Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

ket i och för sig är bra eftersom de använder den konventionella utbildningenoch det vore ju väldigt tråkigt om den inte fungerade — men visade ingasignifikanta ökningar på den korta tid som stod till förfogande för träningen.Studenterna tyckte själva att simulatorövningarna var utmanande. Defick en känsla av kontroll över situationen, något som de inte hade förut.Dessutom tyckte de att det var kul att experimentera, vilket är en stor poängi hela konceptet.Våra preliminära resultat visar dessutom att sannolikheten för en förbättringberor på vilket resultat man hade på första testet: Förbättringen är tydligastför de personer som från början har låg spatial förmåga. De som hadelite sämre tredimensionell känsla och sedan tränade hade alltså högre sannolikhetför att nå högre poäng efter träning. Det kan vara ett första tecken påatt man skulle kunna skräddarsy utbildningen, och att röntgensimulatorn ärbättre på att hjälpa människor med låg spatial förmåga än den vanliga typenav utbildning, vilket är väldigt intressant.Samarbete med Stanford UniversityDet här arbetet har avsatt ringar på vattnet och gett oss en samarbetspartnervid välkända Stanford University i USA. Vi arbetar nu tillsammans med demi ett brett projekt med många involverade discipliner. I Umeå är, förutom visjälva på Inst. för odontologi, även Inst. för psykologi och dess ”skill aquisitionlab” involverade liksom Inst. för pedagogik. På Stanford samarbetar vimed en grupp som heter SUMMIT (Stanford University Medical Media &Information Technologies). Skälet till att vi har fått ganska stora anslag församarbetet är att vår simuleringsteknik passar mycket bra att föra ihop medStanfords höga kunnande i att framställa datormodeller av olika kroppsdelar.Vi har nu gemensam uppläggning och utvärdering av försöken.I de projekt som pågår just nu står två specifika frågor i centrum: Det enagäller s.k. kollaborativt lärande i simulatorer och det andra simulerad undersökningav halsryggraden, dvs. en annan del av kroppen. Med ”kollaborativtlärande” menar man helt enkelt att köra simulatorn i en liten grupp, 2—3personer. Frågan är om lärandet underlättas genom diskussioner och samverkani gruppen, m.a.o. om studenterna måste arbeta enskilt eller om de kansitta i en grupp och få ut mer information och positiva effekter av att disku­52