fulltext - DiVA Portal

INLEDNINGBarnomsorgen och då framför allt förskolan har under de senaste 15-20 åren haft engiven plats i den politiska, pedagogiska och allmänna samhällsdebatten. Nu, ibörjan av 1990, inriktas den debatten framför allt på bristen på daghemspersonaloch på svårigheterna att rekrytera utbildade förskollärare till barnomsorgen. I TVoch dagspress ser man i dag ofta artiklar och reportage där det talas om kris förfamiljer som inte får sina utlovade daghemsplatser. Nybyggda daghem kan inteöppnas på grund av personalbrist och fungerande daghem måste stänga, då storadelar av personalen slutar och går över till annan verksamhet.Personalbristen är i dag främst ett storstadsproblem, men den bidrar starkt tillfarhågorna att de beslut som riksdagen 1985 tog om "förskola för alla barn 1991"inte skall kunna verkställas. Kring förskolans "kris" som tillsynsinstitution, menäven som pedagogisk institution, samlas nu politiker, tjänstemän, utredare ochforskare för diskussioner, problemanalys och förslag till åtgärder. 1I dag är det kanske främst förskolan som tillsynsinstitution, som tilldrar siguppmärksamhet inom olika samhällssektorer. Under andra perioder av förskolanshistoria har idéer, åsikter, tyckanden och forskning om förskolan som pedagogiskinstitution varit mer framträdande i politiska talarstolar och program, i massmediaoch i debattlitteratur.Bland forskare kan man klart se ett ökat intresse för förskolan inom vitt skildadiscipliner och därmed med olika intresseinriktningar och frågeställningar. Inte barainom pedagogik och psykologi forskar man nu om förskolan. I sociologi,ekonomi, statsvetenskap, etnologi, medicin har förskolan, och olika företeelserinom den, fått allt större uppmärksamhet genom åren.Detta ökade intresse från olika håll hänger samman med att förskolan under1970- och 80-talen blivit en angelägenhet för allt fler familjer. Genom denallmänna förskolans införande 1975 blev kommunerna, som bekant, skyldiga attinrätta förskoleplats åt alla sex-åringar. Samhällets fostran och undervisning nårdärigenom i stort sett alla barn ett helt år innan den obligatoriska skolan tar vid.Små barns fostran och tillsyn är inte längre enbart en privat familjeangelägenhetutan är nu en del av den offentliga sektorn. Som sådan blir den ocksåuppmärksammad av massmedia och av forskare och såsom annan offentlig och avstaten inrättad verksamhet även föremål för statens styrning och kontroll.Statens allt mer ökade inblandning i barntillsyn och förskolebarns fostran harmedfört att mål för förskolans verksamhet så småningom fastställts, på samma vissom för skolan. Nu finns en lagfäst övergripande målformulering gemensam förall förskoleverksamhet. Dessa gemensamma mål började gälla när den allmännaförskolan infördes. 2 Riktlinjer och anvisningar för förskolepedagogikens innehåll*Se t.ex. Delegationen för social forskning (1989).2Den allra tid igaste förskoleverksamheten, i form av barnkrubbor och barnträdgårdar/Kindergarten, var helt privat och saknade gemensamma mål. De olika formerna förförskola hade dessutom vitt skilda syften. Barnkrubborna stod för ren barntillsyn,barnträdgårdarna för pedagogisk verksamhet. Se t.ex.Nordin (1970); Johansson (1982)3