AR.KIV SAMHÄLLE · OCH FORSKNING - Visa filer

V åra centrala provinsarkivA v förste arkivarie Lars Rumar, VadstenaNär man i slutet av förra århundradet diskuterade frågan ominrättandet av landsarkiv omtalade man dem som "centrala provinsarkiv".1Tanken var, att de skulle fungera som regionaladepåer för det skriftliga kulturarvet i en landsdel. I huvudsakavsågs då endast de statliga arkiven. Vid denna tid, då kommunernaännu var unga och organisationsväsendet föga utbyggt, vardetta också tämligen självklart. De statliga arkiven innehöllovedersägligen det viktigaste historiska källmaterialet, och arkivväsendetvar den gången,. mer än vad fallet är idag, inriktat påatt tjäna först och främst den historiska forskningen, särskilt denpersonhistoriska. ·Idag är detta förändrat. Kommuner och landsting börjar haen gammal historia. De har efterhand anförtrotts allt fler ochviktigare samhällsfunktioner. Organisationsväsendet har fått enbetydelse i samhällsutvecklingen, som man vid sekelskiftet knappastkunde drömma om. Genom det privata näringslivets snabbautveckling har den ekonomiska strukturen i vårt land i grundenförändrats. För forskningen är det därför inte längre huvudsakligende statliga arkiven, som är av intresse. Kunskapen om vårtid måste i lika hög grad bygga på de kommunala och de enskildaarkiven.Landsarkiven har genom denna utveckling försatts i något aven konfliktsituation. De är alltjämt i första hand den statliga förvaltningensarkivmyndigheter och arkivdepåer. Samtidigt har deemellertid känt - och även ålagts - ett stort ansvar för dekommunala och enskilda arkiven. Det kan heller inte råda någottvivel om att landsarkiven gjort stora - fastän ibland förbisedda- insatser för att initiera och organisera den arkivvård, som nufinns hos kommuner, landsting, organisationer och näringsliv.Några "centrala provinsarkiv" i den meningen, att de fungerarsom depåer för hela det skriftliga kulturarvet i en bygd har dedock inte blivit. Däremot har det inom landsarkivdistrikten vuxitfram en rik flora av andra institutioner för förvaring och vårdav de icke statliga arkiven. Kommuner och landsting har givetvissina egna depåer. Vi börjar få särskilda folkrörelsearkiv och påsina håll även andra typer av arkiv med länet som bas. Lite påtvären av alla linjer har vi hembygdsföreningar, museer, bibliotekm. fl., som samlar in arkivalier, ej sällan efter ganska olikartadelSe t. ex. riksdagspropositionen 1897 1. saml. 1 avd. 1 bd. s. 242 ff.57