Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

Simulera för att förståHur ska man ”köra” en sådan här simulator? Vår avsikt är ju att ge användarenmöjlighet att utveckla sin förståelse för radiografiska principer och inteatt utveckla färdigheter, vilket är det vanliga i simulatorsammanhang. Därförliknar den här simulatorn inte riktigt t.ex. en flygsimulator. Med en sådanska man ju lära sig att hantera ett flygplan, göra alla handgrepp riktigtoch veta precis vad man gör. Inom medicinen finns det också simulatorer föratt träna olika ingrepp, t.ex. vid titthålskirurgi, där man för in instrument ien virtuell patient för att känna på hur man gör och se vad som händer närman använder instrumenten.I röntgensimulatorn är det däremot inte tänkt att studenten i första handska lära sig ställa in röntgenutrustningen, utan man är ute efter en förståelseför hur det här hänger samman. Tanken är att den som väl har den insiktenockså kan ställa in sina röntgenapparater väldigt bra, eftersom man dåvet precis vad man gör. Figur 5 visar hur det ser ut när en student användersimulatorn. Hon ställer in röntgenapparaten för att exponera bilder och fårdirekt en feedback som visar om hon har arbetat på rätt sätt. Den här anordningenliknar ju inte på något sätt hur en tandläkare tar sin röntgenbilder påmottagningen, utan det intressanta är tolkningen av bilden och förståelsenför hur allt hänger samman.Sedan gäller det förstås att utforma vettiga och effektiva övningar för studenten.Vi har utvecklat två huvudtyper av övningar. Den ena kallar vi ”interaktionsövningar”.De handlar om att lära sig ställa in och använda utrustningenså att man inte behöver bekymra sig över sådant när man sedan skage sig på själva övningarna, som är den andra typen av uppgifter. Målet är attFigur 5. Arbete vid röntgensimulatorn.Studenten använderen s.k. tredimensionellmus för att placera patient,röntgenapparat och film iönskade positioner på bildskärment.v. När hon tryckerpå en knapp ”exponeras” enbild som direkt visas på skärment.h.49