsstyrelsen, RAÄ, planverket: Underhåll,upprustning, ombyggnad, 1983Byggforskningen: Kalkfärg på fasad, informationsbl~dB4:1979IByggfofskningsrådet: Spara och bevara, 1981IByggnadsstyrelsen, FortF, RAÄ: Järnplåt, anvisningarför underhåll och reparation, 1980Byggtjänst: Byggråd, en serie handböcker,1981Gustafsson, G o Biörstrand, A: Skansens handboki vården av gamla byggnader, 1981Hidemark, O mfl: Så renoveras torp och gårdar,1982Holmer, M mfl: Hänsyn till miljön, RAÄ ochplanverket 1982Holmström, lo Sandström, Ch: Underhåll avgamla hus Statens råd för byggnadsforskning,1972Länsmuseet: Hjälpreda vid byggnadsvård,1981Länsmuseet, Länsstyrelsen, Stadsbyggnadskontoret:Hus på landet, Västerås 1984Nilsson, E: Sommartorpets trädgård, 1968Planverket: Bygga på landet, 1974Rentzhog, S: Falu rödfärg, 1971Riksantikvarieämbetet. Byggnadsmåleri medtraditionella färgtyper, 1983Riksantikvarieämbetet: Byggnadsvård med bidragoch lån, 1983Rosen S: Hjälpreda vid kulturhistorisk byggnadsinventering,Nordiska Museet, 1971Stadsbyggnadskontoret: Hus i staden, Västerås1984Thurell, S: Vård av trähus, 1975265

4.4 Historisk tidsaxel(Förenklad skiss av utvecklingen i nuvarandeVästerås kommun)År 3500 fKr30002500200015001000ÄLDRESTENÅLDERYNGRE STENÅLDERÄLDREBRONSÅLDERHAVSNIVÅMälarenKLIMATOCHVEGE­TATIONEkblandskogarLinden invandrarBOSÄTI­NINGOCHSYSSEL­SÄTININGFASTALÄMNINGAR(olikaskalor)MaritimtklimatSpår eftermänniskorJakt ochfiskeBoplatslämningar... ,Kontinentalt klimat med varma somrarGranen börjar bilda skogTroligen bofast befolkningÅkerbruk-svedjebruk (korn och vete)Boskapsskötsel (nöt, får, getter, svin)Hällkistor(Bjurhovda)... ~1 -.HällkistaSpridd bosättningutmed åsar och åarHandel(även medutlandet)Stora gravrösenIRunda stensättningarSkärvstens- Ihögar(Rocklunda) I'~~IRöseIExempel påLÖSFYND(olikaskalor).. r 5'irriiwCfi> ~ ~BåtformigPilspets Stenyxa stenyxa Flintdolk~:Kultyxai brons266

1000 500 ÄrO 500 1000 1500 2000FörromerskjärnålderYNGRE 400 ÄrOBRONSÄLDER ÄLDRERomerskjärnålderFolk- Vendel- Vikinga- ~(----~X~---~)vandr tid tid400 550 XOOJÄRNÄLDER YNGRE!050MEDELTIDNYARE TIDoSvalt och fuktigt, hög sommarnederbördEkblandskogarna trängs tillbakaGranen får stor utbredningNyttoträdgårdarParkanläggningarUtökad bosättning huvudsakligenijordbruksområdenBy-och samhällsbildningGodsbildningStadsbildningUppodlingHällristningarSpårefterbebyggelse(Björksta)oHällristning(skeppsmotivmed skålgropar)II~~Jordbruk (ensädesbruk)Boskapsskötsel med slåtterByteshandel med utlandetStora gravfält med runda stensättningaroch skeppssättningarHögarBåtgravarFornborgar(Vedbo) (Anundshög) (Gullbo)O

Layout och sättningKontorstekniska avdelningenVästerås 1987~VästraAros-=r_