fulltext - DiVA Portal

att arbete är detsamma som "barnens lek". Vanligast är att förskollärarna serarbete i förskolan som "förelagda uppgifter".Lek i förskolan uppfattas som "ett diagnostiskt instrument", "ett sättatt lära" eller som "en terapeutisk nödvändighet". Uppfattningar om leksom ett sätt att lära och som "terapi" är lika utbredda bland förskollärarna.Inlärning i förskolan uppfattas som "begreppsbildning och intellektuellutveckling", som "social fostran och färdighetsträning" eller som"ökad kompetens genom allt som sker". Det är främst uppfattningar ominlärning som social fostran som framträder bland förskollärarna i studien.1:3. Endast i viss utsträckning kan man se att förskollärarnas praktiköverenstämmer med de föreställningar som de ger uttryck för i intervjuerna.Förskollärarna agerar mer lika i barngrupp än vad deras tänkande om förskolan geranledning att anta att de skulle göra. Förskollärare på samma avdelning agerar merlika varandra än med kollegor på annan avdelning.Förskollärarna uttrycker i sin praktik föreställningar om att förskolan är en"institution för anpassning". Endast i enstaka fall kan man i förskollärarnaspraktik se uttryck för föreställningen att förskolan är en "institution förutveckling". Kompensationstänkandet återfinns inte i det vardagliga handlandet ibarngruppen.Vad gäller verksamheterna arbete, lek och inlärning kan man i aktta en någotstörre överensstämmelse mellan förskollärarnas uppfattningar och handlande. Allakategorier av uppfattningar om verksamhetsbegreppen återfinns i praktiken.Tydligast genomslag har dock uppfattningarna att arbete är "förelagd uppgift", attlek är en "terapeutisk nödvändighet" och att inlärning är "social fostran ochfärdighetsträning".II. Lärarkandidaternas föreställningar och uppfattningar förändras under derasutbildningstid men inte så att de får ett enhetligt tänkande. Kandidatgruppen är likaheterogen med avseende på tänkandet om förskolan när den börjar som när denavslutar sin utbildning, trots att flertalet uppvisar förändringar.Föreställningar om förskolan som en "institution för anpassning" är vanligasthos kandidaterna när de börjar så väl som när de slutar utbildningen."Kompensationstänkandet" är företrätt endast av ett fåtal vid utbildningens början.Vid avslutad utbildning är ett sådant tänkande vanligare. Föreställningar omförskolan som en "institution för utveckling" har ett fåtal företrädare vid bådaintervjutillfällena.Vad gäller uppfattningar om verksamhetsbegreppen kan man säga attlärarkandidaterna har "pedagogiserats" i sitt tänkande under utbildningstiden. Eftergenomgången utbildning utgår de i högre grad från den vuxne och dennes aktivitetnär det gäller den pedagogiska verksamheten. Uppfattningar som är mer"barncentrerade" eller "psykologiserade" förekommer i mindre utsträckning efterutbildningen än före. Undantag utgör dock uppfattningar om inlärning där "ökadkompetens genom allt som sker" har fler företrädare efter utbildningen än före.162