fulltext - DiVA Portal

Två olika uppfattningskategorier om lgk i förskolan har lika många företrädarebland förskollärarna (se tabell 8). Den ena (kategori 2) har inlärningspykologiskautgångspunkter där förskollärarens ansvar är att erbjuda pedagogiskt planerade,stimulerande tillfällen till lek. I den andra (kategori 3) är behovs-och utvecklingspykologiviktiga grundstenar. Konsekvenserna av detta blir att förskolläraren måstege rika tillfällen till barnens egen spontana lek. Hon får inte avbryta och störa denterapeutiska process som kan pågå i leken.I kategori 1 ("diagnos"), grundas lekuppfattningen på de vuxnas behov ochaktivitet. Handlingskonsekvensen här blir att förskollärarare observerar barnet idess lek och reflekterar över detta. Den kunskap om barnet hon då får kan användastill planering av aktiviteter som främjar inlärning av något speciellt eller ger stödåt barnets emotionella utveckling.Man kan betrakta lekuppfattningarna utifrån graden av de vuxnas pedagogiskainsats. Då kan kategorierna 1 och 2, "diagnos" och "inlärning", ses som att dekräver de vuxnas pedagogiska planering och konkreta handling i leksituationen.Tänkandet om lek är "pedagogiserat". Kategori 3, "terapi", fokuserar i stället barnetoch dess utveckling. Tänkandet kan sägas vara "psykologiserat". Förskollärarnasuppfattningar om lek är således i någon mån mer "pedagogiserat" än "psykologiserat".För uppfattningarna om inlärning gäller också att de olika kategorierna kan sessom mer eller mindre beroende av de vuxnas aktiva, pedagogiska insats."Begreppsbildning och intellektuell utveckling" (kategori 1) skulle då kräva mestav de vuxnas aktiva lednings- och undervisningsverksamhet. "Social fostran ochfärdighetsträning"(kategori 2) ger förskollärarna utrymme åt att bara "vara" medbarnen. Kategori 3 slutligen, "Ökad kompetens genom allt som sker" är fokuseradpå barnet. Det är barnets beteende, inte de vuxnas, som är intressant. Handlingskonsekvensför de vuxna blir att att ordna en miljö som ger rika tillfällen tillupplevelser av skilda slag.Intressant är här att åter notera en skillnad mellan förskollärarna på daghemrespektive i deltidsgrupp. Samtliga daghemsförskollärare, utom en, uppfattarinlärning främst som "fostran" medan samtliga tre deltidsgruppslärare betonar denintellektuella/kognitiva inlärningen i förskolan - en samstämmighet i uppfattningsom har sin motsvarighet beträffande arbetsbegreppet. Denna samstämmighet iuppfattningar om inlärning kan vara ytterligare ett tecken på att den gamla förskoletraditionenmed ursprung i Fröbels Kindergarten har präglat deltidsgruppslärarnastänkande. 6 Kindergarten/barnträdgården var en skolförberedande institutionmed klart pedagogiskt syfte och med innehåll och arbetssätt där just den intellektuellaträningen och stimulansen framhölls. Daghemslärarna å sin sida är verksammai en annan tradition vars grund ä r den barntillsyn med fostran och omsorgsom tidigare ansågs vara daghemmens kännetecken och prägel. 76Jfr Winberg (1987).7Köhler (1980); Winberg (1987).116