F18-kamraten nr 35 - F18-kamratförening

NedskjutetDet fpl som sköts ned var ursprungligenett amerikanskt fpl under kriget.Köptes som charterfpl av ettsvenskt bolag, gick sedan hos SAS,köptes av FV och byggdes om tillsignalspaningsfpl med beteckningenTp 79 och individnummer 01Bilden är från SFF:s bok Svensk Flyghistoria under 1900-taletDetta är den DC 3:a som senare blev nedskjuten av ett ryskt flygplanRapport från F 8 kamratföreningVårens fredagsträff den 11 maj omfattade, förutomlunch, en genomgång av rapporten om bärgningen avDC 3:an, det flygplan som sköts ned av sovjetiskt jaktflygöver Östersjön 1952.Turerna i den historien är välkändaför alla oss flygintresseradeoch många detaljerhar underhand kompletterat bildeni och med Rysslands erkännande avnedskjutningen och den utmärktautredning som gjordes 1981–82.Christer Lokind inledde med enredogörelse av Sovjets uppbyggnadav ett starkt luftförsvar under 50-talet (man sköt ned 11 fpl 1950–59över Östersjön och Japanska sjön).För att få information etablerade visignalspaning i Östersjön mot kommunikationer,radarstationer ochflygburen utrustning.Två DC 3 (01 och 02) byggdes omoch utrustades för uppgiften; denena sköts ned över internationelltvatten vid ett uppdrag den 13 juni1952. Vädret i området var ganskadåligt med dimma och låga moln.Trots en stor sökinsats med mångafpl ur FV (som bekant sköts en Catalinaned i sammanhanget) och sexfartyg ur flottan hittade man ingenting.Efter det ryska erkännandet avnedskjutningen1991 ”bjöd” man påviss kompletterande info som dockinte var tillräcklig för att lokaliseravrakplatsen. Det var först 2003som en privat intressegrupp, därF18-kamraten nr 35 – juni 2007Christer Lokindbl. a Anders Jallai ingick, efter ettmycket omfattande arbete hittadeplatsen.Utredningens huvudman, ChristerMagnusson, berättade om bärgningen2004, att detta är den förstaundersökning som gjorts av ett 50år gammalt vrak, att den tog fyra åroch varit mer omfattande och kunskapskrävandeän man först trodde.Vraket låg på så stort djup attman fick utnyttja fyra sorters robotarför den bottenundersökningsom gjordes av ett område med 600m radie.Hösten 2003 hittade man enavingen och 2004 delar av flygkroppen.Vid bärgningen deltog bl. aspecialfartyget Belos och två minsvepare.För att få upp flygkroppennågorlunda hel var man tvungen attfrysa ned det dyiga underlaget till-25 grader för att få en isplatta somkunde lyftas upp.Från ett stort område runt platsenfiskade man många delar ochfragment. Alla fynd togs sedan tillMuskö, där detaljundersökningentog vid. Man beräknade att 90–95 %bärgades, ett bra resultat.Man konstaterade stora skadorpå planets vänstra sida kring motorinstallationenmed bl.a. brand.bakom motorn. Fyra av 10 flytvästarsaknas, liksom 5–6 fallskärmarav 9. Tre av 25 FRA-apparater saknasockså. Fyra besättningsmän haråterfunnits, fyra operatörer saknasfortfarande.Christer MagnussonText och bild Gunnar Söderberg