Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet
Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet
Figur 6. Kurvan visar hur tiden för att utföra en övning minskar beroende på hurlänge studenterna har tränat med röntgensimulatorn. Den vågräta skalan visarövningstiden, kurvornas höjd markerar tiden för att göra en och samma uppgift.Den jämnare linjen är en kurvanpassning som visar den genomsnittliga utvecklingeni de observationer som den andra linjen markerar. Efter 300 sekunder, dvs.ca fem minuter, har man i det här fallet minskat tiden för att genomföra övningenfrån ungefär 20 sekunder till 5.här, och det visar sig att de ganska snabbt blir hemmastadda med utrustningen.Det är i sig viktigt så att inte koncentrationen tas från den egentliga uppgiften.Sedan har vi naturligtvis också utvärderat de egentliga övningsuppgifternagenom stora studier på hela kurser, där vi har delat upp studenternai två lika stora grupper där den ena har tränat med simulator och den andrahar tränat på vanligt sätt. Uppdelningen har gått till så att man har fått göratester innan och resultatet därifrån har styrt vilken grupp man hamnat i. Dethar skapat två väldigt likvärdiga grupper med avseende på förkunskaper. Sedanhar studenterna fått träna en viss tid innan de får göra de här testernaigen så att vi kan se vilken grupp som har lyckats bäst. Vi har också gjort testerav den s.k. spatiala förmågan, dvs. känslan för det tredimensionella. Mankan tänka sig att det har stor betydelse eftersom man studerar tredimensionellafenomen och redan själva användningen av utrustningen kräver någonform av tredimensionellt tänkande. Vi har också utvärderat s.k. ”flow” i sammanhanget.Via ett frågeformulär har studenterna fått berätta om upplevelsenav att använda den här utrustningen.Resultatet är enkelt uttryckt att de grupper som har tränat i simulator visarsignifikanta förbättringar. Kontrollgrupperna förbättrades också — vil51
ket i och för sig är bra eftersom de använder den konventionella utbildningenoch det vore ju väldigt tråkigt om den inte fungerade — men visade ingasignifikanta ökningar på den korta tid som stod till förfogande för träningen.Studenterna tyckte själva att simulatorövningarna var utmanande. Defick en känsla av kontroll över situationen, något som de inte hade förut.Dessutom tyckte de att det var kul att experimentera, vilket är en stor poängi hela konceptet.Våra preliminära resultat visar dessutom att sannolikheten för en förbättringberor på vilket resultat man hade på första testet: Förbättringen är tydligastför de personer som från början har låg spatial förmåga. De som hadelite sämre tredimensionell känsla och sedan tränade hade alltså högre sannolikhetför att nå högre poäng efter träning. Det kan vara ett första tecken påatt man skulle kunna skräddarsy utbildningen, och att röntgensimulatorn ärbättre på att hjälpa människor med låg spatial förmåga än den vanliga typenav utbildning, vilket är väldigt intressant.Samarbete med Stanford UniversityDet här arbetet har avsatt ringar på vattnet och gett oss en samarbetspartnervid välkända Stanford University i USA. Vi arbetar nu tillsammans med demi ett brett projekt med många involverade discipliner. I Umeå är, förutom visjälva på Inst. för odontologi, även Inst. för psykologi och dess ”skill aquisitionlab” involverade liksom Inst. för pedagogik. På Stanford samarbetar vimed en grupp som heter SUMMIT (Stanford University Medical Media &Information Technologies). Skälet till att vi har fått ganska stora anslag församarbetet är att vår simuleringsteknik passar mycket bra att föra ihop medStanfords höga kunnande i att framställa datormodeller av olika kroppsdelar.Vi har nu gemensam uppläggning och utvärdering av försöken.I de projekt som pågår just nu står två specifika frågor i centrum: Det enagäller s.k. kollaborativt lärande i simulatorer och det andra simulerad undersökningav halsryggraden, dvs. en annan del av kroppen. Med ”kollaborativtlärande” menar man helt enkelt att köra simulatorn i en liten grupp, 2—3personer. Frågan är om lärandet underlättas genom diskussioner och samverkani gruppen, m.a.o. om studenterna måste arbeta enskilt eller om de kansitta i en grupp och få ut mer information och positiva effekter av att disku52
- Page 3: På bettet hela livetUtgiven av Med
- Page 9 and 10: Figur 3. Karies hos hos 4-åringar
- Page 11 and 12: kolhydrater. Tillsammans med inakti
- Page 13 and 14: Figur 7. Behandlar man entandemaljy
- Page 15 and 16: iellt ämne som tar ihjäl mutantst
- Page 17 and 18: Svante Twetman: Ja, men i så fall
- Page 19 and 20: pen värjer sig då mot att få fö
- Page 21 and 22: nen dålig. Man vaknar ofta, känne
- Page 23 and 24: Figur 8. Några typer av sömntands
- Page 25 and 26: Effekten på längre siktSammanfatt
- Page 27 and 28: vårdstaxan. Om man däremot bara s
- Page 29 and 30: Hur farligtär amalgamet?Anders Ber
- Page 31 and 32: Användningen minskarAmalgamanvänd
- Page 33 and 34: Figur 3. Frisättningshastigheten a
- Page 35 and 36: Figur 6. Kvicksilvrets distribution
- Page 37 and 38: av kvicksilver i blodplasma och uri
- Page 39 and 40: en svensk kontrollgrupp på 2 400 p
- Page 41 and 42: Figur 11. Kvicksilvernivåer i urin
- Page 43 and 44: plast eller amalgam?” eller någo
- Page 45 and 46: Figur 1. Det finns problem och fäl
- Page 47 and 48: av tandläkare, men motsvarande sys
- Page 49: i konstruktiv anda låta studenten
- Page 53 and 54: Figur 8. Vid en akut röntgenunders
- Page 55 and 56: Jan Ahlqvist: Nej, däremot kan den
- Page 57 and 58: Figur 1. Tre stillbilder ur en film
- Page 59 and 60: Figur 4. Med hjälp av en s.k. smä
- Page 61 and 62: Figur 6. Två stillbilder ur en fil
- Page 63 and 64: la på rörelseprogram som har ”g
- Page 65 and 66: Vi är ju ett team med sjukgymnast
- Page 67 and 68: Figur 1. En kvinna som saknar tänd
- Page 69 and 70: — kanske beroende på benskörhet
- Page 71 and 72: Figur 8. I fall där patientenhunni
- Page 73 and 74: Figur 12. Till vänster är implant
- Page 75 and 76: Alternativen till eget benMaria Ran
- Page 77 and 78: Figur 3. Till vänster ses röntgen
- Page 79 and 80: Bioaktivt glasEftersom alla kanske
- Page 81 and 82: kan man se nybildning av ben där g
- Page 83 and 84: Bort med amalgamet?Sverker Olofsson
- Page 85 and 86: Sverker Olofsson: Då kan man väl
- Page 87 and 88: ålen, så där går alla förbinde
- Page 89 and 90: Kan whiplashskador simuleras?Publik
- Page 91 and 92: det här med i grundutbildningen f
- Page 93 and 94: Sverker Olofsson: Är det den enda
Figur 6. Kurvan visar hur tiden för att utföra en övning minskar beroende på hurlänge studenterna har tränat med röntgensimulatorn. Den vågräta skalan visarövningstiden, kurvornas höjd markerar tiden för att göra en och samma uppgift.Den jämnare linjen är en kurvanpassning som visar den genomsnittliga utvecklingeni de observationer som den andra linjen markerar. Efter 300 sekunder, dvs.ca fem minuter, har man i det här fallet minskat tiden för att genomföra övningenfrån ungefär 20 sekunder till 5.här, och det visar sig att de ganska snabbt blir hemmastadda med utrustningen.Det är i sig viktigt så att inte koncentrationen tas från den egentliga uppgiften.Sedan har vi naturligtvis också utvärderat de egentliga övningsuppgifternagenom stora studier på hela kurser, där vi har delat upp studenternai två lika stora grupper där den ena har tränat med simulator och den andrahar tränat på vanligt sätt. Uppdelningen har gått till så att man har fått göratester innan och resultatet därifrån har styrt vilken grupp man hamnat i. Dethar skapat två väldigt likvärdiga grupper med avseende på förkunskaper. Sedanhar studenterna fått träna en viss tid innan de får göra de här testernaigen så att vi kan se vilken grupp som har lyckats bäst. Vi har också gjort testerav den s.k. spatiala förmågan, dvs. känslan för det tredimensionella. Mankan tänka sig att det har stor betydelse eftersom man studerar tredimensionellafenomen och redan själva användningen av utrustningen kräver någonform av tredimensionellt tänkande. Vi har också utvärderat s.k. ”flow” i sammanhanget.Via ett frågeformulär har studenterna fått berätta om upplevelsenav att använda den här utrustningen.Resultatet är enkelt uttryckt att de grupper som har tränat i simulator visarsignifikanta förbättringar. Kontrollgrupperna förbättrades också — vil51