fulltext - DiVA Portal

ningens tid" som från den nya arbetsplanens tid. Synen på förskolans pedagogikoch arbetssätt varierade alltså såväl bland de yrkesverksamma som hoskandidaterna. Någon "gemensam grundsyn" på dessa frågor tycktes inte föreligga.Lärarutbildningen har i många sammanhang betonats som ytterst viktig för attge personalen inom förskolan och skolan en "gemensam grundsyn". 144 Meddetta menas ofta en gemensam syn på barnen, på deras utveckling ochgrundläggande behov. Den pedagogiska grundsynen eller synen på centralabegrepp i pedagogiken har annars uppmärksammats i liten utsträckning iförskolesammanhang. Det är närmast i de ovan nämnda undersökningarna avKärrby och Hasselgren som detta gjorts. 145 Man kan påstå att deras undersökningarvisat att någon gemensam grundsyn inte kan sägas utmärkaförskollärare och lärarkandidater.Det är förskolepersonalen som i sista hand skall tolka de riktlinjer som finnsför verksamheten. Den skall omsätta givna intentioner i praktisk verksamhet ochhar ansvaret för den konkreta gestaltningen av pedagogiken i förskolan. Förskollärarnaär de i personalgruppen som har pedagogisk utbildning och de ses ocksåsom huvudansvariga för den pedagogiska delen av förskolans totala verksamhet.146 Intressant att fråga sig är om sådan olikheter i tänkandet om förskolan,som tycks föreligga bland förskollärare, också avspeglar sig i den praktiskaverksamheten i barngruppen. En lika intressant fråga är den hurförskollärarutbildningen formar synen på förskolans centrala begrepp och på denpedagogiska verksamheten.SAMMANFATTNINGUtifrån olika källor och infallsvinklar har jag försökt teckna en bild avförskolans utveckling under 1970- och början av 1980-talet. Diskussioner ochbeslut i riksdagen, förskollärarnas fackliga aktivitet, den pedagogiskaforskningen, förskollärarutbildningen och egna erfarenheter från denna utbildninghar givit bidrag.Den bild av förskolan som f ramträder, är bilden av en samhällsinstitution somunder en kort tidsrymd - cirka tio år - har genomgått många förändringar och därskilda förväntningar har ställts från olika håll. I och med att den allmännaförskolan infördes och mål för dess verksamhet formulerades och antogs avriksdagen, blev förskolan en offentlig samhällsinstitution för fostran och tillsyn.Betydligt många fler barn än tidigare kommer nu i kontakt med förskolan ochbarnens tillvaro där kan inte längre betraktas som en privatsak. Riktlinjer förarbetssätt och innehåll i förskoleverksamheten togs fram av tillsynsmyndighetenpå uppdrag av regering och riksdag. Riktlinjerna förändrades med utvecklingen av144SOU 1985:22 s 204 ff; se även Wiechel (1981); Lindh-Munther (1987).145Hasselgren (1981); Kärrby (1981).146 j "pörslag till Pedagogiskt program för förskolan" (Socialstyrelsen 1983) talasom att "Förskolan verksamhet måste ledas av pedagogiskt utbildad personal med såvälteoretisk som praktisk kompetens", s 56 men man talar inte explicit om vilkenpersonalkategori som här åsyftas. Förskollärarna själva anser att det är de som hardenna kompetens till skillnad från barnskötarna. Se hänvisningarna i not 41.35