Mattias Sandberg : Barns relation till naturområden i staden.

143Den forskning som jag bedriver inomramen för mina doktorandstudier är en delav ett växande forskningsfält kring barns»geografier» som bland annat berör levnadsförhållanden,vardagsliv, rörlighet ochplatsanvändning. Syftet med denna artikelär att särskilt uppmärksamma stadsbarnsförhållande till naturområden i hemmetsnärhet. Detta mot bakgrund av den oro somfinns för barns förmodat minskande naturumgänge.Artikeln baseras på ett utdrag aven licentiatuppsats där ett 40-tal tioåringarsamt deras föräldrar i två bostadsområden,ett i Göteborg och ett i Stockholm, ingår(Sandberg 2009). Det ena området är ettmedelklassområde, inom stadsdelen Härlandai östra Göteborg, med blandad bebyggelseoch upplåtelseformer. Det andraområdet är ett höghusområde, byggt undertiden för det så kallade miljonprogrammet,inom stadsdelen Kista i nordvästra Stockholm.Majoriteten av befolkningen där harinvandrarbakgrund och arbetslösheten iområdet är högre än för Stockholmsområdeti genomsnitt. I studien ställdes frågorkring användning av närnaturområden,aspekter som hindrar respektive främjardetta samt vad naturmiljöer väcker för tankaroch känslor hos barnen. Nedan kommerdelar av resultatet att presenteras. Detkommer att handla om kojor, konkurrensenmellan olika fritidsaktiviteter samt likheteroch skillnader mellan barnens aktiviteter ide båda områdena.Kojor nära hemmetNärhet till naturområden kan betraktassom särskilt betydelsefullt för att barn skavistas där. Detta utifrån att barns geografiskaräckvidd, åtminstone på egen hand,är kortare än vuxnas. Barn har inte körkortoch de kanske inte tillåts att vara utepå vissa platser, under vissa tider. När detgäller vuxna görs uppskattningsvis mer änhälften av alla naturbesök i närheten avhemmet. Avståndet till naturområdet börheller inte överstiga en kilometer för att detska nyttjas frekvent (Hörnsten & Fredman2000). Majoriteten av barnen som jag studeratbor inom ett par hundra meter från ettstörre naturområde, Delsjöområdet i Göteborgrespektive Järvafältet i Stockholm.Dessutom har de båda bostadsområdenaett tämligen stort inslag av grönska kringhusen. I de områden som jag studerat ärden fysiska tillgängligheten till naturmiljöergod. Frågan som väcks då är om närhetentill naturområden spelar någon rollför att barn ska vistas där?Resultatet visar att barnen i båda områdenaspenderar tid i den bostadsnäranaturen. De leker, cyklar samt vistas därmed både föräldrar och skola. Ett av deviktigaste motiven för att vistas i närnaturenär att bygga kojor eller att leka påplatser som barnen på annat sätt gör till»sina egna». Barns intresse för kojor harockså uppmärksammats i andra studier,både nationellt och internationellt (Kylin2004, Sobel 1993). Kojan kan betraktassom en betydelsefull plats för barn att drasig undan vuxenvärlden och för att formaen egen sfär. I skogspartierna som omgerbostadsområdena finns det många spårav barns aktiviteter (figur 1). I intervjuernamed barnen framkom det dock att alladessa spår inte nödvändigtvis var teckenpå barns aktiviteter. Flera barn i Härlandakände till var hemlösa höll till i skogsområdetoch var de brukade ha sina tält ocheldstad (figur 2).GEOGRAFISKA NOTISER . 3 . 09

144Figur 1. En koja på Järvafältet. Foto: Mattias Sandberg 2008.Figur 2. Barnen berättade att de mött hemlösa i skogen där de lekt. Under en promenad medbarnen smög sig några fram och upptäckte att dagens tidning låg utanför tältet. Foto: MattiasSandberg 2008.Barnens kojor/egna platser låg vanligtvistämligen nära hemmet vilket gör detmöjligt att göra regelbundna besök. Debarn som inte hade samma vana att vistasvid kojor på fritiden berättade iställetom kojor som de hade byggt tillsammansmed fritids eller med skolan. Genom denoffentliga barnomsorgen har barnen fåttstöd i att utveckla erfarenheter kring kojbyggen.Detta menar jag säger något omden positiva föreställning som finns kringbarns aktiviteter i naturområden. I Norgehar det genomförts nationella projekt varssyfte har varit att uppmuntra barns kojbyggande.I en artikel som berör dessa tolkasdet som att vuxenvärlden betraktar barns»egen kultur» som hotad och därför är ibehov av stöd (Kjørholt 2003).Konkurrens mellan olika aktiviteterBarns fritid beskrivs som allt mer schemalagdoch inrutad. Begrepp som tidspusselanvänds för att illustrera småbarnsfamiljernassplittrade liv där de far mellan hemmet,arbetet, skolan och barnens fritidsaktiviteter(Tillberg 2001). Utifrån ett tidsgeografisktsynsätt kan en aktivitet på enplats sägas konkurrera ut en annan aktivitetpå någon annan plats. Att träna fotboll tregånger i veckan och sedan spela match påhelgerna minskar rimligtvis utrymmet förlek utomhus av det mer spontana slaget.Utifrån samma logik kan möjligheterna attaktivera sig inomhus konkurrera ut utomhusleken.Barnens fritidsaktiviteter ser tämligenolika ut i de områden som jag studerat. IGEOGRAFISKA NOTISER . 3 . 09

145stort sett samtliga barn i medelklassområdetHärlanda ägnar sig åt minst en organiseradträning, så som idrott eller musik. IKistaområdet är det endast pojkarna somhar någon form av organiserad träning.Båda bostadsområdena erbjuder relativtgoda möjligheter till idrottsträning. Dockinnebär mångfalden av aktiviteter som barneni Härlanda håller på med att de oftaskjutsas av föräldrar till andra områden föratt träna det som inte finns tillgängligt påplatsen, som hockey, simning, kampsportoch så vidare. Sammantaget är bilden attbarnen i Härlanda har mer schemalagd tidän dem i Kista. Detta resultat är i linje medandra studier som visar att barn i mer resurstarkaområden oftare har organiseradeträningar och att träningen vanligtvis skerutanför närområdet (Karsten 1998). Hurpåverkar denna »upptagenhet» och vistelseutanför närområdet möjligheterna attvistas utomhus i hemmets närhet? Innebärdet att barn får mindre tid över för närnaturvistelse?Trots att barnens fritid i Härlandaframstår som mer uppbunden såvisar studien (Sandberg 2009) att de ändåhar mer erfarenheter av aktiviteter i närnaturen,både med kompisar och med familj.En aktiv fritid med idrottsträning behöveralltså inte utesluta en aktiv fritid med lek inärnaturen.Att ha gott om tid »över» behöver åandra sidan inte innebära att barnen spenderarmer tid utomhus. Detta då det ocksåfinns mycket att sysselsätta sig med inomhus.Barnen i båda områden har mycketatt berätta om datorspel, om att chatta medkompisar över Internet och om olika TVprogram.Så här uttrycker sig två av pojkarnai Härlanda när jag undrar vad Wowär för något:Hampus: »Det är World of Warcraft, hardu inte hört det? Det är ett onlinespel.»Oskar: »Det är hela världen, jag möter kineserhela tiden.»Dock tycks inte datorspelandet helt och hålletinskränka barnens utomhusvistelse. Mångahar begräsningar för hur mycket de får sittaframför skärmarna. En del föräldrar inskränkerbarnens tid genom att viss datortid skakompenseras med motsvarande tid utomhusför lek. Utifrån barnens berättelser märktesdet att de var medvetna om att ohämmatdatorspelande inte var accepterat av föräldrarna.Barnen i Kistaområdet berättadeockså om en annan slags restriktion, nämligenatt de konkurrerade om tiden framfördatorn med övriga familjemedlemmar.Skillnader mellan områdenaTillgängligheten till naturområden medföratt barnen i de båda studerade områdenahar erfarenheter av vistelse där. Dock finnsdet skillnader i barnens närnaturvistelsemellan de båda områdena. Barnen i Härlandahar mer erfarenhet av aktiviteter inärnaturen än barnen i det mer resurssvagaområdet Kista. Att barn boende i områdenmed olika socioekonomisk status inte harsamma kontakt med naturmiljöer är någotsom också får stöd i en studie från Zürich(Seeland et al 2008). En möjlig förklaringtill denna skillnad som framförs är attlågstatusområden i Schweiz och i mångaandra västeuropeiska städer ofta saknargrönområden. Här skiljer sig dock förhållandenaåt i Sverige där många resurssvagahushåll bor i bostadsområden byggda undermiljonprogrammet, som även om de ärtättbebyggda, ofta omges av grönska.GEOGRAFISKA NOTISER . 3 . 09

146När det gäller vuxnas aktiviteter i naturområdenså visar statistik från SCBskillnader mellan svenskar och invandrare.Dock påvisas även skillnader i friluftslivetsinriktning och frekvens utifrån inkomstochutbildningsnivå vilket gör det svårtatt generellt säga något om skillnader utifrånden fyrkantiga uppdelningen mellaninvandrare och svenskar. Skillnader i friluftslivmellan olika grupper kan teoretisktförklaras av skillnader i inkomstnivåer, ivärderingar, vanor samt av diskrimineringsom på olika sätt hindrar deltagande i vissaaktiviteter (Emmelin et al 2005). Tolkningav resultatet i min studie lutar mot att detär vanor och normer hemifrån kring naturvistelsesom ligger till grund för skillnadernai barnens relation till närnaturen.Barnen i medelklassområdet där de flestahar svensk bakgrund är både aktiva medträning och med aktiviteter i närnaturen.Föräldrarna skjutsar till träningar, de sätterrestriktioner för datorspelandet och barnenföljer med dem på skogspromenader. Utöverdetta har flera barn erfarenheter kringde naturmiljöer som omger familjernas fritidshus.Man kan kanske uttrycka det somatt erfarenheterna från »fritidshusnaturen»också ger inspiration för aktiviteter i närnaturen.Även om barnen i Kistaområdet intetycks ha lika stor erfarenhet så har de ändåvistats på Järvafältet i samband med skolansfriluftsdagar (figur 3) samt i sambandmed picknick, grillning och bärplockningmed familjen. Till exempel berättade Sabai Kista följande:Jag tycker både och (på frågan om de helstvistas inomhus eller utomhus), min familjgillar naturen och skogen mycket och jagmed. (...) På sommaren brukar jag, minmamma och syster plocka blåbär och hallon.Det brukar vara hallon i Tensta, vibrukar promenera i skogen och plocka.Även om Saba har vistats på Järvafältet påsin fritid så upplevde klassföreståndaren iKista att barnen i klassen generellt sett varovana vid att vistas i naturområden. Däravföljde en känsla av ansvar för att introducerabarnen i närnaturen genom promenader,utflykter och utomhusundervisning.Samma ansvar kände inte läraren i Härlandasom menade att barnen hade stor erfarenhetmed sig hemifrån. Detta avspegladesbland annat i att barnen själva föreslogutomhusaktiviteter på till exempel »roligatimmen».Ytterligare en punkt som tydligt skildesig åt i barnens utsagor är upplevelsen avtrygghet i närområdet. Barnen i Kistaområdethade både gott och ont att säga omsitt närområde. Några av barnen påbörjadesin beskrivning av bostadsområdet med attframhålla det som otryggt. Somliga hadesjälva varit med om obehagliga situationermedan andra refererade till rykten om farligamänniskor. Det är svårt att säga i vilkengrad detta påverkade barnens utomhusvistelse.Barnen i Kista vistades mycket utomhusi bostadsområdet ändå när de lektepå gården, cyklade eller promenerade tillfotbollsträningen. Dock kan man fråga sigi vilken utsträckning föräldrarna uppmanarsina barn att vistas utomhus, ifall områdetförknippas med otrygghet? I en studie avtre segregerade områden i Amsterdamframkom att föräldrar i området med sämstrykte i många fall förbjöd barnen att lekautomhus (Karsten 2005).Sammanfattningsvis framstår barns naturumgängesom ytterligare en aspekt somskiljer sig barn emellan i den segregeradeGEOGRAFISKA NOTISER . 3 . 09

147Figur 3. Friluftsdag Järvafältet, Stockholm (t v) och friluftsdag Delsjöområdet, Göteborg (th).Genom skolans friluftsdagar ges barnen runt om i Sverige liknande erfarenheter kring vistelse inaturmiljöer. Foto: Mattias Sandberg 2008.staden. Alla barn i Härlanda har dock intenaturvanan med sig hemifrån. På sammasätt är inte alla barnen som tillfrågats iKistaområdet ovana vid att vistas i närnaturen.Dock tycks slagsidan åt den ena ellerdet andra hållet smitta av sig så att enpositiv attityd till naturvistelse sprids ochförstärks i Härlanda, medan motsvarandeinte riktigt tycks ske i Kistaområdet. Härskulle man alltså kunna tala om en form avgrannskapseffekt med vilket det avses attbeteenden och attityder till viss del »smittar»mellan barnen.AvslutningsvisI denna artikel har stadsbarns relation tillnärnaturen diskuterats. Ett genomgåendetema har varit likheter men framföralltskillnader mellan barnens friluftsliv utifrånen jämförelse av två bostadsområden.En medelklasskultur som kännetecknasav en föräldrarunderstödd aktiv fritid kanförklara den positiva anda som omgärdadebarnens berättelser kring närnaturen i Härlanda.I Kista kan en viss känsla av otrygghetkring närområdet, samt en mindrevana hos föräldrarna vid ett »traditionelltsvenskt» sätt att nyttja naturen förklara attbarnen hade relativt sett färre upplevelserav närnaturen. I detta avseende framstårskolans insatser som utjämnande av skillnadernamellan de båda bostadsområdena.Många av Kistabarnens upplevelser av närnaturenkommer från skolans friluftsdagar,promenader och utomhusundervisning.Framförallt pojkarna såg väldigt mycketfram emot en lägerskola som de skulledelta i. Viktigt att påpeka här är att ävenStockholms innerstad var relativt okändamarker för många av barnen. Läraren berättadeom turer dit som verkligen väcktbarnens fascination. Även om det mestadelsär skillnader i barnens aktiviteter somuppmärksammats så finns det också fleragemensamma nämnare. Något som blandannat förenade barnens upplevelser av närnaturenvar fascination inför i mötet av såvälvilda som tama djur.Närhet till naturområden, avsaknad avGEOGRAFISKA NOTISER . 3 . 09

148trafikhinder och allemansrätten är grundläggandeaspekter vilka möjliggör barnsnaturkontakt. Att grönområden överhuvudtagetfinns inom tätbebyggda stadsområdenär dock själva grundförutsättning.Resultaten som presenteras här kankopplas samman med diskussionen kringförtätningen av stadsrummet. Å ena sidanbör öppna ytor för lek och fysisk aktivitetbetraktas som betydelsefullt och vägas in iöverväganden i samband med bebyggelseexploatering.Å andra sidan kan man ocksåfundera på barnperspektivet i förhållandetill dålig boendestandard och trångboddhetsom framstår som allt mer uppenbar i vissautsatta stadsdelar, något som skulle kunnaavhjälpas med fler bostäder. Utan att fördjupadenna diskussion vill jag med dettapeka på beröringspunkterna mellan geografiskforskning kring barn och aktuellasamhällsfrågor.Avslutningsvis vill jag nämna ytterligarefunderingar som väcks utifrån materialet,nämligen frågan som rör varför barnfamiljerbor där de bor. Barnen i Härlanda lyfterfram närnaturen som en positiv aspekt avsitt område. De var medvetna om att badsjöar,skogsområden för lek och lekplatserinte är något som alla barn har i närhetenav sina hem. De visade också upp en godlokalkännedom, både när de vant lotsademig fram genom skogen i området menäven då de återberättade namn på platser.Att föräldrarna reagerar emot planeradexploatering av grönområden talar för attde valt området bland annat för dess naturnäraläge. I områden som Härlanda är detrimligt att anta, bland annat mot bakgrundav prisbilden på bostäder, att människoraktivt väljer att bosätta sig där. När det gällerhöghusområden i storstädernas utkanterså finns det en föreställning om att det ärpå grund av bristande valmöjligheter sommänniskor bosätter där. Dock vore det intressantatt närmare studera hur människori dessa ser på sin närmiljö och hur de ser påsitt boende ur barnens perspektiv. Även omboende i »betongförorterna» är missnöjda ivissa avseenden med sina kvarter så berörsändå närheten till grönska som en positivaspekt av att bo där (Daun 1980, Molina1997). Många miljonprogramsområden sessom ett planeringsmässigt misslyckande.Kanske är ändå närheten till grönområdenoch trafikseparering kvalitéer som håller ilängden – kanske inte minst ur barns perspektiv!?ReferenserDaun, Åke (1980) Boende och livsform, Tiden isamarbete med Folksams sociala råd, Stockholm.Emmelin, Lars; Peter Fredman & Klas Sandell(2005) Planering och förvaltning av friluftsliv– en forskningsöversikt, Rapport 5468,Naturvårdsverket, Stockholm.Hörnsten, Lisa & Peter Fredman (2000) On thedistance to recreational forests in Sweden,Landscape and Urban Planning 51(1): 1–10.Johnson, Y Cassandra; J M Bowker & H KenCordell (2005) Acculturation via naturebasedoutdoor recreation: a comparison ofMexican and Chinese ethnic groups in theUnited States, Environmental Practice 7:257–272.Karsten, Lia (1998) Growing up in Amsterdam:differentiation and segregation in children’sdaily lives, Urban Studies 35(3): 565–581.Karsten, Lia (2005) It all used to be better? Dif-GEOGRAFISKA NOTISER . 3 . 09

149ferent generations on continuity and changein urban children’s daily use of space,Children’s Geographies 3(3): 275–290.Kjørholt, Anne Trine (2003) ‘Creating a placeto belong’: girls’ and boys’ hut-buildingas a site for understanding discourses onchildhood and generational relations in aNorwegian community, Children’s Geographies1(1): 261–279.Kylin, Maria (2004) Från koja till plan. Ombarnperspektiv på utemiljön i planeringssammanhang,Acta Universitatis agriculturaeSueciae. Agraria 472, Swedish Universityof Agricultural Sciences, Alnarp.Louv, Richard (2006) Last child in the woods:saving our children from nature-deficit disorder,Algonquin Books of Chapel Hill,Chapel Hill, NC.Mediarådet (2008) Ungar och medier 2008.Fakta om barns och ungas användning ochupplevelser av medier, Mediarådet, Stockholm.Molina, Irene (1997) Stadens rasifiering. Etniskboendesegregation i folkhemmet, Geografiskaregionstudier 32, Kulturgeografiskainstitutionen, Uppsala universitet, Uppsala.Moshstat, Yusra (2008) Med andra ögon. Naturmötenmed invandrare, Rapport 5808,Naturvårdsverket, Stockholm.Persson, Lotta (red) (2007) Upp till 18 – faktaom barn och ungdomar, Barnombudsmannenrapporterar BR2007:04, Barnombudsmannen,Stockholm.Sandberg, Mattias (2009) Barn och natur istorstaden. En studie av barns förhållandetill naturområden i hemmets närhet – medexempel från Stockholm och Göteborg, Choros2009:1, Institutionen för kulturgeografioch ekonomisk geografi, Handelshögskolanvid Göteborgs universitet, Göteborg.Seeland, Klaus; Sabine Dübendorfer & RalfHansmann (2008) Making friends inZurich’s urban forests and parks: the roleof public green space for social inclusion ofyouths from different cultures, Forest Policyand Economics 11: 10–17.Sobel, David (1993) Children’s special places:exploring the role of forts, dens, and bushhouses in middle childhood, Zephyr, Tucson(Arizona).Taylor, Andrea Faber & Frances Kuo (2006) Iscontact with nature important for healthychild development? State of the evidence(s 141–160), I C Spencer & M Blades (red)Children and their environments: learning,using, and designing spaces, CambridgeUniversity Press, Cambridge.Tillberg, Karin (2001) Barnfamiljers dagligafritidsresor i bilsamhället: ett tidspussel medgeografiska och könsmässiga variationer,Geografiska regionstudier 43, Kulturgeografiskainstitutionen, Uppsala universitet,Uppsala.Valentine, Gill & John McKendrick (1997)Children’s outdoor play: exploring parentalconcerns about children’s safety and thechanging nature of childhood, Geoforum28(2): 129–235.Mattias Sandberg är doktorand vidInstitutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi,Göteborgs universitet.E-post: mattias.sandberg@geography.gu.seGEOGRAFISKA NOTISER . 3 . 09