fulltext - DiVA Portal

mamman har ett konstnärligt yrke, pappan är läkare och de kan båda två ställa sinakunskaper och tjänster till daghemmets förfogande. Ofta blir dessa barn ocksålämnade sent och hämtade tidigt och har alltså inte så långa dagar på daghemmet.På daghemmet förekommer samarbete mellan de olika avdelningarna, framförallt vid "vilan" och i de s k tvärgrupperna. Då är barnen uppdelade efter ålder så attalla 3- och 4-åringar bildar en grupp, och alla 5-åringar en annan. En tid finnsendast en 6-åring på hela daghemmet. Hon går då till deltidsgruppen som finns isamma byggnad, varje förmiddag. Efter sommaren finns det fler 6-åringar som dåbildar en egen "tvärgrupp".När de minsta barnen sover på sin avdelning efter lunchen har de äldre barnen"läsvila" i sina tvärgrupp på någon av avdelningarna. Denna lässtund fungerar somen vilo-och "gosestund" med någon av de vuxna. Många barn halvsover och tycksinte orka lyssna; läsningen söver, lugnar och dämpar barnen.Varje förmiddag hålls samlingar före lunchen. Förskollärarna turas om att ledaden, beroende på vilket schema de har för dagen. Alla samlas då i lekhallen i enring. Man förrättar upprop, almanackan tas fram och något barn drar datumlappen,de vuxna informerar om vad som kan bli a ktuellt, för dagen eller senare i veckan;badhusbesök, utflykt till skogen etc. Vid samlingen behandlas också det "tema"man för tillfället har. "Vår mat" var temat under några observationsdagar.Samlingen är ofta mycket stökig och orolig - ibland med en varm och gladstämning i stökigheten, ibland med irritation, gråt och gnäll bland barnen. Samlingenblir i praktiken mest en fråga om att hålla reda på barnen; att bokstavligensamla dem i en hög. Helst skall barnen sitta i en ring på golvet vilket är mycketsvårt för dem. De små barnen ålar sig loss eller kilar sin väg. Barnen tycks tadenna stund som ett tillfälle då de kan protestera mot vad de vuxna beslutar attbarnen skall göra.Barnen har möjlighet att vinna den kamp som ibland uppstår. Exempelvis villde vuxna en varm och vacker dag inställa ett badhusbesök för att i stället ta framen badbalja åt barnen ute på gården så att alla kan vara ute i solen. Barnen hållerfast vid att de skall åka in till stan och gå på badhuset. Resultatet av diskussionenblir också avfärd till badhuset och badbalja på gården åt dem som av olika skäl intekan följa med.Rutiner och regler framhålls som viktiga i gruppen. Alla förskollärare är nogamed vissa rutiner och regler; handtvätt före maten, tandborstning efter, sköljningav tallrik efter lunch, galonbyxor ute om det är blött. De påminner barnen, kontrolleraribland men nöjer sig med att de ser barnen i tvättrummet och att barnen ärvåta om händerna. Tandborstning är mycket viktig. Var barnen borstar tänderna ärinte viktigt; det går lika bra att sitta på pottan som att stå vid ett tvättfat.Dukningsuppgiften fördelas genom lottdragning, vilken sker i början av samlingenföre lunch varje dag efter uppropet. De barn som får en "dukningslott" gårdirekt ut med ansvarig vuxen för att duka åt de andra som fortsätter samlingen. Detanses viktigare att barnen är med och dukar än att de deltar i den fortsattasamlingen, där man samtalar en stund om ett aktuellt ämne, sjunger någon sångtillsammans och ofta avslutar med en gemensam lek. Barnen får alltså lämnasamlingens gemenskap för att utföra en uppgift som är bestämd av de vuxna. Debarn som lotten har fallit på måste följa med ut från samlingen, antingen de villeller inte. Ofta är dock denna uppgift åtråvärd för barnen. Fler vill ibland sysslamed dukning än vad förskollärarna tycker är lämpligt. Är det något barn som138