Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

Figur 10. Apparaturen för käkförlängning på plats i överkäken.niken är att man kan arbeta stegvis, skruva fram och sedan se om effektenblir den rätta. Samtidigt visar detta också hur viktig käkarnas inbördes relationär, både för tuggfunktionen och mjukvävnadsstödet.Nu är det inte alltid bara helt tandlösa patienter som vi behandlar med implantatoch benförbättrande kirurgi. Figur 11 visar en patient som har stött ut sinatänder i samband med en olycka. Man kan använda samma teknik här, men i litemindre skala. Vid operationen tar man loss ett bensegment och sätter på distratkionsapparaturenför att skruva en halv millimeter på morgonen och en halv millimeterpå kvällen. Efter elva dagar hade den här patienten skruvat klart och dethela lämnades i fred tills det nybildade benet blivit hårt, i det här fallet tre månader.Då har man fått nytt ben som är tillräckligt mineraliserat för att bära ettimplantat. Till vänster i Figur 12 har vi tagit bort apparaturen och sätter in titanskruvari benet. Vi kan då göra en brygga som ser väldigt naturlig ut, t.h.De här teknikerna jobbar vi nu med för att utveckla och förbättra. Vi kanockså ta ben lokalt inne i munnen, som på Figur 13 där vi flyttar benvävnadfrån underkäken och till överkäken och fäster med benskruvar. Hörntandensyns t.v. i bilden och t.h. finns det område där man vanligtvis har kindtändernai överkäken. Där har vi skruvat fast ett benblock för att bredda benetoch möjliggöra att man ska kunna fästa implantatet.Figur 11. Tandskador efter enolyckshändelse.73