v11_s8-13 Gruvan.indd - Vårdförbundet

Hållbart arbetsliv.Ett gruvs amt valByta jobb eller inte? Var tiondenyutbildad sjuksköterska funderardagligen på det. Catrin Björnströmi Kiruna åker inte längre till sjukhusetutan 800 meter under jord.TEXT MONICA SANDBERG FOTO FREDRIC ALMTröttnade. SjuksköterskanCatrin Björnström fick nog avspringvik och tog jobb som lastmaskinsförarei LKAB:s gruva.e89

Hållbart arbetsliv."Risken att dö minskar med ökad aktivitet"Kontrasterna kunde inte varastörre. I stället för de traditionellavita arbetskläderna ochfoppatofflorna är det sedan tvåår tillbaka varselkläder och hjälm somgäller för Catrin Björnström.Hennes arbetsplats ligger 820 meterner i det svenska urberget i världensstörsta järnmalmsgruva under jord, iKiruna. Varje dygn bryter LKAB järndär som motsvarar fyra Eiffeltorn.När hon i januari 2007 var nyutexamineradsom sjuksköterska var det ontom sjuksköterskejobb i Kiruna medomnejd. Norrbottens landsting skarner kraftigt på Kiruna sjukhus. Honspringvikarierade på kirurg- ochmedicinavdelningen men hade ingautsikter om fast jobb, eller ens längrevikariat.— Det var stressigt och jag fick ingenkontinuitet. Jag kunde inte planeravardagen med familjen och dagis.Dessutom upplevde jag en ekonomiskotrygghet, säger Catrin Björnström.Så efter sina två föräldraledigheteroch flera år som timvikarie bestämdehon sig för att göra som så många andraföre henne: söka jobb i gruvan.— Jag har inte behövt vara arbetslösen dag sedan dess, säger hon.Huvudargumentet för att bytasjuksköterskejobbet i landstinget motarbetet i gruvan är att hon numera harbättre lön och arbetsvillkor. När CatrinBjörnström slutade som sjuksköterskevikarievar månadslönen 19 700kronor. I dag, två år senare, tjänar hon30 000 kronor.— Jag trivs jättebra. Det finns ingenstress här och jag kan lämna jobbet närjag slutar för dagen, säger hon.För att ta sig till sin arbetsplats åkerCatrin Björnström bil längs en tvåfiligväg som slingrar sig som en meanderbårdner i djupet. Ingen belysningfinns, förutom bilens och de mötandefordonens lyktor. De matta stenväggarnasuger upp ljuset som ett svartläskpapper.På 720 meters nivå under markytanhar hennes arbetslag en barack där dekan fika och äta lunch. Hon är den endakvinnan i arbetslaget på elva personer.På arbetsnivån 820 meter råderen konstant temperatur på 12 graderoch fukten droppar från taket ibergstunnlarna, eller orterna, som deegentligen heter. Dånet från ventilationsanläggningenär öronbedövande.Catrin Björnström sätter sig i den röda14 meter långa lastmaskinen, hennesarbetsredskap. Den ser ut som enjättelik kokt kräfta — men med skopai stället för klor. Skopan tar en last påupp till 30 ton.Maskinen drivs av el och sladdenviras upp och viras in som på endammsugare vartefter hon kör. Förstlasta, sedan backa och sist köra framtill ett schakt där hon dumpar malmen.Det dundrar som åska när denrasar ner och slutligen hamnar i vagnarnapå det förarlösa tåget på 1 045meters nivå.Efter en timmes körning är det dagsför en timmes rast. Under ett pass pååtta timmar är den effektiva arbetstidenfyra timmar.Intensivvårds- och ambulanssjuksköterskanMikael Nilsson har gjortsamma resa som Catrin Björnström,men återvände till sjukvården. Efter20 års arbete i vården varav 12 år somsjuksköterska hade ett beslut mognatfram. Han ville göra något nytt, arbetai gruvan i Kiruna. När han inte ficktjänstledigt sade han upp sig i februarii år, med tre månaders uppsägningstid.— Jag stod vid ett välskäl, sägerMikael Nilsson.Han började arbeta som tillredarenere i gruvan, ett jobb han till en börjantrivdes med. Tillredare borrar, säkrarberget och drar el och ventilation.Efter en tid märkte han att spränggaserna,som innehåller ammoniak, gavhonom migrän allt oftare.— Jag frågade mig själv: vill jag göradet här tills jag går i pension? Det fannsju faktiskt en anledning till att jag söktemig till vården en gång i tiden. Jag ärsocial och trivs med att arbeta medmänniskor.Och de fyra åren på universitetet,skulle han verkligen bara kasta bortdem?— Jag saknade tillfredsställelsen avStatligtgruvbolage LKAB, Luossavaara Kiirunavaaraaktiebolag, bryter järnmalm i Kirunaoch Malmberget, världens största ochnäst största underjordsgruvor. En nygruva ska öppnas i Svappavaara." Jag kan bli så lesspå snacket om attsjuksköterskor ska gåmed på vad som helstbara för att få vårdamänniskor. I dag finnsinte de förutsättningarsom behövs för att göraett bra jobb"ee 4 000 är anställda i koncernen,17 procent är kvinnor.10 Vårdfokus nr 11.1211

Hållbart arbetsliv.”Jag tycker att politikerna på regeringsochriksdagsnivå behöver ta ett samhällsansvar.Det kan inte vara så att ingen skavälja vården här.”Tur och retur. Intensivvårdsochambulanssjuksköterskan MikaelNilsson arbetade i gruvan ett parmånader men gick tillbaka till sjukvården.Han saknade att få arbetamed omvårdnad.Tuff startför mångae Var tionde sjuksköterska har underdet första året dagliga tankar på att bytayrke, visar Lust-studien, Longitudinellundersökning av sjuksköterskors tillvaro.Och det blir inte bättre. Nya resultatfrån en delstudie visar att efter fem årville var femte lämna yrket. För nya iyrket var ofta utmattningssyndrom enav orsakerna, medan äldre angav bristpå engagemang.e Studien har pågått sedan 2002 vidKarolinska institutet. På engelska heterden Lane-study. Vill du veta mer sök påinternet: lane-study.inom nya yrken. Fem år efter utbildningenhar var femte sjuksköterskatankar på att sluta i yrket. Ofta hängerdet ihop med utmattningssyndrom.Resultatet kommer från den så kalladeLust-studien (se faktarutan ovan).Nu vet jag. Jag fick gå till botten medvilken person jag är, säger han.Catrin Björnström tycker att gruvarbetetpassar bra här och nu. Honanvänder liknelsen med vågskålen.Fördelarna överväger hur hon äntänker.— Jag har bra arbetstider och kolleger.Samtidigt är LKAB styrt avkonjunkturen, man vet aldrig vad somhänder.Ibland händer det att arbetskamraternasäger: ”Det är tur att vi har medoss en sjuksköterska här nere”. Om detskulle inträffa en nödsituation i gruvanmed en skadad arbetskamrat skullehon aldrig tveka att rycka in.— Jag har inte tänkt på vad somskulle kunna hända med min legitimationom det skulle gå fel, men det är väländå bättre att jag hjälper till än att jaginte gör det, säger Catrin Björnström.Hon har heller inte helt gett upptanken på att jobba med det hon ärutbildad inom.— Jag känner mig kluven. Ibland kanjag tänka: vad håller jag på med egentligen,jag kastar ju min utbildning isjön. Sjuksköterskejobbet är jätteroligtoch jag saknar patientkontakten.Hon tystnar och tänker efter:— Det är inte värt det. Som när jagjobbade på kirurgen och där låg cancerpatientersom behövde få prata omsin sjukdom och jag inte kunde ta migtid att lyssna. Men skulle jag kunna fåett tryggt arbete i vården med lika bravillkor som i gruvan skulle jag tänkaöver det, säger hon. Rmonica.sandberg@vardforbundet.seatt få hjälpa människor. Jag har kanskeFlorence-tänket i mig, säger han.Veckor av djupa funderingar tog vid.En dag i maj, bara några dagar innanuppsägningstiden var på väg att gå ut,drog han tillbaka sin uppsägning.— Mina chefer var förstående.Chefen på LKAB sa: ”Jag möter hellreen specialistutbildad sjuksköterska påakuten än under jord”.Allt fler akademiskt utbildade görsom Catrin Björnström och MikaelNilsson. De senare åren har inneburitett trendbrott, enligt LKAB:s personalchefMikael Pudas. I dag finns detungefär en handfull sjuksköterskor,biomedicinska analytiker och barnmorskorsom arbetar som gruvarbetareinom LKAB.Bland invånarna i Kiruna ochGällivare-Malmberget är det väl käntatt personer ur andra yrkeskategoriertar jobb under jord. Mikael Nilsson seren fara med det.— Poliser, brandmän och sjuksköterskorsöker sig till gruvan, det urholkarsamhället. Jag tycker att politikernapå regerings- och riksdagsnivå behöverta ett samhällsansvar. Det kaninte vara så att ingen ska välja vårdenhär.Katarina Johansson, ordförande förVårdförbundet Norrbotten, har förståelseför att medlemmar tar andra jobb,till exempel i gruvnäringen.— De har mer attraktiva löner ochvillkor. Men samtidigt tappar vårdenkompetens, säger hon.Det är inte ovanligt att sjuksköterskorrör på sig och börjar arbetaJust nu arbetar forskarna med en nystudie som ska ta reda på varför sjuksköterskornavill sluta. Den är inte klarännu men pekar i den riktning somCatrin Björnström anger: det går att fåbättre villkor och lön i andra yrken. Istudien kommer också fram att lönenanses för låg i förhållande till det storaansvaret som sjuksköterska.Så här i efterhand är Mikael Nilssonglad både över att ha vågat språnget atttesta ett nytt jobb och över att ha vågatändra sig.— Det var tvunget att göras. Dethade varit värre om jag om 20 år hadetänkt: ”fan, varför gjorde jag det inte?”Femskift. Under fem veckor är Catrin Björnström heltledig två veckor. Under två av de tre arbetsveckorna arbetarhon sju dagar i sträck. Schemat passar familjelivet, tycker hon.12 Vårdfokus nr 11.12Vårdfokus nr 11.1213