fulltext - DiVA Portal

fulltext - DiVA Portal fulltext - DiVA Portal

diva.portal.org
from diva.portal.org More from this publisher
12.07.2015 Views

arnens utveckling är beroende av kontinuitet i kontakten med vuxna och medundervisnings- och fostransformer. De åtgärder, som föreslås för att förhindra attproblem uppstår för barnen, är av organisatorisk art; gemensamma lokaler förförskola och lågstadium, eller delvis gemensam utbildning för förskollärare ochlågstadielärare. Gemensam huvudman för förskola/skola är en annan organisatoriskåtgärd som föreslås i strävan att förena mål och praktisk verklighet. 119Ett annat exempel på forskning om "idé kontra verklighet" i förskolan erbjuderGunni Kärrbys studie om dialogpedagogiken i förskolan. 120 Kärrby undersöktegenom intervjuer med personalgrupper vad de, som var verksamma ibarngrupperna lade in i begreppet dialogpedagogik och hur de menade att dentillämpades. Hon fann att dialogpedagogiken i mycket liten utsträckning var enrealitet i barngrupperna. Begreppet hade presenterats oklart för personalen, somvar osäker på vad dialogpedagogik egentligen innebar. Personalen tolkadebegreppet utifrån tidigare egna erfarenheter. Främst hade man uppfattat dialogpedagogiksom en ökad individcentrering, där barnets personliga egenskaper ochutvecklingsnivå skulle styra verksamheten. Personalen menade att detta var svårtatt genomföra i praktiken på grund av olika organisatoriska hinder och brister ibarnens mognad och sociala bakgrund. Dialogpedagogiken kom därför inte att fådet genomslag och bli den förnyande kraft i förskolan som man förväntat sig,enligt Kärrby. Samma psykologiska utgångspunkter och organisatoriskalösningar när idé och verklighet inte överensstämmer återfinns här, som i tidigaregivna exempel, både hos den intervjuade förskolepersonalen och hos forskarensjälv.Kärrbys studie är intressant i det avseendet att hon söker komma åt hur de,som är med och omsätter givna riktlinjer till praktisk verksamhet, självauppfattar sin verklighet och de givna riktlinjerna. Studien stannar dock vidintervjuer med personalen, varför det endast är utsagorna om praktiken och inteden faktiska praktiken, som kan diskuteras.Efter 1980 kunde man ta del av forskning inriktad på att mäta effekterna avförskolans verksamhet. Arbetsättet enligt barnstugeutredningens riktlinjerifrågasattes, då det inte ansågs uppfylla de krav på effektivitet som nu blivitvanligare. En utgångspunkt var att det för effektiv inlärning krävs att de vuxnainom förskolan står för tydlighet, struktur och planering, något som man antogsaknades i ett dialogpedagogiskt arbetssätt. 121 Forskningsinriktningen som sådanpassar således väl in i det avståndstagande från dialogpedagogiken som kan läsasut av den nya arbetsplanen. Det senare 80-talets utveckling aveffektivitetsstudierna står klar när man kan notera att det är finansdepartementetsom initierat en av de mera uppmärksammade rapporterna om kvalitet iförskolan. 122Jämsides med den normativa, föreskrivande forskningen pågick också andrastudier av förskolan. En kritisk forskning, där förskolans mål och arbetssätt intetogs för givna utan granskades utifrån ett samhällsperspektiv och som fokuserade119Se t ex Krook ( 1978); Wiechel (1981).120Kärrby ( 1980).121Johansson (1986).122Finansdepartementet (1988).28

pedagogiska problem och konsekvenser snarare än psykologiska, kan ocksååterfinnas i 1970-talets forskningsutveckling. T ex granskades uppfostran och dennya förskolan av Eva-Marie Köhler 123 medan Daniel Kallos analyserade dialogpedagogikenoch dess vetenskapliga och samhälleliga grund. 124 Båda menade attden ideologiöverföring som sker i förskolan är dold men att den ändå helt klartsker på de sociala mellanskiktens villkor. Förskolan kan på så sätt inte vara braför alla barn. Endast de som i övrigt lever enligt mellanskiktens förutsättningarkan på ett gynnsamt sätt utnyttja och tillgodogöra sig den kunskap och de normersom dialogpedagogiken förmedlar. Förskolebarn som inte hör hemma i dessasociala sammanhang får i stället underkasta sig de värderingar och beteenden sområder i förskolan och de får också tidigt lära sig att acceptera detta. 125Även Billy Ehn diskuterar förskolan i ett samhälleligt sammanhang i sinaetnologiska studier av förskolan som egen kulturell miljö. 126 Daghemmets livär, enligt Ehn, skilt från samhället i övrigt och har särskilda normer för beteendeoch umgänge. Daghemslivet fostrar på ett sätt som kan bekrivas utifrån det tillsynes motsägelsefulla begreppsparet tveksamhet och ordning. Ehn menade ocksåatt förskolans liv och pedagogik företräder medelklassens ideologi. Det somhänder och sker i förskolan är ett uttryck för den makt över, och ambivalensinför, den offentliga fostran som medelklassen representerar.Ehn byggde sin beskrivning av daghemmen på de deltagande observationer hangjorde på några avdelningar, när han vikarierade som barnskötare. Man kan sägaatt han genom kritisk analys av empiriska fakta både gett en bild av ochförståelse för förskolans praktik. Pedagogisk forskning som förenar kritisk teorimed empiri från förskolans vardag hade däremot knappast någon företrädare vidbörjan av 1980-talet. Det är först senare som den arten av förskolestudierbedrivits. 127Ytterligare en inriktning, som kan sägas ha etablerats inomförskoleforskningen vid början av 1980- talet, är forskning om "tänkandet." BiörnHasselgren hai studerat former för tänkandet i sin undersökning av förskollärarkandidatersuppfattning av lek, 128 där "uppfattning av" avser förståelseformen i123Köhler (1978, 1980).124Kallos (1978).125Köhler (1980).126Ehn (1983).127 Där emot var sådan forskning, där empiri från och kritisk analys av den faktiskapedagogiska verksamheten, något mer företrädd, när det gäller den obligatoriskaskolan. Se t e x Lundgren (19 81); Callewaert & Nilsson (1979,1980). Under ledning avLundgren har på senare år äv en förskolan granskats m ed den s k ramfaktorteorin (seLundgren 1984) som referensram. Dahlberg har utifrån ramfaktorteoretiska utgångspunkterstuderat både förskolans organisation och innehåll. Se Dahlberg & Åsén(1986a, b). Se även Bernstein & Lundgren (1983). Kärrbys studier av livet i förskolankan också i viss mån nämnas här. Kärrby har kartlagt styrfaktorer för förskolans pedagogiskaarbete och genom observationer av barn i förskolan kartlagt deras aktiviter,språk och gruppmönster, samt diskuterat samband mellan bakgrundsfaktorer ochbarnens bete ende, Kärrby ( 1986). Även Dencik mfl (1988) har i ett omfattande projektstuderat barn i förskolan mot barngurnd av deras totala social situation.128Hasselgren (1981).29

pedagogiska problem och konsekvenser snarare än psykologiska, kan ocksååterfinnas i 1970-talets forskningsutveckling. T ex granskades uppfostran och dennya förskolan av Eva-Marie Köhler 123 medan Daniel Kallos analyserade dialogpedagogikenoch dess vetenskapliga och samhälleliga grund. 124 Båda menade attden ideologiöverföring som sker i förskolan är dold men att den ändå helt klartsker på de sociala mellanskiktens villkor. Förskolan kan på så sätt inte vara braför alla barn. Endast de som i övrigt lever enligt mellanskiktens förutsättningarkan på ett gynnsamt sätt utnyttja och tillgodogöra sig den kunskap och de normersom dialogpedagogiken förmedlar. Förskolebarn som inte hör hemma i dessasociala sammanhang får i stället underkasta sig de värderingar och beteenden sområder i förskolan och de får också tidigt lära sig att acceptera detta. 125Även Billy Ehn diskuterar förskolan i ett samhälleligt sammanhang i sinaetnologiska studier av förskolan som egen kulturell miljö. 126 Daghemmets livär, enligt Ehn, skilt från samhället i övrigt och har särskilda normer för beteendeoch umgänge. Daghemslivet fostrar på ett sätt som kan bekrivas utifrån det tillsynes motsägelsefulla begreppsparet tveksamhet och ordning. Ehn menade ocksåatt förskolans liv och pedagogik företräder medelklassens ideologi. Det somhänder och sker i förskolan är ett uttryck för den makt över, och ambivalensinför, den offentliga fostran som medelklassen representerar.Ehn byggde sin beskrivning av daghemmen på de deltagande observationer hangjorde på några avdelningar, när han vikarierade som barnskötare. Man kan sägaatt han genom kritisk analys av empiriska fakta både gett en bild av ochförståelse för förskolans praktik. Pedagogisk forskning som förenar kritisk teorimed empiri från förskolans vardag hade däremot knappast någon företrädare vidbörjan av 1980-talet. Det är först senare som den arten av förskolestudierbedrivits. 127Ytterligare en inriktning, som kan sägas ha etablerats inomförskoleforskningen vid början av 1980- talet, är forskning om "tänkandet." BiörnHasselgren hai studerat former för tänkandet i sin undersökning av förskollärarkandidatersuppfattning av lek, 128 där "uppfattning av" avser förståelseformen i123Köhler (1978, 1980).124Kallos (1978).125Köhler (1980).126Ehn (1983).127 Där emot var sådan forskning, där empiri från och kritisk analys av den faktiskapedagogiska verksamheten, något mer företrädd, när det gäller den obligatoriskaskolan. Se t e x Lundgren (19 81); Callewaert & Nilsson (1979,1980). Under ledning avLundgren har på senare år äv en förskolan granskats m ed den s k ramfaktorteorin (seLundgren 1984) som referensram. Dahlberg har utifrån ramfaktorteoretiska utgångspunkterstuderat både förskolans organisation och innehåll. Se Dahlberg & Åsén(1986a, b). Se även Bernstein & Lundgren (1983). Kärrbys studier av livet i förskolankan också i viss mån nämnas här. Kärrby har kartlagt styrfaktorer för förskolans pedagogiskaarbete och genom observationer av barn i förskolan kartlagt deras aktiviter,språk och gruppmönster, samt diskuterat samband mellan bakgrundsfaktorer ochbarnens bete ende, Kärrby ( 1986). Även Dencik mfl (1988) har i ett omfattande projektstuderat barn i förskolan mot barngurnd av deras totala social situation.128Hasselgren (1981).29

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!