fulltext - DiVA Portal

avdelningar och kanske genomför aktiviteter tillsammans med barn och kollegorfrån andra avdelningar.På ett en-avdelningsdaghem tillbringar man överhuvud taget mer tid tillsammansmed sina avdelningskamrater än vad man gör på ett fler-avdelningsdaghem.De erfarenheter man får i barngrupp och i samtal och diskussionerpå en liten institution torde därför kunna påverka och forma personalens tänkande, om förskolan i mer enhetlig riktning än på en större institution.Man kan också tänka sig att det i högre grad sker ett "naturligt urval" avpersonal på ett litet daghem än på ett större. En förskollärare med annorlundaföreställningar om verksamheten än vad kollegorna har, kanske inte stannar kvarpå avdelningen utan slutar. Hon söker sig till avdelningar där hon finner sina likar,eller inte är i lika nära kontakt med eller beroende av kollegorna, som på ett litetdaghem.Att ingen förskollärare med utbildning efter 1974 syntes representera föreställningskategori3, "utveckling" bör också kommenteras. Även det förhållandet attflertalet förskollärare, däribland de två senast utbildade, hade föreställningar enligtkategori 2, "anpassning", bör uppmärksammas.Om man tar fasta på utbildningens inverkan på föreställningarna, är det ganskalogiskt, att synen på förskolan som främst en institution för barnets utveckling,inte förekommer hos förskollärare som är utbildade efter 1974.Förskollärarutbildningen förändrades under 1970-talet från att mycket starkt habetonat utvecklingspsykologi och barnobservationer till att mer betona socialpsykologi,grupprocesser, struktur och ledning (se ovan s ). Tänkandet kan alltsåha formats efter den ideologi som utbildningen förmedlat.En annan förklaring till förskollärarnas föreställningar i detta fall är att defaktiska omständigheterna i barngrupperna inte givit utrymme för etablering avföreställningar om förskolan som en institution för utveckling, utan främst somen institution för anpassning. Detta är ett resonemang som går i linje med minagrundantaganden om föreställningar; föreställningar formas främst av de materiellavillkoren, av den verklighet individen befinner sig i (se ovan s 23).Uppenbart är att det utifrån resultatet ändå inte enkelt går att förklara varförförskollärarna har de föreställningar om förskolan som de har. Alla tre föreställningskategoriernavar t ex företrädda bland förskollärare med en tidiglärarutbildning. Huruvida föreställningarna är en effekt av utbildningen, avyrkespraktiken eller av bådadera, går inte att fastställa utifrån min unde rsökningoch utifrån den genomförda analysen.Bilden av förskollärarnas föreställningar blir kanske klarare om de kan jämförasmed lärarkandidaters föreställningar om förskolan?72