Hela boken - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

första amalgamkriget” startade redan på 1840-talet i USA. Där förbjöds användningav amalgam 1843, dels på grund av kvicksilverinnehållet, dels pågrund av den enkla teknik som användes. Det visade sig vara så enkelt att”tandfyllerister” utan utbildning kunde ”laga” tänder på människor för en billigpenning. Man tog inte ens bort den del av tanden som det var karies i utanfyllde bara igen hålen. I det läget förbjöds användningen av amalgam i USA,men godkändes åter från 1850. Det här första amalgamkriget upphörde på1890-talet, då tandläkaren GW Black systematiserade och drog upp riktlinjerför hur man skulle blanda och använda amalgam och även hur man skulleborra upp hålen i tänderna innan man fyllde.”Andra amalgamkriget” kom i Europa 1929 då en tysk professor i kemi, AlfredStock, menade att amalgam avgav kvicksilver inte bara medan det stelnade,som man tidigare hade menat, utan också efter stelningen — och det hadehan helt rätt i. Han ansåg också att frisättningen av kvicksilver i kroppen orsakadeett stort antal symtom. Men debatten blev kortlivad och redan i börjanav 1930-talet ansågs det återigen vara ofarligt att använda materialet.”Tredje amalgamkriget” startade i Skandinavien på 1980-talet och pågårfortfarande. Det är ett ställningskrig där vissa säger att amalgam är helt ofarligtoch att de som anser något annat är hypokondriker. Den andra grupperingenhävdar att man inte tar frågan på allvar och att amalgamet är orsak tillmånga problem. Amalgamkriget i Skandinavien började med att man fokuseradepå den elektrokemiska korrosion som uppkommer inom och mellanmetalliska material i munhålan. Korrosionen i sig ansågs vara farlig och orsaktill en mängd sjukdomar. Det är härifrån uttrycket oral galvanism har kommit.Det har alltså inte direkt med frisättning av ämnen att göra utan mermed den korrosion som uppkommer i munhålan. Intresset för avtog emellertidsedan man i ett antal studier försökt fastställa om det fanns sambandmellan de spänningar och strömmar man kunde mäta och de besvär som patienternahade. Eftersom man inte fann något sådant samband i majoritetenav fallen började man istället intressera sig för kvicksilverfrisättningen frånamalgam. Det hade man inte hade talat så mycket om tidigare, utan mångaansåg att hade bara amalgamet väl stelnat frisattes inget kvicksilver, men detberodde på att mätmetoderna var alldeles för grova och därför missade mande små kvicksilvermängder som frisattes.31