fulltext - DiVA Portal

fulltext - DiVA Portal fulltext - DiVA Portal

diva.portal.org
from diva.portal.org More from this publisher
12.07.2015 Views

Föreställningar skiljer sig från värderingar och attityder genom att de ir av mergrundläggande och djupgående karaktär och alltså inte förändras lika lätt. De kanbeskrivas som mer abstrakta, generella och permanenta än värderingar ochattityder. Föreställningar kan sägas uttrycka skilda sätt att förstå och ta till sigomvärlden. Att olika individer har olika föreställningar om ett och sammafenomen har sin grund i att föreställningar formas och etableras utifrån deidémässiga och materiella villkor människor lever under. Föreställningar formasalltså utifrån de grundläggande erfarenheter individen tidigare fått och de kan ändrasgenom nya upplevelser. 4En individs föreställningar är stabila men kan alltså förändras om nyaerfarenheter i form av kunskaper och idéer av tillräcklig "styrka" tillförs henne. Detär genom att individen får nya erfarenheter av den materiella verkligheten somhennes tänkande om denna verklighet i första hand tar form. Den påverkan honutsätts för, t ex i en utbildning, tas emot och tolkas utifrån de föreställningar honredan har om fenomenet i fråga. 5En viktig distinktion mellan de två begreppen föreställning och uppfattning harupprätthållits av umeågruppen under arbetet med utveckling av föreställningsbegreppet.6 Vad som främst särskiljer dessa två är att begreppet uppfattning har enmer begränsad och deskriptiv karaktär och är mer direkt kopplat till empirin, tillindividens utsagor om fenomenet i fråga. "Föreställningar" är uttryck för ett merallmänt och förklaringsinriktat tanke- och tolkningsmönster. Innehållet i bådeföreställningar och uppfattningar är härvidlag av stor betydelse. 7,8Föreställningar är således ett något mer övergripande och mer förklaringsinriktatbegrepp än vad uppfattningar är. Föreställningar har en koppling till ideologisknivå och kan ses som en "förmedlande länk" mellan individ och ideologi.Uppfattningar, som är av deskriptiv karaktär, är knutna till mer begränsadefenomen där en koppling till en ideologisk nivå inte på samma vis låter sig göras.I en föreställning om ett visst fenom ligger också en handlingsberedskapbeträffande detta fenomen, något som även gäller uppfattningar.4För en utförligare redovisning och diskussion av detta, se Franke-Wikberg &Zetterström (1984).5Se ockå Zetterström (1988) och Frykholm & Nitzler (1990).6För en utförlig genomgång av detta, se Zetterström (198 8 ).7Jfr Franke-Wikberg (1 980 ); Åsemar (1985); Zetterström (19 88); Frykholm &.Nitzler(1990).8Det kan tyckas problematiskt med ett begrepp som "föreställning", vilket användsbåde i vardagligt språk och i fackmässigt språkbruk, som i t ex betydelsen"teaterföreställning, (åld.) representation"uppför ande, framförande", respektive"perception; tro, förmodan, förhoppning, förväntan, (ha) (en) känsla 1. (ett) intryck;se uppfattning ^; (ibi.) föraning - Palmér m.fl.(1987), s 179. Även begreppet"uppfattning" fö rekommer i vardagsspråket såväl som i pedagogiskt fackspråk, menuttrycken används inte som direkta synonymer. Forskarna i umeågruppen är h eller inteensamma om att nyttja de två begreppen i sina studier av "tänkandet". T ex använderWestin (1984) "föreställning", men i en snävare psykologisk bemärkelse än vadumeågruppen gör, i sin utveckling av teorin om förnuftsbaserat beteende. Marton(1977,1981) och forskarna kring honom använder i stället "uppfattning av" när dekartlägger och beskriver kognitiva kvaliteter av individers tänkande.38

I den fortsatta redovisningen nedan används begreppet "föreställning" då jagsyftar på ett mer generellt och grundläggande tanke- och tolkningsmönster ienlighet med umeågruppens grundläggande definition. Termen "uppfattning" användsi sammanhang som mer direkt ansluter till individers konkreta utsagor omenskilda fenomen och där tolkningen av utsagorna hålls på en mer begränsad ochkonkret nivå. Termen "grundsyn" används fortsättningsvis i framställningen somen sammanfattande uttryck för föreställningar och uppfattningar.FÖRESTÄLLNINGAR OCH FÖRSKOLANS PEDAGO­GISKA VERKSAMHETDe förskollärare som utbildades under 1970-talet eller tidigare var under de förstaåren av 80-talet verksamma i en förskola som under flera år utsatts för påverkanoch förändringar. Idéer om innehåll och arbetssätt hade avlöst varandra förhållandevissnabbt, samtidigt som organisatoriska och ekonomiska ramar och resurserförändrats. De olika ideologiska budskap och de olika praktiska omständigheter,som förskolepersonalen hade konfronterats med under dessa år, torde på ett ellerannat sätt ha påverkat deras egen syn på förskolan och dess verksamhet. Att det utei förskolorna arbetade förskolepersonal med olika synsätt på förskolans verksamhetkan tyckas självklart. Viss kunskap om de olikheter som kunde finnas inompersonalgruppen hade också framkommit genom forskning på området. 9Kunskapen om förskolans faktiska praktik var dock mycket begränsad. 10Förskollärarna i min förundersökning hade officiellt givna, gemensamma ochövergripande mål för förskolan att sträva mot och givna riktlinjer för arbetssättetatt följa i verksamheten med barnen. De hade emellertid olika erfarenheter fråninstitutioner och förskoleavdelningar och de gav genom sina svar exempel på attförskolans värld inte är så entydig och enkel som den kan framstå i de officiellaskrivningarna. De som befann sig i den faktiska praktiken gav olika uttryck förhur de såg på centrala verksamhetsbegrepp. Detta understryker att förskolanspedagogiska verksamhet inte kan tas för given. De mål och riktlinjer som uttrycksi skrifter som arbetsplan och pedagogiska program tycks varken beskriva vad "denverkställande personalen" tänker om förskolan eller hur deras praktik ser ut. 11Med en viss föreställning följer också handlingsberedskap. Det är rimligt attanta, att förskollärarens föreställningar om verksamheten påverkar hennes/hans 12arbete i barngruppen. Förskolepersonalens praktiska agerande bestäms emellertid9Kärrby ( 1980); Norén -Björn (1980); Ekholm & Hedin (1987); Hasselgren (1981).Försöksverksamhet med av forskarna styrt förändrat arbetssätt påg ick dock på flerahåll under ledning av förskoleforskare som granskat och utvärderat resultaten i form avbarnens prestationer inom olika områden. Se t ex Sundeli (1988); Pramling(1986,1988).Se även Kärrby (1 980,1986) och Dahlberg & Åsén (1986).I fortsättningen behandlar jag "förskolläraren" o ch "förskollärarna "som femininumtrots att båda k önen finns representerade i yrkeskåren och i min undersökningsgrupp.Av praktiska skäl, och av - vad gäller undersökningen - sekretesskäl, väljer jag detgenus som är vanligast förekommande i gruppen. På samma sätt gör jag ifortsättningen också med "lärarkandidaterna".39

I den fortsatta redovisningen nedan används begreppet "föreställning" då jagsyftar på ett mer generellt och grundläggande tanke- och tolkningsmönster ienlighet med umeågruppens grundläggande definition. Termen "uppfattning" användsi sammanhang som mer direkt ansluter till individers konkreta utsagor omenskilda fenomen och där tolkningen av utsagorna hålls på en mer begränsad ochkonkret nivå. Termen "grundsyn" används fortsättningsvis i framställningen somen sammanfattande uttryck för föreställningar och uppfattningar.FÖRESTÄLLNINGAR OCH FÖRSKOLANS PEDAGO­GISKA VERKSAMHETDe förskollärare som utbildades under 1970-talet eller tidigare var under de förstaåren av 80-talet verksamma i en förskola som under flera år utsatts för påverkanoch förändringar. Idéer om innehåll och arbetssätt hade avlöst varandra förhållandevissnabbt, samtidigt som organisatoriska och ekonomiska ramar och resurserförändrats. De olika ideologiska budskap och de olika praktiska omständigheter,som förskolepersonalen hade konfronterats med under dessa år, torde på ett ellerannat sätt ha påverkat deras egen syn på förskolan och dess verksamhet. Att det utei förskolorna arbetade förskolepersonal med olika synsätt på förskolans verksamhetkan tyckas självklart. Viss kunskap om de olikheter som kunde finnas inompersonalgruppen hade också framkommit genom forskning på området. 9Kunskapen om förskolans faktiska praktik var dock mycket begränsad. 10Förskollärarna i min förundersökning hade officiellt givna, gemensamma ochövergripande mål för förskolan att sträva mot och givna riktlinjer för arbetssättetatt följa i verksamheten med barnen. De hade emellertid olika erfarenheter fråninstitutioner och förskoleavdelningar och de gav genom sina svar exempel på attförskolans värld inte är så entydig och enkel som den kan framstå i de officiellaskrivningarna. De som befann sig i den faktiska praktiken gav olika uttryck förhur de såg på centrala verksamhetsbegrepp. Detta understryker att förskolanspedagogiska verksamhet inte kan tas för given. De mål och riktlinjer som uttrycksi skrifter som arbetsplan och pedagogiska program tycks varken beskriva vad "denverkställande personalen" tänker om förskolan eller hur deras praktik ser ut. 11Med en viss föreställning följer också handlingsberedskap. Det är rimligt attanta, att förskollärarens föreställningar om verksamheten påverkar hennes/hans 12arbete i barngruppen. Förskolepersonalens praktiska agerande bestäms emellertid9Kärrby ( 1980); Norén -Björn (1980); Ekholm & Hedin (1987); Hasselgren (1981).Försöksverksamhet med av forskarna styrt förändrat arbetssätt påg ick dock på flerahåll under ledning av förskoleforskare som granskat och utvärderat resultaten i form avbarnens prestationer inom olika områden. Se t ex Sundeli (1988); Pramling(1986,1988).Se även Kärrby (1 980,1986) och Dahlberg & Åsén (1986).I fortsättningen behandlar jag "förskolläraren" o ch "förskollärarna "som femininumtrots att båda k önen finns representerade i yrkeskåren och i min undersökningsgrupp.Av praktiska skäl, och av - vad gäller undersökningen - sekretesskäl, väljer jag detgenus som är vanligast förekommande i gruppen. På samma sätt gör jag ifortsättningen också med "lärarkandidaterna".39

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!