Protokoll från extrakongressen 17-18 mars 2007.pdf

Protokollextrakongress17–18 mars 2007Stockholm

InnehållsförteckningLördagens förhandlingar den 17 marsSidanDagordningens punkt 1 2Kongressens öppnande 2Hälsningsanförande – Göran Persson 4Dagordningens punkt 2-6 7Formalia 7Anförande – Göran Persson 28Dagordningens punkt 7 42Val av partiorgan 42Dagordningspunkt 7.1 42Val av partiordförande 42Dagordningens punkt 8 50Allmänpolitisk debatt 50Dagordningens punkt 8.1: Med sikte på framtiden 50Avtackning – Göran Persson 78Söndagens förhandlingar den 18 marsDagordningens punkt 7 113Val av partiorgan 113Dagordningens punkt 7.2 113Fyllnadsval till verkställande utskottet 113Dagordningens punkt 7.3 114Fyllnadsval till partistyrelsen 114Dagordningens punkt 7.4 115Val av ordförande i programkommissionen 115Anförande, linjetal – Mona Sahlin 117Dagordningens punkt 8: Allmänpolitisk debatt 135Dagordningens punkt 8.1: Med sikte på framtiden, fortsättning 135Dagordningens punkt 9 183Kongressens avslutning 1831

Lördagen den 17 mars– förmiddagens förhandlingarOrdförande: Göran PerssonDagordningens punkt 1Kongressens öppnandeSveriges Socialdemokratiska Arbetarepartis extra partikongress inleddeslördagen den 17 mars klockan 10.15 i Folkets Hus i Stockholm.ÖppningsprogramKongressen inleddes med sång och musik av gruppen Navid Modiri &Gudarna som framförde tre sånger.Skådespelaren Helena Bergström reciterade ett avsnitt ur ett tal, hållet avOlof Palme i Stockholms Folkets hus 1969:”Varje stor folkrörelse står alltid inför risken att stelna, kapslas in i sinariter, isoleras från det pulserande samhällslivet. Vad hjälper det att byggakatedraler i skönhet om de står som monument – långt bort från livet, människornaoch framtiden?Vi måste ständigt förnya vårt sätt att arbeta, i syfte att nå kontakt, väckadebatt, stimulera tankar och känslor. Socialdemokratin har kunnat vararadikal där i ljuset. Socialdemokratin har kunnat vara radikal därför att denrepresenterar stabilitet. Däri ligger ingen motsättning, men stabilitet betyderinte stillastående. Att i dagens samhälle stå stilla betyder att med stormsteggå bakåt. Så hänger frågorna samman.Det finns de som försöker ge sken av att jämlikheten gäller en begränsadgrupp, en minoritet som i bästa fall kan bli objekt för välvilliga politiskaåtgärder från den välbeställda majoritetens sida. Däri ligger fröet till attmarkera distans. Däri ligger risken för moraliserande förfall från dem somlever i ljuset, som det heter i Tolvskillingsoperan.Då öppnas möjligheter för dem som vill utstå splittring. Det har alltidvarit ett reaktionens kampmedel. Det är med den argumentationen manställt de fattiga vita i Amerikas sydstater i harnesk mot de svarta. De fattigavitas rastänkande bottnar ju ytterst i en fruktan att dras ner till samma nivåsom de svarta och i en bristande möjlighet att se sin egen situation i ettstörre socialt sammanhang.Vare sig man använder rasen, eller på andra håll religionen, som argumentär det alltid ekonomin i bakgrunden.På samma sätt har man försökt att splittra olika arbetsgrupper eller dragitskarpa gränser mellan arbetare och tjänsteman för att skymma det centralafaktum att det stora löntagarkollektivet i de avgörande frågorna har sammagemensamma intressen. Jämlikheten gäller alla.I det moderna samhället kan de flesta medborgare hamna i en riskzon– i de flesta fall utan egen förskyllan. Den som drabbas upptäcker vad densolidaritet är värd som man måhända har lockats att avsvärja sig.Vi kan till exempel inte nu, med någon bestämdhet, förutse vilka orter,vilka branscher, vilka yrken och vilka företag som kommer att drabbas avarbetslöshet. Det beror på den tekniska utveckling som ständigt frambringarnya produkter och slår ut de gamla. Det beror på utrikeshandeln, som vi harsmå möjligheter att påverka. Vi kan aldrig säga: ”Ni som sitter där kommeratt leva i trygghet i jobbet för all framtid, medan ni som sitter där borta – niär hotade.”Sjukdomar drabbar blint. Människors perspektiv är olika. De svårigheterde möter är olika beroende på ålder, yrke, bostadsort. Ett samhälle för attleva och överleva måste präglas av en övergripande solidaritet. En förmågatill inlevelse i andra människors villkor. En känsla av medansvar och meddelaktighet.Annars bryts det förr eller senare sönder i en småskuren egoism.Det finns aldrig dem och vi. Det finns bara vi. Solidariteten är och måsteförbli odelbar. Jag har flera gånger sagt att jämlikheten inte är ett tillståndutan en färdriktning för politiken. Men färdriktningen är viktig. Den skavi hålla fast vid. Den engelska socialisten Tawney sade en gång att det sombetyder något för ett samhälles friskhet är det mål som dess ansikte är väntmot. Den svenska socialdemokratins ansikte ska vara vänt mot en framtidpräglad av jämlikhet och fri gemenskap mellan människor.”Kongressen sjöng Alla tillsammans unisont. Därefter visades ett bildspelfrån Rättviseturnén.Välkomsthälsning – Bosse RingholmBosse Ringholm, Stockholm: Välkomna till Stockholm och StockholmsFolkets Hus. Socialdemokraterna i Stockholms stad och län är väldigt gladaöver att få vara värdar för denna extra partikongress. Vi vet att Folkets Husför alla oss i arbetarrörelsen känns som en hemvist. Därför är vi glada för attde här två dagarnas extra kongress kan hållas här.Stockholmsregionen är en region med stark framtidstro, en starkt växanderegion. Här finns många företag, många arbetsplatser, och många nyajobb skapas. Men det finns också människor som står utanför arbetsmarknadenoch som har svårt att komma in i de jobb som vi vill att alla ska ha.I Stockholmsregionen finns många människor med mycket goda inkomster– verkligen välbärgade människor. Men det finns också fattiga2 3

män niskor. I Stockholmsregionen kanske vi hittar de bostäder i landet somär allra mest påkostade. Men det finns också många, inte minst bland våraungdomar, som inte har någon bostad alls och som står i bostadskö ochkämpar för att få en bostad.Kort sagt – Stockholmsregionen visar stora skillnader mellan människor.Det kanske finns få delar av vårt land där man kan säga att klasskillnadernaär så påtagliga som just i Stockholmsregionen.Vi socialdemokrater i Stockholms stad och län är naturligtvis oerhörtangelägna om att se till att Stockholmsregionen i framtiden, senast i 2010års val, kan bli lika röd som den fond ni ser bakom mig. Tyvärr är det inteså efter det senaste valet, men vi är fast beslutna att se till att ändra på det i2010 års val. Jag hoppas att vi kan få stöd från er alla ute i landet också, föratt se till att Stockholm kan gå i täten för den förändring som ska ske avhela vårt politiska system senast 2010, och där socialdemokratin ska gå frambåde i Stockholmsregionen och i övriga landet!Vi vet att de nyliberala tendenserna finns i Stockholmsregionen ochunderstöds av våra politiska motståndare. Därför är det viktigt för oss attändra den bilden och se till att den verklighetsuppfattning och de värderingarsom vi socialdemokrater har får genomslag – inte bara nu utan förmånga år framåt. Vi vill ha en Stockholmsregion som präglas av solidaritetoch rättvisa, en Stockholmsregion som präglas av jämlikhet och frihet föralla – inte bara för några få.Än en gång – välkomna till Stockholm och Stockholms Folkets Hus! Jagska nu lämna över ordet till partiordförande Göran Persson som, vilket ni allavet, är en mästare på att hålla tal. Jag hoppas att han känner StockholmsFolkets Hus som sin hemmaplan. Första gången han uppträdde här var detdock inte från talarstolen utan det var från podiet, som kongressordförande.Hälsningsanförande – Göran PerssonGöran Persson, partiordförande: Just det, Bosse – det var en SSU-kongress.När jag kom till Stockholm så fick jag ta en taxi från Centralen, för jaghittade inte till Stockholms Folkets Hus. Så var det – det kan vara bra attpåminna sig om!Tack för välkomsthälsningen. Vi är glada för att få vara här i StockholmsFolkets Hus. På något sätt tycker jag att våra kongresser hör hemma här.Jag ska inte klaga på andra kongresslokaler runt om i landet, men den härvackra kongresshallen har svensk arbetarrörelse byggt för att vi ska hålla vårastora kongresser här. Jag hoppas att vi kan ses här oftare i fortsättningen –även om jag vet att det är kontroversiellt i partiet – för den enda gången vihar haft votering i partistyrelsen under mina elva år handlade det om val avkongressort. Med röstsiffrorna 13–12 bestämde vi oss för Malmö. Det varbra det också, men tack för att vi får vara här nu!De två dagar vi har framför oss har på något sätt redan gått till historien.Det känns på trängseln, på fotografernas aktivitet, på mumlet i foajén. Detär ett särskilt ljud. Det är ett särskilt darr i luften.För en gångs skull behöver jag inte undra om tisslandet och tasslandethar med mig att göra. Det har med mig att göra. Jag ska sätta punkt och jagska lämna över klubban. Det är en viktig händelse i vårt parti när vi byterordförande. Det händer inte så ofta, men när det händer blir det historiskt.Inga kongressprotokoll är så väl tummade som de från 1969, 1987 och 1996.Nu gör vi det igen.Men det är tack och lov inte det enda vi ska göra på kongressen. Vi skasjälvklart också diskutera vår politik. Vi ska starta en bred diskussion omvåra viktigaste politiska utmaningar: jobben, miljön, klimatet. Vi hinner intetala färdigt om detta på två dagar, men vi hinner starta debatten. Och för engångs skull – för att vi är i opposition – kan vi verkligen ge oss själva tid fördiskussion om den egna politiken. Jag ser fram emot två spännande dagar.Välkomna allihop till Stockholm och till den extra partikongressen 2007.Välkomna alla kongressrävar, våra seniora gäster. Ni är bärare av delar av vårlånga, stolta och viktiga historia. Vi är så glada över att kunna säga välkommentill Ingvar och Ingrid Carlsson. Thage G Peterson, Gertrud Sigurdsen, BoToresson, Ingela Thalén, Björn Wall, Kjell-Olof Feldt, Bertil Jonsson, Stig Malm,Sven Hulterström och Björn von Sydow – välkomna! Det är lite som medvissa antikviteter; det viktiga är inte det höga pris de betingar på en marknadutan det största värdet är affektionsvärdet. Vi tycker om dem!Välkomna också kära kamrater Lisbet Palme, Sven och Lillemor Erlander,Bo och Karin Erlander, Birgitta Dahl, Lasse Stjernkvist, Leif Linde, BosseSundling, Margot Wallström och Inger Mäler – många nämnda men förhoppningsvisingen glömd. Varmt välkomana!Välkomna också ni som är ”unga och oförstörda”. Också jag var en gångpå min allra första kongress och höll mitt allra första kongressinlägg. Ocksåjag har tänkt: ”Kommer de att lyssna? Kommer de att förstå?”En sak är säker – inte trodde jag då att jag så till den milda grad skulle fåvara med och påverka och utforma politiken i framtiden. Vem vet, någon aver som i dag går upp och gör ert livs första kongressinlägg kanske sitter envacker dag som statsminister. Så kan det bli! Vi ska lyssna på dig, det kan jagförsäkra.Tänk på ert uppdrag med stolthet och med glädje, alla ni som är ombudpå kongressen. Stolthet, för det finns inget som är så fint och så vackert, somatt anförtros andra människors förtroende och deras tillit att få föra andramänniskors talan. Glädje, för det finns inget som är så stimulerande som attfå vara med och påverka, få utforma den politik som bygger landet.Hjärtligt välkomna också alla gäster som ger glans åt vår kongress. Frånvåra viktigaste vänner fackföreningsrörelsen, med Wanja Lundby-Wedin i4 5

spetsen, från våra sidoorganisationer, från när och fjärran, från nord till syd.Let me also turn to our many international guests with a heartfeltwelcome. Welcome to Sweden and to the Swedish Socialdemocratic PartyConference. Warmly welcome – Luis Ayala, General Secretary of the SocialistInternational. We look forward to hear your speech later on. A heartfeltwelcome!Alla gäster, alla åhörare, alla kulturarbetare, många flitiga partifunktionäreroch alla ni där hemma vid tv-apparaterna – ni är varmt välkomna till densocialdemokratiska partikongressen. Jag är glad och stolt att kunna säga:Härmed förklarar jag Sveriges Socialdemokratiska Arbetarepartis extrapartikongress år 2007 öppnad.Jag ber er att resa er upp. Många kan jag hälsa välkomna i dag. Men detfinns också partivänner som lämnat oss sedan vi samlades till kongresssenast. En av dem är Sten Andersson. Han tillhörde den grupp fantastiskapolitiker som var min generations viktigaste förebilder – ideologiskt, retoriskt,strategiskt och inte minst som internationalist.Sten fanns alltid där, i politikens centrum. Hans engagemang och erfarenhet,hans lyskraft och värme, hans humor och stridslystnad. Allt dettabär vi med oss när vi minns Sten. Han var på något sätt den evige partisekreterarenoch en av vårt partis starkaste politiska profiler under ett halvtsekel. Partiet, påminde han, är alltid vårt – i med- och motgång, i regeringsställningoch i opposition. Det är det viktigaste vi har. Den kompassentappade han aldrig. I sina memoarer skrev han: ”Kämpa för partiet och dendemokratiska socialismen kommer jag att göra till sista andetaget!” Och detgjorde han. Kära Britta, partivänner, med stolthet bär vi hans porträtt påårets förstamajmärke.Jan Bergqvist, göteborgaren, mångårig riksdagsledamot, gruppledare.Han får representera alla de tidigare riksdagsledamöter som gått bort sedanförra kongressen. Jan, med sin eftertänksamhet och sin vänliga skärpa. Utanhonom som vår ständige vapendragare i finansutskottet vet jag inte hur dethade gått med saneringen av svensk ekonomi.I dag minns vi också kamrater som vi mist i kretsen av partidistriktsordförandenoch partistyrelseledamöter – Inger Lundberg, Gunnar Hofringoch Berndt Sköldestig. Tre partivänner som togs ifrån oss ännu mitt i dennaviktiga gärning. Vi saknar Stig Alemyr, Hans Hagnell, Björn Fransson ochStig Åhs. I dag är inte heller partiombudsmännen Sven-Ove Nordlund frånNorrbotten och Åke Gustavsson från Södermanland närvarande på kongressen;de har gått bort.I arbetarekommuner, partidistrikt och hos sidoorganisationerna minnsvi andra vänner och kamrater som varit en del av vardagen i vår rörelse. Viminns dem med värme. Vi minns deras engagemang, deras vilja och personligheter.Vi vet att utan dem hade vi varit så mycket fattigare som rörelseoch som människor. Vi hyllar alla dem som har gått bort med en stundsgemensam tystnad och eftertanke.Kongressen hedrade de bortgångna med en stunds tystnad.Dagordningens punkt 2Beslut om kongressens offentlighetFöredragning och förslagGöran Persson, partiordförande: Nu ska vi fatta beslut om kongressensoffentlighet. Partistyrelsen föreslår att kongressens förhandlingar ska varaoffentliga.BeslutKongressen beslöt:attkongressen ska vara offentlig.Dagordningens punkt 3Fastställande av ombudsförteckningDagordningens punkt 3.1Fullmaktsgranskningskommitténs rapportFöredragningHåkan Bystedt, fullmaktsgranskningskommitténs ordförande: Som vanligtär har de förtroendevalda revisorerna utgjort kommittén. Vi har granskatde inkomna kongressombuden från partidistrikten vid två tillfällen. Vi harfastställt följande rapport som jag härmed läser upp:”Enligt den fastställda medlemsberäkningen för kongressen har inomdistrikten valts 350 ombud och samtliga fullmakter har godkänts.Stockholm den 9 februari och 17 mars 2007. Håkan Bystedt, Anita Modin,Lars Eriksson”.BeslutKongressen beslöt:attgodkänna fullmaktsgranskningskommitténs rapport.6 7

Dagordningens punkt 3.2UppropFöredragning och förslagHåkan Bystedt, fullmaktsgranskningskommitténs ordförande: I sann kooperativanda har vi tillsammans med distriktsombudsmännen gjort en avprickning.Vi har sex ändringar, som jag ska läsa upp:Carina Grönhagen, Gotlands partidistrikt, ersätts av Hanna Nyman.Tommy Nyström, Norrbottens partidistrikt, ersätts av Birgitta Larsson.Sofie Grönberg, Skånes partidistrikt, ersätts av Åke Hansson. DanielPersson, Skånes partidistrikt, ersätts av Markus Blomberg. Anders Rubin,Skånes partidistrikt, ersätts av Jamal Elhai. Maj Karlsson, Östergötlandspartidistrikt, ersätts av Camilla Egberth.Med dessa ändringar föreslår fullmaktsgranskningskommittén att ingaytterligare ombudsbyten tillåts och att uppropet därmed är fastställt.BeslutKongressen beslöt:attattmed utgångspunkt i uppropet fastställa ombudsförteckningen enligtfullmaktsgranskningskommitténs förslag,suppleanter för förhindrade ombud inträder enligt följande:Carina Grönhagen, Gotlands partidistrikt, ersätts av Hanna Nyman,Sofie Grönberg, Skånes partidistrikt, ersätts av Åke Hansson, DanielPersson, Skånes partidistrikt, ersätts av Markus Blomberg, AndersRubin, Skånes partidistrikt, ersätts av Jamal Elhai, Maj Karlsson,Östergötlands partidistrikt, ersätts av Camilla Egberth och TommyNyström, Norrbottens partidistrikt, ersätts av Birgitta Larsson.Följande deltagare bevistade kongressen:OmbudBlekinge partidistriktTommy Andersson, Jeanette Andreasson Sjödin, Helene Björklund, LarsHildingsson, Karin Larsson, Jan Anders Lindfors, Magnus Manhammar,Christina Mattisson, Nils-Olov Olofsson, Margaretha Olsson, YvonneSandberg Fries och Linn Svensson.Bohusläns partidistriktSusanne Arvidsson, Thomas Gustavsson, Gunilla Josefsson, Patrik Karlsson,Christian Mattsson, Stig Nilson, Miguel Odhner, Cecilia Sandberg och BrittOlsson Wall.Dalarnas partidistriktJan Åke Andersson, Ann Beskow, Jan Dahlquist, Jonny Gahnshag, LarsIsacsson, Olof Långberg, Marie Olsson, Nils Persson, Maria Pettersson,Kristina Printz och Kristina Svensson.Gotlands partidistriktChrister Engelhardt, Hanna Nyman, Björn Jansson, Hans Erik Svenssonoch Lilian Virgin.Gävleborgs partidistriktDiana Blomgren, Ulla-Britt Gidemalm, Stefan Hedin, Monica Jacobsson,Per Johansson, Magnus Jonsson, Anna-Carin Keisu, Jan Lahenkorva, LenaLundgren, Monica Olsson, Yoomi Renström, Åke Söderman, Eva Tjernströmoch Majvor Westberg Jönsson.Göteborgs partidistriktMats Arnsmar, Ingela Bergendahl, Per Berglund, Sören Björkman,Margareta Bruhn, Anna Johansson, Henrik Johansson, Mattias Jonsson,Asli Karasin, Ann Lundgren, Lena Malm, Fredrik Ståhle och Anna Udén.Hallands partidistriktTenny Davidsson, Åke Eliasson, Inger Karlsson, Björn Lind, Jana Nilsson,Magnus Rasmusson, Ingegerd Sahlström och Ingela Sjögren.Jämtlands partidistriktAnnSofie Andersson, Lena Bäckelin, Mona Modin, Jens Nilsson, Anna-Caren Sätherberg och Robert Uitto.Jönköpings läns partidistriktThure Andersson, Gunilla Bergdalen, Ilan De Basso, Britt-Marie Glaad,Ulla Hägg, Maria Klintbo, Elin Lagerqvist, Peter Persson, Karin Renblad,Britt-Marie Sellén Nilsson, Anders Ångkvist och Carina Ödebrink.Kalmar läns partidistriktKira Berg, Bo Bergman, Annika Brodin, Andreas Furuskog, Anna Hedh,Zita Hörling, Gunnar Jansson, Bengt Kronblad, Mats Larsson, NadjaLyberg, Tormod Nesset, Johan Persson, Inger Rydbrink och Lars Wingerup.8 9

Kronobergs partidistriktIngemar Almkvist, ClasGöran Carlsson, Per Elgestam, Ann-CharlotteKakoulidoum, Åsa Karlsson, Robert Olesen, Joakim Pohlman, JohannaStorbjörk och Charlotta Svanberg.Norra Älvsborgs partidistriktGert Inge Andersson, Ewa Arvidsson, Pär Göran Björkman, Kalle Blomgren,Marie Dahlin, Per Eriksson, Linda Forssén, Ann Christin Holgersson,Michael Karlsson, Birgitta Larsson, Dennis Ljunggren, Hanna Lorentzon,Lennart Niklasson och Joakim Sjöling.Norrbottens partidistriktHannah Bergstedt, Margareta Bladfors Eriksson, Sven-Erik Bucht, StigCarlsson, Sixten Eriksson, Bengt-Urban Fransson, Rune Grankvist,Mathias Henriksson, Inga Häggbo Savilahti, Birgitta Larsson, TorbjörnLidberg, Agneta Lipkin, Bill Nilsson, Bengt Niska, Karl Petersen, PeterRoslund, Roger Suup och Britt Westerlund.Skaraborgs partidistriktThomas Carlsson, Dan Gabrielsson, Carina Gullberg, Barbro Hassel, KjellHedvall, Fredrik Larsson, Ulrika Lidberg, Peter Lindroth, Fredrik Nordströmoch Johanna Svensson.Skånes partidistriktLena Adler, Anders Almgren, Ingela Andersson, Kent Andersson, ChristineAxelsson, Marika Bjerstedt Hansen, Sten Björk, Markus Blomberg, KerstinEngle, Pernilla Engström, Jonas Esbjörnsson, Åke Hansson, Åke Hammarstedt,BrittMarie Hansson, Anna-Lena Hogerud, Kent Härstedt, Pia Ingvarsson,Jamal Elhai, Ann-Louise Krantz, Cecilia Lind, Lynn Ljungberg,Lotta Lundgren, Torbjörn Lövendahl, Kent Mårtensson, Birgitta Nilsson,Ulrika Thulin, Tommy Nilsson, Roland Palmqvist, Ilmar Reepalu, AnnikaSkörvald, Stefan Svalö, Jan Svärd, Anders Tell och Eva Örtegren.Stockholms läns partidistriktIlija Batljan, Anders Bergérus, Katarina Berggren, Leif Berglund, ElisabethBjörk, Lars Dahlberg, Ing-Marie Elfström, Lotta Fogde, Kenneth Forsberg,Johanna Graf, Håkan Heglert, Helene Hellmark Knutsson, Tomas Henriksson,Lotta Håkansson Harju, Anders Johansson, Jan Emanuel Johansson,Anders Lago, Britta Lejon, Birgitta Lönegård, Stig Malm, Jill Melinder,Robert Noord, Leif Nyberg, Paula Sjöstrand, Lola Svensson, Erika Ullbergoch Åsa Westlund.Stockholms partidistriktAnnika Billström, Maria Bosdotter, Sven Britton, Olle Burell, AndersCarlberg, Joe Frans, Laila Freivalds, Mats Hulth, Ylva Johansson, IngemarJosefsson, Carin Jämtin, Anna Kettner, Dag Larsson, Teres Lindberg, ErikNilsson, Jens Orback, Maria Palme, Tomas Rudin, Mirja Räihä Järvinen,Leif Rönngren, Catharina Tarras-Wahlberg, Maj-Britt Theorin, KarinWanngård och Börje Vestlund.Södermanlands partidistriktAnn Christin Alderbrant, Maria Brunnmyra, Urban Granström, JimmyJansson, Monica Johansson, Viking Jonsson, Åsa Kullgren, Lars Linder,Fredrik Olovsson, Ann Sofie Eriksson Soleby, Inge Ståhlgren och ElinTjernström.Uppsala läns partidistriktMajlene Ahlgren, Erica Aspgren Wallin, Peter Gustavsson, Lena Hartwig,Pyry Niemi, Hashimaya Qahiri, Lena Sommestad, Gunilla Styf ochMargareta Widén-Berggren.Värmlands partidistriktJan Andersson, Pia Embretsen, Ulf Engström, Sten Fransson, BirgittaGauffin, Per Gruvberger, Björn Olov Hallberg, Lars Jonsson, Håkan Laack,Lars Mejern Larsson, Lena Melesjö Windahl, Johan Olsson, Angelica Rageoch Héctor Vallejos.Västerbottens partidistriktLorents Burman, Lilly Bäcklund, Bert-Rune Dahlberg, Gunder Hjelte,Lennart Holmlund, Katarina Köhler, Janeth Lundberg, Gunilla Lundgren,Ann-Christin Nilsson, Åke Nilsson, Lena Sandlin, Margaret Swande, SörenWibe, Jens Wikström, Åsa Ögren och Bert Öhlund.Västernorrlands partidistriktEwa Back, Anita Bdioui, Peder Björk, Maud Byquist, Sten-Ove Danielsson,Roger Johansson, Elisabet Lassen, Leif Lindholm, Ewa Lindstrand, RainorMelander, Glenn Nordlund, Åsa Sjödén, Gudrun Sjödin och Jim Sundelin.Västmanlands partidistriktAgneta Bode, Roger Eklund, Staffan Jansson, Karin Karlsson, TommyLevinsson, Elisabeth Löf, Anders Tollin, Anna Wallén och KennethÖstberg.10 11

Älvsborgs södra partidistriktRoland Andersson, Stefan Carlsson, Lisa Dahlberg, Eva-Karin Haglund,Ulf Olsson, Lena Palmén och Henrik Svedberg.Örebro läns partidistriktMagnus Andersson, Lena Baastad, Håkan Bergman, Hans Boskär, PeterCarlsson, Liselotte Eriksson, Matilda Ernkrans, Helena Frisk, Irja Gustavsson,Eva-Lena Jansson, Ewa-Leena Johansson, Jonas Karlsson och SusanneStenlund.Östergötlands partidistriktEva Andersson, Gerd Aronsson, Gunn Bredstedt, Elisabeth Edlund,Camilla Egberth, Ulf Eriksson, Billy Gustafsson, Helen Johansson Kokkonen,Carina Jönsson, Conny Karlsson, Börje Lindholm, Berit Martinsson,Tommy Palmqvist, Lars Sonestedt, Mikael Stenquist och Roland Söderberg.RiksdagsgruppenAnn Arleklo, Lennart Axelsson, Alf Eriksson Lars U Granberg, MonicaGreen, Leif Jakobsson, Lars Johansson, Åsa Lindestam, Sylvia Lindgren,Jasenko Omanovic, Ameer Sachet, Siw Wittgren Ahl och Karin Åström.EuropaparlamentsgruppenGöran Färm.Internationella gästerSocialistinternationalen: Luis Ayala.Algeriet, Socialist Force Front: Baloul Carim.Angola, MPLA: Carlos Alberto Ferreira Pinto och Manuel Pedro Chaves.Argentina, Partido Socialista: Esteban Paulon.Bosnien Hercegovina, Social Democratic Party: Svetozar Pudaric.Bosnien Hercegovina, Alliance of Independent Socialdemocrats:ZeljkaCvijanovic.Bolivia, MIR – Nueva Mayoría: Miguel Angel Telleria.Brasilien, Workers Party: Renato Simoes.Bulgarien: Socialist Party: Angel Naydenov.Chile, Partido por la Democracia: Sergio Bitar och Pepe Auth.Chile, Partido Socialista: Marcelo Schilling.Danmark, Socialdemokratiet: Helle Thorning-Schmidt, Marie Traasdahloch Lars Kaspersen.Estland, Social Democratic Party: Keit Fomotskin och Jörgen Sill.Filippinerna, Akbayan, Citizens’ Action Party: Ronaldo Llamas.Finland, Social Democratic Party: Ulf Sundqvist och Hildur Boldt.Grekland, PASOK: Ilias Antoniou och Giorgios Markakis.Island, Samfylkingin: Ingibjörg Sólrún Gisladóttir.Indien, Indian Centre for Democratic Socialism: D.K Giri.Italien, Italian Democratic Socialists: Roberto Viletti och Luca Cefisi.Italien, Democrats of the Left: Luciano Vecchi och Angelantonio Rosato.Japan, Democratic Party of Japan: Hitoshi Takahashi.Kongo, UDPS: Aka Mantsia.Libanon, PSP: Tarek Yehga.Makedonien, Social Democratic Union: Karolina Ristova-Aasterud.Moldavien, Democratic Party: Dumitru Diacov.Mongoliet, Mongolian People’s Revolutionary Party: Tenger Gonchigzeveg.Namibia, Congress of Democrats: Ignatius Nkotongo Shixwameni.Nederländerna, Dutch Labour Party: Saskia Duives.Norge, Det Norske Arbeiderparti: Martin Kolberg, Finn Jota och EvaAmble Larsen.Palestina, Fatah: Nabil S.H.Alramlawi.Polen, Democratic Left Alliance: Jolanta Szymanek-Deresz.Ryssland, Left Coallition: Gennady Gudkov och Boris GuseletovSerbien, Democratic Party: Natasha Vuckovic och Ivanca Pavicevic.Spanien, Socialist Party: Barbara Dührkop.Storbritannien, The Labour Party: Mattew Seward och Martin Linton.Sydafrika, African National Congress: Donovan Williams.Tjeckien, Social Democratic Party: L Zaoralek och Katerina Prudkova.Tunisien, Constitutional Democratic Assembly: Fadok Fayala.Ukraina, Social Democratic Party: Olena Skomoroshchenko.Ukraina, SPU: Sybko Vitalii.Vitryssland, BLP: Alexandre Evdokimtchik.Vitryssland, PCB: Alena Skryhan.Västsahara, Polisario Front: Hafed Mouloud och Yahiaoui Lamine.Österrike, Social Democratic Party: Andreas Schieder.Europaparlamentet: Nicolás Macias.Party of European Socialists: Nils Woerner.Friedrich Ebert Stiftung: Uwe Optenhögel.Nordiska Rådet: Kristina Aaltonen.SAMAK: Peter Palshöj.Svenska gästerABF: Stefan Svensson.A-lotterierna: Anders Jansson.12 13

Anna Lindhs minnesfond: Jan Eliasson.Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek: Lars Ilshammar.Arenagruppen: Håkan A Bengtsson.Bilda Förlag: Bengt Fasth.Bommersvik: Annelie Karlsson Lenksjö.Broderskap: Peter Weiderud.Folkets Hus och Parker: Åke Gustavsson.Kooperativa förbundet: Nina Jarlbäck.NFS: Tom Saxen.Olof Palmes Internationella Center: Viola Furubjelke.Olof Palmes Minnesfond: Anna-Karin Hammar.PRO: Lars Wettergren.Riksbyggen: Åsa Ohlström.Riksdagsgruppen: Åsa Larsson.SACO: Anna Ekström.SAP-F: Marianne Selberg.S-gruppen i Kommunförbundet: Margreth Johnsson.S-gruppen i Landstingsförbundet: Anneli Stark.SIOS: Aycan Bozarslan.S-kvinnor: Ingalill Röhr.SSU: Mattias Vepsä.Studentförbundet: Magdalena Streijffert.Swedbank: Joakim Jonsson.TCO: Sture Nordh.Unga Örnar: Kerstin Alnebratt.Verdandi: Gunvi Haggren.LO-förbundenSvenska Byggnadsarbetareförbundet: Thomas Gustavsson.Fastighetsanställdas förbund: Hans Öhlund.Grafiska fackförbundet – Mediafacket: Jan Österlind.Handelsanställdas förbund: Lars-Anders Häggström.Hotell- och Restaurangfacket: Per Persson.IF Metall: Leif Ohlsson.Svenska Kommunalarbetareförbundet: Ylva Thörn.LO: Erland Olauson.Svenska Målareförbundet: Jan-Åke Lundin.Svenska Pappersindustriarbetareförbundet: Jan-Henrik Sandberg.Svenska Elektrikerförbundet: Stig Larsson.Seko: Jan Rudén.Skogs- och Träfacket: Kjell Dahlström.Socialdemokraternas fackliga utskottABF: Olof Sand.Grafiska fackförbundet – Mediafacket: Leif Mettävainio.Svenska Kommunalarbetareförbundet: Lena Nilsson.Svenska Livsmedelsarbetareförbundet: Kristina Nordström.LO: Marie Linder.LO: Jonas Wall.LO: Claes-Göran Enman.IF Metall: Gina Persson.Svenska Elektrikerförbundet: Jonas Wallin.Skogs- och Träfacket: Leif Johansson.Övriga svenska gästerBritta Andersson, Ingvar Carlsson, Birgitta Dahl, Bo Erlander, Sven Erlander,Kjell-Olof Feldt, Inga Hagström, Lena Hjelm-Wallén, Sven Hulterström,Göran Johnsson, Bertil Jonsson, Manfred Karlsson, Anna-GretaLeijon, Leif Linde, Bert Lundin, Maj-Lis Lööw, Gun-Britt Mårtensson,Inger Mäler, Lisbet Palme, Thage G. Peterson, Björn Rosengren, Bo Sahlin,Gertrud Sigurdsen, Anitra Steen, Lars Stjernkvist, Bosse Sundling, AndersSundström, Ingela Thalén, Bo Toresson, Björn Wall, Margot Wallström,Björn von Sydow och Erik Åsbrink.Verkställande utskottet – ordinarie ledamöterGöran Persson, Mona Sahlin, Marita Ulvskog, Wanja Lundby-Wedin, ElvySöderström, Bosse Ringholm och Pär Nuder.Verkställande utskottet – ersättareLars Isaksson, Ulrica Messing, Thomas Östros, Heléne Fritzon, StefanLöfven, Britt Bohlin Olsson och Ibrahim Baylan.Partistyrelsen – ordinarie ledamöterKG Abramsson, Urban Ahlin, Berit Andnor, Annika Billström, MikaelDamberg, Tomas Eneroth, Marie Granlund, Lena Hallengren, Hans Hoff,Anneli Hulthén, Peter Hultqvist, Berit Högman, Mats Johansson, MorganJohansson, Ingrid Lennerwald, Lena Micko, Ella Niia, Ingela Nylund Watz,Mariam Osman Sherifay, Raimo Pärssinen, Hans Stenberg, Hans Tilly,Kristina Zakrisson och Sven-Erik Österberg.Partistyrelsen – ersättareCarin Jämtin, Hans Ekström, Anna-Carin Magnusson, Åke Svensson,Britt-Marie Andrén Karlsson, Tommy Ternemar, Phia Andersson, LenaLudvigsson-Olafsen, Luciano Astudillo, Mariana Buzaglo-Penchansky,Kent Ögren, Monica Haider, Niklas Karlsson och Benita Vikström.14 15

RevisorerOrdinarie: Håkan Bystedt, Anita Modin och Lars Ericson.Ersättare: Berit Oscarsson, Ove Persson och Anna Larsson.Adjungerade till verkställande utskottetHåkan Juholt, Tommy Ohlström, Magdalena Streijffert, Nalin Pekgul, PeterWeiderud, Inger Segelström och Jan Larsson.Adjungerade till partistyrelsenIlmar Reepalu, Ulf Mårtensson och Olle Burell.ProgramkommissionenOrdinarie ledamöter: Göran Persson, Anneli Hulthén, Wanja Lundby-Wedin, Pär Nuder och Karl-Petter Thorwaldsson.Ersättare: Eva Marcusdotter, Leif Jakobsson, Berit Högman, Peter Perssonoch Marie-Louise Rönnmark.Partidistriktens ordförandeMats Johansson, Blekinge, Britt-Marie Andrén Karlsson, Bohuslän, PeterHultqvist, Dalarna, Åke Svensson, Gotland, Raimo Pärssinen, Gävleborg,Frank Andersson, Göteborg, Hans Hoff, Halland, Berit Andnor, Jämtland,Ulla Gradeen, Jönköpings län, Håkan Juholt, Kalmar län, Tomas Eneroth,Kronoberg, Kristina Zakrisson, Norrbotten, Urban Ahlin, Skaraborg,Heléne Fritzon, Skåne, Mikael Damberg, Stockholms län, Bosse Ringholm,Stockholm, Hans Ekström, Södermanland, Tone Tingsgård, Uppsala län,Tommy Ternemar, Värmland, KG Abramsson, Västerbotten, Elvy Söderström,Västernorrland, Sven-Erik Österberg, Västmanland, Britt BohlinOlsson, Norra Älvsborg, Phia Andersson, Älvsborg södra, Sören Larsson,Örebro län och Lena Micko, Östergötland.PersonalAgneta Clarin, Anders Jämtin, Anders Lindberg, Anders Selin, AndersWallin, Anette Vahlne, Anita Bergqvist, Anita Ulveklint, Ann Linde,Anna-Lena Mjörning, Anny Sandgren, Arne Ahlström, Bengt Harju, BeritStockhaus, Berit Åhlberg, Bernt Jansson, Birgitte Isberg, Boel Godner,Camilla Levin, Carola Törnkvist, Caroline Helmersson-Olsson, CarolineWaldheim, Charlotta Ulvenlöv, Cornelia Andersson, Christina Örvi, DanielHolmberg, Emma Ahlén, Eric Stenarv, Eva-Lotta Arenander, FredrikKornebäck, Gunnar Ridderskans, Heléne Lilja, Ingela Hoatson, IngerAhlberg, Jesper Liveröd, Jimmy Larsson Hagberg, Jonna Lundberg, JörgenHellman, Carin Larsson, Kristin Thörn, Lars-Ola Dahlquist, Lasse Åsberg,Leif Dahlin, Lena Finnman, Lena Johansson, Lena Karlsson, LenaTiihonen, Linda Håkansson, Malin Axelsson, Margareta Bernhardsson,Maria Eklund, Maria Strandberg, Mattias Gökinan, Mia Nikali, MikaelHenriksson, Niclas Åhlberg, Ola Ågren, Oscar Stenström, Per Lundström,Pernilla Östberg, Peter Kennerfalk, Peter Åhlberg, Peter Öhman, PetraAxelsson, Petra Vainionpää, Peter Frejhagen, Roger Läth, Runa Dahlström,Sandra Fundeborg, Thomas Göransson, Thomas Hellberg och UlrikaClevesjö.Partidistriktens försteombudsmänEwa Lengstedt, Blekinge, Moa-Lisa Fransson, Bohuslän, Jan Bohman,Dalarna, Janica Sörestedt, Gotland, Voitto Visuri, Gävleborg, ClaesWennberg, Göteborg, Lise-Lotte Olsson, Halland, Anne-Marie Johansson,Jämtland, Thomas Gustavsson, Jönköpings län, Mattias Adolfson, Kalmarlän, Olof Björmarker, Kronoberg, Inga-Britt Bergmark, Norrbotten,Stig-Olof Friberg, Skaraborg, Bernt Nilsson, Skåne, Jan Jogell, Stockholmslän, Tomas Rudin, Stockholm, Roger Ljunggren, Södermanland, BertilKinnunen, Uppsala län, Peter Olofsson, Västerbotten, Ingemar Nilsson,Västernorrland, Lars Eriksson, Västmanland, Mikael Andersson, NorraÄlvsborg, Mikael Bogsjö, Älvsborg södra, Andreas Karlsson, Örebro län,Lars Bengtsson, Östergötland.Dagordningens punkt 4Kongressens arbetsformerFöredragningMarita Ulvskog, partisekreterare: I kallelsen till kongressen anges att den skabehandla dels val av partiorgan, dels ”Med sikte på framtiden” – en allmänpolitiskdebatt. Dagordningen består följaktligen av dessa två punkter samtnågra formaliapunkter.Val av partiorgan handlar om att välja efterträdare till Göran och i övrigtom att göra ett antal fyllnadsval efter kamrater som har gått bort sedan denförra kongressen.När det gäller den allmänpolitiska debatten är bakgrunden följande. Vidkongressen i Malmö antog vi politiska riktlinjer för mandatperioden. Partistyrelsenarbetar nu med att förverkliga dessa. Därför är det inte aktuellt attanta något nytt politiskt styrdokument. I stället vill partistyrelsen inbjudatill en debatt på temat Med sikte på framtiden – precis som det står i kallelsen.Det innebär att kongressen inte kommer att fatta några beslut underden allmänpolitiska debatten. Förslaget i diskussionsordningens punkt 8är i stället att debatten dokumenteras och överlämnas till partistyrelsen för16 17

vidare hantering.Partistyrelsen får alltså uppdraget av denna extra kongress att lägga diskussionensom följer till grund för sitt fortsatta arbete inför nästa ordinariekongress.Vi har kallat de i förväg utsända texterna inspirationstexter. Tanken äratt de ska väcka tankar och inspirera till debattinlägg, och därför avslutasde med några frågeställningar. Men de kommer alltså inte att ställas underproposition, vilket innebär att yrkanden i traditionell form inte kommer attbehandlas under punkt 8 på dagordningen. Som ni kanske har sett framgårdetta också av texten på Jag begär ordet-lappen.Diskussionsordningen i övrigt innehåller förslag till sedvanliga regler förkongressarbetet. Där anges till exempel att taletiden är begränsad till högsttvå minuter – något som visade sig fungera ganska väl på Malmökongressen.Det här är en kort, intensiv och historisk partikongress och jag yrkarbifall till partistyrelsens förslag till dagordning, arbetsordning och diskussionsordning.Dagordningens punkt 4.1Fastställande av dagordningFörslagFöljande förslag till dagordning från partistyrelsen förelåg:Dagordning1. Kongressens öppnande2. Beslut om kongressens offentlighet3. Fastställande av ombudsförteckning3.1 Fullmaktsgranskningskommitténs rapport3.2 Upprop4. Kongressens arbetsformer4.1 Fastställande av dagordning4.2 Fastställande av diskussionsordning4.3 Fastställande av arbetsordning5. Val av kongressfunktionärer:5.1 tjugosex ledamöter i kongressutskottet5.2 sex ordförande5.3 sex sekreterare5.4 elva rösträknare5.5 nio ledamöter i rösträkningskommittén5.6 tio protokolljusterare5.7 femton ledamöter i program- och redaktionsutskottet6. Ersättningar6.1 Ersättningar till ombuden7. Val av partiorgan7.1 Val av partiordförande7.2 Fyllnadsval till verkställande utskottet7.3 Fyllnadsval till partistyrelsen7.4 Val av ordförande i programkommissionen8. Allmänpolitisk diskussion8.1 Med sikte på framtiden9. Kongressens avslutandeBeslutKongressen beslöt:attbifalla partistyrelsens förslag till dagordning.Dagordningens punkt 4.2Fastställande av diskussionsordning (inklusive regler för omröstningaroch kongressprotokoll)FörslagFöljande förslag till diskussionsordning från partistyrelsen förelåg:Diskussionsordning1) Ordet begärs skriftligt på särskild ”Jag begär ordet”-blankett, somlämnas till presidiet. För att underlätta kongressens arbete bör ordetbegäras i god tid innan debatten påbörjas.2) För att ett förslag ska kunna behandlas ska det vara skriftligt och böravlämnas samtidigt som ordet begärs. Om fler förslag avlämnas samtidigtska endast ett förslag fyllas i per blankett.18 19

3) Yttrande- och förslagsrätt har enligt stadgarna kongressens ombud,partistyrelsens ledamöter, av kongressen utsedda revisorer, ledamöteri partiets programkommission, partidistriktens ordförande, samt avpartistyrelsen utsedda föredragande.Därutöver har suppleanterna i verkställande utskottet, partistyrelsenoch programkommissionen yttrande- och förslagsrätt.Yttrande- och förslagsrätt har vardera en representant för S-kvinnor,Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Sveriges kristna socialdemokratersförbund, Sveriges socialdemokratiska studentförbund samtför partigrupperna i Kommunförbundets och Landstingsförbundetsstyrelser.Socialdemokratiska riksdagsgruppen och den svenska socialdemokratiskagruppen i Europaparlamentet utser inom sig en representantför varje påbörjat tiotal ledamöter. Dessa representanter har yttrandeochförslagsrätt.4) Talartiden är begränsad till högst två minuter, när inte kortare tid harbeslutats. Talare har rätt till replik, om de har deltagit i debatten ochdärefter har apostroferats. Tjänstgörande ordförande avgör om replikrättföreligger. Talartiden för repliken är högst en minut.Vid inlägg under debatten disponerar de föredragande för respektiveområde tillsammans sammanlagt högst fem minuter. I genomsnittdisponerar de föredragande sammanlagt högst tio minuter för slutplädering.Tjänstgörande ordförande kan vid behov lämna utrymme förföredragande att gå in i debatten och kan också förlänga föredragandestid för slutplädering.5) För varje dagordningspunkt gäller den tid, som anges i arbetsordningen,som en ram, som inte ska överskridas. När fler talare anmält sig än vadsom ryms inom den fastlagda tidsramen, ska tjänstgörande ordförandeomedelbart meddela detta och fråga, vilka som ytterligare önskaranmäla sig, varefter streck sätts i debatten. Efter det att streck satts idebatten, begränsas talartiden till den tid som kongressen beslutar.6) Förslag om debattens avslutande och tidsbegränsning för talarna kanframställas av ordföranden, kongressutskottet och kongressens ombud.7) Önskar tjänstgörande ordförande delta i debatten, ska han/hon överlåtaplatsen åt någon av de andra ordförandena.8) Den diskussion som förs under den allmänpolitiska debatten underdagordningens punkt 8.1 ska dokumenteras och överlämnas tillpartistyrelsen för vidare hantering.9) Reservationer ska avges skriftligt. Anmälan om reservation ska görasi omedelbar anslutning till beslutet. Skriftlig reservation ska därefterlämnas till presidiet.10) Kongressombud, som önskar ledighet från någon del av kongressensförhandlingar, ska skriftligen anmäla detta till tjänstgörandeordföranden, som kan bevilja ledighet. Samtliga ledigheter meddelassekreteraren för anteckning i protokollet.FörslagsreglerVid behandling av uttalanden eller annan text kan tre typer av förslag ställas:a) tilläggsförslag (ange var det föreslagna tillägget ska placeras i texten)b) strykningsförslag (ange vad det är som ska strykas)c) ändringsförslag (ange vad det är som ska ersättas med vad).För att ett förslag ska kunna behandlas ska det vara skriftligt och bör avlämnastill presidiet samtidigt som ordet begärs.OmröstningarPersonval sker, då någon så begär, med slutna sedlar. Övriga ärenden avgörsgenom öppen omröstning. Om rösträkning begärs kommer den elektroniskavoteringsanläggningen att användas. Efter omröstningens avslutande kommerutskrift av hur ombuden har röstat att hållas tillgänglig i kongressbyrån.KongressprotokollenProtokollet utgörs av ett diskussionsprotokoll. Protokollet utarbetas efterkongressen. Det justeras av de två justerare och den ordförande, som hartjänstgjort under respektive del av kongressen.BeslutKongressen beslöt:attbifalla partistyrelsens förslag till diskussionsordning, inklusive reglerför omröstningar och kongressprotokoll.20 21

Dagordningens punkt 4.3Fastställande av arbetsordningFörslagFöljande förslag till arbetsordning från partistyrelsen förelåg:ArbetsordningLördagen den 17 mars 200710.15–10.45 ÖppningsprogramSångParentation10.45–11.00 Formalia1. Kongressens öppnande2. Beslut om kongressens offentlighet3. Fastställande av ombudsförteckning3.1 Fullmaktsgranskningskommitténs rapport3.2 Upprop4. Kongressens arbetsformer4.1 Fastställande av dagordning4.2 Fastställande av diskussionsordning4.3 Fastställande av arbetsordning5. Val av kongressfunktionärer5.1 tjugosex ledamöter i kongressutskottet5.2 sex ordförande5.3 sex sekreterare5.4 elva rösträknare5.5 nio ledamöter i rösträkningskommittén5.6 tio protokolljusterare5.7 femton ledamöter i program- och redaktionsutskottet6. Ersättningar och arvoden6.1 Ersättningar till ombuden12.00–12.307. Val av partiorgan7.1 Val av partiordförande12.30–14.30 Lunch14.30–16.308. Allmänpolitisk debatt8.1 Med sikte på framtiden16.30–18.00 Avtackning av Göran Persson18.00 Kongressen ajourneras19.30 Kongressfest på MünchenbryggerietSöndagen den 18 mars 200709.00–09.157. Val av partiorgan7.2 Fyllnadsval till verkställande utskottet7.3 Fyllnadsval till partistyrelsen7.4 Val av ordförande i programkommissionen09.15–10.15 Tal av nyvalda partiordföranden10.15–14.008. Allmänpolitisk debatt8.1 Med sikte på framtiden, fortsätter14.00–14.30 Avslutningsprogram9. Kongressens avslutandeAvslutningsarrangemangPartiordförande avslutningstalarInternationalen14.30 Förhandlingarna avslutas11.00–12.00 Tal av partiordförande Göran Persson22 23

BeslutKongressen beslöt:BeslutKongressen beslöt:attfastställa partistyrelsens förslag till arbetsordning.attvälja kongressutskott i enlighet med valberedningens förslag.NomineringstidLena Hjelm-Wallén, valberedningens ordförande: För att kunna fatta beslutunder punkten Val av partiordförande måste kongressen fatta beslut om tidpunktför avslutade nomineringar. Nomineringstiden löper alltså fortfarande.Jag föreslår att nomineringstiden utgår klockan 11.40 och att eventuellaytterligare nomineringar lämnas in till kongressbyrån.BeslutKongressen beslöt:Dagordningens punkt 5.2Val av sex ordförandeFöredragning och förslagLena Hjelm-Wallén, valberedningens ordförande: Valberedningen föreslårkongressen att välja Jörgen Linder, Ulla, Lindqvist, Tomas Eneroth, LenaHallengren, Annika Nilsson och Karl-Petter Thorwaldsson till ordförandeför kongressen.Beslutattbifalla förslaget till nomineringstid.Kongressen beslöt:Dagordningens punkt 5Val av kongressfunktionärerattvälja ordförande för kongressen i enlighet med valberedningensförslag.Dagordningens punkt 5.1Val av 26 ledamöter i kongressutskottetFöredragning och förslagLena Hjelm-Wallén, valberedningens ordförande: Valberedningen föreslårkongressen att välja Åsa Ögren, Västerbotten (ordförande), ChristinaMattisson, Blekinge, Gunilla Josefsson, Bohuslän, Maria Pettersson,Dalarna, Christer Engelhardt, Gotland, Stefan Hedin, Gävleborg, HenrikJohansson, Göteborg, Jana Nilsson, Halland, AnnSofie Andersson, Jämtlandslän, Peter Persson, Jönköpings län, Gunnar Jansson, Kalmar län,ClasGöran Carlsson, Kronoberg, Britt Westerlund, Norrbotten, PeterLindroth, Skaraborg, Kerstin Engle, Skåne, Ingrid Rudin, Stockholms län,Dag Larsson, Stockholm, Fredrik Olovsson, Södermanland, MargaretaWidén-Berggren, Uppsala län, Lars Mejern Larsson, Värmland, JimSundelin, Västernorrland, Karin Karlsson, Västmanland, Gert IngeAndersson, Norra Älvsborg, Ulf Olsson, Älvsborg Södra, Håkan Bergman,Örebro län, och Billy Gustafsson, Östergötland, till kongressutskott.Dagordningens punkt 5.3Val av sex sekreterareFöredragning och förslagLena Hjelm-Wallén, valberedningens ordförande: Valberedningen föreslårkongressen att välja Ulrika Clevesjö, Runa Dahlström, Thomas Göransson,Bengt Harju, Pernilla Östberg och Roger Läth till sekreterare för kongressen.BeslutKongressen beslöt:attvälja sekreterare för kongressen i enlighet med valberedningens förslag.Sekreterare: Ulrika Clevesjö och Thomas Göransson24 25

Dagordningens punkt 5.4Val av elva rösträknareFöredragning och förslagLena Hjelm-Wallén, valberedningens ordförande. Valberedningen föreslårAnn Beskow, Dalarna (ordförande), Britt Wall, Bohuslän, Ingela Sjögren,Halland, Karin Renblad, Jönköpings län, Lars Wingerup, Kalmar län,Joakim Pohlman, Kronoberg, Inge Stålgren, Södermanland, Björn-OlovHallberg, Värmland, Rainor Melander, Västernorrland, Elisabet Löf, Västmanland,och Pär-Göran Björkman, Norra Älvsborg, till rösträknare.BeslutKongressen beslöt:attvälja elva rösträknare i enlighet med valberedningens förslag.Dagordningens punkt 5.5Val av nio ledamöter i rösträkningskommitténFöredragning och förslagLena Hjelm-Wallén, valberedningens ordförande: Valberedningen föreslårkongressen att välja Sven-Erik Bucht, Norrbotten (ordförande), ChristianMattsson, Bohuslän, Ingegerd Sahlström, Halland, Kira Berg, Kalmar län,Cecilia Lind, Skåne, Maria Palme, Stockholm, Per Gruvberger, Värmland,Lilly Bäcklund, Västerbotten, och Kenneth Östberg, Västmanland, tillrösträkningskommitté.Börje Vestlund, Stockholm, Karin Wanngård, Stockholm, Lars G Linder,Södermanland, Janeth Lundberg, Västerbotten, Leif Lindholm, Västernorrlandoch Agneta Bode, Västmanland, till protokolljusterare.BeslutKongressen beslöt:attvälja tio protokolljusterare i enlighet med valberedningens förslag.Dagordningens punkt 5.7Val av 15 ledamöter i program- och redaktionsutskottetFöredragning och förslagLena Hjelm-Wallén, valberedningens ordförande: Valberedningen föreslårkongressen att välja Mona Sahlin, partistyrelsen (ordförande), MaritaUlvskog, partistyrelsen, Wanja Lundby-Wedin, partistyrelsen, Pär Nuder,partistyrelsen, Elvy Söderström, partistyrelsen, Thomas Östros, partistyrelsen,Stefan Löfven, partistyrelsen, Jonny Gahnshag, Dalarna, MattiasJonsson, Göteborg, Charlotta Svanberg, Kronoberg, Karl Petersen, Norrbotten,Ilmar Reepalu, Skåne, Johanna Graf, Stockholms län, Ylva Johansson,Stockholm, och Lena Sommestad, Uppsala län, till ledamöter iprogram- och redaktionsutskottet.BeslutKongressen beslöt:BeslutKongressen beslöt:attvälja 15 ledamöter i program- och redaktionsutskottet i enlighet medvalberedningens förslag.attvälja nio ledamöter i rösträkningskommittén i enlighet medvalberedningens förslag.Dagordningens punkt 6Ersättningar och arvodenDagordningens punkt 5.6Val av tio protokolljusterareFöredragning och förslagLena Hjelm-Wallén, valberedningens ordförande: Valberedningen föreslårkongressen att välja Olle Burell, Stockholm (ordförande), SusanneArvidsson, Bohuslän, Jan Dahlquist, Dalarna, Maria Bosdotter, Stockholm,Dagordningens punkt 6.1Ersättningar till ombudenFöredragning och förslagTommy Ohlström, partikassör: Partistyrelsen föreslår en ersättning på 700kronor per dag och ombud, inklusive försteombudsmännen.26 27

BeslutKongressen beslöt:attbifalla förslaget till ersättningar till ombuden.Ordförande: Jörgen Linder och Lena HallengrenAnförande – Göran Persson”Människan är målet – hennes utveckling och frihet, hennes törst att läraoch bilda sig, hennes vilja att växa och spränga nya gränser, hennes ansvarskänslaför kommande generationer, hennes solidaritet och kärlek till andramänniskor.”Så inledde jag mitt installationstal för elva år sedan, och så vill jag startaockså i dag. I grunden handlar det alltid om människan. Därför styr vi eftersamma värderingar år ut och år in: frihet, jämlikhet, solidaritet. Därför blirheller inte våra värderingar omoderna. Därför behövs vår rörelse lika mycketi kommande sekel som i svunna.Människors grundläggande behov förändras inte dramatiskt över tid ochårhundraden. Alla ska vi växa upp, utbilda oss och ta steget ut i vuxenlivet,hitta en bostad och en vettig sysselsättning, leva, uppleva och älska, skaffaoss barn kanske och ge dem en trygg uppväxt, och så småningom vill viåldras med värdighet.Vi ställer kanske högre krav på standarden i dag, men i grunden är behovendesamma. Arbete, bostad och bröd – och lite till som gör livet värt attleva.Alla dessa system och institutioner som vi bygger – inte bygger vi demför systemens skull. Vi bygger dem för människan – för hennes trygghet ochhennes möjligheter att närma sig sina bästa stämningars längtan.Gör en resa i tid och rum! Hjalmar Branting kan berätta om den kampsom arbetarrörelsens tidiga slit för allmän och lika rösträtt gav. Per-Albinhar en del att förtälja om 1930-talets krispolitik, om kampen för att hålladen värsta arbetslösheten och misären borta från folkhemmets vardag.Gör en resa till 1970-talets Bommersvik, slå dig ned bredvid en pensioneradTage Erlander vid favoritbordet i hörnet under den stora vackraAmelin-målningen. På sin lite nasala värmländska kommer han att talaom ambitionerna med det starka samhället, varför det var viktigt med ettallmänt pensionssystem och hur hela det moderna välfärdssamhället växtefram.När du väl sitter där släntrar Olof Palme förbi och berättar om reformernapå arbetslivets område, den internationella solidariteten och om familjepolitiken,och eventuellt är han ganska svår att stoppa.Eller för all del, strunta i att resa i tiden, och tala en stund med Ingvarsom sitter här framme i salen.Det är på socialdemokratiska värderingar som det svenska välfärdssamhälletär byggt. Aldrig med ambitionen att bygga monument över oss själva.Alltid med ambitionen att befria människor från oro och otrygghet – för attvi alla därigenom ska kunna leva fria och trygga liv. På samma sätt som vi idag hämtar styrka och vägledning bakifrån, så kommer framtidens socialdemokrateratt göra det.När en ny generations tidsresenärer kommer till mitt Sörmland på besök– vad ska jag svara dem? Vad åstadkom vi socialdemokrater under min tidsom partiordförande? Jag behöver inte mycket betänketid för svaret:Vi började bygget av det gröna folkhemmet. Vi räddade också densvenska välfärdsmodellen och visade att den är mer modern än någonsin.Partivänner, minns hur det lät i slutet av 1980-talet och början av1990-talet. Då satt fjuniga moderater i TV-sofforna, en del av dem är i dagregeringsledamöter, och talade om att den svenska modellen gjorde svenskarnalata, att tryggheten gjorde oss dumma och oföretagsamma, att vi hadeför mycket välfärd i Sverige – den offentliga sektorn sade man var välfärdsnarkomaninsom sövde folket.Då stod långhåriga nyliberaler i TV och skrek att var och en kan skapasig sitt eget liv med hjälp av sina egna pengar, det skulle vi inte behövanågon riksdag eller regering eller någon politik för.Så lät det. Och när välfärdssamhället i grunden var hotat genom ekonomiskvanvård så var det många som lyssnade till dem.1991-1994 fick moderaterna senast visa vad de gick för. Och när dessaeländiga år äntligen var över tvingades Ingvar Carlsson att läsa upp följandei riksdagens talarstol:”Så länge budgetunderskottet består och statsskulden växer beskärs demokratinsverkningskrets. Vårt lands utveckling riskerar att styras av krafterutanför demokratisk kontroll. På samma sätt utgör arbetslösheten ett storthot mot grundläggande värden i vårt land. Arbetslösheten skär som en knivgenom det svenska välfärdssamhället.”Två år senare valdes jag till partiordförande. I ett parti som också var sargatav den ekonomiska krisen. I en arbetarrörelse plågad av inre slitningar.Det var ingen rolig tid. Det smärtade socialdemokratiska själar och detsved illa det facklig-politiska samarbetet. Mest ont gjorde det för löntagarna,barnfamiljerna och pensionärerna.Det kommer kanske att sägas om mig att jag var den som redde upp i desvenska offentliga finanserna. Visst, jag räknade faktiskt en del och myntadeett och annat uttryck. ”Den som är satt i skuld är icke fri”, till exempel. Menäven andra skapade sloganer.År 1998 löd LO:s valkampanj mot bakgrund av bilder på vanliga svenskalöntagare, kvinnor i vården, män på byggen, män och kvinnor i industrier.28 29

”Jag räddade Sverige” stod det på affischen. Och det var sant. Inget kundeha varit mer träffsäkert. Det var löntagarna som räddade Sverige. Mångavar med och tog ansvar för landet under dessa tunga år. Olof Johansson tillexempel, och det ansvarstagande centerparti vi hade på den tiden. Med hjälpav Bertil Jonsson lyckades vi gräva ned stridsyxan inom rörelsen. Vi satteupp det fyraprocentsmål för arbetslösheten som vi sedan skulle hånas för iåratal. I slutet av år 2000 nådde vi målet.Partivänner, år 2000 kunde jag ställa mig i riksdagens talarstol och sägaså här:”Massarbetslösheten är bruten. Tillväxten är hög. Sverige intar entätposition i den nya ekonomin. Vi är väl förberedda för framtiden. Förutsättningarnaför att bedriva en aktiv ekonomisk politik är bättre än på länge.För första gången på närmare ett decennium dikteras inte längre de folkvaldasbeslut av underskottens tvingande politik.”Politikens verkningskrets var återupprättad. Den svenska modellen hadestått pall. Jag fick säga de magiska orden: ”Det är tid för reformer!”Partivänner! I dag har de där unga moderaterna växt upp och blivit bådepartiledare och finansministrar. De är inte riktigt lika tydliga om vad de villmed välfärden. Finansministern har kvar sitt lillgamla tilltal, men han sägerinte längre att politik inte behövs.Kampen om idéerna, den ideologiska striden – den vann vi. Därför lätmoderaterna som socialdemokrater i valrörelsen 2006. Men vi lyckades intevisa att plagiatet var en förfalskning.Dagens moderater överlåter åt andra att torgföra den föraktfulla nyliberalaretoriken i svensk politik, att beskriva välfärden som ett ok och politikensom en boja. De överlåter åt andra att driva moderaterna till sin välregisseradereträtt – bort från vallöftena om ökad välfärd och minskat utanförskap,i stället attacker på dem som redan har det sämst ställt. Den reträtten drivspå, den regisseras av organisationen Svenskt Näringsliv, och tragiskt nogcenterpartiet.Det är en cynisk strategi, den är kall mot människan. Löftena sviks ett efterett, plusjobben dras in, arbetsrätten rundas och det blir fritt fram att säljaakutsjukhus. Nu säljs våra gemensamma tillgångar. Nu gynnas de med högainkomster. Nu sparkas det på dem som redan ligger. Tusenlappen blev till entumme för många löntagare och till minus för dem som inte har jobb.Moderaterna talar tyst om vad de gör och vart det leder. Men det är ettsystemskifte som pågår. Det är ett allt hårdare klassamhälle som byggs.Svenska folket vill inte ha detta samhälle. Moderaterna kunde inte vinnavalet genom att redovisa den politiken. De vann valet genom att föra ihuvudsak en socialdemokratisk retorik. När det nu avslöjas vad de står för såkommer också omedelbart reaktionen i den allmänna opinionen.Svenska folket vill ha en socialdemokratisk politik och de utgår ifrån attvi nästa val ser till att den socialdemokratiska politiken får föras av socialdemokrater.Trygghet gör inte människor lata. Hur kan vi annars ha världens mestutvecklade trygghetssystem och samtidigt vara ett av de länder som harabsolut flest sysselsatta? Hur kan vi ha en tillväxt per person som slår bådeEU:s och USA:s?Politik är inte onödig. Hur kan det annars ha byggts 200 000 nyalägenheter precis som vi lovade? Hur kan kommunernas ekonomi gå medöverskott trots fler anställda i både vård och skola?Politik står inte i vägen för människors liv och företagande. Hur kanannars Sverige vara världsledande i miljöpolitik, livslångt lärande, vårdkvalitetoch livslängd, och ändå placera sig i världstopp i konkurrenskraft ochmodernitet?Fråga vilken skärgårdsbo som helst, och fråga även mig, om politikenpå miljöområdet, havsörnarnas återkomst. Dessa vidunderligt stora ochvackra fåglar. I morse såg jag en som flög väldigt sakta och majestätiskt ochskrämde livet ur en ormvråk. De fanns inte för 15–20 år sedan. Nu är detillbaka och de ska få leva. Det är politik.Fråga pensionären om det betyder något när bostadstillägget höjs ellernär det blir billigare att gå till tandläkaren.Välfärd är inget hinder för utveckling. Det vet varje löntagare som haften hyfsad 80-procentig ersättning vid arbetslöshet och år efter år, under vårtregerande, stigande reallöner. Det vet var och en av alla de hundratusentalssom fått en chans att läsa in en högre kompetens tack vare Kunskapslyftet.Det vet de ungdomar som fått någon av de 125 000 nya platserna på högskolanrunt om i landet.Politik spelar roll. Det vet – mer än några andra – de hundratusentalskvinnor och män som var arbetslösa 1994, men i dag kan stiga upp varjevardagsmorgon och säga: ”Jag går till jobbet!”Mycket kan man säga om vår regeringstid, men inte rullade vi tummarna!För varje reform, för varje beslut vi tog i VU och i partistyrelsen, för varjekongress, för varje ny proposition eller budget vi skrev i Regeringskanslietblev Sverige som nation starkare – i framtidstro, tillväxt och kreativitet.Resultaten av denna tolvårsperiod är med internationella mått helt sensationella.Den svenska modellen levererade. Humlan flög. Ni minns, den bildjag använde när man sade att vår samhällsmodell inte fungerade, att den intevar möjlig. Det var för höga skatter, det var för mycket offentliga utgifter.Det gick inte att driva en konkurrenskraftig ekonomi med den typen avförtecken.Då sade jag: ”Det är vad ni tror. Men ni har lika fel som de som inte hellerkan begripa hur humlan flyger med den stora tunga kroppen och de småvingarna.”30 31

Humlan flög och humlan flyger, och den svenska modellen flyger denockså. Det brummar så skönt och är oändligt mycket bättre än ett ilsket bi,det kan jag försäkra er.Nu tittar andra på vår humleekonomi. Det är lite märkligt, för när visjälva har stigit åt sidan, så är det andra som kommer hit och tittar ochfrågar: ”Hur gör ni”? Jag får själv inbjudningar från världen över om att talaom detta, och jag berättar gärna. Jag har nämligen aldrig köpt idén att densvenska modellen var slut.Ekonomin med den stora offentliga sektorn och de höga skatterna – denflyger i den nya globala ekonomin, så till den grad att andra länder försökerkonstruera en egen humleekonomi.Vi har aldrig köpt idén om att den svenska modellen var slut, att dearbetslösa var lata eller tryggheten för stor. Vi håller fast vid vår välfärdsmodell.Vi tror på vår idé om att trygga människor vågar, om att frihet kräverjämlikhet, om att trygghet inte är en hämsko på utvecklingen utan dess förutsättning.Vi tror på ett Sverige där alla är med, och ingen lämnas utanför.Över detta kan vi vara stolta!Var det något som var viktigt under de gångna tolv åren var det detta: Vistod upp för vårt samhällsbygge och vi visade att det är modernt i en ny tid!Vi tog välfärdssamhället in i den globaliserade ekonomin och det visadesig att den fungerade ännu bättre än vad det gjorde förut. Välfärden ärmodern.Vi vet att förändringen kommer att fortsätta. Men vi tror på vårt sätt attbedriva politik, vi tror på våra värderingar och vi tror på politiken – på godagrunder. Eller som i det där gamla Anders Ferm-citatet som jag har använtibland genom åren. Han skrev så här i en ledare i Tidningen Arbetet:”Ner genom tidsåldrarna ekar de urgamla föreställningarna om kärlek,frihet, jämlikhet och broderskap. De kommer att förbli levande och aktuella,så länge det alls finns någon mänsklighet. De kan inte rationaliseras bort urmänniskors politiska föreställningar med några enkla nyliberala konstgrepp.Och de säger oss, att människovärdet är större än marknadsvärdet.”Så är det och så ska det förbli.Partivänner, den 18 september 2006 skrev Dagens Industri: ”Alla ekonomiskakurvor pekar år rätt håll. Det är ett gyllene läge som väntar Sverigesnästa regering.”Sedan kom de en efter en, rapporterna med innebörden: ”Nu kommerjobbexplosionen”!Men partivänner, då hade vi redan förlorat 2006 års val. Det var bittert,det kan jag lugnt försäkra er att jag kände. Det blev inte mindre bittert av attvi av och till också själva hade partivänner som sade att vi inte hade någonpolitik för att skapa jobb. Jobb skapas genom ett långsiktigt och uthålligtekonomiskt och utbildningspolitiskt arbete. Många nya små företag, nyauniversitet, låg inflation, låg ränta. Bra förutsättningar för att transporterabåde varor och människor – såväl fysiskt på marken som i etermedia.Långsiktigt och uthålligt har vi byggt detta och resultaten har kommit.Det finns ingen som helst anledning att säga någonting annat än att det vilämnade efter oss var en politik som byggde på att skapa full sysselsättningoch som utgick ifrån att det skedde genom att vi höll samman Sverige,baserat på jämlikhet och gemenskap. Det har fungerat. Det fungerade ocksåunder 2006, men vi vann inte valet och över detta kan vi känna stor bitterhet.Vi ska dra rätt slutsatser av detta. Valanalysgruppen får göra sitt, mennågra lärdomar behöver vi dra av den tolvårsperiod vi har bakom oss.Den första kan ni, den är byggd på bitter erfarenhet. Den lyder: Släppinte till några underskott i de offentliga finanserna – de sätter en tvångströjapå politiken! Och utan politik: ingen modernisering av välfärden, ingenframgångsrik kamp mot arbetslösheten!Den andra lyder: Ett Sverige för alla kräver förmåga till samarbete. Samarbeteär svårt, inte minst i parlamentariska sammanhang. Jag har lett enregering under tio och ett halvt års tid, som har haft väldigt knöliga parlamentariskaförutsättningar. Ni har också haft det så ute i era kommuner ochi landsting och regioner. Ni vet vad det handlar om.Kortsiktigt händer det att samarbete lönar sig dåligt för andra partier,men också för oss. Se vad som hände i centerpartiet efter perioden avansvarstagande för landet – inte lönade det sig partiinternt för dem somvalde samarbete framför konfrontation.För egen del kan jag säga att samarbete tar tid. Det är knöligt och det ärinte alltid roligt. Ändå samarbetar vi, om och om igen.Vi har i vår rörelse alltid strävat efter att söka breda majoriteter i viktigafrågor. Vi har sökt samverkan med näringslivet. Vi har gjort det därför attmålet är ett samhälle för alla, inte bara för några. Breda majoriteter skaparstabila spelregler. Det är stabila spelregler som behövs. För löntagare, förarbetsgivare, för husägare och för företagare. A och O i det sammanhangethar ju för oss också varit den facklig-politiska samverkan, samarbetet. Ocksåden kan vara tidsödande, men så gott som alltid konstruktiv och produktiv.Och att Sverige har gått från framgång till framgång har ju inte så lite attgöra med att den fackliga rörelsen har återvunnit sin styrka när det gälleratt driva ansvarsfulla avtalsrörelser, senast i går demonstrerat av våra vännerinom IF Metall.Utan de ansträngningarna, där Göran Johnsson och andra spelat enväldigt viktig roll, hade Sverige inte stått där vi står i dag. Det har inte alltidvarit lätt på den fackliga kanten, det vet vi. Det har varit tungt och det harvarit kritiserat. Men vi på den politiska sidan har förstått vikten av det ochalltid stött och backat upp, räckt ut handen till kamraterna på den sidan.32 33

Och i det samarbetet, i den gemenskapen, har vi delat på arbetet att ta Sverigetillbaka till styrka igen.Inom partiet vet vi, att utan facket är vi svaga. Facket vet det också. Nusyns det ju så tydligt. Utan partiet kan vi inte värna tryggheten och jobben.Det är tillsammans vi är starka. Facklig-politiskt samarbete är en del av densvenska modellen och den står vi för.Partivänner, samarbetet behövs också inom vårt parti. Vi är inte ett partii raden. Socialdemokraterna är ett stort parti. Vi är en rörelse bestående avoerhört många människor med skiftande bakgrund. Människor av alla desorter, människor från län och länder, med idéer alltifrån vänsterpartietshögerflank över till folkpartiets vänsterflank. Det kan man väl säga, efter attha rest i partiet i väldigt många år. Det är inte många synpunkter som maninte har träffat på, så är det! Men skulle vi varje gång vi möter någon sominte har partiprogrammet under armen och tänker helt rätt, säga ”Du fårinte vara med”, då vore vi ju ett fyraprocentsparti.Det kan jag väl säga, allt som står i partiprogrammet har jag ju inte hellergillat, men det är helheten som vi står för. Helheten, och det den måste manha känsla för. Vi är det stora vänsterpartiet i svensk politik. Ett progressivtparti med internationella kamrater. Därför har vi haft inflytande i Sverige,långt utöver något annat parti, men också i internationell politik. Jag troratt det är få partier av den storleksordningen som svensk socialdemokratirepresenterar som har haft så stort inflytande internationellt. Det är samarbete.Samarbete också inom vårt parti, det tar tid. Man uttrycka sig somMax Weber, den tyske filosofen, gjorde i början av förra seklet:”Die Politik bedeutet ein starkes langsames Bohren von harten Bretternmit Leidenschaft und Augenmass zugleich.“Politik är som långsamt borrande, eller sågande, i hårda brädor – medlidelse och ögonmått i förening, så sade han. Det är inte så tokigt!110 år senare har vi bättre verktyg. Det är inget fel på lidelsen i vårt parti.Det är inget fel på ögonmåttet. Men ibland är vi lite väl otåliga. Otålighetmå vara reformistens ständige följeslagare, det är bra. Men när vi ska taställning till viktiga frågor i vårt parti så får det inte vara för bråttom.Ibland ska det gå så vansinnigt fort, forceras fram. Då dyker iblandresonemang upp av typen: Den gruppen står för långt till höger, det partidistriktetligger långt till vänster. De alltför gröna nissarna eller alltförteknokratiska betonggubbarna kan vi strunta i. Det får inte bli för mångaakademiker, inte för många fackliga. Får vi bara ihop 51 procent så begär vivotering och låter klubban falla.Ena sidan vinner, den andra förlorar. Det är snabbt avklarat. Men vad hari själva verket hänt? Hur många var delaktiga, och hur många blev besvikna?Det är svårt att få alla med sig på varje beslut, men det är ack så viktigtatt försöka och att försöka igen. Detta har vi alltid strävat efter i vårt parti.Enighet ger styrka. Det har varit ett segt sågande, långsamt borrande i hårdabrädor, och det har krävt lidelse och ögonmått. Sedan har vi funnit en kompromisssom de allra flesta i vårt stora parti har kunnat ställa sig bakom. Enkompromiss som just därför har väckt respekt och fått brett stöd.Politik är svårt – en konstart som kräver både hjärta och hjärna. Finge jagge ett råd för det interna arbetet så är det detta:Försök lösa problemen i samförstånd. Fånga in också dem som inte liggeri den smala mittfåran i partiet. Se till att så många som möjligt är med när viutvecklar politiken. Och gör det politiska arbetet i offentligheten. Argumenteraför din sak. Stå för den och undvik allt som har att göra med hemligakotterier och sammanslutningar. Det är inte vår tradition. Har aldrig varitoch får inte bli.Jag vill inte att vårt fina parti ska bli ett i raden av andra. Jag vill att vårtparti ska fortsätta vara stort. Det kräver att vi arbetar i samförstånd.Samarbeta också med progressiva krafter i andra länder! Sverige har alltidbehövt världen och världen har, pretentiöst, behövt Sverige. Det gäller i EUoch FN och i alla andra internationella institutioner och nätverk. Detta EUsom vi älskar att hata, som jag brukar säga. EU-medlemskapet har varit igrunden bra för Sverige. Vi har förändrat EU och EU har förändrat oss.Den svenska modellen är inte längre exotisk och därför oefterhärmlig. InomEU är vår modell ett levande och framgångsrikt exempel på en moderneuropeisk ekonomi präglad av välfärdsambitioner och jämlikhet.Sverige är ett föregångsland i många avseenden; modernt, framtidsinriktat,öppet, fredsälskande, jämlikt, teknik- och kunskapsdrivet, ekologiskt ochsolidariskt. Vi har en plats att försvara som bärare av framtiden – i EU och ivärlden.Men partivänner, Sverige har i dag en regering som tiger. Vi har enutrikesminister som inte längre kallar folkmord för folkmord. En utrikesministersom för några år sedan på uppdrag av amerikanska lobbyister arbetadeför en invasion av Irak. En utrikesminister vars ekonomiska intressen häroch var i världen gör det oklart vem eller vad han företräder – Sverige, ettmultinationellt företag, eller bara sig själv?En sak är tyvärr mycket säker. Det är inte bara vi här i Sverige som noterarvad som skrivs och sägs om denne utrikesminister. Via ambassaderna nåranalyserna skrivborden hos stats- och regeringschefer samt utrikesministraröver hela världen. Vad tänker de om Sverige i dag?Kamrater, vi ska inte låta det rykte Sverige har som demokratiskt, öppetoch samarbetsinriktat erodera. Om Olof Palme brukar det sägas att hangjorde vårt land lite större utomlands än vad det i själva verket var. Det kanutan tvekan också sägas om Anna Lindh. Men till alla er nu aktiva internationalisteri vårt parti säger jag:34 35

Vi behöver inte göra Sverige mycket större men måste hjälpas åt att se tillatt vi kan fortsätta vara dem vi är! Det ansvaret har vi.Det allra trevligaste som har hänt under de senaste åren är att DanAndersson, och nu tänker jag inte på LO-ekonomen, jag tänker på vårfine poet, har börjat reciteras och sjungas igen. Det är en skatt av visor ochsånger som ligger nära arbetarrörelsens ungdom, evigt unga – som han självskulle ha sagt:”Kom, sol, som en gud över åker och slog,lys hjärtan som längta till ljus!Blås, vind, och fall rägn i den spirande skog,väx, gräs, över viddernas grus!”Naturen har alltid haft en enorm betydelse för människan. Med sina resurser– oljan, metallerna, maten, kryddorna, djurens bete och allt därtill. Medsina kulturvärden – rekreation, upplevelser, vidderna och tankens fria flykt.”Kom och stå med mig vid hagens grindarNär de vilda gässen flyga över byn.”Visst är det vackert?”När att leva är att stenar bäraOch din sång är sorg som vilsna tranors låt.”Dan Andersson. Det finns så oerhört mycket i denna skatt av poesi ochsång. Jag kunde också läsa, i stället för Dan Andersson, ur våra riktlinjer,valmanifest, linjetal eller propositioner. Det är inte lika lätt att komma ihågutantill; det är konstigt! Men de är också vackra. Där kan man läsa. Dåskulle man se att vi har producerat så oändligt mycket genom åren. Dethar hetat, och där kommer den moderna poesin: LIP, HUT, KLIMP ochOljekommission – det låter inte lika vackert, men det är det. Sakligt sett ärdet lika vackert.Och det är svårt att hitta en viktigare vision i dag än att bygga ett ekologisktuthålligt samhälle. Ytterst handlar det här egentligen om något väldigtstort.Det handlar inte om mig, och det handlar nog inte om er heller – om jagser ut över salen. Vi kommer att klara oss. Men hur blir det för våra barn?Hur blir det för deras barn? Och för deras barn? På något konstigt sätt harmiljöpolitiken ibland i vår rörelse betraktas som något som vi ska klara av.I början, när de trevande försöken kom, så var det inte sällan också så attman beskrev det som en motsättning mellan möjligheterna att bedriva enindustriproduktion och ha en ekonomisk tillväxt, och å andra sidan fortsättaatt, som en förutsättning för det, missbruka vår natur.Det där kom vi så småningom tillrätta med. I dag inser de flesta att nästastora språng i den ekonomiska tillväxten kan vi bara göra om vi ser till att vigör den ekologiskt uthållig. Det hänger ihop, det förstår vi i dag.Men ändock är det så att det ibland är trögt. Jag vet. Jag har hållit på meddet här nästan varje dag i elva års tid. Ibland har det varit lätt. Ibland harvi haft jubel på våra möten. Men ibland har någon kommit fram och sagt:”Måste du tjata om det där? Det sade du ju i fjol också på distriktskongressen!”Ja, det sade jag. Men det ser likadant ut i år som det gjorde i fjol. Vi harinte kommit särskilt mycket längre.För mig är det här en insikt som har växt genom åren. Det är ett moralisktansvar mot dem som kommer efter, och det är en ohyggligt mycketstörre och besvärligare uppgift i närtid än vi någonsin förut har kunnat tro.Vi kommer inte att klara av de miljöproblem vi har såhär. Vi kommer inteatt kunna lägga klimathotet åt sidan. Vi kommer att få syssla med det. Vårabarn kommer att få syssla med det. Deras barn kommer att få syssla meddet.Det är människan som har skapat detta. Människan är en fantastiskvarelse. Jag började med att deklarera min tilltro till människan. Hennesförmåga att växa och utvecklas. Men människan åstadkommer också ett ochannat som inte är fullt lika vackert. Och här har vi ett uttryck för det.Men det människan har skapat kan människan också göra ogjort. Vi trorju på människan.Jag tror på teknik. Jag tror på vetenskap. Jag tror på det rationella tänkandet.Jag tror att väldigt mycket av den teknik som behövs för att lösa destora miljöproblemen har vi redan i dag, eller har inom räckhåll. Men denkommer inte ut, och varför?Jo, därför att de starka krafter som står för den gamla tekniken bestämmerfortfarande dagordningen. Det är så. Lobbyisterna arbetar inte för detnya. Lobbyisterna arbetar för det gamla. Framtidens lösningar har inga lobbyister.Det är gårdagens lösningar som har lobbyisterna.Framtidens lösningar – de bärs av övertygade människor som har idealoch värderingar. Värderingar som bygger på att vi ska lämna över något mertill dem som kommer efter än det vi ärvde. Och då krävs det politik.Det finns ingen annan rörelse som har den kraft som vi har att ta sig ande stora miljöutmaningarna. Vad vi ska göra är ju detsamma på detta fältsom vi har gjort på många andra områden. Vi ska bygga, vi ska investera, viska forska, vi ska utbilda. Vi ska sätta gränser, vi ska dra upp regler. Vi skagöra allt sådant som kräver gemensamma beslut med en tilltro till politiken.36 37

Marknaden löser icke dessa problem. Marknaden är en utmärkt tjänaremen en usel herre.De som löser problemen kommer att vara människor i samverkan i politiskaprocesser. Vi har kunskapen. Vi har engagemanget. Vi har uppgiften.Det här är socialdemokratins stora framtidsutmaning, för det handlar inteom oss utan om våra barnbarn. Ta den!Partivänner, det finns en lärdom till av de gångna åren som vi bör bäramed oss in i framtiden.Efter valet 1998 satt partistyrelsen på Sveavägen 68 och diskuteraderesultatet. Det var inget muntert gäng, om man säger så. Det var den 25september. Vi hade förlorat var femte väljare. Ändå hade så många av osstyckt att valrörelsen var bra, att vi nådde fram, att det gick bra att få utargumenten.Det där var en tydlig varningssignal. När jag tittar i protokollet så ser jagatt jag sade såhär 1998:”Vi är en gammal kropp med ett starkt hjärta men med litet förkalkadeådror längst ut; det pumpar inte ända fram. Vi känner inte längre. Mankan montera in pacemaker eller göra en bypass-operation, men är fingrarnavita så är de. Här har vi en sådan situation. Detta är det första och absolutviktigaste för oss att reflektera över. Hur kan vi tappa så mycket i ett val? Ärdet så att vi som parti inte längre har kontakt bland de grupper som valdeatt stanna hemma på valdagen?”Så sade jag 1998. Alla hängde med huvudet, och sedan tog vi oss samman– och så vann vi valet 2002. Och så åkte vi på det igen. Och lika självklartsom vi vann valet 2002 så vinner vi det 2010. Det är så.Jag ska inte föregripa jobbet i valanalyser och sådant, men den farligasteslutsatsen som vi nu står inför är följande.Moderaterna kan sälja hur många sjukhus som helst. De kan sänka a-kassan till skamligt låga nivåer. De kan sortera barnen i skolan mer skoningslöst.De kan radera ut hela denna fina verksamhet som heter kommunalvuxenutbildning. Varning för detta, se upp i kommunerna. De kan hällamiljard efter miljard över landets mest välbeställda.Det kommer att leda till vanmakt, till ökat utanförskap, till vidgade klyftor– ja. Det kommer att leda till otrygghet och mångas besvikelse – ja.Det kommer att leda till missnöje – ja.Men de som vinner på missnöje är inte socialdemokratin. Vi är ingetmissnöjesparti. Vi vet vad som händer när vanmakten blir för djup. Denkraft det skapar spelar inget demokratiskt parti i händerna – den öppnar fören skrämmande och farlig utveckling som har mycket lite med demokratiatt göra.De som vinner på missnöje är partier av det slag som vi nu fått in alltfler av i våra demokratiska församlingar. Därför är moderatstyret dubbeltskadligt för Sverige.Nu görs oåterkalleliga förändringar av det svenska samhället, inte oåterkalleliga,men de är svåra att ändra. Alla påverkas av det – få har bett omdet. Den moderata regeringen har ett svagt mandat, 60 000–70 000 väljareskilde i valet. Ställ det svaga mandatet mot den segervisshet och den nästannedlåtande attityd som moderatledaren har när han talar om det starkamandatet de har fått att göra alla dessa genomgripande förändringar. Det ärsvårt att ta till sig.Ställ det där mot den fartblindhet som vår folkpartiledare redovisadehäromdagen, ett av de här ögonblicken, när den svarta humorn på något sättdrabbar en. Jag läste vad Lars Leijonborg sa, han hade träffat en man frånGöteborg, och som hade sagt till Leijonborg så här:”Jag vaknar varje morgon lika lycklig eftersom regeringen är så skicklig!”Nej, tänkte jag, nej, nej. Så tänkte jag så här å andra sidan. Jag undrar omjag inte någon gång också sprungit på någon sådan figur hos oss? Som harvaknat varje morgon därför regeringen har varit så skicklig.Det kan jag säga att man ska nog vara försiktig, jag har arbetat ihop meddem så jag vet att man kanske inte ska vara alltför glad när man vaknar, mendäremot beredd på hårt arbete och gott kamratskap.Vi har ägnat oerhört mycket tid, resurser och kraft att återskapa grundläggandetrygghet efter åren av ekonomisk kris och budgetsanering. Det gåratt återskapa. Jag vill varna för den här attityden som ibland sprider sig, attnu förstör de a-kassan, det gör de, det håller de på med. Det är klart att vikan se till så att a-kassan återigen blir bra och stark. Det är klart att vi harråd med det. Det är jag övertygad om.Politik är val, hela tiden val. Med den ekonomiska utveckling som vi harlagt grunden till så kommer vi att ha en väldigt kraftig tillväxt de kommandeåren. Det ger utrymme både för reformer och skatteförändringar ochför att betala av på statsskulden. Vi kan bestämma oss för reformer, att det viska driva är en bra a-kassa, därför att det är en grundläggande trygghet förutsatta människor. Det har vi råd med och det har också visat sig att det gåratt kombinera en stark a-kassa med en konkurrenskraftig ekonomi.Så köp inte de där resonemangen om vad som går att göra om fyra år. Varförsiktig med att inteckna det, men det kommer att finnas ett betydandeutrymme för att driva reformer.Att återföra sjukhus i offentlig ägo som redan sålts blir svårt, men detkan också gå. Men en återställare blir svårare än alla andra. Hur ger manen generation sina tappade chanser åter? Hur återställer man tiotusentalsmänniskors tappade självförtroende sedan de kastats ut från utbildningar, uti arbetslöshet eller låglönejobb?Ska vi vinna valet 2010 så måste vi förmå formulera ett politiskt alternativsom fångar upp människors oro och besvikelse – och byta vanmakt motframtidstro! Byta missnöje mot en dröm om någonting bättre. Socialde-38 39

mokratin har i alla tider varit en rörelse som burit på hopp och framtidstro.Men då kan vi inte ha vita fingrar!Vi måste känna oss själva, tro på oss själva, veta vad vi vill och vilka vi är.Under de kommande åren har vi inte längre ansvaret för landet. Vi kan –och måste – lägga större energi på att ta ansvar för partiet, för folkrörelsen,för socialdemokratin. Fler medlemmar, fler föreningar, fler aktiviteter. Menockså nya sätt att möta människor bland alla dem som kan vara våra framtidasympatisörer. Bland alla dem som annars inte har någon som talar fördem. Det måste vara vårt sätt att få tillbaka känseln i fingrarna.Sedan ska vi formulera samhällskritiken så som vi alltid gjort, och omvandladen till en framtidsinriktad politik!Så låt oss vara noggranna med valanalysen. Låt oss göra den på djupet.Men samtidigt – låt oss inte gräva ner oss i den. Vi har en tid framför ossdär socialdemokratin behövs. På partistyrelsemötet 1998 sade jag också såhär: ”Läget, partivänner, är allvarligt, men det är inte hopplöst. Vi äralla trötta, men vi är inte slut.” Så var det då, och så är det i dag.En sista reflektion innan jag ska sluta tala: När Tage Erlander lämnadeöver till Olof Palme sade dåvarande finansministern Gunnar Sträng:”Socialdemokraterna är inget parti som väljer ny statsminister varjeårtionde.”Det säger någonting om Gunnar Sträng och hans tid. Och det sägernågonting om vår tid. Han fick fel, den gode Sträng. Efter Olof Palme harIngvar och jag i princip varit ordförande i ett årtionde var.Men Sträng utgick från de premisser som gällde för Tage Erlander. Detvar en tid då statsministern kunde gå hem från Regeringskansliet klockanfem på vardagarna och vandra fritt ute på gator och torg. Det fanns en, såsmåningom två, statliga tv-kanaler, en riksradio och en livskraftig A-press.På den tiden var det också självklart att vi valde en partiordförande ochtillika statsminister.Den partiordförande vi väljer i dag ska starta i opposition. På gott ochontJag fick inte riktigt pröva på det. Egentligen var de enda dagarna då jagriktigt kände: ”I dag slipper jag vara statsminister, i dag är jag ’bara’ partiordförande”– det var första maj. Första maj – vi är snart där, denna fantastiskadag på året.Den där känslan att vara ”bara” partiordförande, den unnar jag nästapartiordförande mer av – att få vara partiets ordförande i första hand, ochdärefter också naturligtvis landets statsminister. Vi får väl se om det blir ettdecennium den här gången också.Men ett litet tips, Mona, från en som prövat på – elva år räcker mer änväl, det kan jag försäkra dig!Nu sätter jag punkt. Skriva vidare får en ny partiordförande göra. Jag skalämna över stafettpinnen. Jag ska sälla mig till föredettingarnas fantastiskaskara. Titta på dem! Här sitter de – grabbarna från SSU, Ingvar och Thage.Jag börjar redan att ta efter. Precis som Thage skriver jag en bok och sedanlåter jag som Ingvar!Det har varit framgångsrika år, de jag har fått vara med om. Det har varitförtvivlade år, det har varit fantastiska år! Det har varit ett myller av upplevelser:debatter och duster, samtal och strider, minnen och oförglömligamöten. Det har varit resor och rosor, städer och skogar, plakat och faktisktlite pajkastning. Det har varit kompromisser och det har varit fantastisktmycket kärlek!Så kamrater och vänner, jag har sett i programmet att det ska bli någonslags avtackning av mig i eftermiddag. Jag tycker det känns lite bak-ochfram.Det är inte ni som ska tacka mig. Det är jag som ska tacka er.Tack är ett kort och litet ord. Det är nästan märkligt att det kan rymmaså mycket. År av förtroende. Många människors tillit. År av fantastiskamöten i vårt fina parti. År av den gemenskap som stärks av motgångar.Samhörigheten, festen och fanorna – glädjens berusning. Och alla dessagoda resultat av den förda politiken! Vi har gjort skillnad. Vi har förändrat.Vi har förbättrat. Vi socialdemokrater, tillsammans.I dag känner jag en smula vemod, men också stolthet och stor glädje –och viss lättnad.Tack för alla blombuketterna, ryggdunkningarna, applåderna.Tack för talkörer, kramar och brev.Tack för alla ord; kärva sanningar och uppmuntran.Tack för kongressernas debatter och för stridens hetta.Tack för alla dessa år av gott samarbete!Tack alla ombud och alla ombudsmän, alla partidistrikt och arbetarekommuner,alla fackliga kamrater och fackens företrädare.Tack alla människor i vårt avlånga land som jag mött på torg och arbetsplatser,alla som gett mig stöd och ork att fortsätta när det varit som tyngst.Tack alla ledamöter i VU och partistyrelsen och alla gamla statsrådutan vars hjälp det självklart inte hade varit möjligt att genomföra en endareform.Tack alla – ingen nämnd och ingen glömd!Och Mona, tack för allt du har uträttat hittills. Ett stort lycka till! Jagkänner mig trygg. Det här blir bra! Låt oss gå till val.Tjänstgörande kongressordförande: Tack, Göran, för ett inspirerande inledningsanförande.Det är en fin startpunkt på den här kongressen!Vi i presidiet vill tacka för förtroendet att även denna gång få leda kongressensförhandlingar.En praktisk anvisning om hur man begär ordet inför den kommande40 41

debatten. Ni har fått begära ordet-lappar. Skriv både namn och partidistrikttydligt på dessa. Vi tar emot de lapparna först efter att kongressen har ajourneratsför lunch. Var och en ska dessutom själv lämna in sin lapp.Dagordningens punkt 7Val av partiorganDagordningspunkt 7.1Val av partiordförandeFöredragning och förslagLena Hjelm-Wallén, valberedningens ordförande: Efter att Göran Persson påvalnatten klargjorde att han vill avgå som partiordförande tillsatte Förtroenderådeti oktober en valberedning med elva personer som representeradehela landet.I valberedningen ville vi hantera vårt uppdrag lite annorlunda mottidigare. Vi valde att inleda arbetet med ett brett samråd i hela partiet – pålokal nivå och på distriktsnivå. Vi ville få in synpunkter på ledarskap och viville naturligtvis ha in förslag på kandidater. Det här samrådsförfarandet gavmycket gott gehör; partiorganisationen har haft en omfattande diskussionvad gäller ledarskap, och jag hoppas att den diskussionen inte bara ska habetydelse på det centrala planet utan väl så mycket även lokalt och regionalt.Vi fick in många förslag på lämpliga partiordförandekandidater, och medde förslagen som utgångspunkt började valberedningens egentliga arbete idecember. Det föregick på normalt sätt – med konsultationer, samråd, intervjuermed de aktuella, allt som ingår i en sådan process, och det var naturligtvisen ganska omfattande samrådsprocess. Till det här kommer också denstora medieaktiviteten.Den 18 januari var valberedningen klar för att offentliggöra sitt enhälligaförslag – Mona Sahlin. För valberedningen är hon den bästa kandidaten.Det gäller hennes starka engagemang, hennes breda erfarenhet av partietoch politiken på högsta nivå. Hon har en modern syn på ledarskap och enfantastisk förmåga att föra ut partiets budskap.Det var naturligtvis också glädjande för valberedningen att kunna infriaså många partivänners önskan att partiet äntligen ska få en kvinna som partiordförande,och dessutom förhoppningsvis ett breddat ledarskap – någotsom framfördes av väldigt många.Nu är nomineringstiden formellt avslutad, och jag kan konstatera att detenda förslag som föreligger är Mona Sahlin. Det är valberedningens enhälligaförslag, det har stöd av alla partidistrikt och alla nomineringar som harinkommit har rört Mona Sahlin. Det finns alltså bara en kandidat.Jag föreslår därför å valberedningens vägnar att kongressen till ny partiordförandeutser Mona Sahlin.BeslutKongressen beslöt enhälligt:attattvälja Mona Sahlin till ny partiordförande i enlighetmed valberedningens förslagpunkten förklaras omedelbart justerad.Mona Sahlin, partiordförande: Kära vänner – när jag gick upp i morse kändejag mig oerhört liten, pytteliten. Men när jag skuttade uppför trappstegeni Folkets Hus nu, så räckte de trappstegen för att jag just nu känner att vitillsammans är starka och ni gör mig stark.Det är vi som är partiet. Jag känner en så enorm stolthet att få vara denförsta kvinnliga partiordföranden i vårt parti. En enorm stolthet. Det kännssom ni har låtit bli mig den första kvinna som går över just den tröskeln.Och jag lovar er, jag tänker inte stänga den dörren. Den är öppen. Jag kännerockså en väldig ödmjukhet. På något vis hör de två orden ihop – stolthetoch ödmjukhet – inte minst en dag som denna.Jag känner en sak starkt. Jag tänker på min mormor, min fantastiskamormor som föddes för massor av år sedan, nämligen i slutet av förra seklet,som levde så länge att hon fick hålla min första dotter i famnen. Hon hördetill de första stolta kvinnor som när Sverige fick allmän och lika rösträtt förbåde kvinnor och män gick och röstade för första gången. Så nyss är det,partivänner, som män och kvinnor sågs som lika mycket värda. Så nyss ärdet, som vi fick demokrati fullt ut i vårt land.Då känns det mäktigt, men också oerhört ödmjukt, att den stafettpinnesom Göran tog över för elva år sedan och som jag fångar upp nu är ett uttryckför att vi som är aktiva just nu lånar partiet den korta stund som justvi får vandra här på jorden och vara dem som bär vidare och bär med oss detsom har varit och det som komma skall. Jag känner en enorm ödmjukhetinför det.Jag känner också en lust, det här är oerhört lustfyllt, kamrater! Nu har vitre och ett halvt år på oss att ge järnet för socialdemokratins idéer, kämpafram till valet 2010, gå ut och göra om delar av partiets organisation, tänkaoch tänka nytt om politiken, debattera med Reinfeldt och de andra moderaterna– och vinna valet 2010.Det här landet behöver varken nya eller gamla moderater. Det behöver enny regering, och det ska vi ut och kämpa för! Tack så mycket!42 43

Hälsning från Helle Thorning Smith och Ingibjörg Sólrún GisladóttirHelle Thorning Smith: Kära Mona! Det är en stor ära för mig att vara medoch fira denna fantastiska dag i den svenska socialdemokratins historia. Detär en stor dag. Jag önskar dig all lycka i det arbete du nu ska gå vidare med.Nu finns tre kvinnliga kollegor i fronten för den nordiska socialdemokratin.Det har aldrig tidigare hänt, och under din mormors tid kunde man säkertinte ens tänka sig det, men för nästa generation är det kanske helt naturligt.Som de första kvinnliga partiledarna arbetar vi under speciella förhållanden.Vi möts av stor uppmärksamhet, stora förväntningar och höga krav.Det är en fördel för oss, men det är också en speciell utmaning. Vi tre skabära ett tungt arv. Våra föregångare har varit föregångsmän. De byggde devälfärdssamhällen som gjort socialdemokraternas idéer till verklighet. Därförhar hela Norden blivit en plats där det finns balans mellan välstånd och välfärd,där få har för mycket och färre för lite, där de allra flesta tycker att detär helt självklart att betala höga skatter för de kan samtidigt se att samhälletvarje dag betyder något för alla.Framtidens välfärdssamhälle ska bygga på våra ideal sedan 100 år tillbaka,men i en helt annan tid. Vi vet alla tre att det låter sig göras, att våra nordiskaländer klarar sig bra. Inte trots välfärdssamhället, inte trots den offentligasektorn, utan tack vare den offentliga sektorn.Vi vet att det inte finns någon motsättning mellan en global ekonomiskframgång, vilket de nordiska länderna är bevis på, och ett samhälle sominsisterar på alla människors lika värde, på att alla ska med och på att allabehövs. Det finns ingen motsättning mellan trygghet å den ena sidan ochinitiativ och företagsamhet å den andra.Men vi vet också, Mona, att en sådan utveckling inte fortsätter av sigsjälv. Vi vet att den inte fortsätter om borgerliga regeringar skapar splittringoch misstänksamhet mellan människor, om borgerliga regeringar gör Stockholm,Reykjavik och Köpenhamn kallt. Sådana är villkoren. Vi vet också attdet ett grundläggande villkor för våra rörelser att vi måste förnya oss, helatiden.Låt oss hantera de utmaningarna gemensamt. Låt oss kämpa för att bevaraNorden som en plats där vi gör våra ideal till verklighet. Stort lycka tillmed den uppgiften, Mona!Ingibjörg Sólrún Gisladóttir: Kära Mona, jag lyckönskar dig till uppdraget.Kära kamrater, jag lyckönskar er för att ni valt Mona till partiledare. Det ären historisk händelse; vi står här nu, alla tre, och gråter för vi är så berördadetta.Det är måhända inte helt överraskande att det socialdemokratiska partieti Sverige har tagit detta beslut. Vi i de övriga nordiska länderna ser oftaSverige och ert socialdemokratiska parti som en förebild. Vi ser Sverige somett föregångsland när det gäller jämställdhet.Det här är en viktig dag för jämställdheten, och det är en viktig dag fördemokratin. En demokrati är nämligen inte en fast rörelse eller en formalitet.Det är en dynamisk och ständig process, där vi alla – både kvinnoroch män – arbetar för att göra samhället bättre och mer rättvist. Hälften avmänskligheten är kvinnor, som bekant. Ett samhälle som tar sin utgångspunkti både kvinnors och mäns upplevelser, kultur och intressen, blir heltenkelt mer rättvist och starkare än ett samhälle där man inte har förstått attnyttja de resurser som finns hos båda könen.För att kunna utforma och förverkliga en ny, modern socialdemokratiskpolitik måste vi se feminismen som ett naturligt inslag när vi formar framtidensvisioner. Därför är det viktigt att få med unga och progressiva människorsom önskar och uttrycker en vilja att utforma framtidens nordiskasamhälle som ett rättfärdigt samhälle.Helle Thorning Smith: Som kvinnlig partiledare får man möjlighet att sättafokus på de nya utmaningar som vår rörelse står inför. På en punkt är detkanske viktigare än någonsin. Vi vet att vi står inför människoskapadeklimatförändringar. Vi vet också att det borgerliga politiker förnekat i alla årnu är en realitet. Den utvecklingen kan inte stoppas, men vi ska göra allt vikan för att bromsa den. Om vi inte gör det, så kommer ingen att minnas osssom en generation som tog ansvar för nästa generations framtid.Den utmaning vi står inför innebär en total omställning av våra samhällen.Det kräver självkritik, och det räcker inte med det vi gör enbart i denordiska länderna. Vi lever på ett sätt som får konsekvenser för framtidagenerationer, som utsätter våra barn och barnbarn för stora problem. Dettamåste vi ta tag i mer än i dag, men det kräver att vi erkänner problemen, attvi inte förnekar dem vilket borgerliga politiker gjort i många år.Vi måste vara lika beslutsamma som när vi skapade välfärdssamhället,och vi måste tro på de politiska lösningarna. En del ursäktar sig med attman inte kan göra något utan världsomfattande insatser. För oss är det enutmaning. Vi ska sätta en global dagordning för klimat- och miljöpolitiken.Målet är att våra länder ska vara föregångare. Vi ska vara en magnet förinnovativa verksamheter, för forskning och utveckling, i hela världen. Dettaär en uppgift som vi socialdemokrater inte bara har möjlighet att lösa utanockså plikt att lösa. Det ska inte längre vara en bland flera prioriteringar ochmål. Det ska vara själva kärnan i vårt arbete för framtiden.Jag vet att vi kan lösa den uppgiften tillsammans. Jag vet att nya ledarehar möjlighet att sätta nya mål. Det vill vi gärna göra tillsammans meddig, Mona, och jag ser fram emot att vi kommer att lösa den utmaningentillsammans!44 45

Ingibjörg Sólrún Gisladóttir: Precis som Helle sade ska vi ta ansvar förnästa generation och för våra barn. Vi talar gärna om stora investeringar,men vi har en tendens att missa den största investeringen av dem alla – vårabarn. Det växande välståndet måste komma barnen tillgodo.Men trots digitalisering och all teknik som borde göra våra liv enklarestressar vi mer än någonsin. Kraven på arbetsmarknaden växer och de somdrabbas är den svagaste gruppen – barnen. Många unga känner sig förbiseddaoch orättvist behandlade, kanske för att de är barn till föräldrar som kännersig mindervärdiga på ett eller annat sätt. De har vuxit upp under svårasociala förhållanden eller känner sig marginaliserade – både kulturellt ochsocialt. De känner inte att de har samma möjligheter som andra i samhället.De känner inte att de ingår i vårt gemensamma projekt. Deras hopplöshetoch vrede kan lätt utveckla sig till något destruktivt.Utan de ungas resurser kan vi bara bygga ett halvt samhälle, en halvfärdigdemokrati. Därför är det viktigt att vi lyssnar till dem och att de vill deltai utvecklingen av framtidens samhälle. Därför är den socialdemokratiskatanken och livssynen viktigare än någonsin.Jag vill göra er uppmärksamma på den gemensamma uppgift vi har –Mona, Helle och jag. Vi står samtliga inför val – jag i maj, Helle om tvåår och Mona om tre och ett halvt år – och vi ska alla få bort en borgerligregering. Vi behöver hjälpas åt och vi behöver er hjälp!Tjänstgörande kongressordförande: Hjärtligt tack för att ni hade möjlighetatt komma hit och delta på vår kongress, och tack för de fina orden!NomineringstidTjänstgörande kongressordförande föreslog kongressen besluta att nomineringstidenför övriga val går ut klockan 15.00 i dag, lördag.BeslutKongressen beslöt:attbifalla förslaget till nomineringstid.AjourneringKongressförhandlingarna ajournerades klockan 12.40 för lunch.Lördagen den 17 mars– eftermiddagens förhandlingarFörhandlingarna återupptogs klockan 14.30.Sekreterare: Runa Dahlström och Roger LäthOrdförande: Thomas EnerothTjänstgörande kongressordförande: Redan har strax över 90 ombud antecknatsig för att delta i den allmänpolitiska debatten som så småningom kommeratt ta fart. Jag vill också passa på att meddela att ombudsmannaföreningenhar möte klockan 15.00.Innan vi går in på dagordningens punkt 8 och den allmänpolitiska debattenkommer vi nu att få en särskild videohälsning till kongressen och till vårnyvalda ordförande Mona. Den är från ingen mindre än Chiles presidentMichelle Bachelet.Hälsning till kongressen från Michelle BacheletMichelle Bachelet: Som ni vet är Sverige ett land som är älskat av Chiles folk.Under den sorgligaste delen av vår historia erbjöd det svenska folket oss sinsolidaritet. Efter militärkuppen 1973 fann hundratals chilenare skydd påden svenska ambassaden i Santiago. Vi kommer alltid att minnas modet ochsnabbheten hos diplomater och personal vid er ambassad, som räddade såmånga liv. Tusentals chilenare fick lämna landet i exil. Många tusen flyddetill Sverige som generöst välkomnade oss. Många bor fortfarande i ert land.Jag vill ta tillfället i akt att sända en hälsning till er nya partiledare MonaSahlin. Jag önskar dig, Mona, all lycka när du påbörjar ditt ledarskap inomett av världens mest progressiva politiska partier. För ett år sedan tillbringadeMona Sahlin en mycket speciell dag tillsammans med mig. Hon varmed i det chilenska parlamentet när jag utnämndes till den första kvinnligapresidenten i Chile.Under det senaste året har vi här i Chile arbetat outtröttligt med ettdemokratiskt och framåtsyftande projekt. Vi har börjat en plan för att öppnafler förskolor runt om i Chile, för vi är övertygade om att jämlikhet måstefinnas med redan tidigt i livet. Vi har också initierat en reformering av vårtpensionssystem, för vi vill att våra äldre ska ha bättre liv och bättre förhållanden.Vi har börjat en ambitiös reformering av utbildningssystemet, föratt försäkra oss om kvalitetsundervisning för våra barn och ungdomar. Viskapar fler möjligheter för kvinnor och vi försöker öka antalet jobb för ungamänniskor. Vi arbetar med att förbättra levnadsförhållandena i våra städer,och vi har tagit de nödvändigt makroekonomiska besluten för att försäkraoss om att de sociala rättigheterna blir uthålliga.46 47

Jag hoppas att Chile och Sverige kan fortsätta att arbeta tillsammans. Detfinns områden som vi har gemensamma och det finns många erfarenhetervi kan dela. Jag tänker bland annat på vårt projekt för ekonomisk tillväxtoch social rättvisa – sätt att finna fler jobb samtidigt som vi erbjuder ett gottskydd för arbetarna i en modern och dynamisk ekonomi. Dessutom har viförstås ett gemensamt intresse i den viktiga frågan om klimatförändringarna.Staten spelar en viktig och grundläggande roll på vart och ett av dessaområden. Vårt land, som våra förfäder grundade, har mycket att erbjuda ochbidra med. Socialdemokraterna har visat ett genuint åtagande när det gällerfred, rättvisa och solidaritet.Mona – jag önskar all lycka och framgång för dig och för det socialdemokratiskapartiet!Tjänstgörande kongressordförande: Vi tackar för den hälsningen från andrasidan jordklotet, och vi är redo för ännu en hälsning. Now I give the floorto the Secretary General of the Socialist International, Mr. Luis Ayala,welcome!Hälsning till kongressen från Luis AyalaLuis Ayala: Tack kamrater och vänner. Jag är väldigt stolt över att få skickaen hälsning till er alla från Socialistinternationalen.Göran Persson, ledare för socialdemokratiska partiet i elva år, statsministerför en framåtsyftande, socialistisk regering i Sverige, en man med erfarenhetoch känsla för de utmaningar och möjligheter som 2000-talets samhälle serframför sig – socialdemokrater i Sverige, Europa och övriga världen tackarhonom för hans insatser, hans ledarskap och hans fasta engagemang för rättoch rättvisa.En ny ledare har valts. Hon är ny, formellt sett, men vi har sedan mångaår runt om i världen känt Mona Sahlin, hennes politiska och mänskligakvaliteter och hennes tilltro till de värden och idéer vi delar. Senast vi träffadesvar när Michelle Bachelet valdes till Chiles president. Då fanns Monadär med stöd och uppmuntran, och hon diskuterade med ledare från andraländer om förändring, demokrati och nya möjligheter som vi bör ta oss an.Vi är glada att hon har tagit denna möjlighet att bära vidare socialdemokratinsengagemang för människor, rättvisa och förändring, och att göra detsom ledare för detta underbara parti.I dagens globala värld vet alla – från Sverige till Chile, från öst till väst,från nord till syd – vad socialdemokratin står för. I Socialistinternationaleningår nu fler än 160 partier och organisationer från världens alla hörn. Änfler vill delta.Socialdemokratin har alltid varit internationell. Socialdemokrater haralltid varit internationalister. Detta har nog aldrig varit mer tydligt än i dag.Vi behöver en global och gemensam plattform över länder, över människor,över kulturer – för att säkra freden och demokratin, för att uppnå frihet ochutveckling, för att säkra ekonomisk tillväxt utifrån ett solidariskt perspektiv,för att skapa effektivitet med social trygghet och för att bekämpa fattigdom.I denna tid av globalisering handlar det om att skapa möjligheter inomoch mellan länder och om att säkra fler demokratier.Socialdemokratin har alltid haft kapacitet att initiera, stötta och delta vidvarje internationellt initiativ med målet att försvara gemensamma mål ochprinciper. Det var fallet för mer än 35 år sedan, när Willy Brandt, före dettaförbundskansler i Västtyskland och ordförande i Socialistinternationalen,ledde en internationell kommission om utveckling. Den ledde till en ny relationmellan nord och syd, och rapporten från den kommissionen skapade enny förståelse vad gäller arbetet mot fattigdom.Ett annat bra exempel på visionär kapacitet hos socialdemokratiska ledareär den kommissionen om säkerhetsfrågor som leddes av Olof Palme undertiden för det kalla kriget.Nämnas kan också den miljökommission som leddes av Gro HarlemBrundtland, som ledde till en definition av hållbar utveckling.Allt detta arbete har öppnat vägen för vitalt ledarskap, för tankar ochhandling från världssamfundet.Nu är det tid att bryta ny mark och ta sig an dagens problem – inte minstklimatproblem. Vi måste utveckla en global politik för att möta det hotet.Dagens fråga är huruvida människans beteende kommer att skada planetenså att den inte längre kan hysa mänskligt liv, eller om mänskligheten faktisktkan ändra riktning och rädda jorden för kommande generationer.Vi vet att ett nytt paradigm för energianvändning och global ekonomikräver erfarenhet och hållbart ledarskap i kombination med de bästa tänkarnafrån politiken och forskarvärlden. Därför beslutade vår internationalnyligen att stadfästa en kommission för en hållbar värld. Jag är väldigt stoltatt inför denna kongress tillkännage att Göran Persson och Chiles förrepresident Ricardo Lagos är beredda att leda denna mycket svåra uppgift.Under den närmaste tiden kommer denna kommission att inleda sittviktiga arbete för att få fram rekommendationer och förslag. Deras arbetekommer i sin tur att ge oss ett bra underlag för att arbeta vidare med hållbarutveckling över världen.Göran – är du beredd att satsa din styrka, dina visioner och din erfarenhetpå denna nya uppgift?Göran Persson: Ja, käre vän, jag är redo. Jag ser dessutom väldigt mycketfram emot att arbeta tillsammans med vår gode vän Ricardo Lagos – enav världens ledande politiker, en erfaren och samtidig mycket progressivoch pragmatisk politiker med goda kontakter med andra viktiga politiker48 49

unt om världen. Vi kommer tillsammans, och med ditt stöd, att forma engrupp med representanter från Afrika, Asien och förhoppningsvis ocksådelar av Europa och Nordamerika. Klimatfrågan är något vi måste hanteragemensamt, för att skapa något som kommer efter Kyotoprotokollet. Dettahandlar också om det multilaterala systemet och hur vi ska kunna reformeradet viktiga samarbetet.Jag frågade min efterträdare vad hon tyckte, och jag fick hennes tillåtelseatt säga ja. Det är viktigt för mig, för som du vet kan vi inte göra det härsjälva du och jag, utan vi måste ha stöd från våra partier.Tack Luis, och tack för allt du har gjort!Dagordningens punkt 8Allmänpolitisk debattDagordningens punkt 8.1Med sikte på framtidenTjänstgörande kongressordförande: Nu ska vi inleda något så fantastiskt roligtsom en allmänpolitisk debatt, där fler än 90 ombud har antecknat sig. Detär en debatt som vi ska ta med oss alla synpunkter från för att sedan kunnaforma politiken, inte minst inför kongressen 2009.För att inleda debatten ger jag ordet till vår nyvalda partiordförandeMona Sahlin.Mona Sahlin, partiordförande: Jag ska inte ta många minuter av den mycketkorta talartid som jag vet finns till förfogande, utan jag ska tala i morgonbitti och göra mitt längre inlägg då. Men jag vill bara helt enkelt upprepa endel av det Marita sade.Det här är ett första steg av många under de närmaste åren, som ska ledafram till den viktiga kongressen hösten 2009. Då ska vi ha tänkt färdigt ochformulerat vårt framtidsprogram som vi ska möta väljarna med 2010, ochsom ska hålla för många år därefter. Det första steget är den här lite annorlundavarianten – en allmänpolitisk debatt rätt upp och ner, runt två av dekanske viktigaste områden vi har att jobba med och tänka nytt kring: arbeteoch klimat.Jag vill önska er välkomna till debatten; talarstolen är er. Använd den väl,så återkommer jag med mitt inlägg i morgon!Tjänstgörande kongressordförande: Då börjar vi debatten. Förutom talarlistanvisas namnen på de kommande tio talarna på tv-monitorer under debattensgång, så ni vet när det börjar bli dags för era inlägg. Vi använder som vanligtpå två talarstolar.Thomas Gustavsson, Bohuslän: Jag måste ta tillfället i akt att tacka Göran förden tid som varit och välkomna Mona till hennes nya uppdrag. Nu måste vimåna om Mona!Vi i partiet måste vara tydliga med att fylla allas önskan om ett meningsfulltliv. Vad jag menar med detta är att vi måste se till att alla kommer inpå arbetsmarknaden och får ett riktigt jobb. Socialdemokraterna måste göradenna resa behaglig. Vad jag i första hand tänker på är våra ungdomar, därdet har varit stort fokus på högskolan till förfång för gymnasieskolan ochdess yrkesprogram som har hamnat i skuggan.Det blå laget har nu aviserat att de ska göra om yrkesprogrammen fråntre till två år, där de med läshuvud ska få gå tre år. För mig känns det somatt det är vi som ska ha tre år och att de med läshuvud klarar sig med två …Jag tycker att vi ska stödja det här med ny metodik, att lära med lärlingssystemoch att ha verkstaden som klassrum. Här ska partiet vara tydligt medatt stödja de elever som ska gå yrkesprogrammen. Vi behöver ge dem rättresurser.Jag tycker också att valideringen har hamnat på efterkälken. Vi måstesätta full kraft så att vi kan bekräfta människors kunskap – inte minst ur ettintegrationsperpektiv.Anna Wallén, Västmanland: År 2001 blev vi socialdemokrater äntligen ettfeministiskt parti. Nu, efter 118 års väntan, har vi äntligen valt en kvinnligpartiordförande. Jag är övertygad om att hon blir en suverän sådan. Jag ochVästmanlandsdelegationen vill gratulera Mona Sahlin och vi vill önska diglycka till att leda partiet!Ett borgerligt styre, regionalt och lokalt innebär många och långa stegtillbaka för kvinnorna. Vi socialdemokrater måste ha en stark politik förökad jämställdhet. Jag tänker inte beskriva jämställdhetsproblematikenvidare, då alla känner till den vid det här laget.På kongressen i Malmö fegade vi socialdemokrater ur när frågan omkvotering av föräldrafrågan var uppe. Dagens föräldraförsäkring har mångafördelar, men den behöver utvecklas. Satsningen på pappamånaderna blevinte så bra som jag hade hoppats. I diskussionen om en fördelad föräldraförsäkringfinns en konflikt mellan valfrihet och kvinnors rätt att ha sammachans på arbetsmarknaden som män när det gäller löner och utvecklingsmöjligheter.En ökad delning av föräldraledigheten är en viktig åtgärd för att kommaåt en del av de löneskillnader som finns mellan könen. Det är inte den endalösningen, men det ett stort steg framåt. En individualiserad föräldraförsäkringbidrar till ett mer jämställd föräldraskap och arbetsliv. Jag tycker att detär dags att vi måste våga nu.50 51

Peter Persson, Jönköpings län: I eftervalsdebatten har vissa socialdemokratersagt: ”Varning för vänstersväng i partiet. Varning för att diskutera återställareav den borgerliga politiken.” Det har också talats om behovet av att moderniserasocialdemokratin, inte minst från högerns ledarsidor.Men de som talar om modernisering talar nästan alltid om det som varförr. Pigtjänster, en mindre offentlig sektor, mindre skatter, mer privatainslag. Jag kan inte förstå hur man kan benämna det som modernisering närman återgår till ett samhälle som socialdemokratin har tryckt tillbaka.Jag tror att det viktigaste vi har framför oss de kommande tre och etthalvt åren är att tydliggöra att den socialdemokratiska riktningen och riktlinjenär jämlikhet – ingenting annat. I den praktiska politiken måste det fåett tydligt utfall.När vi driver agitation mot systemskiftespolitiken innebär det naturligtvisett uttalat ansvar att vi ska göra vårt yttersta för att säkerställa social rättvisaoch välfärd när vi återkommer i regeringsställning.Vi behöver en tydlig debatterande radikal socialdemokrati som säger: ”Viär det stora vänsterpartiet. Vi är radikalismen i svensk politik. Liberalismenbehöver inte fler partier.”Elin Lagerqvist, Jönköpings län: Vårt övergripande mål måste vara attutjämna skillnader mellan människor, att skapa jämlika och rättvisa villkor.Det är en av de största framtidsutmaningarna för arbetarrörelsen, och dethandlar om att se till att den ojämlika resursfördelningen kan minska. Vimåste arbeta både nationellt och internationellt.Samtidigt är miljö- och klimatfrågorna det största hot världen möter. Vihar ett stort ansvar inför kommande generationer att också våra barn ochbarnbarn ska få uppleva en miljö som är bra för dem, med friskt vatten ochren natur. Hållbarhetsperspektivet är tydligt och det kan länkas till våra idealom jämlikhet och rättvisa.Genom att förena de här två målen kan vi skapa en bättre framtid. Klimatfrågornabottnar ju i den ojämlika fördelningen i världen. Det handlarom livsstilsfrågor. Klimat ger oss ytterligare en anledning att utjämnaskillnader mellan människor, för det är ju de resursstarka grupperna som stårför en stor del av våra koldioxidutsläpp. Det är de som framför allt användersig av långdistansflygningar, bland annat. Genom ekonomiska styrmedel kanvi omfördela resurser i samhället, men också förbättra miljön. Det är värt attstudera system likt utsläppsrätter också för energikonsumtion.I en nyliberal värld kommer klimathotet att eskalera. Via den demokratiskasocialismen kan vi nå nyckeln till framtidens utmaningar. Vi kan setill att inkomstutjämningen ytterligare kan få ett skäl att fortskrida och taklimatfrågorna som stöd för detta.Lars G Linder, Södermanland: En politisk rörelse som inte ständigt funderar,diskuterar och förnyar är en rörelse som stannar av. Ibland måste man tastörre tag och längre kliv än annars. Nu är en sådan tid.Vi har ökat våra ekonomiska tillgångar ungefär 10 gånger på 100 år.Fortsätter vi på samma väg skapar vi fler problem än vi löser. Med ekonomiskaresurser har vi skapat materiell trygghet. Det är nödvändigt, men detär inte tillräckligt. Tillväxtpolitiken måste inriktas på mer än ekonomiskutveckling.Sverige är ett föregångsland i omställningen till ekologisk hållbarhet. Ettprogram för att stimulera det lokala arbete med miljödriven affärsutvecklingär vad som behövs. Det är ett bra sätt att föra in miljödimensionen itillväxtbegreppet.Många ny- och småföretagare vill utveckla nya idéer. Det är bra, och dehar precis som alla andra rätt till trygghet. Men så är det inte i dag. Få är såotrygga som nya småföretagare. Det måste vi ändra på. Det är ett effektivtsätt att placera trygghetsfrågor i tillväxtens centrum.Tillväxtsamhället har inte lett till att vi har fått mer tid för varandra. Detär en otäck paradox att våra barn mår allt sämre, ju högre BNP vi har fått.Tillväxt måste handla om att ge oss möjlighet att bli hela människor. Ettsamhälle som hindrar människor från att utveckla sig själva är ovärdigt, mendet är den vägen som högern vill att vi ska gå. Vår väg måste vara annorlunda.Jag vill att vi ska bredda tillväxtbegreppet. Skapa ett program för lokaltarbete med miljödriven affärsutveckling. Bygg om trygghetssystemen så attde också fungerar för småföretagarna. Tillväxt måste också vara att vi kanutvecklas som hela människor, för människor är viktigare än pengar.Anna-Caren Sätherberg, Jämtland: På kongressen i Malmö fattades mångakloka beslut; jag skulle vilja berätta om två av dem.Det ena var att vi ska ha en nationell strategi för att Sverige ska stå värdför globala event. Vi har precis genomfört ett fantastiskt VM i Åre. Bildernasom kablades ut från vår region är obetalbara i marknadsföring. Nästa år ärdet dags för Östersund att genomföra VM i skidskytte. Det hoppas jag attni alla vill besöka! Upplevelseindustrin får både storstad och landsbygd attleva. Att ha ett strategiskt arbete för events skulle förstärka jobben just inombesöksnäringen.Det andra viktiga beslutet som fattades handlade om den sociala ekonominoch nödvändigt stöd för lokala entreprenörer som skapar jobb.Ett nytt beslut som vi i Jämtland önskar att partiet fattar är ett som skullehjälpa våra många solo- och småföretagare. För att våga satsa på en företagsidésom kanske bara fungerar på sommaren eller vintersäsongen är detviktigt att man kan kombinera att vara anställd ibland och vara företagare52 53

ibland och att det finns trygghetssystem som fungerar för det.Ett annat viktigt stöd som har hjälpt både Jämtland och Sveriges företagandeär starta eget-bidraget. Det går att utveckla.Vi socialdemokrater vet att allt hänger ihop. Vård och omsorg, skolaoch barnomsorg, och inte minst en fungerande bostadspolitik för att vi skakunna skapa arbete åt alla. Jag skulle vilja berätta om den rädsla jag kännerför den borgerliga regeringen och inför nedmonteringen av allmännyttansom nu sker i hela Sverige. I många av våra kommuner i Jämtland är skattekraftenlåg. Utan en allmännytta skapas inte förutsättningar för människoratt jobba i våra kommuner, då de faktiskt inte har råd att bo där.Björn Lind, Halland: Vårt samhälle byggs i samspelet med människor, i detankar som föds och utvecklas hos var och en som tillhör vår samhällsgemenskap.Det är där – i den nära kontakten med våra medmänniskor – somkampen om samhällsutvecklingen vinns eller förloras.Vår framgång avgörs av hur väl vi lyckas som folkrörelsen socialdemokratin.Folkrörelsearbetet, det som bygger på människors samverkan i vardagen,har alltför mycket fått stå tillbaka för det parlamentariska arbetet. Det menarjag är den grundläggande orsaken till vårt usla valresultat i höstas. Dettill synes paradoxala i mitt resonemang är alltså att ju mer vi fokuserar på attvara ett parti för valkampanjer, desto svårare får vi på sikt att vinna väljarnasförtroende.Vi måste bli mer strategiska och mindre taktiska. Vi behöver vinna människorshjärtan, själar och hjärnor för våra värderingar. Det är folk i rörelse,folkrörelser, som skapar bestående samhällsförändringar.Mina förhoppningar är stora på att med de erfarenheter vi samlat på oss isamtal kamrater emellan efter vår svåra valförlust och med den nya partiledningmed Mona i spetsen som vi valt, så kommer partiets roll som folkrörelseatt bli mer än vackra ord som nu vid kongresser, och i stället den kraftsom bygger den demokratiska socialismen och framtida folkhälsan.För övrigt anser jag att svensk socialdemokrati tydligt bör ta ställning förde förtryckta i Mellanöstern och vara tydliga mot förtryckarna och ockupanternai Mellanöstern.Jana Nilsson, Halland: Många har sagt att vi nu måste gå till eftertanke. Vimåste få en bred debatt i partiet inför framtiden; det är oerhört viktigt att vifår det. Vi måste gå på djupet med oss själva och se vart vi ska hän.Det får inte innebära att vi inte kommer ut på barrikaderna igen; detmåste vi redan i morgon. Det har sagts under en period, vilket är helt naturligtnär vi står lite emellan två olika byten av partiledare, att vi inte riktigtvet var vi är. Nu måste vi ut. Vi får inte spreta i de olika frågorna, och densom hörde Mona och Wanja i dag på Sergels Torg kan inte på något sätt tronågot annat än att socialdemokratin i fortsättningen väldigt starkt kommeratt stå för kollektivavtal och för en mycket stark a-kassa, kanske inteåterställd, men precis lika stark och lika tydlig som alltid.Det får aldrig missas att en enad socialdemokrati står för de här frågornaoch står för de här värderingarna och uppfattningarna.Tyvärr har det spretat en del. Tyvärr är någon ibland ute och tycker än detena än det andra, vilket tas som intäkt för att partiet tycker något annat.Din tydlighet, Mona, i de här frågorna är oerhört värdefull. Jag vet att dutill hundra procent självklart står upp för vad partiet tycker. Du ska leda oss,men inte själv. Vi tillsammans, varenda en som är medlem i det socialdemokratiskapartiet, måste ut och slåss för att se till att den borgerliga regeringensförändring av samhället och den samhällsmodell de skapar blir så litensom möjligt fram till nästa val när vi tar över.Det enda sättet att den ska bli så liten som möjligt är att det finns enstark opposition och därför mycket eftertanke. Men, kamrater, ut på barrikadernaoch ställ er och slåss för våra värderingar nu.Tjänstgörande kongressordförande: Jag vill passa på att meddela att nomineringstidennu gått ut för de val vi har att förrätta under söndagen.Maj-Britt Theorin, Stockholm: Socialdemokratin är ett feministiskt parti.När vi nu för första gången har valt en kvinnlig partiledare är det hög tid attomsätta våra deklarationer till praktisk, konkret handling och bli ett verkligtjämställt parti.Men är inte Sverige världens mest jämställda land? Jo, i representationhar vi kommit längst. Vi har världens bästa barnomsorg för alla barn, bästaföräldraförsäkringen, kvinnofridslag. Men räcker det? Nej. Hur ser vardagenut för dagens arbetarkvinnor? De arbetar ofrivillig deltid, sliter sönder sinakroppar i sjukvård och hemvård, är sjukskrivna på grund av stress och diskrimineraspå grund av kön eller etnicitet. Det har svårt att få livet att gå ihop,att klara arbete, barn, hem och man. De har inte råd att köpa städning medskattebefrielse och de drabbas hårdast av den borgerliga a-kassan, arbetsmarknadspolitikenoch slopad vidareutbildning.Men hur vill vi organisera samhället utifrån våra kvinnors behov? Hur servår framtidspolitik ut för kvinnorna?Vi får inte återigen se system som i sin neutralitet gynnar män. Hela vårpolitik måste ha en klar jämställdhets- och rättviseprofil. Vi måste ställa ossfrågan varje gång: Vilka effekter får detta beslut för arbetarklassens kvinnor,för invandrarkvinnorna, för barnen?Vi vill ha ett jämställt samhälle där alla har rätt till ekonomiskt oberoende,där arbete värderas lika, där ansvaret för barn och hem är delat, och därvåld mot kvinnor eller köp av kvinnokroppar inte accepteras. Därför kräver54 55

nu vi kvinnor följande av framtidspolitiken: Rätt till heltid. Lika lön förlikvärdigt arbete. Delad föräldraförsäkring. Ökat stöd till kvinnojourerna.Stopp för trafficking. Lycka till i det arbetet, Mona!Miguel Odhner, Bohuslän: Det finns något som smakar lite illa i munnen,något som gör både mig och min fru lite rädda i soffan därhemma – det ärstridande förband i Afghanistan. Det känns inte igen i en gammal neutralstat som Sverige. Det jag kommer att säga är kanske lite naivt, men minapartivänner hade många frågor och jag väljer att fokusera på denna. År1921, när kvinnorna fick rösträtt, sade man att det inte skulle funka. Ochdet var många som röstade som männen första gången men sedan funkadedet. Man sade att det var naivt då.Jag vill testa en ny tanke på denna framtidskongress, och den kommerfrån partivännerna. Vi vet att moderaterna pratar om Nato, vi vet attförsvarsministern pratar om att stridande förband är helt ok. Men vad ärdet som passar en socialdemokratisk själ när det gäller en gammal neutralstat som vår, när det gäller den internationella solidariteten, när det gäller deframtida riktiga hotbilderna?Dagens hotbilder är inte kanoner och plåtvagnar från Ryssland. Dagenshotbilder är miljöförstöringen, svält och katastrofer, etniska och religiösakonflikter. Dagens hotbilder är folkvandringar och flyktingar. Dagens hotbilderär terrorism. Dagens hotbilder är det fria kapitalet kontra demokratin.Ändå har vi de 40 miljarderna, vi har vår biståndsbudget. Vilken är densocialdemokratiska kompassen för framtiden?Vi måste tänka i de nya hotbilderna. Vi måste formulera oss på ett annatsätt. Vi måste ställa om vår försvarspolitik till de nya hotbilderna. Vi behöversäga att om 15–20 år vill vi att det ska se ut på ett visst sätt. Vi kanskeborde använda hälften av försvarsbudgeten till att jobba med det livslångalärandet och hälften till att tillsammans med företagen främja de nya jobben:skicka ut miljövetare, demokratibyggare, kulturvetare, ingenjörer, tekniker,poliser och andra för att stärka demokratin i en värld som inte längrehandlar om krig utan om andra hot. Där har vi ett förnyelseuppdrag.Jan Emanuel Johansson, Stockholms län: Jag står som första reserv påriksdagslistan i Stockholms län. Det betyder att om någon hoppar av, ellerskulle snubbla i trappan, så kommer jag in. När jag var på mitt sista mötemed riksdagsgruppen i Stockholms län skulle vi gå ner och käka efteråt. Jaggick först och Mona gick efter. Gentleman som jag är så går jag först ochska ner i trappan och säger: ”Damerna först!” Mona vänder sig till mig ochsäger: ”Hör du Janne, törs man verkligen gå före dig i trappan?”Jo, Mona, du törs gå före mig i trappan. Jag ska inte bara låta bli attknuffa dig – utan jag ska också stötta dig, i vått och torrt, på det sättet somjag vet att du vill bli stöttad, alltså med rakhet och med ärlighet, inte medsmör och fjäsk för att du är ny chef.Och apropå det här med rakhet – jag tror att mycket av det vi har missathandlar om systemkritik. Vi har i mångt och mycket blivit lite av systemkramarei system som vi själva har satt igång. Och det vi har skapat själva har vihaft svårare att kritisera.Vi kan ta kriminalvården som ett exempel – vadå vård? Vi kan ta psykiatrintill exempel, där vi ser psykiskt sjuka ute på gator och torg som harlandat som uteliggare. Det är ingen höjdare. Där måste vi återigen sättasystemkritiken i fokus.Om vi märker att till exempel en arbetsförmedling inte fungerar måste vigöra något åt det. Märker vi att ett försäkringssystem inte fungerar – förändradet. Märker vi att vi har ett system för småföretagare som faktiskt inteförenklar för dem – då måste vi gå in, vara kritiska och förändra det.Så Mona, absolut – du kan gå före mig i trappan, för jag vet att du stårför systemkritiken, du har den i ryggraden. Du kan gå före mig i trappan,Mona, för jag vet att med dig som chef som kommer vi att göra ett så grymtbra val nästa gång, så att alla, inklusive mig, på hela riksdagslistan i Stockholmslän, kommer in i riksdagen. Då kan alla vara säkra före mig i trappan!Anna Hedh, Kalmar län: Jag tänkte ta vid där Maj-Britt Theorin, minföreträdare i Europaparlamentet, slutade. Visste ni att det står skrivet ommäns och kvinnors lika rätt till lika lön i Romfördraget, ett fördrag som förövrigt fyller 50 år i år? Men trots att det har funnits i 50 år så tjänar Europasförvärvsarbetande män i genomsnitt 15 procent mer än Europas kvinnor.Europas kvinnor måste jobba 115 procent för att få lika hög lön. Man kanockså säga att Europas kvinnor jobbar gratis åtta veckor om året.I Sverige har vi en jämställdhetslag sedan 1980 som säger att kvinnoroch män ska ha lika lön för lika arbete. Trots det tjänar svenska förvärvsarbetandemän i genomsnitt 16 procent mer än svenska kvinnor. Det äranmärkningsvärt att vi inte har kommit längre i frågan på 27 år. Det här ären jätteviktig jämställdhetsfråga som vi socialdemokrater har arbetat med sålänge, men vi har inte arbetat tillräckligt hårt. Jag skäms faktiskt över att viinte har lyckats lösa den här frågan under vår långa tid i majoritet.Socialdemokraterna i Kalmar län kräver därför att vi tar upp kampenigen. Vi måste arbeta för att det ska finnas barnomsorg för alla som behöver.Vi måste få till en attitydförändring så att mannen och kvinnan delarpå hushållsarbetet och på föräldraförsäkringen. Vi måste arbeta för att ökakvinnorepresentationen. Den här frågan är inte bara kvinnors ansvar. Viblir aldrig jämställda utan att männen är med på tåget. Först när vi lyckasmed det har vi fått ett jämställt arbetsliv. Vi får inte låta alliansen ta den härfrågan. Den är vår!56 57

Johanna Graf, Stockholms län: Jag funderade länge på vad jag skulle användamin minut i talarstolen till. Alla vill gå upp och prata om sina hjärtefrågor,vilket ni naturligtvis gör helt rätt i. Frågan är bara vad man hinner på enminut. Tänk om man kommer av sig eller bara hinner säga hälften. Kanskeskulle jag skita i alltihop?Men så kom jag på en bra idé. Varför inte skriva på min blogg i stället– inte bara själv utan låta alla som inte vågar gå upp, kom av sig eller barahann säga en bråkdel av de hade på hjärtat göra likadant? Alla som var härsom åskådare, alla därhemma som ser på tv:n.Göran sade i sitt öppningsanförande att det inte finns något större förtroende,inget som är så fint som att få föra andra människors talan. Därförvar det just det jag bestämde mig för att göra. Jag finns på nätet, jag finnshär ute i korridoren. Jag heter Johanna Graf, kolla upp det, kom till mig, sålägger jag ut det. Det första inlägget ligger redan på plats. Det är från Jenny,hon är 33 år, hon är hemma med sina två småbarn i Solna. Hon har enhälsning, och ni kan göra likadant!Inger Karlsson, Halland: Tillsammans ska vi staka ut vägen mot en valseger2010. Det finns mycket som jag skulle vilja säga från den här talarstolen idag, men jag väljer att göra det på mitt eget sätt.Jag är ordförande i en arbetarekommun i Varberg. Mina medlemmar harjobbat mycket inför den extra kongressen med att ta fram frågor och synpunktersom jag skulle åka till kongressen med. Men om jag skulle framföraalla de frågor och synpunkter som mina medlemmar skickat med mig skullejag behöva ha största delen av talartiden i dag, så det förstår jag att jag intekan göra. Jag tänker därför skicka in det kompendium som mina medlemmartagit fram till partistyrelsen, efter att vi varit på kongressen. Men jagvill ändå läsa upp den sista punkten i detta manifest som jag fått av minamedlemmar:”Det är nu viktigt att vi inom partiet verkligen för ett djupgående resonemangom vår politik och politikens innehåll. Vad står frihet, broderskap ochsolidaritet egentligen för? Marknadslösningarna innebär tyvärr att vi avhändeross en del viktiga styrinstrument. För att vi ska kunna vinna nästa val,och för att vi sedan ska kunna få en tydlig socialdemokratisk politik, somåter blir väl förankrad bland människorna, är det viktigt att det förs en tydligideologisk debatt – både på kongressen och senare. Vi måste få en ny öppenhetoch bredd i partiet, och vi måste våga ta denna interna diskussion.”Joe Frans, Stockholm: För ganska exakt 200 år sedan avskaffade det brittiskaunderhuset slaveriet. Det manifesterade dåtidens kamp för mänskligarättigheter och det är en kamp vi socialdemokrater måste gå i bräschen för –kampen mot rasism och diskriminering och för mänskliga rättigheter.Välfärd är inget hinder för utveckling, sade Göran Persson i morse. Jaghåller med honom. I dag är tillväxten i Sverige beroende av vad som sker iomvärlden. I dag är jobben i Sverige beroende av hur det går i vår omvärld.En god tillväxt i Sverige och i hela världen behöver inte stå mot miljöarbetet.Vi kan göra både och, och vi måste göra både och. Om vi säger någotannat är det detsamma som att säga till utvecklingsländerna att de inte skautvecklas.Det är dags för socialdemokratin att ta nya steg för en framtidsinriktadhandelspolitik, som utgår från fattigdomsbekämpning. Retoriken om atthandelshinder måste avskaffas måste konkretiseras. Det gäller inte minstinom jordbrukssektorn i Europa och utvecklingsländernas största exportvaror.Fattigdom bekämpas bäst genom att ländernas egen kapacitet att produceraoch göra vinst som grund för en generell välfärd uppmuntras. Vimåste ta tillfället i akt, bekräfta och förstärka vårt engagemang för de fattigaländerna genom ett engagemang för en bra miljöpolitik men också för enframtidsinriktad handelspolitik. Vi måste integrera sociala mål och ekonomiskamål i den internationella handelspolitiken. Med det vill jag helt enkeltsäga: Lycka till Mona Sahlin. Du kan räkna med oss. Vi kommer att vinnavalet om tre och ett halvt år!Fredrik Olovsson, Södermanland: Ska Sverige fortsätta att utvecklas på ettbra sätt, och klara den tuffa internationella konkurrensen, kommer det attkrävas att allt fler får bättre möjligheter att fylla på sin kunskap under livet.Det räcker inte med den utbildning vi skaffar oss som unga. Kraven på ossalla gör att vi måste fylla på under resans gång och ibland få chansen att heltbyta inriktning.Att bygga samhället så att det blir möjligt för alla att mitt i livet ställaom, byta kurs och kanske skaffa den kunskap som krävs för att klara omställningenblir därför en av de viktigaste uppgifterna för ett samhälle – ochförstås för socialdemokratin. Så kan vi skapa verklig frihet och nya valmöjligheterför var och en som tycker sig ha hamnat i en återvändsgränd.När alla ska med måste alla få tillgång till ett livslångt lärande, där manbåde kan känna trygghet för sin försörjning och få tillgång till den nyakunskap som krävs för att hänga med i utvecklingen. Då kommer det inteatt räcka med att återställa det borgarna nu river ner i form av nedskärningari kommunal vuxenbildning eller sämre möjligheter till yrkesutbildning.Vår uppgift blir därför att hitta nya sätt för att fler ska vilja och våga tachansen och göra det som krävs för att klara sig på en arbetsmarknad, därdet kanske inte i första hand är företaget intill, i byggnaden bredvid, somutgör konkurrensen, utan den kanske kommer från Shanghai, Bombay ellerSao Paulo.58 59

Min slutsats blir att vi socialdemokrater ska bygga fler omställningsstationeroch skapa fler omstigningsplatser, så att vi kan möta globaliseringensutmaningar med trygghet och kunskap – inte som borgarna gör, med sämrearbetsvillkor och lägre löner.Ingegerd Sahlström, Halland: Jag väljer att börja med ett citat av en ensamståendemamma: ”Barnen säger ibland: ’Mamma, du kan ta min tjugolapp. Jaghar sparat.’ Men jag vill inte ha det såhär.”Det här citatet får mig att höra en mängd varningsklockor. Vet vi egentligenhur den ensamstående mamman har det? Vill vi egentligen se hur detser ut? I dag när vi tar de allra första stegen med Mona som partiordförande,grattis, så hoppas jag att vi inför den valseger vi alla är övertygande om att viska klara, ska kunna fokusera mer på de lågavlönade, ensamstående mammornaoch deras barn. Ja, det finns pappor också, men fem av sex barn somlever med ensamstående föräldrar lever tillsammans med sin mamma.Vi vet att barn till ensamstående föräldrar är en växande grupp. Vi vetockså att skillnaderna i uppväxtvillkor mellan barn till ensamstående ochtill sammanboende föräldrar ökar. Det här måste vi socialdemokrater göranågot åt. Vi måste ta de här barnen och deras mammor på djupaste allvar.Jag önskar att partistyrelsen, med Mona i spetsen, inför nästa val och detvalmanifest vi ska ta då vill arbeta med de ensamstående mammornas situation,kanske i en särskild grupp, och utifrån det forma en socialdemokratiskpolitik som står för devisen: Alla barn är allas barn.Lena Lundgren, Gävleborg: Den gröna politiken är den röda politiken. Denröda politiken har alltid drivit utvecklingsfrågor. Den röda politiken handlarom att på ett ansvarsfullt sätt ta hand om den miljöskuld vi har, att solidarisktmed framtiden bygga lösningar som utvecklar vårt samhälle.Det handlar om ett spektrum där vi alla ska dra vårt strå till stacken. Föross enskilda – vad gäller vår livsstil och våra attityder. För politiken – vadgäller att fortsätta driva en i dag energiintensiv industri där vi ska bygga engemensam plattform för växling till energieffektiv energi.Vi vill och kan presentera lokala lösningar vad gäller omhändertagandetav vårt producerade avfall. Vi vill och kan ta ansvar för att lokalt producerade varor vi behöver för att leva. Därmed undviker vi onödiga transporter.Vi vill också ha en större plan för vårt land. Det är inte säkert att det är detmest lokala som är det bästa ur en global synvinkel. Ibland är lokalt sammasak som nationellt när det gäller miljöfrågor.Vårt parti behöver göra en ansvarsfull fördelning över landet. En konkretfråga är: Var görs det ena eller det andra bäst? Var tar vi bäst hand om vårarestproduktioner?I Gävleborg komposterar vi våra hushållssopor. Vi driver en biogasanläggning.Vi har samarbete med industrin kring energifrågor. Vi harbio värmeverk. Vi har projekt för framtagning av biodrivmedel. Vi har vindkraftverk.Vi har små närfjärrvärmeanläggningar i glesbygden.Den gröna politiken är den röda politiken. Den röda politiken haralltid drivit utvecklingsfrågor. Den röda politiken handlar om att på ettansvarsfullt sätt ta hand om den miljöskuld vi har, att solidariskt med framtidenbygga lösningar som utvecklar vårt samhälle.Pyry Niemi, Uppsala län: I Sverige bor över 170 000 utrikes födda högskoleutbildadepersoner i åldrarna 25–64 år. I dag anser fyra av tio som är föddautanför EU och EES att de har ett arbete som motsvarar deras kvalifikationer.Motsvarande förhållande för inrikes födda är nio av tio.För mig som socialdemokrat är det viktigt att utrikes födda högskoleutbildadeska ha precis likadana möjligheter till kvalificerade arbeten som vårainrikes födda.Sverige har stora tillväxtutmaningar. Fyrtiotalisterna har börjat lämnaarbetsmarknaden. Det innebär att vi snabbt måste bli mycket bättre på att tatillvara olika människors kompetens, oavsett om de är födda och har studerati Gävle eller Bagdad.Med anledning av detta önskar jag att partistyrelsen skyndsamt skaparen framtidspanel bestående av representanter från invandrarorganisationer,universitet, näringsliv och fackförbund och andra som kan bidra med klokaidéer och ge oss socialdemokrater grunderna till en politik som är än mermodern, praktisk, humanistisk och jobbskapande för högskoleutbildade somär födda utomlands.Börje Vestlund, Stockholm: När man ska välja ett av alla ämnen man brinnerför är det svårt, men jag valde att titta på frågorna i bakgrundmaterialet ochvalde ett ämne som jag tycker är väldigt viktigt utifrån det.Sverige är i många delar ett fantastiskt land – inte för alla, men förväldigt många. Vi har flera medelstora och stora företag som går väldigtbra, men tyvärr är det ju så att de företagen – som är etablerade sedanmånga år, inte ger så många jobb numera, även om man naturligtvis inte skaräkna bort dem helt och hållet för de bidrar till sysselsättning i ganska storutsträckning.Sverige är också det land som investerar mest i forskning och utveckling– både inom våra lärosäten men också i den tillämpade forskningen iföretagen. Den utgör fyra procent av BNP och det är världsledande. Vidsidan om detta finns också en stor verksamhet av uppfinnare och andra somskapar nya produkter, till exempel designers.Men Sverige ligger på en låg placering när de gäller hur vi kan utvinna denya produkterna för att skapa nya företag och nya arbetstillfällen. Där finns60 61

en stor utmaning i framtiden, och vi har en del möjligheter genom Vinnovaoch Almi och de resurser som finns där. Det finns också ganska stora ambitioneri företagens branschorganisationer och fackföreningar.Det måste finnas nya sätt att knyta samman företag, lärosäten, samhällenoch fackföreningar, för att på det sättet utvinna både kapacitet till nyproduktion och till arbetstillfällen.Jag måste i det här sammanhanget påpeka ytterligare en viktig sak när detgäller forskning och utveckling. I dag är det ganska snett fördelat för vi sägeratt vi ska satsa på servicesektorn, men ändå har servicesektorn en väldigtliten andel av forskningen. Låt mig ta ett exempel: 180 professorer finns påLantbruksuniversitet, men det finns bara tre som forskar om turismen. Jagtycker att det här är oerhört viktigt.Det är också viktigt att vi även fortsättningsvis satsar väldigt mycketpå miljöteknik. Vi har i dag en väldigt stor forskning och en utveckling avbränslen. Men tyvärr har vi inte anpassat de maskiner och motorer vi i daganvänder till de här fantastiska bränslena. Därför blir det helt enkelt fel ochdärför måste vi fortsätta utveckla mer miljöteknik.Vi ska vara vägledande och vi ska vara bäst i världen på detta. Det kan vibara vara med en socialdemokratisk regering efter 2010.Stefan Svalö, Skåne: Det är snart dags för oss i Skåne att se de böljandefälten. Det är alltid med glädje man ser dem. Men om det fortsätter på detviset som det gör med miljöförstöringarna är risken stor att vi inte får sedem i framtiden. Klimatförändringarna gör nämligen att växtzonerna flyttasnorrut, så frågan är om vi kommer att se ökentrakter vid Medelhavet. Dåinnebär det att vi får medelhavsklimat här och då är det slut med ärtornafrån Bjuv, för det går inte att producera ärtor i det klimatet.Därför är det viktigt att vi tänker efter hur vi satsar de miljoner vi har. Vikanske gör bättre nytta med de miljonerna i ett annat land, genom att satsapå att förbättra de nya EU-ländernas miljöinvesteringsbehov. Det måste vigöra tillsammas med våra företag, skånska såväl som övriga svenska företag,i det nationella miljöarbetet. Miljöarbetet måste ses i ett globalt perspektiv.Det går inte att bara komma och vara bäst i klassen här hemma i Sverige.Nästa avsnitt är den åksjuka maten. Vi får vatten från Frankrike, vifår mjölk från Tyskland – som om det skulle vara något fel på de skånskamjölkkorna! Vi får glass från Grekland. Vi hade en mycket trevlig glassfabriki vår kommun; den är tyvärr nedlagd nu.Jag är inte emot internationell konkurrens, absolut inte. Men varför ska viköra flera varv runt jorden med maten vi ska äta? Fisk som ska tillredas härskickas till Kina med båt och kommer tillbaka en månad senare, och så sägerman: ”Det är fint med färsk fisk!”Jag körde ned till Frankrike häromåret. Det är ett under att jag hittadehem igen. Jag såg inte en enda skylt för där låg lastbil, på lastbil, på lastbil.Vi måste kraftfullt samla oss och flytta över lastbilstrafiken på järnväg, därden här hemma!Lars Wingerup, Kalmar län: Man skulle nog kunna säga att Göran Persson,med sin förnämliga framställning på förmiddagen tog andan både ur migoch min lilla framställning. Men jag tycker ändå, med tanke på ämnets vikt,att jag kan stå kvar på talarlistan.Vänner av frisk luft och rent vatten. Vänner av ett öppet levande ochljust landskap. Vänner av biologisk mångfald, och inte minst, vänner av eninternationell, solidarisk miljöpolitik. Begreppet ”det ekologiskt uthålligasamhället” har varit väl placerat på agendan i ganska många år nu. Många,säkert även bland oss, befarade stagnation och minskad tillväxt. Men nuvet vi bättre, mycket bättre. Det är precis tvärtom. Målinriktad forskning,kunskapsförmedling och insikt ger oss massor av arbetstillfällen och exportmöjligheter.Betänk en sak, kära vänner: När som helst utropar sig den gamla högern,de nya moderaterna, det nya arbetarpartiet, till det nya miljöpartiet. Men viär beredda, vi är rustade sedan mycket länge. Många av oss har haft ärmarnauppkavlade i åratal. Det handlar om vatten och luft, det handlar om alternativtill fossila bränslen och det handlar om närproducerad och ekologiskmat. Ja, listan kan göras mycket lång.Och förresten, varför ska de i Afrika, söder om Sahara, tyngda av tuberkulos,malaria, aids och tyngda av usla regimer, dessutom behöva hållatillgodo med sämre luft, sämre vatten än vi? Vi är många, många, Mona,som är beredda och dessutom längtar efter att få ta itu med allt detta!Lena Sommestad, Uppsala län: Vi vet att de stora miljöproblemen barakan lösas genom samarbete och i internationell solidaritet. Fattigdom ochväxande klyftor är det största hotet mot en hållbar utveckling. Just därförbehövs vårt parti i miljöpolitiken – nationellt och internationellt. Vi måsteta ledningen också i opposition. Borgarna står yrvakna och tomhänta. Dekommer inte att göra mer än opinionen tvingar dem till.Jag vill se en miljöpolitisk offensiv i partiet. Vi är världsledande i miljöpolitikenoch vi kan bli ännu bättre. Bland våra tusentals medlemmar finnsmassor av kunskap och engagemang i miljöfrågorna. De resurserna måste vita tillvara. Låt oss bygga ett nationellt nätverk för miljöpolitiken.Jag föreslår att vi i partiet tar fram konkreta förslag för att lösa de riktigtsvåra och konfliktfyllda frågorna inom miljöpolitiken. Vi måste hitta debästa formerna för att säkra försörjningen till vår tunga industri, samtidigtsom vi driver en tuff klimatpolitik, vi måste stå enade och starka i rovdjursochnaturvårdspolitiken, och vi måste ha en miljöpolitik som ännu tydligare62 63

än i dag främjar social rättvisa. Alla måste ha råd att vara miljövänliga. Enny progressiv strategi för grön beskattning behövs.Vi ska visa i praktisk politik vad vi vill. Jag föreslår att alla kamrater isocialdemokratiskt styrda kommuner mobiliserar en gemensam kampanj föratt visa hur en framgångsrik miljöpolitik på lokal nivå ska se ut. Jag tyckeratt vi ska ge borgarna en match på den lokala nivån, där de verkligt storainsatserna måste göras.Ordförande: Annika NilssonLena Melesjö Winblad, Värmland: Jag kan säga direkt till Lena Sommestadatt vi tar stafettpinnen när det gäller miljöpolitiken. Karlstad är en socialdemokratisktstyrd kommun och 13 av 16 kommuner i Värmland är åt vänster– vi tar den miljöpinnen med oss omedelbart!Vi har en hel del klassiska ideologiska strider att ta framöver, för viser hela tiden hur den borgerliga regeringen bryter avtal, ska sälja ut våragemensamma tillgångar, skuldbelägger de arbetslösa och mycket annat. Denklassiska grunden finns kvar och vi måste jobba hårt med den. Samtidigt ärvi övertygade om att vi måste förnya vår politik – även vår jobb- och arbetsmarknadspolitik.Att bli systembevarare innebär oftast att vi förlorar valen;vi måste hitta nya vägar.Jag är övertygad om att valen framöver kommer att avgöras när det gällerjobb, tillväxt och miljöpolitik tillsammans. Vi får inte se det som miljöpartietsfrågor utan vi måste få ihop perspektiven.En annan skärningspunkt som jag är tämligen övertygad om är jämställdhetspolitiken.Där jag håller med Anna Hedh, så jag kommer inte att räknaupp samma saker som hon gjorde.Integrationsfrågorna tror jag inte har nämnts ännu i debatten. Vi harfrämlingsfientliga partier, kamrater, som har tagit sig in i alltför mångalandsting och kommuner. Integrationsfrågorna, jobben för våra nya svenskar,måste stå otroligt högt i fokus i vårt parti i framtiden. Det är jag helt säkerpå.Om vi ska vinna fler val måste vi ha en politik som både är bra förglesbygd, små orter, mellanstora städer och storstadsområdena. Annars är vichanslösa. Vi skulle gärna se arbetsgrupper där man blandar folk från storstäder,glesbygd och så vidare – tvingar ihop oss och mejslar ut denna politiksom vi alla ska vinna nästa val på.Vi vill också önska vår nya ordförande Mona alla framgång. Vi ska hjälpatill och utveckla politiken från Värmland!Erik Nilsson, Stockholm: Om man läser tidningar, tittar på tv och lyssnar påradio får man en klar uppfattning om hur livet är och hur allting är i områdensom Rinkeby, Rosengård eller Hjällbo. Det är ju mest problem, ellerhur? Det är nästan bara problem faktiskt, om man tittar i tidningarna.Det som gör mig, som har jobbat framför allt med barn- och ungdomsfrågori våra utsatta områden i Stockholm, ledsen är att de barn ochungdomar som växer upp i de här områdena har väldigt klart för sig att deinnebär problem. Det är den bild som omvärlden har av dem, och det är såde uppfattar sig själva.Vi har en lång rad system, som är byggda för att, som Göran sade imorse, ge oss trygghet och därmed göra oss fria. Vi har socialpolitiska,utbildningspolitiska och arbetsmarknadspolitiska system. Det jag blir ledsenav att se är när starka, resursfyllda, kreativa människor i en del av våra utsattabostadsområden inte blir stärkta av systemen utan nermalda mellan dem.När systemen inte hakar i varandra. När våra idéer om hur saker och tingska vara inte passar den individen, den människan och förutsättningar att tatillvara den kraften.Jag blir ledsen när jag ser medarbetare i offentlig sektor som behandlarmänniskor som problem och inte som resurser, som klienter, snarare änsom medborgare. Jag tror att vi kan ändra på det. Vi ska inte acceptera denamerikanska modellen med låglöneyrken och med att slå ut människorfrån samhället, och säga att det är sättet som man kan komma in på arbetsmarknaden.Men vi ska inte heller acceptera att uniforma statliga system,reducerar den kraft och den skaparförmåga som finns i våra mest utsattaområden, till att bli passiva klienter och föremål för andras betraktande.Vi måste ha en modern storstadspolitik som använder kraften, lusten,glädjen och kreativiteten hos ungarna i Rinkeby, Rosengård och Hjällbo.Mona, jag vet att du är engagerad i storstadsfrågor. Använd dina nyamöjligheter till att se till att vi tar tillvara kraften och resurserna i stället föratt bara se problemen.Magdalena Streijffert, Studentförbundet: Från Studentförbundets sida villjag lyfta några av våra visioner om en framtida modern arbetsmarknad, medfler bättre och jämlika jobb. Vi vill skapa fler jobb, genom att bättre tillvaratavåra satsningar på forskning och utbildning, för att starta nya företag ocharbetstillfällen, men också för att utveckla den offentliga sektorn.Visste ni att av de 45 000 företag som startades förra året, så hade endast50 sitt ursprung ur patenterade forskningsresultat? Vi anser att det måstefinnas en organisation på varje lärosäte, där forskning, utbildning, arbetslivoch region möts. Vi vill se bättre stöd och mer riskkapital till nyföretagandeoch entreprenörskap. Fler jobb i den privata sektorn ger oss möjligheter tillfler jobb inom skola, vård och omsorg.Det är en stor skillnad mellan dem som har ett jobb och dem som intehar det. Därför behöver vi se till att de som står längst från arbetsmarknaden64 65

– oftast personer med invandrarbakgrund, kvinnor och unga – får möjlighettill utbildning, praktik, får en tro på sig själva för att utvecklas och för attkunna komma in på arbetsmarknaden.Många råkar ut för diskriminering på grund av kön, etnicitet, sexuellläggning och funktionshinder. Det måste bli lättare att straffa företag somdiskriminerar och straffen måste bli kännbara.Vi vill också skapa bättre och jämlika jobb genom ökade möjligheter tillkompetensutveckling, mer inflytande på arbetsplatsen och en arbetsmiljödär du som jobbar efter din arbetsdag orkar umgås med din familj, dina vänneroch utöva dina fritidsintressen.Fortfarande har vi kvinnor mindre lön än män, samtidigt som vi utför enmajoritet av det obetalda arbetet i hemmet. Fortfarande tar männen endastut 20 procent av föräldraledigheten. Vi anser därför att diskussionen omen delad föräldraförsäkring måste fortsätta. Det ställs oftast orimliga krav,framför allt på oss kvinnor, att vi både ska göra karriär och ha ett perfektfamiljeliv. Många mår väldigt dåligt, men lösningen är inte att subventionerahushållsnära tjänster utan vi måste i stället skapa ett mer jämställt arbetslivoch ett mer jämställt familjeliv.Stefan Hedin, Gävleborg: Inspirationstexten som vi har fått inför kongresseninleds vad gäller kapitlet om arbete: ”Arbete är grunden för välfärd, välståndoch människans personliga utveckling”.För oss socialdemokrater är detta en självklarhet; alla vi jobbar utifrånde delarna. Men det är också så att arbete är grunden för den kommunalaservicen. Det är via skatten på lönearbetet som vi förser kommunerna medresurser för att täcka de behov som finns för kommunal service. Därför ärarbetstillfällen i sig viktigt för en kommun. Arbetstillfällen ger inflyttning,vilket ger kommunalskatt, vilket ger förutsättningar för att bedriva en brakommunal service.I princip alla kommuner arbetar med arbetsmarknadspolitik och näringspolitiklokalt – även om vi vet att huvudansvaret egentligen är statens. Vi fåregentligen inte, enligt kommunallagen, bedriva arbetsmarknadspolitik ellernäringspolitik. Men ändå gör vi det, framför allt för att vi vill underlätta förbefintliga företag i kommunen men också för nya och växande företag attskapa arbetstillfällen för våra invånare.Staten har under många år, under den socialdemokratiska regeringens tid,uppmuntrat och uppmanat oss i kommunerna att arbeta utifrån en principsom kallas triple helix, där kommuner, näringsliv och utbildningsväsendesamverkar för att skapa kraft och tillväxt i våra lokala och regionala delarav Sverige. Det är väldigt många kommuner som i samverkan försöker attskapa de här klustren, för att skapa tillväxt i kommunerna. Kommunernastår ofta för infrastruktur och skapar nätverk, näringslivet och högskolan stårofta för forskning och utveckling samt kompetensuppbyggnad.Det här tillsammans ger tillväxt, i och med det får vi fler jobb, och i ochmed det får vi en ökad skattebas för kommunerna och kvalitativt bättreäldreomsorg och skola.Det intressanta just nu är att rättsväsendet i Sverige inte tycker riktigtlika som vi socialdemokrater. Rättsväsendet har tagit beslut om att vi intefår jobba med klusterbildningar, bygga teknikparker och så vidare. Manhänvisar till rättsdomar på 1960-talet. Jag tycker att det är viktigt att viskapar förutsättningarna för att kunna jobba i 2000-talet med lösningar för2000-talet. Då måste vi också se till att vi anpassar de lagar som finns, så attde fungerar i 2000-talet.Johnny Gahnshag, Dalarna: Utan att låta konservativ på en framtidskongressskulle jag vilja säga att vi har ett väldigt bra partiprogram och en väldigtbra politik. Det gäller att vi blir ännu bättre på att argumentera och tala förden och, där vi har möjlighet, också genomföra den. Det är viktigt att säga.Sedan ska vi också förnya våra idéer – det är otroligt viktigt.Jag tänkte trycka på det här med hållbarhet. Egentligen har hela vår118-åriga historia handlat om hållbarhet. Först var det den ekonomiskahållbarheten – alla skulle få en ekonomisk grund att stå på. Sedan var detden sociala hållbarheten med jämställdhets- och jämlikhetsfrågorna. Nu ärvi inne i den sista hållbarheten – den ekologiska hållbarheten. Där måstevi satsa, och det har flera av er varit inne på. Jag tänkte fördjupa det lite ytterligare.Det är inte så att miljöarbete är en onödig belastning, som moderaternatycks tro och föreställa sig. Det är en absolut nödvändighet och det är enenorm möjlighet, inte bara för att få människor att må bra utan också för attskapa sysselsättning och utveckling i Sverige. Några exempel:Varför bygger vi inte mer i trä? Vi bygger förvisso enfamiljshus men vibygger inte lägenheter, vi bygger inte stora konstruktioner i trä. Här kan vigöra mycket mer.Vi har säkra fordon. De byggs i Sverige, men de är inte speciellt miljöriktiga.Här kan våra tillverkare bli duktigare på att jobba med bränslesnålafordon och alternativa bränslen.Vi är duktiga på reningsteknik för luft och vatten. Här kan vi göra mer.Ett jordbruk som går över mer och mer till ekologisk produktion blir meroch mer konkurrenskraftigt, inte bara i Sverige.Energifrågan är en viktig fråga som inte bara får handla om huruvidaman är för eller emot kärnkraften. Här måste vi fokusera på förnyelsebarenergi som både är prismässigt attraktiv och långsiktigt hållbar.Turismen slutligen, är en viktig fråga. Utan att ta miljöfrågan på allvarhar vi ingen turismindustri i framtiden.66 67

Erika Ullberg, Stockholms län: Tänk dig att du är 15 år och ska söka tillgymnasiet. Om du vill börja jobba efter gymnasiet ska du givetvis söka ettpraktiskt program, men i borgarnas Sverige har du därmed valt bort dinbehörighet till högskolan. Det är oacceptabelt att behöva göra ett sådant val.Vi socialdemokrater har i stället höga ambitioner och satte femtioprocentsmåletför högskolestudier. Det är ett tydligt och bra mål. Problemet äratt vi sällan pratar om hur möjligheten till kompetenshöjning och livslångtlärande ska se ut för de övriga 50 procenten. Därigenom riskerar arbetsmarknadenatt inte få den kompetens som efterfrågas. Arbetsmarknadenbehöver mer praktisk yrkesskicklighet, fler påbyggnadsutbildningar ochlärlingsprogram.Om du väljer att gå ett studieförberedande gymnasieprogram borde detsedan finnas möjlighet att gå ett yrkes-komvux. Vi kommer för övrigt attbehöva göra många satsningar på komvux, för den borgerliga regeringen tarnu bort var tredje utbildningsplats – precis som Göran och Fredrik Olovssonsade. För vilken typ av jobb ska vi då utbilda framtidens arbetstagare?Jag träffade min goda vän Kerstin i veckan. Hon satt här i Folkets Hus1969, när Olof Palme blev vald till partiordförande. Jag tror inte att man vidden kongressen kunde, eller att vi i dag kan, förutse vilken typ av jobb somkommer att finnas i framtiden. Men jag är helt övertygad om att dagensutbildning och forskning sätter oss i samband med morgondagens arbetsmarknad.Jag är övertygad om att utbildning är en av de viktigaste vägarnatill ett demokratiskt och jämlikt samhälle med full sysselsättning.Angelica Rage, Värmland: Världen förändras, men den förändras inte somvanligt. Den klimatförändring vi nu bevittnar bygger på otroliga halter koldioxidi luften, och precis som många andra talare vill jag att klimatfråganska bli en huvudfråga för oss. Den knyter samman internationell solidaritetmed en affärsidé för Sverige som är bra för sysselsättningen, för svenskaföretag och för landets välfärd.Vi har resurser för att stävja klimatförändringen. Vi har tekniskt kunnandeoch vi har idéer om systemförändringar som steg för steg kan ta ner desvenska utsläppen till en hållbar nivå. Om vi går före i dag och utvecklar ettgrönt folkhem kan vi stimulera jobben och svenskt näringsliv att bli vinnarepå morgondagens marknader.Men samtidigt som vi socialdemokrater ska lyfta klimatfrågan ännu högrei debatten, så får vi inte reducera miljöfrågan till enbart en klimatdiskussion.När Reinfeldt i dag försöker att tvätta sin byk lite grön, genom att ökatill Svalbard och se när isen smälter, så vet vi att högerregeringen knappastär överens om en enda punkt på miljöområdet.Den borgerliga miljöpolitiken kan liknas vid en rostig isbrytare, och mankommer som bekant inte särskilt långt i en båt med sju hål i skrovet omman bara försöker att täta ett av hålen – särskilt inte om tätningen är murketpapper med en moderatstämpel på. Det är nämligen så att experternas varningslamporlyser röda för sju av riksdagens sexton miljökvalitetsmål.Här behövs en socialdemokratisk miljöpolitik som söker nya lösningari en värld som ständigt förändras. Återigen är engagemanget för miljön ensolidaritetsfråga inom och mellan generationer. Jag hoppas att vi svenskasocialdemokrater kommer att gå i spetsen för den nya miljöpolitiken, naturligtvismed Mona i spetsen!Åsa Westlund, Stockholms län: Vi står inför många, viktiga vägval framöver.Två av dem finner jag kanske mest centrala.Det första handlar om synen på oppositionsrollen. Jag tror att en avorsakerna till att borgerligheten befann sig där, i en tolv år lång ökenvandring,var att de valde att gnälla. De gnällde i stället för att komma med egenpolitik och nya, spännande förslag. Om vi ska undvika den ökenvandringenmåste vi välja att bli ett konstruktivt, piggt och framåt oppositionsparti –givetvis med utgångspunkt i människors vardag.Det andra vägvalet handlar om huruvida vi ska fortsätta bygga visionenom det gröna folkhemmet eller om vi ska nöja oss med den grå betong sommånga – rättvist eller inte – förknippar med vårt parti.Vi socialdemokrater har historiskt, upprepade gånger, visat att det lönarsig att gå före på miljöområdet. Låt oss ta fasta på det och våga vara offensiva– i kommunen, i Sverige, men också i EU.Låt oss utveckla förslag som är både röda och gröna, både jämlika ochhållbara, som till exempel satsningar på kollektivtrafiken, i alla fall i de storastäderna i Sverige, där vi kan ge många människors frihet och glädje attkunna åka till jobbet, vara mindre stressade och få pengar över till annat,samtidigt som vi får en bättre miljö.I nästa val får det inte finnas en enda väljare som tror att vår miljöpolitikär något slags offer till miljöpartiet. Nej, partivänner, de ska veta att vi stårför en bättre miljö, för att vi vet att vi både kan och vill göra det.Anna Kettner, Stockholm: Det krävde planering att komma hit. Helaschemat för vilka veckor barnen skulle vara hos mig i år fick anpassas tillkongressen. Det är säkert fler som känner igen sig. Scheman ändras, arbetskollegor,släkt, vänner, far- och morföräldrar måste engageras när livet skahålla ihop och vardagen är ett evigt småspringande.Om livet är så för många för oss – hur landar då vårt viktiga krav på rätttill heltid? Kanske: ”Hjälp, ska jag bli tvungen att jobba heltid nu, för attinte komma efter på jobbet?!”Heltidsreformen räcker inte ensam. Många av oss sliter varje dag för atträcka till och dessutom för att få pengar och tid att räcka.68 69

”Visst är det tillåtet att ha barn, lilla vän. Men vill du ha ett yrkesliv ärbarnet ditt problem – inte mannens, inte arbetsplatsens, inte samhällets!”Det som är hushållsnära ska per definition vara osynligt. Sköts det inte aven desperate housewife som kan skjutsa, hämta, tvätta, sylta och ha matenklar när familjeförsörjaren kommer hem, så ska en ny osynlig tjänsteandetrollas fram. Så ser högerns lösning ut. Vem som räknas i Reinfeldts land ärtydligt. Jag med min höga lön får betydligt mer rabatt än min kompis somär undersköterska.Men vi vill inte ha Fredriks och Filippas livspussel. Vi vill inte ha någonannan som lever våra liv. Vi vill ha liv som kan gå ihop. Leva våra liv meddem vi älskar, utvecklas på jobbet och tjäna tillräckligt med pengar. Dåkrävs andra lösningar än pyssel och knåp som alla går ut på att få en omöjligvardag att fungera hjälplig, dessutom för några.Samhällssatsningar på kollektivtrafik som ger kortare daglig pendling ären bättre jämställdhetsreform än skatterabatt som gynnar höginkomsttagare.En kvart om dagen i varje riktning ger två och en halv timme i veckan tilldet egna livet. Jämställdhet är inte att överlåta delar av livet till någon annanför att få ihop det. Vi behöver inte reformer som sätter plåster på den vitamedelklassens skrapsår. Vi kräver system som ger avlastning åt alla när detbehövs. System som gäller oss alla.Håkan Laack, Värmland: Turism och besöksnäring bidrar på bästa sätt tilltillväxten i landet. För att lyckas bättre med det är det avgörande att statenkliver in på ett mycket tydligare sätt och marknadsför Sverige som turistdestinationoch backar upp vid större evenemang.Arbetslivet förändras. En strukturomvandling pågår ständigt. Nya jobboch branscher växer fram. Vi måste bättre ta tillvara hela landets kraft. Iskogslänen har vi länge kämpat med negativ befolkningsutveckling, men vikan nu se att det har vänt. Tack vare satsningar på bra kommunikationer kanman bo bra, ha tidsmässigt nära till service och konkurrera på bättre villkor.I takt med att världen blir allt mer tätbefolkad och kommunikationerblir bättre och billigare, öppnas helt nya möjligheter för svensk turism ochupplevelsenäring. Den svenska naturen ger ett stort utrymme för rekreationoch turism.På kongressen i Malmö sade vi att turism och upplevelser är framtidsbranscheroch att vi tillsammans med besöksnäringen ska utveckla ochförbättra satsningarna på marknadsföring av Sverige. Upplevelsenäringen ären växande bransch med stor potential. Vidare sade vi att vi vill utveckla ennationell strategi för att få stora internationella evenemang till vårt land.Dessa målsättningar är alldeles utmärkta, och det känns jättebra attkomma från en glesbygdskommun som satsar på upplevelsenäringen och fåveta att det finns en sådan uppslutning kring denna fråga, som är viktig föross och för hela nationen. Frågan är hur långt detta arbete har kommit tilldags dato, och när kan vi se en utökad satsning på Sverige som destination.När kommer avlastningen för de lokala arrangörerna genom statliga garantierför de stora evenemangen?Med rätt uppbackning kommer turism och upplevelsenäring att utvecklasfortsatt mycket bra och bidra till tillväxt och skapa fler jobb.Anders Tell, Skåne: Det råder ingen tvekan om att det verkligen är en systemskiftesregeringvi ser sitta vid makten. Vi ser det som bekant på mångaområden – vi ser det när det gäller våra trygghetsförsäkringar, vi ser det påkulturens område där man av någon slags ideologisk nit var tvungen att tabort den fria entrén till de statliga museerna. Vi ser det i attackerna motpublic service. Vi ser det på skolans område, med planerade förändringarinom gymnasieskolan.Vi ser också någon form av grundläggande attack som några redan harberört, mot det livslånga lärandet, som är en fantastisk idé och möjlighetsom vi har genomfört, där man i vuxen ålder kan gå vidare med kommunalvuxenutbildning, arbetsmarknadsutbildning, ta sig in på högskolan medhjälp av 25:4, och så vidare. Allt det där håller högern nu på att skjuta i sank.Man försämrar människors möjligheter till nya chanser i livet.Det livslånga lärandet främjar också ett modernt arbetsliv och välutbildadarbetskraft på det stora hela.Nu vet jag att vi inte kan yrka något på kongressen, men om det hadevarit möjligt hade jag gärna yrkat bifall till en kampanj för det livslångalärandet – en av våra allra viktigaste frågor framöver.Cecilia Sandberg, Bohuslän: Jag känner mig som en mycket stolt s-kvinna,och det känns underbart att stå här i dag när vi har valt en ny partiledare. Jagvill önska grattis, Mona. Hoppas att det här kommer att bli jättebra för oss;jag är övertygad om det!Men det är ingen slump att vi har hunnit så här långt med jämställdheten.Jämställdhet är oerhört krävande. Det handlar inte bara om kvinnor,utan det handlar också om män, det handlar om vi människor tillsammans– att vi ska kunna se varandra och kunna ta vara på våra bästa krafter som vihar.Det finns en punkt som jag vill lyfta upp, som många uppfattar somoerhört orättvis, och som jag tycker är en av våra stora utmaningar i framtiden– arbetsmarknadspolitiken. Det kan inte vara så att vi duktiga, kompetenta,utbildade kvinnor ska förpassas till hemmet via vårdnadsbidrag ochandra kvinnofällor, vilket man i dag föreslår från borgerligheten. Det ärfantastiskt pinsamt och det är något som jag skäms över som svensk kvinna,att vi ska pådyvlas en ny form av gammal politik.70 71

Därför är vuxenutbildningen och arbetsmarknadspolitiken oerhört viktiga.Där måste vi bli tuffare. Vi måste våga satsa på andra arbetsmarknadsutbildningarän dem vi har i dag.Lärlingsutbildningar tror jag oerhört mycket på; det kommer att främjaatt många fler kommer in och kan omskola sig. Men vi måste vara väldigtvaksamma så att det inte bara blir de traditionellt manliga yrkesgruppernaoch yrkena man satsar på. Här måste vi våga tänka otraditionellt och ta tilloss kvinnlig kompetens. Därför är vuxenutbildningen en av de absolut viktigastesaker som vi inte får rasera.Vi måste vara oerhört tydliga ute i kommuner och landsting och se till attvi faktiskt har en viktig och tydlig vuxenutbildning så man kan omskola sig.Vi kvinnor kommer att behövas på arbetsmarknaden. Vi ska inte förpassastillbaka till hemmet.Joakim Pohlman, Kronoberg: Förutsättningarna för produktion i Sverigemåste bli ännu bättre. I min kommun Markaryd pågår just nu ett av Sverigesstörsta industribyggen. Det byggs en ny fabrik för brasvärmeprodukterpå 24 000 kvadratmeter. Den ska tillverka cirka 100 000 kaminer årligenoch dessa ska skickas iväg över landet.Några mil öster om Markaryd ligger Olofström. Där har Volvo en fabrikdär de pressar karosser, ungefär två färdiga karosser per minut. En stor delav dessa ska upp till Göteborg och Torslandaverken. Det flesta karossernagår på järnväg, men en hel del måste gå på lastbil. Man är då hänvisad tillden så kallade tvärleden, som mer liknar en kostig. Det är en väg som går itio kommuner, fyra län, från Karlshamn till Halmstad. Under 30 års tid harman försökt bygga på den, men det har alltid varit brist på pengar som hargjort att man inte har kommit vidare. En lastbil i diket på denna kan stoppaproduktionen av Volvobilar i Göteborg.För att vi ska kunna ha kvar industriproduktion i Sverige behöver vi satsamer på infrastruktur och det måste göras innan det är för sent. Det måstegöras innan det behövs fler krispaket, som det som var i Trollhättan. En välutbyggd infrastruktur är en förutsättning för produktion i Sverige.Det jag vill är att socialdemokraterna jobbar och blir en garant för är attdet avsätts tillräckliga resurser till infrastrukturen i Sverige, vilket ger förutsättningarför produktion i Sverige.Per Elgestam, Kronoberg: Nu kommer kronobergarna på löpande band, ochdå handlar det om sysselsättning och arbete, som ni förstår. Det jag vill taupp, som är viktigt för partiet i framtiden, är småföretagarnas villkor, arbetetill människor med särskilda behov och infrastrukturen ute i landet, i glesbygdeninte minst.”Vi är ett modernt folkrörelseparti” inleder vi vår skrift med, ”som ärförankrat i människors vardag”. Då måste vi se till att utvecklingen ävenska omfatta landsbygd och glesbygd och inte enbart våra storstadsregioner.Utvecklingen i såväl storstad som glesbygd är lika viktig. Det får inte bli ettmotsatsförhållande, utan det måste gå hand i hand.Arbetsmarknad och kommunikation är viktiga, både vad gäller välståndoch klimatpåverkan. Jag kommer från Uppvidinge i Kronobergs län, där vihar den lägsta arbetslösheten både vad gäller länet och kommunen. Men detligger ett politiskt arbete bakom för att nå dit; det är inget vi fått gratis. Detkrävs bra pendlingsmöjligheter för att industrin ska stanna kvar, både vadgäller vägar och allmänna kommunikationer.Jag vill genom kongressen påtala vikten för partiledningen om en levandelandsbygd inför valet 2010. Utnyttja landsbygden. Där finns resurserna.Låt inte de här frågorna bli alliansens. Det är våra frågor. Då vinner vi valet2010.Jonas Esbjörnsson, Skåne: I dag höjer vi rösten med ett tydligt budskap tillregeringen Reinfeldt: Ni gör ett dåligt jobb när ni i Sverige 2007 försökervrida klockan tillbaka till ett gammalt förlegat klassamhälle. Vi vill, imotsats till vad regeringen gör, utveckla en politik för fler arbeten i ställetför mot arbetslösa. Det innebär en politik som måste formas i den fackligpolitiskasamverkan, i nära kontakt med stora löntagarorganisationer. Det ären styrka för vårt land.Vår politik måste ställa de stora folkgrupperna i centrum och skapa utjämningav levnadsvillkor samt minska de sociala klyftorna. Det är en styrkaför vårt land.Kongressdeltagare, vår politik måste vidga demokratins gränser och skapainflytande och delaktighet för de stora löntagargrupperna – över arbetsplatserna,över företagen, över samhällsutvecklingen. Det är idén om solidaritetoch samverkan som är drivkraften i den svenska samhällsutvecklingen.Nu återstår den stora uppgiften, och det är att vinna människors förtroendeför vår politik. Våra motståndare har stora ekonomiska resurser ochväldiga megafoner i sin propaganda. Men vi ska med tillförsikt ta oss anuppgiften med Mona Sahlin i spetsen, att vinna 2010 års val. Sverige ska bliett bättre samhälle med den politiken.Näringspolitikens roll blir allt viktigare, och vi måste bättre ta tillvarahela landets kraft. Högre krav kommer också att ställas på utbildningssystemoch arbetsmarknadspolitik för att aktivt hjälpa människor till denya kunskaper som arbetslivet kräver. Att det är politisk ideologi snarare änsamhällsekonomiska orsaker bakom borgarnas förslag är uppenbart. Det ärinte små teknikaliteter som de förändrar av gott syfte. De planerar att stöpaom Sverige och slutligen begrava den svenska modellen. Därför blir ett avgörandemål för den svenska arbetarrörelsen att Fredrik Reinfeldt misslyckasmed detta.72 73

Jan Lahenkorva, Gävleborg: Det här är min första kongress, och jag hadetänkt prata om arbetsmarknad, men jag tror inte att det blir så mycket arbetsmarknadutan det handlar om vilket samhälle vi vill leva i 2010.Som jag ser det har högerregeringen gjort mer på ett halvår än de lyckadesmed under sina regeringsår 1976-1982 och 1991-1994. Det handlar omgrader i helvetet – för vad är värst? Nivåerna i a-kassan eller att vi ska betalavår välfärd själv? Det är de frågorna vi måste diskutera hemma, på våra arbetsplatser,i våra föreningar och där vi finns. Jag brukar prata om sådant härnär jag är ute och fiskar med mina kompisar. Tack vare det fick jag 25 krysstill i kommunalvalet!Ett annat exempel som kan verka lite underligt, men macken i Kilaforsska läggas ner och bli automatstation. Bensinbolaget tycker inte att det ärlönsamt att bedriva bemannad mack i Kilafors. Vilka protesterar mest högljutt?Jo, det lokala näringslivet, som gillar marknadslösningar. Våra borgerligapolitiker i kommunen, som gillar marknadslösningar. När marknadenfår råda protesterar våra borgerliga politiker hemma i Bollnäs. Sådan ärkapitalismen!Vi måste diskutera mer vilket samhälle vi vill ha. Vill vi ha ett samhällemed automatstationer? År 2010 kanske automatstationerna är utbytta motautomatiska, vad vet jag, kanske äldreboenden, för det är inte lönsamt attbedriva dem på något annat sätt.Inge Ståhlgren, Södermanland: ”Gift i brödet” – det var en strof vi sjöng tidigarei dag. Var det så illa att i morse när vi satt och käkade frukost? Hade vigift i vårt bröd då? Man inser att miljön är vår största framtidsfråga, kanskeeventuellt vår ödesfråga. Kanske vi en dag, när vi tror att vi ser ljuset i tunneln,kommer att upptäcka att det är tåget som kommer.Vi måste börja arbeta nu för miljö- och klimatfrågor. Vi måste bli mycketradikalare i alla miljöfrågor. I allt vi arbetar med måste vi titta på eventuellamiljöaspekter.Vi socialdemokrater måste ha en vision att gå efter. Ett förslag kanskekan vara att allt vi gör, och alla förslag vi lägger, så bör vi tänka efter: Är dethär bra för oss människor i dag och i framtiden och för våra kommandegenerationer?Hur kommer vi dit? Antagligen finns det väldigt många sätt, men det skavi inte lösa i dag utan det ska vi jobba med stenhårt fram till nästa kongress.Då ska vi ta fram ett bra program.Nu hoppas jag att alla som åker hem och tänker efter när ni sitter ochjobbar i den politiska grå vardagen, och tar era beslut och lägger era förslag:Är det här bra för oss nu och för kommande generationer? Gör det minavänner. Sedan hoppas jag att vi får en bra och radikal miljöpolitik medMona!Carin Jämtin, Stockholm: Det är fantastiskt att få vara här. Det känns att viär många, det känns att idéerna bär framåt, och det känns att vi är mångasom vill en massa. Det är helt enkelt en fantastisk känsla som vi måste tamed oss in i oppositionsarbetet för oss som är i opposition, och jag hoppasatt ni som har turen och förmånen eller kraften att få vara i majoritet, tarmed den här känslan och styr i en bra riktning.Kamrater, vi behöver egentligen inte en särskild storstadspolitik. Vi behöveren storstadsdimension på all politik. Det är en himla skillnad. Kanskegör vi ett misstag när vi delar upp glesbygd, små städer, stora städer, förorter,innerstad och vad det nu handlar om. Nej, vi måste ha en politik, som någratalare nämnt före mig, som egentligen berör alla. Storstad, glesbygd, mindrestäder och alla andra som bor på andra orter som är lite både och.Stockholmare och alla människor vill samma saker. Vi vill älska någon, haett jobb, vi vill gå i skolan och så vidare. Men jag vill ta upp vad en Stockholmsdimensionpå politik är.Trycket på Stockholmstrafiken är enormt. Med buss nummer 4, en av deblåa stombussarna, åker lika mycket människor varje dag som med SJ. Så ärdet. Helt olika, helt olika långt så klart och helt olika saker, men lika mångamänniskor kliver av och på den blåa stombussen 4 som av och på ett SJ-tågvarje dag. Den dimensionen måste in i trafik- och regionalpolitiken. Det ärden typen av frågor, mina vänner, som är storstads- och Stockholmsdimensionerpå olika politikområden.Jag ser fram emot att vi diskuterar massor av olika politikområden –bostäder, miljö, skolpolitik – också med en Stockholmsdimension. Med denkampen vinner vi valet 2010, men det krävs mycket arbete.Peter Weiderud, Broderskap: Också vi från Broderskapsrörelsen vill uttryckavår glädje över den nya partiledning vi har valt. Vi ser fram emot att samarbetamed Mona kring några av våra klassiska hjärtefrågor som kommeratt vara viktiga framtidsfrågor. Klimatfrågan, som måste få högsta prioriteti samhällsplaneringen om vi ska klara målen. Integrationsfrågorna, där vimåste göra mångfald till en tillgång snarare än ett problem. Eller Mellanösternfrågan,där vi hoppas att Mona blir en kraft för att bryta den internationellaisoleringen av den palestinska regeringen.Den riktigt svåra uppgiften, som vi har grunnat mycket på i Broderskapsrörelsen,är hur partiet kan formulera en vänsterpolitik för den nya tidensvärderingar. Att göra socialdemokratin lika statsbärande trygg i kunskapssamhälletsom vi var i industrisamhället. Därför skulle jag vilja säga någraord om arbetsmarknadspolitiken.Jag hade förmånen att besöka arbetsförmedlingen i samband medregeringsskiftet den 6 oktober. Jag mötte en politik som var väldigt lik densom en gång räddade både min bror och min far när de förlorade jobben iArboga.74 75

När jag hade behov av att snabbt komma i arbete upptäckte jag en arbetsförmedlingsom hade åtgärderna liggande i slutet av a-kasseperioden. Närjag hade behov av att få hjälp med ett starta eget-koncept upptäckte jag attarbetsförmedlingen jobbade med starta eget som en åtgärd när allt annat harmisslyckats.Jag insåg att vår politik inte är byggd för den nya tjänsteekonomin därmänniskor jobbar mer flexibelt, växlar mellan utbildning och jobb, harperioder utomlands och har behov av mer kraftfulla försäkringar och kanskeockså för kortare tid. Det här är en av förklaringarna till varför vårt budskapgick så bra i Norrbotten och på industriorter men så dåligt i Stockholm ochatt det gick bättre bland äldre än bland yngre.Därför ska vårt uppdrag till den nya partiledningen inte bara vara attförsvara det vi har byggt upp och återställa det alliansen nu river ner, utanockså att modernisera och utveckla försäkringen så att den kan fungera bådei den klassiska och i den nya ekonomin.Leif Nyberg, Stockholms län: När vi diskuterar arbete så får vi inte glömmaalla dessa som tyvärr inte finns med på arbetsmarknaden. Jag tänker blandannat på de sjukskrivna. Jag skulle gärna vilja prata lite om de arbetslösaockså, men jag begränsar mig till de sjukskrivna.Tyvärr, i vår iver att minska sjukskrivningarna, kommer många människori kläm. Som ombudsman i Byggettan kan jag ge flera exempel påmedlemmar som har hamnat mellan stolarna, mellan försäkringskassan ocharbetsförmedlingen.När det gäller socialförsäkringssystemen får vi inte bygga så kantigasystem att människor inte passar in. Försäkringssystemet måste utgå frånmänniskors behov – inte tvärtom. Vi måste lyssna på den erfarenhet somfinns i fackföreningsrörelsen i de här frågorna.Kamrater, vi får inte glömma bort individen i socialförsäkringssystemen.Ett felaktigt kryss från en läkare i ett sjukskrivningsintyg kan ställa till storabekymmer för en enskild individ. Kamrater – glöm inte människan!Agneta Lipkin, Norrbotten: Som norrbottning och framför allt Kalixbo,hoppas jag att jag får några extra minuter om jag ska hinna!Norrbotten är just nu ett framgångslän. Förutom alla de stora politiskaframgångar som vi faktiskt skördade i valet, så görs det nu många storainvesteringar i Norrbotten. LKAB miljardinvesterar. IKEA har etablerat sigi länet. Biltestindustrin och skogsindustrin investerar stora pengar. Det härskapar stora utvecklings- och tillväxtmöjligheter för oss – inte bara för oss iNorrbotten utan för hela landet.Vi vet att det som är bra för Norrbotten är bra för hela landet. Vi vetockså att Sverige faktiskt behöver starka storstäder men också konkurrenskraftigaregioner ute. Men nu gäller det för oss i Norrbotten, och för helalandet, att ta tillvara de effekter av framgångarna som vi skördar i Norrbotten.Vi måste också långsiktigt kunna stärka industrins konkurrenskraft ochskapa en hållbar utveckling.För att långsiktigt stärka arbetsmarknaden i regionen måste vi utvecklaen friare användning av de arbetsmarknadspolitiska verktygen och medlen.Om alla ska med måste vi kunna använda verktygen på olika sätt, för attalla på det sättet ska få lika möjlighet. Det är just den möjligheten som ärviktig för oss nu. Därför – om alla ska med måste vi se till att vi kan användaarbetsmarknadspolitiska medel på olika sätt. Det som är bra för Norrbottenär bra för landet. Det som är bra för alla regioner är bra för hela landet.Till sist – grattis och lycka till Mona!Peter Roslund, Norrbotten: ”Med sikte på framtiden” handlar mycket om detgröna folkhemmet. För att klara det måste vi satsa rejält i ny infrastruktursom klarar miljövänliga transporter. Vi måste få mer järnväg. Visste ni attkoldioxidutsläppet från en flygresa Stockholm – Malmö är lika stort somom du åker tåg samma sträcka varje dag i 30 år? Så stor skillnad är det.Fungerande kommunikationer är oerhört viktigt för varje samhälle, inteminst för Sverige – ett land som är 200 mil långt från norr till söder, därgods transporteras kors och tvärs över landet och där människor rör sig i alltstörre arbetsmarknadsregioner. Järnvägen är det medel som kan lösa framtidensproblem. Vi måste bygga mer järnväg.I Norrbotten är vi helt på det klara med att vi måste lösa problemen iStockholm. Annars fungerar det inte. Liksom att vi måste lösa problemen isödra och västra Sverige. Men lika viktigt är det att vi åtgärdar kapaciteteni norr. Norra stambanan har i dag nått sitt kapacitetstak, samtidigt som vihörde om alla stora investeringar som sker i norra Sverige – inom gruvindustri,metallindustri, skogsindustri, handel med mera – som genererarmängder med gods, som blir insatsvaror i industri i andra delar av landetoch i Europa. Ekvationen går inte ihop.Lägg därtill ökande handel i öst-västlig riktning, inom Barentsområdet,som också skapar nya behov av transporter.Partivänner, vi måste rusta oss för detta. Vi måste bygga landet för heladetta sekel. En utbyggd infrastruktur i Stockholm, södra Sverige, västraSverige och norra Sverige är en förutsättning för detta. En infrastruktur somhåller ihop hela landet är en självklar socialdemokratisk uppgift.Behandlingen av dagordningens punkt 8.1 fortsätter på sidan 135.76 77

Avtackning – Göran PerssonAvtackningsanförande – Mona SahlinMona Sahlin, partiordförande: Vi är framme vid den stund när vi från partietssida för Göran men också för oss själva ska få möjlighet att tacka honompå ett mer ordentligt sätt från scenen och kongressen.Elva år är en väldigt lång tid i politiken nu för tiden. Jag tror att man kanuttrycka att det är längre än vad elva år har varit för någon annan partiordförande.Förr kunde man kosta på sig på ett annat sätt att reflektera,fördjupa, kanske till och med förankra en ståndpunkt. I dag avkrävs beskeddirekt, omedelbart. På 30 sekunder ska det ges en bakgrund, en ståndpunkt,en förklaring och dessutom ett riktat angrepp på en motståndare.Allt som sägs, skrivs och sänds går att titta på direkt och efter hand. Alltrecenseras och kommenteras omedelbart, på en blogg eller i ett chattforum.Allt finns i mobilen som vi alltid bär med oss och vi kommunicerar medvarandra hela tiden, till och med när vi har avslutat ett samtal – eller hurBosse Ringholm?(Skratt)Allt går så mycket snabbare i dag. Möjligheterna är mycket större men ocksåriskerna. Det politiska samtalet har breddats men samtidigt blivit svårare attfå grepp om. Det är fler träd men det har blivit svårare ibland att se skogen.Mitt i allt detta har Göran funnits – i centrum, som en självklarhet, alltidoch för alla. En gång när han fick frågan om varför han höll på med politik,så svarade han: ”Vi bär väl alla på tankar på hur vår utmätta tid på dennajord ska gestalta sig. Kalla det gärna en vision, en dröm, en förhoppning,eller bara en stilla önskan. Detta hopp, denna vision, denna önskan omnågot bättre – det är politikens drivkraft.”Göran har verkligen haft drivkrafter men också förmågan att dela medsig av de drivkrafterna. Jobben, tillväxten, statsfinanserna, jämlikheten, detgröna, hela detta gröna folkhemsbygge som Göran har kämpat med ochgjort till en stor del av vårt partis politik. Det är ett ganska gediget dagsverkeför en byggnadsarbetarson och studieombudsman, eller som du sade iditt tal Göran: ”Vi har inte rullat tummarna!”Du har verkligen inte rullat tummarna! Det har inte alltid varit tummenupp, särskilt inte från marknaden. Men Göran gav aldrig upp inför kritikenmot vår socialdemokratiska välfärdsmodell. Göran har i med- och motgångalltid, och verkligen i själ och hjärta – inte bara i ord, trott på vår modell, påjämlikhet och utveckling, inte antingen eller, på sammanhållning och hållbarutveckling. Detta är kanske ditt allra, allra viktigaste bidrag till svensksocialdemokratisk politik.Hör de här citaten:• ”Människan är målet.”• ”Den som är satt i skuld är inte fri.”• ”Nästa språng i tillväxten kommer för att vi tvingas ställa om till hållbartillväxt.”• ”Framtiden har inga lobbyister.”• ”Du, jag, vi alla tillsammans.”Det finns inget politikområde där vi inte kan höra dina ord, Göran, och dethar verkligen inte bara varit ord. Arbetslösheten är halverad. Värdet av det viproducerar har ökat med 30 procent. Inflationen är tillbakapressad. Reallöneökningarnaär goda. Antalet läkare, sjuksköterskor, lärare, skolsköterskor,har ökat. De är fler. Och det finns fler poliser.Så skulle jag kunna hålla på, på område efter område. Men ändå är detinte det som är det viktiga. Det viktiga är att bakom varje sådan siffra istatistiken, så ryms 100 000-tals människor som har fått ett nytt jobb, klaratav en ny utbildning, kommit igen efter en svår sjukdom, startat ett företag,påbörjat ett nytt projekt. Det är det som är det viktiga, och det är det somGöran alltid har haft för ögonen.Om vi säger så här, partivänner: Om ni skulle blunda allihop och tänkapå personen Göran Persson – vad kommer det upp för bild? En allvarsamröst som säger något vackert som låter som hämtat ut bibeln? Ett parenorma glasögon? Ett tal i Björkvik? En flammande appell? En debatt moten Lundgren eller en Reinfeldt?Bilderna är många men de är alla genuina. De är trygga. De är äkta. Deär väl rotade i svensk tradition, skulle någon säga. Gammeldags, skulle kanskenågon annan kunna säga. Kanske rentav omoderna, skulle någon säga.Men Göran brukar ibland prata om politiska paradoxer, och här tyckerjag mig se ännu en sådan. Just därför att du, Göran, har varit så väl förankradi partiet, i landets traditioner, har du kunnat bli den som kanske mer ännågon annan statsman under de senaste tio åren lyckats modernisera sittland.Ingen har kunnat ifrågasätta att du vet hur det är att bo i en vanlig familj,i en vanlig svensk kommun. Ingen har kunnat ifrågasätta din känsla för traditioner,för arbetarrörelsen. Just därför har du kunnat få en sådan obändigtrovärdighet och ett sådant stöd i din vilja att just modernisera Sverige.När Göran var nybliven partiordförande blev han intervjuad avNewsweek. Då fick han en sådan där ”typisk” amerikansk fråga: Hur ser ni iSverige på äktenskapet?Göran lade huvudet lätt på sned, sådär som han kan göra, och svaradesådär eftertänksamt som bara han kan göra: ”Vi respekterar äktenskapet, ochför att bevisa det gifter sig de flesta av oss åtminstone två gånger!”78 79

Det är också Göran. Aldrig långt till ett skämt, men alltid med en lite allvarligunderton. Den där speciella glimten i ögat, som man aldrig kunde lärasig att läsa. Lite busig och finurlig. Mer lik Emil i Lönneberga än Karlssonpå taket, som han ofta jämförs med själv.Men Göran – du ställde också ut ett löfte till partikongressen, för elva årsedan. Du sade: ”Jag lovar att göra mitt yttersta för att flytta fram de svenskapositionerna på den europeiska arenan.” Och det har du verkligen gjort. Sysselsättningsunionenhar fyllts med innehåll. Rättvisa, välfärd och jämställdhethar blivit prioriterade frågor. Miljön och klimatet har ställts i centrum.Och du var personligen engagerad i att hjälpa Polen och de baltiska ländernain i EU. Du har också fortsatt att driva på, för att garantera fred ochdemokrati i Europa, genom att låta EU växa.Nu vet vi att du inte tänker sluta. Du fortsätter genom det nya uppdragvi hörde om alldeles nyss, att leda Socialistinternationalens kommission förhållbar utveckling. Det är vi mycket glada för!Men vi räknar också med att du kommer att hålla igång, inte minst i dittälskade Sörmland, och att du ställer upp på ett och annat torgmöte.Käre Göran! Det har varit en glädje att få jobba med dig, verkligen! Undervår gemensamma tid som yngre riksdagsledamöter och statsråd, underoppositionstiden, under budgetsaneringen, i vårt verkställande utskott ochvår partistyrelse och i regeringen, efter att du gav mig nya uppdrag där. Attdu vågade ta tillbaka mig var otippat, i alla fall för mig!Visst är man utsatt som statsråd. Och visst har du ställt höga krav ochstora krav, men jag kan avslöja något som jag inte vet om alla här förstår ochvet: Vi som har suttit med i regeringen i många år har alltid vetat att detbakom den där tuffa fasaden har dolt sig en mjukis, ni vet – en sådan därvelourkille som dansar med kossan Doris, en sådan som pratar demokratimed Gösta Grävling, en sådan som stryker sin skjorta på tv.Men varje gång det blåste, Göran, och det har det gjort många gångeroch mycket, stod du där, så självklart – trygg, klok, stabil, självuppoffrandepå ett sätt som jag tror att få förstår. Mitt i rollen som partiordförande ochstatsminister var du också en god kamrat, i ordets bästa bemärkelse. Ochhur är en sådan? Ärlig, tydlig och omtänksam.Du kan också vara en slugger, en debattör som aldrig missar en möjlighetatt klippa till. Älskad av vännerna, fruktad – med rätta – av motståndarna.Strategisk, taktisk, kraftfull. Du är en fantastisk talare och opinionsbildare.Du har ibland sagt att du nu ska börja engagera dig i PRO. Låt mig sägasåhär: Vi önskar dig lycka i de påtryckningarna på regeringen, men eftervalet 2010 unnar vi dig lugn och ro, för vem skulle annars våga vara socialminister,med dig som ordförande i PRO?!Göran, jag önskar dig och Anitra all lycka och glädje i det som nu är erlivsdröm, er egen gård. Där om någonstans hoppas jag att ni båda finner erabästa stämningars längtar. Det unnar vi dig. Det unnar vi er.Vi är stolta över att få ha fått låna elva år av ditt liv, elva långa år, till attvara ordförande för vårt socialdemokratiska parti. Vi är stolta över det somvi tillsammans har uträttat, och vi vet att du inte blir nöjd om vi någonsinblir nöjda. Det ska vi inte bli.Nu tar vi stafettpinnen. Det är inspirerande att ha fått förtroende att utvecklade frågor du har drivit, bryta ny mark i nya frågor men alltid följa detsom varit din devis: Alltid traditionell i våra värderingar och alltid nytänkarei våra metoder.Nu Göran, kommer du inte undan. Det kommer att kommer mer sakerhär på scenen, men först vill jag uttrycka från alla våra hjärtan: Tack!Göran – ditt liv som partiledareEtt samtal med Göran Persson med John Chrispinsson som samtalsledare.Inledningsvis sjunger Anne-Lie Rydé ”En sån karl!”.John Chrispinsson: Göran, du har sagt att det finns ett visst vemod i dag, mendu har också sagt att du är lättad. Vilken känsla dominerar?Göran Persson: Det är snarast den sista – att jag känner mig lättad. Jag troddeatt jag skulle vara mer sentimental, för jag är en sentimental person, det ärde flesta politiker. Men jag har faktiskt orkat hålla det under kontroll ochdet har känts skönt hela tiden.Nu kan jag göra något annat. Det har varit en lång period, efter valet ochfram till kongressen, och det har inte varit någon kul period. Men nu är jagframme vid den kvällen när man säger ”Nu går jag…”John Chrispinsson: I ditt tal sade du att det fanns delar i partiprogrammetsom du inte gillar – är det så dags att komma på det nu?!Göran Persson: Jag har aldrig riktigt förstått mig på dem som säger att mantar hela partiprogrammet rakt av. Läser man det noga, så ser man att detfinns ett och annat som man inte tycker så väldigt mycket om.John Chrispinsson: Som vad då?Göran Persson: Nej du – det lurar du mig inte till att säga! Men jag har aldrigvarit fanatiker och jag tycker ohyggligt illa om personer som bara ser allt isvart eller vitt. Det är klart att vi sossar har ett och annat som behöver rättastill, men jämfört med andra har vi fått lite mindre om bakfoten!80 81

John Chrispinsson: När man talar om Göran Persson talar alla om makt. Hardu förberett dig psykologiskt på att vara maktlös?Göran Persson: Maktlös blir man inte om man är en människa som älskarpolitik och att umgås med andra. Det finns alltid tillfällen att påverka.Det finns alltid tillfällen att bilda opinion. Makt skapas inte genom att duinnehar en viss position; makt skapas av att du får legitimitet att användapositionen, vilket i sin tur är opinionsbildning. Jag kanske rent av får mermakt nu, när jag kan börja spela ut registret fullt ut!(Skratt)John Chrispinsson: Det låter hotfullt för Mona Sahlin…Göran Persson: Nej, jag kommer inte gå i vägen för Mona; jag kommer attvara lika diskret som Ingvar var.John Chrispinsson: Andra ord som återkommer är ”Perssons paradox”. Detär precis det Mona talade om, båda sidorna hos dig. I mars 1996, precis närdu tillträdde, kallade Aftonbladet dig för hårdmjuking. Kan de motsatsernavara förenliga? Vilken bild är sann?Göran Persson: Det bästa jag har hört i den vägen var när jag var skolminister.Då frågade jag ungarna i skolorna: ”Hur tycker ni att en lärare ska vara?”Då var det en grabb som sade: ”Hård men snäll.” Det ligger någonting i det.Sådana är vi troligen, vi människor. Vi har båda sidorna. I balansendäremellan skapas något av sådant slag att vi kan kalla det för personlighet.Den personligheten vinner vi antingen sympati eller antipati för.Jag är stenhård när jag känner att mina grundläggande värderingar ärhotade, men jag har ohyggligt nära till kompromiss, när jag tycker att vi kankomma en bit på vägen. Jag tar hellre en kompromiss och får 70 procent änatt jag stenhårt driver något till 100 procent.John Chrispinsson: Vi ska under 90 minuter försöker att följa ditt liv desenaste elva åren i ett slags modern historia. Det blir stänk och flikar avdet som hänt, och vi utgår från det tal du höll för elva år sedan, inte minstavsnittet om det gröna folkhemmet.BildspelJohn Chrispinsson: Nu har vi fått sällskap av några som kan sägas visualiseradet gröna folkhemmet – Elvy Söderström, kommunalråd från Örnsköldsvik,som ska göra det praktiskt, och Stefan Edman, den grå eminensen ochOljekommissionens generalsekreterare.Stefan – det där med bäverpromenader, som Olle Svenning skriver om.Är det sant att du och Göran har ”kuckelurat” på bäverpromenader?Stefan Edman: Vi har en vision om att få träffa bävern tillsammans, och dethar vi återkommit till många gånger. Jag tror dock långsiktigt att vi kommeratt se den någon gång.John Chrispinsson: Elvy, jag läste i Aftonbladet förra hösten att Mona Sahlinsade: ”Göran har drivit det gröna folkhemmet, men få inom partiet harstöttat och drivit frågorna. De har inte fått fäste och de har inte vuxit inomsocialdemokratin. Det har inte blivit partiets, men nu ska det bli det.”Varför har det varit så segt?Elvy Söderström: Jag vet inte. Vi som har lyssnat på alla inlägg på kongressenkan konstatera det. Det tog tid att mogna, men det har hänt oerhörtmycket de senaste åren. Visionen om det gröna folkhemmet var verkligen enstimulans och det är många som har gjort mycket. Men kongressen visar attdet händer mer.John Chrispinsson: Vad säger du till dina partikamrater i de socialdemokratisktstyrda städer som har tung industri, som varit skeptiska till höjdaelpriser och annat?Elvy Söderström: Jag ser hur man tillsammans tar sig an det. Linköpingsunga doktorander hälsades välkomna till en tung industri för en tid sedanoch sade: ”Kan vi få stiga in och se hur ni gör med elförbrukningen”?”Vi är effektiva”, svarade man.”Ja, men får vi komma in?”De fick komma in, och konstaterade att företaget kunde halvera elförbrukningen.Nu har man gjort det. På så sätt kan man se möjligheter ochskapa nya jobb.John Chrispinsson: Stefan, varför var det segt?Stefan Edman: Jag tror att vi var tidigt ute. Dels var det inte det läge vi hari dag med de stora hoten, marknaden och näringslivet som trycker på. Delsvar det inte riktigt förankrat i vårt stora parti på den tiden, så som mankunde önska. Men det kommer nu och nu ska vi se framåt. Jag är euforiskför vad som händer; det är ju som ett väckelsemöte hela tiden!Det var fantastiskt kul att jobba med Göran de första åren och även förra82 83

året i Oljekommissionen. Han är nyfiken, lyhörd, receptiv och vill alltid gejärnet. Det bär jag med mig och det tror jag är ett arv som går vidare till våravår rörelse – det känns oerhört bra.Göran Persson: Det känns kul också att ha en sådan person som Stefan, somär en av våra bästa skönlitterära författare, enligt min uppfattning – läs gärnahans fina bok ”Förundran”.Samtidigt är han naturvetare, biolog och totalt främmande för det segapolitiska köret. Det har skapat en väldigt levande och konstruktiv konflikt ivår relation. Stefan har varit otålig, jag har berättat hur det funkar och måstevara, jag har drivit på.Elvy och jag har gjort något ihop som jag är oerhört stolt över – Botniabanan.Det är också det gröna folkhemmet. Där har det stått den ena högermannenefter den andra och sagt att det är så korkat så den skulle aldrig habyggts. Men det kan man säga om väldigt många av våra järnvägar i Sverige– de skulle aldrig ha byggts om det hade varit på marknadens villkor. Det ärpolitiska beslut.Det är klart att Norrlandskusten ska ha sin ordentliga järnväg, att folkska kunna åka tåg där och transportera gods på ett miljövänligt sätt. Det ärsjälvklart. Men marknaden ordnar det inte. Det är vi som får ta besluten,och det är jag stolt över.John Chrispinsson: Men det är ju väldigt dyrt.Göran Persson: Ja, det är jättedyrt. Räknar man på det så är det få kalkylersom håller, vilket även gäller i Mellansverige och södra Sverige. Men såtänker man inte. Ibland får man bygga infrastruktur för kanske 40–50 år ochmed den typen av kalkyl går det i regel att få hem beräkningen. Lägger mansedan till miljöbelastningen och försöker prissätta den blir det en bra affär.Elvy Söderström: Det kanske viktigaste miljöproblemet är den pessimismsom finns hos vissa. Det här har motverkat den mentala försurningen,verkligen.Stefan Edman: Jag är fortfarande otålig, och det tror jag att vi alla är. Jag hartagit intryck, som jag tror att alla har gjort, av klimatanalytikern NicolasStern. Han säger att vi måste avsätta i storleksordningen minst en procentav BNP för att hejda den globala uppvärmningen; det motsvarar två–tremiljarder kronor om året.Kunde vi satsa det i ny teknik, nya infrastrukturer, utbildning, forskningoch en fantastisk folkrörelsesatsning är det klart att vi kan stöpa om Sverigeoch få tillbaka de pengarna mångdubbelt. Vi kan förstora Sveriges roll ivärlden genom att exportera denna teknik ut till länder som själva inte kangöra det – nya jobb, bra för ekonomin och väldigt bra för miljön. Det kännsunderbart!John Chrispinsson: Göran, du talar om politikens kraft och politiken somverktyg. Men 1997 sade du att om tio år skulle Volvo och Saab ha halveratbränsleförbrukningen på bilarna. Det har de ju inte gjort. Är inte det etttecken på politikens maktlöshet?Göran Persson: Jo, och en övertro på marknaden. Jag brukar ta min gamlaSaab som exempel. Jag har alltid kört Saab – utom nu, när jag har lyckatsgifta mig till en Volvo! – och oavsett hur stark motorn varit, så har den dragitungefär en liter per mil. Hela effektivitetshöjningen i motorn har vi tagitut i fler hästkrafter. Vartefter vi sparar, tar vi alltså det vi sparar i anspråk förnytt.Volvo och Saab får se upp. Ska de vara kvar som bilproducenter måstede ner med förbrukningen i klass med andra producenter. Vi ligger för högtoch det är ett hot mot svenska jobb.Stefan Edman: Jag tillhör dem, och Göran med, som hoppas att vi ska kunnaöka andelen ickemateriell konsumtion – vård, utbildning, kultur. Där har vide stora möjligheterna att växa. Klimat- och miljöpåfrestningsstaplarna äroerhört låga på dessa områden, och där finns de nya jobben. Det tror jag ärnästa steg i politiken.Göran Persson: Det låter som ljuv poesi, för mig. När Stefan och jag har haftmöte med Oljekommissionen har vi börjat morgonandaktsliknande genomatt läsa Harry Martinson. Det är vackert. Där hyllas till exempel daggmaskenmed egna poem – det är inte så tokigt!Stefan Edman: Sedan säger Göran, som är väldigt bibelcentrerad: ”Låtom ossgå ner från Oljeberget tillsammans!”.(Skratt)John Chrispinsson: Men nu är alla miljövänner. EU:s toppmöte är miljövänner,brittiska Tories är miljövänner, Fredrik Reinfeldt är miljövän. Då har välfrågan ingen politisk sprängkraft längre, eller?Elvy Söderström: Jo, det har den. Det handlar ju om att göra det. Det gårinte bara att snacka. Vi gör det, och det är skillnaden.84 85

John Chrispinsson: Tack Stefan och Elvy! Nu över till Åsa Westlund, direktfrån Strasbourg, Bryssel och Europaparlamentet där du sitter i miljöutskottet.Vad beror det på att miljöfrågan plötsligt blivit så het i Europa?Åsa Westlund: Det beror på att det blev akut, att opinionen sprang ifatt depolitiker som ännu inte insett att det var dags att göra något. Vi som harpratat om det ett tag är givetvis väldigt glada för att de äntligen kom ikapp.John Chrispinsson: Men förlorar frågan sin sprängkraft nu?Åsa Westlund: Nej. Som Göran sade inledningsvis – marknaden är enutmärkt dräng men inte en så bra herre. Tyvärr finns det en övertro påmarknadskrafterna hos många på den politiska högerkanten. Därför behövssocialdemokrater och andra vänsterkrafter, som inser att man måste regleramarknaden och ställa krav på oss konsumenter.John Chrispinsson: Det har talats mycket om Sveriges ledande roll på miljöområdetunder dagen. Är Sverige på väg att förlora den nu när det europeiskaintresset växer?Åsa Westlund: Ja, jag är orolig för det. Jag är kanske än mer orolig nu när jaghör Fredrik Reinfeldt prata om att vi inte kan göra så mycket själva utan attEU måste göra saker. Jag vet inte hur många förhandlingar jag suttit medvid inom EU, där man har sagt att så höga krav kan man inte ställa, det äromöjligt. Då har jag kunnat säga att det har vi redan gjort i Sverige. Dåförstår man att det faktiskt går.Om inget land går före har vi inte det argumentet längre. Därför är detoerhört viktigt att vi som parti fortsätter att utveckla vår miljöpolitik ochställer krav, och inte bara gnäller över vad Reinfeldt gör.John Chrispinsson: Betraktas Göran Persson som en ”miljömupp” ute iEuropa?Åsa Westlund: Ordet ”mupp” tror jag inte att jag har hört någon gång! MenSverige har varit ett föregångsland länge, och Göran personifierar det påhög nivå.John Chrispinsson: Tack Åsa. Den andra punkten Göran Persson tog upp italet i dag och för elva år sedan handlade om att spara – men också satsa.BildspelJohn Chrispinsson: Nu hälsar jag Bertil Jonsson välkommen, LO-ordförandepå den tid det begav sig. Göran Persson talade tidigare om att det inte varnågon rolig tid – var det ditt fel, Bertil?Bertil Jonsson: Nej, det var inte mitt fel, för vi hamnade i en sådan situationeftersom Sverige fick en borgerlig regering som körde ekonomin i botten.Vi hade en internationell lågkonjunktur men även den svenska ekonominkördes i botten och det var fråga om att sanera ekonomin.John Chrispinsson: Det här med att både spara och satsa – den dubbla bildenav Göran Persson, är det finansministerm och statsministern?Bertil Jonsson: Jag kommer ihåg ett tillfälle innan Göran hade sagt ja tillvalberedningen och Sven Hulterström. Det var spekulationer på gång omvem som skulle ta över och bli partiordförande, och då sade jag till PO Edinpå LO: ”Jag undrar om det inte är bättre ändå, att Göran är partiordförandeoch statsminister än finansminister…”.Jag tycker att jag fick det bekräftat snabbt, för Göran tog omedelbart tag ihelheten och tog ansvar som ledare för arbetarrörelsen på ett mycket bra sätt.Vi satte oss ner, Göran och jag, vid ett SAMAK-möte på Rönneberga.Vi lånade ett kursrum med en skrivtavla, och vi gjorde upp om att det varviktigt att partiet blev tydligare när det gällde arbetslöshetsbekämpningoch om delmålet på vägen tillbaka till full sysselsättning, nämligen att taner arbetslösheten till fyra procent. Det var en halvering fram till år 2000.Vi skulle också gå tillbaka till 80 procent i ersättningsnivåerna i a-kassan,sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen.Men det var också viktigt att det gjordes på ett sådant sätt att inte de flinadefinansvalparna i New York, som Göran talade om, attackerade Sverigeoch svensk ekonomi, så att räntan gick upp. Det var viktigt att vi gjorde detpå ett ansvarsfullt sätt.Göran använde hela skrivtavlan för att rita och berätta hur man skullekunna lösa det här. Vi löste det på ett bra sätt. Vi uppnådde delmålet på fyraprocent i september 2000. Det är viktigt att man sätter upp sådana mål ochGöran var väldigt tydlig.Det fanns spänningar i arbetarrörelsen innan Göran blev ordförande.Men när han tog tag i helheten på det sätt han gjorde som partiledare ochstatsminister kunde vi träffa en sådan överenskommelse. Vi fick en bra partikongressnär Göran valdes och det gick bättre i bekämpningen av Sverigesdåliga ekonomi.John Chrispinsson: Bertil Jonsson var LO-ordförande då. I dag heter honWanja Lundby-Wedin – välkommen.86 87

Wanja Lundby-Wedin: Det var i april 1994 som du steg in i mitt liv, Göran,eller rullade in kanske det var. Det var nämligen så att vår första kontakthade vi i en minibuss från Östersund och söderut i Lilla valrörelsen. Duhade redan då en vana att ligga ner och tänka, och det gjorde du längst baki bussen. Du tänkte kloka tankar, och det var inspirerande att resa tillsammansmed dig. Det var en bra start! Jag var dessutom den som höll i klubbannär du valdes till partiordförande. Då satt jag mötesordförande. Det varväldigt stort att få göra det, minns jag.Men sedan blev det lite spänt. Du kallade oss helt plötsligt för ett särintresse,mitt under budgetsaneringens tid, när välfärdssamhället hotades. Dåvalde du någon annan. Du valde Olof Johansson – snacka om särintresse!(Skratt)Men förhållandet stabiliserades och det var mycket tack var ditt och Bertilssamarbete.Om jag ska säga några ord om den styrka du har, som har betytt väldigtmycket för oss i fackföreningsrörelsen, så är det att du i grunden är lite somvi är fackligt. När vi jobbar fackligt börjar vi på basnivån, och så får vi medlemmarnasförtroende där. Sedan blir det regionalt, vi blir ombudsmän, ochvi kommer till förbundet. Sedan kanske vi kommer in i en förbundsledningeller i LO:s ledning. Det är precis den resa du har gjort, fast den politiskavägen. Din styrka är att du hela tiden har burit med dig den erfarenhet duskaffat under resans gång.Att din erfarenhet som finansminister suttit i ryggraden och kanske sitterdär fortfarande, det tror jag att vi alla känner. Och det har varit oerhörtvärdefullt. Men det var kommunalrådet i dig, tror jag, som gjorde att dualdrig har övergett välfärdsmodellen. Du har sett hur oerhört betydelsefullvälfärden är för människor – för att frigöra, för möjligheten att växa, förmöjligheten att göra egna val i livet oavsett vilka förutsättningar man harmed sig från början.Det var nog kommunalrådet Göran Persson som gjorde att du aldrigövergav välfärden under hela resan. Men det var dina erfarenheter somABF-ombudsman och skolminister som gjorde att du gick i bräschen för enväldig modig satsning som Ingegärd var den som fick genomföra – Kunskapslyftet– där väldigt många löntagare som inte haft möjligheten att utbildasig i sin ungdom och gå gymnasieskolan, som ramlat ut i arbetslöshet,fick en chans att gå en gymnasieutbildning.Under samma period genomförde du den stora satsningen på de regionalahögskolorna – något du häcklades för, inte från fackföreningsrörelsenmen från dem som tyckte att det inte var fint nog med en regional högskola,att den inte kunde ge tillräckligt bra undervisning, utbildning, forskning ochsatsning för våra ungdomar.Men vi vet hur mycket det har betytt för ungdomar över hela landet attkunna gå på högskolan på hemmaplan. Det har betytt mycket för det visagt så länge men inte riktigt fått genomslag för – att det inte ska bero påvilken social bakgrund man har om man kommer in på ett universitet elleren högskola.Du har också hållit många tal som jag har lyssnat på, och jag kan inteminnas något som inte varit inspirerande. Jag kan däremot minnas någrasom varit riktigt guldstjärnor, och alla har varit inspirerade. Många av demhar du hållit här i Stockholms Folkets Hus, jag tror att det är här du trivsbäst, och många har varit på fackliga kongresser.Du har hållit ditt tal, och så har du tackat oss. Du har berättat om politiken,och du har tackat oss. Du har tackat fackföreningsrörelsen för att vihar tecknat bra avtal, för att vi har tagit ansvar för lönebildningen – och dethar du gjort för du vet hur betydelsefullt det är med starka ansvarstagandefackliga organisationer om vi ska klara välfärden och den svenska modellen.Du har insett det.Facklig–politisk samverkan, där kan du verkligen gå med flaggan i topp.Om fackföreningsrörelsen har varit ifrågasatt har du ställt upp för oss. Ochär det någonting som varit ifrågasatt så är det den facklig–politiska samverkan.Men du har ställt upp och insett hur betydelsefull den är. Även omBertil och kanske andra som verkat före er och oss kan tala om hur bra dethar varit, så vill jag ändå sträcka på mig och säga att jag inte tror att den harvarit så bra på länge som den är nu!Slutligen Göran, vi ska fortsätta i den andan – det kan jag lova. Jag måsteerkänna att det finns en sak som vi inte riktigt har ställt upp på i fackföreningsrörelsen,och det är ditt snack om det gröna folkhemmet.Vi har tagit det lite styckevis och delt, men inte helheten. Det lovar jagdig – det ska vi göra nu. Jag hoppas att vi kan samarbeta kring den frågan.Nu ska du kanske ännu mer påtagligt skapa din gröna vision ute på Torp.Det kanske inte är det jag hade valt, så Stockholmstjej som jag är, så jag fårväl kanske citera Lena Nyman: Lycka till ”där i spenaten nurå”!Göran Persson: Tack – och lycka till själv. Du vet var jag finns!John Chrispinsson: Håller du med om relationen mellan facket och partiet,Göran?Göran Persson: Ja, absolut. Ni ska veta att det jag kan om nationalekonomihar jag lärt mig för att jag skulle lära andra. Jag hade under två-tre års tid100-tals kurser i Metalls studieregion i Södermanland/Västmanland därjag höll i ämnet samhällsekonomi. Därför var jag tvungen att läsa på, så attjag kunde berätta på det på ett sätt så att andra begrep. Det är ingen dåligutgångspunkt!88 89

Väldigt många av de figurer jag använder i mina tal – mina vändningaroch min tilltro att tala utan manus – har jag grundlagt i folkbildningsarbetet,inte minst på fackliga kurser. Jag hör hemma där.John Chrispinsson: Välkomna, Ingegärd Wernersson och Olof Johansson. Italet tidigare i dag hyllade Göran dig, Olof, och dåtidens centerparti. Hurkänns det att du alltid är ”the good guy” och Maud Olofsson alltid är ”thebad girl”?Olof Johansson: Jag är här i dag för jag kunde inte säga nej till Göran, för attvisa, och det vet du redan Göran, att det är många människor även utanfördina egna kretsar som tycker om dig.Göran Persson: Tack!Olof Johansson: Och jag tycker att du fick fram din rätta personlighet tillsammansmed Anne-Lie Rydé på något vis…Göran Persson: Vi har ju kommit överens om att vi inte ska berätta det där!(Skratt)John Chrispinsson: Av alla de överenskommelser ni hade – vad var viktigasttycker du, Olof?Olof Johansson: Bakgrunden till helheten är viktig att förstå – den är egentligendet ofta feltolkade talesättet att politik är det möjligas konst. Deträcker inte. Man måste också kunna se nödvändigheten, för då vidgar manmöjligheterna. Det var precis det som gjorde att vi, tror jag, hade ganska lättför att hamna på samma våglängd – det vill säga att det blir bara värre omman inte gör någonting.Göran var tvungen att ingripa. Du var tvungen att tygla herrarna, för detvar väl mest herrar du träffade i New York som å marknadens vägnar speladener Sverige och sade: ”Spekulation om den svenska kronan kan aldrig annatän lyckas. Spekulation mot den svenska räntan blir bara mer pengar föross.”.Det var det mönstret som måste brytas. Den som inte inser den kombinationenav möjlighet och nödvändighet lyckas inte. Det är det som harpräglat mycket av grunden för de samarbeten vi hade.Sedan var det nödvändigt för trovärdighetens skull, för det handlade ommånga saker. Det var inte bara en sanering av svensk ekonomi och ett återupprättandeav trovärdigheten. Det handlade också om att satsa på framtiden,att göra något som människor såg en utveckling i.Sedan kan man nämna att vi hade ett samarbete om försvars- och säkerhetspolitik,vilket var en självklarhet, eftersom våra båda partier nästan alltidhar gått armkrok i den frågan. Det var energipolitiken, som tillhör stabiliseringsfundamenteni varje samhälle. Detta börjar fler inse i dag, och det är jagglad över, för det skapar stabilitet och det kräver långsiktighet.Därtill kommer utbildning och satsningen på de regionala högskolorna.Det gällde att skapa utrymme för att kunna göra allt det.John Chrispinsson: Borde ni ha gått i koalition?Olof Johansson: Man ska inte gråta över spilld mjölk, om det nu är det. Jaghade inget mandat att gå i någon koalition och jag tror inte Göran hade detheller, om sanningen ska fram.Göran Persson: Jag kan säga med facit i handen att jag tror att det hade varitbra om vi hade gjort det, men jag hade heller inget mandat. Jag var ny statsminister.Tänk att kliva in i riksdagen när vi hade något slags egen majoritetmed vänsterpartiet och säga att vi ska gå i koalition med centerpartiet. Jaghade nog fått en del problem i partistyrelsen, i verkställande utskottet och iriksdagsgruppen!Wanja Lundby-Wedin: Och glöm inte fackföreningsrörelsen!John Chrispinsson: Mängder av ord har figurerat, Ingegärd, – Kunskapslyftet,de små högskolorna. Wernerssonpengarna förstås. Hur mycket kände du attdu fick gjort?Ingegärd Wernersson: Massor, och det var så härligt för jag kunde slösa, såsmålänning jag är. Det var mängder med pengar som gick ut och jag trorfaktiskt inte att man riktigt såg vidden av det hela då.Först var det maxtaxan. Jag befann mig på möte med Perstorps arbetarekommunnär jag läste valmanifestet för första gången. När vi hörde detsade vi: ”Vem ska betala detta? Inte kommunerna i alla fall!”.Sedan fick jag förmånen att ingå i regeringen och genomföra maxtaxan.Vid vårt första budgetmöte tänkte jag att nu ska jag få se var pengarna finns.Men för maxtaxan fanns inte en krona avsatt. Jag tänkte att det här kan intestämma, så jag frågade lite försiktigt som man gör när man är alldeles ny:”Varifrån ska pengarna komma?””Det får du ta inom utbildningsdepartementets ram” svarade finansministern.Sakta men säkert kom dock pengarna in och de räckte – inte bara tillmaxtaxan utan också till att genomföra en reform som nästan har försvunnit,90 91

nämligen allmän förskola: tre timmar gratis från fyra års ålder för alla barn.Sedan fick vi möjlighet att införa barnomsorg för dem som var arbetslösaoch dem som studerade.Göran Persson: Glöm inte höjda barnbidrag och förbättrad föräldraförsäkring– det var en stor satsning på barnfamiljerna.John Chrispinsson: Varför var det här så viktigt för dig, Göran? Du talar oftaom bildningsideal och du har till och med åberopat den gamla högerledarenGösta Bagges gamla bildningsideal. Kunskapslyftet har uppenbarligen varitväldigt viktigt. Varför?Göran Persson: Jag är fullständigt övertygad om två saker. För det första:Sveriges styrka är befolkningens kunskapsnivå. Ska vi tävla i en värld måstemänniskor vara kunniga. Vi kan inte kompromissa med det. För det andra:Kunskap frigör människor. Så är det.John Chrispinsson: Är det sant att du åkte land och rike runt och uppmanademänniskor att åka hem och göra barn? Du lär till och med ha sagt det på ettPRO-möte, stämmer det?Göran Persson: Ja, det var på en PRO-kongress där jag sade ”Gör vad ni kan,åk hem och börja!”. Det blev jubel i lokalen, vill jag lova!John Chrispinsson: Hur känns det när du hör och läser om till exempel tyskakristdemokrater som nu avundsamt blickar mot svensk familjepolitik?Göran Persson: Det är väl ett uttryck för att Tyskland moderniseras i denmeningen att de också förstår att både man och kvinna måste ges utrymmeatt utvecklas och växa om man ska ha ett modernt samhälle. Då måste mandela ansvaret för hem och familj. Det där är självklart för oss numera, mendet var inte så länge sedan som också vi hade en tysk anstrykning med de treK:na – kinder, küche und kirche – barnen, köket och kyrkan.Jag kommer ihåg vårt första möte om barnstugor i Vingåkers arbetarekommun– det var ingen lyckad tillställning för dem som ville ha en barnstuga.Jag kommer också ihåg när jag läste Katrineholms arbetarekommunsprotokoll där det stod: ”Lösning av barnstugfrågan. Vi bygger en barnstugavid Skogsborg. Därmed har också Katrineholm en barnstuga och frågan ärlöst.”. Så var det.Det här var 1968–1970, så det är en generation tillbaka, och på den generationenhar det här i grunden förändrats. Sverige är ett modernt samhällejust därför. Det är fantastiskt!John Chrispinsson: Tack Ingegärd, Olof och Wanja!Det har handlat om spara och satsa, Perssons paradox, de dubbla ansiktena,hårdmjukingen. Hur kluven är egentligen du, Göran?Göran Gabrielsson, imitatör, kommer in i rollen som Göran Persson:Göran Gabrielsson: Det är klart att man känner sig lite kluven ibland, specielltnär har sagt något oförsiktigt och ogenomtänkt – då är det lätt att manångrar sig. Ibland när jag lyssnar på mina uttalanden, så tänker jag: ”Är detverkligen jag som har formulerat det där?”Men jag är ju jag. Det är en märklig känsla att inte ha kontroll, och justnu känner jag den oron över vad som ska komma ur mig när jag går upp italarstolen.Göran Gabrielsson går upp i talarstolen, fortsatt imiterandes Göran Persson:Göran Gabrielsson: Kamrater och övriga partimedlemmar. Ni har alla gjortett fantastiskt jobb. Ingen glömd och ingen nämnd. Jag vill i och för sigtacka en person speciellt i sammanhanget – och det är naturligtvis mig själv!Jag blir rörd. Däremot blir jag upprörd när jag tänker på Reinfeldt och hurhan sköter sin roll som statsminister. I den rollen ska man också visa uppsidor som Sveriges komiker kan göra något roligt av! Där har Reinfeldtmisslyckats. Där också.Låt mig sedan konstatera att vi går in i ett mångkulturellt samhälle. Såär det. Det här är en liten passning till Mona. Jag har skissat, Mona, på ettvalspråk som vi kan ha i 2010 års valrörelse. Smaka på den här: ”Allah skamed. Så enkelt är det.”(Skratt)Känner ni vilket möte vi har? Och vilken fantastisk partiledare vi har haftden senaste tio åren? Visst är det så, och visst ska vi minnas Göran Perssonsom den störste inom svensk politik. Så är det. Det förvånar mig faktiskt attmoderata väljare röstar på moderaterna. För det vet ni ju, är det någon i dethär landet som kan driva tuff moderat politik, så är det jag.Sedan vill jag förankra en sak när det gäller Maud Olofsson. Jag respekterarMaud. Fullt ut. Jag tycker inte att man ska tala illa om vissa fruntimmerbara för att de kanske inte begriper lika mycket som oss karlar.Jag gillar också många av de borgerliga. Göran Hägglund, en klämmigkille. Han har i och för sig en egenskap när han debatterar, och det är atthan är oärlig på ett ärligt sätt. Det tycker jag att han ska ha en stor eloge för.Låt mig avrunda med ett ord till Anitra. Anitra – du är, som jag brukar92 93

säga, fruktig, medelfyllig men också lite syrlig. Det är det som gör det såsmakfullt!Jag känner nu att jag vill gå fram till mig själv personligen.Göran Gabrielsson går fram till Göran Persson.Göran Gabrielsson: När jag ser dig här är det något slags smörgåsbord avegenskaper. Vad är du mest stolt över?Göran Persson: Det tror jag är ganska lätt att säga. Jag är en person medförmågan att glömma snabbt!(Skratt)Göran Gabrielsson: Jag har läst att du tydligen kan imitera, kan du ge ettsmakprov?Göran Persson: Jag har några gubbar jag brukar göra. Dels gör jag GunnarHedlund, men det är väl ingen som kommer ihåg honom längre, dels försökerjag mig på Gunnar Sträng ibland och Erlander ibland.Göran Gabrielsson: Men visa det då. Uppträd inte som de borgerliga – görnågonting!(Skratt)Göran Persson: Just nu har jag lånat ut initiativet till dig. Det grämer mignågot men…Göran Persson imiterar Gunnar Sträng:…om det nu ska vara så förbannat märkvärdigt att försöka härma andramänniskor – det kan väl vem som helst för helvete göra!Göran Gabrielsson: Nu är jag imponerad!John Chrispinsson: Hur känns det att se sig själv så där?Göran Persson: Det är mycket märkligt för han är oerhört skicklig. Samtidigtär det några speciella drag som fångas – och det gör han så att det kännsigen. Men ni som skrattar åt de här ”tarvligheterna” ska veta att det togganska lång tid innan jag förstod att jag lät som Göran Gabrielsson!bildspelJohn Chrispinsson: Nu ska det handla om politikens allmänna villkor. Monavar till exempel inne på den här trettiosekunderspolitiken i sitt tal. IngvarCarlsson och Marita Ulvskog har gjort oss sällskap i soffan. Ingvar – hurupptäckte du Göran?Ingvar Carlsson: Det var i ett läge när partiet var ganska illa ute, runt 1990.Jag insåg risken att vi skulle förlora 1991 års val, och jag tänkte att jag måstefå in en ny generation som får regeringsvana. Både Margot och Göran somjag hade haft lite kik på hade då försvunnit tillbaka till sina hemorter ochlämnat riksdagen. Göran var blyg och tillbakadragen på den tiden, så jaghade inte fått riktig koll på honom.Jag satt på Harpsund en eftermiddag och upptäckte att det var handboll iKatrineholm Då ringde jag till kommunalrådet Persson och sade att jag villese Katrineholm spela. Göran blev jätteglad och fixade biljetter, och sedansatt vi där på matchen. Vad jag inte talade om var att jag inte var ett duggintresserad av handbollen, utan jag var intresserad av Göran Persson för attse om han skulle bli en bra skolminister. Det samtal vi hade då bekräftadebilden av en handlingskraftig politiker som kunde ta itu med decentraliseringenav skolan.Tack för handbollsmatchen, Göran, men du själv bjöd på en del också!Göran Persson: Ja, och Katrineholms AIK vann!John Chrispinsson: Det talas mycket om genomlysning av nya ministrar. Detdär var inte mycket till genomlysning– ett snack på en handbollsmatch?Ingvar Carlsson: Kommunalrådsposten i Katrineholm är en väldigt bragenomlysning, och det höll ju ganska bra!John Chrispinsson: Marita – vad är ditt första Göran Persson-minne?Marita Ulvskog: Det var när jag fick veta att han skulle bli skolminister. Jagringde hem till honom i Katrineholm, för jag var pressansvarig i Statsrådsberedningenoch jag skulle skriva ihop ett pressmeddelande. Göran blevjättestörd över att jag ringde – det kommer du nog inte ihåg, Göran – fördet hela skulle inte bli offentligt förrän dagen därpå. Men det läckte inte iförväg, utan det blev ett kort pressmeddelande med några uppgifter som dusjälv fick bestämma.Sedan träffades vi i många andra olika sammanhang, till exempel underoppositionsåren när jag arbetade på Dala-Demokraten och vi båda satt i94 95

samma arbetsgrupp i partiet för att utforma ett studiematerial inför EUfolkomröstningen.Vi tyckte inte likadant då heller i den frågan.Göran Persson: Nej, men så småningom blev det ganska bra, tycker jag!John Chrispinsson: Tillsammans har ni ett långt och väldigt brett perspektiv.Vart är politiken på väg? Just det Mona Sahlin talade om: snabbheten,globaliseringen, att en svensk politiker kanske inte har så mycket att sägatill om i det stora hela, våld mot förtroendevalda – det finns mängder avelement som kanske inte fanns då, eller?Ingvar Carlsson: Det har kommit successivt. Livvakterna kom in på fullt allvarlite före mig, och det var en omställning – men inte bara för oss politiker.Jag minns ett möte i norra Sverige. Efter ett år hade våra livvakter lärt sigatt man måste kommunicera med varandra, så man hade skaffat sig sådanadär hörsnäckor. Då gick en äldre kvinnoklubbist fram och kramade en av deunga grabbarna och sade: ”Unga pojken – och redan hörapparat!”.John Chrispinsson: Är det folkrörelsens död vi ser? Å andra sidan hörde jagen historiker häromdagen som berättade att man redan på 1950-talet taladeom möteskrisen inom socialdemokratin och ändrade kaffetiderna för attman skulle locka till sig folk. Det här kanske inte är något nytt, trots allt?Marita Ulvskog: De kanske är så att vi borde ändra på kaffetiderna igen?Vårt sätt att bedriva politisk verksamhet måste hela tiden förnyas. När viregerar länge har vi inte alltid orken och förmågan att riktigt vårda partiet– partiets mötesformer och organisation – på det sätt vi borde. Nu får vi taordentliga tag några år.Men det är ju vi som bestämmer själva om vi ska fortsätta att vara enfolkrörelse; det är inte något ödesbestämt som är omöjligt att påverka. Detär inte så att all makt har flyttat till sfärer där vi inte kan påverka – till marknaden,det globala eller något annat. Vi måste fortsätta att vara ännu merintensiva i vår politiska verksamhet.John Chrispinsson: Kan du, Ingvar, också vara så optimistisk?Ingvar Carlsson: Det jag tycker är ett problem när det gäller partiet är attmedia har tagit över oerhört mycket och bestämmer över valrörelserna såoerhört mycket – vem som ska debattera mot vem, vilket ämnet ska vara,hur de hela ska läggas upp. Kent Asp visade före senaste valet att media rättsystematiskt hade gynnat de borgerliga.Förr var det så att media, journalisterna, kom till de valrörelser sompartierna hade organiserat och rapporterade från dem. I dag är det i storutsträckning media som lägger upp valrörelsen.Ni nämnde Sträng tidigare. I dagens mediesituation hade Sträng intehunnit mer än harkla sig för sitt femminutersinlägg förrän han hade blivitavbruten. Han hade inte trivts i det här medieklimatet!John Chrispinsson: Får vi mediepajaser i stället för folkrörelsepolitiker?Göran Persson: Jag tror att allting går i vågor. Det kanske är så att det svängertillbaka åt andra hållet nu. Ta TV24, som är något slags svensk C-Span.Man sänder från möten, debatter och seminarier utan att avbryta människor.De får tala till punkt.Det kommer en reaktion mot fördumningen i det korta. Allt kan inteklaras ut på trettio sekunder, och det förstår också medias folk. Det kommeren reaktion på det.Sedan ska man inte glömma att media på sätt och vis är en krisbranschsom går igenom en enorm förändring. Nu kan var och en starta sin egenblogg, tycka fritt och få ut det till alla som vill ta del. Det är något revolutionerande– särskilt för en fattig rörelse som oss som inte har haft råd atttrycka på papper.Vi har varit för dåliga på att utnyttja det där. Vi borde redan ha haft ensocialdemokratisk kvalificerad tidning på nätet och vi borde haft fler kvalificeradebloggar. Det finns en demokratisering i de nya medierna och det ären nackdel för det gamla tunga etablissemanget i exempelvis Bonniers ellerSchibstedts framtoning. Det händer någonting just nu. Jag är inte pessimist.Det har väl också hänt att man också har kunnat använda olika medierför att få ut sitt budskap och på så sätt kanske kunna få ut det bättre, närman helt enkelt spelar ut media mot varandra.John Chrispinsson: Hur ser framtidens politiker ut om man tittar i kristallkulan?Och hur ser en valrörelse ut om man ska tro på den här medieanpassningen?Marita Ulvskog: Jag pendlar. Ibland är jag optimist precis som Göran, ochibland är jag pessimist. Ser man sig runt om i världen så spelar bloggar,chattar, nätet och den tekniska utvecklingens mångfald stor roll. HillaryClinton inledde till exempel sin valrörelse genom att sitta i en bildchatt ochtala om att hon var med i kampanjen.Men det måste finnas gatekeepers och det måste finnas sådana som göratt man får uppmärksamhet i bruset. Det kan vara de duktigaste, men detkan också vara de som har mest pengar som styr.Jag hoppas att nästa valrörelse inte blir så mediestyrd som den senaste. Vi96 97

gjorde massor av misstag själva, men visst var vi väldigt mycket i händernapå en regi som gavs av de stora medierna. Vi var inte tillräckligt bra på attbryta makten. Jag skyller inte på media men det var väldigt medieregisserat.John Chrispinsson: Vad ser Ingvar i kristallkulan?Ingvar Carlsson: Jag tror att vi inte kan räkna med att människor i jätteskarorkommer att gå till Folkets Hus och våra arbetarekommunmöten. Ochkommer inte folket till oss, så måste vi gå ut till folket. Vi måste finnasmycket mer ute – i idrottsföreningar, i körer och i alla tänkbara sammanhangoch visa oss där som socialdemokrater, göra insatser.Min erfarenhet var att jag gjorde mer nytta när jag stod och sålde lotterför handbollsklubben Tyresö HF på torget än när jag hade torgmöte. Dåkom nämligen folk fram till mig och det blev politiska debatter.Jag tror att vi är för dåliga på att inse att vi när vi företräder partiet iandra sammanhang så kan vi göra både den organisationen och indirekt våraegna värderingar en stor tjänst.John Chrispinsson: Du får börja sälja lotter, Göran!Göran Persson: Gärna, och det har jag gjort förr. Det är minsann ingen dåligaktivitet!Marita Ulvskog: Socialdemokratiska fotbollsföräldrar kan kanske bli nästas-förening?John Chrispinsson: Tack Ingvar och Marita.En av dem som kommer att ta itu med framtidens politikerdilemman ärSSU:s Mattias Vepsä.Mattias Vepsä, SSU: När jag tillsammans med mina vänner i SSU Laholmförfattade ett brev upp till dig för tio år sedan Göran, så skickade du ganskasnabbt ett svar. Det betydde väldigt mycket för oss, för du var närvarande ivår generation. Du visade att du brydde dig även om den lilla SSU-klubbeni Laholm.Du kommer alltid att vara vår generations statsminister. Inte bara föratt du svarade på det där brevet utan för att du satte tankarna om hållbarutveckling på dagordningen. Du satte miljöfrågorna främst. Du vågade talaom en framtid, trots att få gjorde det vid den tiden. Du röjde vägen för nästagenerations politiker att kunna vända utvecklingen och fortsätta det arbetedu påbörjade genom att lägga nästa pusselbit till det hållbara samhället.Ett område har nämnts tidigare, men jag tycker att det är viktigt attnämna det igen för det är något som sägs för sällan. Det handlar om utbildningsfrågornaoch det du jobbade med under brinnande lågkonjunkturoch svaga statsfinanser – att bygga ut utbildningen, se till att människoråter fick en tro på en framtid. Det ligger väldigt mycket i att kunna utbildasig, ta nästa steg, se att det finns något bortom arbetslöshet och det som detinnebär att inte ha ett arbete.Det betyder också mycket för mig personligen, för min mamma är en avdem som gick in i systemet vid den tiden och som gått från att vara barnskötaretill förskollärare. Om några veckor lämnar hon in sin C-uppsats ochblir färdig lärare. Det är ett konkret exempel på en framgångsrik socialdemokratiskpolitik!Det sista jag vill nämna är det du gjorde för den svenska ekonomin. Detär ett politiskt och historiskt faktum att du tog Sverige ur krisen. Detta skavi inte glömma. För de insatserna måste vi, framför allt vi unga i vår generation,vara tacksamma.Vår välfärd är tryggad. Den är inte intecknad i skuldbrev. Vår framtidser ljusare ut i dag än den gjorde för tio år sedan. Därför kommer du attfortsätta att vara vår statsminister, Göran.Det här är också stort för mig. Det är mitt första inlägg på en kongress.Du sade det tidigare, och jag är beredd att hålla med om att det är nervöst.Man undrar om alla lyssnar eller om de sitter och drömmer sig bort. Mendet är samtidigt väldigt historiskt och spännande att få vara den person somföreträder SSU och som får chansen att tacka dig för det arbete du har gjort.Med tanke på vad du sade, så måste jag också säga att har man gjort detförsta inlägget så kan det öppna sig portar och vägar fram – så, vem vet!Det känns också ganska stort, för det är faktiskt så att jag efterträdde digi SSU:s förbundsstyrelse. Men trots det har inte jag lyckats växa i kostymenoch även SSU har en del att jobba med på det området. Vi har en del attväxa i och vi kommer att göra det. Med en hård arbetsinsats och ett enträgetarbete kommer vi att växa i vår kostym.Du har talat på ett antal SSU-kongresser, du talade på vårt valläger ochdu återkommer ständigt till en sak – den banderoll som du målade när duskulle gå i en demonstration på din SSU-tid: ”Socialist av förnuft och rättfärdighet.Sörmlänning av födsel och försyn.”Vi i SSU har tagit fram en ny kostym till dig med ett särskilt tryck. Vi vetockså att du har en äppelträdgård hemma som behöver fixas till.Lycka till i framtiden och ett stort tack från SSU!Mattias Vespä överlämnar en present från SSU.Göran Persson: Tack ska du ha! Låt mig bara tillägga att banderollen intekom från en demonstration utan från Röda Tåget-lägret i Ådalen 1973.98 99

Där skrev jag en banderoll som sattes upp på två jättelika stolpar utanförden sörmländska byn. Den kom sedan att föras vidare till tidningen Statsanställd,vars krönikör tyckte det var så fint. Det tyckte jag också, för det ärju ren poesi: ”Socialist av förnuft och rättfärdighetskänsla. Sörmlänning avfödsel och försyn.”De andra stackarna satt där med sina banderoller där det stod till exempel”Lenet”. Det var Sten Olsson som hade totat ihop det där – det lät ju mersom ett toalettpapper…(Skratt)John Chrispinsson: Politik är inte bara fakta. Det är också känslor.Sång- och musikinslag, bland annat ”Åh Store Gud” med Frälsningsarménskör.John Chrispinsson: Vad känner du för den melodin?Göran Persson: Det är en underbar sång. Dels är det en vacker text, dels ärdet en underbar melodi. Det är faktiskt världens mest sjungna andliga sång.Elvis Presley har försökt att göra den – och det inte så tokigt – men jagtycker nog att Frälsningsarméns körer i Sverige gör de bättre. Carl Bobergskrev den 1870, efter ett åskväder i Mönsteråsviken, tro det eller ej.John Chrispinsson: Kan du tänka dig att göra en samlingsplatta med Frälsningsarmén?Göran Persson: Jag har redan ett sådant bud. Bara min självkritik och minhustru håller mig borta från det!(Skratt)John Chrispinsson: Hur blev det med prästambitionerna förresten?Göran Persson: De är inte avslutade ännu. Jag har haft tre projekt i livet:folkhögskollärare, skogsbonde och präst. Nu är jag skogsbonde, folkhögskollärarehar jag varit. Det är ett långt liv kvar att leva, och om det blir riktigtgott och långt, så blir jag nog också i alla fall kyrkvärd!John Chrispinsson: Välkommen Kristina Lugn, akademiledamot, teaterchef,diktare. Du och Göran har jobbat ihop på teatern på Brunnsgatan.Kristina Lugn: Vi har jobbat ihop ganska mycket. Göran har skrivit sakertill Brunnsgatan som jag har låtit honom framföra. Han har även sjungit påBrunnsgatan och gjorde stor succé. Han har en mycket vacker röst som nuförsvinner ur svensk politik.Göran Persson: Lugn, bara lugn!Kristina Lugn: Jag bjöd in alla partiledarna till Brunnsgatan. Görans kvällvar helt utan konkurrens den trevligaste kvällen. Vi talade om litteratur,men Göran kom tidigare och övade in en rad Dan Andersson-sånger medhusbandet. Hans framträdande är helt oförglömligt i Brunnsgatans historia.Göran Persson: Det var en underbar kväll. Även han med ”Vilse i Pannkakan”var där – Staffan Westerberg. Vi sjöng ”Till min syster” ihop, om jag minnsrätt:”Nu spelar vårens ljumma vindi myrens gula starroch sakta stiga sagornakring ön i Berga fors.Förlåt ett stänk av bitter fröjd,en visa till gitarr,det stärka oss till läkedomlikt strandens unga pors.”Visst är det vackert. Dan Andersson kommer tillbaka.Kristina Lugn: Och det gör du också!Göran Persson: Ja, vad var det du skrev? ”Ensam bildad herre söker sällskap!”Kristina Lugn: Jag tycker att du ska slå dig på kulturpolitik. Du skulle bli englänsande kulturpolitiker. Du har din talarförmåga; den saknar man redannu väldigt mycket. Som enkel tv- och radiokonsument saknar man Göran,särskilt de lite mer aggressiva utfallen. Jag tyckte det var roligt.Göran Persson: Jag tyckte inte heller att det var så pjåkigt. Jag skriver ju enbok just nu, och där har jag skrivit att jag nog vann debatterna men jagförlorande sympatin.Kristina Lugn: Inte hos mig.100 101

John Chrispinsson: Du har fått ett telegram med ett erbjudande om jobb,Göran:”Göran – nu när du går mot en ny vår. Låt tanken bli verklighet. Börjakryssa inte bara med utan också till Hemmets Veckotidning. Vi behöver nyasmarta, roliga korsordskonstruktörer. Jag tror på dig. Du vet var jag finns.Soliga skånska vårhälsningar. Ulla på Hemmets Veckotidning.”John Chrispinsson: Även detta handlar om fascinationen för orden och språket.Vad kommer det ifrån, från början?Göran Persson: Troligen handlar det om att detta var så dyrbart när jag växteupp. Vi hade inga böcker hemma. Vi hade bara en bok – del A i Svenskuppslagsbok – ”A till apollon”. Den hade farsan fått gratis för att han hadeskrivit på en prenumeration för hela verket. Sedan ångrade han sig men fickbehålla band A.Det där läste jag. Jag kunde allt om Amerika, Afrika, apbrödsträd ochandra konstiga saker. Det räckte ganska långt. När jag så småningom fickkomma till Vingåkers folkbibliotek, vid 1950-talets slut, blev orden i denförpackning som boken är något oerhört exklusivt, dyrbart och fint. Jag harinte kunnat förmå mig ens i vuxet liv att slänga en bok. Jag har haft en väldigrespekt för orden, och därför tycker jag att det är så svårt att skriva. Detär mycket lättare att tala och prata, där då kan man justera löpande; vartefterman talar så tänker man. Men när man skriver är det på pränt, och ”det somär skrivet är skrivet”, sade man hemma.Därför tycker jag att det här mailandet som folk håller på med är ettelände. De håller på med mailet, som om man sitter och babblar. Det ärsamma klass på de småtexterna som det är på snacket. Men snack är snackoch skrift är skrift. Ord är ord.Kristina Lugn: Jag har också tänkt på mailandet. Bara för tio år sedan fickman brev som någon hade skrivit och gått till brevlådan med. Om man somjag, och kanske även Göran, har ett lite okontrollerat humör, kan man skickaiväg ett mail – i stället för att fundera på saken, köpa ett frimärke och gå tillbrevlådan. Mail tunnar ut tankeverksamheten.Jag fick min första kontakt med språket genom kyrkan. Min morfar varkantor och jag växte upp i Västergötland – så jag pratade faktiskt som BertKarlsson i tolv år!Jag tror inte att jag hade blivit författare om jag inte hade varit så mycketi kyrkan när jag var barn. Språket där förhöjer allt och man får en kontaktmed skönheten. Det är det som gör det så viktigt att nu, när kyrkan intespelar så stor roll i människors liv, värna om kulturen.John Chrispinsson: Om du skulle recensera Görans språk som har fått mycketberöm – vad säger du då?Kristina Lugn: Det är ett fantastiskt språk; det är alltid roligt att lyssna påGöran. Det är god svenska, bildrikt och med många känslor i. Det är högabetyg från en akademiledamot, eller hur?Göran Persson: Jag tycker att talandet är underskattat. Det handlar om attvara säker i associationen, att vara trygg, att våga kasta sig ut i ett resonemangsom inte bara är språkligt korrekt utan också innehållsmässigt stringent.Det måste man träna på.Jag har tränat genom att tala högt för mig själv. Jag har åkt bil mellanEskilstuna och Katrineholm och mellan Katrineholm och Nyköping. Dettar en timme i varje riktning. Där har jag genom åren alltid när jag har startatpå Domusparkeringen i Eskilstuna gett mig själv ett ämne, till exempel”Afrikas floder”. Så har jag hållit på och talat om det.Ibland har det blivit ohyggligt bra, och jag har kommit till Katrineholmutan att ha märkt att jag har kört. Det är när man talar högt som man ocksåtalar på riktigt.Kristina Lugn: Tänk på när du skriver att låta det där följa med in i texten.Det tycker jag kanske inte att du riktigt har gjort i dina verk hittills. Låt detdär associationsflödet rinna, skriv lite djärvare och släpp fram bilder.John Chrispinsson: Det finns känslor i politik, det finns kärlek i politik, mendet finns också hat i politiken.BildspelJohn Chrispinsson: Välkomna, Hédi Fried och Hannah Schildt. Nu ska dethandla om det initiativ Göran Persson tog kring Förintelsekonferensen ochForum för levande historia. Hèdi – vad betydde det?Hédi Fried: Först vill jag överlämna mina böcker, Göran, som tack för dittpionjärarbete. Ditt arbete har gjort att vi kan gå ut i dag och berätta omvåra genomlidanden och erfarenheter för de unga människor som kommeratt styra landet så småningom, för att de ska förstå att man måste arbetaför demokrati för att det ska finnas en bas till undervisningen om etik ochmoral. Detta har delvis försvunnit genom att Sverige har blivit ett sekulariseratsamhället.Det Göran gjorde betydde otroligt mycket. Före 1999 försökte jag uppvaktaministrar och statsministrar som har bytt plats. Ingen har hörsammat102 103

det, men Göran kom själv fram till att det är viktigt. Det har betytt otroligtmycket.Det är stor skillnad att gå ut i en skola i dag jämfört med hur det var då.Lärarna vet att det är viktigt och barnen är nyfikna, de vill veta mer. När jaghar berättat min historia frågar läraren vad barnen tycker att vi ska göra. Dåsvarar de att vi måste arbeta för att det aldrig händer igen.Jag har inte så lång tid kvar, och det är inte så många kvar av dem somkan berätta. Kommer nästa generation att berätta, så känns det bra1John Chrispinsson: Du hörde Hannah första gången i synagogan, Göran.Hur var det?Göran Persson: Det var den 27 januari i år, förintelsens minnesdag. Jag harsällan mött en ung människa som varit så säker och engagerad i sin framställningsom Hannah var. Det var imponerande. Det fanns en lidelse iberättandet, men det fanns också en säkerhet som kommer från en människasom tror på det hon säger. Det var fint, Hannah, det var ett av de bästaframträdanden jag har sett.Hannah Schildt: Tack så mycket!John Chrispinsson: Hur för du, Hannah, berättelsen vidare till nästa generation?Hannah Schildt: Det är en otroligt viktig uppgift som Forum för levandehistoria har öppnat. Jag fick ta del av ett berättarprojekt, där vi fick lära ossberättarteknik så att vi ska kunna föra det här vidare.Vår uppgift är att prata, diskutera, öppna för dialog. Om man kan prataom det kan man se till att potentialen inte finns att människor hamnar påfel sida. Förintelsen är ett praktexempel på hur vanliga människor kan bli såpass hjärntvättade att de begår sådana handlingar. Därför måste vi prata omdet.John Chrispinsson: Vilka reaktioner får du från unga människor i dag?Hannah Schildt: Jag är inte ute i skolor och berättar ännu, för jag går självfortfarande i gymnasiet, men det jag märker är att många av mina kompisaroch folk i min omgivning frågar saker, vill veta. Sedan brukar de alltidavbryta sig själva och säga: ”Förlåt, det kanske är jobbigt att prata om.”Där är mitt ansvar att säga: ”Ja, det är jobbigt, men vi måste göra det ochjag vill göra det i alla fall.” Det är ofta uppskattat för folk är nyfikna ochmånga vill veta.John Chrispinsson: Hur har detta påverkat din politiska syn, Göran? Hur hardu integrerat det i ditt politiska tänkande?Göran Persson: Först och främst har jag burit med mig förskräckelsen införförintelsen från tidiga barndomen, när jag läste om andra världskriget påbiblioteket i Vingåker och såg de hemska bilderna. Jag har aldrig riktigtkommit till frid med det där och förstått. Jag har kämpat med det ochkämpar fortfarande.Det skedde alltså i Tyskland att man mördade sex miljoner judar. Detskedde av en generation människor som är min föräldrageneration. Detskedde femtio mil bort från Sveriges gräns, och det skedde i det land somman troligen ansåg stod högst vad gäller vetenskap och kultur. Hur kundedet vara möjligt?Det kunde lika gärna ha varit här, blir nästa tanke. Så är det. Det kanhända igen – inte nödvändigtvis mot judar, inte nödvändigtvis begånget avtyskar, men insikten att det kan hända igen och att människan är förmögenatt göra detta leder till en plikt för varje tänkande individ att försöka attförhindra folkmord.De konferenser vi anordnade i just den här lokalen satte också avtryck iinternationell politik. Jag kommer ihåg Lionel Jospin som när han kom hittill Stockholm i januari 2000 sade:”Det är märkligt, det är ett nytt sekel, det är ett nytt årtusende, ochden första stora internationella konferensen handlar om människovärdet,1900-talets sista konferens handlade om ekonomi, och konferensen hålls häri Stockholm. Det är ett tecken på något nytt.”Sedan fick vi FN:s nya organisation för rapportering och uppföljning avdet som är folkmord. Det satte alltså spår i både FN-systemet och i politiskttänkande, åtminstone i vår världsdel. Det var min skyldighet att göra det.John Chrispinsson: Har du samma uppfattning Hédi, att det här fortfarandelever internationellt?Hédi Fried: Absolut. Jag är inbjuden till många länder och många konferenser,där jag får berätta vad vi gör i Sverige. Sverige har verkligen kommit iblickpunkten efter 1999. Många beundrar oss och tycker att det vi gör bordegöras i vartenda land. Det är också flera länder som verkligen har gått iSveriges fotspår och använder sig av konferensernas resultat.Nu hoppas jag bara att vi kan föra det här vidare och att det blir obligatoriskti skolorna, på lärarhögskolan, så att lärarna har en möjlighet attfortsätta att berätta för elever och föra det här vidare.John Chrispinsson: Tack Hédi och Hannah.104 105

Välkommen Heléne Fritzon. Vi ska fortsätta att prata om människovärdetoch då Sverigedemokraternas framgångar. Hur ska de stoppas?Heléne Fritzon: Jag uppskattar oerhört mycket Görans initiativ kringLevande historia. I min kommun i Skåne fattade vi beslut att alla elever iårskurs nio ska åka till norra Polen, till ett koncentrationsläger, och se vadsom hände. Där handlar det om kunskap.För att möta Sverigedemokraterna handlar det om kunskap men dethandlar också om att klara jobben. Klarar vi jobben, så klarar vi integrationen.Då klarar vi också förtroendet för en socialdemokratisk politik. Ytterstligger lösningen i att vi har en kraftfull politik om jobb för alla, utbildning,goda bostäder, trygghet och att vi har ett helt samhälle.John Chrispinsson: Göran Persson talar om ett utanförskap som till nästa valskulle kunna innebära att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Vadhänder då?Heléne Fritzon: Det hoppas jag innerligt att de inte gör. Jag tror att beredskapenför att de inte ska göra det, och för att vi ska kunna trycka tillbakadem i de kommuner där de finns i dag, handlar om politiken. Sverigedemokraternasframgångar finns där vi har haft våra misslyckanden. Inte sällanhar de tagit plats i valkretsar där vi borde ha haft en större anslutning avsocialdemokratiska väljare. Där är det viktigt med självkritik.Vi måste, återigen, ha en kraftfull politik för jobb och trygghet så att allamänniskor kan känna igen sin vardag i den socialdemokratiska politiken. Dåfår vi förtroendet och då tror jag att vi undanröjer Sverigedemokraterna.John Chrispinsson: Tack Heléne, och välkommen Luciano Astudillo. Det ärmycket tal om integration numera, och utanförskap var ett slagord för alliansen.Är det mycket snack och lite verkstad?Luciano Astudillo: Absolut, vi har fåt sett mycket lite hittills. Det som händernu är att klyftorna ökar, att man ger sig på dem som saknar arbete, attsegregeringen i skolan ökar och att de skattereformer som görs leder till attklyftorna ökar ännu mer. Det är en perfekt grogrund för högerpopulism.Jag vill säga något kring kampanjen som är viktigt att ta med sig i Göransverk. Jag tror att den hade stor betydelse för att vi inte fick högerpopulism iSverige. Vi höll tillbaka det med den kampanjen. Samtalet kring förintelsenblev ett samtal om demokratin, och det höll tillbaka – fram till nu. Nu är dehär igen och hotar, och jag tror att vi behöver inleda samtalet igen.Sverige har förändrats radikalt vad gäller befolkning men också det internationellatrycket på vårt land. Vi har nya influenser, och ett nytt Sverigeskapas nu. Vi måste ställa om Sverige och svenskheten, precis som vi måsteställa om ekonomin.Jag tror att det är vi som måste påbörja det samtalet – hur bygger vi en nygemenskap? Hur flätar vi samman det nya Sverige som vi ser så att människorkänner sig välkomna och som en del av det, oavsett om man bor iLandskrona eller är uppväxt i Rosengård?John Chrispinsson: Tack, Luciano. Ett gammalt Sverige har försvunnit, ochdå tänker jag på brukssamhällena.Pentti Supponen, kommunalråd i Hällefors, välkommen. Hällefors hararbetat med att göra om det gamla brukssamhället till något nytt. MåltidensHus finns där och en massa andra kulturaktiveter. Vilken roll har GöranPersson spelat där?Pentti Supponen: Göran har varit återkommande besökare och det har inspireratoss väldigt mycket. Jag minns första gången när Göran besökte oss somstatsminister. Då gjorde vi en kommunal föredragning och vi berättade omvår situation. Vi tyckte att det var självklart att inte ta det där med kommunalekonomi, arbetslöshet och sådant; det har Göran hört av så många.Vi försökte i stället att koppla på våra visioner. Jag lade alltså på bilder omdesign, Måltidens Hus och vår kultursatsning. När jag var färdig blev dettyst en sekund och så sade Göran:”Jaha, hur är det med den kommunala ekonomin då? Hur är det medutflyttning och arbetslöshet?”Jag hade inga sådana bilder men jag tyckte jag tog mig ur det i alla fallnär jag sade: ”Det är våra affärshemligheter; sådant sprider inte vi!”.John Chrispinsson: Du är intresserad av måltiden, Göran. Men vad är rätten”Strömming i portmonnä”?Göran Persson: Det är en elegant rätt, ska du veta! Strömming är fantastisktbra mat. Det är billigt och det finns i regel att få tag på överallt. Jag brukarta en stor strömmingsflundra som jag viker kring en skiva rökt lax. Sedanpanerar jag och steker det hela knaperstekt. I paneringen ska man dessutomkrossa lite knäckebröd, så att man får rätt yta. Sedan tar man creme fraiche,lite löjrom och en dillkvist, en kall pilsner till det och en snaps – då har manen bra förrätt!Jag gillar att laga strömming utomhus. Problemet med strömming är juatt den luktar så kraftigt när man steker den. Ta grillen i stället, skaffa engammal gjutjärnspanna och stek strömming ute. Sitt ute, stek strömmingoch drick pilsner, det är inte så tokigt!106 107

John Chrispinsson: När det gäller Östersjöfisken kom det rapporter bara häromdagenatt temperaturen i Östersjön kan stiga med fem grader på 100 år.Finns det någon fisk där om 100 år, till exempel gädda, abborre eller gös?Göran Persson: Möjligen gäddan skulle jag tro. I stället får man gå till insjölandskapetoch vackra klara sjöar som Båven – där hittar man både gösenoch abborren.John Chrispinsson: Östersjödimensionen var ytterligare en punkt i ditt förstatal. Har den misslyckats? Det är ju en ganska dyster bild vi har framåt.Göran Persson: Det fortsätter fortfarande åt fel håll, men det är med havensom med de stora fartyg som trafikerar dem – det tar tid att få stopp, det tartid att vända. Risken med Östersjön är att det är en så känslig biotop att viinte riktigt förstår hur lite den tål. Ett medelhav kan man fresta på hårdare,men Östersjön, detta kalla vatten, tål inte lika mycket.Jag är oerhört rädd för oljetransporterna över sjön. Jag är mycket ängsligför de gasledningsplaner som diskuteras.Östersjön behöver inte ha mer miljöpåverkan, utan tvärtom. Man skagöra det vi gör. Vi ska stötta reningsverk runt om Östersjön, vi ska övertalabönderna att lägga kvävefällor, alltså att man inte plöjer ända in till dikena.Det kan ni se hos välskötta jordbruk, att det finns en liten remsa kvar somfångar upp kvävet. Vi ska också se till att vi som konsumenter inte onödigtvissläpper ut något. Det går att göra, det är jag ganska säker på. Hur sedanklimatförändringen i övrigt går vet vi inget om.John Chrispinsson: Men den politiska Östersjödimensionen är inte så roligden heller. Polen är ultrakonservativt, i Baltikum är det nyliberala regeringar.Göran Persson: Det ingick aldrig i vår plan att vi skulle tillsätta regeringarna iPolen och i Baltikum! De har regeringar som vi inte alltid tyckt är bra. Mendet är demokratier, det är öppna självständiga stater, det är partners till oss iframtiden.Jag tror inte att jag har varit med om någon större förändring i vårtnärområde än just detta. När jag började med politik, så hade ingen – såvidadet inte var en estnisk flykting – varit i Baltikum. I dag är det ett frekventresande, det är vänorter, det är utbyte, det är tillväxt, det är utveckling. Vårabarnbarn kommer inte att förstå mig när jag berättar om att när jag gicki skolan så var länderna på andra sidan Östersjön bara en grå kontur påkartan.Det har hänt något som är fantastiskt och som vi som vanligt inte riktigtta till oss – som det brukar vara alltså, när något riktigt stort händer.John Chrispinsson: Jag vill hälsa Ulf Sundqvist välkommen, tidigare ordförandeför socialdemokraterna i Finland. Den Östersjövision som GöranPersson hade – hur såg ni på den från finländskt håll?Ulf Sundqvist: Vi var oerhört glada och entusiastiska över den initiativkraftGöran, och så även Ingvar, representerade. Jag kommer väl ihåg ett av våraförsta möten, en SAMAK-konferens i Mariehamn som behandlade denpolitiska och ekonomiska förändringen, integrationen och miljön i Östersjöområdet.Det var en stor sak, och jag håller med att det var en så omfattandegrej att vi på sätt och vis inte har mäktat att föra det vidare.Jag vill citera Göran Persson: ”Det här är något som inte marknadenkan lösa, för det här krävs det politik. Det krävs politik av oss i Norden, detkrävs politik av oss socialdemokrater.”Mitt budskap i dag är: Mer Norden, mer nordisk samarbete, mer Östersjösamarbete,mer socialdemokrati och mer europeisk integration!John Chrispinsson: Tack så mycket, Ulf. Att vara partiledare är också iblandatt vara statschef och statsman.BildspelJohn Chrispinsson: Vad betyder alla dessa personkontakter, personkemin ochså vidare? Vem har du tyckt bäst om? Hur fungerar det där egentligen?Göran Persson: Jag tänkte på det i går när jag hade min mottagning och detkom så många ambassadörer. Till nästan var och en av dem hade jag en personlighälsning till deras stats- eller regeringschefer som jag betraktar somen vän, eller åtminstone som en person jag känner ganska väl.Det betyder att jag har hållit på ganska länge, och det har varit en intensivdel av mitt arbete. Det är en del som jag aldrig kunde drömma om att jagskulle ägna mig åt en gång i tiden och som jag heller aldrig trodde att jagskulle gilla. Men det har jag gjort.Det har varit fantastiska möten med utpräglade personligheter. Det ärofta människor som har erövrat sina uppdrag i hård konkurrens med andraoch som har en speciell talang och begåvning. Det har genomgående varitangenämt – med något litet undantag, vilket jag just skrivit om i min bok.Mitt besök i Kina 1996 var inte något trevligt besök. Men det handlarinte om det beramade uttalandet om stabiliteten i Kina, även om det var detsom kom att dra till sig all uppmärksamhet i Sverige. Det var en helt annanhistoria som hände i relationen till det kinesiska ledarskapet, just för att jagdrev kraven på mänskliga rättigheter så hårt.Jag har även varit Nordkorea, och därifrån har jag en fantastisk108 109

historia. Alla här i lokalen känner ju till Lars Engqvist. Han var den endasvenska politiker som före mig hade besökt Nordkorea med en svenskungdoms¬delegation. Jag kom dit i spetsen för en EU-delegation ochinkvarterades i ett enormt stort gästhus, i detta fattiga land. Jag fick en sängkammaresom var som en halv fotbollsplan – och jag hade hela tiden denbestämda känslan av att jag var iakttagen.Vad gör man då? Man slår på tv:n, där det fanns en kanal – CNN. Detfanns även en stor bokhylla i rummet med Kim Il Sungs samlade skrifter påengelska, inbundet och prydligt, massor med hyllmeter. Jag satte in näven påmåfå, drog ut en bok, slog upp den på måfå och läste tal av den store ledarentill en svensk ungdomsdelegation 1972. Det var alltså Lasse Engqvist somstod där och tar emot Kim Il Sungs visdomsord.Då tänkte jag att om det nu är så – vilket jag trodde, men det kanske varfel – att de sitter och tittar på mig just nu, så måste de vara ohyggligt imponeradeav min kunskap om Kim Il Sungs skrifter, eftersom jag direkt kundegå fram och ta ut den enda passus som hade med Sverige att göra!Men sedan har något ljushuvud sagt till mig: Är du säker på att inte allade där böckerna innehöll enbart Lars Engqvists tal?John Chrispinsson: Välkommen Martin Kolberg från Arbeiderpartiet iNorge. Hur ser ni på Göran Persson?Martin Kolberg: Låt mig först säga att Arbeiderpartiet – både som parti ochregeringsparti – har haft väldigt mycket glädje av Görans nära kontakteroch allt han har gjort för Norge. Det är viktigt att få sagt. Göran är alltidpå plats. Han gör inte som vi ber honom, för han har integritet – det vill jagunderstryka – men vi kan alltid prata med honom.När vi pratar om rollen som statsman bör vi tänka på den utifrån ensocialdemokratisk synpunkt. Då finns tre ord som jag gärna vill uttrycka:Demokraten – främst det som på svenska heter folkrörelsedemokraten.Det har ett fint innehåll och det måste man vara om man ska vara en brasocialdemokratisk statsman.Inspiratören – han har inspirerat oss vid många tillfällen, senast vid vårnäst senaste kongress när han höll ett strålande tal som lyfte hela kongressen.Vännen – och det gäller både Arbeiderpartiet och mig personligen. Dethandlar om att han bryr sig om hur det går, det handlar om samtalen –antingen i telefon eller på annat sätt.Dessa egenskaper gör honom till en stor statsman.Göran Persson: Tack så väldigt mycket!John Chrispinsson: Den sista gästen är Luis Ayala, welcome! Vilka förväntningarhar du på Göran Persson i hans framtida roll?Luis Ayala: Det finns två aspekter – mannen och behovet. Jag tror att det ärviktigt att politiker har värderingar och övertygelse, och Göran är en sådanpolitiker. Samtidigt har han erfarenhet. Man lär sig både av visioner och averfarenheter.Han har varit statsminister, han vet vad som krävs och vad som är möjligt.Å andra sidan – globalt har vi ett stort behov av ledarskap och nytänkandeför att kunna hantera akuta problem som behöver både vision ocherfarenhet. Det handlar om global uppvärmning, klimatförändringar ochhur man ska kunna genomföra det som krävs för att klara det. Vi måste vetainte bara vad vi vill, utan också vad som är möjligt.Det finns två män från olika delar av världen – Göran och Ricardo Lagosfrån Chile, som precis avgått som president – som har båda dessa egenskaper.Det handlar om att ena människor från hela världen. Det handlarom förväntningar och förtröstan.John Chrispinsson: Ska det uppdrag du fick av Luis Ayala i dag bli roligt?Göran Persson: Det ska det verkligen bli. Nu ska jag närmast sätta mig ikontakt med Ricardo Lagos för att diskutera upplägget. Jag har också fåttett sekretariatsstöd så att det går att bedriva arbetet.Jag är glad att kunna samarbeta med min ungdomskamrat Luis Ayala.1973 hade IUSY sin kongress på Malta. Luis var vid den tiden generalsekreterareför organisationen och jag var vald till ordförande för konferensen.Det är 34 år sedan. Det om något visar kvaliteten och kontinuiteten av vårpolitiska familj.Det känns så bra att du är i Sverige, min käre vän!John Chrispinsson: Tack, Martin, och tack, Luis.Göran – det har kommit fler hälsningar från hela Europa till dig.Videohälsningar från socialdemokratiska ledare i Tyskland, Danmark,Norge, Österrike, Frankrike, Finland, Italien, Portugal, Serbien, Storbritannien.Marita Ulvskog: Göran, det här var en resa på elva år på två och en halv timme.Du har fått ett viktigt uppdrag. Du ska leva lokalt men tänka globalt.Från partiet vill vi ge dig en möjlighet att, tillsammans med RicardoLagos, ta Socialistinternationalens klimatkommission hit till Stockholm ochordna en internationell konferens. Det är vår present till dig. Hit ska du ta110 111

de främsta tänkarna och experterna, forskarna och politikerna, och prata omvad vi gör tillsammans när det gäller klimatfrågan.Du får tänka på det på Torp är du tänder jordgloben, tänker kloka tankaroch doftar på rosorna!Marita Ulvskog överlämnar en jordglobGöran Persson: Tack ska ni ha! Nu tycker jag att ni ska gå på fest. Själv skajag kurera min förkylning, så att jag orkar upp i morgon bitti klockan nio föratt lyssna på Mona.Jag är rörd. Det har varit en fantastisk kväll och eftermiddag. Det ärmärkligt vad bra man är – tänk, det har jag aldrig förstått förut! Icke destomindre suger jag i mig allt och känner mig riktigt lycklig. Och när man sedanfår en jordglob över det vackraste som finns, kan man resa runt i tankenoch titta. Vi får se om inte även Torp är utsatt – jag skulle tro det.Tack ska ni ha, vi syns i morgon bitti. Ha en trevlig fest!AjourneringFörhandlingarna ajournerades klockan 19.05.Söndagens förhandlingar 18 marsOrdförande: Ulla LindqvistSekreterare: Pernilla Östberg och Bengt HarjuÅterupptagna förhandlingarKongressen beslöt:att återuppta förhandlingarna klockan 09.00.Tjänstgörande kongressordförande: Jag vill börja med att tacka för en jättetrevligkväll. Det var verkligen trevligt på Münchenbryggeriet – sång, dans, matoch allt. Jag tycker vi tackar dem som arrangerade det med en applåd, ochför att få upp livsandan förslår vi i presidiet att vi dessutom sjunger Luffaren,vers ett, två och sista versen!Unison sångTjänstgörande kongressordförande: Programmet i dag ser ut som följer: Förstska vi förrätta val till partiorgan. Därefter ska Marita Ulvskog dela ut ettmedlemsvärvarpris. Sedan kommer Mona att hålla sitt tal, och sedan fortsätterden allmänpolitiska debatten.Ordförande: Jörgen Linder och Lena HallengrenDagordningens punkt 7Val av partiorganDagordningens punkt 7.2Fyllnadsval till verkställande utskottetFöredragning och förslagLena Hjelm-Wallén, valberedningens ordförande: Nu när Mona Sahlin hargått in som ordförande ska det förrättas fyllnadsval efter henne. Valberedningenföreslår Thomas Östros.BeslutKongressen beslöt enhälligt:attattvälja Thomas Östros som ledamot till verkställande utskottet ienlighet med valberedningens förslag.punkten förklaras omedelbart justerad.Thomas Östros, verkställande utskottet: Stort tack, kära partivänner, för ettstort förtroende. Vi har ett jättejobb framför oss – att förnya partiet, attbygga förtroende och att med Mona i spetsen komma tillbaka och byggalandet. Det känner jag väldigt starkt inför.Men det kommer inte att räcka med en partiledning och ett vu, ochinte ens en partistyrelse. Det är alla ni och det är hela partiet som måstekomma på fötter med ett folkrörelsearbete. Att sträcka ut händerna för attfå kontakt, ideologisk diskussion, nya initiativ, spännande debatter runt om ilandet. Det har vi alla ett ansvar för.Jag ska göra mitt bästa med det förtroende ni har gett mig. Stort tack,kära partivänner!Föredragning och förslagLena Hjelm-Wallén, valberedningens ordförande: Thomas Östros har tidigarevarit suppleant i verkställande utskottet, och därmed blir hans plats somsuppleant ledig. Där föreslår valberedningen Sven-Erik Österberg.112 113

BeslutKongressen beslöt enhälligt:BeslutKongressen beslöt:attvälja Sven-Erik Österberg som suppleant till verkställande utskottet ienlighet med valberedningens förslagattvälja Mattias Ottosson som suppleant till partistyrelsen i enlighet medvalberedningens förslag.attpunkten förklaras omedelbart justerad.attpunkten förklaras omedelbart justerad.Sven-Erik Österberg, verkställande utskottet: Precis som Thomas Östros villjag tacka för det förtroende ni har givit mig genom platsen i det verkställandeutskottet; jag tycker att det känns jättespännande.Med tanke på den fantastiskt fina dag vi hade i går, med valet av Monadär man blev riktigt rörd, och den fina avtackningen av Göran, så känns detotroligt fint att få vara med i det här gänget som ska jobba framåt och se tillatt vi gör ett fantastiskt val 2010, tar tillbaka makten i Sverige och förflyttarborgarna tillbaka där de ska vara – i opposition. Tack ska ni ha!Dagordningens punkt 7.3Fyllnadsval till partistyrelsenFöredragning och förslagLena Hjelm-Wallén, valberedningens ordförande: Det här gäller fyllnadsvaltill partistyrelsen. Efter Inger Lundberg föreslår vi Sören Larsson, Örebrolän. Efter Sven-Erik Österberg föreslår vi Pia Nilsson, Västmanland – ochlåt mig tillägga – Sala. I stället för Gunnar Hofring föreslår vi MargaretaWidén-Berggren från Uppsala län.BeslutKongressen beslöt:attattvälja Sören Larsson, Margareta Widén-Berggren och Pia Nilsson tillledamöter i partistyrelsen i enlighet med valberedningens förslag.punkten förklaras omedelbart justerad.Föredragning och förslagLena Hjelm-Wallén, valberedningens ordförande: Efter Berndt Sköldestig,Östergötland, föreslår vi Mattias Ottoson som suppleant till partistyrelsen.Dagordningens punkt 7.4Val av ordförande i programkommissionenFöredragning och förslagLena Hjelm-Wallén, valberedningens ordförande: Detta är valberedningenssista uppgift vid den här kongressen, och det gäller ett fyllnadsval efterGöran Persson. Vi föreslår partiordförande Mona Sahlin.BeslutKongressen beslöt:attattvälja Mona Sahlin till ordförande för programkommissionen ienlighet med valberedningens förslag.punkten förklaras omedelbart justerad.Ordförande: Ulla Lindqvist och Karl-Petter ThorwaldssonMedlemsvärvarprisKära vänner. Trots att vi förlorade valet var det faktiskt 1 942 000 människorsom röstade på vårt parti det senaste valet. För många av dem är heladeras identitet att de är socialdemokrater. Hur många av dem är medlemmari vårt parti? Väldigt, väldigt få.Det vi har talat om under gårdagen, under många månader och underflera år – att stärka partiet, att renovera partiet, att finna nya starka och segaorganisatoriska former, att ta bättre hand om både nya och gamla medlemmar– allt detta handlar ytterst om att vi måste ställa den där inledandefrågan, som vi blivit så dåliga på: Vill du bli medlem i vårt parti?Det här kommer att vara en jätteuppgift för oss framöver. Vi måste blibetydligt fler. Vi måste värva, vi måste ta hand om dem som kommer till oss,och vi får inte glömma bort dem som redan finns hos oss. Vi måste kunna114 115

introducera människor för partiet, så det blir viktigt och roligt att vara med.Det är klart att alla som kommer till vårt parti gör det för att de villpåverka. De måste få en chans att göra det. De måste bli involverade. Ochsedan ska det också vara kul!Det finns några partidistrikt som de senaste åren varit goda förebilderför oss andra. 2005 var Göteborgs partidistrikt väldigt duktiga, bäst av alla,på att ta hand om de nya medlemmarna och fylla på med väldigt månganya. Därför har Göteborgs partidistrikt fått medlemsvärvarpriset för 2005 –50 000 kronor för valfri utbildning i partidistriktet. År 2006 var det Södermanlandspartidistrikt som var förebilden, som klarade att både ta hand omdem som redan fanns hos oss, värva många nya och få dem att stanna kvarhos oss – att komma in i jobbet och känna sig hemma. Därför får Södermanlandspartidistrikt medlemsvärvarpriset för 2006, också det 50 000kronor för valfri utbildning.Jag skulle vilja att representanter för båda dessa partidistrikt kommer upppå scenen och att vi andra gömmer detta i våra hjärtan. Sedan, när kongressenär slut, försöker vi använda de arbetsmetoder som dessa partidistrikt haranvänt, och dessutom många nya som vi själva finner ut, så att vi faktiskt blirväldigt många fler än i dag.Först har vi Anneli Hulthén från Göteborgs partidistrikt och sedan har viHans Ekström och Roger Ljunggren från Södermanlands partidistrikt.Anneli Hulthén, Göteborg: Tack så mycket för det fina priset. Jag måste erkänna– jag är inte den som är bäst på att värva medlemmar i Göteborg. Vårbäste medlemsvärvare heter Abbas. Han glömmer aldrig att ställa frågan.Därför är han en väldigt bra representant för många av våra nya medlemmar.De heter Abbas, de heter Reza och de heter Berin, och alla möjliga andranamn som vi inte så ofta har sett i vårt parti förut.Jag är helt säker på att när Abbas ser det här diplomet, så kommer hanatt vara oerhört stolt, och jag tror att med det nya ledarskapet, med Monaoch med fokus på det gröna folkhemmet, så kommer det inte att bli svårare iGöteborg att värva ännu fler medlemmar. Tack så hemskt mycket!Hans Ekström, Södermanland: Vi sörmlänningar har anledning att skärpaoss nu, för vi har ju förlorat partiledarposten till Stockholm! Men SSUhar satt igång ett bra jobb hos oss. Det är det sjätte största SSU-distriktet,och det är målet även för partidistriktet att bli det sjätte största. Så se upp,Stockholm!Tjänstgörande kongressordförande: Jag vill understryka kongressens tack tillde båda vinnarna. Vi har lite att kämpa för till nästa kongress, för att se tillatt fler distrikt får pris. Det är med medlemmar som med allt annat – manmåste våga fråga!Anförande, linjetal – Mona SahlinPartivänner, det var en fantastisk dag i går. Vi dansade, i alla fall jag, alldelesför mycket, så det var även en fantastisk kväll. Nu vill jag tala om framtiden.Just den här stunden, oj – vad jag har längtat efter den! 118 år – så långt,vet vi alla, sträcker sig vårt partis långa och stolta historia. Nu står jag härmed en lätt svindlande känsla i benen och kroppen, som socialdemokraternassjunde kongressvalda ordförande och den sjunde kvinnliga partiledaren ihela Socialistinternationalen – för fler är det inte.För första gången har ni valt en kvinna till partiordförande. Nu förstårjag hur stark den önskan har varit hos många partimedlemmar. Jag är stolt,förstås, över att vara den första kvinnan som får det uppdraget. Så sträck påer alla kvinnor i hela arbetarrörelsen, för det här gäller er också!När jag var 25 år valdes jag in i riksdagen som den då yngsta ledamoten.Det svindlade rätt mycket då också, när jag gick in i riksdagens kammare förförsta gången och blev utslängd för att jag hade jeans på mig – så var det då.Min motpol på många sätt kom snart att bli en mycket viktig och speciellvän. Det var riksdagens då äldste ledamot – han hette Gunnar Sträng. Detvar skönt att ha någon att tala med, för vi kom verkligen att samtala, somhade en så lång erfarenhet av partiet och politiken. I dag tillhör jag inteprecis de yngsta, och inte behöver jag känna mig ensam i den rollen heller.Det räcker att titta ut här så ser jag att det är många som har erfarenhet, ochdet känns tryggt att veta.Vi kom att samtala mycket, Gunnar Sträng och jag. För mig var det litesom att resa ut i ett Sverige som inte jag själv hade upplevt. Ett Sverige somdet hade varit och ett mycket spännande samtal över hur det skulle kunnabli. Vi pratade mycket om framtiden. Om hur viktigt det var att hålla visionenlevande - om vilket samhälle vi ytterst ville att våra barn och barnbarnska leva och bo i. Men vi pratade faktiskt även om rädslan för det nya, sommånga kände också då.Men Gunnar hade, som ni alla vet, en orubblig framtidstro. Är vi baratrogna våra ideal – han pratade mycket om solidaritet, frihet och rättvisa –så behöver vi aldrig vara rädda för det nya.Gunnar Sträng älskade att berätta om sina möten – det vet ni som fickträffa honom. Alla möten runt om i landet cyklande, gående, så småningommed bil – arbetare, kvinnor och män, stadsbor och landsbygdens folk, Folkrörelsesverige– men kanske allra mest fackföreningsrörelsen.I dag är fackföreningsrörelsen, och därmed löntagarna och hela arbetarrörelsen,utsatt för en mycket stark och samlad attack från högern, starkareän vi sett på länge. Den moderatstyrda regeringen genomför nu dramatiskaförsämringar, för det är det verkligen, på arbetsmarknaden. De gör detsnabbt och slarvigt, utan att lyssna på fackföreningsrörelsens varningar, utanatt lyssna på människors oro.116 117

Moderaterna påstår sig älska kollektivavtal, samtidigt som de vill försvagafacket. Det går inte ihop – inte det heller.Arbetarrörelsen består av fackföreningen och partiet. I dag behöver vivarandra mer än vi har gjort på länge. Vi tar fighten nu, precis som Gunnargjorde, precis som vi har fått göra så många gånger förr, och vi gör dettillsammans. Sida vid sida. Partiet och LO. S-föreningen och fackklubben.Wanja och jag. Wanja, som jag uppskattar så mycket, och i går när vi samladespå Sergels Torg i LO:s manifestation för kollektivavtalen kände vi det,båda två: Vi har starkt stöd!Nu gäller det att hålla i och hålla ut, och det ska vi göra för vi inser attkollektivavtal och en stark fackföreningsrörelse – de hör ihop. Den kampentar vi tillsammans, eller hur?Vad handlar socialdemokrati om i grunden? Det kan man beskriva påmånga, många sätt. För mig handlar det, mer än något annat, om frihet.“Slav stig upp för att slå dig fri.” Socialdemokratin har alltid varit just det –en frihetsrörelse. Kampen för arbete har varit grundläggande. För ingen ärså ofri som den som inte har en egen försörjning, inte får göra nytta, inte fårkänna sig behövd.Arbete åt alla – men också vettiga arbetsvillkor, löner, trygghet. Vår historiaär verkligen fylld av strider just för individens frihet. För rätten att fårösta, tycka och säga vad vi vill. För rätten till inflytande, rätten att organiseraoss. För bostäder med ljus och vatten och innedass, så man kunde hållasig frisk. För kortare arbetstid och semester, så att livet också skulle ge tidför barnen, vänner, familjen. För drägliga pensioner åt alla. Den här kampenär inte slut. Nya ofriheter växer ständigt fram. Människors längtan efterfrihet är lika stark i dag.Men vart har frihet som ord tagit vägen i vårt politiska språk? Vi får intelåta högern lägga beslag på begreppet frihet. De talar snarare om sin allt förbegränsade valfrihet, eller om den inskränkta friheten att få göra skatteavdrag.Vi ska tala om verklig frihet. Frihet handlar om att kunna göra sina egnalivsval och styra sitt liv; att få möjlighet att studera och plugga även om ensföräldrar aldrig fick göra det; att få en chans till och en till och en till; attfå misslyckas utan att räknas ut; att få testa gränser och normer och skapasig egna – och få respekt för det; att få välja radhus, man och barn som jaghar gjort – eller att gifta sig med någon av samma kön, som Elisabeth ochMinna har gjort.Frihet som i möjligheter, öppenhet och respekt. Frihet som i makt översitt eget liv utan att trampa på andra. Frihet som i att få förverkliga sitt livsäventyr.Partivänner, därför förutsätter verklig frihet också jämlikhet. Därförkräver verklig frihet både solidaritet och ett eget personligt ansvar. Vi bärmed oss insikten att ökade klyftor inte bara minskar friheten för de utsatta.Ökade klyftor minskar allas frihet.Att få makten har inget egenvärde men det är vägen att förändra. Det ärmin socialdemokrati. Det är vår socialdemokrati. Låt oss ta tillbaka frihetsbegreppetoch göra socialdemokratin till den befrielserörelse vi ytterst är,och alltid måste vara.Jag är inte bara den första kvinnliga socialdemokratiska partiledaren – jagär också en som blivit vald i opposition. Det har inte hänt på många, mångaår. Vi är i opposition och opposition ska vi ägna oss åt. Men vi måste ocksåägna tid åt att förstå varför vi står här i dag som ett parti just i opposition.Vad fick människor att tvivla på vårt politiska alternativ?Med ödmjukhet och självkritik måste vi bena upp valförlusten. Vi skainte undvika den diskussionen, för den är fruktbar. Den gör oss starkare somparti och som folkrörelse. Efter förlustvalet förra gången, 1991, skrev AnnaLindh såhär i sin valanalys:”Jag tror inte på ett parti där alla dansar i takt. Jag har med sorg i hjärtatsett hur många i min egen ålder försvunnit bort från politikens centrum,trots att de borde ha funnits där. Det är lätt för ledare eller chefer attpremiera ja-sägare och stöta ut kritikerna. Hade socialdemokratiska partietlyssnat bättre på sina egna kärleksfulla kritiker hade vi kanske haft enstarkare ställning i dag.”Så sade Anna. Kritik är inte farligt. Vi har kärleksfulla kritiker i vårt partiockså i dag. Jag har träffat många av dem de senaste månaderna när jag harvarit ute och rest i alla partidistrikt. Vi har pratat många timmar om framtidenmen också om valförlusten. En återkommande fråga, som en partikompisi Sundsvall formulerade har varit: ”Vi skrev på valaffischerna att alla skamed – men vart?” Det är ett sätt att formulera frågan.Vi uppfattades inte som bärare av en tillräckligt stark vision. Vi lyckadesinte tydliggöra våra drömmar, vår ilska, vad socialdemokratin ville och attdet spelar roll vem som regerar. Vi verkade ibland försvara systemen, kanskemer än dem som systemen är till för. Vi framstod kanske som mer nöjda änstolta.Så här skriver en annan ung kvinna, Maryam Yazdanfar, riksdagsledamotfrån Solna, i en krönika hon kallar ett vykort från förorten:”Bygger ditt politiska engagemang på maxtaxan i förskolan? Eller på attden sjukpenninggrundande inkomsten ska baseras på dina inkomster sexmånader tillbaka i tiden eller tolv? Det gör inte mitt. Likt förbannat stod jagi samband med dörrknackningar och i valstugan och talade om enhetstaxa ikollektivtrafiken och subventionsgrader i tandvårdsreformen. Detta medanvåra politiska motståndare berättade en berättelse. Berättelsen om att folkhemmetsmedlemmar kanske inte är riktigt lyckliga.”När vi socialdemokrater är som starkast bär vi med oss våra värderingar118 119

och vår kamp för trygghet samtidigt som vi drivs av en rastlös vilja tillförändring och en vision om ett framtida Sverige där varje individ är fri attförverkliga sina livsdrömmar. Vägen dit går genom våra allra kärleksfullastekritiker, det är jag övertygad om.Vi ska både slå vakt om tryggheten och vilja omfamna äventyret. Ochalltid, alltid vara en förändrande kraft. Däri, partivänner, ligger vårt uppdrag.Jag tror och jag vill att vi ha en öppen, spännande och nyfiken eftervalsdebatt.Partiets valanalysgrupp ska snart presentera sina slutsatser.Det är inte en slutpunkt utan en startpunkt för vårt fortsatta arbete. Viska lyssna och ta till oss. Vi ska förändra där det behövs. Vi ska ompröva vårpolitik tillsammans med medlemmar och väljare.Vi måste öppna upp vår folkrörelse för nya grupper och lyhört hitta nyasätt att kanalisera deras samhällsengagemang. Vi ska ta tillvara nya tekniskamöjligheter så att vi kan kommunicera med fler. Vi måste bredda våra kontaktytor,hämta inspiration och fantasi hos forskning, föreningsliv, hos kulturoch näringsliv. Vi behöver bli mer nyfiket som parti.I dag är vi 125 000 partimedlemmar, och precis som Marita sade så behövervi värva fler. Men vi måste också behålla dem vi har, så att vi kan bli enstark folkrörelse igen. Det måste finnas sätt att vara aktiv utifrån sina egnaförutsättningar och sin egen livssituation. Också i vårt parti måste livspussletgå ihop. Politiskt engagemang ska inte vara ett dåligt samvete – det ska varalust, det ska vara vilja och det ska vara värderingar.När jag har rest runt i landet har vi samtalat mycket om att vi måste förnyaoch bredda ledarskapet. Det handlar om en hållning inom hela partiet –i s-föreningar, i arbetarekommuner, i partidistrikt, ja kanske till och med i enoch annan fackklubb. Fler företrädare måste få plats och möjlighet att delta idebatten, interndemokratin måste förstärkas, laget alltid är större än jaget.Ett sådant ledarskap gör både oss som parti och mig som partiledarestarkare.Men det handlar också om partiets förhållningssätt utåt, gentemotmedborgare och väljare. Vi ska ju möta gemensamma behov tillsammans –inte åt andra. Vi ska vara medborgarens företrädare – inte systemens. Det ärdet ledarskap vill jag stå för tillsammans med er. Glöm aldrig att det är vårtparti!Partivänner – ”Ni blir den första generationen som inte får misslyckas. Ivarje fall inte på tre helt avgörande områden.” Så sade Olof Palme när hantalade till SSU-kongressen 1984. Jag var där. Jag vet att många av er somsitter här också var med på den kongressen. Jag tillhör den generationen,och egentligen tillhör vi alla den generation som inte får misslyckas. De treområden Olof Palme lyfte fram var jobben, miljön och freden.I dag vill jag lägga till ett område, och det är välfärden. ”För att kunnaundgå misslyckandet”, sade Olof Palme till SSU-kongressen, ”måste ni förstoch främst ha en obändig framtidstro, en övertygelse om att problemen ärmöjliga att lösa, tillsammans, genom politiska åtgärder, till förbättring avsamhället.”Partivänner, moderaterna hade en kampanj för några år sedan som vi skapåminna oss om: ”Vi är inte politiker – vi är moderater.”Men vi är socialdemokrater och därför är vi politiker. Vi vet också attvi är den generation som måste lyckas. Jag vill lyfta fram några saker somjag tycker det är viktigt att vi har med oss när vi diskuterar de här frågornaåren vi har framför oss nu. För det första, miljön – klimatfrågan och dengröna omställningen, det gröna folkhemmet. På samma sätt som vi en gångbyggde landet måste vi nu bygga om det. I dag ökar medvetenheten omvarför. Global uppvärmning. Glaciärer som smälter. Öknar som breder utsig. Havsnivåer som stiger. Extremt väder.I dag är också vetenskapens kvinnor och män överens: Det är utsläpporsakade av mänskliga aktiviteter som bär skulden. Och är det vi människorsom skapat problemen, precis som Göran sade i går, så är det också vi människorsom kan och måste lösa dem.Det är inte det land som sist tar steget ut ur fossilsamhället som vinner.Det är precis tvärtom. För Sverige, som redan går före, finns enormamöjligheter, inte minst för nya jobb. Ingen bransch växer som miljöteknikbranschen.Redan i dag skriker världen efter hållbara produkter, och jobbenkommer att bli fler. Men tro inte att marknaden själv skapade den utvecklingen.Tillväxtboomen har kommit till stånd genom effektiva styrmedeloch målmedvetna satsningar.Det behövs politiska beslut, tydliga spelregler och bred samverkan. Fåsaker gör mig därför så arg, men också så sorgsen, som den moderatstyrdaregeringens brist på engagemang och konkreta åtgärder.De har sin egen form av klimat- och energiöverenskommelse – ett löfteatt inte göra någonting alls under fyra år. En slags terrorbalans med kärnkrafteni centrum, för såhär säger de: ”Ni kan inte kräva nedläggning för dåkräver vi en utbyggnad.”.Klimathotet kräver både samhällsansvar och ett eget personligt ansvar.Det är ju det som är politik!Sverige är i dag världsledande på det som kallas gröna certifikat. Dessahar redan fått fram fem TWh förnybar miljövänlig el, lika mycket som denhushållsel som krävs till en miljon villor under ett helt år. Certifikat kan låtatekniskt, men egentligen handlar det om att politiken i lag slår fast ett krav,ett slags grupparbetsuppgift till marknaden. Antingen lever det enskildaföretaget upp till lagen självt, eller så köper man ett intyg, ett certifikat, avett annat företag som ligger i framkant. På det sättet tjänar de företag somär mest miljövänliga mest och bäst med pengar. Systemet bygger på devisenatt marknaden verkligen är en usel herre men en god tjänare.120 121

Nu är det dags att gå vidare med två nya certifikat. Det första ska drivafram omställningen i transportsektorn – för vi ska kunna älska bilen menhata bensinen – och det andra ska driva fram energieffektiviseringen, somär så stor i sina möjligheter att det är som en energikälla i sig. Det här villjag att vi utvecklar de närmaste åren i opposition. Vi vet att det brådskar, tillskillnad från regeringen.På kort sikt är kanske det allra viktigaste att vi skapar möjligheter för allakonsumenter i vårt land, var och en av oss, som förstår klimatproblemen ochsom vill vara med och också ta ansvar i sin egen vardag.Man kan inte begära att var och en ska göra en livscykelanalys på alltman köper. Men i samverkan med näringslivet kan man ta fram enkla verktyg,så att alla kan vara med och göra skillnad.Jag vill att vi socialdemokrater bjuder in den svenska livsmedelsbranschen,energibranschen och företrädare för transportsektorn och tillsammansarbetar fram en enhetlig klimatmärkning så att de som vill ta sitt ansvarockså får en chans.På 2005 års partikongress satte vi, efter Görans mycket goda ledning, uppmålet att bryta beroendet av fossila bränslen till år 2020. Nu har regeringenom inte lagt ner, så åtminstone kollrat bort, det mesta av Oljekommissionensarbete. Det är verkligen bedrövligt. Jag vill att vi fortsätter detta arbetei partiets regi. Vi har ingen tid att förlora.Jag tror och hoppas att framtidsdebatten en gång för alla gör de grönafrågorna till något som engagerar alla våra medlemmar och förtroendevalda.Uppgiften är lika stor, lika viktig och lika samhällsomdanande som kampenmot klassamhället var för 100 år sedan. Så stor måste den frågan bli för oss.Det finns ingen utmaning, ingen fråga, som är så tydligt internationelltill sin karaktär som just klimatfrågan. Den kan inte lösas om inte världensländer väljer att samarbeta. Men man kan inte som regeringen, och framförallt Reinfeldt, använda det faktum att klimatförändringarna är ett globaltproblem till att fly från det egna ansvaret. Det leder till att ingen går föreoch visar vad som är möjligt.Vi socialdemokrater kommer att driva på regeringen och den alltidså lågmälda och ödmjuka Maud Olofsson, som säger att hon inspireratGeorge Bush. Jag nöjer mig med om jag kan inspirera och förflytta FredrikReinfeldt från att tro att miljöpolitik handlar om att byta färg på sitt partisaffischer.”Moderaterna, de gröna” – så säger de. Snarare borde de säga: ”Moderaterna,de nya kameleonterna”.Den andra frågan som vi inte får misslyckas med, som Olof Palme sa, ärstarkt kopplad till den gröna omställningen. Det gäller jobben.Sverige har hittills varit vinnare i den globala konkurrensen på mångasätt. En stabil arbetsmarknad med trygghet i förändring har gjort oss öppnaför det nya, det moderna. En hög kunskapsnivå, en offentlig sektor som harhaft förutsättningar att anställa i en tid då behoven av vård och omsorg ökar.Arbetsmarknadspolitiken har haft resurser. Basindustrin har fortsatt fyllaen viktig roll i ekonomin. Samtidigt växer det fram mindre företag med nyaidéer, tjänster och produkter.Vi har all anledning att vara stenhårda i vår kritik av högern, mot det degör nu. Men vi måste också vara självkritiska.Har vår egen politik varit tillräckligt bra? Räcker de medel vi hittillsanvänt för att få en betydligt lägre arbetslöshet och högre sysselsättning?Alltför många blev kvar i arbetslöshet. Vi lyckades inte tillräckligt bra medatt slussa människor tillbaka. Vi kämpade med sjukskrivningarna. Ändåhamnade människor långt, långt bort från ett jobb och en egen inkomst. Vikämpade mot diskrimineringen men den är ännu ett växande problem.Därför måste vi också vara tydliga med vad som är och förblir kärnan iden socialdemokratiska arbetslinjen. Jag tycker vi ska formulera det såhär:Vi ser arbete som en rättighet – men att delta i arbetslivet efter förmågaser vi också som en skyldighet. Vår samhällsmodell kräver att alla är medoch hjälps åt att upprätthålla välfärden. Då blir det tydligt. Vi tänker utvecklavårt alternativ utifrån det synsättet. Rätt och plikt.Vi socialdemokrater accepterar inte en arbetsmarknad som ställer människoråt sidan. Därmed är det också vår uppgift att skapa en arbetsmarknaddär alla får plats och ett samhällsklimat där alla också tar sin plats och sittutrymme.De som arbetsgivarna möter med beskedet att de är lite för gamla ellerlite för unga, har ett namn som är lite för svårt att uttala, som är homosexuella,som inte är fysiskt perfekta, de som får höra att de har för mångasjukdagar eller en för klen utbildning – dessa måste vi ha för ögonen när viformulerar vår arbetsmarknadspolitik.Vår inriktning ska vara både inkomsttrygghet och förändringstrygghet.Både och. A-kassan är en del i detta – även om vi inte i dag kan säga exakthur våra förslag ska se ut inför valet 2010, även om vi i dag inte har en aningom hur mycket mer den borgerliga regeringen kommer att ge sig på våratrygghetssystem, kommer tryggheten att vara en fråga också i valet 2010.Vi ska ha en bra och stark a-kassa. Vi har inte råd med en dålig a-kassa,för vi har inte råd att vända människor ryggen. Det kommer det att stå stridom också i nästa val. Vi ska utveckla det livslånga lärandet så att människorklarar de ständiga förändringarna i arbetslivet. Återkommande chanser iform av utbildning måste vara en hörnsten i vår arbetslinje.Vi måste utforma nya smarta sätt att utbilda och kompetensutveckla,att ha högkvalitativa arbetsmarknadspolitiska program. Om vi inte kanbygga broar mellan lediga platser och arbetssökande riskerar vi inflation ocharbetskraftsbrist.122 123

Vi ska hitta nya personliga stöd och lösningar inom arbetsmarknadspolitiken,för både arbetstagare och företagare. Vi ska även hitta anställningsformersom passar den som varit borta länge från arbetsmarknaden eller aldrigkommit in på den. Wanja och jag har tagit varandra i hand på att arbetastenhårt tillsammans för att förändra integrationspolitiken och göra antidiskrimineringtill en huvudfråga.Vi ska utveckla arbetslivet – arbetets innehåll och villkor. Det arbete somvi inlett tillsammans med Kommunal för att göra den offentliga sektorntill en mönsterarbetsgivare måste fortsätta. Den diskussionen behöver ävenbreddas, tycker jag, till att omfatta arbetslivets villkor, om arbetsmiljö ochstress, om hierarkier och inflytande, om löner och scheman, om ansvar, omkamratskap.Förra året nyanmäldes 610 000 lediga platser till arbetsförmedlingen. Detär en fantastisk siffra. Trots det växer långtidsarbetslösheten bland de unga.Det är regeringens politik. Det börjar bli svårt att hitta utbildad arbetskraft– ändå slaktar Littorin de arbetsmarknadspolitiska programmen. Snacka omatt gå i otakt – han måste vara moderaternas svar på Lasse Brandeby i Let´sDance. Så är det bara – maken till otakt finns inte, men Brandeby har i allfall haft vett att be om få bli utröstad, till skillnad från Littorin!Partivänner, vår framtidsdiskussion om jobben måste rymma också småföretagarenoch entreprenören. Egentligen är det inget kontroversiellt, menändå känns det fortfarande som om det behöver sägas. Högt och ofta. Ochdet tänker jag göra.Ska vi socialdemokrater utveckla arbetslivet så att det passar fler, ska viha en dynamisk svensk arbetsmarknad där det växer fram nya jobb, måste viockså förstå bättre vad som driver våra entreprenörer. Det är dags att vi göross av med en del fördomar.Sveriges entreprenörer driver en verksamhet fjärran från näringslivetstoppdirektörer, långt från alla guldkantade optionsprogrammen. De entreprenörerjag möter är ofta verkliga eldsjälar. Men drivkrafterna är olika; attförverkliga en dröm, att få vara ”sin egen”, att slippa underordna sig, att fåvisa att man kan och att det går, att skapa något som växer, att tjäna pengar.Sällan blir dock entreprenören rik på verksamheten. Löner och andralivsvillkor är ungefär som för många löntagare. Företagaren eller entreprenörenbehöver – precis som alla vi andra – trygghet för att våga satsa mer ochtrygghet för att kunna möta globaliseringen.Vi socialdemokrater kan också bli entreprenörernas parti. Vi bordeegentligen redan vara det, för är det några som tror på människans vilja attväxa, lära och pröva sig fram, vara kreativ, tro på sin idé, våga utveckla nytt,så är det ju vi. Vi tror att människor har de här drivkrafterna inom sig. Vitror inte att de behöver piskas fram, vi tror att entreprenörerna behövs. Så vitar med oss entreprenörerna i framtidsdiskussionen om jobben. Det är minbön till er.Jag vill att vi också tittar närmare på tjänstesektorn. Tjänstesektorn är redani dag större än industrisektorn i antal sysselsatta och som andel av BNP.Ingen sektor växer just nu så fort som den. Men jag är rädd att högerregeringenbryter den positiva spiralen. Skeva skattesubventioner som gynnarhundpsykologer och astrologer men som missgynnar industri och detaljhandel,i kombination med sänkta ersättningsnivåer, riskerar i stället att drivafram den låglönemarknad vi socialdemokrater med rätta fruktar. Men vi skainte ha det som i USA där många tvingas ha ett och ett halvt eller två jobbför att betala hyran.Framtidsjobben finns högre upp i förädlingskedjan också i tjänstesektorn.Låt oss sikta högt och utforma en politik för framtidens tjänstesektor. Dåkan vi bidra till många fler av de nya jobb som vi så väl behöver.Det här handlar om en sektor i skarp konkurrens, inte minst på områdensom utbildning, media, reklam, turism, miljöteknik och IT, men det finnsandra delar som inte är lika konkurrensutsatta. Här kan det rymmas enekologisk, kulturell eller kanske existentiell, dimension:Är det önskvärt att vi lägger allt mer pengar på allt fler prylar? Det hargenerationer frågat sig i många årtionden. Är det inte bra med tjänster somi stället kan möta mångas önskan om kvalitet i livet, mer kunskap, kultur,upplevelser eller mer tid? Hur kan vi stimulera det positiva som tjänstesektornkan erbjuda?Har vi en politik som säkerställer konkurrens på lika villkor? Hur skaparvi bra arbetsplatser inom tjänstesektorn? Hur påverkas utbildningspolitiken,det lokala och regionala tillväxtarbetet, forskningen?Det här är en ny verklighet och en ny möjlighet. Jag vill att vi bejakar diskussionensom ett led i vår politik för full sysselsättning. Låt Maud Olofssonfortsätta låtsas att hushållsnära bävrar – eller vad det nu var – är framtiden,så utvecklar vi hela tjänstesektorn i stället!Riktiga jobb, det har för högern alltid varit jobb i den privata sektorn. Föross är alla jobb riktiga, men få jobb är viktigare än de i offentlig sektor.Under de närmaste tio åren kommer tiotusentals personer att behövarekryteras till den offentliga sektorn. Vården och omsorgen står inför ettstort generationsskifte. Men lockar offentlig sektor alla dessa nya engagerademänniskor till sig i dag? Svaret är – nja.Vi måste gå vidare med att utveckla arbetsplatserna och inflytandet. Menvi måste också tala högre om kvinnolönerna. På kongress efter kongresshar vi slagit fast parternas ansvar. Gång på gång har vi sagt att det måste bliett slut på lönediskrimineringen. Men kvinnor tjänar fortfarande bara 92procent av männens löner. Vårdens och omsorgens kvinnor tar hand om detallra viktigaste vi alltid kommer att ha: våra barn, våra gamla föräldrar, våranära och kära. Hur länge ska vi acceptera att de gör allt detta som vi intekan vara utan, för 16 000 kronor i månaden?124 125

Nu har LO samordnat sig för att inför avtalsrörelsen kunna ställa ännutydligare krav. Det är viktigare än någonsin när högerregeringen, med a-kassan som bräckjärn, försöker att pressa lönerna nedåt. Så partivänner, vimåste hjälpas åt nu, både centralt och lokalt. Vi ger våra fackliga kamratervårt helhjärtade stöd. Halva makten, hela lönen och rätt till heltid – det ärpå tiden att vi står upp för det, alla delar av rörelsen!Som kvinna vill jag också att vi tar klivet – med sylvassa klackar – ochvisar att vi är feminister. Att vi ser behovet av att ha jämställdhetsglasögonenpå oss hela tiden. Har vi en gång satt på dem, så går de inte att ta avnär vi ser att 70 000 kvinnor i världen dör varje år i osäkra aborter, när viser dödsstraff för lesbiska kvinnor, när vi ser motståndet i Sverige mot attge utländska kvinnor rätten att göra abort i Sverige. När vi hör Reinfeldtsäga: Bort från bidragsberoendet – därför ska vi införa vårdnadsbidrag! Alltkristdemokraterna är för är det en bra princip att vara emot, tycker jag.När de nya kameleonternas partisekreterare Schlingman säger, att nu skade jaga kvinnorna, så säger jag bara en sak: Spring!Den offentliga sektorn, välfärdens verksamheter, måste hålla högsta kvalitet.I hela landet. Välfärden ska fördelas efter behov. Då behöver varken lågellerhögavlönad fundera över om hur man ska kunna betala den operationman behöver. Man behöver betala skatten, och den ska följa inkomsten.Man behöver inte riskera nobben av försäkringsbolaget för att något ser illaut i hälsointyget, och man behöver inte jämföra premier och villkor. Allafår bästa försäkringsskydd. Så har välfärden blivit ett kitt som håller ihopSverige, ett mål som vi har enats om tvärs över klassgränserna. Det har oftavarit meningen med socialdemokratin – att binda ihop olika grupper i samhället,ytterst därför att nästan alla förstår att om skillnaderna blir för stora iett samhälle så kommer det till sist att göra samhället otryggt för alla.Mina ungars och andras barns framtid hänger ihop. Så här har detfungerat länge, och så vill de allra flesta som bor i Sverige att det också skavara. Ändå blir det nu möjligt för landstingen att sälja sina stora sjukhus, attinrätta vad de kallar vinstdrivande vårdgallerior. Likvärdighet och demokratiskinsyn riskerar att försvinna.Med moderaternas trafikskadeförsäkring prövas möjligheten att tvingamänniskor att betala premier efter hur kostsamma de kan tänkas bli förvården. Skyddet från a-kassan, sjukförsäkringen och föräldraförsäkringenförsämras.Så växlar Sverige spår – från skattefinansierad välfärd, lika för alla, motett system där var och en sköter sitt med hjälp av den egna plånboken. Härmåste det till solidaritet.Solidarisk, brukar Margot Wallström säga, det är man eller så är man detinte. Det är ungefär som när man är gravid – man kan inte vara lite gravid.Och vi står upp för att vara solidariska. Det blir hård politisk strid mot denmoderatstyrda regeringens politik, samtidigt som vi självkritiskt ska granskavår egen välfärdspolitik. Vi ska diskutera varför det finns så många orättvisoroch klyftor som dagens välfärdssystem inte rår på.Människan är inte ensidig. Hon är inte en ersättningsnivå. Hon är inteen egenskap – som arbetare, kvinna, tornedaling, närsynt eller anhörig. Honär inte stark. Hon är inte svag. Hon är inte sjuk eller frisk, full av resursereller utsatt.De flesta av oss är detta samtidigt, fast i olika doser över tiden och vi socialdemokraterhar skapat fantastiska system för att lösa ett problem i taget.När du kommer in till akuten med en hjärtinfarkt så får du världens bästavård, även om du skulle vara hemlös. Det får alla – och vi vill att så ska detvara. Men sedan? När du väl fått världens bästa hjärtinfarktsvård och behöveren bostad, vård för missbruk, en psykiatrisk kontakt eller arbetsträning– då händer det lite för ofta något med ansvaret. Då är den enskilde allasansvar, men ingens skyldighet.För den som inte har ett jobb att gå tillbaka till, eller som har fleraproblem än ett, kan det här bli den jobbigaste tiden. Får jag ekonomisktstöd, när kommer beslutet och vem ska fatta det? Vilka har ansvar för minblandade diagnos? Vem hjälper mig när jag är för frisk för försäkringskassanmen för sjuk för arbetsförmedlingen?Det får inte vara så att våra skattepengar blir passiva när det är aktivainsatser som vi är ute efter. Det får inte vara så att vi är världsmästare punktvismen tappar helhetsansvaret för individen. Jag tror vi måste fortsätta vårdiskussion om välfärden utifrån just den utgångspunkten.Jag vill att vi socialdemokrater kanske prövar en idé om en ny organisationi delar av välfärden – som finns på orten, som var och en kan vändasig till, som sätter individen främst, som kan arbeta mer förebyggande medtidiga insatser, skräddarsydd rehabilitering, som kan ge den som behöver deten chans till, och en till, så att man snabbt kommer åter i hälsa, i arbete ellerutbildning.Jag tycker också att vi ska titta på den norska modellen med Arbeids- ogvelferdskontor och de erfarenheter våra norska vänner har. Ta med er det iden fortsatta diskussionen, partivänner.Det fanns en grupp på 1980-talet som hette Hansson de Wolfe United.De sjöng ”Var kommer barnen in?” i en otroligt bra sång. Vi satte barnen ifokus för välfärdspolitiken. Vi har de senaste tolv åren gjort enormt mycketför föräldrarna och barnen med satsningar på barnbidrag, maxtaxa, bättreföräldrapenning, stora satsningar på fler vuxna i en bättre förskola och skola,läroplaner med krav på antidiskriminering och kamp mot mobbning.Men ungdomarna då, de lite större barnen, hur har de det egentligen ivårt välfärdssamhälle?Sverige är öppet mot omvärlden, vi är moderna och snabba att ta till oss126 127

ny teknik och forskning. Vi är förändringsbenägna, vi är självständiga. Vihar en hög kunskapsnivå. Kraven är höga och tempot likaså. De senaste decenniernahar kommunikationstekniken fullkomligt stormat in i vår vardagmed Internet, mobiltelefoni, webbkameror, tv-spel, modern teknik av allaslag. Det öppnar massor av nya möjligheter och det är en fantastisk tid att fåleva i. Men hur påverkar det här egentligen ungarna och ungdomarna?Hur är det att växa upp mitt i informationsstormen, mitt iunderhållnings¬bruset, mitt bland alla dessa snabba beslut, alla dessa möjlighetertill resor, möten och ständigt nya intryck?Valsituationerna och de snabba besluten kommer tidigare och tidigare.Björklund gör sitt bästa för att göra skolan till en plats där redan sjuåringarska få veta om de är godkända eller icke godkända. Förutom betygshetsen,ångesten att välja fel inriktning eller skola, att inte hinna med både läxor,prov och fritidsaktiviteter, så finns alla de outtalade kraven. Att passa in.Att sticka ut. Att ha många kompisar. Att ha en stil. Att ha status. Att varanågon. Att vara något.Vi vet att stressjukdomarna ökar bland barn och ungdomar. Samtalenökar till BRIS. Rädda Barnen och Socialstyrelsen rapporterar om stigandealkoholkonsumtion och nya droger. Ätstörningar hos både pojkar ochflickor. Mobbning via sms och nätet. Tjejer som skär sig. Killar som utagerari våld. Hänger de här sakerna samman? Ja, antagligen.Det finns det man kallar för en ”jämförelseångest” bland dagens ungasom oroar mig, därför att den är så starkt kopplad till individen, den individuellaprestationen och framför allt till den egna kroppen:Hur många har du blockat på MSN? Har du inga Cheap Monday? Ärdu alternativ? Får du pierca dig? Hur ofta tränar du? Vad har du för BMI?Vaddå, är du oskuld, typ? Nämen, har du lagt ut de där bilderna? Såg duhenne på snyggast.se?Framgångsrik blir lika med attraktiv. Bäst blir lika med snyggast, smartast,populärast, smalast. Ungdomstidningarna analyserar varenda kroppsvätskasom barnen har. Reklamen bär fram ideal som är så retuscherade attden där drömkroppen som tonåringen vill efterlikna inte finns ens på riktigt.Vilken är insatsen och vad är vinsten? Förstår vi det här? Kan vi erbjudapauser i den här kampen? Kan det offentliga rummet bli mer avsexualiserat?Kan vi erbjuda några alternativ till den ständigt pågående skönhetstävlingen?Kan vi erbjuda tillräcklig trygghet? Lyckas vi tala om för ungdomarnaatt de duger som de är? Hinner vi det?Så här skriver Josefine Adolfsson i sin dokumentära debutroman ”Kårnulfwas here” som kom för ett par år sedan:”Jag vill att någon ska komma och hämta mig i en båt. Jag vill att någonska ro mig hem. Jag vill att någon ska trä en livboj runt om min kropp, vetavad jag behöver utan att jag behöver be om det. Jag vill att någon ska seutan att jag visar. Vara tyngdlös och flyta, att någon ska ro mig någonstansdär man inte är ensam eller rädd. Någonstans där jag bottnar, en enda enkeltjänst. Snälla säg att du förstår och att tiden räcker till.”Det vill jag att vi pratar om. Vi kan inte utforma våra visioner för framtidenutan att känna de ungas behov, deras oro och krav, önskningar ochdrömmar om framtiden. De är ju framtiden. Så när vi nu vänder oss ut isamhället, för det måste vi göra, för att diskutera politik och långsiktiga visionermåste vi bjuda in de unga och bjuda ut oss själva till deras verklighet.Och partivänner, vi måste stötta SSU så att vårt ungdomsförbund återfårsin styrka. SSU har alltid varit enormt viktigt för vårt parti och för många avoss personligen. Det kommer att fortsätta vara så. Periodvis är det SSU somstöttar oss i partiet – inte minst under valrörelserna brukar det vara så. Jaghar förväntningar på er alla att ni lokalt, regionalt, var ni än finns, hjälperfram ett livskraftigt SSU. Nu är det vår tur att stötta SSU. Gör det.Jag vill göra en annan markering innan jag går in på utrikespolitiken. Närvi nu diskuterar de här frågorna och börjar skissa på våra program, så måstevi tänka på att framtiden ligger längre bort än kongressen 2009. För tolv årsedan kom vi socialdemokrater tillbaka in i regeringsställning. På de tolvåren hann vi göra mycket – men långt ifrån allt vi ville.De brister vi inte hann åtgärda, de problem och utmaningar vi inte blevklara med – det räcker inte att ha dem som utgångspunkt när vi nu stakarut politiken för åren efter 2010. Vi måste ta med i beräkningen att Sverigeockså kommer att vara starkt präglat av högerns systemskifte.Vill vi efter en valseger 2010 ställa systemskiftets värsta orättvisor tillrätta, så kommer det att ta tid, kraft och resurser – ungefär som det tog ossmer än hälften av de gångna tolv åren att vända ekonomin från kris till starkutveckling.Vill vi dessutom förbättra lite, skapa nytt för framtiden måste vi blickaöver mycket mer än en mandatperiod när vi lägger fast politiken. Vilka problemska stå i centrum? Vilka delmål ska vi sätta upp? De frågorna måste vidiskutera med partivänner och fack, men också med människor i organisationer,näringsliv och andra samhällskrafter utanför vår rörelse. Inte bara föratt fler ska rösta på oss, utan för att vi vill ha en politik som respekteras bretti det svenska samhället och som kan hålla under en lång tid.Annars blir ju Sverige en pingismatch med allt hårdare smashar, fram ochtillbaka över nätet. Den matchen förlorar alla på.Systemskiftet har börjat och de första reaktionerna är här. Tusenlappen ärglömd och undangömd, den gäller inte längre. Nu har alla insett att vinnarnaär de med höga löner och stora fastigheter. Nu bryts löftet om att intesälja sjukhusen. Nu ska gemensamma tillgångar reas ut. Fler ungdomar köarhos Arbetsförmedlingen och utanförskapet växer. Utanförskap är förrestenett ord jag inte gillar – inte när makten säger det, när en statsminister står128 129

och pekar på folk och säger ”Ni är utanför”. Nu har talet om jämställdhettystnat – i regeringen gäller nu en ny princip: hälften moderater, så blev detmed det…Slut på tal om samförstånd och bättre utnämningsmakt – nu bryts avtaloch kända moderater får fina poster. Folkomröstningsresultat skulle respekteras– men tydligen inte stockholmarnas om trängselskatten. Nu kommerockså besvikelsen från många medborgare; vi kan alla berätta om de mötenvi har dagligen med människor som är besvikna och rädda.Men det kommer också besvikelse från annat håll. Urban Bäckström påSvenskt Näringsliv skriver nu att överskottsmålet för de offentliga finansernamåste överges. Han tycker att det hindrar regeringen att dela ut ännustörre förmåner åt de redan rika. Men överskottsmålet är vårt sätt att sparaför sämre tider, för att konjunktursvackor inte ska behöva gå ut över tryggheten.Ordning i de offentliga finanserna är och förblir en grundläggandeförutsättning för låg arbetslöshet och full sysselsättning.Jag vet inte om moderaterna känner det själva men de blir alltmer klämdamellan de förväntningar de skapat hos å ena sidan hela svenska folket, ochå andra sidan den ekonomiska maktens krav på full utdelning när nu derasparti styr i Rosenbad.Därför är jag orolig. Förra gången skapade lättsinne och övertro på skattesänkningari kombination med ett hårt tryck att leva upp till de vidlyftigavallöftena en ekonomisk kollaps i Sverige.Reinfeldt säger ofta om mig att han inte kan säga något om mig, för hankan inte komma på en enda sak jag har gjort under mina år i politiken. Menjag var med då, under krisåren, till skillnad från Fredrik Reinfeldt som CarlBildt hade placerat i det moderata kylskåpet där han ägnade sig åt internamaktstrider. Ingvar Carlsson, jag, Göran och många andra satt tillsammansmed Anne Wibble och Carl Bildt och försökte få ihop 1992 års krisuppgörelseför att ta landet ur den allvarliga situation landet befann sig i då.Jag var med redan när vi 1990–1991 tillsammans med parterna och Renbergkommissionentog fram det stabiliseringsavtal som tog ner inflationen,ledde fram till Industriavtalet. Det var på den tiden när Reinfeldt slogs ommakten i MUF, och det ursäktar möjligen att han inte vet vad jag gjorde då.Jag anklagar inte Fredrik Reinfeldt eller Anders Borg för att ha varitansvariga för 1990-talskrisen. Det är inte min poäng. Men jag kräver av dematt de tar sitt historiska arvegods på allvar. Låt inte trycket från arbetsgivarna,eller trycket från allianspartier som börjar få problem med svekdebatten,gå ut över landets ekonomi. Inte en gång till. Den svenska ekonomin ärurstark, men inte så stark att den klarar en borgerlig koalitionsregering somtappar greppet.Partivänner, under valrörelsen skrev jag tio öppna brev till Reinfeldt medfrågor och en debattutmaning. Han svarade inte på någon av frågorna ochhan sade nej till debatten – varje gång. I dag är jag socialdemokraternaspartiledare, och som sådan ska jag pröva att återigen vända mig till moderatledaren:Låt oss mötas i en politisk debatt! Låt oss debattera skiljelinjerna i svenskpolitik. Jag förväntar mig att du ställer upp. Jag längtar efter ditt besked – låtoss ta en debatt!Socialdemokratins kamp för frihet, jämlikhet och solidaritet har aldrigstannat vid nationsgränsen. Vår kamp har alltid varit internationell. Allafolks frihet, hela världens fred. Kanske fick 1990-talets djupa inhemska krisoss att för ett ögonblick i historien vända oss lite väl mycket inåt. Periodvistog den havererade svenska ekonomin nästan all vår kraft. Nu kan vi med nyinspiration ge nytt innehåll åt vårt engagemang i nutidens största internationellafrågor.Stora delar av västvärlden delar den utmaning som den växande andelenäldre utgör; klimatförändringarna hotar alla; krig och förföljelser fortsätteratt skapa lidande i världen men också att tvinga miljontals människor påflykt; jobb flyttar inte bara till centralorten utan över kontinenter; sjukdomarsom lätt kan botas med mediciner i vår del av världen skördar miljonermänniskoliv i en annan; globala marknadskrafter kräver globalt politisktmotstånd; FN behöver reformeras för att stå starkt och starkare i denna vårgemensamma värld.Säga vad man vill om EU – och det är det många som gör – men det ärden bästa motkraft vi har mot det kapital som flyter fritt och snabbt övergränserna, mot världens enda kvarvarande supermakt USA:s dominans, motkrig och förtryck, för fred och demokrati, för en bättre miljö.Med EU:s utvidgning – först med Spanien, Grekland och Portugal på1980-talet, till våra dagars utvidgning med Rumänien och Bulgarien – harvi befäst en demokratisk utveckling på vår kontinent.Nu är det dags att vi börjar se EU som en av de politiska nivåer där vifinns. Det är dags att lämna ja och nej till EU. Nu säger vi ja till att engageraoss fullt ut i europeisk socialdemokrati. Det ska vi säga ja till-Hur vi använder EU är avgörande för hur vi lyckas möta våra stora utmaningar.I en era när vi står nära både ”post-Bush” och ”post-Putin” finns detutrymme för EU att ta fler initiativ och för oss att ta initiativ inom EU. Detska vi göra för att få till stånd en slagkraftig klimatpolitik, tillväxt och jobb,kamp för jämställdhet, mot internationell brottslighet, social trygghet ochdemokratiskt inflytande över globaliseringen.Tillsammans med våra partikamrater i andra länder kan vi formulera enambitiös och spännande dagordning för EU och flytta fram positionerna.Med Wanja Lundby-Wedin som ordförande i Europafacket – ett facksom organiserar 60 miljoner löntagare – står vi starkare när vi driver på förfackliga rättigheter och det sociala Europa. Vi är stolta och glada över att få130 131

samarbeta med Wanja också i den positionen. Det är så häftigt!På det stora område som utrikespolitiken utgör vill jag också att vi prioriterarnågra frågor alldeles särskilt i vårt parti.Det gäller Afrika – denna jättekontinent som rymmer så stora klyftor:enorm fattigdom och stora rikedomar inte minst i Sydafrika; folkmord ochmassflykt i Sudan, men också det hopp som följer av en fungerande afrikanskunion, och en skör men spirande tillväxt på sina håll. Jag vill att vårtparti skärper politiken för bistånd och rättvisa handelsregler med Afrika ifokus.Kampen mot världens fattigdom är en befrielsekamp i ordets verkligträtta bemärkelse, för människors makt över sin vardag och sina resurser– men också sina liv. Vi måste bidra i kampen mot hiv/aids. Denna sjukdomsom har blivit symbolen för världens orättvisor och för den okunskap,rasism, ojämställdhet och kapitalism som förvägrar människor jämlikhet.Det internationella biståndet till kampen mot hiv/aids är ungefär 30miljarder kronor om året. Det låter mycket, men här talar vi om absurdaproportioner. Kostnaden för ockupationen av Irak är ungefär 40 miljarderkronor – i månaden. På ett par tre dagar gör man av med lika mycket somdet kostar att genomföra den medicinering som behövs under hela nästa år.Hiv drabbar fattiga mer än rika, drabbar kvinnor mer än män. I dag levermer än 40 miljoner människor med hiv. Södra Afrika är hårdast drabbat.Ska vi kunna tackla hiv måste vi inrikta oss på de verkliga orsakerna, för hivoch aids är mer än en sjukdom. De verkliga orsakerna är ojämlikhet mellankönen, diskriminering på grund av sexuell läggning och fattigdom. Det skavi prioritera.Jag vill också att vi prioriterar kampen mot kärnvapnen. De gamla kärnvapenmakternaslager av bomber må ha krympt men aldrig har det väl funnitsså många fingrar på kärnvapenavtryckarna som nu. Fem kärnvapenstaterblev sju när Indien och Pakistan tillkom. I dag råder osäkerhet om minst tvåytterligare länder har skaffat sig kärnvapen. FN försöker hantera risken föratt Iran adderas till listan.När Irak invaderades tog Anna Lindh initiativet till en kommissionom massförstörelsevapen, som sedan leddes av Hans Blix. Kommissionenshandlingsprogram finns på bordet. Jag vill att vi i vårt parti lyfter fram nyainitiativ på det området, också i Annas anda.Vi måste också tydligt markera vår ståndpunkt när det gäller Irak. Irakinvaderades i strid med folkrätten och utan klartecken från FN. När Irakgår in i en ny fas kommer kraven på ett ökat engagemang att komma. Vitvekar inte i vår vilja till internationell solidaritet. Men vi tvekar inte hellerom under vilket mandat Sverige kan bidra. Det ska ske under FN-mandat.Ett misstag från USA legitimerar inte ett nytt: USA måste lämna Irak på ettsätt som världssamfundet accepterar. Det är vår linje.Ingen konflikt har heller engagerat vår rörelse längre och djupare, och fåkonflikter står kanske så långt ifrån sin lösning, som den i Mellanöstern. Palestiniernabehöver vår solidaritet och det israeliska folket behöver trygghet.Sverige måste nu aktivt verka inom EU för att sammankalla den föreslagnainternationella konferensen om Mellersta Östern. På dagordningen måsteIrakfrågan och relationerna till Iran finnas med.Folkrätt, nedrustning, jämlikhet – så ljuder Sveriges röst i utrikespolitikennär vi socialdemokrater får bestämma. Och när vi inte får det så ljuderSveriges röst knappt alls. Men med Carl Bildt som utrikesminister kanske viska vara tacksamma över det – så kan det vara.Partivänner, jag vill att den aktiva utrikespolitiken och Europapolitikenska ha en central plats för socialdemokratin de kommande åren, inte minstinför det så viktiga EU-parlamentsvalet 2009. Jag är mycket lycklig över attkunna berätta att jag bett två personer – Jan Eliasson, vår bäste diplomati hela världen och allt det som Carl Bildt inte är, och Margot Wallström– att leda en ny internationell arbetsgrupp inom partiet som ska jobba dekommande åren med att lyfta arbetet, agitationen, utveckla politiken, införEuropaparlamentsvalet och inför nästa val. Margot – välkommen tillbaka!Partivänner, innan jag avslutar, låt mig säga något också om flyktingfrågan.Vårt land har länge erbjudit en fristad åt förföljda från alla delar avvärlden. Det har förändrat och förbättrat Sverige. På det politiskt aktiva1970-talet hade de flesta i Sverige också en relation till de flyktingar somkom hit. Vi visste vem Violetta Parra var, vi visste vad som hade hänt Allende,vi visste om fotbollsstadion i Santiago, vi visste vad grekerna hadelämnat bakom sig. Stödet för flyktingpolitiken var starkt.I dag ser det annorlunda ut. Stödet för flyktingpolitiken vekare, samtidigtsom de som flyr för sina liv är fler. Lidandets platser är fler – och vi kännerinte de platserna lika väl.Men, partivänner, vi får inte tappa bort att det här handlar om sammakamp för människovärdet som alltid. Vi får inte huka i debatten om denhumana och solidariska flyktingpolitik som vi ska ha – och alla kommunermåste bidra med mottagandet.Nu måste vi ta debatten mot Sverigedemokraterna, de som till exempelnu senast sade att Zlatan var en osvensk företeelse. Men Zlatan är svensk –det är Sverigedemokraterna som ska förbli en osvensk företeelse.Innan jag avslutar ska jag låna ut 1 minut och 51 sekunder till en som kansäga det här mycket bättre. 1 minut och 51 sekunder till Olof Palme:”Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggandefri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste.Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta. Men så enkelt är detändå inte.Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har132 133

ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Dengror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckandenoch besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighetoch rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora enposition, ett socialt privilegium, en förhandsrätt.En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting medmänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med sådan måttstockstår i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den ärskamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – på arbetsplatsen,i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken.Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kanblossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanskemenar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det rivaupp sår som aldrig läks.”(Del av radioanförande den 25 december 1965. Talet återges till musik pågruppen The Latin Kings skiva ”Mitt Kvarter”, under namnet Fördomar 2.)Nu ska vi fortsätta den allmänpolitiska debatten här på kongressen. Efterkongressen ska det nya verkställande utskottet och partistyrelsen besluta omformerna för ett rådslag om politiken för framtiden – ett rådslag som skaligga till grund för vår ordinarie kongress 2009. Sen ska vi ut och jobba! Detska bli roligt. Att vara socialdemokrat och aktiv politiker är en ynnest. Detär ett stort förtroende men det är också en chans att få ändra på det vi tyckerär fel eller orättvist.Nyckelorden som jag vill skicka med er – för resten av den här dagen ochför det fortsatta arbetet – är de här:• Trygghet i förändringen.• Nyfikna och självkritiska.• Ilskna över moderaternas orättvisor.• Lust och glädje.• Beslutsamhet att förändra och förnya.• Slå vakt om tryggheten.• Omfamna äventyret.Tack!Tjänstgörande kongressordförande: Mona, du förstår nog av applåderna huruppskattat ditt tal var och hur hela kongressen verkligen yrkade bifall tillditt tal – det kan vi ta beslut på!Dagordningens punkt 8Allmänpolitisk debattDagordningens punkt 8.1Med sikte på framtiden, fortsättningTidigare behandlad på sidan 50.Ordförande: Karl-Petter ThorwaldssonTjänstgörande kongressordförande: Vi ska fortsätta den allmänpolitiska debatten,men eftersom det är en så glad stämning tänkte jag att vi kan passa påatt sjunga. Anna Hedh här i salen fyller nämligen 40 år i dag, så jag tyckeratt vi ställer oss upp och sjunger ”Ja, må hon leva!”Unison sångTjänstgörande kongressordförande: Då är det dags att börja debatten. Påtalarlistan har vi 66 anmälda talare som ännu inte har talat, så vi tror att detkommer att klara sig inom den utsatta tiden.Jag vill påminna om att det är fortfarande några som skriver yrkanden,men ni vet att det som sägs sänds till partistyrelsen. Vi kommer alltså inteatt ställa yrkanden under proposition under behandlingen, utan vi kommeratt gå vidare till partistyrelsen. Ni får alltså inte bli besvikna om det inte blirnågra voteringar.Kent Härstedt, Skåne: ”Med siktet inställt på framtiden” är temat för den härextra kongressen. Inspirationstexterna lyfter fram jobben och miljön som deavgjort största utmaningarna för framtiden.Jobben är vi vana att diskutera och vi har ständigt fört en diskussion ipartiet om hur vi ska utveckla en politik som ger jobb till alla. Men var tidhar sina lösningar. Några har nämnt dem, vi känner dem alla, av personeromkring oss som är verksamma i den – men ändå anser jag att frågorna fåralldeles för lite utrymme för diskussion och aktivitet i vårt parti. Jag talar omde så kallade soloföretagarna, men även småföretagen i stort.Vi måste ha en modern politik som bygger på kunskap om hur näringslivoch samhällsstruktur förändras i ett rasande tempo. Växande näringar finnsi dag inom till exempel besöksnäringen. Det är ofta små företag, inte sällansoloföretag.Vi ser också hur efterfrågan på kvalificerade hantverksyrken ökar – ocksådet är många gånger soloföretag.134 135

Tjänstesektorn växer och har ofta en global marknad. I vår diskussionom en utvecklad näringspolitik måste vi lyfta fram alla de här i dag 700 000soloföretagarna och andra mindre företag och förstå deras villkor. Bara förraåret växte de med ytterligare 40 000, och vi har i dag en tillväxttakt på ungefär40 000–50 000 småföretag varje år.En modern socialdemokrati med sikte på framtiden måste engageratskapa goda förutsättningar för de här företagen. Många gånger handlar detom människor med invandrarbakgrund som på det här sättet kan nå ett arbete.I Helsingborg har vi exempelvis haft Hassan Saris som blev företagarekanske egentligen mot sin vilja, men det var ett sätt för honom att kommaur arbetslöshet. Han startade ett företag som säljer nötter och delikatesserfrån Mellanöstern. I dag har han över 130 anställda.Jag vet att det framgångsrikt förekommer dialog i många kommuner runtom i landet. Många av våra förtroendevalda är duktiga på att driva samtalet.Det är hög tid att vi nu börjar ta upp det på högsta nivå och börjar driva detöver hela landet. Entreprenörer och småföretagare måste känna sig hemmaockså i socialdemokratin.Åsa Kullgren, Södermanland: Vi ser nu hur högerregeringen slår söndermöjligheterna till livslångt lärande. Leijonborg inför ett nytt antagningssystem,så att det blir svårare att läsa vidare senare i livet. Han drar in stöd tillkomvux.I den borgerliga världen finns det två sorters medborgare – de som harläshuvud och de som inte har det. Tanken med det här, enligt högerregeringen,är att man redan vid tidig ålder kan avgöra om någon har läshuvud,för då behövs ju inte en andra chans. Det är så, kamrater, som den borgerligalogiken fungerar.Men verkligheten är ju inte så enkel. Den är inte så endimensionell.När vi tar tillbaka makten 2010 måste vi göra något åt det här. Jag är heltövertygad om att vi måste dra igång ett kunskapslyft igen, och vi måste göradet permanent.Vi måste börja prata om det som den borgerliga regeringen tiger om. Vimåste börja prata om livslångt lärande. Vi vet att Kunskapslyftet var framgångsriktförra gången, och vi kommer att se många som kommer att viljavidareutbilda sig efter den borgerliga regeringens maktinnehav.I går hörde vi Mattias Vepsä tala om sin mamma som snart kommer attlämna in sin C-uppsats. Det är det som det handlar om. Vi hörde MonaSahlin i dag tala om att få förverkliga sin livsdröm. Det är det som livslångtlärande handlar om. Det är därför vi måste satsa mycket pengar på komvuxoch högskoleutbildning. Men vi måste också tänka i nya lösningar, och detvar också Mona Sahlin inne på i dag i sitt tal.Jag tycker att Mona Sahlin ska ta med sig och diskutera frågan om individuellakompetenskonton. Det handlar om att var och en själv ska få avgöranär vidareutbildning ska ske i livet och inom vilka områden. Jag tycker attstaten ska lägga in en rejäl grundplåt enligt den generella välfärdsprincipensgrunder till utsatta grupper. Se till att arbetsgivaren årligen avsätter pengartill dessa konton och att staten får ett särskilt stöd att avsätta pengar till demsom inte har något arbete.Det här är jag helt övertygad om är en social investering som ger effekt.Tänk långsiktigt!Tjänstgörande kongressordförande: Det är lite för hög ljudvolym här inne,vilket är något dålig respekt mot dem som står i talarstolen. Sätt er ner ibänkarna och sänk volymen en aning, tack.Kristina Svensson, Dalarna: Vår främsta uppgift är att företräda medborgarna,men i stora delar har vi blivit en gisslan i de stora administrativavälfärdssystemen. Dessa system har under senare år utvecklats till näst intillogenomträngliga. En bra början är att vi är tydliga när vi företräder medborgarna.Välfärdssystemen i socialdemokratisk tappning vilar på en solidarisk ochdemokratisk grund, precis som Mona pratade om, och ska alltid ha medborgarnasbästa i fokus. Ungdomar som aldrig sökt jobb söker upp arbetsförmedlingen,fulla av förväntan. De har aldrig sökt ett jobb eller skrivit enansökan för att få ett arbete. Men i stället för ett handfast och praktiskt stödav förmedlingen skickas de på kurs.På det här sättet känner många ungdomar svikna av samhället, och mankänner utanförskap.Försäkringskassan följer reglerna och överprövar läkarintyg för att få nersina kostnader. Många är de människor som farit illa eftersom försäkringskassaninte accepterar deras läkarintyg. Ta mannen i femtioårsåldern medtotalt utsliten rygg. Alla är överens om hur illa skadad han är. Alla utomförsäkringskassan, som från en dag till en annan halverar hans ersättning.Arbetsgivaren passar på att säga upp mannen, eftersom de inte kan hitta ettalternativ till jobb. A-kassan betalar inte ut någon halv ersättning, eftersomhan inte sökt jobb. Det här slutar med att han två år senare får rätt i länsrättengentemot försäkringskassan, men då har familjen splittrats och huset harsålts av kronofogden.Det händer något med människor som vi bemöter på detta sätt. Samhälletsviker och människor känner utanförskap. Vi måste våga tala om attsystemen håller på att krackelera. Vi får inte försvara systemfelen utan vimåste förstärka samhället och skapa de skyddsnät som behövs. Jag hoppasverkligen, efter Monas tal, att det är något som vi får uppleva.136 137

Robert Noord, Stockholms län: Dagens arbetsmarknad är delad – en delningsom börjar redan i skolan. Därför måste utbildningspolitiken få en framskjutenroll. Vi socialdemokrater har byggt ut utbildningen. Gymnasiet ärnumera en skola för alla. Högskolan är utbyggd så att närmare hälften av enårskull har möjlighet att studera vidare. Vi har utvecklat förskolans pedagogiskaroll. Vi socialdemokrater genomförde Kunskapslyftet i vuxenutbildningen.Genom tiderna är det vi socialdemokrater som värnat kunskapen, somvärnat allas rätt till kunskap.I dag lämnar var femte elev skolan utan de kunskaper de faktiskt har rätttill. Det är framför allt våra ungdomar, ungdomar från arbetarnas hem, somlämnar skolan utan dessa kunskaper. Det här är en orättvisa som kommeratt öka med Björklund och Leijonborg i spetsen. De bedriver en politik somvill begränsa kunskapen och rätten till kunskap till några få. Vi ser exempel ivuxenutbildningen och gymnasiets yrkesutbildningar.Skolan kommer att förändras mycket under de kommande fyra åren. Närvi kommer till makten 2010 är det en helt ny skola vi tar över. Kanske märkervi detta allra tydligast i Stockholmsregionen, där numera hela regionenska bli ett enda stort Täby!För att möta detta måste vi socialdemokrater utforma en kraftfull ochoffensiv skolpolitik. På samma sätt som vi tar tillbaka ordet frihet från deborgerliga måste vi ta tillbaka ordet kunskap. Båda de här orden hör hemmahos oss socialdemokrater.För att lyckas måste vi våga vara självkritiska när det gäller vår skolpolitik.I vår iver att inte ställa krav på eleverna har vi heller inte vågat ställa krav påskolan. Vi har sökt förklaringar till att alla elever inte har nått målen utanförskolan. Det har gällt föräldrarnas utbildningsbakgrund, deras kulturellabakgrund eller deras inkomstnivå. Men svaret på frågan ligger i skolan. Detär genom de höga förväntningarna på skolan, att vi kan ställa krav på skolan,följa upp resultaten mycket tidigare, som vi får möjlighet att verkligen gealla elever den kunskap som de faktiskt har rätt till. Det måste vara socialdemokratinsviktigaste uppgift.Roger Suup, Norrbotten: Eftersom jag kommer allra längst norr ifrån, frånKiruna så vill jag ge en glimt från toppen av Sverige ur ett internationelltperspektiv och spinna vidare från gårdagens diskussion om tillväxt, och dåmot bakgrund att vi i Norrbotten som ett exempel upplever den störstainvesteringsboomen någonsin.Det här, partivänner, borde vara en ouppnåelig paradox eller nästintill enomöjlighet enligt gängse marknadsekonomisk teoribildning, för det finns förfå människor och en alldeles för liten marknad. Men en av många vinnare idag i vår allt mer globaliserade värld är faktiskt många regioner i Norrland,och det finns många skäl till detta. Här kommer också den politiska dimensionenin – politiken som verktyg för tillväxt.För det första har vi en global efterfrågan på mineraler. Våra basindustrier,som dömdes ut i början av 1980-talet av den dåvarande borgerligaregeringen, är i dag stommen i den positiva utvecklingen.Det andra viktiga skälet till att vi har en stark tillväxt är långsiktiga framsyntaoch uthålliga statliga satsningar – på infrastruktur och på hela palettenav massiva utbildningsinsatser och kompetenshöjande investeringar, frånutbyggnad av högskolor till kunskapslyftet i många, många små kommuner.Det vi har sått under lång tid kan vi nu skörda i form av stark tillväxt.Vi måste fortsätta att utveckla och vidareförädla våra unika möjlighetersom vi har i våra naturtillgångar och våra geografiska förutsättningar.De strategiska utmaningarna med sikte på framtiden finns överallt, underjorden, på marken, i rymden.Låt mig avslutningsvis säga att vi inte behöver ställa stad mot land, manmot kvinna, gammal mot ung. Tillväxt och trygghet kan skapas när stad ochland går hand i hand, när hela landet lever och utvecklas. Alla kan vara med,alla behövs, alla ska med.Tjänstgörande kongressordförande: Jag vill påminna er om att det finns en litentidräknare på talarstolarna. När den går ner mot två minuter är det alltsåmeningen att man ska avsluta sitt tal.Fredrik Ståhle, Göteborg: Mona talade om rastlöshet. Det finns det allanledning att känna när man ser hur situationen är på arbetsplatserna här ilandet. Jag ska försöka hinna igenom tre områden.Det första är arbetsmiljön. Arbetsmiljön står på många arbetsplatser idag på fullständigt undantag när företagare rationaliserar. Det är tunga lyft,det är stress, det är buller och det är skitigt. När man står där ute och serdet så undrar man i många lägen hur arbetsgivaren med anständighet kvar ikroppen kan erbjuda sina anställda en sådan arbetsmiljö. Vi måste formuleraen politik som gör det mer lönsamt och tvingar arbetsgivarna att satsa påförebyggande systematiskt arbetsmiljöarbete.Sedan har vi anställningstryggheten. Det är väl ett ord som vi får övervägaatt stryka ur ordlistan, för i dag finns det inget likhetstecken mellan attha en anställning och att känna trygghet. Marknaden hittar ständigt nya sättatt undkomma sitt ansvar. Man gör det genom bemanningsföretag, genomatt tvinga sina anställda att skaffa F-skattsedel för att få ha kvar jobbet ochgenom tidsbegränsade anställningar. Vi måste hålla fast vid att tillsvidareanställningarär grunden och begränsa undantagen. Men vi måste också tittapå hur vi kan använda offentliga sektorn som en stötdämpare när människorkastas ut ur arbetslivet.138 139

Sedan är det löneskillnaderna. Eliten i företagsledningarna har nog ingaproblem med att hålla med om att det ska löna sig att arbeta. För dem gördet det. Men för livsmedelsarbetaren eller städaren med 15 000-16 000 kronori lön så gör det inte det. Vi måste hålla fast vid kraven på rätt till heltidmen också hitta andra sätt att råda bot på de här groteska löneskillnadernasom vi ser växa fram i Sverige.Våra visioner om utvecklade arbeten kräver politik för att många arbetsgivaretyvärr inte tar sitt ansvar.Leif Lindholm, Västernorrland: Vi står inför en rad stora utmaningar införframtiden – inte minst klimatförändringarna. Men då måste vi också väljaett förhållningssätt i framtiden: Är det ett hot eller är det en möjlighet?Ordvalet är viktigt.Vi ska göra de stora förändringarna – inte för att vi måste utan för att vivill. Den som väljer att betrakta framtiden som ett hot kommer aldrig att semöjligheterna. Ska vi kunna mobilisera engagemang och entusiasm är detmöjligheterna som är viktiga.Den svenska basindustrin är ryggraden i svensk ekonomi, nu och i framtiden.Med rätt inställning kommer energiomställningen att ge basindustrinframtida konkurrenskraft, samtidigt som nya viktiga näringsgrenar utvecklas.Men här är det viktigt att betona att det behövs långsiktiga spelregler föratt ge industrin en chans att genomföra den nödvändiga förändringen.Sedan har vi ett problem till. Vi vet sedan tidigare att vi ofta låter detbästa bli det godas fiende, för att slippa förändra. Vi håller kvar vid detgamla och väljer bort det nya i väntan på något ännu bättre, och vi gör dethelt enkelt för att slippa förändra. Låt oss inte falla i den fällan.Ernst Wigforss beskrev drömmen om folkhemmet som en provisoriskutopi. Låt oss ha samma förhållningssätt till det gröna folkhemmet. Vi skainte hålla fast vid det gamla i väntan på det perfekta. Vi måste ha modet attsuccessivt genomföra förändringar och ständigt ompröva metoderna menaldrig överge målen.Mona Modin, Jämtland: I det gröna folkhemmet klappar ett rött hjärta, medblicken mot rymden, en hand på komposten, den andra handen på datornstangentbord. Jag kommer från Jämtlands län där vi bor tre människor perkvadratkilometer mot 22 i Sverige. För oss i Norrland är vinterturism en avvåra viktigaste näringar. Det är ännu en anledning för varför vi måste klaraav att hindra den globala uppvärmningen.Det behövs kompetens om småskalig hantering av till exempel avfall. Detär helt enkelt inte lönsamt med långa transporter. Miljövänliga drivmedelför bilar och tunga fordon behöver vi snabbt få fram, för utan bilen ochlastbilen så stannar välfärden i många delar av Sverige.Vi vill göra biobränsle av skogsråvaran som med en kombination medforskning kan ge skjuts åt omställningen och många nya jobb i Norrlandsinland. Men vi vill också kunna samåka och dra nytta av kollektivtrafiken.Förbättra möjligheterna att åka kollektivt i hela Sverige. Ge Rikstrafikenökade resurser.För att offentlig sektor ska kunna bidra till korta transporter av varor ochtjänster är det viktigt att lagen om offentlig upphandling ses över så att detblir lättare att köpa lokalt.Till sist behöver vi stötta och driva utvecklingen av vindkraften och andraförnyelsebara energikällor. Vi vill klara oss utan kärnkraftverk. Därför vill viförbjuda uranbrytning i Sverige.I det gröna folkhemmets land har lagar och verksamhet anpassats så att vikan göra det som är bäst för miljön, välfärden, solidariteten och kommandegenerationer – inte vad som är bäst för marknaden.Göran Färm, s-gruppen i EU-parlamentet: Många här har talat om att vistår inför stora utmaningar. Göran Persson talar om det gröna folkhemmet.Helle Thorning Smith och Luis Ayala talar om vikten av att vi driver hållbarhetsfrågorna.Vi har talat om klimatet. Inte minst fackföreningsrörelsensliter varenda dag med globaliseringens hot men också dess möjligheter. Vifår också nya möjligheter nu, när Wanja blir ordförande i Europafacket.De här sakerna klarar vi inte bara med nationella politiska instrument.Det är därför vi behöver Europasamarbetet som ett vapen för att hävdademokrati och politik på gränsöverskridande nivå. Det där vapnet, det instrumentet,kan vi inte vara utan – men det blir vad vi gör det till.Nu har vi ett problem, nämligen att vi inte längre har regeringsmakten.Det är inte längre självklart med en Göran Persson som står i centrum förEU:s toppmöten, eller att Bosse Ringholm och Mona Sahlin åker till EU:sministerrådsmöten och hävdar svenska socialdemokratiska ståndpunkter.Nu måste vi gå en annan väg, och det har vi egentligen behövt göra länge.Vi måste utveckla alla de kanaler som inte är eliternas och de etableradesystemens.Nu behöver vi vårt europeiska socialdemokratiska parti, som under PoulNyrup Rasmussens ledning håller på att utvecklas till en gräsrotsrörelse. Vibehöver våra ledamöter i Europaparlamentet, och vi behöver ert stöd. Vibehöver dem som nu jobbar för fackliga ståndpunkter i den ekonomiskaoch sociala kommittén, eller Ann Beskow från Orsa och Roger Kaliff frånKalmar, som sliter i EU:s regionkommitté.Vi står inför stora utmaningar. År 2009 ska vi ha EU-parlamentsval. Viska ha ett svenskt ordförandeskap under borgerlig politisk ledning. Vi skase över hela EU:s långtidsbudget. Nu måste vi börja vända detta så att detblir nerifrån och upp, inte bara uppifrån och ner. Fördelen med det här är140 141

att detta också svetsar oss samman, för när vi pratar om klimatpolitik, närvi pratar om fackliga rättigheter – då är vi överens, oavsett vad vi tyckte ommedlemskapet och euron. Nu är det dags, kamrater!Ilan de Basso, Jönköpings län: En av de största myterna i den gångna valrörelsenvar att socialdemokratin saknade en politik för fler jobb. Vi ser det idag. För första gången kan kanske en ung tjej eller kille göra entré på arbetsmarknaden.Det kanske blir ytterligare ett tillfälle för den som slagits ut attåter ta sig in på arbetsmarknaden. Faktum är att allt fler kommer ut i jobboch att vi snart har brist på kvalificerad arbetskraft. Det var en myt, och vimåste glädja oss med de människor som lyckas ta sig in på arbetsmarknadeni dag – även om vi inte är i regeringsställning. Men det är i allra högsta gradvår politik som har lagt grunden.Jag tycker att det är ytterst beklagligt att många partivänner i eftervalsdebattenfaktiskt inte har stått upp för den politiken, att man har duckat ochförsökt säga: Jaja, vi kanske inte lyckades.Men vi har visat att vi kan skapa fler jobb och vi måste känna den stoltheten.Att skapa jobb är ett ständigt pågående arbete. Om det berättade GöranPersson i går. Men det handlar inte bara om att skapa fler jobb, för detfinns oerhört många människor som är ute i jobb, och det är det jag tänktefokusera på. Vi måste uppehålla oss också kring den sociala dimensionen.Jag tycker att Mona Sahlin tog upp det på ett väldigt fint sätt och jag tyckerockså att andra talare har tagit upp det i debatten.Det handlar om att också börja fundera på hur vi skapar ett arbetsliv somär på människors villkor, och inte trycker in människor i arbetslivsvillkor därde bränns ut. Det är en oerhört viktig och stor utmaning.Den sociala dimensionen handlar om jämställdheten, om barnfamiljernaoch om en åldrande population. Att få in det i vår arbetsmarknadspolitik äroerhört centralt inför framtiden.Carina Ödebrink, Jönköpings län: Som ordförande i Vaggeryds arbetarekommunfick jag tillsammans med Värnamo arbetarekommun för snart två årsedan en inbjudan från dåvarande Metall till ett gemensamt arbete för attförbättra och fördjupa det facklig-politiska samarbetet. Vi gjorde en mycketbra valrörelse tillsammans med våra fackliga kamrater, så bra att vi lyckadesta ett nytt mandat i vardera kommunen.Vi har och har haft ett mycket bra och givande facklig-politisk samarbetemed IF Metall i Östbo, där vi bland annat har diskuterat kompetensutvecklingoch infrastrukturfrågor. I våra kommuner finns många små företag, ochvår region brukar beskrivas som att vi har en generellt sett låg utbildningsnivåmen en mycket hög yrkeskompetens i de många små företagen. Vi harockså en låg arbetslöshet, men detta kan snabbt förändras, om de anställdainte får kompetensutveckling så att de kan följa med i den pågående strukturomvandlingen.Grunden för den socialdemokratiska välfärdsmodellen är en god arbetsmarknadmed ett brett och starkt näringsliv. Det handlar också om synen påmänniskan som en stark och nyfiken varelse med ständig lust och vilja attlära och vara delaktig i utvecklingen.Strukturomvandlingen i samhället och näringslivet är ständigt pågående,och framtidens utmaningar och konkurrens från omvärlden ska mötasgenom ökad kunskap och kompetens hos individer genom ett ökat teknikinnehålli de produkter som tillverkas.Det behövs ett politiskt styrmedel för det livslånga lärandet; i dag kännervi att detta saknas. Vi vill att alla ska kunna få möjlighet till individuellakompetensutvecklingsplaner, oavsett kön och etnicitet. Alla ska med.Till sist vill jag bara från Jönköpings län önska ett stort grattis till Monaoch ett tack för ett mycket bra tal. Lycka till i det fortsatta arbetet – där jobbarvi tillsammans!Hans Boskär, Örebro län: Tack Mona för ett alldeles utmärkt tal. Jag tror attdu kommer att bli en utmärkt partiledare, och jag måste säga att hjärtat detklappar, ögonen blir tårfyllda varje gång du går upp och jag vet inte vad detberor på, men någonting är det.Jag tror dessutom att med dig kommer vi att kunna bryta den patriarkalastrukturen och det heteronormativa samhället – inte för att det är negativt,men för att vara mer inkluderande.Var är den svenska rösten på den internationella arenan, för en världdär alla människor är lika mycket värda och har samma rättigheter? Vi serslaveriets kedjor, på flertalet av Kinas befolkning, till gagn för ett fåtal, ochvi hörs inte. Vi kritiserar USA:s hantering av Guantanamofångarna, och detär bra. Men var är arbetarrörelsens upprördhet och skarpa kritik för de 7 000fångar som USA har gömt undan i hemliga fängelser?Dagligen könsstympas kvinnor i norra Afrika. När ska vi bli tydliga ochstarka i vår kritik så att detta upphör? I fler och fler länder kriminaliseras,fängslas och avrättas lesbiska, men vad gör vi för att förhindra det?Bögar förtrycks och avrättas, men vad gör Sverige? De fattiga blir fattigareoch de rika, rikare och Sverige, vi ser stillatigande på.Jag vill leva i en värld där alla människor är lika mycket värda och harsamma rättigheter. Där ingen förtrycks för att man råkar vara född i fel land,eller har fel kön, fel tro eller någon annan sexuell läggning, könsidentiteteller könsuttryck i förhållande till det som är samhällets normer.Vi socialdemokrater kan förändra, vi har gjort det förut. Det är dags föross att återupprätta vår och Sveriges röst i världen, för en värld byggd pårättvisa, frihet, jämlikhet och internationell solidaritet.142 143

Sekreterare: Ulrika Clevesjö och Thomas GöranssonStaffan Jansson, Västmanland: Häromdagen fick jag ta del av ett brev ställttill socialdemokraterna i Västerås: ”Mitt namn är Sven, född 1939, och jagär pensionär. När jag köpte min medicin insåg jag att jag inte hade råd meddet inbokade besöket i folktandvården, nu avbokat. Snälla ledare – försök attuppnå så att en fattigpensionär får mer rabatt när de livsnödvändiga medicinernamåste köpas. Försök att hjälpa mig. S-röstare sedan 1951. Sven, 15mars 2007.”Brevet ger en bild av hur orättvis och osolidarisk världen ser ut förmånga. Vi tillsammans måste hjälpa dem som har det kämpigt. Vi måstevara det parti som lyssnar på människan i vardagen. Västerås arbetarekommunvill nu se ett bredare ledarskap, med en tydligare dialogstyrning, i ettperspektiv på medlemskapet, som ska skapa vår vinnande framtidspolitik. Vivill inte ha några vita fingrar, och vi vill önska dig Mona lycka till, med attleda oss till kommande valframgångar.Lars Hildingsson, Blekinge: Det är nu viktigt att arbetarrörelsen slutersig samman. Vardagen blir annorlunda i ett land med en högerregering.Orättvisorna kommer att öka. Därför är det viktigt att vi socialdemokraterkartlägger de orättvisor som finns och förstärks i alliansens Sverige.Vi ska föreslå en politisk agenda, där människor vågar pröva nya vägar,där man vågar ta steget in i framtiden och vågar utveckla sig själv. Vi villbygga ett samhälle där människor känner sig trygga.Utbildning är viktigt. Man ska ha rätt och möjlighet att under sin produktivatid vidareutbilda sig. Det bör vara en rättighet för oss socialdemokrateroch det bör vi aktivt slå fast.Det är viktigt att människor får möjlighet till tjänstledighet för att prövanya vägar i livet. Det bör vi också ha med oss när vi formar en ny politik förSverige.Rätt till bostad är en självklarhet för oss socialdemokrater. Här behöver vipå ett offensivt sätt föreslå en bostadspolitik som förhindrar segregation ochutanförskap.I dag angrips fackföreningsrörelsen på ett cyniskt sätt. Det ser vi inteminst genom attackerna på Svenska Byggnadsarbetareförbundet. Därför ärdet också viktigt att socialdemokraterna med Mona Sahlin i spetsen tydligtmarkerar mot alliansen att vi tar den politiska striden för löntagarnas rätt.Vi ska se till att högeralliansens satsningar på fattigjobb synas – vi skavisa skillnaden mellan fattigjobb och riktiga jobb i Sverige.Eva Andersson, Östergötland: Vi socialdemokrater har alltid tagit oss anutmaningar, och vi har under de här två dagarna av tal och debatt kunnathöra om vår tids, men också om nästa generations, största utmaning – detsom händer i vår miljö. Vi kan alla se, vi kan alla uppleva, och medvetenhetenökar. Men ändå fortsätter klimatpåverkan, minskade naturtillgångar ochkortsiktiga investeringar på miljöns bekostnad, utan ansvar för framtiden.Vi socialdemokrater har alltid gått före inom miljöpolitiken, och vi måstetydligare visa marknaden vägen. En modern miljöpolitik handlar inte om attbacka in i framtiden. En modern miljöpolitik måste ta tekniken till hjälp, gelångsiktiga förutsättningar och tydliga spelregler, men också skapa möjligheter– inte onödiga hinder. Här är forskning viktig, och att få fram förnyelsebaradrivmedel är en av de viktigaste frågorna.”Det går trögt” sade Göran Persson från talarstolen i går. Jag tyckerfaktiskt att vi socialdemokrater måste vara självkritiska och ställa oss fråganvarför. Varför, för vi har länge haft makten, och ändå har så lite hänt. Konstruktivsjälvkritik är en drivkraft till förändring, och jag är glad att MonaSahlin lyfte miljön och framtiden tillsammans i sitt tal, som en förutsättning.Men det kommer inte att sköta sig själv. Det är vi, kamrater, i kommunerna,i landstingen, i regionerna, som måste ta besluten där vi har maktenoch motionera, argumentera, där vi har borgare som styr.Det gäller alla nivåer, det gäller alla politikområden. Norrköping somtredje största s-ledda kommun just nu kommer att ta den stafettpinne somLena Sommestad i går lämnade. Nuvarande regering kommer inte att göradet, och för oss som socialdemokrater låter vi solidariteten över landsgränseroch generationer komma i första rummet för framtiden!Margreta Bladfors Eriksson, Norrbotten: Jag vill först tacka Mona för ett fantastisktgripande tal, jag skakar lite fortfarande känner jag. Tack, snälla du!Jobben och miljön är våra två viktigaste framtidsutmaningar, och de hörihop – det vet vi alla. Vi socialdemokrater vill naturligtvis fortsätta att liggai framkant när det gäller den ekologiskt hållbara utvecklingen, och då måstemånga politiska beslut till för att det gröna folkhemmet ska bli etablerat.Jag ska ta upp ett par som redan är nämnda. Vi kommer naturligtvis attfortsätta transportera prylar, människor, djur och allt annat. Det kommervi att göra, och det måste vi göra på ett ekologiskt hållbart sätt. Det kräveralltså ett nytänkande när det gäller infrastrukturen. Som norrbottning villjag ta tillfället i akt att nämna Norrbottniabanans förverkligande i hela sinsträckning – från Umeå till Haparanda – som är ett sådant exempel.Samtidigt vill jag säga att precis som Carin Jämtin sade i går finns det såmånga dimensioner och de ska vi ta vara på och ta hänsyn till i vårt fortsattaarbete.Jag vill också säga några ord om energiomställningen. Den är ett måste.Den står högt på dagordningen i hela Europa och här måste vi ta denledande positionen. Vi kan det, för vi har resurserna. Vi har det i form av144 145

åvaror som vattenkraft, biobränsle, vindkraft. Det är några exempel. Vi harockså väldigt bra forskning som pågår. Det är här de nya jobben finns ochdet är här vi ser den nya arbetsmarknaden. Det är jätteviktigt!I går, när vi kom hit till en jättefin inledning, inledde vi den här konferensenmed att sjunga en av mina favoriter från när jag var ung – ”Alla tillsammans”.Nu kraftsamlar vi, från Skåne i söder till Norrbotten i norr, medvåra unika förutsättningar. Då, Mona, kan vi säga att alla ska med – mot detgröna folkhemmet och en socialdemokratisk regering efter 2010, eller hur?Helena Frisk, Örebro län: Jag vet att vi har världens bästa föräldraförsäkringoch barnomsorg. Och jag vet också att vår strävan efter jämställdhet är äkta.Men jag vet också att ofantligt många i vårt land har svårt att få livspussletatt gå ihop på ett tillfredsställande sätt – hur ska vi balansera förhållandetmellan arbete och fritid?I början av 1900-talet kämpade våra tidigare partikamrater bland annatför åtta timmars fritid. Men vem kan i dag vem ens drömma om åtta timmarsfri tid? Det spelar ingen roll hur familjebilden ser ut – man, kvinna, tvåbarn, eller ensamstående kvinna med barn, eller två män med barn. Det ärlika svårt.Vi är ett arbetareparti som jobbar för arbete åt alla, och jag vill understrykajust åt alla. Men vi måste också bli ett parti som ser till att det gåratt arbeta och samtidigt ha ork för allt annat som hör familjelivet till. Läsasagor för barnen utan att somna på första sidan. Gå på teater eller bio. Rastahunden eller vara med på barnens fotbollsmatch. Vad det nu än må vara.Tänk att behöva känna att sonens dansuppvisning eller dotterns fotbollsmatchkänns som ett krav. Hur långt är inte det från ett värdigt och balanseratliv?Dagens moderna föräldrar ställer nya krav. Därför får vi inte fastna i detförgångna. Vi måste se framåt och ta fram nya lösningar, som gör det möjligtatt både arbeta, älska och leva. Vi måste helt enkelt få bitarna att passaihop.Jag har förstås inte alla svar, men jag vet att en mer behovsanpassad barnomsorgär ett steg på vägen. Vi som parti måste se till att det är möjligt attleva, för vad vore livet annars?Hans Erik Svensson, Gotland: ”Framtid för Sverige” var vår paroll på kongressen1981. Det budskapet gäller, som alla ser och hör, än i dag. Men detär vi socialdemokrater som ska forma framtiden, inte någon borgaralliansmed den snälle Fredrik Reinfeldt i tv-rutan!Förresten kan jag tala om för er att jag har haft en tidningsdebatt medFredrik i Almedalen, där vi blev utfrågade av en journalist. Innan det, såblev vi bjudna på varsin baguette. Han högg tänderna i sin baguette så detstänkte på mina skor. Fredrik dök ner på golvet och skulle putsa av minaskor, och då sade jag till närmaste fotograf: ”Se här, nu putsar Fredrik skornaåt mig!”.Det finns mycket att återställa efter deras förstörelsemani. Ungdomarnahar blivit väldigt åsidosatta. Ungdomens möjligheter till utbildning ocharbete är oerhört viktigt att de finns och förbättras. Ungdomarnas möjlighetatt kunna starta en framtidsdebatt de också, när det blir så dags.Vi måste se över vår miljö, så att den är i bästa skick när vi lämnar överden. Ren luft och rent vatten måste finnas runt omkring oss. Den tänktagasledningen över Östersjöns botten, i närheten av Gotland – där tänkteman att här kan man väl dra en ledning; det struntar väl gotlänningarna i.Nej, men hjälp oss att driva den frågan och att vi inte får en gasledning inärheten av Gotland och Thomas Bodströms sommarhus på Fårö! Om vihjälps åt allihop, så blir vi gotlänningar och Thomas väldigt glada!Gudrun Sjödin, Västernorrland: Jag tänkte på Göran Perssons inledning avhans tal i går, om när han stod första gången vid en partikongress. Sedanhörde vi mer om hans väg. Jag har inte hans ambitioner, men jag är stoltöver att vara fritidspolitiker och jag är stolt att vara socialdemokratisk kommunalpolitikeri Kramfors, i röda Ådalen!Men jag är inte nöjd. Ett av mina uppdrag i kommunen är att varaordförande för fritiden, och jag blir besökt av föreningar som är förtvivladeöver lönebidragens nedskärningar. När det inrättades, för drygt 20 år sedan,erbjöd vi föreningarna 90 procents lönebidrag. Det möjliggjorde att föreningarnautvecklades och man byggde upp verksamheter, aktiviteterna ökade.Nu ser man att det börjar gå ner.Vi ser i kommunen att vi snart får ta över många byggnader som kommeratt stå och förfalla. Det är med oro jag ser detta ske.Vi inrättade ett samordningsförbund där försäkringskassa, länsarbetsnämnd,landsting och en eller flera kommuner skulle ingå. Det har utvecklatsi kommunerna som olika resurscentrum. Det är en jättebra tanke attsamla dessa resurser, men glöm inte föreningarna. Ta med föreningslivet idenna tanke och utveckla verksamheterna.Vi har väldigt svårt att få de långtidsarbetslösa ut i arbetslivet. Mångayngre människor som aldrig har varit ute i yrkeslivet får inte den socialakompetensen. Men det kan man få genom föreningslivet. Man har inte dekraven att man ska börja klockan sju på morgonen, utan det går att återvändatill arbetslivet genom föreningslivet.Jag kan göra en synlig sak av det här. I fredags hade vi personalmöte påmin arbetsplats; jag jobbar på Korpbergets behandlingshem. Vi har en terapeutdär som hade ett överraskningsmoment på vårt personalmöte, och detvar att vi fick blåsa upp ballonger och däri lägga våra fördomar, våra frustra-146 147

tioner och vår skam. Sedan skulle vi sitta på dem och samtidigt räknade hon1+1=2, 2+2=4 och så vidare. Och vid ett tal räknade hon fel, och det märktevi allihop. Men vi uppmärksammade inte dem där hon hade rätt. Det är detvi måste göra. Vi måste fokusera på rätt saker.Tjänstgörande kongressordförande: Jag kanske framstår som en ond man, mendet är jag inte – men två minuter har vi tilldelat till var och en, ni måstehålla den tiden.Gunnar Jansson, Kalmar län: Jag kommer från Kalmar län, närmare bestämtVästervik. Länet, och även orten, har de senaste åren drabbats ganska hårtav det här med globalisering och strukturomvandling. Många har blivit avmed sina anställningar och kommit ut i otrygg arbetslöshet. När det händersådana saker ställs det ganska mycket krav på att man ska införa regler ochlagar som förhindrar den här utvecklingen. Jag tror inte att det är rätt sättatt hindra utvecklingen.Vi lever i en globaliserad värld. Vi kan inte ställa oss utanför den. Strukturomvandlingär något som vi har lärt oss att leva med ganska länge. Däremotmåste vi ha verktyg för att ta hand om de effekter som blir och framförallt hjälpa dem som blir utan jobb vidare till nya jobb.Vi ska givetvis ställa krav på de företag som är med och lägger ner, ställerfolk arbetslösa, men alla jobbar inte i företag som har resurser att kunnabistå med speciellt mycket.Ett av de viktigaste verktygen är rätten att kunna utbilda sig på nytt,till nya jobb. Vi är ett parti som vet att det här med utbildning är väldigtviktigt. Det har alltid funnits med i våra program. Det har genomförts storasatsningar, och en av de mest lyckade var Kunskapslyftet, där tusentals fickmöjlighet att vidareutbilda sig, öka på sin låga utbildning och gå vidare tillnya jobb.I dag ser jag brister, och de har blivit ännu större nu med en borgerligregering, och det är när det gäller ekonomin för dem som vill eller ärtvingade att utbilda sig. Det är svårt för dem med kanske låga inkomsterinnan att gå ner och leva på 7 000–8 000 kronor i månaden. Just ekonominär en av de största bristerna i dag. Där måste vi driva utvecklingen vidareoch se till att man har möjlighet som vuxen att vidareutbilda sig när manblir av med jobbet.Nils Persson, Dalarna: Vi socialdemokrater måste vara tydliga med vilketSverige vi vill leva i och vad vi menar med att löntagarnas position i samhälletska stärkas. Här behövs ett mer offensivt tänkande som sätter fart påefterfrågan, stärker produktionen, konkurrenskraften och tillväxten. Det germer skatteintäkter och därmed ökar möjligheten till en bättre generell välfärd.Det här ska vi göra på ett långsiktigt hållbart sätt, med ny miljöpolitikoch ny insikt om vad vi behöver göra i klimatfrågan.Det är självklart att använda den facklig-politiska erfarenheten för attbygga visionen om framtidens arbetsliv och framtidens samhälle. En politikför en social trygghet, med långsiktiga och stabila trygghetssystem, en reformeradsocialförsäkring behövs, där såväl arbetslinje som inkomstbortfallsprincipenoch rimliga ersättningsnivåer ska ha en framskjuten plats. Ingenska behöva falla mellan stolarna i framtidens trygghetssystem.För oss socialdemokrater måste alltid arbete åt alla vara målet med vårarbetsmarknadspolitik. För att nå det målet måste vi också, vi socialdemokrater,göra klart för löntagarna att det är i socialdemokratin som de hörhemma.Socialdemokratin kan här, med sin unika koppling mellan idé och intresse,skapa en politik som utgår från löntagarperspektivet och ett rättvisareoch jämlikare samhälle. Ett samarbete mellan löntagarna och partiet gör attvi kommer att få en stark plattform inför nästa val 2010!Dan Gabrielsson, Skaraborg: Det känns härligt att se Mona och Wanja sittadär bredvid varandra – facklig-politisk samverkan! Jag känner utifrån bådaera tal att det finns en oerhört stor framtidstro. Det känns väldigt bra.En dag var det någon som påstod att vi borde vara ett femitoprocentsparti,och jag tog inte riktigt till mig det. I dag känner jag: Kan vi inte sättaett mål att bli ett parti där vi får femtio procent av väljarna att rösta på oss?Jag känner i dag att det är helt möjligt att nå fram!Det händer saker i Skaraborg, en jordbruksbygd, en bonnabygd, jag bor iSveriges kotätaste kommun Falköping – besök oss gärna! I valet 2002 röstademedborgare där på socialdemokratin i större utsträckning än tidigare. Vihamnade två procent över riksgenomsnittet i valet till riksdagen. I senastevalet var det tre och en halv procent över riksgenomsnittet.Varför då? Beror det på att regeringen levererar något speciellt till skaraborgarna?Jag tror inte det. Jag tror att det beror på lokalt ledarskap, menfrämst beror det på facklig-politisk utbildning. Allt fler människor, löntagareute på våra arbetsplatser, pratar politik.När de sedan väljer att faktiskt gå med i vårt parti kan jag ibland kännaatt människor längtar efter ideologi, vår värdegrund. Tänk på er själva.När fastnade ni? Vad var det som grep tag i er? Hur får vi fler människor iSverige att känna det vi har upplevt – vår förträffliga och underbara ideologiinom arbetarrörelsen? Ta med er det och fundera på det.Peter Gustavsson, Uppsala län: Har vi råd med rättvisa? Nej, svarar vår nuvaranderegering när den skär i våra trygghetssystem för att kunna bekostasina skattesänkningar, mest för de allra rikaste. Men vi vet ju att rättvisa inte148 149

ara är moraliskt rätt utan också oerhört produktivt. Det är Sveriges ochNordens ekonomiska framgångsrecept. Också de internationella finanstidningarnabeskriver i dag hur investeringarna i utbildning, hälsa, trygghet iförändring, gör oss till ett av världens mest framgångsrika länder.Men så har inte alltid bilden varit av Sverige. Under 1980- och 1990-talendominerades debatten av nyliberalernas idé att rättvisa kostar och att viinte har råd med den. Under ett socialdemokratiskt styre växte klyftorna.Trots alla goda reformer och alla goda intentioner uppstod ett glapp mellanvad vi sade och vad vi gjorde.I vårt svenska samhälle i dag växer den privata rikedomen rekordsnabbt.Försäljningssiffrorna för platt-tv-apparater och priserna på bostadsrätter istorstäderna stiger i höjden. Samtidigt upplever vi en offentlig fattigdom därresurserna till den gemensamma sektorn inte tillåtits växa i samma takt somresurserna till privat konsumtion. Konsekvensen är att de rikastes frihet blirstörre, medan andras frihet inskränks.Vi har råd med rättvisa, för rättvisa är en motor för utveckling ochframsteg. Vi har råd att följa devisen att endast det bästa är gott nog åtfolket. Den ekonomiska politiken och arbetslösheten spelade en viktig rollför valförlusten. Samtidigt vet vi alla att vi socialdemokrater kan bättre. Vibehöver jobba med vårt självförtroende. Vi behöver jobba med vår tro på våregen idé – att rättvisa är produktiv.Vi socialdemokrater från Uppsala län vill att partistyrelsen tillsätter enarbetsgrupp för att se över och spetsa den ekonomiska politiken. Tro inte pådem som säger att vi inte har råd med reformer. Sverige har inte råd medorättvisor. Vi har råd med rättvisa!Ilija Batljan, Stockholms län: Häromdagen var jag inbjuden till Japan av detjapanska regeringskansliet för att berätta för dem hur det kan komma sig attantalet födda barn i Sverige ökar från 1,5 till 1,85 på bara några få år, samtidigtsom antalet födda barn i Japan landar på de lägsta nivåerna någonsin.Jag svarade att svaret var väldigt enkelt. Det är på samma sätt somskillnaden mellan Toyota och General Motors. Antingen investerar maneller så låter man bli. Det vi gjorde i Sverige på 1970-talet var att investera ifamiljepolitik och jämställdhet genom bland annat föräldraförsäkringen ochbarnomsorgen. Det är de sakerna som påverkar vår framtid på ett sådant sättatt vi kan stoltsera med 1,85 barn och en hög grad av jämställdhet.Men det är gamla meriter och de räcker inte längre. Därför måste vi tanya tag när det gäller investeringar i framtiden. Vi måste lägga mycket krutpå att använda pengarna på rätt sätt, genom att investera i infrastruktur. Detfinns ingen skattesänkning i världen som kan hjälpa mig med min frustrationnär jag inte kommer fram till mitt jobb, för att jag sitter på ett förfallettåg som färdas på en förfallen järnväg. Det finns ingen som kan hålla ihopdet här landet, om vi inte får en bra infrastruktur. Därför måste vi läggamycket mer krut på att investera i infrastruktur, även som en investering förmiljön.Vi hoppas också att varje kongress i framtiden blir en tillväxtkongress,där vi lyfter fram företagande och entreprenörerna på det sätt som Monagjorde i sitt anförande.För övrigt kan jag bara informera er om att i Nynäshamn kommer allakommunanställda att kunna jobba heltid om de vill. Dessutom kommer viatt inrätta en kommunal arbetsförmedling av den typ som Mona nämnderedan finns i Norge. Mona behöver inte åka så långt; det räcker med attbesöka Nynäshamn!Lotta Fogde, Stockholms län: Tack Mona, för ett väldigt inspirerande tal.Inte minst det du sade om ungdomar kändes väldigt bra!Jag hade tänkt prata om varför vi var tvåa på bollen i valrörelsen, att jagtror att en viktig orsak är att vi har tappat bort berättelsen om hur socialdemokratinsSverige ser ut och var vi är på väg. Men jag tycker att ditt taltidigare visar att du har kapacitet och förutsättningar att återupprätta denberättelsen om socialdemokratins Sverige och vart vi är på väg. Det kännsväldigt bra!Om man får lov att komma med lite kärleksfull kritik, så saknade jag dethär ungdomligare perspektivet i din mycket traditionella del om utrikespolitiken.För att berättelsen om socialdemokratins Sverige ska bottna behöverden börja i en analys av Sveriges roll i den allt mer globaliserade ekonomin.Hur vårdar och utvecklar vi svenska styrkor och svagheter i relation tillomvärlden? Vilka delar av välfärdsbygget är hotade och vilka ska vi göra tillfördelar i den internationella konkurrensen? Hur påverkas våra hjärtefrågoroch kan vi uppnå våra ideal på nya sätt i ett internationellt perspektiv? Deninternationella ekonomiska utvecklingen är inte något som vi bara har attanpassa oss till utan den är också något som vi kan leda.I dag tycker inte jag att vi socialdemokrater klarar av att kommuniceratydligt om hur vår ekonomiska världsbild ser ut och hur Sveriges möjligheterpåverkas av den. Det klarar inte moderaterna heller, men det som dugeråt dem, ska inte räcka för oss.Ett par ord om EU också. Jag håller med om att ja och nej till EU äröverspelat; för övrigt röstade jag själv ja en gång i tiden. Däremot finns detolika meningar om hur vi bäst använder, formar och påverkas av EU. Glöminte den viktiga diskussionen, för partiets skull.Katarina Berggren, Stockholms län: Sverige behöver en socialdemokratiskpolitik, inte bara för att vinna valet 2010 utan fokus behöver vara nästa decennium,och nästa, och nästa. Vi ska våga leda opinionen och inte bara låta150 151

opinionen leda oss. Därför är jag så glad över Monas framtidsinriktade tal.Socialdemokraterna behöver en politik för hela Sverige – för landsbygdoch storstad – men också en kraftfull och gemensam Stockholmspolitik somhar hela partiets stöd. Ska vi lyckas i det förutsätter det en ödmjuk attitydom att vi är varandras förutsättningar i stad och på landet.Självkritiskt kan vi konstatera att det var i Stockholmsregionen som viförlorade höstens val – både lokalt och i många kommuner. Om det intehade varit för Stockholmsregionens dåliga val hade vi kunnat vinna riksdagsvalet.Det finns naturligtvis lokala skäl till det men också centrala skäl.Partiet har halverats i Stockholmsregionen de senaste 30 åren och det är enangelägenhet för hela det socialdemokratiska partiet att vända den utvecklingen.Jag befinner mig till vardags i en av Sveriges mest internationella kommuner– Botkyrka – med 70 olika nationaliteter, och vi har alldeles för dåligttagit tillvara på alla dessa invånares resurser i form av kompetens och språk,så mycket återstår naturligtvis att göra.Vi behöver en fortsatt utvecklad näringslivspolitik, men till skillnad frånmoderaterna så vill jag också se en fortsatt aktiv arbetsmarknadspolitik.Tillsammans ska vi formulera politiken. Klassiska socialdemokratiska värderingarkombinerat med moderna lösningar ska vägleda oss.Partivänner och socialdemokrater – vi behöver ta chansen att bli ettStockholmsvänligare parti, och det arbetet behöver vi ert stöd i!Nils-Olov Olofsson, Blekinge: Nu när frågan om kilometerskatt diskuteras,detta för att flytta de tunga transporterna från vägarna till andra transportmedel,kan det finns anledning att fundera lite vidare kring frågan. Troligenblir effekten av en sådan skatt att allt fler transporter kommer att ske påhavet, vår Östersjön. Frågan jag nu nämner tog jag även upp vid Malmökongressen.För några år sedan förliste fartyget Prestige utanför den spanska kusten.70 000 ton olja rann ut i havet och upp på stränder som av förstördes avoljan för lång tid framöver. Några dagar tidigare hade Prestige gått igenomÖstersjön och passerat den svenska kusten. Olyckan kunde lika gärna hainträffat här, och oljan kunde lika gärna ha drivit in mot våra stränder ochklippor.Det är dags att lyfta upp och prioritera arbetet med ökad sjösäkerhet iÖstersjön. Ökad sjösäkerhet måste bli en av de viktigaste frågorna i Östersjösamarbetetunder de närmaste åren. För det första krävs det åtgärder föratt hindra att sådana här olyckor över huvud taget sker. Det handlar delsom ökade krav på fartygens skick, dels om att skapa internationella reglersom förhindrar att fartyg som är i så dåligt skick som Prestige tillåts att gåigenom vårt hav eller något annat hav, för den delen. Det handlar ocksåom att ha en beredskap om olyckan är framme. I dag är reglerna oklara omvem som har ansvaret vid fartygsolyckor som berör flera nationer. Det krävstydliga regler för att vi ska kunna agera kraftfullt.Mitt medskick till kongressen är att vi socialdemokrater tar täten i dennafråga och formulerar en politik som gör att Östersjön och dess kuster inteska riskera att förstöras av förlista oljefartyg.Hashimaya Qahiri, Uppsala län: Jag heter Hashimaya Qahiri och detta ärmin första partikongress. Jag vill berätta om ett viktigt ämne som berör migoch flera hundratusen utrikesfödda akademiker med olika yrkeskompetenseri Sverige. Jag är utbildad till läkare i Ryssland och jag tillhör den gruppsom genomgår ett kunskapsprov. Jag har tidigare genomfört provet men pågrund av olika händelser i vår familj så klarade jag inte de ställda kraven pågodkännande. Det var en chockartad upplevelse för mig attSocialstyrelsen har beslutat att jag måste genomgå en ny läkarutbildningpå universitetet från början.Det råder brist på kvalificerad personal inom vården. Det behövs blandannat läkare och sjuksköterskor. Utbildandet tar lång tid och det kostarmycket pengar att investera i de personer som så småningom ska få börjaolika anställningar.Det råder brist på akademiker inom andra sektorer också. Det saknastill exempel civilingenjörer för att möta framtidens behov av ny arbetskraft.Samtidigt ersätter dessa dem som går i pension.Mitt förslag är inte enkelt men ändå angeläget. Jag vill att partistyrelsenutreder olika typer av nya åtgärder och metoder som vi socialdemokrater kanföreslå och som förenklar för utrikes födda akademiker att arbeta med sinarespektive yrken och specialkompetenser i Sverige.Sören Wibe, Västerbotten: När vårt parti för 13 år sedan, i denna lokal omjag inte missminner mig, beslöt att säga ja till EU-medlemskap var ett löfteatt detta inte skulle inkräkta på den svenska arbetsrätten. Det var kristallklart.Svensk arbetsrätt, och speciellt kollektivavtal och konflikträtt, kommerinte att underställas EU-rätten.Nu vet vi att detta sannolikt var fel. I Waxholmsmålet överprövar EU nuden svenska lagstiftningen och fackets rätt att med stridsåtgärder försvaraingångna kollektivavtal. På samma sätt prövar man andra hörnstenar i vårtsamhällsbygge: spelmonopolet, Apoteksbolaget, presstödet och till och medvillkoren för de allmännyttiga bostäderna. Allt det här applåderas livligt mentyst av den borgerliga regeringen. Här måste vi ta upp striden.Vi bör kräva av regeringen att den i EU-sammanhang för upp den svenskaarbetsrätten och gör klart att den bestäms nationellt, inte på EU-nivå.Ett av våra oavvisliga krav på en eventuell ny EU-konstitution bör vara att152 153

den innehåller tydliga regler om att arbetsrättsliga frågor inte är underställdaEU:s konkurrenslagstiftning. Det var vad vi lovade de svenska löntagarna1994.Vi har absolut ingenting, att förlora på att i den här frågan driva en hårdoch konsekvent politik. Svensk arbetsrätt ska bestämmas i Sverige och inte iBryssel!Tjänstgörande kongressordförande: Vi har nu ungefär 30 anmälda talare till.Det betyder att vi bör vara klara med debatten ungefär klockan 13.00. Detgör att vi kommer att tidigarelägga avslutningsprogrammet med en timme.Lotta Håkansson Harju, Stockholms län: Jag är precis som de flesta andrahär tror jag, fortfarande helt lycklig över talet från Mona – det var mångajättekloka ord. Jag tänkte också komplettera med några saker som hon intesade, som jag hoppas att hon kommer att prata om framöver.I går när vi stod här och blev välkomnade till Folkets Hus i Stockholmsade Bosse Ringholm att vi lever i en stad med stora skillnader. Så är det.Många av mina kompisar från länet och staden har varit här uppe och vittnatom det på många olika sätt. Själv kommer jag inte från Stockholms länfrån början, det är ganska många av oss som bor här som inte gör det. Jagkommer från Blekinge, lilla Fridlevstad utanför Karlskrona. Jag har sett hurdet kan se ut i vårt avlånga land, och det är emellanåt ganska stora skillnadersom vi på något vis måste få ihop.Ord som stress, jäkt, och hur vi ska få livspusslet att gå ihop, hörs frånmånga håll, inte minst från talarstolarna. Det är något som jag känner igenmig i och som vi måste jobba för att komma tillrätta med. En av de sakersom jag ser som ett sätt att komma tillrätta med livspusslet och även ett merjämställt arbetsliv, är att vi ska föra fram frågan om delad föräldraförsäkring.På kongressen i Malmö, där jag var och säkert många av er också, så var deten debatt som fick adrenalinet att pumpa lite extra mycket – och det var justfrågan om delad föräldraförsäkring. Jag vill absolut inte att vi tappar bortden frågan nu för framtiden.I Monas tal pratade hon väldigt mycket om jämställdheten och feminismen,och det gjorde mig oerhört glad. Det känns här inne i hjärtat. Dåtycker jag att vi verkligen ska ta chansen nu att föra fram frågan om deladföräldraförsäkring igen. Jag vet att man inte får yrka, men jag tänker göradet i alla fall: Detta ska med i vår framtida debatt!Ordförande: Lena HallengrenErica Aspgren Wallin, Uppsala län: Vi socialdemokrater ska bli bäst påmiljön. Vi har en miljöpolitik som vi i stor utsträckning kan vara stolta över,men vi ska absolut inte luta oss tillbaka och vara nöjda. Vi kan bli bättre påflera områden.Det övergripande vi ska bli bättre på är att skapa en tydlighet i vår miljöpolitik.Som ett parti i opposition har vi ett gemensamt ansvar att vara påoffensiven när det gäller miljön – särskilt som detta inte ligger särskilt högtpå den nuvarande regeringens prioriteringslista.Vi har en unik möjlighet nu när vi är i opposition, att bygga en miljöpolitiksom fungerar på alla nivåer. Miljön ska vara en aktuell och levandefråga på central nivå, likväl som på lokal nivå. Socialdemokraterna skatillsammans bygga vidare och utveckla det gröna folkhemmet. Sverige är ettimponerande land som trots sin storlek alltid legat långt framme i forskningoch utveckling vad det gäller miljösidan. Detta är något som vi ska fortsättaatt satsa på. Målet ska vara att vi ska vara bäst i världen.De stora och svåra miljöpolitiska frågorna som behöver en lösning kanbara lösas om vi samarbetar – både inom Sveriges gränser och internationellt.Det krävs gemensamma krafttag för att möta den kommande tidensutmaningar. Med en tydlig och aktiv miljöpolitik kommer vi att stå välrustade inför framtidens utmaningar. Vid valet 2010 ska vi vara ett tydligtalternativ till miljöpartiet.Roland Andersson, Älvsborgs södra: Det är väl några av oss som nu är härsom inledde vår förståelse för miljöarbetet under 1960- och 1970-taletsstudiecirklar. Rakel Karlssons ”Tyst vår” och Hans Palmstiernas ”Plundring,svält och förgiftning” var effektiva väckarklockor för oss i den tidens engagemang.Vi som då kanske vaknade, har varit med och skapat en del av detengagemang som socialdemokratin just nu har inom miljöarbetet.Men har vi gjort tillräckligt? Svaret på den frågan är nej. Med växthuseffektenstår vi inför en delvis ny verklighet. Allt fler inser att vi behöver ställaom våra vanor och lära oss att leva klimatsmart och det arbetet behöver vistarta med full kraft i dag.Är det ett tecken i tiden att en amerikansk före detta presidentkandidat,åker världen runt som folkbildare i klimatfrågan? Jag tror att Al Goressuccéfilm ”En obekväm sanning” svarar på många människors frågor ochlängtan att få bidra. Vi måste som politiker motsvara den önskan och ta vårtansvar för det arbetet och det är framför allt på två områden som jag tyckeratt de initiativen ska tas.Transportsektorn, och det gäller först insatser för en energiomställning.En sådan är svår att genomföra men det är där vi måste börja. Framför alltså gäller det hela transportsektorn och att underlätta gasbränsle i bilar förframtida, storskaliga förnyelsebara energislag – ett arbete som kan påbörjasnu och som vi exempelvis i min hemregion, Västra Götalandsregionen, harpåbörjat.154 155

Den andra frågan handlar om en energieffektivisering. Politiken måstege människor möjlighet att ta klimatansvar, oavsett om man bor på cykelavståndeller om man har längre till sitt arbete och då är det sektorn inominfrastruktursatsningar, med kollektivtrafiken, som behöver byggas ut. Detarbetet måste vi starta nu. Det gör vi hemma i kommunen, i regionen och ilandet Sverige.Marie Dahlin, Norra Älvsborg: Det är många kloka ord som har sagts ifråntalarstolen under de här två dagarna. Jag har en fråga till som jag vill att viska ta med oss in i framtiden, och det är bostadsfrågorna, så att vi inte tapparbort dem.Vi ägnar ungefär en tredjedel av livet i våra bostäder så det är en väldigtviktig fråga. Den är speciellt viktig för dem som är på väg ut på bostadsmarknaden,eller ännu hellre för dem som inte har något bostad över huvudtaget.Med den nya regeringen som vi har, raserar man bland annat nybyggnationav allmännyttan. Man raserar det förhandlingssystem som vi har ochman håller också på och säljer ut allmännyttan eller ombildar densamma.Vi har i vårt handlingsprogram inskrivet att vi ska uppnå neutralitet mellanboendeformerna. Det har stått i vårt handlingsprogram väldigt länge ochvi har ju inte nått så jättelångt i den frågan, därför tycker jag det är viktigtatt lyfta fram den.Den hänger i väldigt stor del också ihop med arbetsfrågan. Inget jobb –ingen bostad. Ingen bostad – inget jobb. Så jag tycker att vi ska slå vakt omde tre upplåtelseformer vi har, för får den här regeringen styra till 2010, mankan ju nära en dröm om att vi ska gå till nyval före 2010, så kan det vara såilla att vi har två boendeformer kvar, det vill säga egnahem, bostadsrätt ochkanske någon typ av ”social housing”. Det vore förödande. Jag tycker att detär dags nu att vi tar med oss bostadsfrågorna in i den framtida debatten.Christina Mattisson, Blekinge: För ett antal år sedan ställde vi socialdemokraterganska stora förhoppningar till den dynamik och den utvecklingsom sker i Östersjöregionen. Vi bejakade den och såg utvecklingen som enenorm möjlighet och en nödvändighet. Vi tillsatte bland annat Östersjömiljardenför att främja detta arbete. Men allt eftersom har ambitionerna ochengagemanget tyvärr sakteliga klingat av. Därför tycker vi att det är dags attvi återigen ser till vad en ökad integration i regionen kan betyda – för attöka våra grannars välstånd på andra sidan Östersjön, men också för att enökad handel och ett ökat utbyte även gynnar oss i Sverige.Inte minst måste vi ha det perspektivet i vår transport- och infrastrukturpolitik.Vi måste bli bättre på att se att Sveriges infrastruktur är en del avhela Östersjöregionens infrastruktur. Vår nuvarande modell för att planeratar alldeles för stor hänsyn till historiska tendenser och alldeles för lite tillförändringar och utveckling av nya gods- och reseströmmar.Den ökade handel som sker över Östersjön ställer krav på en ordentligsatsning på infrastrukturen i regionen. Det handlar om att stimulera denhandeln och de transporter som sker, inte minst det som går med båt överÖstersjön. Då handlar det om att satsa resurser på anslutningar till hamnarna.Vi socialdemokrater bör därför formulera en transport- och infrastrukturpolitiksom tar höjd i en ambition om en större integration och en merlivlig handel i Östersjöregionen. På så sätt bidrar vi till att göra en dynamiskregion än mer dynamisk. I den strategin måste vi dessutom pröva nya vägartill finansiering. I en värld där andra länder väljer andra metoder riskerarvår alltför ensidiga finansieringsmodell att fungera som ett tillväxthinderför Sverige. Jag vill att partistyrelsen inför 2009 års kongress formulerar etttillväxtprogram där hela Sverige kan utvecklas och bidra. Där blir infrastrukturenett oerhört viktigt nyckelområde.Mats Arnsmar, Göteborg: Vi har som parti en rad utmaningar när det gällerinfrastrukturen i vårt avlånga land. Vi som kommer från de större städernaoch deras regioner märker tydligt av det hinder som den bristfälliga infrastrukturenutgör. Tillväxten som i dag tydligt sker i de större städernakommer inom en snar framtid att kvävas om vi fortsätter att eftersättainfrastrukturpolitiken.För vår del, i Göteborgsregionen, har vi som tydlig målsättning attminska biltrafiken och utsläppen från transporter på hjul. Problemet är attvi har ett föråldrat järnvägsnät. Tydligast blir det när vi tittar på järnvägen uttill Göteborgs hamn, som i dag är Sveriges största hamn.Den andra utmaningen är att få folk att åka kollektivt i stället för att tabilen. Göteborgsregionen har inte som Stockholm och Malmö fått möjlighetatt bygga tågtrafik under staden, vilket nu måste ske genom satsningarpå Västlänken. Det är tyvärr bråttom med det också.Vi socialdemokrater måste inse att om vi ska nå effektiva klimatmålmåste det till extraordinära insatser i de större städerna, där vi vet attutsläppshalterna är störst. Vi gör naturligtvis så gott vi kan i våra regioner,men utan en satsning på det nationella vägnätet och järnvägsnäten sombinder oss samman kommer det att bli tufft att klara utmaningen medminskade utsläpp.Som parti har vi ett stort ansvar för klimatet, tillväxten och framför alltframtiden. Det är vår skyldighet att våga satsa där behoven är som störst ochdär pengarna gör mest nytta för att bromsa klimathotet.Agneta Bode, Västmanland: En av de största orättvisorna på arbetsmarknadenär deltidsproblematiken. Jag är väldigt glad att Mona tog upp det156 157

väldigt kraftigt i sitt tal. Det är faktiskt så att antalet kvinnor som vill kunnaförsörja sig på sitt arbete är mycket större än vi egentligen tror. Sett ur ettjämställdhetsperspektiv är det här katastrof.En bit på väg är naturligtvis via avtal och lagstiftning, men vi har faktisktredan sett att det inte räcker. Det måste till en attitydförändring. Vi lever på2000-talet men mönstret är detsamma som för 30–40 år sedan. I butiker ochinom vård och omsorg, så är det fortfarande så att de så män som arbetar däroftast har de enstaka heltidstjänster som finns. Hur kan detta vara möjligt?På samma sätt som kvinnovåldet också måste bli en mansfråga måsteäven deltidsproblematiken bli det. Det här angår hela samhället, inte barakvinnorna. Annars ligger det här kvar som en stor skam för vårt svenskamoderna samhälle.Som gammal Handelsmedlem sedan mer än trettio år så känns det somom vi kvinnor fortfarande stångar pannan blodig för att få till stånd enändring.Därför är det så viktigt att vi socialdemokrater går i bräschen för attskapa en attitydförändring. Om inte vi gör det – vem skulle då göra det?Tror någon att till exempel kristdemokraterna skulle ta tag i den här frågan?Garanterat får vi de kvinnliga väljarnas sympatier om vi lyckas, och det ärväl värt ett försök. Drömmen hade varit ett uttalande från den här kongressenom att vi verkligen tänker ta tag i det här nu, och i de få kommuner därvi fortfarande har socialdemokratisk majoritet – som i min egen – så vill jagatt man startar upp det här arbetet. Glöm inte att vi har tagit Kommunal ihand på det här.Magnus Manhammar, Blekinge: Jag är SSU:are, grön socialdemokrat och jagtänkte prata om solidaritet och miljö. För mig som ung socialdemokrat ärdet ganska naturligt att tänka på solidaritet i nästan allt jag gör.När man pratar om solidaritet handlar det så klart om människor somsvälter på andra sidan jorden, den handlar om hemlösa i Stockholm, dethandlar om människor som är utsatta runt om i hela världen och i Sverige.Men framför allt, för mig som ung socialdemokrat är det just solidaritetenmed den nya generationen och kommande generationer – mina barnoch mina barnbarn, barnen som går i skolan nu, de som kommer att leva iSverige framöver.Därför har SSU alltid drivit miljöfrågan väldigt hårt, och det gör vi fortfarande,inte minst i dag. Det som vi kommer att presentera framöver, ochredan har presenterat, är att vi vill ha ett miljardprogram. Vi ska göra ommiljonprogrammen som vi faktiskt tycker är ett lyckat projekt, till miljardprogramdär vi satsar på hållbar utveckling och grön tillväxt. Vi ska göra omdem till centrum för detta, där vi ska satsa på allt från bilpooler till solcelleroch uppvärmning av varmvatten. Man kan bygga så kallade passiva hus somär väldigt energisnåla. Det handlar om att över huvud taget satsa på miljötänkandetute i miljonprogrammen och göra det till något helt nytt för vårtid!Det här är inte bara en miljöfråga utan det är också en integrationsfråga.Miljö och integration är de två stora framtidsfrågorna, och vi hoppas att dekan lösas tillsammans.Som ung och som SSU:are bryr jag mig såklart också om vår fina Östersjösom vi hade lite problem med att bada i. Jag är från Karlskrona ochjag fick inte bada så mycket i somras; det var grönt i havet. Vi har problem.Det är inte bara så att vi har algblomning utan vi har också en fiskdöd somär fruktansvärd. Som SSU:are har vi alltid drivit torskfiskestoppet, precissom våra vänner i miljöpartiet gör. Jag vill slå ett slag för det. Låt oss integlömma torskfiskestoppet – bifall till det.Margaretha Olsson, Blekinge: Jag som ombud, precis som ni alla andra, tarmed mig hem en massa tankar och funderingar, känslor, efter den här kongressen.För mig är det först och främst kanske känslan av att ha förmånenatt få vara delaktig när vi väljer en ny partiordförande, när vi väljer Mona.En underbar känsla!Det andra som känns väldigt bra för mig är att jag tar med mig en glädjehem över att så många ombud här i dag har valt att använda sin tid för attprata om den viktiga klimatfrågan. För mig känns det som en bekräftelsepå att vi är på rätt väg. Vi ser problemen. Det är ju så att den allra viktigastefrågan vi har framför oss nu, partivänner, är att lösa klimatfrågan. Klarar viinte det känns det andra lite oväsentligt.Vi vet att jordens temperatur stiger. Vi vet att det bara behövs sex gradersytterligare förändring för att vi ska stå inför enorma problem – både när detgäller vår natur och när det gäller våra djur, men också för oss människor.Vi vet att bara sex graders förändring innebär att stora delar av jorden blirobeboelig. Det gäller även delar av Europa. Vi vet att vi inte kan fortsätta attleva som vi gör.Detta vet vi. Men vi vet också, vilket så många har uttalat i dag, att dettahot faktiskt också kan omvandlas till en enorm möjlighet för oss, om vihandlar snabbt och rationellt. Det här hotet kan faktiskt bli Sveriges framtid.Det kan skapa tillväxt. Det kan skapa nya arbetstillfällen, för vi vet attklimatåtgärder inte behöver betyda någon tillbakagång, utan tvärtom – detkan betyda tillväxt.Nu, partivänner, måste vi formulera en konkret strategi. Vi måste erkännaoch bli mycket bättre än vi är. Vi måste formulera en mycket konkret ochtydlig strategi, men vi måste också starta en folkrörelse för framtiden – meden konkret strategi, med en ordentlig delaktighet. Det är då, och först då,som vi når vårt mål om ett hållbart och rättvist samhälle!158 159

Marie Olsson, Dalarna: Vi har alltid varit ett parti som har kämpat för allasrättighet och möjlighet till utbildning och kompetensutveckling. Vi lever iett allt mer föränderligt samhälle, och med en allt mer föränderlig arbetsmarknad.Det livslånga lärandet är något som är här för att stanna. Här harvi varit, och ska fortsätta att vara, idébärare. Det är inte minst viktigt i dag,när vi ser hur den borgerliga regeringen del för del monterar ner möjlighetenför vuxna att tillägna sig nya kunskaper.Det samhälle som de nu håller på att skapa är ett samhälle med alltstörre utslagning. Ett tydligt klassamhälle, där budskapet blir: ”Bliv vid dinläst.” Ett samhälle där utbildning och kompetensutveckling i första handförbehålls de resursstarka. Här är det viktigt att vi tydliggör de ideologiskaskillnaderna.För att möta dagens och morgondagens efterfrågan på arbetskraft krävsett utbildningssystem för vuxna, som i så hög grad som möjligt klarar av attge människor rätt kompetens vid rätt tillfälle. Det är en stor utmaning mendet är också en överlevnadsfråga för ett välfärdssamhälle.Vi behöver ha ett utbildningssystem där de olika utbildningsformerna, tillexempel kommunal vuxenutbildning, arbetsmarknadsutbildning och högskola,kompletterar varandra och ger människor kompetens för att kunna taoch behålla ett arbete. Vi måste inom det livslånga lärandet kunna möta allamänniskor, oavsett tidigare utbildningar och erfarenheter.Vår idé om det livslånga lärandet ska vara inkluderande, inte exkluderande.Att skapa möjligheter för dem som i dag står långt ifrån arbetsmarknadenatt få utbildning och möjlighet att utvecklas är oerhört viktigtför att människor ska få möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Denarbetskraftsbrist som redan i dag finns inom vissa områden, och som medden demografiska utveckling som vi har kommer att spridas till fler områden,måste mötas med att vi skapar möjlighet för alla som vill och kan ta ettarbete att rustas för att också kunna göra det.Den borgerliga regeringen står för avveckling av det livslånga lärandet. Viska fortsätta att stå för utveckling.Eva-Lena Jansson, Örebro län: Den borgerliga regeringen har en extremtdålig arbetsmarknadspolitik. Vår är så oerhört mycket bättre – men intetillräckligt bra. Under flera år har jag mött kritik, både från arbetssökandemen också från frustrerande arbetsförmedlare. Ungdomarna som jag möttei valrörelsen tyckte att vi försvarade ett stelbent, byråkratiskt system, i ställetför att försvara och stötta de arbetslösa.Vi tillät att ungdomar under 20 år inte fick tillgång till en aktiv arbetsmarknadspolitik,och vi har tillåtit att ungdomar över 20 år har lämnats åtsitt eget öde i 90 dagar, innan man skulle få sitt stöd. Jag vet inte hur långt90 dagar är för er, men för ungdomar är det en evighet. Man hinner blioerhört passiv på dessa 90 dagar.Det här är ett medskick till partistyrelsen att man måste se över vårarbetsmarknadspolitik, framför allt för ungdomarna som exkluderas och inteinkluderas. Vi måste ha en sådan arbetsmarknadspolitik som inkluderar.För övrigt vill jag skicka med till partistyrelsen att ett jämställt arbetslivförutsätter ett mer jämställt föräldraskap, och för det krävs det politisk vilja.Politisk vilja som också kräver politiska beslut.Nalin Pekgul, S-kvinnor: Som troende muslim har jag aldrig smakat alkoholoch aldrig förstått känslan som folk pratar om att bli berusad. Men i går, jaglovar er, kvart över tolv, då blev jag berusad. Det var lite svårt för jag blevnervös och undrade när man blir nykter igen. Jag frågade Kristina Nordströmpå Livsmedelsarbetareförbundet: ”Hur lång tid tar det tills man blirnykter?”. ”24 timmar” sade hon. Jag tänkte, okej då, hoppas jag att jag blirnykter tills jag ska hålla talet. Sedan frågade jag Elvy Söderström, dennaunderbara Elvy. Hon sade: ”Nej, nej, vi ska vara berusade i all framtid!”.I går morse väckte jag min femåriga dotter och talade om för henna attnu kommer mamma att vara borta i två dagar. ”Du vet – i dag kommerMona att bli partiledare.” Då tittade hon på mig och sade: ”Mamma, jag ärså ledsen”. ”Varför det?” sade jag, ”du har ju tjatat om Mona hela tiden.” Dåsade hon till mig: ”Förstår du inte mamma, jag vill inte ha Mona bara sompartiledare, jag vill att hon ska bli statsminister också.”.Jag sade till henne att det kommer att hända om tre och ett halvt år. ”Jagorkar inte vänta så länge” sade hon då.Det är precis den känslan jag har i dag. Det tar så lång tid. Hur ska viorka vänta i tre och ett halvt år? Vi vill ha Mona som statsminister nu.Efter detta fantastiska tal, det mest fantastiska tal jag någonsin hört imitt liv är det lite svårt att säga något nytt. Det enda jag saknade var, precissom Anna Wallén från Västmanland och Lotta Harju från Stockholms länpåpekat, föräldraförsäkringen. Trots att vi är världens mest jämställda landhar inte kvinnor och män samma chanser på arbetsmarknaden. Fortfarandediskrimineras kvinnor därför att de får barn, för när kvinna får ett eller tvåbarn kommer de att vara borta länge och då ger man dem inte den chansen.Inte lika lön, inte samma möjligheter på arbetsmarknaden.Därför hoppas jag verkligen att den här frågan ska vara löst inför nästakongress. Vi ska inte bara vara feminister i retoriken. Det är viktigt att vi ärfeminister i praktiken. Det hoppas jag att du verkligen kan bevisa, Mona.Kira Berg, Kalmar län: Jag är född i Boden, jag pratar dalmål och jag bori Hultsfred. Vi är inne i en strukturomvandling, och Kalmar län är ingetundantag. Vi har som många andra län en regional utvecklingsplan där vivill lyfta upp olika saker som vi vill jobba med, bland annat upplevelser ochturism.160 161

Carin Jämtin sade i går att vi kanske inte ska prata om glesbygdspolitikutan vi kanske ska prata mer om nationell politik. Det kan jag också tyckaibland. År 2010 vill jag se Mona som statsminister och jag vill se att Monaoch socialdemokraterna driver på det sjunde strategiprogrammet om besöksnäringen,i dagligt tal kallat branschprogram. Där ser jag att Kalmar länkan spela en viktig roll.Många av framtidens jobb kommer att finnas inom just besöksnäringenoch det är en tjänstesektor som vi måste utveckla. Om vi vill satsa på turismoch upplevelser kommer vi också att attrahera våra ungdomar, och då serde en ny spännande arbetsmarknad växa fram. Vi kommer också att skapaframtidstro i vår region. Vi får aldrig glömma bort att det är våra ungdomarsom formar framtiden.Jag vill också se en socialdemokratisk regering som fortsätter att satsa påutbyggnad av infrastruktur, och då menar jag inte bara vägar, flyg, tåg. Jagmenar också en infrastruktur för vuxnas lärande. Det måste bli mycket enklareoch mer lättillgängligt för vuxna att studera. Jag skulle vilja se en dörr intill vuxnas lärande.Framtiden är inte förutbestämd utan påverkbar. För oss socialdemokratermåste det vara en grundinställning. Våra idéer och visioner lägger grundenför detta arbete. I dag får ni inte glömma bort att det här är första dagenpå resten av era och mitt liv. Och Mona – jag ser fram emot att se dig påHultsfredsfestivalen i år igen. Då får vi rocka fett!Tormod Nesset, Kalmar län: Vi är ett gränslöst parti. Varhelst det förekommerorättvisor, människor som utnyttjas och förvägras sina rättigheter så skadet uppmärksammas av oss. Miljöfrågorna är precis lika gränslösa. Ingenförorening har någonsin låtit sig stoppas för att det finns en gränslinje, nationsgränspå en karta. Således påverkas vi av vad andra släpper ut och andraav vad vi släpper ut. Det här vet vi. Det här kan vi.Därför måste satsningar på vatten och luftrenande åtgärder i områdenoch länder som inte kommit så långt som vi har gjort men som inte har deekonomiska förutsättningarna eller kunskapsmässiga förutsättningarna attinföra ny teknik – då måste de få vårt och omvärldens stöd. Vi pratade omÖstersjön. Varför tror ni att den är förorenad och var tror ni att föroreningarnakommer ifrån? Tror ni att en hundramiljonsatsning på reningsverket iOskarshamn, som kanske ökar reningsgraden med tio procent från relativthög nivå redan nu, gör nytta för Östersjön? Eller ska den investeringen göraspå två ställen på andra sidan, Östersjön där det inte finns någonting ochdär det går ut 100 procent orenat?Det är det här vi måste göra, vi måste visa internationell solidaritet i dehär sammanhangen, för de är precis lika viktiga som allt annat. Då kan vikanske också bada om några somrar.Vårt arbete med att kartlägga och lagstifta om användning av kemikaliermåste effektiviseras i Sverige. Men det räcker inte. Det är i dag förbjudet attdet fortfarande används i andra länder. Det är människan och miljön somfår betala priset för detta. Vi måste ta initiativ till mer omfattande internationelltsamarbete och lagstiftning även när det gäller kemikalier. Det är enframtidsfråga.Nationellt bör mer medel sättas in i forskning och ny miljövänlig teknikinom en mängd områden. Det ska löna sig både för våra forsknings- och utbildningsinstanserlikväl inom näringslivet som engagerar sig i utvecklingenav produkter och tjänster och som sätter miljön och människan i centrum.Vi ska satsa i partidistrikten, lokalisera de inom näringslivet som görnågot positivt och utnyttja våra nationella och internationella kontakter ochskapa arbetstillfällen via ny miljöteknik.Anders Carlberg, Stockholm: Vem bär ansvaret för att tillväxtkongressen försvannur valrörelsen? Det var en fantastisk kongress. Jag ska bara ta ett citat:”Innovativa och kreativa läromiljöer är en förutsättning för att generera nyaidéer och verksamhetsfält och ökad tillväxt. Den kreativitet och det engagemangsom kännetecknar entreprenören ska prägla utbildningen från förskolatill högskola och samverka med den ideella sektorn och företag stimuleras.”.Vi hade alla arbetsmarknadsförslag klara. Hur kunde de försvinna urvalrörelsen? En hel kongress och formulerade ju detta. Jag tycker att det ärfullkomligt otroligt. Det borde finnas med i valanalysen att vi tappade en helkongress.Göran Persson sade helt riktigt att vi inte ska ha marknad till vår herreutan till vårt medel, men min erfarenhet av det socialdemokratiska partiet,när det gäller sociala frågor, är att man i stället gjort den offentliga sektorntill herre och folkliga initiativ möjligen som ett medel.Tror vi att det var landsfiskalen och ”prussilusskorna” som besökte snickareni Röda rummet, som skapade social ordning i bruksorterna? Nej, det varfolkliga initiativ. Människor skapade detta själva. Under det sista året har visett människor som ingen tror på som förändrar ungdomarnas verklighet iBiskopsgården, Bergsjön, Angered, Rinkeby, Botkyrka, södra innerstaden,Fosie och Rosengård. Jag har sett det.Jag hoppas att det kommande socialdemokratiska partiet i regeringsställningtror mer på folkliga initiativ än på Ungdomsstyrelsen, länsstyrelsen ochlandstinget. De ska vara ett medel – men inte själva förutsättningen.Och till LO – det står i ert program att ni ska tillvarata medlemmarnassociala och kulturella intressen. Ungdomarna uppfattar, rätt eller fel, fackföreningsrörelsensom en försäkringskassa och inte som en kämpande rörelse.Det är dags att LO ger sig ut på banan i sociala och kulturella frågor.162 163

Ann Lundgren, Göteborg: jag har en hälsning till er från Göteborg. Vibehöver er hjälp. Det svenska flyktingmottagandet är inte längre människovärdigt.Gränsen för hur vi behandlar människor som flytt från krig ochförtryck har passerat anständighetens gräns. Vi ser det varje dag – i Angered,i Bergsjön, i Biskopsgården och det är likadant i de andra storstäderna.Därför behöver vi er hjälp.Den nuvarande egetboendelagstiftningen är orsaken till att utvecklingengår tvärtemot de intentioner som Sverige har bestämt för flyktingmottagandet,nämligen att koncentrationen till vissa kommuner ska motverkas. Studiervisar att många flyktingar, när de väl fått kunskapen om förhållanden påarbets- och bostadsmarknaden, önskar en annan placering. Men de uppleverinte att de får hjälp med detta utan de upplever att det är omöjligt.Hela Sverige måste vara med och ta ansvar om vi ärligt ska kunna sägaatt vi vill ha ett generöst humant flyktingmottagande i vårt land. Vi har enidé om ett nytt introduktionsprogram på ett år till alla som söker fristad iSverige. Det är helt enkelt lättare att lära känna landet om man får möjlighetatt komma in i det. Så är det inte i dag i våra mest utsatta områden.Vi har stor bostadsbrist, vi har hög arbetslöshet, 25 procent av barnen gårut skolan utan godkända betyg i matte, svenska och engelska. Vi måste severkligheten som den är. Vi har misslyckats. Integrationspolitiken har havererati våra storstäder. Vi måste nu göra om, och göra rätt. Därför behöver vier hjälp.Mattias Vepsä, SSU: SSU firar i år 90 år. Vi önskade oss en sak av partiet närvi gick in i det här året och det var väldigt tydligt – en kvinnlig partiordförandeoch det har vi fått. Tack för det. Tack Mona, för de fina orden i ditttal om våra framtida utmaningar och också vikten av ett starkt ungdomsförbund.Det var också en fin present från partiet till SSU – att vi betydernågonting och att vi är viktiga.Att SSU är viktigt har vi bevisat på den här kongressen. När vi sitter häroch lyssnar på de fantastiska inläggen och lyssnar på tal från ombuden ärSSU ute i Stockholm och Stockholms län med ett fyrtiotal SSU:are ochbedriver ett så kallat röj. Vi har byggt miljöflyktingläger i Södertälje. Vi hargasmasker och skyddsdräkter på Drottninggatan och vi har snorklar ochcyklop i Kista centrum, för att visa hur det kan gå om vi misslyckas med attforma visioner för ett hållbart samhälle och en hållbar värld.När Ingvar Carlsson skrev i vår medlemstidning Frihet inför femtioårsjubiléetskrev han om dåtidens problem om en gränslös värld som en visionför SSU, om dåtidens murar och hur vi skulle arbeta för att riva de problemoch komma vidare. Vi har gjort mycket, vi har varit en viktig del, och såockså partiet, och vi har rivit många murar, men samtidigt så har nya problemvuxit sig starka. Av dem är miljöhotet och klimatfrågan vår tids störstaproblem.När Mona i sitt tal så tydligt pekade på att dåtidens klasskamp var viktigoch att den måste jämställas med dagens stora problem, kampen för hållbarhet,vet vi vad som förväntas av oss.SSU har några konkreta krav. Vi har arbetsrätt, vi har folkrätt, låt ossockså ha en miljörätt så stark att man kan döma och komma till bukt medde utmaningar och de problem som finns. Låt oss se till att vi bygger eninternationell brottsmålsdomstol med miljöfokus. Låt oss gå före och varadet goda exemplets makt och för den till Sverige.Låt oss satsa på det lokala och se till att de utmaningar som finns runtomkring i våra miljonprogramområden – att vi tar tag och rustar de områdenafrån miljonprogram till miljardprogram. Investeringsfonder som ser tillatt vi kan bygga med solceller, vindkraft, ställa om till passiva hus. Se till attalla de som bor i de fina områdena får gå före, får uppleva hur det är att levai hållbara bostadsområden. Då kombinerar vi social, ekonomisk och ekologiskhållbarhet och då formar vi en bostadspolitik och en oppositionspolitiksom är miltals bättre än regeringens obefintliga bostadspolitik.Avslutningsvis vill jag säga att vi ska ge partiet en present. Vi ger ett löftehär till er – att senast 2010 i valrörelsen återigen vara Sveriges starkasteungdomsförbund också på papperet, Vi vet att vi är starka, vi vet att vi görskillnaden. Det löftet lovar jag och ger er här i dag, att tillsammans med er,tillsammans med alla SSU:are ute i landet, så kommer vi att med partiet setill att vi får Mona som nästa generations statsminister.Björn Jansson, Gotland: Socialdemokratins styrka har varit att se människorsbehov, att se de orättvisor som finns och se nödvändigheten av förändringar.Vi har haft förmågan att omsätta det i politik. Vi har kunnat ingjutaframtidstro hos medborgarna, och vi har vunnit många val i kampen fördemokratin, kampen för den sociala och ekonomiska rättvisan, och vi harutvecklat Sverige till ett framgångsland.I dag är förtroendekapitalet en aning naggat i kanten. Vi måste och kanåterskapa framtidskraften och framtidstron. När jag läste framtidstankarnainför kongressen fanns det två områden, arbete och arbetsmarknad samtmiljö och klimat, med sikte på framtiden. Jag ser inte dem som två frågor,utan jag ser helheten. Frågorna hör ihop.De nya jobben finns inom miljöfrågorna. Lokalt och regionalt ser jagvilken utvecklingskraft som finns med nya jobb som skapas, och vi behöverjobba nationellt och internationellt med miljöfrågorna.Vi måste synliggöra utvecklingskraften. Alla ser inte den. Vi måste ocksåbli mer aktiva i miljöfrågorna. Där vädjar jag till det personliga ansvaret.Partivänner, miljöfrågan är den framtidsfråga, med vilken vi kan återskapaförtroendet hos väljarna och skapa framtidstro hos oroliga medborgare.Mona var tydlig i sitt tal när det gäller miljöfrågorna, och jag är väldigt164 165

tacksam för det. Socialdemokratin är ett framtidsinriktat och miljövänligtparti!Jimmy Jansson, Södermanland: Den här kongressen åkte jag till med väldigtstor förväntan, och jag måste säga att de flesta av de förväntningarna ärinfriade. Det är inte bara en extrakongress, det är en kongress där vi har valten ny partiordförande. Det har också blivit lite av en miljökongress, kännsdet som. Det tycker jag är bra.Vårt parti har alltid gått före. Vi lyssnar och debatterar, och till slut fattarvi beslut. Oftast är det kloka beslut. Det är så vi har byggt det här landet.Socialdemokratin har med Göran Persson i spetsen lyft den ekologiskauthålligheten till den politiska dagordningen. Det är bra. Göran kommer attfortsätta det arbetet internationellt och jag tror att vi alla är överens om atthan, om någon, är mest lämpad för det arbetet.Här hemma fortsätter vi med Mona i spetsen. Risken finns att arbetetmed miljöpolitiken kommer att ligga stilla med den regering vi har i dag.Det är mycket prat men lite verkstad – det har vi hört flera gånger fråntalarstolen. Men det ger oss en förutsättning att under den period vi har nuförbereda oss för att ha en radikal och handlingskraftig miljöpolitik när viväl kommer till regeringsmakten 2010. Vi ska gå före igen, så som vi alltidhar gjort.Visst är det väl märkligt att man kan låta bli att betala tv-licens och detblir ett herrans liv, men om man smutsar ner sjöar eller förstör vår mark ochinte betalar och gör rätt för sig, så är det inte särskilt många som reagerar. Såär det fortfarande, och det måste vi göra något åt.Jag kommer från en kommun i Södermanland, Eskilstuna. Där är det kulatt vara socialdemokrat och miljökämpe. Vi har fria bussresor för ungdomaroch äldre – förslag och beslut som det har varit mycket debatt om innan vihar landat, och även vi inom socialdemokratin har haft mycket funderingar.Men nu är det väldigt kul att vara socialdemokrat och slåss för de frågorna,samtidigt som vi har ett moderat parti som aldrig kommer att kunna ställaupp på det.Jag tycker att den här miljökongressen ska resultera i att vi sätter ossner och lägger fast ett konkret handlingsprogram för hur vi successivt skaställa om samhället på område efter område. Jag tror att vi klarar av det, ochmed det bagage som den här kongressen ger oss ser jag med tillförsikt påframtiden.Sten-Ove Danielsson, Västernorrland: Jag har också konstaterat att det harblivit mycket miljökonferens av det här – det är jättebra. Det har talatsmycket om miljöfrågorna, bland annat om vikten av att flytta över gods frånlastbil till tåg. Men här har vi i hela Sverige ett stort gemensamt problem,och det är att det låter sig nästan inte göras.Jag har varit tjänstledig i åtta år från SJ. För åtta år sedan kunde jagaldrig drömma om att det i dag skulle råda kapacitetsbrist i stora delar avdet svenska järnvägsnätet. Det är stopp nu. Man pratar om infarkter och såvidare. Banverket måste i dag, i ett läge där godsvolymerna ökar, säga nej tillen rad operatörer att de ska få köra på de tider de själva önskar. Det är intebra för den utveckling vi bör ha i landet.Ett exempel: När kommunerna längs banan Gävle-Bollnäs-Östersundäntligen fått till en snabbtågsanpassning på banan och SJ vill köra ettX2000-tåg finns det ingen kapacitet.Det finns inte heller någon dragkamp mellan investeringarna. Ett exempelär Arlandabanan. Vi i Norrland har nytta av den så att vi kan kliva påtåget i Bräcke och kliva av på Arlanda och ta rulltrappan upp till en internationellflygplats. Det är vi som drar nytta av den investeringen.Den socialdemokratiska hållningen bör vara mer medel till infrastruktur,mer medel framför allt till järnvägsinfrastruktur – för miljön, för tillväxtenoch för utökade arbetsmarknadsregioner.Jag vill också berätta att i dag har Helena Jonsson från Västernorrlandvunnit en skidskyttetävling i världscupen – men så hade hon också tillgångtill bra spår och inga andra hindrande ekipage!Henrik Svedberg, Älvsborgs södra: Jag vill berätta om Lasse – en man förvilken livet inte riktigt blev som han hade tänkt sig. Lasse är strax över 50 år,och han har arbetat hela sitt vuxna liv som tillskärare inom textilindustrin.Han har slitit ut sina axlar, han har stora problem att röra nacke och armar,och efter en tid får Lasse en tidsbegränsad sjukersättning på grund av sinnedsättning.När den tidsbegränsade sjukersättning ska gå ut genomgår Lasse enutredning, där den utredande läkaren bedömer att Lasse kan arbeta 50 procent.Lasse blir jätteglad, han vill jättegärna börja jobba igen.Han går till arbetsförmedlingen, men förhoppningen att kunna arbeta50 procent visar sig ganska snabbt vara orealistisk. Lasse klarar knappt atthantera de mesta vardagliga sysslor utan att åsamka sig själv en väldigt kraftigvärk. Lasse blir åter sjukskriven. Efter en tid får han beskedet att hanssjukpenning kommer att dras in. Med hjälp av facket överklagar Lasse försäkringskassansbeslut. Lasse besöker arbetsförmedlingen för att åter anmälasig som arbetssökande, men har nu inte rätt till a-kassa. Han har genom sittöverklagande talat om att han inte står till arbetsmarknadens förfogande.Efter åtta månader är Lasses ärende i länsrätten. Han får rätt. Nu fårLasse en ordentlig klumpsumma pengar.Men vad ska Lasse leva av under tiden? I åtta månader ska han klara sigutan ersättning. Hur Lasse klarar det tänker jag inte tala om. Men funderapå hur ni själva skulle klara av en sån här situation. Det här är något somkan hända oss alla.166 167

Vi behöver se över våra trygghetssystem, så att de är just trygghetssystem.Jag vill se en socialdemokrati som står för solidaritet och omtanke om människor.Jag vill se ett samhälle, där vi bryr oss om varandra, ett samhälle somfinns där när livet inte riktigt blev vad vi hade tänkt oss.Roland Söderberg, Östergötland: För att trygga välfärden, öka tryggheten ochminska orättvisorna behöver Sverige fler i arbete. Ska vi klara en uthålligvälfärd måste alla ges möjlighet att bidra och arbeta efter sin förmåga. Vimåste med ännu större tydlighet peka ut färdriktningen för hur vi skaparnya jobb än vad vi gjorde inför valet 2006.Arbetsmarknaden förändras snabbare i dag än för tjugo år sedan. Konkurrensenökar. Det ställs större krav på arbetstagare gällande kompetens.Man måste skapa möjligheter till omskolning och utbildning för att hittaandra möjligheter till yrkesutövning och trygghet i arbetslivet. Vi måsteaktivt hjälpa individer till nya jobb.En stor grupp som står utanför är unga och nysvenskar. Där måste vihitta lösningar och det snabbt. Vi måste konkurrera med kompetens, intelägre löner. Vi måste ta strid för våra kollektivavtal som skapar rättvisa ochtrygghet på våra arbetsplatser. Hamnar man utanför måste vi ha trygghetssystemsom gör att man inte behöver lämna hus och hem. En modernarbetsmarknad ska erbjuda utvecklingsmöjligheter och goda arbetsvillkor.Vi måste föra en strategi för att hitta morgondagens behov av arbetskraft.Det finns säkerligen stora arbetstillfällen inom bland annat forskning ochmiljö.Som byggnadsarbetare vill jag att man återigen tittar på de så kalladeROT-avdragen, som vi vet skapade arbetstillfällen i byggbranschen. Somöstgöte måste jag också tillägga – bygg Ostlänken, bygg nu. Full sysselsättningär och förblir ett av de viktigaste målen för oss socialdemokrater. Slutligenvill jag önska Mona lycka till!Sten Björk, Skåne: I alliansens Sverige ska man vara mellan 25 och 45 år föratt få jobb. Tillhör man inte den åldersgruppen så måste man vara väldigtvälutbildad för att ha en chans – och det är inte säkert att det hjälper i allafall. Är du över 45 år är möjligheten att få jobb nu mycket, mycket sämre ännär vi var vid makten.Det har skrotats, det har gått i stå, det finns nästan ingen komvux kvar,det finns inga möjligheter fast det står väldigt många människor, kamratertill oss, i kö som inget hellre vill än att jobba. Det här måste vi återta och setill att få makten över så småningom, så att alla har möjlighet att arbeta pålika villkor.Den andra gruppen som är väldigt utsatt är alla de upp till 25 år som intehar lyckats så bra i skolan och som vi hade tänkt skulle få en lärlingsutbildningkombinerad med en treårig gymnasieutbildning, för att till sist både haett jobb och en bra utbildning så man kan välja i framtiden.De här två kategorierna är ingen liten del av Sverige. De har man alltsåvalt bort när man säger sig vara dem som skulle vara för att skapa nya jobb.Det är ju vansinnigheter.Vad man också måste börja fundera över är om vi verkligen ska göra detmöjligt för de stora företagen att om någon inte tillhör åldersgruppen 25-45år i stället ta in arbetskraft från helt andra håll. Så ska man naturligtvis integöra. Man ska se till att landets egna invånare som står och väntar på att bliutbildade och få jobb verkligen får en chans. Det är väldigt viktigt.Nu ska jag kasta mig ut i den internationella politiken också, och sägaatt vi har problem med ryssarna, vårt kära folk öster om Östersjön, och demåste vi tackla gemensamt. Jag ska återkomma till det i annan form – medtankbåtar och allt vad det är – men nu har jag bara 15 sekunder kvar så jaghinner inte ta upp det ämnet.Teres Lindberg, Stockholm: Det är mycket som har sagts under den allmänpolitiskadebatten och man kan ju fundera på om det finns så mycket meratt tillägga. Men jag känner ändå att det jag har att säga förtjänar att blisagt. De som känner mig skulle då tro att jag ska prata om rätten till arbeteeller rätten till bostad, om ökad integration eller kampen för integration ochmot segregering, diskriminering och rasism. Men det tänker jag inte prataom. Jag tänker prata om alla politikområdens grundläggande förutsättning –solidaritet, välfärd och jämlikhet.Jag tror att högerns framgång i det senaste valet berodde på framför allttvå saker. Det ena, att de genom att låta som oss socialdemokrater luradeväljarna. Det andra, att de klarade av att förskjuta den samhälleliga solidariteten.Förskjutningen handlar om det som har varit själva kärnan i socialdemokratinsframgångar i Sverige, nämligen att vi har förmått arbetare,tjänstemän och arbetslösa att solidarisera sig kring de generella välfärdsfrågorna,med insikten om att välfärdssystemet i Sverige är bra för alla – utommöjligen för de allra rikaste.Det borgarna lyckades med var att få tjänstemän och i viss mån ocksåLO-medlemmarna att i stället vilja solidarisera sig med överklassen och deallra rikaste. Man lyckades få folket att ifrågasätta varför vi som jobbar ochgör rätt för oss ska betala för de lata, slöa bidragstagarna som bara utnyttjarsystemen.Vi socialdemokrater vet naturligtvis att det inte är så. De allra flesta iSverige vill inget annat hellre än att ha ett arbete. Vi vet att trygga människorvågar, och trygga människor vågar utan att behöva konkurrera med lågalöner och sämre villkor.Men här håller vi på att tappa mark. Det är här vi måste komma igen. Vi168 169

måste visa att jämlikhet och generell välfärd gynnar alla. Gör vi inte det är virökta som klassutjämnande parti som förbrukat möjligheten till ett jämliktSverige.Markus Blomberg, Skåne: Jag är 21 år och detta är första kongressinlägget.Som socialist och feminist finns det två områden som jag vill prata om.På partikongressen i Malmö 2005 varade integrationsdebatten inte ens entimme. Få ombud har här i talarstolen berört ämnet. Detta är inte en hållbarutveckling.På SSU:s storpolitiska helg debatterade vi vår politik inför sommarensSSU-kongress. Alaa Idris från Örebro är ansvarig för integrationsområdet iförbundet. Hon tog vårt politiska handlingsprogram och gjorde symbolisktslut med vår integrationspolitik. Sida för sida rev hon ur de kapitel som honvar ansvarig för. Vi måste ompröva, tänka nytt och tänka klart.Vi talar om nycklar till integration. Språket är en nyckel. Jobbet är ennyckel. Bostadspolitiken är en nyckel. Men dessa nycklar ger inte svaren.Svenskar med utländsk bakgrund får inte sina demokratiska rättigheter, trotsatt de har utbildning, arbetslivserfarenhet, möjligheter och idéer, kreativttänkande. Detta får de inte på grund av att arbetsmarknaden, bostadspolitikenoch skolan stänger ute dessa medborgare, med diskriminerande struktureroch rasism.Det finns inget utanförskap. Det finns ett samhälle och näringsliv somutanförhåller. Det handlar om klass och rasism, och om kampen för jämlikhetoch antidiskriminering. Det är vår nyckel.För mig som feminist ser jag också att mycket måste göras. Rätten tillheltid, sex timmars arbetsdag som ett mål. I ett decennium har vi talat omlika lön för lika arbete, under den tid jag har varit aktiv. I decennier har nigjort det, men vi har fortfarande inte uppnått målet. Det är inte värdigt oss.Jag ser som man, SSU:are och socialdemokrat att en av de stora rättvisereformernavi kommer att driva är individualiserad föräldraförsäkring. Detär en ideologisk och politiskt riktning. Vi ska inte sambeskatta. Vi ska inteskriva över a-kassa och andra allmänna försäkringar på våra livspartners.Här är det ett traditionstyngt arv som vi ska göra oss av med. Rättvisereform,jämlikhet – detta är socialdemokrati. Kom ihåg – SSU visar alltidvägen!Wanja Lundby-Wedin, verkställande utskottet: Jag vill som många andrabörja med att tacka Mona för ett helt fantastiskt tal. Det gick rysningar ikroppen och tårarna satt i ögonen – inte av sorg, utan för att det var stortoch mäktigt. Du lyfte så många frågor. Du hade ett sätt att tala till oss, sominkluderade oss alla här, och det kändes så skönt, Mona!Det var mycket du sade som var bra, så egentligen skulle man kunnaanvända sina två minuter till att berätta om det, men jag vill säga en sak somingen kan formulera bättre än du gjorde. Det du formulerade om bilden avhur våra barn och ungdomar har det tror jag att vi alla måste ta tag i, oavsettom vi har vår gärning i partiarbetet eller den fackliga rörelsen. Det är oerhörtviktigt. Inte minst viktig är också den internationella dimensionen, därjag tycker att det är jätteroligt att Jan och Margot får det uppdraget.Jag skulle helt kort vilja lyfta två saker. Du sade att vi ska präglas av lust,vilja och värderingar. På arbetslivets område tror jag att du uttryckte detungefär som så att arbete ska vara en rättighet, att delta efter förmåga skavara en skyldighet. Det tycker jag verkligen är värderingar, men något somär svårt att säga om vi inte kan ge möjligheter till alla – för då uppfattas detsom att vi ställer krav på varje individ som får stå där och känna frustrationöver att inte komma in när man knackar på dörren till arbetslivet.Därför är vårt ansvar, det politiska och även det fackliga ansvaret, attskapa förutsättningar för människor att verkligen komma in, att skapa enmöjlighet till omställning. Jag tror att det är nyckeln framöver, just vårförmåga till omställning. När jag själv vill det – lusten att gå vidare. Ochnär jag måste för att jag förlorar jobbet. Eller när jag ännu inte kanske harkommit in på arbetsmarknaden, för det är också en form av omställning.Det du sade om integrationen, om vårt arbete för ickediskriminering –om vi verkligen gör det på rätt sätt, blir ickediskriminering och ett ickediskriminerandearbetsliv och samhälle inte bara något som berör några fåutan något som berör alla. Då kan vi bli där som vi kanske är på jämställdhetensområde för världen utanför, vi kan bli ett föregångsland. Vi kan blien förebild, för vi kan skapa ett samhälle som är ickediskriminerande. Det ärnågot som vi verkligen måste göra tillsammans, och jag ser fram emot att fåjobba tillsammans med dig och alla andra i de här stora viktiga frågorna.Tack, och lycka till Mona!Marika Bjerstedt Hansen, Skåne: Det känns otroligt härligt att min förstapartikongress skulle bli så historisk. Vi har fått en kvinnlig partiledare. Jagvet det, och ni vet det, det var dags.Och det är dags för fler förändringar. Det är sant som Mona sade omjämställdhetsglasögonen. Har man väl fått på dem går det inte att ta av dem,för det handlar om ett perspektiv på livet, på samhället, på våra barn, påarbetsmarknaden. Vi måste se problemen som vi vet finns på ett nytt sätt.En jämställd arbetsmarknad handlar inte bara om löner och arbetstider. Dethandlar också om barnens frihet att tidigt i livet kunna välja inriktning påsina liv. Ifrågasätter vi ens i dag att alla leksaker som handlar om lek meddockor, det vill säga barns träning på föräldraskapet, packas i rosa kartongermed blommor på, och att all reklam som handlar om denna lek riktar sigendast till flickor? Ifrågasätter vi det?170 171

Mäns våld mot kvinnor pratas det mycket om just nu. Pratas. Dettamåste vara ett av våra allra äldsta samhällsproblem. Vi har haft gott omtid att lösa detta problem utan att lyckas. 200 000 svenska barn lever i dagmed våld i hemmet, ett våld som utövas av och mot personer som skulleerbjuda den grundläggande tryggheten. 200 000 svenska barn med våld ivardagsrummet varje kväll, eller väntan på det. Vem har ansvar för att brytadetta mönster? Får vi män att sluta slå kvinnor genom att inrätta fler kvinnojourer?Jag har inte svaren, men vi måste förändra vår syn på detta problem,eftersom vi inte hittills har lyckats lösa det. Naturligtvis finns det ingamotsättningar mellan fler kvinnojourer och andra åtgärder, men det räckerinte med det ena. Att leva med våld i hemmet innebär ett brott mot barnstrygghet som kanske aldrig helt kan återställas. För att påbörja en läkningsprocesskrävs att den förälder som har utövat misshandeln tar sitt ansvar ochpåbörjar en process mot förändring. Det händer inte för att kvinnan är påkvinnojouren – det tror jag att ni är överens med mig om.Tack för ordet, och välkommen som partiledare, Mona!Anna Johansson, Göteborg: Målet för socialdemokratin måste vara en hållbarutveckling – ekologiskt, socialt och ekonomiskt. De här tre perspektivenhör ihop och är varandras förutsättning. Den insikten behöver vi omsättai visioner och i politiska konkreta mål. En fundamental förutsättning föratt kunna förverkliga en hållbar utveckling är arbete åt alla. Men det räckerinte. Det måste också vara arbete med löner som går att leva på, en drägligarbetsmiljö och rimliga anställningsvillkor.Vi måste framöver bereda plats i arbetslivet också för dem som inteär 100-procentare, men vi måste också fundera på var de nya jobben skakomma. Vi måste sluta förhålla oss till ett gammalt borgerlig förslag omskatteavdrag för hushållsnära tjänster och i stället själva börja formulera enegen strategi. Hur vill vi att de nya jobben ska kunna växa fram i tjänstesektorn– både privat och offentligt? Vilka förutsättningar krävs för att de nyajobben ska kunna komma till? Hur fungerar de system vi i dag har för densektorn? Det här är sektorer med låg miljöpåverkan men höga arbetskraftskostnader.Är skattesystemet utformat på ett sätt som gynnar den sektorn?Kollektivavtalen, arbetsgivaravgifterna?Nu tycker jag att det är tid att vi i lugn och ro funderar på vilka mått ochsteg vi vill ta framöver och sluta diskutera borgarnas.Vi socialdemokrater tror inte att det går att bygga ett gott samhälle påklyftor och konkurrens. Den borgerliga regeringen slår nu in kilar mellangrupper i samhället och ökar misstron mot ”dom andra”. Detta är ett av deallra allvarligaste hoten mot ett socialdemokratiskt samhällsbygge. Vi haringet att vinna på att välja mellan om vi ska vända oss mot den ena eller denandra gruppen. Vår stora uppgift är att formulera ett nytt samhällskontraktsom binder samman grupper, där alla upplever sig som och är vinnare.Om systemen inte längre fungerar på ett sådant sätt att de bidrar till attförverkliga våra mål om allas lika rätt och värde, så måste vi ha kraften attockså utmana våra egna lösningar. Det tycker jag att vi kommer ha godaförutsättningar till efter ordförandevalet i går. Det känns jättespännande attfå vara med på den resa vi har framför oss i ett parti med lite nytt självförtroende.Lycka till, Mona!Helene Hellmark Knutsson, Stockholms län: I fredags kväll visades en väldigtbra film på SVT – Masdjävlar. Den filmen beskriver inte bara livet i Dalarnautan lika mycket livet i Stockholm och i Stockholmsregionen. Det är så. Jag,och jag tror både Wanja och Mona, vi tillhör en minoritet i Stockholm somär födda och uppväxta här i Stockholm. De flesta stockholmare är, precissom Mia i Masdjävlar, hitflyttade. De kommer någon annanstans ifrån.Vi vet ganska mycket om deras ursprung. Vi vet att de antingen genomutbildning, kanske genom våra regionala högskolor, har tagit sig till Stockholmoch arbetsmarknaden och till ett spännande jobb här. Det kan ocksåha varit så att de har tagit sig hit för att över huvud taget kunna få ett jobb.Det finns också de som har tagit sig hit genom tvång, genom flykt, för att dehar flytt undan krig och förföljelse från någon annan ort i vår värld.Vi kan de här berättelserna och vi vet ganska mycket om deras tidigare liv– i Dalarna, i Trollhättan, i Norrbotten. Vi vet också hur det ser ut i Irak ochvi vet varför vi nu tar emot så många flyktingar därifrån. Men hur mycketvet vi egentligen om deras liv i storstan och hur det ser ut i dag för dem?Hur vet vi om hur det är att oroa sig som högutbildad akademiker när manjobbar i ett privat tjänsteföretag och man oroar sig för om det ska omorganiseras,slimmas eller kanske till och med flyttas? Eller som ensamståendemamma som jobbar i ett stressigt vårdjobb, som försöker att få livspusslet attgå ihop?Hur vet vi hur det är att oro sig för om man ska klara att betala Sverigeshögsta boendekostnader eller om pendeltåget över huvud taget ska gå påmorgonen? Hur vet vi hur det är att vara flykting och inte ens veta om mankommer in på arbetsmarknaden och får ett jobb? Vet vi något om hur detkänns att oroa sig för hur barnen verkligen har det i skolan – om de får dekunskaper de behöver, eller vad tonåringen gör på fredag kväll och vad denråkar ut för? Vad vet vi egentligen om livet i storstan?Eller är det så att socialdemokraternas berättelse tar slut precis som iMasdjävlar, när Mia åker tillbaka till Stockholm och ni inte har någon idéeller berättelse om hur livet här ska kunna gå ihop och hur mycket man kännertill om det?Jag hoppas att vi ska få en berättelse som också inkluderar storstadslivet172 173

med alla dess problem, oro och stress, men också dess drömmar och hopp.Miguel Odhner, Bohuslän: Tack Mona och välkommen! Det var länge sedansom jag grät så mycket som denna helg. Vi behövde denna kongress, och duhar mitt, Kungälvs och Bohusläns varma stöd bakom dig!Två saker ska jag ta med mig upp i talarstolen från mina partivännerhemma i Kungälv. Den ena är Sverigedemokraterna, som tog en tom stol iKungälvs fullmäktige.Sverige är inte vaccinerat mot det här. Norge har det, Danmark har detoch Frankrike har det. Partivännerna önskar tre saker hemifrån. Det ena ärfakta. Det andra är konkreta förslag, och flera har nämnts här i talarstoleni dag, om språk, utbildning, arbete, boende. Det tredje är argument om attmångfald faktiskt är lönsamt.Fördomarna finns i vårt parti. Man måste lyssna, de är där, och vi måsteha bra material och prata om det.Jag blev väldigt glad när du pratade om att arbete är en rättighet och attdelta efter förmåga är en skyldighet. Det var tydligt, precis som Wanja sade– gör din plikt, kräv din rätt. Någon sade att vi inte kan återställa. Jag villinte att vi använder ordet återställa. Det är ett negativt ord, det är ett passivtord och det tillhör inte framtiden som vårt parti gör. Vi måste, när det gällertrygghetsförsäkringarna, där tillväxt och trygghet är varandras framgångsfaktorer,skapa en sammanhållen lösning.Partivännerna sade att man har förlorat förtroendet för pensionerna. Vifår det oranga kuvertet. Min fru sade: ”Vem har hittat på det här egentligen?”.En ung SSU:are sade: ”Jag litar inte på samhället när det gällerpensionerna.”.Då har vi arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen, föräldraförsäkringenkvar som är kittet du pratade om, Mona. Där måste vi bli betydligttydligare.I valrörelsen pratade vi om att vi får höja taket – men det är väl ingensom fattar vad det står för. Vi måste i stället prata om att nio av tio ska få ut80 procent. Vi ska ha inte bara Wanja här, vi måste ha Sture här, vi måsteha Anna här – TCO, SACO. Vi måste ha med företagarna i det vi ska skapasom är trygghet kontra tillväxt.Det behövs en kommission för det nya och goda arbetet, med försäkringarna,arbetsrätten och arbetsmiljön.Joakim Pohlman, Kronoberg: I går pratade vi om nödvändigheten av merpengar till infrastruktur. Flera har i dag pratat om energi, hur vi ska få mermiljövänlig energi, hur vi ska få fler att jobba med energibesparing. I södraSverige har vi sparat mycket energi de senaste åren – för långa tider har viinte haft någon.I går när jag ringde hem var det strömlöst i Kronoberg och södra Sverige,igen. Det räcker numera med att Väder-Tone på TV4 säger att det ska blåsaför att strömmen ska försvinna! Vi görs mer och mer beroende av fungerandeel- och telefonnät. Vi använder det till allt möjligt; myndigheterna villatt vi ska använda nätet mer och mer. Då krävs det att vi har en fungerandeelförsörjning. Men bägge de fasta näten vi har är undermåliga.Riksdagen har stiftat lagar som ska sätta press på elbolagen att de skasäkra sina nät. Men bolagen kommer aldrig att göra mer än de precisbehöver. Jag tycker att det är dags att vi funderar inom partiet om det inteär dags att staten också ska ta ansvaret för hela el- och telenätet. Om vi intefår säkra nät snart måste det snart bli tillåtet för oss att ha mer bensin ochdiesel hemma än lagen i dag säger, för vi måste kunna klara oss med våraegna elverk.Kongressdeltagare, det är dags att medborgarna får en fungerande el ochtelefoni. Att ha fungerande el och telefoni måste vara en rättighet för alla idetta land. Det är dags att staten tar över ansvaret för ledningsnätet.Åsa Karlsson, Kronoberg: Jag kommer också från Kronobergs län. Jag bor iVäxjö, men jag är en sådan där utböling, som man blir när man flyttar tillsådana län. Jag kommer från Västkusten, och det kommer man göra helalivet!Oavsett detta har jag hamnat mitt i Småland, och Joakim förklarade detså bra – då hamnar man mitt i skogen. Men det händer faktiskt mycket iVäxjö, bland annat när det gäller byggande och bostadsbyggnation. Växjöär en av de platser där man har byggt mest, efter storstäderna, och det är vigivetvis mycket stolta över. Nu blir det väl inte så mycket mer av det, efterslopade investeringsstöd och räntebidrag, men några plattor hann vi gjutainnan så lite byggande har vi kvar.Vi bygger i trä och det beror inte bara på att vi slipper hugga ner träden– för de är redan nedblåsta. Det beror också på att vi tycker att det är bra.Vi måste lyfta miljömässigt byggande och drömma lite högre i hur vi vill attframtidens allmännytta ska se ut. Jag tror att det är just i trähus, i passivhus,i stora visioner som handlar om miljömässigt byggande där vi ska ha encentral plats.Jag vet att det måste vara allmännyttan som är drivande i det här. Självklartär det som så att allmännyttans största ansvar, vårt största ansvar, är attalla ska ha någonstans att bo. Men det är inte så lätt om man bor någonstansdär man inte har råd att bo kvar för att driftkostnaderna blir för höga. Justdärför är energibyggande, passivhus och träbyggnation så oerhört viktigt.Jag tittar på dig, Mona, och tänker att du håller nog med. Så därförtänkte jag att när du blir statsminister 2010 så kanske det vore en idé attlägga ett nationellt centrum för träbyggnation i Växjö? Det är bara en tanke.174 175

Vi har träden och de ligger redan på marken. Vi har ett bra samarbete ochhögtflygande idéer så det borde kunna funka!Karl Petersen, Norrbotten: Jag kommer från det vackra Norrbotten, men nuska jag säga något vackert om Malmö. Det finaste som finns är Öresundsbron.Då kan man ta vägen över till Själland, och så småningom landar mannere i Europa. Det är vackert. Tack för Öresundsbron!Jag vill säga något vackert om Stockholm också, för det är viktigt att vihar en fin storstad i detta land. Det som är riktigt bra med Stockholm äratt här har vi en internationell flygplats. Från den kan man ta sig ut till helavärlden. Tack för Arlanda, kära stockholmare!Och så ska jag säga något om Göteborg. Tack, Göteborg för Göteborgshamn. Den har vi i Sverige alla glädje av.Kan man ta sig över bron till Malmö, kan man ta sig via sjöfarten tillhamnen till Göteborg eller kan man flyga till Arlanda – då kan man faktisktta sig vidare till vackra Norrbotten. Så fungerar ett land som håller ihop.Jag vill från Norrbottensdelegationen hälsa till alla er och säga att när vinu idogt slåss för våra möjligheter i denna region, som ligger långt bort frånstora befolkningscentra, så gör vi det tillsammans med er. Vi gillar era broar,vi gillar era flygplatser, vi tycker om era hamnar. Om ni också skulle tyckaom Norrbottniabanan, så blir jag glad!Jag vill säga en sak till. Det finns en stor likhet mellan norrbottningarnaoch skåningarna. De bygger ut sina naturresurser. Ett exempel är Skåne ochjordbrukspolitiken. Tetra Pak finns över hela världen och det var Rausing iLund som kom på det. Från Norrbotten, från Kirunagruvan – pelleten somär världens bästa. Skåne och Norrbotten håller ihop!Karin Renblad, Jönköpings län: Jag vill börja med att gratulera vår nuvarandepartiordförande och tacka för ett mycket inspirerande tal, där du pekade påvikten av mer socialdemokratisk politik, mer rättvisa, mer jämlikhet och omatt återta frihetsdiskussionen.Att bygga ett samhälle handlar ju just om värderingar och om ekonomiskaintressen, där olika verktyg ger olika sociala konsekvenser, vilkethögern vet. Högern gör nu en oerhörd attack på vårt välfärdssystem, där deoch kapitalet visar sina tydliga intressen. Det handlar om systemskifte påalla områden. Många har talats om här, men jag vill också säga något när detgäller den offentliga sektorn, hälso- och sjukvården samt äldreomsorgen.Högerns attack här måste vi ta på stort allvar. Givetvis måste vi kritiseravåra system, men högerns lösningar kan inte vara våra lösningar. Vi har storautmaningar framför oss. Allt fler kommer att behöva vård och omsorg. Dåkan man inte husera med skattemedel hur som helst. Då kan inte direktörerfå möjlighet att ta ut vilka löner som helst eller styrelser ta ut vilka arvodensom helst. Detta gynnar heller inte arbete.I stället för att tala om skattesänkningar privatiserar man i dag våra skattemedel.Det är pengar som skulle kunna genererat mer vård och omsorg,men som i stället plockas ut ur systemet. Självklart har det betydelse vemsom bedriver vård och omsorg. Hade de inte haft någon betydelse hade intehögern gjort en så stor fråga av detta. De vill ha mer marknad och mindrepolitik – och mindre politik innebär mindre socialdemokratisk politik.Jag tror på politiken och på ett samhälle för alla. Jag tror att det är nödvändigtatt ha möjligheten att både kunna kontrollera och ha inflytande ochinsyn över det som sker. Jag tror också på frihet, rättvisa och jämlikhet, ochjag hoppas vi tillsammans ska kunna ta strid mot den attack som pågår.Urban Granström, Södermanland: Som sörmlänning borde jag väl egentligensäga något om Ostlänken. Jag tänkte inte göra det, men nu har jag åtminstonenämnt den, med tanke på vad Karl sade.Visionen om en framtida arbetsmarknad byggd på socialdemokratiskavärderingar tycker jag börjar i utbildningen. En av de största paradoxernai den borgerliga regeringens utbildningspolitik är att man, när vi vet attarbetsmarknaden kommer att ställa allt större krav i framtiden, sänkerambitionsnivån för våra ungdomar på gymnasiet. Den som bäst kan klara avkraven på en föränderlig arbetsmarknad är den som har en stabil grund attstå på, och den grunden tänker man försämra.Vår vision om arbetsmarknaden måste vara en vision som vilar på ettfundament och ett utbildningssystem där vi hela tiden strävar efter att förbättraden generella utbildningsnivån och där allas chanser är lika. Det är envision som självklart bygger på det livslånga lärandet som många har pratatom. Men det bygger också på en vision där vi måste föra in det bildningsochfolkbildningsideal som är så djupt rotat i arbetarrörelsen. Vi måste i vårvision om utbildning också bestrida den borgerliga regeringens instrumentellasyn på utbildning, där man frågar sig vilken nytta vi har av att någonsom ska bli byggnadsarbetare, hantverkare eller barnsköterska läser svenska,engelska eller samhällskunskap på gymnasiet.Det här visar tydligt på skillnaden mellan en visionär socialdemokratiskutbildningspolitik och en stel och bakåtsträvande borgerlig. Det är självklartatt vår utbildning bygger på bildnings- och folkbildningsideal och demokratiskavärderingar, och måste ge alla möjligheter att oavsett yrkesval vara enengagerad och insatt samhällsmedborgare. Då ställer man inte frågan vilkennytta det har att man läser svenska eller samhällskunskap på gymnasiet.Man ställer inte frågan vilken nytta det gör att vi satsar pengar på att höjaden generella utbildningsnivån.Det är självklart att vår vision om utbildning vilar på två ben. Det ena äratt förbereda oss och ge oss en god grund för ett föränderligt yrkesliv. Det176 177

andra är att förbereda oss för ett långt och rikt liv som engagerande samhällsmedborgare,med möjlighet att påverka och styra våra egna liv.Roland Palmqvist, Skåne: Den här kongressen blir ett avstamp för en omställningav hela Sverige, egentligen, för att klara de framtida utmaningarna.Klimatpolitiken blir den i särklass viktigaste. Det har varit många inlägg häri dag, många förslag för att vi ska komma igång med kraftfulla insatser.Min förhoppning är dock att det här inte ska stanna vid program.Forskningsprogram och andra program som bara stannar på papperet ochinte kommer någonstans, med en förhoppning om att vi ska vidta åtgärder,kanske inte nu utan kanske om ett antal år framåt i tiden, när vi vet mer.Jag tycker att staten har en oerhört drivande roll i detta. Låt oss lära frånhistorien och gammal känd socialdemokratisk politik.För att klara omställningen måste staten gå in och vara beställare. Vi hargoda erfarenheter tidigare av när staten går in och beställer olika systemoch är teknikdrivande. Låt oss ta tillvara på våra erfarenheter från förr närstaten agerade stor beställare. Ett exempel skull också kunna vara att maninrättar omställningsfonder – fonder där man kan söka projektpengar så attman med teknik som ligger framme i dag åtminstone kan komma igång ochtesta.Jag skulle gärna se att det ganska snabbt kommer till, för nu är detfaktiskt inte bara ord det gäller, utan det måste vara mycket verkstad årenframöver. Forskarna varnar redan. Vi måste sätta igång redan nu med denteknik vi känner till i dag, vi kan inte vänta i 25 år med ytterligare åtgärder.Sven Britton, Stockholm: Jag känner en tacksamhet inför de insatser somvår avgångne partiledare har gjort för vårt parti och för vårt land. Jag kännerglädje och förväntan inför Mona Sahlins ankomst – inte minst efter hennesinsatser både i går och i dag.Men jag känner förskräckelse inför den självsäkra besvärjelse som såmånga talare har demonstrerat här genom att försäkra sig om att vi vinnervalet 2010. Det kanske vi gör, men då krävs det enastående insatser. Här harvi att göra med en motståndare försåtligare än någon annan jag har varitmed om. Vi kan inte lita på att Carl Bildt kommer att göra jobbet åt oss.Han kommer att vara behjälplig men det krävs insatser av helt annat slag.Av de högerledare jag har mött under mitt politiska liv – det har varitsocialliberala sådana som Gunnar Heckscher och Jarl Hjalmarsson, mer utstuderadeskattesänkare som Bo Lundgren och Yngve Holmberg, stockkonservativasom Gösta Bohman, populister som Ulf Adelsohn och nyliberalersom Carl Bildt.Men nu har vi en motståndare som har intagit våra positioner utan attuppge sina egna. Bakom den kulissen förs nu en borgerlig politik som ärvulgärare än någon jag har upplevt tidigare. Det här är en mycket farlig situationoch vi ska inte underskatta förpackningens betydelse. Jämför bara PärNuder och Anders Borg så förstår ni vad jag menar – det är sales promotion!Men vi har också fått nya chanser. Vi har fått nya chanser att nå människorshjärtan, och det gäller även i ”mörkrets hjärta”, som vi Östermalmssossarkallar Karlaplan. Vi har fått möjligheter att nå människors hjärtan medfrågor som: Är det verkligen riktigt att ta från de sjuka och ge till de friska?Är det riktigt att ta från de arbetslösa och ge till dem som har arbete?Sådant förstås folk. Det finns betydligt många fler människor medhjärtan än man kan tro, även på Karlaplan. Kanske är tiden nu mogen fören ny politisk slogan, som jag försökte med redan i Sundsvall? Det kanskeär moget nu att lansera tanken: ”Andlig tillväxt och materiell besinning”.Smaka på den.Rainor Melander, Västernorrland: Apropå den som sade att Mona är föddi Stockholm tänkte jag bara säga att vi från mitt län är lika ödmjuka somgenerösa, så lät vi stockholmarna få Mona redan tidigt från Sollefteå!Jag hade egentligen inte tänkt slösa kongressens tid med ett inlägg, mennär de ringde från PRO och s-föreningen hemma i Väja så fick jag ju görasom de sade. Det jag tänkte tala om är de statligt ägda bolagen.En gång i tiden krävde vi att alla produktionsmedel skulle vara i samhälletsägo; vi har eventuellt justerat det målet lite grann. Men vi har i dagfaktiskt några statligt ägda bolag, och det tror jag att vi ska ha av flera anledningar.Som ett exempel kan vi nämna Vattenfall. På flera kongresser harvi sagt att Sverige ska ha de bästa villkoren för basindustrin. Det viktigasteverktyget för att uppnå det är att behålla Vattenfall i statlig ägo. Statligt ägdabolag kan också tjäna som goda exempel för de privata på hur bra arbetsgivareska vara och i vilken mån arvoden och bonusprogram bör användas.De statliga bolagen genererar stora vinster till ägaren. Så har det intealltid varit. När näringslivet lyckades köra banknäringen i botten passade detväldigt bra med samhällets pengar och räddade flera banker. De bankernakan i dag också användas för att i samhällets intresse styra räntebildningarna.Den här högerregeringen vill, liksom de tidigare, sälja ut vår egendom.Vi kan inte acceptera det. Stöd SSU:s krav på en folkomröstning omförsäljningen av våra bolag och skriv på protestlistorna från Väja PRO ochs-förening!Torbjörn Lidberg, Norrbotten: Det är enormt angeläget att vi nu gör allt vikan för att minska utsläppen från trafiken. Vi är alla medvetna om att det ärdiesel- och bensinmotorerna som står för de största miljöfarliga utsläppen.Redan 1988, i det så kallade miljövalet som vi kanske kommer ihåg mest förmed de döda sälarna, gav Ingvar Carlssons regering SJ i uppdrag att göra178 179

något för att få upp mer tungt gods på järnväg. Ett initiativ då var att tittapå om man kunde göra som tyskarna – köra långtradare på järnväg genomSverige.Man genomförde ett projekt mellan Uddevalla och Malmö, som tyvärrinte bidrog till något ytterligare när det gäller det.Sedan skulle man utreda om man kunde börja köra från Haparanda nertill Ystad och från Malmö till Narvik. Tyvärr försvann det förslaget ochinitiativet när SJ blev bolagiserat.Vi vet att det går minst 60 000-70 000 långtradare transit genom Sverige.Något måste vi göra. Ett säkert sätt att få bort 30 000-40 000 lång tradarefrån att köra de här 150 milen är faktiskt att köra upp dem på tåg, på såkallad rullande landsväg. Det är mitt inlägg i miljödebatten – ta uppförslaget igen!Ordförande: Jörgen LinderHannah Bergstedt, Norrbotten: Det finns en risk att jag blir den förstanorrbottningen som omtalas som att jag pratar för fort; det här är mitt förstainlägg på en partikongress. Jag heter Hannah och jag kommer från det rödaoch ödmjuka Norrbotten, med egen majoritet i 7 av 14 kommuner och socialdemokratisktstyre i 12 av dem. Men det jag har att säga handlar om helaSverige. Det handlar om våra ungdomar.När jag för några år sedan skrev en motion till en distriktskongress iNorrbotten, så handlade den om varningsmärkning av retuscherad reklam.Då kunde jag faktiskt inte i min vildaste fantasi tänka mig att den i någonform skulle behandlas av riksdagen. När jag för några veckor sedan besökteriksdagen för att hälsa på i civilutskottet, där jag till hösten ska ersätta, så lågfaktiskt frågan på bordet.Motionen var egentligen en signal för att visa vad konsumtionssamhälletutsätter oss för. Ouppnåeliga ideal som vi inte kan uppnå ens en gång medgod kosthållning och motion. Unga människor i dag ska vara så otroligtmycket och möjligheterna är många. Informationen är obegränsad. Mitt idet här saknar vi tid till eftertanke och mod att prioritera.Sjukskrivningarna för psykisk ohälsa ökar bland unga. Vi matas medidealbilder och livsstilar och råd om hur vi ska se ut. Men ingenstans nås viav budskapet: ”Du är bra som du är. Ta dig tid och fundera på vem du är ochvad du vill.”Vi som rörelse måste fundera över hur, när och var i samhället vi ska fåden här tiden och hur vi ska få ut budskapet. Människor behöver tid ochtilltro till sig själva. Vi måste minska våra måsten, för egentligen finns detbara två måsten – man måste dö och man måste välja.Hur ger vi våra unga modet att välja? För när man vågar välja utifrån sigsjälv, och när man upptäcker att det man gör och det man tycker faktisktpåverkar den samtid som vi befinner oss i och vår framtid, så finns en godförutsättning för god hälsa och stark framtidstro. Detta vill jag att vi somrörelse ska ge våra unga.Den här helgen har varit historisk, men för mig är det viktigaste att denhar gett lust och längtan att föra ut den socialdemokratiska politiken – ut ivarje nerv. Inga döda fingertoppar! Känner ni lusten, partikamrater?Margaret Swande, Västerbotten: Jag vill först tacka Vindelns, Bjurholms ochRobertsfors arbetarekommuner för att jag har fått chansen att vara här. Dethar varit jättetrevligt!Nu när stora Norrland är på gång – med forskning, det är vi som harguldet, vi är bra på design, vi är bra på det mesta – så tar vi oss inte in ochvi tar oss nästan inte ut. Jag skulle ha behövt Norrbottniabanan i går. Vibehöver den för att frakta våra rikedomar ut i världen och jag skulle fort viljakunna ta mig till Piteå och Luleå, och jag skulle fort vilja kunna ta mig fråndet lilla Ånäset där jag bor till Umeå.Vi skulle också behöva en ”Tvärbottniabana” – vi behöver en bro mellanUmeå och Vasa och vi behöver en jättebra väg ut till Mo i Rana, för att varauppkopplade. Nu kommer Ryssland och nu kommer Kina och vill ta sig uttill Atlanten. Där står vi och kan inte ta emot dem, för vi har jättemycketvatten emellan och en jättedålig väg till Mo i Rana.Jag vill också hälsa till Mona från Västerbotten: Lycka till, behöver duhjälp, så är det bara att du hör av dig!Elin Tjärnström, Södermanland: Min första kongress, mitt första tal! Vi harmånga barn och ungdomar i dag i vårt samhälle som mår dåligt och som ärutsatta på många olika sätt. Innan jul var min grannkommun med om någothemskt – tre 13-åringar valde att ta sina liv. Varför vet man inte, men demådde kanske dåligt. Det finns många ideella föreningar som jobbar medbarn och ungdomar och som möter dem som har det svårt och mår dåligt.En sådan förening är socialdemokraternas egen barn- och ungdomsorganisationUnga Örnar. Vi möter många barn och ungdomar som mår dåligt.Jag vill bara säga att vi ställer gärna upp som bollplank när vi sedan skadiskutera barn och deras frågor och hur de ser på sin situation i dagens samhälle.Kom till oss, vi vill gärna vara med och arbeta med er i de frågorna.Jag vill också bjuda in er till vår kongress i augusti. Kommer ni dit, såkommer ni att få träffa massor med barn och ungdomar som kommer att ståi talarstolen, precis som jag gör – det är skitkul!Marita Ulvskog, partisekreterare: Kära vänner och kamrater. Först av allt –tack för en mycket spännande och minst sagt heltäckande debatt. Vi vet alla180 181

att anledningen till att vi har kallat in till just denna extra kongress nu är attvi skulle byta partiordförande. Det har vi nu gjort. Men vi kan inte träffasoch göra något sådant utan att också prata politik, vilket vi nu har gjortunder ett antal timmar.Många har varit uppe i talarstolen, och vi hade försökt att strukturera dethär lite, genom att skicka ut det tunna häftet med inspirationstexter på tvåområden – jobb och miljö, som är självklara frågor för oss. Sedan har allakloka kongressdeltagare och ombud naturligtvis valt att prata om jobb ochväldigt mycket om miljö; nästan hälften av inläggen är miljöinlägg. Jag troratt det egentligen är det riktigt stora genombrottet.Det är inte bara Wanja som har talat om att fackföreningsrörelsen måstebli bättre när det gäller miljön. Vi pratar inte längre om det utan vi redovisarresultat av vad vi faktiskt har gjort. Jag tror att det var ett viktigt genombrottpå en socialdemokratisk kongress. Vi pratar om miljö på allvar, och vi pratarutifrån egna erfarenheter och resultat.Många har också talat om det man själv är mest upptagen av just nu, ochså ska det vara på socialdemokratiska kongresser. Man ska tycka att det ärmeningsfullt att dela med sig till alla andra här av den oro eller de idéer manbär på. Det har varit väldigt, väldigt bra.Sedan finns det väldigt stora förväntningar – på Mona och på partiet,alltså både på jaget och på laget. Det har handlat om allt från stora infrastruktursatsningartill trygghetssystemen, jämlikheten, rättvisan, solidariteten,det internationella. Det har varit sådant som handlar EU, om klassamhället,om tjänstesektorn, om småföretagsamheten.Vi ska naturligtvis infria alla dessa förväntningar, det ska vi. För så är detockså med socialdemokratiska kongresser: Man ska ha höga förväntningar,inte bara på det vi diskuterar utan också på vår förmåga att realisera det vipratar om.”Vad händer nu?”, har många frågat. Det som händer nu är att diskussionsprotokolletfrån kongressen blir partistyrelsens bibel, eller åtminstonekatekes. Vad vi ska göra nu framöver är att med denna diskussion som grundforma olika typer av arbetsgrupper, rådslagsgrupper, minitankesmedjor,referensgrupper. Sedan ska vi forma politik och komma tillbaka till nästaordinarie kongress.Det innebär inte att vi inte kommer att forma politik på vägen fram tillkongressen; ibland måste vi ju reagera väldigt snabbt. Men det som handlarom den längre sikten – där är det denna diskussion tillsammans med deriktlinjer som vi har beslutat om på tidigare kongresser som vi ska göra ettvalprogram på så småningom, som vi sedan ska vinna 2010 års val på.Det har varit väldigt spännande att lyssna. Vilken bredd vi har och vilkenspets vi har – tack alla!Tjänstgörande kongressordförande: Tack, Marita, och framför allt – tack alla nisom har gjort inlägg under debatten. Vi är väldigt imponerade över hur välförberedda och välstrukturerade ombuden har varit under diskussionen. Detfår bli en bra signal inför kommande partikongresser, att ha lika stor skärpa idebatterna. Vi är alldeles övertygade om att det kommer att bli så.Därmed är den allmänpolitiska debatten slut, och som Marita sade såkommer den att tjäna som underlag för partistyrelsens fortsatta aktivitetermed att lägga upp politiken framöver. Det blir viktigt!BeslutKongressen beslöt:attuppdra åt partistyrelsen att lägga de protokollförda debattinläggen tillgrund för sitt fortsatta arbete inför den ordinarie partikongressen år2009.Dagordningens punkt 9Kongressens avslutningMona Sahlin, partiordförande: Jag skulle vilja börja med att be er att applåderaalla dem som har jobbat med den här fantastiska kongressen – sekretariatet,det är vårt fantastiska presidie, som inte ens har haft sönder någonklubba den här gången, städpersonalen som har plockat upp efter oss vad viän har hittat på, alla frivilliga dörrvakter som har jobbat och hjälpt till!Som en symbol för alla dem skulle jag vilja ge blommor till vår stora lillakongressgeneral Caroline Waldheim, som får symbolisera alla dem som påpartistyrelseexpeditionen och överallt annat har jobbat med kongressen. Dubörjar bli ett riktigt proffs på det här med kongresser, det märks!Jag har hållit mitt tal, jag ska inte hålla något längre tal nu, men jag villändå säga några ord som avslutning på den här fantastiska kongressen. Detbrukar man alltid säga, och det är alltid fantastiska kongresser.Det här har också varit en sådan, men det har inte varit en kongress i radenav alla andra. Och det har inte någon annan kongress före den här hellervarit. Men den har varit annorlunda på många sätt.Vi har inte behandlat motioner, precis som har sagts. Det är inga nyastora omvälvande program som kongressen har fattat beslut om. Men denhär kongressen har verkligen varit en nystart, ett avstamp, en signal om attnu ska vi ut och jobba. Nu är det allvar.Den har också präglats av något som har drabbat mitt hjärta väldigt djupt– ett sådant självförtroende och sug efter att trots valförlusten vara stolt över182 183

att vara socialdemokrat. För mig symboliseras det så mycket av Elin somvar uppe allra sist och fullständigt tjöt av lycka att få stå här i talarstolen förförsta gången. Elin tar jag med mig härifrån – precis så ska vi känna!Om det är mycket som har varit nytt på den här kongressen, så bestårinte det nya av att vi har satt upp nya mål för socialdemokratin. De målsom vi redan har, de värderingar som vi bär på om frihet, om jämlikhet, omsolidaritet – de är verkligen precis lika moderna och lika behövda som denågonsin har varit förr.Det vi ska göra nu är att gå ut och använda de kommande minuterna,timmarna, dagarna, veckorna, månaderna och så småningom åren, till attdiskutera, till att debattera, till att pröva nytt och pröva om, och så småningomformulera. När vi gör det är det aktivt folkrörelsearbete när det är sombäst, eller kalla det socialdemokratin när vi är som allra, allra bäst.Med allt detta i bagaget ska vi så småningom utveckla en politik föratt försöka vinna valet 2010 och sedan regera Sverige. Kanske är det ännubättre att säga förändra Sverige, för det behövs förändring, som förändringalltid tidigare har behövts.Det finns ett uttryck som heter: ”Det blir inte som det var förr, och detblev det inte förr heller!” Det har alltid behövs förändringar, men den härgången krävs det något extra av vårt parti och av vår rörelse.Jag känner mig säker på att vi har fantastiska möjligheter nu att lyckasmed detta, om vi bara fortsätter den känsla som vi bär med oss här och nu,tillsammans, vi, vårt uppdrag, vårt parti.Den här helgens kongress har, trots att den inte har fattat beslut efterbeslut med långa propositionsordningar, skickat ganska många viktiga budskap.De kan vara några av dem jag säger nu.Till alla Sveriges socialdemokrater säger den här kongressen: Det här ärinte slutet på något gammalt utan början på något nytt. Tillsammans ska vinu ta krafttag för att stärka vårt parti och förnya politiken.Till dig som är socialdemokrat men som ännu inte är medlem säger denhär kongressen verkligen: Kom med, du också. Du behövs mer än någonsin,när vi nu ska utveckla en ny politik med sikte på nästa val!Till dig som är arbetslös eller förstår att också du kan bli det, säger denhär kongressen: Vi tänker fortsätta slåss för en bra a-kassa, en stark arbetsmarknadspolitikoch för fler nya jobb, både i privat och i offentlig sektor.Kom med oss i det jobbet!Till dig som är småföretagare säger den här kongressen: Vi ser er. Upptäckoss!Till dig som är äldre, säger den här kongressen: För oss socialdemokraterär trygghet på ålderns höst viktigare än stora skattesänkningar. Hjälp ossmed nya idéer om hur vi kan fortsätta utveckla en politik för alla äldre i vårtland.Till landets fackliga organisationer har den här kongressen verkligen sagt:Sverige har utvecklats genom facklig-politisk samverkan, inte trots det. Påden grunden går vi nu vidare. Vi tar gemensam strid mot dem som attackerarkollektivavtal och dem som vill försämra a-kassan. Tillsammans utgörvi inte bara en motståndsrörelse mot ökade klyftor utan en konstruktiv kraftför ett Sverige där alla är med.Till Göran har vi redan sagt tack för de här åren. Vi syns igen i arbetetför det gröna folkhemmet.Till alla som är oroliga för vårt klimat har verkligen den här kongressensagt: De här frågorna är överlevnadsfrågor för vårt parti och för hela mänskligheten.Inget av det vi hittills har gjort har varit tillräckligt. Inget av det vihittills gjort har kommit tillräckligt snabbt. Nu tar vi vårt ansvar ännu mer.Driv på. Ställ krav. Var med oss.Till alla Sveriges kvinnor säger kongressen: Vi menar allvar för vi är intekristdemokrater. För oss är inte jämställdhet något påklistrat eller någotkosmetiskt – hur mycket mascara jag än tycker om! Varje beslut, varje insatsska präglas av jämställdhet. Det gäller hela vägen från hur arbetsmarknadenfungerar, hur löner sätts, till hur föräldraförsäkringen tas ut och fram till hursjukvården är organiserad.Till hela svenska folket säger den här kongressen: Visst, vi socialdemokraterär nedslagna av att vi nu är ett oppositionsparti, men vi må varanedslagna – men vi är inte slagna! Vi tänker försöka att komma igen. Dethar socialdemokratin alltid gjort och vi kan göra det igen. Senast nästa val ärvi tillbaka med en politik som vi hoppas ska vinna väljarnas förtroende i detvalet, och därmed också kunna förändra vårt land. Säg inte ”När Mona blirstatsminister”. Säg ”Så kan det bli – om vi får tillbaka tillit och förtroendeför socialdemokratin.” Det budskapet har den här kongressen skickat.Nu börjar vi, i verkställande utskottet och partistyrelsen, i veckan somkommer med det som Marita sammanfattade. Vi börjar jobba med alla deinlägg, idéer och tankar som har kommit här. Vi startar då också arbetetmed våra rådslag inför framtiden.Jag vill helt enkelt nu säga tack för den här kongressen. Vi ses absolut pånästa. Hej då!AvslutningKongressen avslutades klockan 13.39.184 185

socialdemokraterna.se