Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

tera med varandra — allt jämfört med motsvarande gruppsamverkan i konventionellutbildning.Vi har filmat grupper som jobbar i simulatorer och låtit pedagogiska utvärderareanalysera filmerna för att se på vilket sätt studenterna arbetar. Resultatetsammanfattas i Figur 7. Det ser helt olika ut i de båda typerna avgrupp. Kontrollgruppen arbetar på det vanliga sättet, pratar och resonerarmycket med varandra, men det överraskande var att försöksgruppen sommellan resonemangen jobbar med sin dator fick signifikant bättre resultatpå testerna.Det andra vi studerar är om en röntgensimulator kan förbättra den kunskapsom är nödvändig i kritiska medicinska situationer. Just nu håller vi påatt utveckla och utvärdera en ”spine simulator” (eng. spine = ryggrad). Det ären simulator för att röntgenassistenter ska lära sig utföra undersökningar somgörs t.ex. efter bilolyckor och ofta under tidspress, se Figur 8. Det är avgörandemed bra bilder för att kunna ställa rätt diagnos. Träningen begränsas ju avFigur 7. En sammanställning av hur medlemmarna i simulatorgruppen och enkontrollgrupp fördelar övningstiden på agerande (action), tolkning (interpretation)och annat (other). Kontrollgruppen, som sitter och tittar på röntgenbilder,har inga möjligheter att göra egna undersökningar. De pratar med varandraoch försöker hela tiden tolka bilder. Simulatorgruppen är däremot mycket meraaktiv.53