fulltext - DiVA Portal

arnens utveckling är beroende av kontinuitet i kontakten med vuxna och medundervisnings- och fostransformer. De åtgärder, som föreslås för att förhindra attproblem uppstår för barnen, är av organisatorisk art; gemensamma lokaler förförskola och lågstadium, eller delvis gemensam utbildning för förskollärare ochlågstadielärare. Gemensam huvudman för förskola/skola är en annan organisatoriskåtgärd som föreslås i strävan att förena mål och praktisk verklighet. 119Ett annat exempel på forskning om "idé kontra verklighet" i förskolan erbjuderGunni Kärrbys studie om dialogpedagogiken i förskolan. 120 Kärrby undersöktegenom intervjuer med personalgrupper vad de, som var verksamma ibarngrupperna lade in i begreppet dialogpedagogik och hur de menade att dentillämpades. Hon fann att dialogpedagogiken i mycket liten utsträckning var enrealitet i barngrupperna. Begreppet hade presenterats oklart för personalen, somvar osäker på vad dialogpedagogik egentligen innebar. Personalen tolkadebegreppet utifrån tidigare egna erfarenheter. Främst hade man uppfattat dialogpedagogiksom en ökad individcentrering, där barnets personliga egenskaper ochutvecklingsnivå skulle styra verksamheten. Personalen menade att detta var svårtatt genomföra i praktiken på grund av olika organisatoriska hinder och brister ibarnens mognad och sociala bakgrund. Dialogpedagogiken kom därför inte att fådet genomslag och bli den förnyande kraft i förskolan som man förväntat sig,enligt Kärrby. Samma psykologiska utgångspunkter och organisatoriskalösningar när idé och verklighet inte överensstämmer återfinns här, som i tidigaregivna exempel, både hos den intervjuade förskolepersonalen och hos forskarensjälv.Kärrbys studie är intressant i det avseendet att hon söker komma åt hur de,som är med och omsätter givna riktlinjer till praktisk verksamhet, självauppfattar sin verklighet och de givna riktlinjerna. Studien stannar dock vidintervjuer med personalen, varför det endast är utsagorna om praktiken och inteden faktiska praktiken, som kan diskuteras.Efter 1980 kunde man ta del av forskning inriktad på att mäta effekterna avförskolans verksamhet. Arbetsättet enligt barnstugeutredningens riktlinjerifrågasattes, då det inte ansågs uppfylla de krav på effektivitet som nu blivitvanligare. En utgångspunkt var att det för effektiv inlärning krävs att de vuxnainom förskolan står för tydlighet, struktur och planering, något som man antogsaknades i ett dialogpedagogiskt arbetssätt. 121 Forskningsinriktningen som sådanpassar således väl in i det avståndstagande från dialogpedagogiken som kan läsasut av den nya arbetsplanen. Det senare 80-talets utveckling aveffektivitetsstudierna står klar när man kan notera att det är finansdepartementetsom initierat en av de mera uppmärksammade rapporterna om kvalitet iförskolan. 122Jämsides med den normativa, föreskrivande forskningen pågick också andrastudier av förskolan. En kritisk forskning, där förskolans mål och arbetssätt intetogs för givna utan granskades utifrån ett samhällsperspektiv och som fokuserade119Se t ex Krook ( 1978); Wiechel (1981).120Kärrby ( 1980).121Johansson (1986).122Finansdepartementet (1988).28