AR.KIV SAMHÄLLE · OCH FORSKNING - Visa filer

AR.KIVSAMHÄLLE· OCHFORSKNING

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING

Svenska Arkivsamfundets skriftserie nr 19ARKIVSAMHÄLLEOCHFORSKNINGSTOCKHOLM 1977

Redaktör: Förste arkivarie Jan LindrothRedaktionens adress:Riksarkivet, Fack 100 26 Stockholm 34Omslag av Herbert SkarinTryckt av Schmidts Boktryckeri AB, Helsingborg 1977

INNEHALLPer Clemensson, Tankar kring stölder i arkiv . . . . . . . . . . 7Anita Göransson, 1800-talets mantalsuppgifter . . . . . . . . . . 25Torbjörn Kjölstad, Informationssamhället, arkiven och biblioteken. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39Bror-Erik Ohlsson, Kommunal arkivkonferens och arkivinformation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 7Lars Rumar, Våra centrala provinsarkiv . . . . . . . . . . . . . . 57Stefan Ostergren, Några anteckningar om organisation ocharkiv vid Riksantikvarieämbetet och statens historiskamuseer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65Gert Nylander, Lars-O. Berg, Birgit Fredberg, Claes Gränström,Internationell arkivkongress i Washington 85öVERSIKTER OCH GRANSKNINGARDataarkiveringskommittens betänkande Moderna arkivmedier.En sammanfattande redovisning. Av Sven-G. Haverting. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95Arkiven och informationssamhället. Av Beata Losman .... 109ARKIVFRA GOR I NY ARE UTLÄNDSK LITTERATURDanmark och Norge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113Finland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116Frankrike . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119Storbritannien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121Förbundsrepubliken Tyskland och DDR . . . . . . . . . . . . . . . 123Sovjetunionen och Polen .................. . ......... 127Förenta Statema .................................. 132ARKIVSAMFUNDET OCH SKRIFTSERIEN 1952-1977stadgar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 139Medlemmar per den 1 januari 1977 .................. 142Verksamhetsåret 1975176 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 146Kronologiskt register . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 148Medarbetarregister . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1555

Tankar kring stölder i arkivA v arkivarie Per Clemensson, GöteborgI föreliggande uppsats redogöres kortfattat för omfattningen avde arkivstölder, som under 1973-1974 avslöjades vid olikaarkivinstitutioner i Sverige, och för de ansträngningar, som gjortsvid landsarkivet i Göteborg för att återanskaffa stöldgods ochför att rekonstruera de drabbade arkivbestånden. Vidare redovisasde åtgärder, som från arkivväsendets sida vidtagits för attminska skadeverkningarna av de skedda tillgreppen och för attförhindra ytterligare stölder. Med utgångspunkt från marknadsföringenav förfilatelistiska objekt (material försett med postalastämplar ochfeller anteckningar från tiden före frimärkets införandeden l juli 1855 eller för vissa postgångar före den ljanuari 1874) och filatelistiska objekt (material försett med frimärken)och den under senare år våldsamma värdestegringen pådessa ifrågasättes slutligen om arkivväsendets åtgärder är tillräckligaför att skydda våra arkiv mot tillgrepp och för att återlösaobjekt, som på ett eller annat sätt frånhänts i första handstatliga och kommunala arkiv.För uppgifter om svenskt postväsen samt samlandet och studietav förfilateli och filateli hänvisas till tryckta arbeten, t. ex.:- Fischerström I. W: Posten. Strövtåg i postväsendets och frimärkenashistoria från antiken, medeltiden och våra dagar.Stockholm 1970.-Forssell N.: Svenska postverkets historia. Stockholm 1936.- Grape E.: Svensk posthistoria. Stockholm 1941.- Nilebrant- Johansson: Från fjäderbrev till flygpost. Posthistoria,frimärksframställning och samlande. Stockholm 1974.- Nilebrant S.: Svenska brev. Förfilateli från 1600-talet tilll855.Lund 1974.Vidare rekommenderas uppsatser och artiklar i Postmusei årsböckerPostryttaren och i Sveriges Filatelistiska Tidskrift. En kortsammanfattning av nordisk posthistoria har jag 1974 publicerati Nordisk Arkivnyt nr l under titeln Arkiv och filateli.l. Tillgrepp av arkivhandlingarDe under hösten 1973 vid landsarkivet i Göteborg uppdagadestölderna av förfilatelistiska och filatelistiska objekt väckte storuppmärksamhet i arkivkretsar. Stölderna, som hade pågått under7

Per Clemenssontre års tid och som begicks av en vid landsarkivet i Göteborganställd och mycket betrodd depåföreståndare, visade sig varamycket omfattande. Hos vederbörande kunde vid sex olika tillfällenbeslagtagas sammanlagt 79 volymer, innehållande totalt13.250 handlingar. Under utredningsarbetet fördelades stöldgodsetpå olika handlingstyper för att fastställa graden av skadegörelseoch vid genomgången kunde konstateras, att materialetfördelade sig enligt följande:3.100 helbrev med innehåll3.650 brevomslag och kuvert med anteckningar (uppgifter ombrevets ankomst och besvarande, del av innehåll, uppgiftom avsändare, lösen och postförskottsavgifter)3.500 brevomslag och kuvert utan anteckningar (endast meduppgifter om mottagare och postbefordran)1.900 handskrifter (t. ex. aktiebrev, postkvitton, postböcker, kungörelsermed postalt innehåll, frimärksklipp, lack- ochpapperssigill)1.100 tryck (t. ex. författningar, posttaxor, kungörelser, markegångstaxor,tidningar, affischer, småtryck, almanackor)Handlingarna härrörde i första hand ur statliga och enskildaarkiv och täckte tidsperioden 1647-1966 med tyngdpunkten1780-1860. Materialet värderades på filatelistiska grunder tillminst 350.000: - kr, vilket belopp enligt värderaren skulle utgöraett realistiskt försäljningsvärde för det beslagtagna godset.Det kunde vidare konstateras, att försäljning av förfilatelistisktoch filatelistiskt material dessutom skett till ett värde av minst95.000: - kr.I samband med avslöjandet i Göteborg kunde även stölder vidandra arkivinstitutioner i Sverige klarläggas. Förutom landsarkiveti Göteborg, som drabbades tvåfaldigt, hade även landsarkiveni Vadstena, Lund och Visby samt stadsarkiven i Stockholmoch Örebro hemsökts av tjuvar. Sammanlagt hade värdenför c:a 150.000:- kr bevisligen frånhänts de nämnda institutionerna.Det kunde även konstateras, att vissa statliga och kommunalamyndigheters arkiv hemsökts. Tjuvarna var dels anställdavid resp. institutioner och dels forskare.Det torde för varje arkivtjänsteman vara välbekant, att de iarkivinstitutionerna förvarade arkiven ofta redan vid leveranstillfälletär rensade på filatelistiskt material. skadegörelsen inskränkersig dock mestadels till avrivna frimärken och i mindreomfattning till avlägsnade "bakar". De ovan nämnda stöldernahar i betydligt högre grad skadat arkiven, då ju hela handlingareller del av handlingar borttagits och bestånden på så sätt stympats.På grundval av Ekman & Co:s korrespondens 1804-1875(213 volymer) har beräknats, att denna korrespondensserie ge-8

Tankar kring stölder i arkivnom tillgreppen i Göteborg decimerats med c:a 1,5% eller 3,5volymer; vid beräkningen har dock endast hänsyn tagits tillmaterial, som beslagtagits, och någon uppskattning av skadegörelseni sin hela vidd har ej kunnat göras. Vid genomgång avvolymerna E I: 46 (1818) och E I: 131 (1860) i Ekman & Co:sarkiv kunde konstateras, att dessa bestod av 69 enkla brev, 110dubbla brev och 137 rivna brev resp. 76 enkla brev, 233 dubblabrev och 41 rivna brev; med rivna menas här, att halva brevenavlägsnats. I volymen 1860 hade vidare 68 frimärken bortklipptsmed textförluster som följd.Dock bör här påpekas, att de 1973-1974 uppdagade stöldernaav arkivhandlingar ej är enastående. Allmänt bekant är juautografjägarnas framfart i arkiven, särskilt i äldre tid. Ä venstölder med inriktning på förfilatelistiska och filatelistiska objekthar förekommit. Så t. ex. åtalades 1943 ett par vid landsarkiveti Göteborg anställda kontorister för egenmäktigt förfarande, vilketbestod i att de tillgripit och bortfört "ett större antal delar aväldre skrivelser från tiden före det att kuvert och frimärkenkomrno till allmänt bruk här i landet". Tillgreppet omfattadeden gången 150 brevomslag (inklusive 25 fjäderbrev), varav 100sålts till företrädare för Göteborgsavdelningen av Sveriges Filatelistföreningför 60: - kr. Åtalet lämnades utan bifall, då "skrivelsedelarnavarit ur arkivarisk synpunkt värdelösa". Domen förstölden vid landsarkivet 30 år senare blev betydligt hårdare:2 års fängelse ovillkorligt. Skillnaden i domar är förvånande,även om tillgreppen 1973 såväl i omfattning som i skadeverkanvida översteg snatteriförseelsen 1943, och måste förklaras av denunder de mellanliggande 30 åren våldsamrna värdestegringen påförfilatelistiska och filatelistiska objekt och deras nyvunna karaktärav penningplacering.2. Återlösen av stulet godsI dornen 1973 utdömdes av Hovrätten för västra Sverige ettskadestånd till landsarkivet i Göteborg på 105.000: - kr föråterköp av stulna och försålda objekt och för rekonstruktion avde skadade arkiven. Av denna summa överfördes genom kronofogdemyndighetensförsorg till landsarkivets konto för återlösenav arkivalier kronor 42.870: 15. Aterköp av stulna objekt hari stor utsträckning skett och mycken möda har nedlagts på attspåra köpare. Sammanlagt har landsarkivet hittills utbetalat28.214:- kr till frimärksaffärer och enskilda. Till dags datohar 859 objekt återlösts. Genom artiklar i dags- och fackpressoch genom föredrag inför föreningar har landsarkivet bedrivit9

Per Clemenssonpropaganda för återlämnande av stulna objekt. Tyvärr har resultatetav dessa ansträngningar varit mycket blygsamt: endast 5personer har hörsammat maningama och självmant utan vederlagtill landsarkivet överlämnat sammanlagt 518 objekt. Vissastörre poster av stulet material har dock genom polisens förmedlingkunnat återfås.Vid återköp av objekt har landsarkivet nödgats betala "marknadsmässiga"priser. Som exempel kan nämnas, att landsarkivetför 46 brev, ursprungligen tillhörande Ekman & Co:s arkiv,tvingats att till AB Postiljonen utbetala 9.730:- kr. Värderingenskedde efter filatelistiska grunder och beloppet angavsav företaget utgöra deras inköpskostnad jämte administrationskostnader.Någon åtkomsthandling kunde ej företes och affärenforcerades genom hot om försäljning på auktion. Vid förfråganhos Kammarkollegiet rörande reglerna för inlösen av stulnaarkivalier hänvisades till SOU 1965: 14 (Godtrosförvärv av lösöre)sid 107 f, varav framgår, att enligt handelsbalken 11: 4 och12: 4 äger rätt ägare att mot gäldande av lösen få egendomenåter av godtroende besittare. Lösen kan antingen motsvara egendomensvärde vid inlösningstillfället (värdeprincipen) eller detvederlag förvärvaren har utgivit (vederlagsprincipen). Kammarkollegiettillrådde landsarkivet att söka träffa uppgörelse medförvärvarna rörande lösenbeloppen.Denna inlösenrätt av godtrosförvärv är för en statlig arkivmyndigheten omöjlig väg, då det kan krävas en rättslig processför att genomdriva sin rätt. Låt mig exemplifiera. Nyligen önskadelandsarkivet återlösa två Ekman-omslag ur ett objekt om 26omslag med lösenanteckningar, utbjudet på auktion av AB Postiljonen.Utropspriset var satt till 3.000: - kr. Efter inlån av detvå omslagen kunde konstateras, att dessa var stulna från landsarkivetoch att de 1973 sålts till en viss person (kopior av hanssamling hade av polisen inkrävts i samband med stöldutredningen).Vid kontakt med denne samlare visade det sig, att hanvar identisk med auktionsinlämnaren, och att han var villig tillåterlösen, såvida ej därmed hela objektet måste återtagas frånauktionen. Postiljonen vägrade att undantaga dessa omslag utanatt få ersättning för utebliven vinst och hävdade, att objektet varosäljbart utan dessa två omslag. Postiljonens motbud var, attlandsarkivet kunde inköpa hela objektet för 3.000: - kr ochsedan vid nästa auktion genom Postiljonen sälja de resterande24 omslagen! Landsarkivet tvingades att återlämna omslagen,vilka i och för sig inte var ur arkivsynpunkt särskilt värdefulla,med en bön om att den eventuelle köparen skulle meddelas, attdessa två omslag utgör tjuvgods och att landsarkivet önskar återlösadem. Denna händelse visar klart arkivmyndighetens dilemlO

Tankar kring stölder i arkivma. Kan arkivväsendet acceptera, att handlingar, stulna ur desssamlingar, kommer till användning som handelsvara? Spelar detnågon roll om handlingen innehåller värdefull information ellerej?3. RekonstruktionsarbeteDet rekonstruktionsarbete, som är nödvändigt för att återställade beslagtagna och återköpta handlingarna på sina ursprungligaplatser i arkiven, torde bli en mycket grannlaga arbetsuppgiftoch har hittills på grund av landsarkivets trängda arbetssituationej kunnat påbörjas. Härför kräves noggranna och tidskrävandeproveniensundersökningar, och den person, som anförtros dettauppdrag bör ha ingående kännedom om landsarkivets i Göteborgarkivbestånd. Det kan redan nu sägas, att ett flertal handlingaraldrig någonsin kommer att kunna återföras till sina rätta platseri arkiven. Flera olika modeller för rekonstruktionsarbetet är tänkbara.Det beslagtagna och återköpta godset skulle kunna sammanhållassåsom en samling (ordnad efter arkivbildare) ochgenerell hänvisning från berörda arkiv till samlingen skulle kunnainföras i resp arkivförteckningar. Godset skulle alternativt efteruppdelning på arkivbildare kunna sammanhållas i särskilda volymer,vilka infogas i resp. arkiv. Slutligen kan man insortera deenskilda handlingarna på sina ursprungliga platser i arkiven.Detta senare alternativ torde bli mycket mödosamt och knappastgenomförbart för samtliga handlingar. Någon slutgiltig ställningtill metodval har ej tagits.4. Riksarkivets åtgärderUnder november-december 1974 slöt riksarkivet med anledningav de uppdagade stölderna vid statliga arkivinstitutioneröverenskommelser med Sveriges Filatelist-Förbund och SverigesFrimärkshandlarförbund samt med Postmuseum. överenskommelsernatillkom för att förhindra och upptäcka eventuellt nyastölder och var resultatet av kammaråklagaren i Göteborg C.-G.Pfeiffs förslag om samarbete mellan ovannämnda organisationeroch myndigheter.överenskommelserna mellan riksarkivet å ena sidan ochbranschorganisationerna å andra sidan är i stort sett likalydandeoch innehåller följande punkter:l) Förbunden rekommenderar sina medlemmar att medge arkivmyndigheterna(riksarkivet, krigsarkivet, landsarkiven ochstadsarkiven i Stockholm och Malmö) att kopiera i medlems11

Per Clemenssonägo befintliga brev med textinnehåll av det slag som anges ipunkt 2.2) Förbunden rekommenderar sina medlemmar att till arkivmyndighetbrevledes eller per telefon för kopiering anmälainnehav eller förvärv av brev med textinnehåll från tidenföre 1875 ställda till statlig eller kommunal myndighet ellertill och från kungliga personer, kanslipresidenter, statsministraroch andra regeringsledamöter. Medlem kan sända breveller kopia därav till postmuseum som brev, rekommenderatbrev, assurerat brev eller paket beroende på marknadsvärdet.Försändelsen skall märkas stämpelforskningen och kommeratt av postmuseum vidarebefordras till berörd arkivmyndighetAvsändarens erlagda portokostnader kommer att ersättasvid återställandet av försändelsen.3) Förbunden överlämnar till riksarkivet utkommande auktionskatalogeroch ett exemplar av andra av förbunden utgivnafilatelistiska skrifter rörande svensk filateli, samt sprider pålämpligt sätt kännedom om motsvarande överenskommelsemellan Sveriges Frimärkshandlarförbund/Sveriges Filatelist­Förbund och riksarkivet.4) Riksarkivet tillställer förbunden utdrag ur arkivförfattningarnainnehållande information om vad som är arkivhandlingarsamt uppgift om enskilda arkiv med större korrespondensserier,förvarade hos arkivmyndighetema.överenskommelsen med Postmuseum innefattar skyldighet förPostmuseum att ställa museets samlingar till förfogande för kopieringoch inventering, att till riksarkivet anmäla vissa nyförvärvmed textinnehåll från tiden före 1875, att förmedla försändelserav filatelistiskt material (inlämnat för undersökning) till riksarkivetför kopiering och att till riksarkivet överlämna uppgifterom auktionskataloger, tidskrifter m. m. Riksarkivet å sin sidaskall informera Postmuseum om arkivförfattningarna och lämnauppgift om enskilda arkiv, förvarade hos arkivmyndighetema.Riksarkivet har sammanställt och distribuerat den i överenskommelsernanämnda "Uppgift om vissa brevmottagare och enskildaarkiv innehållande större korrespondensserier (väsentligenfrån perioden 1800-1875) hos riksarkivet, landsarkiven samtstadsarkiven i Stockholm och Malmö".Någon slutgiltig utvärdering av överenskommelsemas betydelseför att spåra stulna objekt kan knappast ännu göras, då deendast varit i kraft ett par år. Dock har arkivarie Staffan Smedberg(riksarkivet) i PM rörande kontrollen av förfilatelimarknaden1975, daterad 1976-01-19, påpekat, att tillämpningen avavtalen är otillfredsställande. Så t. ex. har ej några auktions-12

Tankar kring stölder i arkivkataloger självmant överlämnats till riksarkivet. Ej heller harnågon frimärkshandlare eller medlem av filatelistförbundet underåret 1975 på eget initiativ anmält innehav eller förvärv av de iöverenskommelserna upptagna handlingarna; tvärtom har detkonstaterats, att försäljning av sådana handlingar skett ymnigtutan anmälan. Det har dessutom visat sig, att informationen omavtalen har varit bristfällig och att många auktionsfirmor ej tillhörförbundet. Under 1975 undersöktes sammanlagt 31 frimärksauktioner,varvid viss kopiering av objekt förekom. Det kan alltsåmed fog sägas, att överenskommelserna ej lett till det förtroendefullasamarbete mellan arkivväsendet och branschorganisationerna,som de avsåg. Vid besök på auktioner möts arkivtjänstemännenoftast av irritation och ointresse.Vidare tillsatte riksarkivet i november 1973 en arbetsgrupp,bestående av l:e arkivarien Nils F Holm, l:e arkivarien HugoKarlsson och arkivarie Asa Laestadius, med uppgift att utarbetaförslag till råd och anvisningar för behandlingen av filatelistisktmaterial i den statliga arkivförvaltningen. I december 1974 förelågarbetsgruppens betänkande, över vilket sedan yttranden avgivitsav krigsarkivet, landsarkiven och stadsarkiven i Stockholmoch Malmö. I december 1975 framlades för riksarkivet förslagtill rekommendationer angående behandlingen av filatelistiskt ochförfilatelistiskt material inom den statliga arkivförvaltningen,vilket efter vissa justeringar fastställdes i september 1976. Cirkuläret,som även omfattar definitioner på vissa filatelistiska termer,utmynnar i följande rekommendationer:l) Att vid ordnande av enskilda arkiv om möjligt till donatoreller depositor återställa lösa kuvert eller omslag, som är avvärde från filatelistisk eller förfilatelistisk synpunkt, ochsom saknar värde som arkivhandling. Om återsändande ejsker bör det i filatelistiskt eller förfilatelistiskt hänseendevärdefulla materialet på betryggande sätt förvaras i särskildavolymer.Vid ordnaodet av statliga myndigheters arkiv bör på motsvarandesätt tillses, att från här angivna synpunkter värdefulltmaterial på betryggande sätt förvaras för sig.2) Att i möjligaste mån förse volymer innehållande filatelistiskteller förfilatelistiskt material med etikett som anger, att volymenfår utlånas endast med ansvarig tjänstemans tillstånd.3) Att där så anses särskilt motiverat anbringa ägare- elleraccessionsstämpel på hos institutionen kvarblivande filatelistiskteller förfilatelistiskt material (framförallt brev med textinnehåll),när arkiv ordnas eller leverans inordnas. Sådanstämpel bör placeras på baksidan av handlingen mitt för frimärketeller på poststämpeln; skulle denna placering med-13

Per Clemenssonföra textförlust eller textförvanskning, bör stämpeln dockplaceras så nära frimärket eller poststämpeln som möjligt.4) Att då omständigheterna så medger inventera arkivbeståndeteller delar därav för att kartlägga förekomsten av filatelistisktoch förfilatelistiskt material och att därvid upprätta en pålämpligt sätt utformad lista över de arkiv, delar av arkiv,serier eller volymer som innehåller sådant material. Listanbör förvaras av tjänsteman, som myndigheten beslutar, ochlån av den bör noteras genom anteckningar som bevaras.5) Att pröva och kontrollera utlån av volymer som veterligeninnehåller filatelistiskt och förfilatelistiskt material.5. Värdering och marknadsföringOrsaken till stölderna är otvivelaktigt att söka i den utomordentligtstora värdestegring, som kännetecknar den förfilatelistiskaoch filatelistiska marknaden, och i den marknadsföring, som tilllämpasinom branschen. Som likriktare av priser fungerar ABFrimärkshusets specialkatalog Facit, vilken utkommer varje åroch vari redovisas normerna för värdering av frimärken ochsvensk postal dokumentation ( = förfilateli), vilket senare avsnittförsta gången dyker upp i 1972 års katalog, och som i katalogen1974 betecknas såsom något mycket väsentligt och "inne" inomfilatelien. Även Sveriges Filatelist-Förbund utger priskatalogerdels över Sveriges frimärken (utkommer årligen) och dels översvenska post- och makuleringsstämplar (utkomna 1959, 1967,1973 och 1976).Värdering av förfilate/iFör att konkretisera den värdestegring, som under senare år skettpå framför allt förfilatelistiskt material, redovisas nedan priserna1959 och 1976 för vissa i arkivmaterialet vanliga objekt. Vidprisjämförelsen har Sveriges Filatelist-Förbunds priskatalog använtsoch priserna gäller för brev och brevomslag av god kvalitet;för skadade, nersmutsade eller fläckiga objekt samt för otydligastämplar är värdet avsevärt lägre. I redovisningen har även jämförelsemed priserna i Facits katalog 1976 införts. Priser på förfilatelistisktmaterial finns ej noterade före 1959, eftersom detföre denna tid endast var en exklusiv skara samlare, som intresseradesig för denna specialitet.14

Tankar kring stölder i arkivKurirpost1500-talet ... . . . .......... ... .1600-1636 ........... .. .. .. .1636-1650 ...... . . ....... .. .1959 1976Kro no postmed slinga 1700-talet •• ••••• o. o 25:- 250:-med slinga 1800-talet o o ••• o o o. o 25 : - 125: -med krona 1700-talet ....... ... 60:- 350:-med krona 1800-talet • • • • o. o o. o 60:- 350:-med 1 fjäder 1700-talet • • • • ••• o 100:- 500:-med 2 fjädrar 1700-talet . ... ...med 1 fjäder 1800-talet •••• o o . o 60: - 400:-soldatpost 1700-talet .. ... ...... 150:-soldatpost 1800-talet ...... . .... 150:-klockarpost 1700-talet .... . . . ...klockarpost 1800-talet ... . ......BlandpostBefordrad med kronapost och allmänpost 1700-talet .. . ..... . .. 1.000:-1959 1976Allmän post. Normalstämplar nr:1. B- o F-st 1685-1704 . . ...... 250:- 1.200: -2. Stockholm bandeau 1708-1752 80:- 1.500:-2. Reval bandeau . .. .. . ...... . . 10.000:-3. Stockholm skrivsti11719-1723 250:- 1.200: -4. Stockholm enrad 1749-1819 .. 120: - 500: -4. Enradsst: Alingsås 1819-1830 75 : - 450:-6. Bågst: Alingsås 1830-1858 . .. 35:- 200:-7. Fyrkantst: Alingsås 1835-1860 7: - 30:-- = objektet ej noterat.Facit1976Facit19763.500:-1.900: -700:-350:-60:-600: -450:-450:-900:-300:-150:-1.800:-800:-1.000:-2.300:-1.900:-9.000:-1.700:-500: -600:-500:-60: -Förutom ovan nämnda objekt räknas till förfilatelien ävenobjekt med t. ex. stämplar från postkontor på utländsk botten(Liibeck, Hamburg), fribrevsstämplar, franco-stämplar, påteckningarom rekommendation, anteckningar per ångbåt, röda epedemistämplar,paketpoststämplar samt lösenstämplar och -anteckningar.Särskilda specialiteter är genomstungna eller genomskurnakolerabrev och telegramkuvert befordrade per post. Förekommerpå objekten flera olika typer av stämplar sammanjämkasvärdena vid prissättningen. Förekommer på objekten förutomstämplar även anteckningar om postbefordran, t. ex. cito, forteller sigill, erhålles tilläggsvärden.15

Per ClemenssonDet förfilatelistiska samlarint.resset är helt inriktat på s. k. helbrev(d. v. s. brev med innehåll), brevomslag, brevframsidor (s. k."bakar") och postala dokument. Inom förfilatelien existerar ejandra försäljningsobjekt än helsaker. Stämplar på enbart urklipptframsida eller på brevstycken har endast värde som studieobjekt.Brev med innehåll kan ha ett mervärde på upp till 20 %. Ärbrevets innehåll av postal eller kulturell karaktär stiger värdetavsevärt. Allt mer vanligt blir försäljning av rena postala dokument,såsom postböcker, taxor, kungörelser, reglementen, kvitton;någon prisnotering för dessa slag av handlingar finnes ej.Vidare förekommer försäljning av pergamentsbrev m. fl. handskrifterfrån 1600- och 1700-talen, vilka ej är av direkt förfilatelistiskteller postalt intresse, utan vilka endast genom sitt estetiskayttre blivit uppskattade såsom samlingsobjekt.Att här ingående redogöra för värderingsnormerna är ej möjligt.Den intresserade läsaren hänvisas att taga del av SverigesFilatelist-Förbunds och Sveriges Frimärkshandlareförbunds normerför kvalitet och värdering samt Handbok över Svenska postochmakuleringsstämplar 1685-1951 (Stockholm 1952).Värdering av filateliI Facit-katalogen 1966 ställer man frågan "Lönar det sig attsamla frimärken?", och i den följande artikeln lämnas en översiktöver värdestegringen på stämplade och ostämplade lösa frimärkenmellan 1932 och 1966, varvid artikelförfattaren utgårfrån att 100 kr 1932 ägde en köpkraft av 316 kr 1966. "Enlyckad placering under denna period bör dessutom ha förräntatsjälva kapitalet till 3 gånger dess ursprungliga belopp. I rundatal borde alltså ett kapital av 100 kr 1932 år 1966 motsvaras avhela 950 kr, om man skall ha anledning vara fullt belåten".Nedan har utdrag ur den här citerade översikten gjorts för stämpladelösa frimärken och som jämförelse har redovisningen kompletteratsmed resp. objekts värde såsom stämplat löst frimärkeoch såsom helsak 1976; ostämplade lösa frimärken har ej medtagits,då dessa i detta sammanhang knappast har något intresse.1932 1966 ökning 1976löst helsakVapentyp I 1855-18584 sk banco ............. 2:- 80:- 40 X 175:- 400:-Vapentyp II 1858-187212 öre ................. -: 05 3:- 60 X 7: - 35:-Lokal brun 1856-18623 öre . . . . . . ............ 22: 50 225:- 10 X 550: -1.600:-16

Tankar kring stölder i arkiv1932 1966 ökning 1976löst helsakLiggande lejon 1862-18723 öre .... ...... ... ..... -:60 16:- 26X 40:- 175:-Ringtyp perf 14 1872-18783 öre ................. -: 15 7:50 50 X 12:.:..._ 110:-20 öre . ................ -: 06 7:- 117X 12:- 600:-Ringtyp perf 13 1877-18893 öre .............. . ... -: 06Ringtyp perf 13 posth2:75 46X 7:- 90:-1886-1891 30 öre ...... 1: 75 150:-Oscar II 1891-1911 10 öre 1:50 60:-Tvåfärgad siffertyp1892-1911 2 öre ....... -:50 15:-Lilla riksvapnet 1910-1919l öre ...... ..... ...... . 2:- 35:-Gustaf V i medaljong1910-1931 10 öre . . .... 1: 10 35:-Tjänste stort format1874-1911 12 öre . . . . .. -: 35 4:- 11X 7:- 60:-Tjänste litet format1910-1919 5 öre ... ... . 3:- 75:-ökningen i värde mellan 1932 och 1966 talar för sig självoch av ovanstående framgår även, att skillnaden i värde mellanhelsak och stämplat löst objekt är mycket markant. Inom filatelieninriktar man sig alltså nu fr. o. m. 1970-talet på att samlahelbrev och helsaker (d. v. s. kuvert, brevkort, postkort och kortbrev).Värderingsnormerna för filateli är mycket invecklade ochvid prissättningen av lösa frimärken och helsaker tager man hänsyntill ett flertal faktorer, t. ex. färgnyanser, valörer, upplagor,frankering, mottagningsland, postala anteckningar, papperskvalitet,tryckteknik, perforering, gummering, centrering, stämpelnsutseende (suddig, lätt, tydlig, kraftig, hel, läsbar, daterad, rättvänd,centralt placerad). Tilläggsvärden erhålles på helsaker förbläckmakulering och lösenanteckningar. Alla dessa faktorer skallsammanvägas, för att man skall komma fram till det rätta värdet.Liksom för förfilatelien återfinnes branschorganisationernas värderingsnormeri deras resp. kataloger.MarknadsföringInköps- och försäljningspriserna regleras dock i första hand avtillgång och efterfrågan och katalogernas riktpriser frångås imånga fall, till stor del beroende på försäljningssätt Vid försäljningtill frimärksaffärer tillämpas i allmänhet katalogernas värdensom utgångspunkt och man kan räkna med att säljaren er-217

Per Clemenssonhåller c:a 50 % av katalogvärdet, allt beroende på objektetskvalitet och åtråvärdhet. På frimärksauktioner, som mestadelsarrangeras av frimärksaffärer, föreningar eller företag, vilka enbartsysslar med anbudsförsäljning per postorder, erhålles iallmänhet katalogpriser och ofta betydligt däröver. Mycket omfattandeär också försäljningen på förenings- och klubbaftnar,då transaktionerna dels sker genom byte och dels genom köpoch auktion. A ven särskilda jippon och utställningar förekommerför att popularisera samlandet. I annonser i dagspress, facktidskrifteroch auktionskataloger förekommer ymnigt vädjanden avföljande innehåll:GAMLA SVENSKA BREV FöRE 1855 KöPES!För posthistorisk samling köpes:KURIRPOST -brev med innehåll - om möjligt före allmännapostens införande 1636KRONOPOST-brev med innehåll från slutet av 1600-taletKRONOPOST-brev med innehåll och försedda med 2 eller 3fjädrar från 1700-talet och 1800-talets första decennierKLOCKARPOST-brev från hela epoken med fullt innehålloch dessutom:ALLMANNA POSTEN - allt i karterade brev med bevaratinnehåll från såväl 1600-talet som 1700-talet - med alla dåtidapostorter.STAMPLAR PA HELBREV (brev med bevarat innehåll) Boch F, samtliga tidigare STOCKHOLM, samtliga enradiga fråndåtida postorter i Sverige, mer sällsynta ortsstämplar efter1830, olika FRANKO, PORTOSTAMPLAR etc., UDDE­V ALL lösen fyrkantsstpl.Samtliga stämplar måste vara vackra och klara och brevenestetiskt tilltalande, och med fullt textinnehålLFör egna samlingar söker jag ständigt:Vykort- postbehandlade eller obegagnade - med motiv frånAlingsåsFjäderbrev - alla typer, med hela, obrutna fjädrar och intaktlackFörfilateli med anknytning till polisiär verksamhet (till ochfrån länsstyrelser, stads- och landsfiskaler, fjärdingsmän ochpolismän i övrigt).De objekt, som på detta och liknande sätt efterlyses, förvarasgenomgående i arkivinstitutioner och annonsering av denna typinger arkivmannen olust.18

Tankar kring stölder i arkiv6. En volym på villovägarBelysande för situationen på filatelimarknaden och därmed jämförligamarknader är en år 1975 inträffad händelse inom Göteborgslandsarkivdistrikt Efter påpekande från landsarkivet iLund undersökte övertecknad följande notis i Föreningens förVästgötalitteratur förteckning över böcker på bokauktion i Varaden 18 oktober 1975:434. Pärmtitel: 1742 Ahrs Kongl: Förordningar med flereAnkomne Brefwer och Giöremål.Samling innehållande:a) Omkr. 80 st. handskrifter, se nedanb) 7 st. tryckta Kungl. förordningar samt!. från 1742och tryckta av Pet. Mamma. Bl. a. Förordning omEke planteringars befordran och Eke telningars vårdande,Förbud mot Guld- och Silfwer-Mynts utförandeutur Riket samt nedsmältning, förarbetandeoch förwandlande.c) 11 tryckta cirkulärbrev från Presidenten i Göta Hof-Rätt Bernhard Cederholm, samtl. från 1742.Handskrifterna är till största delen originalhandlingaroch utgör skrivelser från Landshöfdingen Gabriel Falkenbergdaterade Marieholm 1742, vidare skrivelser frånDomkapitlet i Skara samt från Magistraten i Skara tillborgama i staden.I samlingen ingår 20 s. k. förfilatelistiska brev varav ettmed slingor. De flesta är försedda med karteringsnummer.Breven är adresserade till Rådstufwurätten i Scara!Skaraeller till Herr Borgmästare och Råd uti Scara eller tillMagistraten uti Scara.Arun. Stavningen av namnet Skara varierar.Namnteckningar av: Petrus Schyllberg, Petrus Brodd,J o han Bilman, C. A. Odhelius, Sven Hof, Andreas Fridberg,Gabriel Falkenberg m. fl.skrivelserna handlar om avrättningar, reparation av golveti domkyrkan, förbudet mot utländska tygers begagnande,efterlysningar av försvunna, missbruk av måttoch vikt på marknader, kungsringning, skatteindrivningm.m., m.m.Vattenstämplar finnes. Bokband: Samtida skinhryggsband,hörnen något nötta.Ovanstående uppgifter lämnas utan förbindelse. JJ, Gn.19

Per ClemenssonAv notisen framgår, att det är fråga om statliga arkivhandlingar.Volymen inlånades tilllandsarkivet utan ägarens tillståndfrån föreningens ledning och det kunde omgående konstateras,att volymen härrörde från Skara rådhusrätts och magistrats ilandsarkivet förvarade arkiv. I det i landsarkivet förvarade beståndetsaknades just 1742 års inkomna skrivelser (serie E II)och det nu återfunna bandet hade exakt samma utförande somde omgivande banden (samma bandtyp, samma överdragspapper,samma handskrivna etikett). Vid kontroll av leveranskvittonkunde klarläggas, att 1742 års handlingar saknades redan vidleveransen av de övriga handlingama 1929. Volymen hade alltsåförsvunnit redan under den tid, då arkivet förvarades i Skara.Volymens tidigare öden har ej efterforskats. Genom föreningensledning förmedlades kontakt med ägaren, som uppgav, att hanför många år sedan inköpt volymen i en boklåda i Skara för enspottstyver. Med tanke på det filatelistiska innehållet begärdevederbörande 4.000: - kr i ersättning för ett återlämnande.Ägaren påpekade vidare, att volymen hade värderats av medlemmari en filatelistisk förening till kr 6.000: -. Efter en lång,omständlig och svår diskussion överenskom vi om en köpesummaav 2.000: - kr. Med tanke på ägarens inställning var detnödvändigt att snabbt enas om ett pris. I annat fall hade volymenenligt ägaren slaktats och de skilda breven försålts ett och ettpå den filatelistiska marknaden, trots att volymen var anmäldtill en redan utannonserad auktion. Ur förfilatelistisk synpunktinnehåller volymen 20 objekt. Ursprungligen hade funnits ytterligareett (Stockholm bandeau), vilket dock av den tillfälligeägaren skurits ut för att säljas separat; detta överlämnades dockefter köpet. Efter överenskommelsen med ägaren lät jag AB Frimärkshuseti Göteborg värdera volymen. Denna värdering komatt sluta på 500:- kr. Som framgår var buden många ochvarierande. Det överenskomna priset 2.000:- kr bygger påarkivmyndigheternas olust att se handlingar, som rätteligen tillhördess bestånd, försäljas som förfilatelistiskt objekt och kani viss mån sägas utgöra resultatet av utpressning. Utvägen attkopiera volymen och sedan låta den gå till försäljning övervägdesmen är ej acceptabel, då man på så sätt skulle legalisera enhandel med handskrifter ur statliga arkiv. Tvärtom torde detvara angeläget att ingripa mot sådan handel och i möjligaste månbegränsa den. Betänkligt i detta fall är, att den arrangerandeföreningens ledning består av biblioteksfolk och högt akademisktutbildade personer. Med utgångspunkt från priset 2.000:­kr per volym har beräknats, att kostnaden för att återanskaffade volymer, som efter genomgång av arkivförteckning över Skararådhusrätts och magistrats arkiv har kunnat konstateras såsom20

Tankar kring stölder i arkivsaknade i huvudavdelningarna E och F för perioden före år 1800(tillsammans utgörande c:a 20 volymer), uppgår till 40.000:­kr, ·en häpnadsväckande summa med tanke på svenskt arkivväsensytterligt begränsade resurser för inköp av arkivalier.Möjligheter måste skapas för svenskt arkivväsen att efter objektivvärdering återlösa arkivalier av statligt ursprung.7. Lagstiftning - frivillighetFrågan är om de av riksarkivet vidtagna åtgärderna och givnarekommendationerna är tillfyllest. Med ovan refererade händelseoch stölderna såsom bakgrund kan man ifrågasätta, om ejen motsvarighet till fornminneslagen (SFS 1942: 350) bör stiftasför arkivhandlingar, vilka uppenbarligen frånhänts statliga arkivinstitutionereller myndigheter. I lagens 11 § åligger det upphittarenav vissa föremål att mot lösen hembjuda det till kronan.Värderingsnormerna för arkivalier bör i så fall ej vara utformadei enlighet med den filatelistiska marknadens krav.Under alla omständigheter borde Kungl. Maj:ts kungörelseangående förbud mot utförsel från riket av vissa äldre kulturföremål(SFS 1927: 129) även omfatta arkivhandlingar, liksom falletär i England. Tankar i den vägen har framlagts i Förbud mot utförselav kulturföremål (SOU 1964: 22), enligt vilket författningsförslag"arkivhandlingar samt mer än 100 år gamla andra handskrifterän litterära eller musikaliska manuskript" inordnats underrubriken kulturföremål. Dessa skulle ej få utföras till. utrikes ortmed mindre tillstånd därtill meddelats av riksarkivet. Tyvärr utmynnadeutredningen ej i någon lag. Att svenska statliga arkivhandlingarfrån 1600-, 1700- och 1800-talen är föremål för affärstransaktioneri utlandet är uppenbart. Som exempel kan anförasnågra rader ur "Catalogue of postal history auction" 1965 och1967, utgivna av Rigby Postal History Auctions Ltd i Bournemouth,och ur "Briefmarken-Auktion 1976", utgiven av ArnoldEbel Briefmarken-Auktions- und Handelshaus i Frankfurt:1965 1832-1835 Entires, no postal markings, but all OfficialLetters ("Emb:Brf:") with flamboyant MSdirectives and endorsements, to Stohlan,Wettland, Ekholmen, Gorby etc. 6 covers1820-1870 accumulation of Entires hearing a wide varietyof straight-line, boxed and circulardated Town strikes, average condition.70 covers21

Per Clemensson1967 18371976 16601792Entire complete with letter to Gamlacarlebywith, on the obverse, Grisslehamn c.d.s.of despatch and, on the reverse, framed"KS & N.P.C./HAMBURG/13 JAN. 37".l coverBrief von 1660 - Dientbrief mit Ordnungsnummerl und drei separat GezeichnetenKronen von Göteborg nach Stockholm.2.000 markKronenpost, Brief von 1792 mit zwei Kronenstempelnunder Feder. 750 markAv nämnda auktionskatalogers illustrationer framgår, att enstor del av objekten är adresserade till statliga myndigheter,t. ex. Konungens Befallningshavande i Fahlun, KronolänsmannenG. M. Bergman Wret, Kong!. Majts Troman Lagmannenhögädle herr Johan Palm Bärby. Dessutom återfinnes kända enskildaarkivbildare t. ex. Majoren och Riddaren Wälborne HerrM. Koch, Uddevalla.Ytterligare må anföras, att handeln med arkivhandlingar, ivarje fall ställda till statliga och kommunala myndigheter, pånågot sätt bör regleras, genom lagstiftning eller på frivillighetensväg. För handeln med skrot finnes en skrothandelsförordning(SFS 1963: 579), i vilken föreskrives skyldighet för skrothandlareatt föra vissa böcker och anteckningar, så att gjorda inköpoch försäljningar kan identifieras. Syftet är att motverka, attgods som på oärligt sätt .åtkommits kan vinna avsättning inomskrothandeln. Efterlevnaden av lagen övervakas av polismyndighet.Enligt ordföranden i Svenska Antikvariatföreningen PerRönnell, Stockholm, har denna bransch en mycket väl inarbetadrutin för att styrka åtkomsten av inköpta objekt. Vid inköp avantikvariska arbeten, särskilt värdefulla sådana, tecknas kvittomellan köpare och säljare, varav framgår säljarens identitet,styrkt genom legitimationshandling. Denna rutin är ett frivilligtåtagande av föreningens medlemmar och föreningen verkar föratt denna rutin med åtkomsthandling, vilken skyddar antikvariatetmot misstag vid inköp och vilken stärker förtroendet förbranschen, tillämpas.A v ovanstående redogörelse för stölderna får läsaren lätt denföreställningen, att samtliga inom den förfilatelistiska och filatelistiskahandeln förekommande objekt består av stöldgods. Så ärej alls fallet. Den alldeles övervägande delen av materialet utgörsav objekt, som helt legalt kommit ut på marknaden genomförsäljning av sterbhus, företag, fastigheter m. m. Väsentligt äräven att påpeka, att brev ställda till landsstatstjänstemän (t. ex.22

Tankar kring stölder i arkivlänsmän, befallningsmän, kronofogdar) m. fl. offentligt anställdaämbetsmän i stor utsträckning utgöres av privatbrev. Dessutomhar dylika ämbetsmannaarkiv på grund av flyttningar, dålig förvaringoch ombyte av tjänster på ett tidigt stadium skingrats ochgått förlorade för det statliga arkivväsendet Det är ej helt ovanligt,att rester av sådana arkiv återfinnes i exempelvis äldre fastigheterstrossbottnar.Det är dock likväl väsentligt, att det för arkivväsendet skapasekonomiska resurser och möjligheter att återföra såväl dessahandlingar som på marknaden förekommande stöldgods till sinaursprungliga arkiv. Efterrättelsen av en lag av typ fornminneslageller skrothandelsförordning för arkivhandlingar är svår attövervaka och därtill har väl knappast statlig arkivförvaltningpersonella resurser, men den skulle dock inskärpa, att arkivhandlingarnaär en del av vårt kulturarv och att de såsom sådanabör bevaras för kommande generationer i rätt sammanhang.Den nu gällande kopieringsrätten för arkivinstitutionerna gerhandeln med statliga och kommunala arkivalier sken av legaliseringfrån arkivförvaltningens sida. Studiet av statlig och kommunalförfilateli och postal dokumentation kan i mycket storutsträckning och bör ske vid våra arkivinstitutioner. Att på grundvalav i enskilda händer förvarade objekt göra frekvensundersökningaroch stämpelanalyser samt utföra posthistorisk forskningtorde vara otillfredsställande ur vetenskaplig synpunkt, dåpå arkivinstitutionerna förvaras ett många gånger fullständigareoch till stor del outnyttjat material. En frivillig överenskommelsemed branschens organisationer om införandet av en rutin medåtkomsthandling är helt naturligt att föredraga före lagstiftning,men ett villkor härför är, att den görs effektiv och i en anda avömsesidig förståelse.23

1800-talets mantalsuppgifter 1A v fil. kand. Anita GöranssonEtt källmaterial som hittills föga använts av forskningen är deoriginaluppgifter som ligger till grund för mantalslängderna, nämligenmantalsuppgifterna eller mantalsförteckningama. I fleraavseenden är mantalsuppgifterna ett unikt material som skiljersig från längderna.Inom projektet Fabrikssystemets uppkomst i Sverige 1820-70vid ekonomisk-historiska institutionen i Lund pågår två undersökningarrörande arbetarklassens rekrytering och formering underdenna period, för vilka ett viktigt källmaterial utgörs just avmantalsuppgifter. Närmare bestämt gäller det här de mantalsförteckningarsom fabriksidkare var skyldiga att göra upp överde arbetare som var anställda vid fabrikerna. Detta har givitanledning att undersöka i vad mån mantalsuppgifter från dennaperiod finns bevarade, vilken kvalitet de har och vilken informationde ger. Denna inventering vars resultat redovisas i dennaartikel, har gällt samtliga mantalsuppgifter i landet som avgivitsmellan åren 1800 och 1900. Främst är det landsarkivens beståndsom undersökts, men även en mycket översiktlig jämförandekontroll av riksarkivets bestånd har skett. Förutom att förtecknatmaterial har kontrollerats, har arkiven undersökts med avseendepå oförtecknat material. De aktuella seriemas omfång harhärvid gjort det nödvändigt att inskränka kontrollen till stickprov,varvid var femte eller tionde volym kontrollerats, beroendepå hur lång serien i fråga varit. Inventeringen har med nödvändighetblivit översiktlig och kan inte göra anspråk på att varauttömmande. Att göra en total undersökning på sockennivå voreenligt min bedömning en uppgift som skulle kräva flera personersheltidsarbete under många år.1 Initiativet till denna inventering har tagits av förste arkivarie AnnaChristina Meurling vid landsarkivet i Lund och docent Carl-Axel Nilssonvid ekonomisk-historiska institutionen i Lund. Ekonomiskt stöd har givitsav statens råd för samhällsforskning. Inventeringen hade inte kunnatgenomföras utan den hjälp som personalen vid landsarkiven och riksarkivetmycket välvilligt har lämnat.Källa (förutom de i texten nämnda kungliga förordningarna):Lext, Gösta: Mantalsskrivningen i Sverige före 1860, Meddelanden frånekonomisk-historiska institutionen vid Göteborgs universitet nr 13, Göteborg1968.25

Anita GöranssonFöreliggande kartläggning kan förhoppningsvis i stora dragvisa i vilka arkiv mantalsuppgifter finns bevarade, vilka häradereller fögderier de täcker och ungefär vilken information de ger.Resultatet måste tyvärr presenteras starkt komprimerat av utrymmesskäl.En mer detaljerad redovisning och en diskussion avmantalsuppgifternas värde i förhållande till andra källmaterial,i synnerhet rörande fabriksarbetare, kommer att läggas fram ianslutning till projektundersökningarnas resultat.För att få en uppfattning om vilka arkiv som kqn innehålla mantalsuppgifterfår man gå till den lagstiftning som reglerade mantalsskrivningen.Här anges dels vilka instanser som skulle ha ettexemplar av mantalslängden med bilagda uppgifter, dels vilkeninformation mantalsskrivningen skulle ge och som alltså forskareni dag kan erhålla ur mantalsuppgifterna. Det bör dock påpekasatt det tidsödande mantalsskrivningsarbetet inte var särskiltpopulärt, vilket framgår av den mängd kungliga brev ochkungörelser som tid efter annan utfärdades för att inskärpa viktenav att föreskrifterna följdes. Man kan därför inte lita på att mantalslängdeller -uppgift alltid verkligen uppgjorts i föreskrivetantal exemplar.Mantalsskrivningen under 1800-talet regleras av sammanlagtfyra kungliga förordningar (KF). Fram till 1812 gäller ytterstmantalskommissarieinstruktionen (MI) av år 1693, modifieradgenom kungörelser och cirkulärbrev under 1700-talets lopp. Denavlöstes 1812 av en ny genomarbetad kunglig förordning. Dennagällde till 1861, då åter en grundläggande genomarbetning skedde.1861 års KF avlöstes slutligen 1894 av en ny KF.Det tekniska förfarandet vid mantalsskrivningen bestämdes idetalj av MI 1693 och principen för detta förblev densammaunder hela 1800-talet. Däremot innebar senare utfärdade bestämmelserförändringar t. ex. beträffande den information sominsamlades. Mantalsuppgifterna under 1700-talet kom nämligenatt ligga till grund inte bara för beräkningen av mantalspenningarnautan också bevillningen och andra personskatter, t. ex.lyxskatter som krävde information om nyttjande av tobak, brännvinoch utländska drycker, innehav av vagnar, siden, guld- ochsilverur, "onyttiga" hundar m. m. Likaså infordrades uppgifterangående förhållanden som kunde ligga till grund för befrielse,t. ex. överårighet, arbetsoförmåga på grund av lyte eller sjuklighet,eller att familjen hade minst fyra barn under 16 år.Enligt MI 1693 skulle mantalslängden renskrivas i tre exem- .plar, varav ett skulle gå till dåv. häradsfogden (kronofogden)som skulle uppbära skatten, och två till landskontoret Lands-26

1800-talets mantalsuppgifterkontoret skulle behålla ett exemplar och vidarebefordra detandra såsom originalverifikation och bilaga till landsboken tillkammarkontoret Bilagor såsom mantalsuppgifter nämns inte idenna MI, men inventeringen visar att sådana även före 1812kan finnas på samma tre nivåer som mottog ett exemplar avlängden, alltså lokal nivå, länsnivå och riksnivå. MI 1693 gällerlandsbygden men inventeringen har visat att mantalsuppgifterför städerna liksom senare kan finnas i magistratens arkiv.KF 1812 stadgar samma princip som MI 1693 men föreskriveruttryckligen att även alla uppgifter som avlämnats skallmedfölja längden. Således skall ett exemplar stanna hos häradsskrivaren(i staden hos magistraten) och två exemplar gå tilllänets landskontor, som skall vidarebefordra ett av dem tillkammarkollegiet.Men KF 1861 inskränkte antalet exemplar till två genom attavskaffa landskontorets. Fr. o. m. år 1862 saknas alltså mantalslängderoch -uppgifter i länsstyrelsernas arkiv. Ett exemplarjämte uppgifter gick till häradsskrivarkontoret eller (i staden)magistraten och ett sändes med kronaräkenskaperna ·till kammarrätten.Enligt KF 1894 skulle likaså ett exemplar av mantalslängdensamt bilagor (alltså bl. a. uppgifterna) bifogas årets kronaräkenskaperoch insändas 1ill kammarrätten, medan ett exemplar avlängder och sammandrag skulle stanna hos häradsskrivarna resp.magistraterna.Således bör man söka efter mantalsuppgifter från tiden t. o. m.1861 på lokal nivå i häradsskrivarens (i städerna magistratens)arkiv, på länsnivå i landskontorets arkiv och på riksnivå i kammararkivet(på riksarkivet). Efter 1861 finns inget material kvarpå länsnivå utan endast lokal nivå och riksnivå behöver undersökasför resten av 1800-talet. Man bör också kontrollera dentaxerande myndigheten (kronokassören, kronakamreraren etc.).Särskilda regler har gällt för mantalsskrivningen i vissa städer,särskilt Stoc'kholm och Göteborg, vilkas mantalsuppgifter finnsväl bevarade i särskilda arkiv.Nedan redovisas översiktligt för vilka år och områden mantalsuppgifteri princip finns bevarade för de olika landsarkivdistriktenpå länsnivå (landskontorens arkiv) och lokal nivå(häradsskrivarearkiv, stadsarkiv o. d.). Däremot är det naturligtvisinte säkert att en enskild mantalsuppgift finns representeradpå samtliga nivåer under samtliga år. Det kan tvärtom sägas böratill undantagen att så är fallet. Stickprov visar att en enskildmantalsuppgift som för ett visst år saknas i riksarkivet, ofta finnsbevarad i lands- eller stadsarkivet i fråga - och tvärtom.27

Anita GöranssonVilka var då skyldiga att lämna mantalsuppgift? I princip gälldedet fastighetsägare, näringsidkare och tjänsteinnehavare av allatyper. Smnliga förordningar uttrycker sig mycket generellt (t. ex."husbönder och värdar", MI 1693), andra räknar i detalj uppde yrkeskategorier som skulle lämna uppgifter (t. ex. KF 1780för Stockholms stad). Men principen tycks vara densamma underhela 1800-talet. Eftersom mantalsskrivningen låg till grundinte bara för fastighetsskatter utan också personskatter, skulleuppgiftslämnarna räkna upp (förutom familjemedlemmarna) allapersoner som bodde på deras ägor, var anställda i deras rörelsereller överhuvudtaget i deras tjänst eller som på något sätt ingicki deras hushåll.Allmogen och "mindre skrivkunniga" personer fick lämnamuntliga uppgifter, men ibland finns listor bevarade som gjortsupp över deras uppgifter. Den information som skulle lämnasvar personernas för- och tillnamn, yrke eller titel, bostadsadress,hemförsamling eller -socken, födelsedatum och -år samt ev.arrenden och hyror. Förutom att uppgiftslämnare skulle räknaupp de personer som ingick i hushållet eller hyrde hos dem,alltså även i förekommande fall gesäller, lärlingar och andraanställda, så var alla hantverksmästare, fabriksidkare, handlandeoch andra rörelseidkare skyldiga att lämna in förteckningar överalla sina anställda arbetare och "betjänte" som inte bodde hosdem (d. v. s. alla "utom hos boende"), antingen dessa var mantalsskrivnavid företaget eller inte. Dessa hade nämligen s. k. försvarhos företagsägaren, och denne var alltså i sista hand ansvarigför deras utskylder. En "försvarslös" person kunde sättasi militärtjänst eller tvångsarbete. Försvarsgivaren var skyldig attge varje försvarstagare skriftligt s. k. försvarsbevis, som denneskulle kunna visa upp vid mantalsskrivningen. I förteckningarnaskiljer somliga företagsägare mellan vid företaget mantalsskrivnaoch inte mantalsskrivna arbetare. Oftast anges dock samtligaunder rubriken "anställda" eller "under mitt försvar".De arbetare som inte var mantalsskrivna vid företaget varskyldiga att lämna in egen mantalsuppgift, även om de var upptagnapå företagsägarens förteckning över anställda. Något kriteriumför vilka som var mantalsskrivna resp. inte mantalsskrivnavid företaget har jag hittills inte lyckats finna. De uppgifter somlämnas i dessa förteckningar är arbetarens för- och tillnamn,yrke eller titel, födelsedatum och -år, bostadsadress, hemförsamlingsamt motsvarande uppgifter för hans hustru, barn ochev. andra i hushållet ingående personer (föräldrar, syskon, tjänstefolko. s. v.). Ibland anges även årslönen. Under första hälftenav seklet anges yrkesbeteckningar typ klädesvävargesäll, spinnerska,slipare som visar vilken arbetsuppgift och ev. status arbe-28

1800-talets mantalsuppgiftertaren hade, men mot slutet av seklet används den enhetliga menföga informativa beteckningen fabriksarbetare.Mantalsuppgifterna upptar alltså fler detaljer beträffande hushålletssammansättning än vad längderna gör. De ger fullständiginformation även om andra än "hushållsföreståndaren", medanlängderna ofta bara tar upp t. ex. hustruns födelseår eller ålderutan att ens namnge henne. Dessutom framgår av mantalsuppgiftenvilka hyresgäster som finns, vilken hyra de betalar ochom de har hyreskontrakt eller inte. Mantalsuppgifterna kan alltsåligga till grund t. ex. för forskning rörande boendeförhållanden,hushållens sammansättning m. m.A v särskilt intresse är givetvis det faktum att mantalsuppgifteneller -förteckningen är den enda officiella källa som förbindernamngivna arbetare med deras arbetsplats. Den upptar alltså -till skillnad från mantalslängden - samtliga arbetare som viden viss tidpunkt är anställda vid en viss fabrik, medan längdenendast upptar de enstaka arbetare eller andra anställda som ev.ingår i företagsägarens hushåll eller bor i hans fastighet. Mantalsuppgifternaär alltså ett unikt befolkningsmaterial, utan vilketsnart sagt all forskning som relaterar arbetaren till arbetsplatsenvore omöjlig. Det fåtal företagsarkiv som innehåller uppgifterom enskilda arbetare är som regel ofullständigt och osystematisktbevarade, och de kan framför allt inte ligga till grund förnågon undersökning med anspråk på total representativitet.Möjligen kan de i något avseende komplettera den informationsom mantalsuppgifterna ger.Hur tillförlitlig är då den information som mantalsuppgifternalämnar? Den samtida kontrollen av uppgifterna skedde genomjämförelse med jordebok, husförhörslängd och föregående årsmantalslängd. Dessutom upplästes den nya längden för sockenstämmanoch i kyrkan för att ge ett sista tillfälle till rättelser.Mantalslängden ger alltså den korrigerade informationen, menå andra sidan är mantalsuppgiften primärmaterialet. Det är svårtatt veta hur pass noggrann kontrollen mot t. ex. husförhörslängdenvar, men det finns skäl att anta att stora regionala variationerfinns beroende på olikheter i praxis och inte minst förrättarenseffektivitet och intresse. En bedömning av uppgiftemaskvalitet bör därför ske i varje enskilt fall.29

LUNDS LANDSARKIVA nita GöranssonLandskontorens arkivFör Malmöhus län finns mantalsuppgifter separat inbundna föråren 1801-10. De omfattar samtliga härader och städer.För Kristianstads län finns mantalsuppgifter hopbundna medlängderna för åren 1825-51 (lucka 1842 och 1847). De täckerendast Villands, Gärds och Alba härader. Från år 1848 finnsäven uppgifter för Kristianstads stad. övriga härader och städersaknas.För Blekinge län finns mantalsuppgifter hopbundna med längdernaför åren 1811-29 enligt vad som visas av stickprov.De gäller Bräkne, Lister, östra och Medelstads härader samtSölvesborgs stad. Dessutom innehåller taxeringslängden för Sölvesborgsstad år 1822 även mantalsuppgifter.För Hallands län finns mantalsuppgifter separat i buntar föråren 1800-12 från Tönnersjö, Halmstads, Fjäre, Arstads ochFaurås härader samt städerna Halmstad, Laholm och Falkenberg.Hopbundna med längderna finns uppgifter för spridda årpå 1830- och 1850-talen från Kungsbacka och Varberg (1838,1838-9, 1841, 1857-8).H äradsskrivararkivenFör östra och Västra Göinge fögderi finns uppgifter för åren1812-3,1818-20 och 1822-78.För Västra Blekinge fögderi finns uppgifter för spridda årmellan 1806 och 1831 samt enstaka uppgifter för åren 1831-49.För östra Blekinge fögderi finns uppgifter för 1806-30 och1878.För Rönnebergs, Onsjö och Harjagers fögderi finns uppgifterför 1895-1900.För Torna och Bara fögderi finns uppgifter för åren 1865-95.För Laholms fögderi finns uppgifter för åren 1810, 1814,1817-43 och 1850.För Halmstads fögderi finns uppgifter endast för åren 1846-48.stadsarkiven(Där ej annat anges, avses rådhusrättens och magistratens arkiv)För Falkenberg finns separata mantalsuppgifter för 1826-8och 1841-60.För Helsingborg finns dels uppgifter hopbundna med längderför åren 1812-30, dels enstaka uppgifter från 1852 bland krona-30

1800-ta/ets mantalsuppgifterräkenskaperna (allmän serie) och dels separata uppgifter från1868 täckande stadens 12 rotar.För Karlshamn finns uppgifter för åren 1859-1900 enligtstickprov vart femte år. Dessutom finns uppgifter för spridda år1819-60. Även Poliskammarens arkiv innehåller uppgifter för1870-6 och spridda år mellan 1833 och 1869.För Kristianstad finns uppgifter endast för åren 1811-2.För Laholm finns uppgifter för åren 1861-5 samt något för1894. .För Landskrona finns uppgifter för åren 1810-5, 1844-7och 1886-94.För Lund finns uppgifter för åren 1811-2, 1816-7 och1819-98.För Ystad finns uppgifter för 1810-1 och 1831-8.För Varberg finns uppgifter för åren 1820-1, 1825-6, 1835-9, 1841-3 och 1846-50. Uppgifter finns även bland kronoräkenskaperna,fastän osorterade.För Sölvesborg finns uppgifter för i huvudsak 1836-99,lucka 1864 och 1866-9.För Simrishamn finns uppgifter för 1810-8 och 1850-74.För Ängelholm finns uppgifter för 1810-1, 1831-4, 1838-40, 1842-8, 1850-3 och 1855-64.MALMö STADSARKIVHär finns mantalsuppgifter för Malmö stad för åren 1810, 1812och 1817-1900. Utgallring pågår emellertid, varvid dock varttionde år ovillkorligen bevaras och t. v. även vart femte år.Dessutom bevaras alla s. k. särskilda förteckningar över företagmed minst tre anställda. Men då det - som redan nämnts -inte är ovanligt att en mantalsuppgift finns bevarad endast pådenna nivå och då det glivetvis är omöjligt att idag förutse forskningensframtida behov, innebär denna utgallring - om denfullföljs - ett uppseendeväckande avsteg från god arkivsed.GöTEBORGSLANDSARKIVGöteborgs mantalskontorCentralregister för Göteborgs stad. I princip finns uppgifter förrote 1-12 samt Haga för åren 1831- 83. övrigt, d. v. s. rote13-8 samt Landala, Annedal och delvis Majorna finns för årenca. 1870-83. Från 1831 finns en matrikel över mantalsskrivnapersoner.31

Anita GöranssonLandskontorens arkivFör Göteborgs och Bohus län finns uppgifter hopbundna medlängderna för åren 1816-61 enligt stickprov vart femte år.Samtliga härader finns representerade, men luckor finns förstäderna Marstrand och Uddevalla. Dessutom finns en särskildserie uppgifter för städerna Kungälv och Marstrand för åren1813-20, Strömstad för 1803-20, Uddevalla 1806-44 samtför Göteborgs och Orusts fögderier för åren 1803-20, Inlandsfögderi för 1813-20, Norrvikens fögderi för 1804-20 ochSurrnervikens fögderi för åren 1805-7 och 1813-9.För Värmlands län är materialet förstört genom brand i Karlstadår 1865.För Älvsborgs län finns enligt stickprov vart femte år uppgifterhopbundna med längderna för åren 1835-55 med luckorför samtliga fögderier år 1840 och för 2:a, 4:e och 5:e fögderiernaäven år 1835. Separata mantalsuppgifter finns för helalänet ca. 1837-40 och 1855-61.För Skaraborgs län finns enligt stickprov uppgifter för åren1835-61 för alla fögderier och städer.H äradsskrivararkivenFör Sundals fögderi finns uppgifter för 1826, 1838-39 och1851.För Orusts fögderi finns uppgifter spridda år mellan 1823 och1900.För Surrnervikens fögderi finns separata uppgifter gällandeLysekils stad 1879-81, 1888, 1896-97 och 1900; för Brastadfinns enstaka uppgifter för 1840.För Skövde fögderi finns uppgifter för åren 1866-97, lucka1889.För Vadsbo fögderi finns uppgifter för 1800-1, 1809-10.För Mellansysslets fögderi finns uppgifter ordnade sockenvisför i huvudsak åren 1820-65.För Norrsysslets fögderi finns uppgifter för åren 1840-69.För Södersysslets fögderi finns uppgifter sockenvis ordnade föri huvudsak åren 1814-70.För Västersysslets fögderi inkl. Arvika finns uppgifter för åren1813-45 och 1849-77 med några års luckor på 20-, 30- och60-talen.För östersysslets fögderi finns uppgifter för 1838, 1843, 1852,1855, 1862, 1864 och 1868-80. Vidare finns uppgifter förspridda år mellan 1881 och 1900.32

1800-talets mantalsuppgifterstadsarkivenFör Alingsås finns uppgifter för åren 1870, 1879-80 och 1899(kronokassörens arkiv).För Filipstad finns uppgifter för åren 1898-99 (kronokassörensarkiv).För Kungälv finns uppgifter för åren 1840 samt 1852-61(drätselkammarens arkiv).För Marstrand finns uppgifter för åren 1838-9, 1873 och1892 (kronoräkenskaperna).För Strömstad finns enstaka uppgifter för åren 1852-62.För Uddevalla finns uppgifter ordnade efter efternamnets begynnelsebokstavför åren 1830-76 från A till Ö (uppbördsverketsarkiv).V ADSTENA LANDSARKIVLandskontorens arkivFör Jönköpings län finns uppgifter hopbundna med längdernaför perioden 1801-61 enligt stickprov vart tionde år. Uppgifterfinns för alla städer och härader men är ojämnt fördelade. Såvisar stickproven att uppgifterna för åren 1818, 1828 och 1838främst gäller Jönköpings stad.För Kalmar län finns uppgifter tillsammans med längderna.För perioden 1805-61 finns enligt stickprov mantalsuppgifterbevarade främst för städerna Kalmar och Västervik. Uppgifternaför landsbygden är mer ojämnt bevarade. stickproven visaratt Tjusts, Tunaläns, Norra och Södra Möre, Aspelanda, Akerbo,Slättbo och Gräsgårds härader samt städerna Borgholm, Kalmar,Västervik och ibland Vimmerby finns representerade.För Kronobergs län finns också uppgifter hopbundna medlängderna för tiden 1821-61 enligt stickprov vart femte år förhela länet inkl. städer. För östgöta län finns uppgifter hopbundnamed längderna 1820--61 enligt stio~prov gällande alla häraderoch städer. Fr. o. m. år 1850 finns en separat volym uppgifterför staden Norrköping.HäradsskrivararkivenFör Västra härads fögderi finns uppgifter från 1804.För Finspånga läns och Bråbo och Memmings häraders fögderifinns uppgifter för enstaka socknar bevarade från 1813.För Gästrings och Vifolka fögderi finns uppgifter från 1897.För Akerbo, Bankekinds och Hanekinds fögderi finns enstakauppgifter för 1810 samt för Söderköpings stad åren 1812 och1814-6.333

Anita GöranssonFör Kinda och Y dre fögderi finns uppgifter främst från 1804,1811-2 och 1814.stadsarkivenFör Linköping finns enstaka uppgifter åren 1813-25 med luckorsamt uppgifter för 1852-67, varav de flesta gäller åren 1862-65.UPPSALA LANDSARKIVLandskontorens arkivFör Uppsala län finns uppgifter tillsammans med längderna enligtstickprov 1819-61. De täcker alla fögderier och städer menmed luckor vissa år.För Södermanlands län finns uppgifter tillsammans med längderna1801-50 för i princip alla fögderier och städer men medvissa luckor.För Västmanlands län finns likaså uppgifter tillsammans medlängderna 1806-11 och 1839-50. De gäller främst städerna.För Kopparbergs län finns uppgifter sockenvis ordnade tillsammansmed längderna för år 1810 (serie E I) och för åren1813-50 (serie E III) för i princip alla härader och städer.För Stockholms län finns uppgifter tillsammans med längderna1810-61 enligt stickprov för alla fögderier och städer.För Örebro län finns uppgifter från 1810 och 1813-18 förÖrebro, Nara och Lindesbergs städer samt Lekebergs härad.HäradsskrivararkivenFör Norra Roslags fögderi finns strödda uppgifter 1891-1900.För Svartsjö fögderi finns uppgifter 1813-51 med luckor1815-9, 1828-36 och 1842-6 i huvudsak.För Särlertöms fögderi finns uppgifter 1812-9 och 1830-53.För Vaxholms fögderi finns uppgifter 1812-50.För Värmdö fögderi finns uppgifter 1840-59.För Stockholms läns västra fögderi finns uppgifter 1840-59.För Vingåkers fögderi finns separata uppgifter i huvudsak1822-64.För Västemärkes fögderi finns separata uppgifter 1821-63.För östemärkes fögderi finns separata uppgifter 1812 och1814-64.För Falu fögderi finns separata uppgifter 1805-1900 (dockendast totalt en volym).34

1800-talets mantalsuppgifterFör Bergslags fögderi finns uppgifter 1807-84 (främst 1868-84).stadsarkivenFör Askersund finns uppgifter 1810 och 1814-5.För Köping finns uppgifter 1874-83.För Enköping finns uppgifter 1813-30 men ofta endast enstaka.För Mariefred finns uppgifter 1801-3.För Uppsala finns uppgifter 1820.För Lindesberg finns strödda uppgifter 1800-3 samt 1830.För Örebro finns uppgifter 1823-4.För Nyköping finns uppgifter 1811-9 (främst 1815).För Vaxholm finns separata uppgifter 1878/80-95.För öregrund finns uppgifter 1813-51 med luckor 1831-2och 1840-3.För Östhammar finns uppgifter 1811-51 med luckor 1831,1833 och 1840-3.Beståndet på Uppsala landsarkiv är svåröverskådligt, eftersomdet är uppdelat på flera leveranser och förvaras på flera magasinute i staden. Enligt reversal finns i häradsskrivararkiven mantalsuppgifteräven för andra områden än här angivits. Inventeringenkan därför beträffande lokal nivå inte betraktas som slutgiltig.HARNöSANDS LANDSARKIVLandskontorens arkivFör Västemorrlands län finns uppgifter 1801-64, varvid städerresp. landsbygd bundits i skilda volymer 1856-64. Uppgifternagäller hela länet inkl. städer.För Gävleborgs län finns i princip uppgifter från hela länetinkl. städer 1817-61.Nör Norrbottens län finns uppgifter tillsammans med längderna1811-30. Det finns också en separat serie uppgifter1831-64.För Västerbottens län finns inga uppgifter.H äradsskrivararkivenFör Gästriklands län finns uppgifter 1810-4.För Norra Hälsinglands fögderi finns uppgifter endast gällandeHudiksvalls stad 1819.För Södra Hälsinglands fögderi finns uppgifter för bl. a. Söderhamn1809, Bollnäs 1807-8, 1820 och 1842 samt spridda uppgifterför landsbygden 1804-6, 1810-1, 1840, 1842 och 1844.35

Anita GöranssonFör Kalix fögderi finns uppgifter 1865-6.För Luleå fögderi finns uppgifter 1866-7 och 1893-6 samtspridda uppgifter från 1891-2.För Torneå fögderi finns uppgifter 1806, 1810, 1813-6, 1864-5 och 1867-8.För Västerbottens lappmarksfögderi finns uppgifter för spriddaår 1867-1900.stadsarkivenFör Sundsvall finns en separat serie uppgifter 1884-90 Cuppbördsverketsarkiv).För Härnösand finns strödda uppgifter tillsammans med längderna1853-4.öSTERSUNDS LANDSARKIVLandskontorens arkivFör Jämtlands län finns uppgifter i princip för åren 1815-60hopbundna med längderna. De flesta gäller östersunds stad.Strödda uppgifter finns för åren 1811-3, 1820, 1828 och 1862-70.Häradsskri vararkivenFör Härjedalens fögderi finns strödda separata uppgifter 1837,1840 och 1843. Tillsammans med längderna finns strödda uppgifter1860-3, 1873-5 och 1881-2.För Södra Jämtlands fögderi finns spridda uppgifter 1860.För Jämtlands norra fögderi finns spridda uppgifter 1890 och1897-8.För Jämtlands västra fögderi finns uppgifter 1884 och 1898.stadsarkivenFör Östersund finns separata uppgifter för Kgl. Norrl. artilleriregementesgarnisonsförsamling 1897 (kronokamrerarens arkiv).VISBY LANDSARKIVLandskontorets arkivFör Gotlands län finns uppgifter 1801-20 och 1833-61 tillsammansmed längderna. Delar av årgångar kan saknas. Separatauppgifter finns för Norra fögderiet 1812 samt enstaka uppgifterför Södra fögderiet 1811-3 och för Visby stad 1812-3, 1823och 1832-3 (endast vissa kvarter).Häradsskrivararkiven och stadsarkivet saknar mantalsuppgifter.36

1800-talets mantalsuppgifterSTOCKHOLMS STADSARKIVUppgifter för Stockholms stad finns 1835-1900. Uppgifterfr. o. m. år 1879 finns i rotemansarkivet. Dock finns även uppgifterför år 1831 gällande Nedre Ladugårdslandet (husnr 1-2215) bevarade. Uppgifter för Adolf Fredriks rote saknas 1836-7.RIKSARKIVETEn snabb översiktlig kontroll av beståndet i kammararkivet visaratt det innehåller i princip fullständiga serier av mantalsuppgifterför tiden 1800-1900. Uppgifter finns från hela riket, alltså ävent. ex. Värmlands län, för vilket landsarkivet saknar uppgifter.Man kan emellertid som tidigare sagts inte utgå från att en enskildmantalsuppgift finns bevarad på varje nivå.KommentarInventeringen av landsarkiven visar att landskontorens arkiv somregel har mer fullständigt bevarade serier av mantalsuppgifterför tiden före 1861 än arkiven på lokal nivå. Ett undantag utgörLunds landsarkivsområde, som för tre av fyra län har uppgifterbevarade endast för ett tiotal år per län. Häradsskrivararkivenhar i princip mer ofullständigt bevarade uppgifter både tids- ochområdesmässigt. Ofta gäller emellertid deras uppgifter periodenefter 1861 eller 1800-talets första tiotal år, som ju inte alls resp.endast sällan finns bevarade på länsnivå. De kan alltså i vissutsträckning komplettera uppgifterna på länsnivån.stadsarkiven kan ibland innehålla långa serier. överhuvudtagetgäller de ojämförligt flesta bevarade uppgifterna städerna.Eftersom dessa uppgifter är bundna efter rote, kvarter, kvadrateller motsvarande är de relativt lättöverskådliga i jämförelse meduppgifterna för landsbygden. De senare har ofta bundits sockenvisvarvade med längderna, vilket leder till att varje (ofta nästanmetertjocka) volym måste bläddras igenom för att beståndetsomfattning skall kunna uppskattas. När ett fögderi här ansesrepresenterat i häradsskrivararkiven, behöver det alltså inte innebäraatt uppgifter för varje socken eller ens varje härad finnsbevarade. Så noggrant har det varit omöjligt att undersöka bestånden.Mantalsuppgifterna är generellt sett ett synnerligen omfattandematerial, och volymerna är alltså dessutom ofta otympliga atthandskas med. För att hitta en viss person eller ett visst företag37

Anita Göranssoni detta material krävs (i synnerhet beträffande städerna) att manhar någon typ av adressangivelse. Ibland måste man gå från engatuadress till församling, rote, kvadrat e. d., eftersom uppgifternaär sammanställda efter den senare indelningsgrunden.Saknas adressuppgift helt, är man hänvisad till att först finna ensådan genom att söka igenom mantalslängden i fråga. Det ärtrots allt betydligt mindre tidskrävande än det vore att sökadirekt bland uppgifterna. För vissa år och städer finns adresskalendrarbevarade, och det förekommer också register övermantalsuppgiftslämnare t. ex. för Stockholm och Göteborg.F. ö. framgår som sagts ofta inte av förteckningarna eller ensav volymernas påskrifter var mantalsuppgifter finns. Ibland får"mantalslängd" beteckna en volym som enbart innehåller uppgifter,liksom "uppgifter till mantalsskrivningen" kan betydasjukintyg, protokoll eller listor över "försvarslösa". Framför alltär det de mantalsuppgifter som är bundna tillsammans med längdernasom ofta inte medtagits i förteckningarna. Detta tordebero på att det hittills varit längderna som främst använts avforskningen. Men när nu individbaserade ekonomisk-historiskaoch socialhistoriska undersökningar börjat göras, är det min förhoppningatt denna översikt och kommentar kan bidra till attdet unika källmaterial som utgörs av mantalsuppgifterna, kommertill användning i denna forskning mera än hittills.38

Informationssamhället, arkiven och biblioteken 1Av arkivchef Torbjörn Kjölstad, Stockholml. Behovet av information och tillgången till information harökat med våldsam kraft under de senaste decennierna. Det serheller inte ut som denna utveckling skulle brytas. Tvärt om, samhällsmaskinerietblir mer komplicerat, kraven på fakta, beslutsunderlag,långsiktiga utredningar, prognoser och planering i vidmening ökar. Parallellt ökar också kraven på större insyn ochdelaktighet i beslutsprocesserna på högre och lägre nivå.Vi har fortlöpande skaffat oss möjligheter att behärska ochutnyttja det material som både är en förutsättning för det samhällesom nu tar form och en produkt av det. De nya teknikernaför informationslagring och informationsåtervinning gör det möjligtatt bearbeta dokumentmassor som tidigare var oåtkomligagenom sitt blotta omfång. Men vi ser också hur dessa teknikeri sin tur medverkar till att skapa nya dokumentmängder.Mitt i all denna förträfflighet verkar det emellertid som omvägen till information och kunskap blir längre och mer svårframkomlig.Beslutsfattare omger sig med funktionärer som skallta fram information, sammanställa och presentera den. Speciellasamordnare utses för att hålla samman aktiviteter och utformaen gemensam policy. Pressekreterare, informationskontor, informationssekreterareär begrepp som vi vant oss vid som självklaraoch överallt förekommande.Om det i det gamla samhället rådde brist på information hari dag mängden av information drivit fram en ny typ av yrkesutövare:informationsspecialister som skall kanalisera och tillrättaläggainformationen i båda riktningarna, d. v. s. utåt motallmänheten och inåt mot de egna uppdragsgivarna. Möjligheternaför den enskilde att utan mellanhänder tillgodogöra sig densamlade kunskapsmassan blir mindre allt eftersom denna kunskapsmassasväller och tekniken att behärska den blir mer komplicerad.Denna utveckling implicerar en rad problem om kontroll ochurval som det inte finns anledning att gå in på i detta sammanhangmed mindre de direkt berör den roll arkiven, biblioteken1Frågan har behandlats i Tidskrift för dokumentation på ett mer kortfattatsätt och med delvis andra utgångspunkter: T Kjölstad, Arkivet,biblioteket och dokumentationsfrågan, TD 1976: 4.39

Torbjörn Kjölstadoch informationscentralerna spelar i det nutida informationsmönstret.Dessa iakttagelser är inte på något sätt originella. De speglaren allmän erfarenhet av informationssamhällets uppkomst ochproblematik. Beroende på vilka utgångspunkter man har, vilkaönskemål eller farhågor man förknippar med denna utvecklingkommer man också att lägga olika aspekter på den. Men utanatt analysera dess orsaker och följder och utan att kartlägga detexisterande mönstret och eventuella komplikationer tror jagheller inte man kan diskutera mål och medel för de yrkesgruppersom är berörda av informations- och dokumentationsproblemen.2. Det är oundvikligt att i detta sammanhang ta ställning till desynpunkter arkivrådet Nils Nilsson framför i sin bok Arkivenoch informationssamhället Gfr. separat recension nedan s. 109).Begreppet informationssamhället som redan använts i denna artikelinnebär ett accepterande av Nilssons syn på samhällsutvecklingen:vi lever verkligen i en tid där information och dokumentationspelar en allt överskuggande roll. J ag vill gå ytterligareett steg. Informationssamhället måste också vara ett kommunikationssamhällesom i lika grad påverkar informationsspecialisternasverksamhet.Nils Nilsson har klart formulerat sin syn på dessa frågor iden mån den rör arkivariens roll i informationssamhället. Identitetenmåste sökas i troheten mot det egna yrket, i de regler ochdefinitioner som specifikt utmärker arkivarien:"Vill man nå fram till en arkivsyn som fyller rimliga anspråkpå allsidighet har man att utgå från den företeelse som är ansträngningarnasföremål - från arkivet och inte från någontingannat. Det är ur en analys av dem man har att härleda verksamhetsområdet,dess beståndsdelar och gränser, dess metoder." 1Detta är skrivet i medveten opposition mot ett synsätt somhävdar större samordning mellan arkiv, bibliotek eller andrafunktioner på informations- och dokumentationsområdet:"Och hos dokumentalister eller informatiker träffar man iblandpå en benägenhet att inordna arkivhandlingarna i system som ärtillrättalagda för deras egna sökmetoder. Att det finns skiljelinjermellan arkivhandlingar och böcker bortser man gärnafrån. Man behöver i sin yrkesverksamhet hämta information frånbåda hållen och strävar alltså att samordna dem." 2Allt för många utomstående intressen har fått diktera arkivmannenssyn på sina uppgifter: den har inte varit tillräckligtarkivcentrerad.1 Nils Nilsson: Arkiven och informationssamhället, Lund 1976, s. 27.2 Nilsson aa s. 26.40

Informationssamhället, arkiven och bibliotekenSå långt det gäller metoder att ordna och systematisera arkivmaterialeteller utveckla en teoretisk grundval är det väl ingensom ifrågasätter Nils Nilssons mening. Sett ur informationssamhälletsperspektiv räcker den inte.Arkiven utgör en del av informationssamhället och för att fåett rimligt perspektiv på den egna uppgiften måste man både sevad som är specifikt och vad som är gemensamt med de andraföreträdarna: bibliotekarierna, dokumentalisterna, informatikerna.De mål som anges för det moderna arkivväsendets arbete kanmed lika stor rätt överföras till att gälla biblioteksväsendet,dokumentalistområdet eller informationstjänsterna. Var och enutgör en självständig och särpräglad provins inom informationsområdetoch de fyller speciella funktioner både i tillkomstskedetoch i själva informationsöverföringen.Men det är lika sant att arkiven och biblioteken i sin egenskapav delar av ett större informations- och dokumentationsområdemåste utöva ett ömsesidigt inflytande på varandra och bli ömsesidigtberoende av varandra. I detta fall kan man verkligen påståatt helheten är större än summan av delarna.3. Enligt min mening kan man närma sig problemet från tvåhåll. Man kan välja helhetsperspektivet och med utgångspunktdärifrån undersöka vilka delar som är nödvändiga för att byggaupp en fungerande informationstjänst och sedan som nästa steganalysera dessa delar i fråga om struktur och speciella krav somär förbundna med deras hantering. Man kan gå den andra vägen:först definiera delarna var för sig för att sedan bestämma derasplats i informationssystemet.Det väsentliga är emellertid att man gör klart för sig vad manvill med dokumentationen och vad dokumentationen i sig är förnågot. Det är alldeles uppenbart att detta inte kan bestämmasenbart genom en introspektiv analys som går ut på att avskärmadet ena eller andra området från sin omgivning. Informationoch dokumentation kan aldrig bli något självändamål. Det måsteses i ett större sammanhang. Det är dokumentations- och informationsspecialisternasuppgift att organisera sitt material såatt avnämarnas krav kan tillgodoses. På arkivsidan har praxisoch teorier utarbetats dels för att göra dokumentationen tillgänglig,dels för att strukturera den på ett sådant sätt att sambandetmellan dokumenten klart framgår: d. v. s. att man funnitproveniensprincipen och de principer som kan härledes ur dennavara den enda möjliga för att dokumentationen skall bli korrektoch i görligaste mån fullständig. På samma sätt har olika meto-41

Torbjörn Kjölstadder utarbetats för bibliotekens uppställning, sammansättning ochkatalogisering.För att än en gång slå fast: åtgärderna har vidtagits ooh teoriernahar utarbetats för att ställa dokumentationen till förfogande.Varken arkiv, bibliotek eller informationscentraler harnågot existensberättigande i sig själva. De verkar och fortleverendast i relation till det samhälle eller de individer som utnyttjardem.4. Det finns alltså enligt mitt synsätt allt för mycket som bindersamman de olika delarna i informations- och dokumentationsstrukturenför att man skall låta dem utvecklas var för sig.Resonemanget är för allmänt för att utgöra någon egentlig teoribildning.Det får ses som startpunkt för en vidare diskussion ochgrundas på iakttagelser jag kunnat göra som ansvarig för ensammanhållen arkiv- och bibliotekssektion i en modem organisation.Dessutom har jag diskuterat dessa frågor med arkivarieroch bibliotekarier som arbetar under samma villkor eller påarbetsplatser liknande min egen.Resonemanget kommer därför i det följande inte att beröraetablerade arkiv- eller bibliotekssituationer. Var och en av dessahar ju specialiserat sig på att ta hand om olika typer av material.Vad det gäller är myndigheter, organisationer och företag därdet är dokumentations- och informationsspecialisternas uppgiftatt i den dagliga verksamheten förse sina uppdragsgivare medall den relevanta dokumentation som är nödvändig och önskad.För avnämarna är frågan om dokumentationens hemvist ochformella utseende likgiltig. Utslagsgivande är dess innehåll, riktighet,fullständighet och snabbheten i effektuerandet.Denna arbetssituation är helt olik den som existerar vid arkivochbiblioteksinstitutionerna och det är givet att den måste färgaav sig på informations- och dokumentationshanteringen. Informationsspecialisternakan inte leva i något lufttomt rum: de skallingå som självklara delar i den administrativa strukturen. Informationoch dokumentation handlar som tidigare nämnts ocksåom kommunikation och det vore förödande om denna aspektglömdes bort.Sker detta har informationsspecialisterna få eller inga möjligheteratt vinna gehör för sina ideer vare sig i fråga om arkivetsorganisering eller utveckling. Den informationsspecialist som enbartsöker sin identitet, för att använda Nilssons uttryck, i internaarkivistiska eller biblioteksmässiga tekniker, är åtminstone i företag,organisationer eller förvaltningar dömd att misslyckas i detlånga loppet. Informationsspecialisten måste hela tiden ha förögonen att den dokumentationen han fått till uppgift att organi-42

Informationssamhället, arkiven och bibliotekensera skall tjäna uppdragsgivarna i deras verksamhet.I privata företag finns inga arkivförordningar att falla tillbakapå vare sig i fråga om bevarandet av arkiven eller deras struktureringi form av arkiv- och gallringsplaner. Informationsspecialistenär helt beroende av att kunna visa informations- och dokumentationsfunktionernasplats i organisationen och på vilket sättdenna organisation kan dra nytta av dem. Kan detta ske bl. a.genom större integrering av de olika komponenterna skall ensådan genomföras. Visar sig andra lösningar fungera bättre urföretagets synvinkel skall givetvis dessa förordas.Informationsspecialistens identitet måste sökas i den funktionhan fyller i ett företag - och funktionen utformas som ett resultatav växelverkan mellan specialkunskaper och impulser somutgår från organisationen i sig.Resonemanget har i stora delar rört sig om arkiven, men ärsjälvfallet lika giltigt för biblioteken. En fördel med 1 bibliotekeni dagsläget är att man där på många håll fått klart för sig vaden aktiv informationstjänst innebär. Ett aldrig så väl utfört klassificerings-och katalogiseringsarbete är tillliten nytta om medarbetarnainom företaget på grund av egen okunnighet eller bristandekontakter mellan dem och biblioteksfunktionärerna inte utnyttjarbibliotekets resurser.5. Informationsspecialistens arbete börjar på kontoren och avdelningarna.Med hjälp av organisationsplaner, funktionsanalyser,kartläggning av beslutsvägar och flödesscheman måste enbild göras upp över det existerande informations- och dokumentationsflödet.I grova drag kan man räkna med att följande frågor måstebesvaras. Vilka skall ha vad - och för hur lång tid? Rör detsig om olika typer av dokumentation? Varifrån hämtas den?Vilka tillfälliga utredningar och arbetsgrupper kan tänkas brytanormalrutinerna? Hur fungerar en eventuell projektdokumentation?Vilka möjligheter finns det för de olika medarbetarna attorientera sig om informations- och dokumentationsutbudet?Efter en anaJ.ys av det här slaget följer nästa steg som innebäratt arkivarien, bibliotekarien, informatikern med hjälp av sinaspeciella kunskaper och förutsättningar undersöker hur arkivbildningsplaner,flödesgenomströmning, gallrings- och avställningsplaner,inköpspolitik, litteraturbevakning, presstjänst, kommunikationerskall läggas upp och samordnas.6. Det finns en uttalad misstänksamhet från det ena eller andrahållet i fråga om arkiv och bibliotek. Den får väl anses bero påden sega kamp arkivarierna fört för att hävda sin egenart och43

Torbjörn Kjölstaddra upp nödvändiga skiljelinjer i fråga om teori och praktik visavisbiblioteken. På samma gång har bibliotekarierna ofta haft enmycket dålig kunskap om vad arkiv är - och vilken roll arkivmaterialetspelar i den samlade dokumentationen.Ett sätt att poängtera de gemensamma uppgifterna är att användaordet dokumentation som samlande och överordnat begrepp,vilket i sig innefattar en rad olika typer av inbördes likavärde. De två huvudgrupper som då avtecknar sig blir interndokumentation och extern dokumentation, varvid den interna istort sett motsv,arar det material som arkivfunktionen hanterarmedan den externa omhänderhas av biblioteken. I sak spelardetta givetvis mindre roll men det är viktigt att man rör sig medneutrala termer och vänjer sig vid tanken på dokumentation somett enhetligt begrepp utan speciella bindningar till arkiv ellerbibliotek.Genom större samordning kan man också inlemma de nyayrkesgrupperna i systemet: informatiker, dokumentalister ochlitteraturingenjörer, vilka på många sätt känner sig främmandei en specifik arkiv- eller biblioteksmiljö. För att fullt ut kunnadra nytta av deras tjänster måste de inordnas i ett dokumentationssystemsom innefattar alla komponenterna. Binder man demtill den ena eller andra gruppen kommer vi snart att röra ossmed två eller tre informationssystem som alla är ofullständiga.Den fruktan man hyser på arkivhåll för att bibliotekariernaoch informatikerna skall böja in arkiven under sina domäner är,åtminstone vad gäller företag och organisationer, betydligt överdriven.I de flesta fallen kan man nog anta att det rör sig om enokunnighet om det interna dokumentationsmaterialet. Man strävarinte att underlägga sig eller styra den interna dokumentationen,man ser helt enkelt bort från den.I de stora forskningsintensiva och multinationella företagenhar biblioteken i allmänhet en stark ställning eftersom behovetav extern dokumentation är mycket stort. I företag, där forsknings-och utvecklingsarbete spelar en mindre roll har de oftasvårt att hävda sig. Men i stället för att söka samarbeta med degrupper som handhar den interna dokumentationen har bibliotekariernamer eller mindre stirrat sig blinda på de traditionelltbiblioteksbundna funktionerna och ofta isolerats i sitt arbete.De har tillmätt sin egen verksamhet en betydelse för företagetssamlade dokumentation som den inte har och på det sättet fåttsvårt att vinna gehör för sina synpunkter även om dessa varitfackmässigt motiverade. I några fall har dessutom bibliotekariensökt styra den interna dokumentationen utifrån rent biblioteksmässigasynpunkter, vilket fått olyckliga följder.För såväl bibliotekarier som arkivarier gäller regeln att verk-44

Informationssamhället, arkiven och bibliotekensamheten måste ses i sitt sammanhang. Analysen skall gälladokumentationsfunktionerna i sin helhet, inte bara enstaka delar.7. Som en naturlig följd av dessa synpunkter borde företagenoch organisationerna försöka utveckla något slag av informations-och dokumentationscentraler. Utseende, omfattning ocharbetsfördelning blir beroende av den miljö en sådan centralskall fungera i. Men vissa grundläggande krav tror jag manmåste uppfylla.Medarbetarna inom informations- och dokumentationscentralenskall vara insatta i varandras arbete. De måste ha kunskapom de olika materialgruppernas struktur och vilka metoder sombör tillämpas för en riktig hantering. De måste veta vad materialetinnehåller. De bör ha en aktiv kunskap om vem som kantänkas vara intresserad av en viss dokumenttyp. Det krävs engeografisk samhörighet, helst uppbyggd kring en gemensam lokalför expedition, register och kataloger. På det sättet skapas enfortlöpande och direkt kommunikation mellan informationsspecialisternaoch möjligheter för ett samarbete utåt. Större smidighetkan åstadkommas genom utbyte av arbetsfunktioner ochdet blir lättare att få en uppfattning om nya behov och nödvändigaförändringar på informations- och dokumentationsområdetinom företaget.Ett av de väsentligaste inslagen i en sådan informations- ochdokumentationscentral blir upprättande av övergripande register.Hur långt man kan gå på den vägen kan förmodligen ingen sägaidag. Ä ven om man bör ha en hälsosam skepsis till adb-metodernasförmåga att lösa alla problem skall man inte bortse från attde rätt utnyttjade kan innebära en fullständig omvälvning i frågaom sökmöjligheter och informationsåtergivning. Utgår man frånatt den nuvarande strukturen i den interna och externa dokumentationenbibehålles kommer dessa register att få karaktären avomvandlingstabeller. Det bör också framhållas att det är i dettainformationsskikt som det aktiva samordningsarbetet äger rum,medan det fysiska materialet kan lagras var som helst, med bibehållandeav sina särdrag.Den viktigaste tillgången i informations- och dokumentationscentralernablir emellertid de människor som arbetar där. Samarbetetkring de gemensamma informations- och dokumentationsfrågornabör ge dem en utomordentlig kunskap om helaföretagets organisation och de enskilda medarbetarnas uppgifter.Därmed ligger också vägen öppen att medverka till nya ellerförbättrade kommunikationer.En växelverkan mellan företrädarna för de olika gruppernainom informations- och dokumentationsområdet ökar allas möj-45

Torbjörn Kjölstadtigheter till en aktivare och mer kvalificerad insats -både för dem själva och deras uppdragsgivare.till gagn8. Man måste räkna med att informationssamhället kommer attställa växande krav på de yrkesmänniskor som skall hanteradetta samhälles information och dokumentation. De kan inteundgå att ta intryck av den utveckling som äger rum och därmedockså ta sina egna uppgifter och förutsättningar under omprövning.De synpunkter som framförts i denna artikel speglar bara endel av problemkomplexet. Viktiga frågor som utbildning, rekryteringoch praktik har lämnats åt sidan. Jag har inte i detalj gåttin på hur de olika funktionerna kan komma att gestalta sig ellervilka speciella omständigheter som i det ena eller andra falletkan påverka deras utformning.Det väsentliga är att informationsspecialisternas uppgifter prövasförutsättningslöst i fråga om organisation, metoder och praktisktillämpning. Detta kan inte ske genom att till varje pris slåvakt om en särart eller en speciell arbetsmetodik och av hänsynhärtill avvisa andra lösningar.Extern och intern dokumentation, information och kommunikationutgör delar av det totala informations- och dokumentationsmönstretVar och en för sig blir dessa komponenter ofullständiga.Tillsammans skapar de en fast . grundval för informations-och dokumentationsspecialisternas uppgift: att tillhandahållariktig och fullständig dokumentation till rätt tid och pårätt plats.46

Kommunal arkivkonferens och arkivinformationA v stadsarkivarie Bror-Erik Ohlsson, EskilstunaArkivkonferensens förloppDen 2 juni 1976 inleddes en tvådagars kommunal arkivkonferenspå Hässelby slott, Stockholm, med stadsarkivarie Sven Olssonsom värd. Ett 40-tal deltagare infann sig. Där återfanns representanterfrån såväl stora som små kommuner samt landstingen.De nordiska grannländerna företräddes av statsarkivar LajosJuhasz, Oslo, landsarkivar Harald Jf/lrgensen och stadsarkivarSigurd Jensen, Köpenhamn, samt stadsarkivarie Sirkka Im pola,Helsingfors. Vidare närvar arkivrådet Josef Edström, riksarkivet,och arkivarie Axel Norberg, Svenska kommunförbundet.Samlingen började med minnesord över framlfdne stadsarkivarienMagnus Fahl. På hans initiativ hölls den första kommunalaarkivkonferensen, nämligen våren 1972 i Göteborg. Behovetav samarbete inom den kommunala arkivsektorn betonades ochledde till en förhandsinvit till Stockholm. Detta planerade mötesköts framåt i tiden. I stället träffades kommunalt arkivfolk iSigtuna år 1974 på inbjudan av Svenska kommunförbundet.När konferensen så förlades till Stockholm år 1976, hade ettdigert program utarbetats av Sven Olsson och hans stab. Denförsta dagen upptogs av dels en presentation av de nordiskagrannländemas kommunarkivfrågor, dels nio kortare anförandeni den "kommunala motroten", vidare tre föredrag av resp. professorRolf Adamson och stadsarkivarierna J an Frisk och SvenOlsson. Den andra dagen inleddes med fyra anföranden och endiskussionstimme och avbröts av en lunch med Stockholms kommunsom värd. Därefter följde arbete inom fyra grupper, vilketfick avsluta konferensen.Under Hässelbydagarna med dess digra, på förhand uppgjordaprogram hann man också med att bilda en ny sammanslutning,som antog namnet Förbundet Arkivanställda i kommun ochlandsting. Dess målsättning är att ta tillvara medlemmamas ickefackligaintressen, främja yrkeskontakter och utbyte av information.Förbundets ordförande blev helt naturligt stadsarkivarienestornSven Olsson. Enligt stadgama skall förbundsmöten hållasvartannat år. Nästa gång möts man sålunda år 1978, då i Västeråsmed stadsarkivarie Kjell Olsson som värd.Vad som hände under konferensens sejourer skall redovisasnedan - dock utan anspråk på fullständighet. Författaren står47

Bror-Erik Ohlssoni tacksamhetsskuld till konferenssekreteraren, förste arkivarieLeif Gidlöf, Stockholm, för den rikliga dokumentation, som välvilligtställts till förfogande.Arkivbildning och arkivförstöringSven Olsson framhävde eftertryckligt kommunarkivens betydelse.Det finns ett likavärde som tyvärr ofta förbises mellan statligtoch kommunalt arkivmaterial, mellan statlig och kommunalarkivistik, sade han. De kommunala arkivkonferenserna var enplattform, varifrån detta likavärde kunde hävdas. Forskningensöker i dag med samma intresse sina källor i de kommunalaarkiven som de statliga, framhöll han vidare. Man skulle kunnatillägga: Liksom landsarkivarierna håller regelbundna mötenträffas nu kommunarkivarierna för diskussion av gemensammaproblem. Han riktade ett svidande angrepp mot Svenska kommunförbundet,vilket i ett remissyttrande hållit före att svenskakommuner inte har något intresse av att bevara sina handlingarlängre än intill dess den administrativa forskningen därur hämtatvad den behöver. "Under en mer än 20-årig tjänstgöring i svenskkommun har jag icke träffat en enda förtroendeman, icke enenda människa utan historiskt intresse; ointresset för historienfinns blott inom förbundet självt, som ju dock är huvudman förstadshistoriska institutet!" Sven Olsson drog en lans för kommunarkiven:"Våra små institutioner är kommunala serviceorgansom utför sin dagliga gärning i stimulerande samverkan eller likastimulerande tävlan med de organisationskontor våra kommuneri rationaliseringssyfte inrättat."Därefter kom han in på arkivbildningen och arkivförstöringen.Man bevittnar exempelvis hur syraladdade handlingar förgripersig på sin omgivning. Vi måste därför vrida kontrollen överpappersflödet ur kontorsorganisatörernas händer. Vi måste upprättaarkivbildningsplaner, vari utsäges vad som skall hända medvarje handling eller kategori av handlingar, inskärpte han.Sven Olsson ställde fram fyra kriterier, som en god arkivbildningskall svara positivt på: kvalitetskriteriet, d. v. s. varje handlingskall upprättas på en bas som svarar mot de informationskravsom vi ställer på handlingen, mot varaktigheten av vårt ochforskningens intresse för dess innehåll, mot summan av denväntade nötningen; gallringskriteriet, som utsäger att all gallringskall beredas vid källan, vid eller före handlingens födelse, varvidhandlingen kan vara gallringshandling, g-handling, eller kvarhandling,k-handling; dokumentationskriteriet, som innebär attarkivbildningen skall säkerställa snabbast möjliga återsökning avhandlingen; säkerhetskriteriet, som betyder att handlingama skall48

Kommunal arkivkonferens och arkivinformationförvaras på ett betryggande sätt. All planlös arkivbildning ärbörjan till självgallring, hävdade han vidare. Detta problem kanaldrig helt bemästras, framhöll han, eftersom vi måste ta emotenskilda arkiv, avsatta av fysiska eller juridiska personer sominte haft vare sig intresse, ekonomi eller insikt att fästa sinaminnen vid beständig bas. Kommunerna som mottagare av enskildaarkiv berörde för övrigt 1:e arkivarie Leif Gidlöf i sittanförande "Kommunerna och företagsarkiven".På temat arkivbildning - arkivförstöring spann andra vidare.Sålunda redogjorde 1:e arkiyarie Viking Rendahl, Stockholm,för papperskvalitetsfrågoma. Han berättade, att Stockholms stadsarkivoch arkivnämnd utgått från de nya förutsättningar förmikrofilmning, som dataarkiveringskommitten skisserat upp ochväntas slå fast i sitt slutbetänkande. Bl. a. har man beslutat omersättningsfilmning av stadsbyggnadskontorets byggnadslovshandlingarsamt uttag med COM-teknik på mikrokort som endaarkivbeständiga exemplar av kommunens fördelningsbok. Etts. k. klimatrum håller på att installeras på stadsarkivet. 1:e arkivarieUlla Johanson, Stockholm, pläderade för kommunala gallringsråd,vari ingår såväl arkivfolk som vetenskapsmän. Ett sådantråd har funnits alltsedan 1972 i huvudstaden och harlämnat goda erfarenheter. Upprinnelsen står att söka i professorRolf Adamsons föredrag vid arkivkonferensen i Göteborg, dåhan tecknade den vetenskaplige forskarens syn på gallring avbl. a. verifikationer. I ett nytt stimulerande anförande, dennagång på Hässelby slott år 1976, berörde han de kvarståendebristema i samspelet mellan arkivarier och forskare. Han komockså in på oklarheterna beträffande datainspektionens ~>tällningstagandentill forskarregistren. Både datainspektionen ochde stora datacentralerna av typ Kommundata har kompliceratsåväl universitetsforskningens som arkivväsendets arbete, ansåghan. Det bör nämnas, att han är ledamot av Stockholms gallringsråd.Vid konferensen betonades, att rådets synpunkter framdeleskan delges de kommunarkivarier som är intresserade härav.Här skall också nämnas, att Stockholms stadsarkivs gallringeller modeller för denna redovisades av arkivarie Marianne Liljequist.Stockholms stadsarkiv dominerade stort vid denna konferens.Dess arkivtekniska kunnande lämnades med stor beredvillighetut av ovan nämnda föreläsare. Likväl meddelades också andrating. I plenarsammanträdena under Sven Olssons ledning höllsen rad kortare eller längre anföranden av arkivsakkunniga mänoch kvinnor från andra svenska kommuner samt de nordiskagrannländerna. Några ämnesrubriker: "De kommunala arkivenoch den lokala kulturen" (stadsarkivarie Kjell Olsson, Västerås),449

Bror-Erik Ohlsson"Landstingen och den kommunala arkivkompetensen" (landstingsarkivarieTorbjörn Norman, Västerås), "Filmning av byggnadslovsritningar"(l :e arkivarie Anna Christina Meurling, Lund),"Allmänna arkivschemat och de kommunala arkiven" (stadsarkivarieJ an Frisk, Göteborg), "Kommunal ärendeåtersökning- en systemstudie" (stadsarkivarie Anne-Marie Fällström, Örebro).De nordiska grannländernas kommunarkivproblemUnder arkivkonferensen redogjorde grannländernas representanterför sina kommunala arkivproblem. Därav framgick blandannat följande.I Norge lade formannaskapslagarna år 1837 grunden till ettmodernt kommunalt självstyre. Till en början stannade arkivaliernakvar hos ordföranden. Någon arkivmässig inställning vardet inte tal om. Det var den norska historiska föreningen, som ien kommitte för lokalhistorisk forskning riktade uppmärksamhetenpå kommunalarkiven. Kommitten uppmanade i en skrivelse1915 riksarkivarien att åstadkomma en bättre vård avlokalarkiven. Därmed hamnade kommunarkiven i riksarkivetsblickfång. Inventeringar igångsattes. Förslag till lagtext utformades.Riksarkivet hade att godkänna arkivlokalerna och regelbundetinspektera kommunarkiven. Varje år skulle en rapportinsändas till riksarkivet. Denna statliga reglering och kontrollföreslogs 1937 men kunde inte genomföras på grund av dåvarandesvåra ekonomiska tillstånd i landet. Först är 1948 utfärdadesföreskrifterna (tryckt under titeln "Kommunal arkivordning").Från nu och framåt blev riksarkivets policy denna:det kommunala arkivarbetet skulle utformas självständigt avkommunerna själva. Dock kunde riksarkivet medverka vid utbildningenav välkvalificerad personal genom femdagars internatkurser.Vidare beordrades statsarkivarierna att inspektera kommunarkiveni sina distrikt. Så småningom hoppades man ocksåfå till stånd gallringsregler för kommunarkiven. (Referat av LajosJuhasz' inlägg.)I Danmark skiljer man på tre typer av kommunarkiv: amtsrådsarkiv,sognerådsarkiv och k~bstadsarkiv. Amtsräden inrättades1841 och har amtsmannen till "formand". Bland uppgifternaingår tillsyn av sognekommunerna och ansvaret för amtetsväg- och sjukhusväsen. Samma är inrättades också sogneråd medtill en början sogneprästen som ordförande. Köpstäderna lederi flertalet fall sin . härstamning till medeltiden. Redan år 1891kom ett regeringsbeslut på att dessa kommuner fick rätt att avlämnasina arkiv till provinsarkiven. Två år tidigare hade de50

Kommunal arkivkonferens och arkivinformationförsta tre provinsarkiven upprättats i landet. Fram till 1960-talet var det dock mycket få kommunarkiv som levererades.Den 1 april 1970 genomfördes en kommunalreform med innebördatt amtskommunernas antal kraftigt reducerades, vidareatt sogne- och k!Zibstadskommunerna slogs samman till ett mindreantal primärkommuner. Landsarkiven strävar nu efter attsystematiskt samla in alla tre grupper av kommunarkiv från tidenföre 1970. Förutsättningarna har blivit goda av två skäl. För detförsta besitter tre av landsarkiven (Viborg, Köpenhamn och Abenrå)sådana arkivmagasin, som man redan vid planläggningenräknade med skulle kunna härbärgera kommunala arkiv. För detandra har den lokala oviljan mot leveranser till provinsarkivenbrutits ned. Enligt gällande kommunallag är de kommunalamyndigheterna visserligen skyldiga att hålla sina arkiv i gottstånd, men någon formlig leveransplikt föreligger inte. Ej hellerhar landsarkiven eller riksarkivet inspektionsrätt (Harald J!Zirgensen.)I Helsingfors har stadsarkivet nyligen fyllt trettio år. Där arbetartjugo personer med administrativa uppgifter, övervakning,förvaring, utlåne- och forskarservice. Stadens olika ämbetsverkhade år 1975 uppskattningsvis 66.000 hyllmeter arkivalier. Avdessa fanns 12.000 på stadsarkivet. Tillväxttakten beräknades till6 % eller tre kilometer om året. Inspektions- och övervakningsverksamhetenkräver en stor insats från stadsarkivets sida. Manär som bäst i färd med att utforma nya diarieföringsanvisningar,vidare en förvaringsplan för ADB-material samt regler och rekommendationerför säkerhetsfilmning på mikrofilm. (SirkkaImpala.)Redovisning av grupparbetena kring centrala arkivproblemDen första gruppen diskuterade delproblem i samband med förteckningsarbeteoch arkivbildningsplanering. Man efterlyste enny handbok för primärkommuner och framhöll landstingens utredning,"Landstingens arkiv", som ett föredöme. Vidare behandladestre frågeställningar:1. Hur skall man förteckna gallringsbara handlingar? Svar: Gruppenanser inte total brist på förtecknande vara tillrådligt. Däremotbör förteckningen endast uppta vissa gallringsbara serier,nämligen dels dem som har mycket långa gallringsfrister, delsdem som efterlämnat typexemplar. Förteckningen skall kompletterasmed gallringsprotokolL2. När skall man förteckna ett arkiv? Så snart som möjligt ellersenare vid leverans till slutarkivet? Svar: Gruppen konstaterar51

Bror-Erik Ohlssonkontrasten mellan statliga och kommunala organ. De förstnämndahar i regel fastställda förtecknings- och diarieplaner.De senare blir föremål för mycket flera och snabbare förändringarän de statliga. Bäst är därför att förteckna först i ettsenare stadium.3. Skall en stor förvaltning ha en stor arkivförteckning eller uppdelaspå flera mindre förteckningar gällande för olika grenarinom en förvaltning? Här gick meningarna i sär. Skillnadernamellan stora och små kommuner var uppenbara. Gruppenenades om att centrala kommunledningens organ borde utgöraett arkiv; däremot: om stora särartade förvaltningar finns, såbildar varje förvaltning ett .arkiv.Den andra gruppen dryftade kommunförbundets diadeplan"Kommunal diarieföring". Man konstaterade ett flertal brister idenna: Den. gav inte nog sökmöjligheter, den var starkt föråldrad,den komplicerades av kravet på klassifikation efter ~våinfallsvinklar. stadsarkivarie Anne-Marie Fällström redovisadesin modell för Örebro och Sven Olsson sin "paraplyplan" förStockholm. Båda tillät en trefaldig tillämpning: på centralförvaltningsplanet,på rotelplanet och på specialförvaltningsplanetGruppen beslöt att uttala sig för ett kommunalt diarieföringssystemså utformat, att stor flexibilitet medgavs. Vidare önskademan inblick i och kunskap om när nya diadeplaner utarbetadesav kommunförbundet.Den tredje gruppen behandlade mediafrågan eller de centralakommunala minnenas uppbyggnad. Diskussionen kom huvudsakligenatt röra sig om utbildning, interkommunal samverkanoch mikrofilmning. I dag saknas kurser i ADB, KR, AR ochmikrofilm, vilka är tillrättalagda för arkivfolk, ansåg man.Hoppet stod nu till kommunförbundet, som för övrigt bordefungera som informationscentrum och förmedla information omfärdigställda arkivutredningar, aktuell arkivlitteratur m. m. Störresamverkan mellan kommunerna önskade gruppen vad gälldetackling av gallringsfrågorna. Gemensam lagring av mikrofilmernamenade man vara en utväg för att klara kraven på särskildakonditionerade filmarkivlokaler.Den fjärde gruppen slutligen tog upp resonemang kring kommunalarkivpolitik. Man betonade vikten av nära kontakt medkommunfullmäktige, gärna via historiskt intresserade ledamöter.Kommunarkiven borde sortera direkt under kommunstyrelsen.Om denna ställning leder till att kommunarkivet endast tilldelas"dokumentletarens" roll, finns det dock anledning att ifrågasättaom det inte vore bättre att införa ett "folkligt" inflytandeav modell Stockholms arkivnämnd. Kommunarkivet skall ommöjligt svälja alla slags papper, såväl kommunala som enskilda.52

Kommunal arkivkonferens och arkivinformationDock kan de lokala resurserna bli för knappa understundom.Ett regionalt arbete måste då till. Föredömliga exempel utgjordeFöreningen Stockholms Företagsminnen och Föreningen Värmlandsarkiv.Ett hägrande slutmål vore en motsvarighet till detdanska Erhvervsarkivet. Samtidigt som det regionala ansvaret·betonades framhölls uttryckligen vikten av att arkiven kommernärmare centrum i kommunernas kulturverksamhet.Den kommunala arkivinformationenstadsarkivarie Bror-Erik Ohlsson berättade om den kommunalaarkivinformationen i Eskilstuna. En bearbetning av framställningenföljer nedan:Behovet av information till såväl de styrande som allmänhetenär stort. Medan de flesta personer känner till stadsbibliotekarienoch museichefen, länsbibliotekarien och landsantikvarien,möter man ytterst sällan någon som vet vem kommunarkivarien,stadsarkivarien eller landsarkivarien är. Få kan över huvud tagetuttala titeln rätt. De kommunala arkiven är i jämförelse medbiblioteken och museerna i regel tämligen unga institutioner ochhar svårt att hävda sig bland de "etablerade" kulturinstitutionerna.Vidare är verksamheten till sin art betydligt mindrepublikfriande och det mesta arbetet utföres i det fördolda. Likvälbehövs en utökad information av två skäl: För det första måstekommunalpolitikerna veta vad kommunarkivet är för något, såatt de beredvilligt anslår äskade medel. För det andra får intekommunarkiven ligga med dött arkivgods. Arkivalierna måstelevandegöras. Arkivmannen bör kunna försvara varje kvadratcentimeterianspråktaget hyllutrymme.Den kommunala arkivinformationen kan spridas via fyra kanaler:l. Genom skriftlig information2. Medelst muntliga upplysningar3. Via kursverksamhet4. Med utställningar.Genom anslagsäskandena nås politikerna av kommunarkivetsarkiv. Men de makthavande liksom andra kommunmedborgarekan också i hög grad påverkas av pressen. Kulturartiklar medstoff från kommunarkivet, debattartiklar av arkivchefen i kulturellaspörsmål och samhällsfrågor drar uppmärksamheten tillkommunarkivet. I Eskilstuna går det sällan mer än en veckaeller högst ett par veckor, innan stadsarkivet skymtar i lokaltidningarnai någon form - alltifrån löpsedelsrubriker och förstasidetextned till den minsta lilla notis. I Eskilstuna har stadsarkivetpasserat kulturförvaltningen och länsbiblioteket vad gäller53

Bror-Erik Ohlssonpressinformation - väl naturligt eftersom det skrivna ordet finnsi så hög grad förborgat hos kommunarkivet Genom denna intensivapresskampanj skapas en plattform för stadsarkivet i centrumvad gäller kommunens kulturutbud. Följden blir också att arkivetsviktigaste kunder - kommunmedborgarna får upp ögonenpå vad stadsarkivet har att ge. De muntliga och skriftliga förfrågningarnaökar för varje år. Den seriösa eller vetenskapliga forskningennås genom rapporter om nyförvärv till RA-Nytt, Svensktmusikhistoriskt arkiv, industri- och transportminnen, emigrantinstituteti Växjö m. fl. Arkivmaterialet levandegörs givetvisockså genom populärvetenskapliga uppsatser i skilda periodicaav lokalt eller regionalt slag eller rikskaraktär. ·Den skriftliga informationen kommer alltså främst. Därnästföljer som god tvåa den muntliga. Strindbergs Röda rummet harbidragit till att många människor föreställer sig arkiven somdammiga, trista och verklighetsfrämmande inrättningar. Arbetsmarknadsstyrelsensarkivarbetare under de senaste decenniernahar bibringat många personer den uppfattningen, att arkivetsarbetsuppgifter kan utföras av i princip vem som helst som intekunnat beredas rum på den öppna marknaden. Att slå sönderdenna negativa belastning av ordet "arkiv" kräver skriftlig informationmen också annat. Kommunarkivfolket måste synasmera. Framträdanden inför stor eller liten publik, föredrag ellerkåserier för alla de grupper som hör till folkrörelsebegreppetkan rätt nyttjat bli ett effektivt försvarsvapen eller den lans somtränger ned i de djupa leden. De förutsätter i sin tur, att kommunarkivariernauppger den regelbundna arbetstiden och gör sigberedda bittida och sent, söcken- som helgdag, att försvara sinarevir. Småningom kan man i gengäld räkna med en skara arkivvänner,som det gäller att vara rädda om. HembygdsföreningenSällskapet S:t Eskil och Södermanlands släktforskareförening ärtvå organisationer som initierats av stadsarkivarien i Eskilstuna.Kanske tiden är inne för en ny förening, stadsarkivets Vännereller dylikt?Dessa vänner kanske är de lämpliga mottagama av den tredjeutåtriktade informationen, nämligen kursverksamheten. "Universitetscirkeli släktforskning", "Läsning av gamla handstilar","Rädda bilden", "Gamla papper berättar", "Eskilstuna - vårhembygd" är exempel på kurser, som anordnats av stadsarkivetoch vilkas studieplaner utformats av stadsarkivarien. I dettasammanhang är det angeläget att påminna om kommunens egenadministration. Stadsar-kivet måste som central förvaltning gå deandra förvaltningarna tillhanda med råd och anvisningar beträffandearkivens ordnande och vård. Våren 1976 anordnadesi Eskilstuna tre kurser a 12 studietimmar för sekreterare och två54

Kommunal arkivkonferens och arkivinformationkurser a 8 studietimmar för handläggare i arkivvård och diarieföring.En god kontakt etablerades på detta sätt med de anställdai kommunen, något som stadsarkivet kan ha stor nyttaav. Det är angeläget att tala om för förvaltningscheferna ochderas sekreterare hur de skall sköta sina papper och säga demvad som händer med deras papper som hamnar hos stadsarkivet.I Eskilstuna togs nya arkivlokaler i bruk sommaren 1976. Målsättningenär att snarast ta emot samtliga kommunens arkivalierför tiden fram till och med 1970, d. v. s. intill kommunsammanläggningen1971, då två städer och fem kommuner blev en endakommun, Eskilstuna.Några år efter det att kommunsammanläggningen hade ägtrum och de upphörande kranskommunerna hade indragits tillden nya kommunen och stadsarkivet för sin del hade upprättatreversalen i vederbörliga tre exemplar, då anordnades en högtidlighetpå Eskilstuna stadsbibliotek. De upphörda kommunernasoch städernas styrelser och den nya kommunstyrelsen bjödsin, landsarkivarien likaså. Efter musik av Eskilstuna Kammarorkesterhöll landsarkivarien Birger Lundberg ett kort anförandeoch invigde den utställning, som hade anordnats av stadsarkivetkring de upphörda kommunerna. Därefter förrättadesden högtidliga akt, då de f. d. styrelseordföranden en efter enskrev under reversalen och formligen överlämnade sina arkivaliertill den nya kommunens styrelseordförande. Sedan dennekvitterat mottagandet, återlämnades ett sålunda kvitterat reversalnr l till avlämnaren, överräcktes exemplar nr 2 till stadsarkivarienoch exemplar nr 3 till landsarkivarien, som jämtekommunstyrelseordföranden satt framme vid podiet. Allt skeddei presskamerornas blixtrande sken. Sedan kammarorkesternspelat ånyo, följde förfriskningar och visades stadsarkivets utställning"Vi sju som blev ett 71". På detta sätt rönte utställningenstor uppmärksamhet. Den fördelaktiga placeringen istadsbiblioteket bidrog ytterligare till att den besågs av mångamänniskor. Ett år senare arrangerade stadsarkivet en ny utställningi samma lokal, nämligen "Folk i rörelse", som också droggod publik. Kommunarkiven i Eskilstuna, Flen, Katrineholm,Nyköping och Strängnäs är alla lokaldepåer för Folkrörelsemasarkiv för Södermanland. De presenterade nu prov på sina föreningspapper.- I stadsarkivets nya lokaler i Sparbanken Mälardalenshuvudkontorsbyggnad har man tagit steget ut och reserveratutrymme för utställningar fast i mindre skala. Utställningsverksamhetenär ett viktigt informationsmedel, även om den fårsättas efter kursverksamheten samt den muntliga och skriftligainformationen.Målsättningen för dagens kommunarkiv måste vara att visa55

Bror-Erik Ohlssonen självständig profil gentemot andra förvaltningar. Det måstekunna hävda sig som en kulturinstitution vid sidan av kommunensbibliotek, museer och kulturförvaltning. För att vinna förtroendehos medborgarna och därmed erhålla deras arkivalier ochforskarintresse, för att väcka gehör hos de överordnade och därmederhålla såväl äskade medel som bifall till arkivistiska ingripandeni förvaltningsapparaten, för att damma av arkivbegreppetoch inge respekt för arkivmannakåren - för allt detta krävsett kommunarkiv med en personal eller ledning, som offrar mycketav sin egen bekvämlighet och tid för att på allt sätt informera:genom pressartiklar och populärvetenskapliga uppsatser, medelstföredrag och kåserier, via kurser för såväl kommunanställda som"Stadsarkivets Vänner", med utställningar i aktuella ämnen.Till sist: En ensam kommunarkivarie på fältet kan tappa modeteller resignera inför kraven som ställs på honom eller henne.Kommunarkivarierna behöver därför på allt sätt informera, stödjaoch uppmuntra varandra. Konferensen på Hässelby slott understadsarkivarie Sven Olssons ledning blev upptakten till någotnytt i relationerna mellan kornonarkiven förutom alla de värdefullaideer och uppslag som förmedlades under mötesdagarna.En organisation skapades, Förbundet Arkivanställda i kommunoch landsting, som garanterar kontinuitet i det interkommunalaarkivinformationsflödet56

V åra centrala provinsarkivA v förste arkivarie Lars Rumar, VadstenaNär man i slutet av förra århundradet diskuterade frågan ominrättandet av landsarkiv omtalade man dem som "centrala provinsarkiv".1Tanken var, att de skulle fungera som regionaladepåer för det skriftliga kulturarvet i en landsdel. I huvudsakavsågs då endast de statliga arkiven. Vid denna tid, då kommunernaännu var unga och organisationsväsendet föga utbyggt, vardetta också tämligen självklart. De statliga arkiven innehöllovedersägligen det viktigaste historiska källmaterialet, och arkivväsendetvar den gången,. mer än vad fallet är idag, inriktat påatt tjäna först och främst den historiska forskningen, särskilt denpersonhistoriska. ·Idag är detta förändrat. Kommuner och landsting börjar haen gammal historia. De har efterhand anförtrotts allt fler ochviktigare samhällsfunktioner. Organisationsväsendet har fått enbetydelse i samhällsutvecklingen, som man vid sekelskiftet knappastkunde drömma om. Genom det privata näringslivets snabbautveckling har den ekonomiska strukturen i vårt land i grundenförändrats. För forskningen är det därför inte längre huvudsakligende statliga arkiven, som är av intresse. Kunskapen om vårtid måste i lika hög grad bygga på de kommunala och de enskildaarkiven.Landsarkiven har genom denna utveckling försatts i något aven konfliktsituation. De är alltjämt i första hand den statliga förvaltningensarkivmyndigheter och arkivdepåer. Samtidigt har deemellertid känt - och även ålagts - ett stort ansvar för dekommunala och enskilda arkiven. Det kan heller inte råda någottvivel om att landsarkiven gjort stora - fastän ibland förbisedda- insatser för att initiera och organisera den arkivvård, som nufinns hos kommuner, landsting, organisationer och näringsliv.Några "centrala provinsarkiv" i den meningen, att de fungerarsom depåer för hela det skriftliga kulturarvet i en bygd har dedock inte blivit. Däremot har det inom landsarkivdistrikten vuxitfram en rik flora av andra institutioner för förvaring och vårdav de icke statliga arkiven. Kommuner och landsting har givetvissina egna depåer. Vi börjar få särskilda folkrörelsearkiv och påsina håll även andra typer av arkiv med länet som bas. Lite påtvären av alla linjer har vi hembygdsföreningar, museer, bibliotekm. fl., som samlar in arkivalier, ej sällan efter ganska olikartadelSe t. ex. riksdagspropositionen 1897 1. saml. 1 avd. 1 bd. s. 242 ff.57

Lars Rumarurvals- och ordningsprinciper. Dessutom har vi riksorganisationeroch centrala organ, som delvis agerar på egen hand ute i landsorten.För det regionala arkivväsendet är detta inte någon lycklig utveckling.Det har visserligen hävdats, att splittringen inte gör så .mycket utan att det tvärtom kan vara en fördel att så många sommöjligt samverkar för att rädda våra arkiv. Ur landsarkivenssynpunkt har den emellertid påtagliga nackdelar. Den leder lättnog till motsättningar och konkurrens inom distrikten. Till dettabidrar, att många av dessa nya lokala arkivinstitutioner arbetari nära kontakt med och ibland under direkt ledning av institutioner,vars primära uppgifter ej är arkivvård. Här kan andraprinciper för insamlande och ordnande av arkiv lätt nog göra siggällande, liksom också grunderna för tillsättning av personal -om sådan över huvud taget finns - kan bli andra.Mest betänkligt är emellertid, att landsarkivens ställning som"centrala provinsarkiv" undergrävs. De är visserligen "centrala"i den meningen, att flertalet distrikt är stora. De representeraremellertid mycket ensidigt en del av det lokala historiska källmaterialet,nämligen det statliga. Detta kommer att vålla svårigheterför forskoingen i framtiden, särskilt om splittringen avarkivvården vid sidan om den statliga får fortsätta att utvecklassom hittills. I takt med denna kan också landsarkivens verksamhetförsvåras. Vi möter redan idag på sina håll en påtagligt reserveradinställning till våra strävanden när det gäller de enskildaarkiven. På den kommunala sidan finns embryot till en organisation,som tycks vilja isolera sig från det statliga arkivväsendetMed tiden kan det också drabba vårt arbete på den statliga sidanoch skapa ett lokalt motstånd mot vår verksamhet även på detområdet. Tendenser i den riktningen har inte saknats.Detta är problem, till vilka alla berörda parter - stat, kommuner,landsting, universitet, hembygdsförbund, museer, bibliotekm. fl. - borde tvingas mera öppet redovisa genomtänktaståndpunkter. Någon form av gemensamma riktlinjer för vårtregionala arkivväsen måste vi till slut enas om. Det är så mycketmera angeläget som landsarkiven idag står inför en omfattandeoch nödvändig utbyggnad. Då måste man veta för vilka uppgifteroch behov de skall organiseras och dimensioneras.Kanske landsarkivens nuvarande dilemma ligger i alltför storaambitioner. Man försöker famna över alla slag av arkiv men förmårdet inte och får ibland heller inte lov till det. Det kundekanske ha sina fördelar, om landsarkiven i stället helt koncentreradesig på de statliga arkiven. Därigenom kunde man säkertslippa en del irriterande gränsdragningsproblem, och man kunde58

V åra centrala provinsarkivytterligare effektivisera arbetet för en rationell arkivvård inomden sektor, där landsarkiven sedan gammalt är väl etablerade.Många gånger kunde det nog också kännas skönt att slippa medansvaretför vad som sker med de enskilda och de kommunalaarkiven. En utveckling efter den linjen skulle också ha den fördelen,att man slapp fundera särskilt mycket över landsarkivdistriktenoch deras utformning. De bör då, som Britt Hedberghävdat i förra numret av denna tidskrift, behållas stora. Det måsteur statlig synpunkt vara det mest ekonomiska och vållar deminsta bekymren när det gäller byggnadsfrågorna. 2En framtid som denna för landsarkiven är dock inte vadman hittills strävat efter inom svenskt arkivväsen. 3 Skälet härtillär ganska uppenbart. Det har inte funnits någon annan organisation,som kunnat axla ansvaret för de icke statliga arkiven i sinhelhet. Det är väl heller inte direkt önskvärt, att en eller flerasådana växer fram. Ett enhetligt grepp över hela vårt skriftligakulturarv måste ur de flesta synpunkter vara att föredra. Landsarkivenbör därför även i framtiden ha det övergripande ansvaretför all arkivvård inom sina distrikt. För detta krävs emellertid ettmera organiserat samarbete mellan stat, kommuner och eventuelltäven andra huvudmän för arkiv, än vad som finns idag. Hur dettasamarbete skall utformas kan givetvis vara föremål för diskussion.En näraliggande tanke är emellertid, att stat och kommunerbildar en gemensam organisation med gemensamma centrala depåer.Denna tanke har ventilerats då och då i olika sammanhang.Den berördes bl. a. i Britt Hedbergs ovan omnämnda artikel.Hon avfärdar den emellertid med den motiveringen, att en sådanorganisation inte kan få en över hela riket enhetlig karaktär.Med särskilt eftertryck framhåller hon, att om ett samgåendelikväl kommer till stånd, bör det inte få föranleda någon delningav distrikten utan tvärtom en utbyggnad av de nuvarande storalandsarkiven.Största möjliga enhetlighet i arbetet är naturligtvis något manalltid bör sträva efter. Frågan är emellertid, om det inte är olikaslag av större eller mindre enhetlighet vi har att välja mellan.Avses därmed t. ex. likformig lagstiftning för all arkivvård kandetta verka förkvävande på alla försök att få enhetliga riktlinjerför förvaringen av vårt skriftliga kulturarv i dess helhet. De nuvarandestora distrikten blir också ett hinder för dessa strävanden.Det finns flera skäl till det. Ett är av ekonomisk art. Sam-2Britt Hedberg: Landsarkiven - släktforskningsinstitut eller informationsbehandlare.Arkiv, samhälle och forskning nr 18 (1976) s. 43.3Jmf. t. ex. bil. 11 till RA:s petita för budgetåret 1971/72, "PM ang.landsarkivens uppgifter och organisation", s. 8 f.59

Lars Rurnargåenden av olika slag brukar få byggas på ömsesidiga förpliktelser.När det gäller arkiv har det visserligen hävdats, att i varjefall förvaringen av dem för forskningens behov är en kostnad,som endast åvilar staten. Denna ståndpunkt skulle dock knappastoreserverat komma att accepteras av statsmakterna, som med fogkan peka på, att arkiven inte enbart är till nytta och glädje förden vetenskapliga forskningen, utan även för de myndigheter,institutioner eller organisationer, som bildat dem. Inte heller kanman renodla den ståndpunkten, att forskning i varje form enbartär en statlig angelägenhet. Undersökningar, som grundar sig pålokalt material, har ofta ett betydande intresse även för kommuneroch för organisationer med lokal anknytning.Om statsmakterna skulle kräva ekonomisk medverkan frånlandsting och kommuner, så är det å andra sidan inte troligt attdessa accepterar detta utan att ställa egna villkor. I och för sigföreligger även på den kommunala sidan ett uppenbart behovav att ordna större gemensamma arkivdepåer. Lokalbristen kommeri de nya storkommunerna snart nog att göra sig gällande,och det måste vara irrationellt, att de alla var för sig bygger utegna arkiv. Något större intresse för att leverera handlingarna till"tunga regionala arkivmyndigheter" med många län som sitt arbetsområde,kan man dock knappast vänta sig. A vs tåndet tilldessa upplevs på många håll som alltför stort. Kommuner ochlandsting konfronteras också på ett helt annat sätt än statligamyndigheter med lokala intressen av olika slag, som kommer attmotsätta sig en sådan lösning. Stor sannolikhet talar därför för,att ett samgående mellan stat och kommun om gemensamma"centrala provinsarkiv" förutsätter en delning av de nuvarandestora landsarkivdistrikten.Detta kommer att gälla i ännu högre grad om landsarkiven påallvar skall eftersträva, att bli regionala huvuddepåer även förenskilda arkiv av olika slag. För att lyckas med denna målsättningmåste ett arkiv ha ett väl utbyggt kontaktnät inom sittdistrikt, något som de stora landsarkiven har mycket stora svårigheteratt upprätta. Man måste också alltid, när det gäller de enskildaarkiven, räkna med ett mer eller mindre starkt motståndmot en förvaring utanför vad som betraktas som den egna bygden.Här hjälper ingen lagstiftning, inga tvångsmedel. Man måste sökasamarbeta med de lokala intressena på en nivå, där alla parternågorlunda kan enas.Inom övriga områden av kulturlivet utgör länet den naturligaramen för samarbete. Det gäller folkrörelserna, folkbildningsförbunden,museerna, biblioteken och många andra. För mångaskulle det säkert falla sig naturligt, om arkiven vore organiseradepå samma grund. Man kan se utslag av denna inställning redan60

V åra centrala provinsarkividag. Landsting, kommuner, näringsliv och organisationer harkunnat enas om en institution som Stiftelsen Värmlandsarkiv.Det hade säkert varit svårt, om distriktet gått utöver länsgränserna.Något liknande gäller flera av folkrörelsearkiven. De hadehaft mycket svårt att fungera, om distrikten varit större. Som detnu är bygger de i hög grad på det stöd och den goodwill defår från landsting, kommuner och länsförbund av olika slag.statsmakterna har i sin bidragspolitik fått acceptera detta ochkommer därmed i den lite egendomliga situationen, att de bidrartill uppbyggnaden av en särskild regional arkivorganisation vidsidan av landsarkiven. En sammansmältning skulle nog för mångate sig som förnuftig och naturlig, särskilt som det kan vara tvivelunderkastat, om intresset för folkrörelsearkiven ensamma är stortnog för att motivera, att särskilda regionala institutioner (depåer)inrättas enkom för dem. Det torde dock vara uppenbart, att ensådan sammansmältning knappast kan komma till stånd om intede nuvarande landsarkivdistrikten radikalt minskas.En reform, som innebär, att stat och kommun - gärna i samarbetemed organisationer och näringsliv - gemensamt löser sinaarkivproblem, skulle naturligtvis i grunden förändra landsarkivensarbetsvillkor. Idag framträder de i mångt och mycket som"arkivmyndigheter", som med stöd av lagar och författningarkan ställa krav på statsförvaltningens lokala organ. Åtskilligt avdetta - fastän långtifrån allt - kommer att få skjutas åt sidan.Samarbete åt olika håll blir väsentligare. Landsarkiven skullekanske därigenom mista något av sin "över riket enhetliga karaktär"men i stället vinna att spela en helt annan roll i det lokalakulturlivet, än de vanligtvis gör idag. Detta är ur flera synpunkterviktigt. Det finns ibland en tendens att väl ensidigt betona denvetenskapliga forskningens betydelse för landsarkiven. Den ärgivetvis viktig, men får inte ensam vara avgörande för hur vårtframtida arkivväsen skall utformas. Även lokalhistoriska studieri folkligare former kan vara en stor stimulans för landsarkivenoch bidrar i hög grad till att hos allmänheten - och politikerna- sprida förståelsen för deras betydelse. Detta gäller särskiltom kontakterna med hembygdsrörelsen kan utbyggas. Den intari mångt och mycket en nyckelroll för arkiven. Hembygdsföreningarnakan genom ett snävt odlande av lokalpatriotiska synpunktervara till stor skada för arkivfrågorna. A andra sidan kandessa föreningar genom sin entusiasm och sina många kontakterute i bygderna vara till stor hjälp för landsarkiven, när det gälleratt rädda de enskilda arkiven. Det är därför viktigt för ett arkivväsen,som vill göra insatser för dessa arkiv, att få hembygdsrörelsenmed sig och inte mot sig.61

Lars RumarSom bekant är de svenska landsarkivens ekonomiska situationinte vad man kunde önska sig. Det gäller inte minst anslagen tillsådana saker som inredning och utrustning, undervisningsmateriel,publicering och forskning m. m. Trots detta hävdas det ofta,att de stora landsarkiven blir mer bärkraftiga och får större ekonomiskaresurser än de små. J ag tycker det finns anledning attbetvivla detta. Mycket beror på de anslagsbeviljande myndighetemasgoda vilja. I det stycket kan det ifrågasättas om man intekan ha större tilltro till kommuner och landsting, om de blirmedansvariga för landsarkiven, än till staten. De har större intresseför de bygder dessa representerar. Ekonomiskt stöd gest. ex. idag till lokalhistorisk forskning av olika slag, till publiceringsverksamhetm. m. Det stödet skulle säkert också kunnakomma landsarkiven till del.N a turligtvis får en eventuell förändring av landsarkivens organisationoch arbetssätt inte medföra, att arbetet med de modernaarkivfrågorna överges till förmån för en allmän inriktning på"kulturminnesvård". Det nutida samhället - och det gäller allatyper av arkivbildare - kräver massiva insatser för att styra ochbegränsa pappersflödet. Det har antytts, att arbetet för dettaeffektivt endast kan bedrivas vid de stora institutionema. 4 Endastdär kan personalen hålla erforderlig yrkesstandard och endastdär kan man få till stånd en tillräcklig differentiering av arbetsuppgifterna.ståndpunkten synes bygga på den förutsättningen, att landsarkivenskall fortsätta att omfatta enbart statliga arkiv. Skulle dei framtiden komma att omfatta även icke statliga arkiv skulle deemellertid även i små distrikt bli ganska stora institutioner, därdet borde finnas goda möjligheter till specialisering. Dessutombör man inte förbise, att stora distrikt även i nuläget kan hasina nackdelar för fältarbetet. Det är som bekant svårt att dirigeraarkivvård på avstånd. Länsarkiv placerade i länsstäder kani detta avseende ha en långt fördelaktigare situation. De kan ståi mycket nära kontakt med de stora arkivbildarna inom sinadistrikt. Man kan rentav tänka sig fall, där personal vid landsarkivetutlånades till myndigheterna för ordningsarbeten. Samarbetetmed länsarbetsnämnderna om arkivvårdarna och arkivarbetarnaborde normalt sett också kunna fungera smidigare.Därför kan man knappast ens idag påstå, att fältarbetet måstefungera bättre vid stora landsarkiv än vid små.I en liten skrift med titeln "Om provinsarkiv" från år 1887 avarkivarien vid riksarkivet C E B Taube kan man om de då till-4Britt Hedberg s. 43.62

Våra centrala provinsarkivtänkta landsarkiven läsa följande: "Fördelaktigast vore det visserligen,om läns- eller stiftsindelningen kunde läggas till grund vidbildandet af ifrågavarande arkivområden, men dels äro dessa indelningaralltför oregelbundna, dels är icke allenast länens utanäfven stiftens antal alltför stort, för att man med hopp om framgångskulle kunna väcka förslag om lika många arkiv och arkivdistrikt.Bättre då att börja med ett mindre antal arkiv, hvilkaframdeles skulle kunna delas, i händelse de alltför mycket tillvexte,och landets tillgångar sådant medgåfve". 5Det förefaller uppenbart att våra landsarkiv idag alltför myckettillvuxit Om storleken på landets tillgångar råder däremot delademeningar. Det gjorde det även år 1950, när dåvarande landsarkivarienRobert Swedlund tog upp distriktsindelningen till debattoch förordade "en radikal nedskärning av distriktens omfång".Han menade emellertid, att "just denna tid, då inga reformerkunna genomföras, bör användas till en debatt om frågorna,och en diskussion måste föras för att frågorna skola kunna lösas. " 6Denna Swedlunds appell synes ha sin giltighet än idag. Vi behöveren frimodig debatt om landsarkivens organisation och målsättningarom "frågorna skola kunna lösas". De inlägg med anknytningtill detta ämne, som stått att läsa i de två senaste numrenav denna tidskrift, har därför varit mycket välkomna. Förhoppningsviskan även denna artikel på sitt speciella område stimuleratill ett livligare tankeutbyte om framtiden för våra landsarkiv,våra "centrala provinsar kiv".5C. E. B. Taube: Om provinsarkiv (Sthlm 1887) s. 3 f.6R. Swedlund: Landsarkivens uppgifter. Donum Boethianum (Sthlm1950) s. 435.63

Några anteckningar om organisation och arkiv vidRiksantikvarieämbetet och statens historiska museerA v förste arkivarie Stefan Öster gren, StockholmVerkets organisation och bakgrundNuvarande förhållanden. Sedan den l juli 1975 är det fullständiganamnet för kulturminnesvårdens centrala f9rvaltningsmyndighetRiksantikvarieämbetet och statens historiska museer. Vidsidan av de rena myndighetsuppgifterna har verket att bevaraminnet av äldre tiders kultur i vårt land, företrädesvis underförhistorisk tid och medeltid, samt att belysa penningväsendetshistoria och de antika kulturerna i länderna kring Medelhavetoch i Främre Orienten.Verkets långa och kanske alltför abundanta namn täcker sålundabåde myndighetsfunktioner och ren museiverksamhet.Detta avspeglas i den något komplicerade organisationen. Myndighetenleds av en lekmannastyrelse, under vilken riksantikvarienhar det direkta ansvaret för verksamheten. Han är chef förRiksantikvarieämbetet och fem institutioner, vilka sinsemellan ärtämligen självständiga.Riksantikvarieämbetet består av fyra byråer. Kulturminnesbyrån,vars chef som riksantikvariens ställföreträdare bär titelnöverantikvarie, bereder frågor rörande den regionala kulturminnesvården,den fysiska riksplaneringen och kulturhistoriskt värdefullbebyggelse, d. v. s. huvuddelen av verkets myndighetsutövning.Dokumentationsbyrån handhar den dokumenterande verksamhetensåsom fornminnes- och byggnadsinventeringar ocharkeologiska undersökningar; den insamlar med andra ord underlagför verksamheten och forskningen. Till denna byrå hörockså arkivet. Vårdbyrån förvaltar vissa fastigheter, som äges avkronan eller Vitterhetsakademien, bedriver utvecklingsarbete ifråga om byggnadsvård och handlägger frågor rörande den direktavården av fornlämningar och byggnader. Det finns slutligenen administrativ byrå, dit bl. a. myndighetens gemensamma registratorskontorhör.De fem sidoordnade institutionerna är Statens historiska museum,Kungl. Myntkabinettet, som är statens museum för mynt-,medalj- och penninghistoria, Medelhavsmuseet, en teknisk in-565

Stefan tJstergrenstitution för konservering av föremål och för fotografiska arbetensamt Vitterhetsakademiens bibliotek, som utan att längre tillhöraakademien behållit dess namn.Riksantikvarieämbetets verksamhet undergick den l juli 1976en väsentlig förändring, i det att en stor del av dess beslutsfunktionerdecentraliserades till länsstyrelserna, som sålunda blevregionala myndigheter för den statliga kulturminnesvården. Länsstyrelsernabeslutar nu i alla ärenden enligt 1960 års byggnadsminneslagoch 1942 års fornminneslag (utom rörande skeppsvrakoch fornfynd) samt enligt 1963 års kungörelse om begravningsplatserm. m. Däremot kvarligger beslut rörande statligabyggnadsminnesmärken och kyrkor jämte vissa andra frågor hosämbetet.I länsstyrelserna handlägges kulturminnesärendena av nyinrättadeenheter vid planeringsavdelningarna. Enheterna föreståsav tjänstemän med titeln länsantikvarie. Den gamla landsantikvarieorganisationenupphör efter den l juli 1977. Landsantikvariernablir därefter uteslutande chefer för länsmuseerna, sombl. a. förutsättes biträda länsstyrelserna med forsknings- och inventeringsuppgiftersom underlag för dessas beslut. Länsmuseernaskall också biträda kommunerna i kulturminnesfrågor.Genom beslutsdecentraliseringen har kulturminnesvården fåttbättre möjligheter att göra sig gällande i den regionala och lokalasamhällsplaneringen. Samtidigt har Riksantikvarieämbetet kunnatavlastas vissa kategorier rutinärenden men behållit överinseendetöver de regionala besluten. Genom detta och genom en förhål­Iandevis stor personalökning kan ämbetet på ett helt annat sättän tidigare ägna sig åt övergripande och planerande uppgifter.Även om den nuvarande myndigheten kan sägas vara ny, harden en lång historia bakom sig. Det kan vara motiverat att redogöra·för huvuddragen i denna, särskilt som den historiska bakgrundenpåverkar arkivförhållandena i hög grad.Tiden före 1786. Riksantikv·arieämbetet leder sina anor tillbakatill 1600-talets antikvariska forskning, uppblomstrande ur dennyblivt;ta stormaktens behov att i göticismens anda manifesterasitt förflutna. En av de stora portalfigurerna för det antikvariskaintresset i Sverige är Johannes Bureus. Som Gustaf II Adolfslärare förde han konungen in i den götiska tankekretsen. Monarkensintresse ledde till att verksamheten fick en organiserad formmed statligt stöd, uttryckt i det välkända memorialet för riksensantikvarier och hävdasökare, sannolikt utfärdat 1630. Ungefärsamtidigt utnämndes två antikvarier till Bureus' hjälp. Verksamhetenförbands organisatoriskt med Riksarkivet, men någon verkligorganisation för själva arbetet fanns icke, trots att en riks-66

Några anteckningar om organisation och arkiv ...antikvarie, "antiquarius regni", var den högste företrädaren förantikvitetsstudiet mellan 1647 och 1680. Fastare arbetsformerskapades först 1668, då Antikvitetskollegiet - livligt understött.av Magnus Gabriel De la · Gardie - trädde i verksamhet vidUppsala universitet. Kollegiet var närmast ett forskningsinstitut(alltså inte att jämföra med rikskollegierna), till vilket samtidensmest framstående forskare i "antikviteternå" var knutna. Dessdrivande sekreterare var antikvarien Johan Hadorph. 1692 ombildadeskollegiet - som några år tidigare flyttats till Stockholm- till ett lärt ämbetsverk, Antikvitetsarkivet Detta uppfördespå ordinarie stat med en sekreterare eller antikvarie som chefoch sidoordnades med Riksarkivet och Kungl. Biblioteket underkansliet. (Helt upphörde dock det formella sambandet med Riksarkivetförst 1715.) Antikvitetsarkivets verksamhet var till enbörjan omfattande men stagnerade från 1720-talet. Ett försökvid mitten av detta århundrade att förbättra arkivets ställninggenom att förena det med Kungl. Biblioteket fick överges efterfemton år, men den återvunna självständigheten innebar. i ställetatt en del av arkivets befattningar drogs in. Kort efter Gustaf III: strontillträde avvecklades Antikvitetsarkivets återstående verksamhetnästan helt, ehuru det tilläts fortleva på riksstaten.Den antikvariska verksamheten var under hela denna tid koncentreradpå de skriftliga vittnesbörden om vår historia .. Att inventera,insamla och publicera runinskrifter och äldre handskriftervar en huvuduppgift, liksom att avteckna "gamble monumenter"såsom fornminnen och kyrkor. Under Hadorphs tid börjademan emellertid att i liten skala gräva ut fornlämningar. Även påandra sätt medförde slutet av 1600-talet betydelsefulla initiativ:genom 1666 års fornminnesplakat fridlystes en stor kategorikulturminnen för första gången, och 1684 kom den första förordningenom hembudsplikt till kronan av vissa fornfynd.Naturligt nog var dock huvuddelen av Antikvitetsarkivetssamlingar arkivalier. Antikvariernas egna arbeten avsatte betydligaarkivserier, t. ex. örnhielms och Peringskiölds välkända avskrifterav medeltida akter. Stora sviter handlingar tillfördesockså från offentliga och enskilda samlingar; bl. a. fick Riksarkivetsläppa till största delen av sina medeltida handlingar (somdärigenom räddades undan elden). Antikvitetsarkivets handlingsbeståndblev med tiden imponerande: 1758 års förteckning upptageröver 700 nummer, vilket motsvarar betydligt fler volymer.I praktiken uppstod på detta sätt två riksarkiv: ett för äldre handlingaroch ett för det kungliga kansliet från 1521.Den bristande förståelsen för Antikvitetsarkivets verksamhetmot 1700-talets slut ledde emellertid till att huvudparten av arkivsamlingarnaskingrades. Det mesta, bl. a. antikvariernas anteck-67

Stefan OstergrenDingar och medeltidshandlingarna, överfördes till Kungl. Biblioteket,medan Riksarkivet återfick mindre delar.Vitterhetsakademiens tid. 1786 instiftade Gustaf Ill Kungl. Vitterhetshistorie och antikvitetsakademien, därmed reformerandeLovisa Ulrikas vitterhetsakademi från 1753. Den nya akademienskulle huvudsakligen ägna sig åt historiens och "antikviteternas"utforskande och åt medaljers och inskriptioners "uppfinnandesamt författande". Till akademien överfördes nu Antikvitetsarkivetslönestat och tjänstemän. Arkivets antikvarie blev akademienssekreterare, samtidigt som han återtog den gamla riksantikvarietiteln- sannolikt ett uttryck för den gustavianska erans beundranför stormaktstiden. Arkivets samlingar, bl. a. resterna av arkivbeståndet,ställdes följdriktigt under a)cademiens vård.Under sina första år var akademien närmast en medaljakademi,även om ledamöternas och andras författarskarp- tävlingsskrifter,inträdestal, avhandlingar - icke var obetydligt. sekreterarensämbete var i det hela en indräktig sinekur, åtföljd av en klingandetitel. Riksantikvarien J. G. Liljegren (1826-1837) ändrade dettatillstånd. Som framstående ledamot av Götiska förbundet återupptoghan ämbetets traditioner från 1600-talet, både de medeltidshistoriskaoch de antikvariska: han är bekant som diploma-1iarieverkets förste utgivare, men också som museiman och somrunolog. Under Liljegrens tid fick fornminnesvården helt andraförutsättningar än tidigare. I 1828 års fornminnesförordning gavsnämligen Vitterhetsakademien det formella ansvaret för vårafornminnen. Liljegren sökte tillse, att förordningen - i motsatstill 1666 års - omsattes i praktiken, bl. a. genom att skJapa ettfast nät av ombud över hela riket. Resurserna medgav inte, attden senare tanken förverkligades, men uppslaget var framsyntoch 1906 organiserades det ännu bestående ombudssystemet -Ännu under Liljegren rörde riksantikvariens ämnesområde likamycket de skriftliga minnesmärkena som de egentliga fornminnena.Med Liljegrens efterträdare Bror Emil Hildebrand (1837-1879) började verksamheten att mera koncentreras till de musealasamlingarna och de arkeologiska undersökningarna, d. v. s. detena av myndigheternas nuvarande huvudområden. Således är denäldre Hildebrand den egentlige skaparen av det moderna Statenshistoriska museum. Ett uttryck för förändringen är 1867 års fornminnesförordning,som i motsats till 1828 års inte nämner någotom inlösen av gamla handlingar men däremot gjorde det möjligtatt förklara äldre märkliga kyrkor som fornminnen. Den yttrekulturminnesvården förblev dock eftersatt; B. E. Hildebrandkunde inte förverkliga sina intentioner härvidlag.Vid Hildebrands avgång hade riksantikvarien blivit en faktisk68

Några anteckningar om organisation och arkiv . ..statsmyndighet för fomvården, ställd under akademiens styrelse.Akademiens tjänstemän tjänstgjorde vid museet, där samma befattningshavarehandlade både rent museala ärenden och frågorrörande den yttre fomvården. Museet var organiserat i avdelningarefter tidsperioder (sten- och bronsåldern, järnålderno. s. v.); myntkabinettet bildade en särskild avdelning. - HansHildebrands tid som riksantikvarie (1880-1907) betecknadenärmast en konsolidering av den ställning hans fader hade uppnått.Detta kommer bl. a. till uttryck i instruktionen för akademienstjänstemän och reglementet för de under dess vård ställdastatssamlingama, vilka Kungl. Maj:t utfärdade 1890 samtidigtmed nya stadgar för akademien. Med den då officiellt sanktioneradetermen statssamlingar avsågs Statens historiska museum,Kungl. Myntkabinettet, Antikvarisk-topografiska arkivet och dets. k. Arkeologisk-numismatiska biblioteket.På 1920-talet inleddes en ny expansionsperiod, sedan SigurdCurman blivit riksantikvarie (1923-1946). Fornininnesvårdensorganisation och arbetssätt hade utretts av en kunglig kommitteåren 1913-1921, men depressionen hindrade dess förslag frånart:t förverkligas. Curman lyckades emellertid successivt genomförade viktigaste punktema i utredningens program. Redan kortefter hans tillträde ändrades verkets organisation, så att myndighetsfunktionernaskildes från museiverksamheten. startens historiskamuseum blev på detta sätt en del •av Riksantikvarieämbetet,som myndigheten började kallas. Härigenom skapade Curmanförutsättningar för allt den yttre tjänsten, kulturminnesvården,skulle kunna förstärkas. skyddslagstiftningen kunde snart hävdaspå ett helt annat sätt än tidigare. Viktigast var härvidlag attämbetet genom riksdagsbeslut 1938 fick i uppgift att systematisktinventera landets fornminnen för kartverket. Kyrkor och andramärkligare byggnader i offentlig ägo hade redan 1920 fått delegala förutsättningarna för ett effektivt skydd. 1942 års lag ombyggnadsminnen gav - åtminstone på papperet - ekonomiskmöjlighet att hävda de antikvariska intressena också för byggnaderi enskild ägo. 1942 ersattes även 1867 års fornminnesförordningav en ny fornminneslag. Samma år upphörde akademiensbefattning med beslutsfunktionerna inom kulturminnesvården förgott; i fortsättningen skulle dessa ärenden handläggas av Riksantikvarieämbetetenbart. Redan 1938 ·hade personalen upphörtatt vara akademiens tjänstemän, samtidigt som Riksantikvarieämbetetoch statens historiska museum blev myndighetens officiellabenämning. Under 1920- och 1930-talen utbyggdes vidarelandsantikvarieorganisationen, vars betydelse för kulturminnesvårdeni länen knappast kan överskattas. Ett stort framsteg innebarslutligen utflyttningen 1936-1939 från Nationalmusei bygg-69

Stefan Ostergrennad (kallad "Kaos") till de nya, nu för trånga lokalerna på Östermalmi Stockholm.1954 inrättades ett särskilt Medelhavsmuseum under riksantikvarien.Dettas grundstomme är framför allt samlingarna frånde svenska Cypernexpeditionerna på 1920-talet och från det tidigareEgyptiska museet. - 1967 överfördes provisoriskt de ärendenrörande offentliga byggnadsminnesmärken och kyrkobyggnader,som från 1918 handlagts av Byggnadsstyrelsen. Dettainnebar, att styrelsens kulturhistoriska byrå flyttades intakt tillämbetet, där den v:erkade i sin gamla form till den l juli 1975.Tiden efter andra världskriget medförde betydande ingrepp ikulturlandskap och stadsgest:altning. Detta innebar en arbetsbelastningför Riksantikvarieämbetet, som - trots organisationsförändringarna- blev allt svårare att bemästra: mängden avlöpande ärenden hämmade möjligheterna till initiativ, framförallt skyddet av hela odlings- och bebyggelsemiljöer. Organisationoch lagstiftning måste alltså anpassas till de nya betingelserna.Särskilt angeläget var det att ompröva fördelningen av ansvar ocharbetsuppgifter mellan ämbetet och de regionala och lokala instanserna.1962 inleddes så ett långvarigt utredningsarbete. Dens. k. antikvarieutredningens förslag 1965 blev dock skarpt kritiserat.I stället gavs 1965 års musei- och utställningssakkunniga("MUS 65") i uppdrag att ånyo utreda dessa frågor. I delbetänkanden1972 och 1973 presenterade utredningen bl. a. förslagtill ändringar av myndighetens organisation och skyddslagstiftningen,som efter fortsatta utredningar ledde till riksdagsbeslut1974, 1975 och 1976. Därmed var alltså reformarbetet avslutatför den närmaste framtiden, och den nära två hundra årlånga samhörigheten med akademien bruten.Viktigare arkivbildningarSom organisationshistoriken antyder, är myndighetens arkiv ickehelt okomplicerat. Visserligen är de viktigaste serierna gemensammaför den största delen av verksamheten - och måste såvara eftersom ärendena ofta rör samma objekt. Medelhavsmuseetbildar dock ett litet, självständigt arkiv, vilket naturligtvis berorpå att dess verksamhetsområden och dokumentationsbehov fallernästan helt utanför myndighetens i övrigt. Till någon del gällersamma förhållande Myntkabinettet. I princip skall emellertid allahandlingar tillföras myndighetens centrala arkiv.Proveniensmässigt kan man - även om konturerna ibland ärsuddiga - urskilja flera delar i det centrala arkivet. De viktigasteär Vitterhetsakademiens stora handskriftssamling och myndighe-70

Några anteckningar om organisation och arkiv . . .tens topografiska dossierserie. Utanför det centrala arkivet märksbl. a. ärobetsarkivet efter Byggnadsstyrelsens kulturhistoriska byråoch fornminnesinventeringens arbetsarkiv. Det finns dessutomflera andra arkivbildningar, t. ex. efter vetenskapliga företag ochinrättningar, som stått akademien eller ämbetet nära.Handskriftssamlingen. Skingringen av Antikvitetsarkivets arkivpå 1780-talet innebar icke, att den nya akademien avstod frånatt samla manuskript. Redan 1794 hade det bildats en samlingom 119 volymer, V'ilken tio år senare hade ökat till 374 nummer,däribland 13 medeltida brev. De stora accessionerna börjadedock under Liljegrens tid. De utgjordes såväl av äldre handskrifteri alla humanistiska ämnen, donerade till akademien, som avreseberättelser, beskrivningar och inventeringar rörande främstförhistoriska och medeltida lämningar, ofta utförda på akademiensuppdrag men ibland också inköpta. Således ledde Vitterhetsakademiensnära förbindelse med Götiska förbundet till attdettas arkiv och handskriftssamling skänktes till akademien vidförbundets upplösning 1845. Ett verksamt stöd åt samlarintressetgav även 1828 års fornminnesförordning, enligt vilken akademienskulle inlösa äldre handlingar "deraf Riksens häfder kunna upplysas".Särskilt må härvid nämnas sedermera kyrkoherden N. J.Ekdahls ("kalvskinnsprästens") handskriftsförvärv, vilka tillsammansmed hans reseanteckningar nu bildar ett någorlunda sammanhålletenskilt ·arkiv (ehuru delar deponerats i Riksarkivet).Bland inventeringarna märks särskilt 1829-1832 års systematiskaförteckningar över föremål i kyrkorna, vilka föreligger inästan komplett skick. Från 1840-talet V'idgades strömmen avreseberättelser, beskrivningar och inventeringar till akademiensarkiv för att bli särskilt kraftig under 1860- och 1870-talen.Bland bidragsgivarna märks - förutom andra kända namn -"Y dredrotten" L. R. Rääf, som dessutom skänkte bl. a. sinaskrockuppteckningar och sin samling av medeltidsbrev till akademien.Någon gång under denna tid, senast 1871, tillfördes arkivetsin äldsta handling, det berömda V allentuna-kalendariet från1190-talet (nu utställt i Historiska museet). Bland inköpta arkivalierkan t. ex. nämnas C. G. Brunius' samling, som förvärvades1893.Redan vid 1800-talets mitt gjordes en skillnad mellan handskriftssamlingenoch ämbetsarkivet, vilket bl. a. framgår av denförsta förteckningen över akademiens "manuskript", upprättadav dåvarande amanuensen i Myntkabinettet G. E. Klemming,förmodligen 1849. Förteckningen upptager nämligen endast handskrifterav främmande proveniens, däremot icke akademiens egnaserier eller insända tävlingsskrifter. Den förtecknar ej heller71

Stefan Ostergrenmedeltidshandlingarna, vilka enligt uppgift från 1867 räknadenärmare 1.600 stycken.Under 1800-talets senare del koncentrerades - som nämnts- riksantikvariens tjänsteuppgifter allt mera på fornvården.1871 övergick utgivningen av diplomatariet till Riksarkivet, ochdet föll sig då naturligt att också där deponera Vitterhetsakademienssamlingar av medeltida urkunder liksom småningom örnhielmsoch Peringskiölds avskriftssamlingar. Huvuddelen överfördesmellan åren 1885 och 1918, om än smärre tilläggsdepositionergjorts in på 1970-talet. Även andra handlingar av utpräglathistoriskt intresse har med riden deponerats där, men det ärsvårt att spåra någon större konsekvens härvidlag.Handskriftssamlingen består i dag av enskilda arkiv och samlingarsamt enstaka skrifter, som skänkts eller köpts, inkomnahandlingar (tävlingsskrifter, inträdesanföranden o. dyl.) samt inlämnadereseberättelser och rapporter. På grund av ordnings- ochförteckningsförhållanden är det för närvarande svårt att draga engräns mellan sådana handlingar, som i egentlig mening är inkomnatill akademien, och handlingar av annan proveniens. Ettbegrepp om omfattningen får man av numera landsarkivarienLars O. Bergs förteckning över enskilda arkiv hos Vitterhetsakademieni Kommissionens för riksinventering av de enskildaarkiven bulletin nr 2 (1964).Den topografiska dossierserien. Redan under sitt första år somriksantikvarie tog Hans Hildebrand en mängd organisatoriskainitiativ - man får intrycket, att han blott väntat på fadernsavgång för att sätta i gång. Bland dessa var att lägga upp en"antiqvarisk jordebok" över riket, uppdelad efter landskap, häradoch socken, vilken Hildebrad döpte till Antikvarisk-topografiskaarkivet (ATA). I detta insorterades anteckningar och korrespondensom fornfynd, fornlämningar och kyrkor; i en särskildplanschavdelning samlades avbildningar av dessa objekt. Av ettutkast till ett provtryck för årsberättelse 1882 framgår, att riksantikvarienägnade en hel del av sin egen tid åt ordningsarbetetde första åren. Som förebild har utpe:i{lats en liknande samlingvid Lyans naturalhistoriska museum, men man kan också pekapå ett äldre projekt av Hildebrand, framfört redan 1873 i Vitterhetsakademiensmånadsblad. Han skisserade där häradsvisa beskrivningar"af bygden och hennes fornlemningar", som skulletryckas efter en gemensam plan för hela landet. Denna plan ärnästan helt lik AT A: s ordningssystem: AT A var på samma sätt"afsedt att bli en fullständig beskrifning af fäderneslandets förhistoriskaoch historiska minnesmärken", som det ännu 1921heter i Nordisk familjebok under artikeln Vitterhetsakademien.72

Några anteckningar om organisation och arkiv . . .De skrivna handlingarna i A T A bestod från början till stordel av avskrifter, hämtade från äldre tryckta verk och från andraarkiv och samlingar. Det förefaller, som om man fortsatt attnågorlunda systematiskt taga avskrifter ännu några år in på 1900-talet. Till dossiererna fördes vidare en del äldre lösa handlingar,som kunde få en geografisk bestämning. Bland dessa märks inventariernafrån 1829-1832 års kyrkoinventeringar, som i allmänhetär de äldsta handlingama i socken- och stadsdossiererna (denallra äldsta handlingen är emellertid Rasmus Lodvigssons inventariumför Vadstena slott 1586, nu uttagen). Redan från börjanfogades även tidningsurklipp till materialet, ehuru klippen blotttidvis synes ha gjorts systematiskt. Likaså inlades tjänstemännensanteckningar och beskrivningar, t. ex. av fynd, i dossiererna. Detvar slut1igen naturligt, att man i dossiererna skulle lägga de delarav ämbetskorrespondensen, som kunde bidraga till den avseddabeskrivningen. Redan på 1910-talet började denna kategori handlingardominera, men med tiden utvidgades den dossierlagdakorrespondensen till att omfatta alla ärenden rörande en stadeller socken, ett helt landskap - ja, det skapades t. o. m. ensärskild samlingsrubrik "Riket". Från 1920-talet börjar ocksådet större intresset för bebyggelse och profana byggnader avspeglasig i dossiererna. På detta sätt har myndighetens topografiska"arkiv" utvecklats från ett slags jordebok till en dossierserieför huvud~akligen diarieförd ämbetskorrespondens. Tidningsurklipptillföres dock fortfarande, numera nästan enbart rörandekyrkobyggnader.Till ATA anses också höra de delar av akademiens handskriftssamling,som rör "antikvarisk topografi". Därtill är vissa andraslags skrivna handlingar, t. ex. bundna rtapporter från arkeologiskautgrävningar, fysiskt skilda från dossiererna.ATA:s bildavdelning var tänkt som ett slags illustrationsdeltill "jordeboken". Den synes från början ha omfattat enbart byggnadsverk(fornlämningar, ruiner, kyrkor etc.), medan bilderna avföremål tycks ha bildat ett slags appendix till museets katalog.Under åren 1915-1925 omordnades bildsamlingen, V'arvid antaletserier utökades väsentligt och Hildebrands enklare topografiskaindelning gjordes helt lik dossierseriens. Samlingen innehållerteckningar, akvareller, ritningar och fotografier av antikvarisktintresse och torde vara landets största inom sitt område.Accessionen består nu nästan helt av ritningar, kartor och fotografier.Det har naturligtvis aldrig varit möjligt att göra någon totalboskillnad mellan skriftstyckena och bildframställningarn!a, utanbilder har ingått och ingår i de egentliga akterna. Trots detta ochtrots de båda handlingsslagens proveniensmässiga sammanhang73

Stefan Ostergrenväxte med tiden fram en strikt uppdelning i ett "aktarkiv" ochett "bildarkiv".Genom 1890 års reglemente fick AT A ställning som särskildstatssamling. Hildebrand fäste stort avseende vid denna autonomaställning. Han betraktade ATA som ett helt självständigtarkiv, över vilket akademien visserligen hade inseende men somvar helt skilt från dess eget arkiv. Distinktionen var naturligtvisillusorisk men visar vilken betydelse de topografiska dossierernaansågs ha. Också nu är de myndighetens ojämförligen viktigasteoch mest eftersökta arkivserie. Begreppet AT A har emellertidblivit ganska svävande och används såväl för den egentliga seriensom för andra delar av arkivet, vilka förvaras i anslutning tillden topografiska serien. ATA kan också brukas som samlingsbegreppför myndighetens centralarkiv.Antikvitetskollegii och Antikvitetsarkivets ämbetsarkiv. Somnämnts överfördes huvuddelen av arkivet från de båda tidigarefornvårdande institutionerna till Kungl. Biblioteket och Riksarkiveti slutet av 1700-talet. Ar 1850 utverkade emellertid Vitterhetsakademienett kungligt brev på att "alla uti Kongl. Biblioteketförvarade handlingar, som angå f. d. Kongl. AntiqvitetsCollegium eller AntiqvitetsArchivet såsom Embetsverk, eller ockangå de Samlingar, hvilka förut stått under nämnde Archivs vårdmen nu mera äro under Akademiens inseende förvarade, må tillAkademien aflemnas". I kraft av detta brev överfördes det gamlaärobetsarkivet till akademiens arkiv, men några små rester lärfinnas kvar i Humlegården. Ä ven Riksarkivet förvarar fragmentav detta arkiv.Det är tveksamt, om brevet avser antikvariernas anteckningar- en för kulturminnesvården central källa - som fortfarandefinns i Kungl. Biblioteket. Riksantikvarieämbetet har emellertidförvärvat en mikrofilmkopia av dem.Ordnings- och förteckningssystem i det centrala arkivet. Handskriftssamlingenoch de topografiska dossiererna har jämte sedermeratillkomna dossierserier och de sedvanliga serierna, protokoll,koncept, diarier, räkenskaper m. m., betraktats som ett enhetligtarkiv. Den existerande förteckningen upptager dessa handlingar(dock ej de som tillförts "bildarkivet").De topografiska dossiererna har en gång tillkommit efter engenomtänkt plan. Detta kan icke sägas om de övriga dossierer,som skapats för den diarieförda korrespondensen (även om andrahandlingar placerats också där). Det har aldrig funnits fastaregler för dem, utan arkivläggningen har varit helt beroende avregistrators- och arkivpersonalens, ibland även handläggarnas,74

Några anteckningar om organisation och arkiv ...skiftande meningar och behov. Detta har lett till att handlingama(fortfarande i skrivande stund) än läggs formellt efter avsändare("brevseriema" l, 2 och 3), än efter innehåll (t. ex. "Kulturminnesvårdallmänt", dito "utredningar" o. s. v. eller "Riket allmänt",dito "sjöregleringar 1 ' etc.), än slutligen efter verkets funktionereller avdelningar (t. ex. "inventeringsarkivet" eller Myntkabinettet;däremot finner man Historiska museets korrespondenslagd topografiskt under Stockholm). Att ordningen understundomblivit kaotisk, säger sig självt; det är t. ex. inte omöjligtatt finna olika handlingar i samma ärende arkivlagda underskilda dossierrubriker.Till den föga genomtänkta arkivordningen har förteckningsprincipernabidragit. Att dessa under 1800-talets senare del innebar,att en del sammanhållna arkiv "slaktades" är inte förvånande.Antikvitetsarkivets handlingar var t. ex. gediget inbundna vidåterkomsten 1850, men banden blev sedan upplösta. Trots attdetta arkiv fortfarande är ett av de bäst sammanhållna, kan manpåträffa ark från de upplösta banden bland hand1ingarna efterLiljegren (död 1837!) och B. E. Hildebrand. över huvud finnerman i ovanligt hög grad, jämfört med andra arkivinstitutioner,privata papper blandade med officiella handlingar både i de enskildasamlingarna och i ärobetsarkivets dossierserier. Att dettaäldre ämnesordningssystem - i den mån det varit fråga omsystem - kunnat fortleva så länge, kan måhända förklaras bl. a.av att tjänstemännen för sina forskningar ostörda fått lägga uppmaterialsamlingar, i vilka originalhandlingar från arkivet kunnatingå. På så sätt synes samlingar ha fötts för att kanske återstyckas. Det må t. ex. nämnas, att en tjänsteman på 1940-taletuttog alla handlingar rörande stenåldersboplatser, som intresseradehonom, och av dem skapade ett särskilt "boplatsarkiv" (somupplöstes 1975).Emil Hildebrands ordnings- och förteckningsprinciper från år1903 har knappast ännu vunnit insteg i broderns verk. Redan1902 var denne ovillig att acceptera den arkivaliska proveniensprincipenskonsekvenser. När frågan nästa gång togs upp -i anledning av 1924 års arkivstadga-visade riksantikvarien ochakademien samma motvilja; schemat ansågs inte kunna tillämpaspå de största grupperna, bland dem handskriftssamlingen ochATA "i inskränkt bemärkelse". Något närdes väl motståndet avatt 1903 års kungörelse uttryckligen undantager handskrifter(manuskript) men kanske mer ändå av Riksarkivets dåvarandeinställning gentemot dossierbildningar; dess företrädare ansåg attden livligt omhuldade topografiska serien borde slopas och ersättasav registerkort till en kronologisk korrespondensserie.Den enda arkivförteckningen var länge Klemmings gamla75

Stefan Ostergrenmanuskriptkatalog, som successivt utbyggdes. De där upptagnahandskrifterna ordnades förmodligen någon gång kring sekelskiftetefter en biblioteksmässig ordning, och motsvarande signa(top., hist., biogr. etc.) infördes i katalogen. På denna grundgjordes en ny, väsentligt utökad lappförteckning av sedermerabibliotekarien Sigrid Leijonhufvud under åren 1914-1917.I denna infördes alla "handskrifter" (även seriehand1ingar somprotokoll och koncept, däremot inte dossiererna) under uppslagsordoch med samma slags signa som tidigare. Uppslagsorden ärtyvärr inte konsekvent systematiserade; ibland har man använtförfattarnamn eller ortsnamn, ibland rubrik eller arkivbildare.Dessutom redovisar katalogen endast de handlingar som förts till"aktarkivet"; "bildarkivet" saknar helt översiktlig förteckning.- Katalogen var på många sätt förtjänstfull och torde kommaatt föras även i framtiden. Den synes emellertid starkt ha bidragittill att konservera den föråldrade arkivordningen - destomer beklagligt som den utarbetades mer än ett decennium efterproveniensprincipens officiella genombrott.Kulturhistoriska byråns och fornminnesinventeringens arkiv.Bland de mer betydande arkivbildningarna, som uppstått utanfördet centrala arkivet, må nämnas arkivet efter den kulturhistoriskabyrån och fornminnesinventeringens arkiv.Kulturhistoriska byrån upplöstes den l juli 1975 !i och medatt verket omorganiserades. Intill budgetårsskiftet 1967 tillhördeden Byggnadsstyrelsen, där den hade inrättats vid detta ämbetsverksnyorganisartion 1918, f. ö. med Curman som sin förstebyråchef. När byrån överflyttades till Riksantikvarieämbetet,medförde den sina handlingar fr. o. m. 1918. I arkivet ingickockså fotografier av äldre ritningar av stort forskningsvärde,vilka i original levererades till R~sarkivet tillsammans medöver-intendentsämbetets övriga handlingar.Byråns viktigaste arkivserier utgöres av dossierer över kyrkor,byggnadsminnesmärken och begravningsplatser med korresponderanderitnings- och fotografiserier. Dessa serier har - efterRiksarkivets medgivande - fortsatt att föras vid ämbetet. Underhela sin tid vid ämbetet har byrån likaså fört eget diarium, vilketi stort inneburit att dess handlingar dels registrerades i verketsgemensamma diarium, dels vid byrån (således två diarienummer).Arkivet är av stort byggnadshistoriskt värde. Det både kompletteraroch dubblerar ATA:s topografiska dossierer. Särskiltritningarna och fotografierna är efterfrågade. Ritningarna är iallmänhet kopior av förslags- och relations- (uppmätnings-) ritningar,som ingivits tillsammans med ansökningar och i andraärenden. De äldre kopiorna är gjorda på väv vid byrån, medan76

Några anteckningar om organisation och arkiv ...de yngre ofta är ljuskopior. Samtliga ritningar i arkivet har emellertidfotograferats. På senare tid har man ofta återsänt förslagsritningarnaoch nöjt sig med fotografier. Utöver dessa fotografierfinns det en stor samling fotografier av själva byggnaderna ochanläggningarna.Byrån har från sin ·tid vid Byggnadsstyrelsen också fört ensedvanlig arkivförteckning, något som man f. ö. ännu inte mötervid myndigheten. - Arkivet ingår numera organisatoriskt i myndighetenscentrala arkiv.Fornminnesinventeringens arkiv är ett arbetsarkiv tillkommetför den riksomfattande registreringen av synliga fornlämningar.Registreringen är av gammalt datum, men den moderna systematiskainventeringen började, som nämnts, först 1938. Man fickdå statsmaktemas uppdrag att för den ekonomiska kartan gåigenom socken för socken, landskap för landskap. Den förstainventeringsfasen är nu avslutad och en ny har påbörjats. Det·arkivmaterial som bildats består dels av inventerarnas anteckningsböcker(i koncept eller renskrivna) med lägesangivelser ochbeskrivningar av de enskilda fornlämningarna, dels av koncepttill ekonomiska kartan med fornlämningarna inlagda och sockenvisnumrerade. Arkivet är mycket välordnat ooh skötes av särskildpersonal. Det har under senare år kunnat utnyttjas för enmycket fruktbärande nyorientering av svensk arkeologisk forsokning.Aktuella arkivfrågorArkivets uppgifter och organisation. Arkivens nuvarande uppgifteroch organisation bygger på den utredning rörande verketsarkivfrågor, som f. arkivrådet Robert Swedlund slutförde 1969(tryckt i Fornvännen 1970), och till vars förslag "MUS 65" ochriksdagen anslöt sig i huvudsak. Utredningen kompletterades1974-1975 av arkivarien vid Riksarkivet Hans Sand, bl. a. medvissa kostnadsberäkningar.I de båda arkivutredningarna tecknades en ganska mörk bildav myndighetens arkivtjänst och arkivvård: genom att arkivrutinernaicke hade anpassats efter arbetsmängdens ökning, hademöjligheterna att återvinna en samlad information försvårats.Detta hade i sin tur lett till mer eller mindre privata registreringaroch arkivbildningar utanför det centrala arkivet, alltså en circulusvitiosus. Tidsenliga arkivförteckningar saknades, diarieföringenvore föråldrad, och den rena arkivvården vore på några punkterfarligt eftersatt. Sedan 1938 hade blott en tjänst tillkommit,medan det mätbara löpande arbetet ökat tiofalt.I den nya organisationen fr. o. m. juli 1975 har arkivet skiltsfrån biblioteket, till vilket det tidigare hörde. Det utgör nu en77

Stejml Östergrensektion inom dokumentationsbyrån. I arbetsordningen heter det,att arkivet "utgör centralarkiv för svensk kulturminnesvård ochantikvarisk forskning samt svarar för arkivorganisation och arkivvårdinom hela myndigheten". En modernare syn har alltså vunnitgehör. Arkivet skall numera icke blott svara för att den arkiveradedokumentationen hålles väl tillgänglig för forskande allmänhetoch verkets tjänstemän, utan även verka styrande på arkivbildningeninom hela myndigheten och tillse att arkivfrågornahandlägges enligt gällande författningar och på ett ändamålsenligtdtt. .När den nya organisationen tillkom, upphörde Vitterhetsakademienshuvudmannaskap för de olika samlingarna. Redan 1969års s. k. akademiutredning hade konstaterat, att det förelåg storapraktiska svårigheter att skilja mellan ·akademiens enskilda egendomoch statens, när det gällde bl. a. arkivet. Frågan löstes genomatt staten och akademien träffade ett avtal, enligt vilket staten ärensam ansvarig för akademiens bibliotek och arkiv. De handlingar,som tillhör akademien, förblir dock i dess ägo, ehuru deskall vara deponerade hos myndigheten.Vid arkivet finns nu åtta tjänster, nämligen en förste arkivarie(sektionschef), en arkivarie, två förste arkivassistenter och fyraarkivassistenter. I förhållande till tidigare innebär det en förstärkningmed två tjänster, varav emellertid en överförts medden tidigare kulturhistoriska byråns arkiv. Både Swedlund och"MUS 65" hade dessutom föreslagit, att en amanuensbefattningskulle inrättas, Swedlund dessutom ytterligare en arkivassistenttjänst.Till den fasta personalen kommer dock för närvarandetre personer, anställda av Arbetsmarknadsverket, och möjlighetatt disponera vapenfria tjänstepliktiga.Omfattning och löpande arbete. I det centrala arkivet förvarasuppskattningsvis ca 675 hyllmeter skrivna handlingar (varav detopografiska dossiererna ca 160 hm), 450.000 fotonegativ,600.000 fotokopior och 90.000 teckningar, ritningar och kartor.Därtill kommer ett okänt antal arkivalier på kontorsrum, i gard~rober etc. utanför arkivet; enligt en osäker uppskattning från1972 skulle det finnas nära 800 hyllmeter handlingar, som bordeha tillförts arkivet.Med hänsyn till arkivets omfång kan personalen förefalla merän väl tilltagen, jämfört med t. ex. ett landsarkiv. Att så ändåej är fallet, beror på att arkivet utnyttjas intensivt både i sinegenskap av allmän arkivinstitution och som myndighetens arbetsarkiv.Under år 1975 uppgick således antalet registreradebesök till 3.648, varav ungefär 2.000 torde ha gjorts av verketstjänstemän och de andra av utomstående forskare. Till detta78

Några anteckningar om organisation och arkiv .. .kommer skriftliga förfrågningar och beställningar (336 ink. brev1975), som naturligtvis fordrar arbete. Särskilt de löpande uppgifternai bildsamlingen är omfattande: 1975 mottogs och effektueradest. ex. 1.365 beställningar av fotokopior (vardera om igenomsnitt tre fotografier) ur negativsamlingen. Vissa av ATA:saccessioner, särskilt fotografier och handlingar för den topografiskaserien, kräver omfattande åtgärder i arkivet.Det löpande inre arbetet är alltså tidskrävande. Detta försvårari hög grad möjligheterna att avsätta resurser för de nödvändigatillkommande arbetsuppgifterna. Visserligen torde en delinterna arbetsrutiner kunna förenklas eller avskaffas, bl. a. genomatt de överflyttas på de arkivbildande organisationsenheterna.Sådana planerade och delvis redan genomförda rationaliseringartorde dock ej vara tillräckliga, om man inom rimlig tid skallkunna uppnå och sedan upprätthålla en fullgod standard. Detkan därför bli nödvändigt att åtminstone övergångsvis försämraarkivets service gentemot myndigheten och allmänheten.Utgångsläget är således inte det bästa. Försöken att förbättraarkivtjänsten har i första hand koncentrerats på de "inre" förhållandena.Det har nämligen synts nödvändigt att skapa sådanaförutsättningar inom arkivet, att redan levererade handlingarskall kunna omhändertagas och ordningssystemen utformas, innanuteliggande arkivrester genomgås, arkivbildningsplaner utformasoch gallringsförslag upprättas. Vissa insatser har emellertid gjortsför att styra arkivbildningen, bl. a. i avsikt att underlätta arkivetseget arbete med de löpande accessionerna. De må framhållas,att gensvaret från myndigheten varit positivt.Diarieföringen. En av de åtgärder, som Swedlund ansåg särskiltnödvändiga, var att lägga om diarieföringen. Rutinerna är -jämfört med andra myndigheter av samma storlek (något ·under10.000 diarieförda handlingar årligen) -påfallande ·tröga. Dettaär naturligtvis till men för verksamheten och kan ibland vållabetydliga omgångar. Det ologiska dossiersystemet gör dessutomåtersökningen svår och leder till tungrodda rutiner också förarkivet, eftersom diatiesystemet styr de löpande accessionerna.Både Swedlund och Sand föreslog nya rutiner; bl. a. bordeärendena hållas samman genom en dossierplan. Swedlund konstrueradeen sådan, vilken sedan överarbetades av Sand.Verksledningen ansåg en omläggning mycket väsentlig. Fråganutreddes ånyo hösten 1975 och våren 1976 av arkivet med hjälpav en arbetsgrupp inom ramen för ett s. k. kontorsserviceprojekt.Arbetsgruppen hade visst biträde av ett statligt konsultationsbolag.Utredningens förslag och senare överväganden innebär, attRiksantikvarieämbetet, Historiska museet och den tekniska in-79

Stejan Ostergrenstitutionen behåller en gemensam, central diarieföring. Dossierbildningen- utom de topografiska dossiererna och personalochfastighetsdossiererna - avskaffas helt. Den ersättes alltsåicke av något nytt ämnesordnat system. Allmänna ärenden kommeri stället att sorteras efter organisationsenhet och diarienummer.Orsaken till att de tidigare förslagen frångåtts på dennapunkt, är främst arbetsekonomisk: registratorskontoret är underbemannat,och en klassificering beräknas öka registrators arbetsbördamed l O a 15 procent. Därtill anses en formell ordningvara säkrare än en ämnesordnad: tveksamheten om var ett ärendeskall placeras blir mindre. (Hade diarieföringen decentraliserats,skulle däremot ett klassifikationssystem ha varit att föredraga.)Diariet utformas som ett rent skrivelsediarium, men handläggarnaåläggs att genom beslut tillföra ett ärende alla tillhörandehandlingar, så att akter bildas. I diariet antecknas alltså i efterhand,att en viss handling lagts till ett annat diarienummer. Ävenhärigenom beräknas registratorn kunna avlastas en del arbete,samtidigt som handlingama ändå kan hållas samlade. Det nuvarandesystemet att föra upp varje handling på föredragningslistaavskaffas. Listorna ersättes som kronologiskt register avytterligare en diatietalong och som beslutshandlingar av påteckningpå akten. I några fall behålles de dock som beslutsdokumentation.Detta system kommer att genomföras fr. o. m. 1977, även omden detaljerade utformningen naturligtvis blir beroende av deerfarenheter som kommer att göras. I flera avseenden kommerdet förhoppningsvis att leda till enklare och snabbare rutiner.På en punkt har myndigheten likväl icke accepterat utredningensförslag: trots att handlingama skall registreras och avföras centralt,har man ej ansett dem kunna expedieras av registratorskontoret.Detta innebär naturligtvis en v.iss risk för säkerhetenoch kan komma att försena återföringen av avgjorda ärenden.Det är därför möjligt, att diatiesystemet småningom måste få enöversyn igen.Lokaler och inredning. Det centrala arkivets lokaler är - liksomför närvarande hela myndighetens lokalfrågor - ett akut problem.I den långsiktiga planeringen diskuteras en helt ny arkivanläggning,men under många år framöver kommer arkivet attfå nöja sig med provisoriska förbättringar.En av de allvarligaste bristema är att en forskarexpeditionsaknas. Detta förhållande gör det svårt att planera arkivtjänstenrationellt, eftersom personalen ständigt avbrytes av förfrågnjngaroch beställningar. Därtill kommer, att besökarna måste hänvisastill att sitta i samlingarna, något som onekligen förefaller chocke-80

Några anteckningar om organisation och arkiv . ..rande för en arkivman. Förhoppningsvis torde under sommareneller hösten 1977 en expedition komma att inredas, dit alla besökareoch telefonförfrågningar skall hänvisas. För studier påplatsen kommer då bibliotekets läsesal att kunna användas.Magasinsutrymmena i anslutning till tjänsterummen är för små.Det innebär, att handlingar måste förvaras på andra platser.I föl'sta hand gäller detta självfallet mindre frekvent material,men inom fem a tio år måste också oftare använda arkivalierflyttas till mer avlägsna depåer - vilket kommer att fördröjaframtagningen. Redan nu har en stor del ritningar överförts tillannan arkivlokal, och inom kort kommer resterande ritningaroch kartor att flyttas dit för at:t bereda accessionsutrymme förden mer frekventa fotografisamlingen.Till de dåliga accessionsutrymmena i huvudlokalen bidrager iviss mån inredningen. De topografiska dossiererna förvaradesintill våren 1976 i 2.500 handgjorda liggande kapslar. Förvaringssättetinnebar ett stort utrymmesslöseri: varje kapsel rymde 8,5cm handlingar men fordrade upp till 14 cm i höjdled och 8 cmi sidoled. Som ersättning för dessa kapslar lyckades det emellertidatt anskaffa 88 vertikalskåp om fem lådors höjd. På dettasätt kunde accessionsutrymmet ökas från 15 hyllmeter till ca 130 :{:hyllmeter på en yta, som är mindre än den de gamla hyllställ- ~ningarna upptog. Det må emellertid nämnas, att omkr-ing 350 av '-.de äldre kapslarna behållits till vidare för de icke topografiska ~dossiererna.För de bottflyttade ritningarna har nya skåp anskaffats, vilkamedger plan förvaring. I detta fall kräver emellertid det nya förvaringssättetstörre utrymme än de äldre skåpen, där ritningarnaförvarades rullade. Det är alltså fråga om åtgärder för den renaarkivvården. ,_ ·.Ett särskilt problem erbjuder lokalen för fotonegativ. Den uppfyllerför närvarande på intet sätt de stränga khlmatvillkoren förfotografiska original. Förhållandet underströks redan 1969 avSwedlund. Verket har nu begärt att Byggnadsstyrelsen installeraren luftkonditionerings- och avfuktningsanläggning. Lokalen saknardessutom accessionsutrymme och står därför i tur för en merändamålsenlig och utrymmesbesparande inredning. Ä ven härtorde man kunna använda sig av vertikalskåp, sedan det - påinitiativ av Fotografiska museet - börjat framställas godkändanegativkuvert efter A-seriens formatstandard.Förtecknings- och registreringsfrågor. Som väl framgått av dentidigare framställningen, är redovisningen av handlingarna dålig.Egentliga arkivförteckningar finns endast för några enskilda arkivoch samlingar samt för kulturhistoriska byråns handlingar. Det6 81

Stefan tJstergreninnebär, att det kan vara mycket tidsödande att återvinna informationur arkivet. Förteckningsuppgifterna måste därför ses somen viktig del av det "inre" arbetet.Förtecknandet kommer att bli en uppgift på mycket lång sikt,bl. a. därför att det i många fall måste kombineras med genomgripandeordningsarbeten. En viss början har gjorts genom attarkivamanuenser anställts tillfälligt för att ordna sådana handlingar,som ibland under flera decennier stått ouppackade i arkivet.Bland vad sålunda förtecknats, märks Oscar Montelius' lärdomshistorisktbetydelsefulla arkiv. Därjämte har vissa serier iämbetsarkivet förtecknats.De enskilda arkivbildningarna rör ofta ämnesområden, som harstort intresse för verket som myndighet; mycket ofta kompletterarde ämbetsarkivets topografiska dossierer och bildserier.Tjänstemännens ofta uttalade efterfrågan på ett enhetligt ochlättillgängligt informationssystem - vilken man alltså tidigaresökt tillmötesgå med den osystematiska ämnesordning som numerafullständigt kollapsat - kan alltså komma i strid medproveniensprincipen. Problemet måste lösas genom att man upprättarett formellt hänvisningsregis.ter.Hur ett sådant register skall utformas, står fortfarande öppet.Till frågan hör emellertid en plan på att skapa en geografisktbestämd nummerkod, som skulle vara enhetlig för all objektbundendokumentation inom verket. Härigenom skulle det skapasmöjlighet till referenser mellan handlingar av olika slag (skrivelser,ritningar, film, fotografier m. m.), samtidigt som man skullekunna använda koden i museernas inventarienummer och alltsåknyta samman den skriftliga dokumentationen med föremålsdokumentationen.Det pågår för närvarande arbete på att skapa ett sådant registreringssystem,vilket möjligen skulle kunna användas också fördatamaskinell bearbetning. Indelningsgrunden kommer att varaverkets nuvarande topografiska sorteringsbegrepp, som vunnithävd sedan 1880. Landskap och socknar har nämligen den fördelengentemot län och kommuner, att de knappast längre nyttjasi den administrativa indelningen och därför är oföränderliga.De lämpar sig alltså utmärkt för att registrera handlingar, somhar ett långvarigt värde. Till detta kommer, att landskaps- ochsockengränserna ofta sammanfaller med äldre odlings- och bebyggelsegränser.Som utgångspunkt för arbetet tjänar fornlämningsregistretArkivvård. Vård av fotografier är onekligen ingen traditionelluppgift för arkivmannen, som ju oftast är historiker. För en sådanhar detta slags handlingar vanligen blott ett sekundärt värde.82

Några anteckningar om organisation och arkiv ...Inom all museiverksamhet är de däremot synnerligen betydelsefulla.Bilderna dokumenterar ju ofta förhållanden, byggnadsverkeller föremål, som ej längre existerar. De kan därför ha ett stortvetenskapligt värde för kulturhistorikerna.Arkivets äldsta fotografier är i allmänhet från 1870-talet.Många av dem håller nu på att förstöras genom s. k. redoxskadoroch svamp angrepp, vilka får bildskiktet att flagna. Orsakenkan vara både dålig fixering och olämplig förvaring. I första handhar de äldre glasplåtarna och nitratfilmen angripits. Preliminäraundersökningar tyder på att 60.000 negativ och fotokopior måsterestaureras (därvid har borträknats ett antal bilder som kan ersättasgenom nyfotografering). Arbetet kan utföras med olikametoder men är i vilket fall som helst synnerligen dyrbart -prisuppgifter från olika håll varierar mellan 1,7 milj. och 410.000kronor. Bl. a. på grund härav måste det tyvärr göras under åtskilligaår. Ej heller är det för tillfället möjligt att göra densystematiska genomgång av fotografiserierna som erfordras; personallägethar hittills endast möjliggjort restaurering av ett mindreantal fotografier.Problemet är gemensamt för de flesta museer och kanske ocksåarkiv. Man får hoppas, att aktionerna under senare år kanleda till att något slags konserveringscentral upprättas; kostnadernaskulle kanske kunna pressas på så sätt.Näst fotografisamlingen är ritningsserierna i behov av arkivvård.Originalritningarna är upprättade på underlag av de mestskiftande kvaliteter, men i allmänhet är de av något bättre kvalitetän de ritningar som insänts eller insamlats från andra håll. Desenare är vanligen ljuskopior, och även om det finns exempel påatt 80-åriga blåkopior fortfarande är helt läsbara, är motsatsenockså vanlig. Arkivbeständigheten har inte förbättrats av att ritningarnatill stor del förvaras rullade - något som märkligt noggäller nästan alla or-iginal. Som tidigare nämnts har ungefär hälftenav originalritningarna - sedan de legat motrullade en tid -överförts till plan förvaring. Så snart det blir möjligt, kommerkvarvarande rullade ritningar att behandlas på samma sätt.Mikrofilmen erbjuder som bekant en väg att skona ritningarnapå samma gång som de blir hanterligare och billigare att kopiera.De båda arkivutredningarna har också föreslagit en mikrofilmning.Man skulle då kunna förvara materialet på filmhålkort(bildkort, fönsterkort), vilka är lättillgängligare för nyttjarna ochskonsammare för bilden än rullfilm. I samarbete med Fortifikationsförvaltningenhar också ett litet urval med alla förekommanderitningsmaterial och framställningssätt provfilmats. Trots deskiftande kvaliteterna blev resultatet förvånansvärt gott. Innanen mikrofilmning i större skala kan påbörjas, måste emellertid83

Stefan Ostergrenregistreringssystemet utformas. Det krävs dessutom noggrannareutredningar om kostnader, användbarhet etc., vilka knappastännu inletts. I sammanhanget kan dock nämnas, att en utredningom Lantmäteriverkets s. k. forskningsarkiv rekommenderat, attbl. a. Riksantikvarieämbetet skulle erhålla en fullständig uppsättningfilmhålkort av det unika och viktiga materialet i detta arkiv.Än så länge har endast den första fasen inletts i ett säkerligenmångårigt arbete för att anpassa arkivet efter de krav, som manmed berättigande kan resa på ett "centralarkiv för svensk kulturminnesvårdoch antikvarisk forskning". Insikten om att arkivfrågornaär betydelsefulla för den dagliga verksamheten är emellertidallmän inom myndigheten, inte minst hos verksledningen,vilket i hög grad underlättar uppgiften.84