fulltext - DiVA Portal

hänsyn till lokalutformning och personalbesättning. Tidigare, i de s kspädbarnsgrupperna eller koltbarnsgrupperna, hade sådan hänsyn tagits.Dialogpedagogikens uppgång och borttynandeBarnstugeutredningen, som gett underlag till förslaget om en allmän förskola,gav också riktlinjer för den pedagogiska verksamheten i deltidsgrupperna ochdaghemmen.^9 I flera av de betänkanden som utredningen producerade, 60presenterades "ett förskolepedagogiskt förhållningssätt" genom att åtskillnadgjordes mellan tre olika modeller för förskolepedagogik; den förmedlingspedagogiska,den utvecklingspedagogiska och den dialogpedagogiska modellen.Den första ansågs passivisera barnet genom att det helt vilar på den vuxne attvälja både mål och medel för barnets verksamhet. Den vuxne är den styrande ochledande i kontakten mellan barn och vuxna. Den andra modellen, denutvecklingspedagogiska, beskrevs i termer av att den vuxne har en passiv,avvaktande roll i den direkta kontakten med barnet. Hon/han skall främst beredagoda utvecklingsbetingelser för barnets medfödda, inneboende möjligheter ochkrafter.Den dialogpedagogiska modellen, slutligen, framhölls av barnstugeutredningensom den mest gynnsamma och önskvärda. I dialogpedaogiken sker ett samspelmellan barn och vuxna, menade man. Båda parter, barn och vuxen, utvecklas. Iett sampel mellan erfaren och oerfaren, mellan vuxen och barn, kan barnetutvecklas och ta in omvärlden i nära kontakt med den vuxne. Samtidigt lär sigden vuxne något nytt. Genom att aktivt utforska omvärlden utvecklar barnet sinakunskaper. Också barnets självständighet och individualitet utvecklas genom attdess känslor och tänkande hela tiden får respons från den vuxne. 61Barnstugeutredningen motiverade dialogpedagogiken utifrån kognitiv och individualpsykologiskteori. 62 Tidigare förordat arbetssätt för förskolan, den utvecklingspsykologiskamodellen, vilade framförallt på utvecklingspsykologisk teoridär barnets motoriska och emotionella utveckling hade stor plats. 6359SOU 1972:26, 27.60SOU 1972:26, 27; SOU 1974:42; SOU 1975:67.61Se även Schyl-Bjurman & Strömberg-Lind (1975). Författarna medverk ade i barnstugeutredningensom sekreterare respektive expert. I "Dialogpedagogik" försöker dekonkretisera och klargöra begreppet mer än vad som gjordes i betänkandet. Författarnatalar bl a om att relationen mellan barn och vuxna måste vara en "subjektsubjektförhållande",i stället för en "subjekt-objektrelation"(s 4 5) som i t ex förmedlingspedagogiskmodell. De betonar också att d ialogpedagogik är e tt förhållningssättsom genomsyrar all verksamhet i förskolan och inte endast berör relat ionen barn o chvuxna utan även relationerna mellan d e vuxna på förskolan. Det är i "dialogen" med detenskilda barnet s om personalen tillsammans med barnet "upptäcker den gemensammaverkligheten", (s 48)62Framför allt var det Piagets och Bruners teorier om tänkandets utveckling sombetonades. Även E H Eriksons teori om jag-utvecklingen samt i viss mån G H Meadssocialpsykologiska teori användes i argumentationen för dialogpedagogik.63Här var det främst Gesell och Bühler som dominerade. De blivande förskollärarnatränades mycket i barnobservationer i dessa forskares anda. Utvecklingspsykologiska17