fulltext - DiVA Portal

Socialstyrelsen följde upp utredningens rekommenderade arbetssätt för förskolan.I de arbetsplaner som styrelsen publicerade till vägledning för personaleni deltidsgrupp och daghem spelade dialogpedagogiken en viktig roll. Den beskrevssom avgörande för innehåll och arbetsformer och av stor betydelse för det enskildabarnets utveckling i förskolan. 64 "Dialogen", det utvecklande samtalet som personalenskulle föra med individuella barn eller i små grupper med barn samt medvarandra, lyftes fram som kännetecken för arbetssättet. Man kan säga attdialogpedagiken var processorienterad. Det var samspelet mellan invider sombetonades, inte resultatet av detta samspel. 65Med den psykologiska grundsyn som präglade förskolevärlden underdialogpedagogikens tid, sågs problem, som kunde uppstå i verksamheten, i storutsträckning som relationsproblem och det var också problemlösningar påindividnivå som rekommenderades 66 ; de vuxna i förskolegruppen borde utbildasig mer, planera bättre och visa större konsekvens i sitt arbete för att på så sätt fålugnare barn med känsla för ansvar. Barnen skulle då också få bättre möjligheteratt lära in grundläggande färdigheter och begrepp.Personalen på förskolan, framför allt på daghemmen, var sammansatt av olikapersonalkategorier med olika utbildningsbakgrund. Barnstugeutredningen hävdadeatt personalen skulle fungera i s k arbetslag 67 , något som tolkades olika på olikahåll. Mycket tid och kraft gick åt i personalgrupperna att försöka få dessaarbetslag att fungera i enlighet med hur man själv uppfattade riktlinjerna fördenna arbetslagsprincip. 68Drygt fem år efter det att den allmänna förskolan införts, befann sigförskolepersonalen fortfarande i en förskola stadd i förändring. Lagstiftningenkring barnomsorgen hade omarbetats ett antal gånger och förskolan blev 1980definitivt en del av samhällets social- och familjevård. 69 Dialogpedagogiken, förskolansarbetssätt som också ansetts idealiskt för andra skolformer, 70 hade en tidifrågasatts från olika håll. 71Aren runt 1980 var för förskolepersonalen en tid av motsägelser. Barnstugeutredningenstod fortfarande för de givna riktlinjer som personalen ute i barngruppernaskulle följa. Dessa dominerades, som nämnts, av ett individualiakttagelservar mycket viktiga som ett led i utbildningen. Se även Schill (1971);Bruun (1 973).64Socialstyrelsen (1975 a,b).65Op cit; Schyl-Bjurman & Strömberg-Lind (1975)66SOU 1972:26, s 136f, SOU 1975:67. 58 f; Schyl-Bjurman & Strömberg-Lind op cit.Som en konsekvens av denna betoning av samspelstänkande och subjekt-subjektrelation(se ovan not 61) ifrågasattes också de klassiska barnobservationerna inomförskolan och förskollärarutbildningen. I stället förordades "deltagande observation"och iakttagelse av och reflexion över de vuxnas eget agerande. Se t ex SOU 1975:67,bil 6.67SOU 1975:67.Lidholt & Rollander (1982); Esting & Gunnarsson (1983).69SFS 1980:620; PRU-gruppen (1980); Lindh-Munther (1986).70 Se Svenska Facklärarförbundet (1979); Selander (1982).71Bl a Callewaert & Kallos (1976); Kallos (1978); KRUT 1977, nr 2.18