fulltext - DiVA Portal

där man ser måltiden som ett viktigt tillfälle för småbarnen att träna sin motorik,legitimerar ett agerande där de vuxna inte behöver ge barnen hjälp så ofta.Förskollärare 5 och 6 representerar uppfattningar om verksamheten som kan sessom uttryck för ett "pedagogiserat tänkande". Utifrån de resonemang jag fört ovan,kan man då också se att det för dessa två förskollärare blir möjligt att bådeförstärka sina uppfattningar genom den praktik de utövar och att utöva sin praktiki linje med de föreställningar de har.När Ylva observerades var situationen en annan. Alla barnen var äldre.Ytterligare ett mycket litet barn hade börjat på avdelningen och Lilla De var intelängre yngst. Lilla De var fortfarande ofta ledsen. Nu fanns det emellertid mer tidmed de små barnen. Tvärgruppsindelningarna gjorde att övriga barn oftare äntidigare befann sig på annat håll i daghemmet, färre behövde hjälp med rutiner ochi omsorgssituationer. Det rådde nu en situtation där Ylva, med sitt "barncentrerade"tänkande också hade praktiska möjligheter att agera i enlighet med detta. Ylva varäldst av personalen på avdelningen och hade varit yrkesverksam som förskollärarelängst. Hon hade också egna barn vilket de övriga förskollärarna inte hade. Ylvaagerade överhuvud taget mer som en "mamma" i barngruppen gentemot de små änvad de övriga vuxna gjorde.Rutinerna vid lunchen är desamma vid de två observationsperioderna, dvs olikapersoner hjälper barnen under olika moment vid maten beroende på vilket schemarespektive förskollärare har för dagen. Personalen arbetar efter en schemaläggning,där man strävat efter att vara rationell med tanke på personalens raster, daghemmets/avdelningensrutiner och tider, men där effekten för de små barnens del ivissa avseenden blir negativ.I Ylvas agerande, där hon övervakar de små barnens ätande och även hjälperdem, ser jag ett samband mellan hennes långa erfarenhet av små barn, både frånyrket och från familjen och de föreställningar om förskolan som en institution förutveckling. Trots schemaläggningen, som kan hålla henne borta länge från barnenslunch, kontrollerar hon att de minsta barnen verkligen fått i sig sin mat.Även Ylva har alltså möjlighet att i stor utsträckning agera enligt sinaföreställningar och uppfattningar om förskolan - hon utnyttjar de möjligheter somfinns. Hon kan också hindras av otillräckliga resurser. När det fattas material ellerkunskaper (se ovan s 140) kan hon inte fullfölja intentionen att stödja barnensönskningar och behov.En jämförelse mellan de enskilda förskollärarnas föreställningar om förskolanoch deras agerande i barngruppen får vi genom att studera tabell 19. En sådanjämförelse visar att förskollärarna, i sin praktik är mer lika varandra än vad de är isina föreställningar om förskolan. Variationen i gruppen är större i "föreställningsvärlden"än i praktiken. Förskollärare som arbetar på samma avdelning,(Daghemmen I, II och III) är också mer lika varandra i praktiken än iföreställningarna. Härvidlag är det endast en förskollärare, Ylva, som agerar någotannorlunda än sina närmaste arbetskamrater.Förskollärarna i deltidsgrupp agerar också de i grunden betydligt mer likartat än vadde skulle kunna göra enligt de föreställningar om förskolan de uttryckt. T ex är de isin praktik betydligt mer "anpassningsinriktade" än vad som uttrycktes i intervjuerna,något som till stor del kan förklaras utifrån förutsättningarna för deraspraktiska verksamhet. De har av tradition och förväntingar från olika håll, en159