AR.KIV SAMHÄLLE · OCH FORSKNING - Visa filer

V åra centrala provinsarkivytterligare effektivisera arbetet för en rationell arkivvård inomden sektor, där landsarkiven sedan gammalt är väl etablerade.Många gånger kunde det nog också kännas skönt att slippa medansvaretför vad som sker med de enskilda och de kommunalaarkiven. En utveckling efter den linjen skulle också ha den fördelen,att man slapp fundera särskilt mycket över landsarkivdistriktenoch deras utformning. De bör då, som Britt Hedberghävdat i förra numret av denna tidskrift, behållas stora. Det måsteur statlig synpunkt vara det mest ekonomiska och vållar deminsta bekymren när det gäller byggnadsfrågorna. 2En framtid som denna för landsarkiven är dock inte vadman hittills strävat efter inom svenskt arkivväsen. 3 Skälet härtillär ganska uppenbart. Det har inte funnits någon annan organisation,som kunnat axla ansvaret för de icke statliga arkiven i sinhelhet. Det är väl heller inte direkt önskvärt, att en eller flerasådana växer fram. Ett enhetligt grepp över hela vårt skriftligakulturarv måste ur de flesta synpunkter vara att föredra. Landsarkivenbör därför även i framtiden ha det övergripande ansvaretför all arkivvård inom sina distrikt. För detta krävs emellertid ettmera organiserat samarbete mellan stat, kommuner och eventuelltäven andra huvudmän för arkiv, än vad som finns idag. Hur dettasamarbete skall utformas kan givetvis vara föremål för diskussion.En näraliggande tanke är emellertid, att stat och kommunerbildar en gemensam organisation med gemensamma centrala depåer.Denna tanke har ventilerats då och då i olika sammanhang.Den berördes bl. a. i Britt Hedbergs ovan omnämnda artikel.Hon avfärdar den emellertid med den motiveringen, att en sådanorganisation inte kan få en över hela riket enhetlig karaktär.Med särskilt eftertryck framhåller hon, att om ett samgåendelikväl kommer till stånd, bör det inte få föranleda någon delningav distrikten utan tvärtom en utbyggnad av de nuvarande storalandsarkiven.Största möjliga enhetlighet i arbetet är naturligtvis något manalltid bör sträva efter. Frågan är emellertid, om det inte är olikaslag av större eller mindre enhetlighet vi har att välja mellan.Avses därmed t. ex. likformig lagstiftning för all arkivvård kandetta verka förkvävande på alla försök att få enhetliga riktlinjerför förvaringen av vårt skriftliga kulturarv i dess helhet. De nuvarandestora distrikten blir också ett hinder för dessa strävanden.Det finns flera skäl till det. Ett är av ekonomisk art. Sam-2Britt Hedberg: Landsarkiven - släktforskningsinstitut eller informationsbehandlare.Arkiv, samhälle och forskning nr 18 (1976) s. 43.3Jmf. t. ex. bil. 11 till RA:s petita för budgetåret 1971/72, "PM ang.landsarkivens uppgifter och organisation", s. 8 f.59