fulltext - DiVA Portal

heten, kunde troligen en övergång från "sysslor" och "aktiviteter" till "arbete" varabefrämjande. Arbete som begrepp passar också väl samman med de effektivitetsresonemangsom fördes om förskolan. "Arbete" är ett värdeladdat ord som markeraratt något viktigt och kanske oumbärligt försiggår. Tiden i förskolan utnyttjaseffektivt; barnen blir tidigt inskolade i ett "arbetsliv".Det kan tyckas följdriktigt att många av förskollärarna i undersökningsgruppenhyser uppfattningar om arbete i linje med ett sådant effektivitetsresonemang. Dessaförskollärare var också verksamma i barngrupp, i den miljö och vid den tidpunkt dåyrkesgruppens professionaliseringssträvanden började markeras. Accepterandet avarbetsbegreppet kan vara ett tecken på anpassning till de idéer om förskolans inreverksamhet, som hade lanserats tämligen hårt under några år.De förskollärare som gav uttryck för uppfattningar enligt kategori 1 och 3,"Arbete som vuxenföreteelse" och "Arbete som lek", kan kanske sägas representera"äldre" idéer om barn och arbete. Uppfattningar om att arbete är en vuxenföreteelseeller om att det är leken som är barnens arbete, ligger då mer i linje med idéernaom verksamheten i den utbildningslitteratur från mitten av 1970-talet som kanförknippas med barnstugeutredningen.De tre kategorierna kan också betraktas utifrån vem som är aktiv i "arbetet". Ikategori 1 ser man då att det helt och håller är de vuxna; i kategori 3 är det barnen.I kategori 2 förutsätts både barnens och de vuxnas aktivitetDen handlingsberedskap som låter sig utläsas i de olika uppfattningarna blirolika i de tre kategorierna. "Arbete som vuxenföreteelse" och "Arbete som lek"ställer inte samma krav på barnen som "Arbete som förelagd uppgift" gör. Engiven uppgift kan kräva kontroll av att den utförts. Den kan också kräva handledningså att den blir utförd på önskat sätt, och förskolläraren blir den somövervakar eller handleder. Om arbete i stället uppfattas som något som helt åliggerde vuxna, eller som identiskt med barns lek, har man inte dessa krav. Barnen kan"arbeta" när de själva önskar, eller det kan vara barnen själva som definieraraktiviteten och därmed också dess början och slut.På de tre daghemsavdelningarna fanns alla tre uppfattningskategorierna företrädda.På samma avdelning fanns förskollärare med olika uppfattningar. Alla tredeltidsgruppslärarna hade uppfattningar om arbete enligt kategori 2, "uppgift".Detta kan givetvis vara en slump, men det finns också möjlighet att förklaraförhållandet utifrån det faktum, att de är just förskollärare som sedan många årarbetat i deltidsgrupp.Av tradition är deltidsgruppen klarare inrikad på skolförberedande träning än vaddaghemmen är. För förskolläraren i deltidsgrupp är det därigenom naturligare attdefiniera sin yrkesroll som just förskollärare än för förskolläraren på daghem.Denna skolförebredande träning sker ofta i form av genomgång av arbetsböcker Iskolan "arbetar" skolbarnen med sina böcker och uppgifter. Det är alltså följdriktigtatt också förskolebarnen "arbetar" med sina böcker och uppgifter. Arbetsplanensnya honnörsord för förskolans arbetssätt ger ytterligare tyngd åt den delenav den "gamla" förskoletraditionen och kan därmed också förstärka förskollärarnaspedagogiska roll. 55Observera att jag inte menar att "arbete" inte tidigare använts inom förskolan. I dengamla Fröbeltraditionen var arbete ett viktigt begrepp. Jag talar här om utvecklingeninom förskolan från barnstugeutrdeningens betänkande om förskolan, och framåt.115