Dockument 2012 - Unima.nu

dockument 2012utgiven avDockteaterföreningenUNIMA-SverigeI redaktionen:Margareta SörensonFatima OlssonGustaf KullSara BexellAnnika ArnellCharlotte RosénÅsa ViklundInger Duberg*Övriga medabetare i dettanummer:Tomas AlldahlAnnette Cegrell SköldMargareta ochLars-Göran SelanderAnsv.utgiv.Helena NilssonRedaktionens adress:c/o KullSvanövägen 43B872 93 LUNDEtel. 070-29 49 711e-mail: dockteatern@unima.seLayout och distribution:Gustaf KullTryck:Sollefteå TryckeriSollefteåUNIMA-SverigeBox 161 98SE-103 24 Stockholme-mail: info@unima.seURL: www.unima.seVill du bli medlem iUNIMA-Sverige?Sätt in 150:- på plusGiro25 62 25-4Skriv ”Ny medlem” imeddelanderutan ochkomplett adress somavsändare.För gruppmedlemskapkontakta UNIMA förmer information.Bästa Dockteatervän!100 år har förflutit sedan August Strindbergs dödsdag, och jubileumsåret 2012 fylls aven mängd aktiviteter som kretsar kring den store skalden och hans gärning.Årets utgåva av Unima-Sveriges årsskrift, Dockument, har författarna och dockteaternsom tema och föreningens årsmöte, den 17 mars, hålls på Strindbergsmuseet iStockholm. Strindbergs stora intresse för dockteater gör honom extra intressant i vårkrets och i samband med årsmötet får vi höra Margareta Sörenson berätta mer, underrubriken Strindberg, barnen och dockteatern.Bläddrar man i verket Gamla Stockholm (av August Strindberg och Claes Lundin, utkom1882) kan man under rubriken ”Folknöjen” ta del av Strindbergs beskrivning avförekomsten av dockteater i det forna Stockholm. Om ”marionetterna” står att läsa att”före 1731 hafva de säkert funnits” och ”under Gustavianska tidhevarfvet blomstradede på Djurgården”.Vidare kan man läsa om Heusermann, harpspelaren och sedermera dockspelaren, somkom till Stockholm från Tyskland 1856 och som bodde granne med Strindberg underen tid på 1870-talet, står att läsa i Marionetten som avantgardist av Sverker R. Ek.Heusermanns första Kasper-förevisning ägde rum på Riddarhustorget, med dockorskapade av en bildhuggare vid namn Hartman.”Det var söndagseftermiddag, och knappt hade Heusermann börjat låta allmänhetense den glade Kasper förr än hela torget var öfverfylldt af människor, så att polisen ickeutan ansträngning kunde skaffa fritt utrymme på platsen.”Puppet Jam, drog igång hösten 2011 och lockade också mycket folk, men krävde tackoch lov ingen polisinsats.En öppen scen för dockor, objekt, animationer, figurer - under 10 minuter är scenendin!Dockteaterföreningen Unima-Sverige står som arrangör, och två Puppet Jam har redangått av stapeln. Inspiration till konceptet har hämtats från Köpenhamn, där vi stötteihop några stycken i samband med Copenhagen Puppettheatre Festival. Vi bildade enarbetsgrupp för att skapa något liknande och drog igång.Riktigt roligt blev det, och mersmak gav det. Nästa Puppet Jam planeras till början avmaj 2012.Biljettpriset om 50 kr (sammanlagt 6 700 kr hittills) har oavkortat gått till den internationellaresebidragsfond som upprättats till förmån för mindre bemedlade medlemsländersdeltagande i den internationella Unima kongress som hålls i Chengdu, Kina imaj 2012.Låt Puppet Jam bli ett exempel på vad mycket roligt och bra vi kan skapa tillsammansi vår förening. Vad hittar vi på härnäst?Helena Nilsson(Om du undrar vart dockument 2011 tagit vägen, så finns den inte!Red.har beslutat att tidningen i fortsättningen skall ha utgivningsåreti sin titel och verksamhetsåret i undertiteln.)Omslagsbilder: ”Systern från havet” Marionetteatern foton: Carl Thorborg-2-

”DE BRASSA IHOP”Kasperteatern i Strindbergs MidsommarKanske var det i något av en sommarlovsstämning somStrindberg, efter många års utlandsvistelse och uppslitandeInfernokris, återvände till Stockholm. Det var ettdelvis nytt land han kom till. Industrialismen hade slagitigenom, och nu skulle Stockholm bli en modern huvudstad.Där revs för att få ljus och luft. Samtidigt var det idet genuint svenska och ”folkliga” som den livskraftigakulturen stod att finna. Nationalromantiken flödade.Det är i denna tidsanda som Strindberg, sommaren1900, skriver sitt ”religiösa lustspel” Midsommar. Deteviga temat skuld, bot och försoning är dess allvarligaklangbotten. I efterhand, och som en pjäs i pjäsen, infogadeStrindberg här ett litet kasperspel – såvitt bekantden enda bevarade texten för dockteater av Strindbergshand! (Enaktaren Kaspers Fet-tisdag skrevs för skådespelare,men med kasperteaterns expressiva spelstili synbar åtanke; om den s.k. Klubbens dockteater, seMargareta Sörensons artikel på annan plats i denna tidning.)Midsommar var tänkt att återinviga Södra Teatern,kronan i teaterkungen Albert Ranfts imperium, menstycket visade sig vara tekniskt för stort och kompliceratför denna scen. I stället fick pjäsen sin urpremiär påSvenska Teatern den 17 april påföljande år. Dramat äruppbyggt i sex tablåer och har till stor del karaktären avett folklustspel. Handlingen utspelar sig på olika och förpubliken igenkännbara platser, och erbjuder en levandemen romantiserad bild av folklivet i det förra sekelskiftetsStockholm: på Riddarholmen, Skansen, Djurgårdsslättenosv.Djurgårdsslättens kasperteater, under ledning av denfrån Tyskland invandrade Heuserman, har ju Strindbergskildrat redan i det kulturhistoriska verket Gamla Stockholm,som han på 1880-talet publicerade tillsammansmed journalisten Claes Lundin. Här citerar han, ur minnetfår man förutsätta och därför kanske inte ordagranthelt korrekt, bitar ur Heusermans repertoar. Jämför manmed dialogen i kasperstycket i Midsommar, ser man attStrindbergs äpple inte fallit långt från Heusermans päronträd.I Midsommar talar både dockspelaren, Kasper-Gubben, och hans rollgestalter med den karaktäristiskatyska brytning som kommit att bli Kaspers klassiskaidiom (”Det lyger du!”, som en av figurerna utbrister påett ställe). Till uruppförandet på Svenska Teatern hademan dessutom låtit göra en exakt kopia av Heusermans”kasperskåp”. Det var säkert många i publiken som,liksom författaren själv, hade egna minnen från denna”folkmuntration” på Djurgårdsslätten.-6-Mot slutet av femte tablån gör Kasper-Gubben ochKasper-Gumman entré. Gubben slår på en trumma,och Gumman går runt och samlar in pengar; teaternvill gärna att publiken betalar i förskott ” för annars gåde, innan det är slut!”. Och så börjar spektaklet: Officernoch Fordringsägaren kommer in för att förberedaKaspers entré. (Man kan kanske undra hur en ”fordringsägare”igenkänns på kasperteatern? Både denneoch styckets andra personager använder Strindberg f.ö.även i Kaspers Fet-tisdag).Efter en kort och nonsensartad ordväxling följer så denscenanvisning som är kasperpjäsens avgjort vanligaste:”De brassa ihop.” Dvs. de börjar slåss. Publiken applåderarentusiastiskt varje gång det brassas ihop, ochde båda kombattanterna hejdar sig ett ögonblick för attbuga (vilket är den näst flitigast förekommande scenanvisningen!).Så fortsätter dialogen, livligt interfolieradav den engagerade publiken, som uteslutande tycks beståav vuxna (några barn finns inte i scenanvisningarnaför denna tablå, men däremot i den påföljande).Figurernas entréer anges med ett kort ”upp”, vilket välbetyder att det var just så det gick till: de poppade uppunderifrån. Alltså inget finlir där dockorna kommerpromenerande från kulissen. Upp. Buga. Brassa ihopoch försvinna. Krångligare än så behöver dramaturgininte vara, inte ens när det är vår nationalskald som hålleri pennan.I nästa sekvens är det dags för Mexikanaren att dykaupp. Denna figur fanns med även i Heusermans ensemble,och Strindberg var säkert konfunderad över den isammanhanget något aparta figuren: ”Jag är Mexikanarn!Min snälla herrskap! Min ursprung är lika dunkelsom min uppgift vid den här teatern. [---] Jag vand-

Tema: Författarna och dockteatern.KASPERTEATER- INTE ALLS KUL!Kasperteater associerar vi förstås till publikens gladaskratt – precis så som Strindberg skildrar det i Midsommar.Men alla tycker inte att misshandel är kul – inteens på dockteatern. Så här skildrar Hjalmar Söderbergkasperteatern på Djurgården, i romanen Martin Bircksungdom (boken utkom 1901, men Söderberg var född1869, och det kan mycket väl vara ett autentiskt barndomsminnehan beskriver):[…] och så gick man ut på Djurgården för att drickasaft och vatten på Bellmansro. Runtomkring gnälldefioler och positiv, och Martin kände sig fullkomligtlycklig. Men på hemvägen stannade man ett ögonblickför att se på Kasperteatern. Det började redan skymmaöver slätten, men ännu skockade sig folket sammankring dockteatern, där Kasper just höll på att slå ihjälsin hustru. Martin tryckte sig hårt intill sin mor. Hansåg munnar öppna sig till breda skratt runt omkring, ihalvskymningen, han förstod ingenting, men ljudet avträpåkens slag mot dockans huvud skrämde honom –skrattade man åt att den elake mannen där borta slogsin hustru? Så kom fordringsägaren, också honom slogKasper ihjäl, polisen och djävulen hanterade han lika illa, Hjalmar Söderberg, avporträtterad på Thielska galleriettills äntligen Döden narrade honom ner i sin kittel, ochdet var slut. Martin kunde icke skratta och icke heller gråta, han endast stirrade häpen och skräckslagen in idenna nya värld, som var så olik hans egen. På hemvägen var han frusen och trött. [---] Vitsipporna, som Martinplockat i skogskanten, voro vissna, och han kastade bort dem att trampas ned i smutsen. Men då man äntligenvar hemma och det var natt och Martin låg i sin säng och sov, drömde han, att fadern slog modern i huvudet meden stor påk.Tomas AlldahlIllustration, trägravyr, av Lorens Fröhlich till H.C. Andersens saga Marionettspilleren från 1870. Selma Lagerlöf möttedockteatern i litteraturen, bland annat i H.C. Andersens Resekamraten i en utgåva från samma tid.-8-

Tema: Författarna och dockteatern.SELMA OCH DOCKTEATERNFörfattarna på 1800-talet var väl förtrogna med dockteater.Visserligen var möjligheterna att se professionelldockteater mycket små, men desto bättre var förutsättningarnaför att spela teater i hemmen, och då var dockteaterett alternativ som var enklare, snabbare, billigare.Högläsning och musicerande var de vanliga sätten attförströ sig, och då var dockteater ett strå vassare. Så attHenrik Ibsen, Georges Sand, August Strindberg ellerSelma Lagerlöf närmade sig dramatiken via dockteaternär inget att förvåna sig över.fick åka, bevakade av Barn-Maja, som skötte barnen.Där visades trollerikonster, och avslutningsvis en föreställningpå en Kasperteater, uppställd i ett hörn avstugan.”Och förevisaren måste ha varit en mycket dugandeman, ty föreställningen gjorde ett mycket starkt intryckpå oss, i synnerhet Kasperteatern. Var helst det sedanbjudits mig, antingen på Ombergsheds marknad och pådjurgårdsslätten i Stockholm att få se en KasperteaterSelma Lagerlöf skrev i unga år flera pjäser för dockteatern,det är väl känt. Hon växte upp på landsbygden, påen liten herrgård, Mårbacka, och det var kvällarnas högläsningav romantikens författare, av folksagor och H CAndersen som skapade ett förråd av teman och stilar förhenne. Hon var tio år när hon skrev sitt förstlingsverk,Min ros i skogen, men den var fritt återberättad efter enpjäs hon hade sett i Stockholm. Dit gjordes några få resorför att besöka morbror Christoffer, som själv tyckteKasperteatern på Djurgårdsslätten var den roligaste iStockholm. Men hon har också själv berättat i bl a Ettbarns memoarer att hon sett en kringresande dockspelare,troligen Heusermanns måg Kegel, som ju tog öververksamheten efter sin svärfar.Dockspelaren kom till Östra Ämtervik och gav sin föreställningi en stor bondstuga, berättar Ying Toijer Nilssoni den informationstäta inledningen till utgåvan avSelma Lagerlöfs pjäser för dockteater Dockteaterspel(1959, nr 2 i Selma Lagerlöf-sällskapets skriftserie). Devuxna brydde sig inte om att fara iväg, men ”vi barn”-9-I sagan om Yvon och Finette jagas slutligen den hemska häxaniväg på sin kvast. Illustration ur Folksagor från olika länder,1867, som Selma Lagerlöf läste som barn och ung.hade jag begagnat tillfället.” När hon långt senare i sinmammas sykorg råkar finna ett gammalt karamellpappermed en bild av Kasper på, drog hon sig genast tillminnes ”hur den där underbara förevisaren på gästgivargårdenhade låtit sin Kasper tala och kämpa.”Letandet i sykorgen skedde när Selma tillsammans medden yngre systern Gerda hade som tråkigast en vårvinterpå Mårbacka. Vardagen var enformig och den 19-årigaSelma var guvernant till den 15-åriga Gerda. Flickornahade tråkigt, inga besök var att vänta, inget utom pluggandetatt göra och så föddes dockteaterprojektet. Genomden trägna högläsningen kände de också till dockteatersom inte ”bara” Kasperteater, blandannat genom H C Andersens Reskamraten därdet spelas ”Dukke-Comedie” med kungar och?

Tema: Författarna och dockteatern.Ulf StarkochdockteaternavMargareta SörensonLitteratur för barn har i Sverige en stark ställning. Dethar den haft sedan 1800-talets sista årtionden då folkskolansledning satsade på kvalitetslitteratur, dels i skolansläseböcker men också i Folkskolans tidning somerbjöd ”lustläsning” och fick köpas. För en billig peng,men ändå.Där fick generationer barn sina första upplevelser av litteraturenskraft, många har säkert läst Astrid Lindgrensskildring av ett kök i Småland som sattes i vild gungningav den ”underbara ” sagan om Jätten BamBam ochfeen Viribunda. Idag kämpar skolbiblioteken i motvindoch boken har konkurrens av andra medier, men författaresom skriver för barn finns det alltjämt av ypperstakvalitet. Dagens barn har inte en tidning för lustläsning,och frågan är om inte de flesta känner till Astrid Lindgrensverk mer som film än som bok.En av de bästa, mest lästa, prisbelönta och mest produktivaförfattarna sedan nära trettio år är Ulf Stark,vars böcker också har filmatiserats eller blivit tv-serier.Han är dock ganska ensam bland författarna om att haett nära förhållande till dockteater. Flera av hans böckerhar dramatiserats för denna teaterform, och Systernfrån havet som nu åker på gästspel i Chengdu, Kina,under UNIMA-kongressen och dess festival, skrevs påbeställning direkt för Marionetteatern.Ulf Stark skriver både bilderböcker och kapitelböckeroch till dem som filmatiserats har han själv gjort filmmanus.Boken Dårfinkar och Dönickar som utkom1984 brukar ses som hans genombrott, och den blev enmycket populär tv-serie. I den långa raden priser ochutmärkelser som Ulf Stark fått bör särskilt nämnas NilsHolgersson-plaketten 1988 för Jaguaren från året innan,samt Deutscher Jugendlitteraturpreis 1994 för Kan duvissla, Johanna? från 1992.Jaguaren, en bilderbok med nattligt fantasifulla bilderav Anna Höglund blev dockteater redan 1987 på DockteaterLånga Näsan, som vid den tiden fanns på StockholmsStadsteater. Regisserade gjorde Tomas Alldahli en stor och vacker uppsättning med dockor av EvaGrytt. I år, 2012, har den gjorts med skådespelare/dansare,dockor och projektioner av Regionsteatern i Blekingeoch Kronoberg i Växjö, i regi av Juan Rodrigues.en annan regissör med vana vid dockor.Lena Lagerlöf (fd Strömberg) i ”Dårfinkar och Dönickar” SVT.-12-Samarbetet för böckerna med mycket kvalificeradebildmakare är omfattande: Matti Lepp, Anna Höglund,Stina Wirsén och senast med Charlotte Ramel i Kaneloch Kanin, som ser ut som rena, rama dockteatern redanpå boksidorna. Två böcker har Ulf Stark dessutomillustrerat själv: Märklin och Turbin samt När jag be-

veckla ut något helt nytt.- Spelplatsen är i åskådarens huvud på dockteatern.På den vanliga skådespelarteatern är ändå teaterrummetstak också tak för alla. Systern från havethandlar om ett finskt krigsbarn som evakueras för enperiod till Sverige, och på dockteatern var det möjligtatt skildra avståndet, de två kusterna vid havet. Hurväldigt långt hemifrån lilla Sirkka är under sin tid iSverige. Att man kan ha dockor i olika storlekar förlångt bort och nära är också effektivt för berättandet.Egentligen är jag nog lite lat, och det är något myckettilltalande med den här enkelheten.sökte himlen. Bildmässighet och bildfantasi öppnar genastdörrar till dockteater.- Dockteater ligger nära bilderboken, och bilderbokenligger nära poesin, säger Ulf Stark. Det tyckerjag om. Ett manus för dockteater är mer impressionistiskt,det liknar filmmanus som jag är van vid, därman klipper mellan scenerna i högt tempo. Till skillnadfrån vanlig teater kan man gestalta ”utomhus”lätt på dockteaterscenen, man kan byta miljöer ochmellan ute och inne snabbt. Bara öppna en väska ochMiljöerna i Ulf Starks böcker är oftast svensk vanlighet,lägenheter och villaområden av mer modest slag somskulle kunna ligga var som helst i Sverige. Inte sällananar man hans barndoms Stureby, grannförort till Enskedesöder om Stockholm, liksom att tiden kan vara ett1940- eller 50-tal som i Kan du vissla, Johanna?, UlfStarks egen barnatid, han är född 1944. Vissa personereller typer är återkommande, har det påpekats, som denbohemiska mamman och den kloka morfadern, samt -långt före dagens genusdiskussion - könens förväxling.I Dårfinkar och Dönickar tas flickan Simone för pojke,vilket är upprinnelsen till bokens handling. Den välbekantaramen och den raskt framryckande berättelsen tilltrots, finns alltid en diskussion om livsstil, tidens roller,generationers behov av varandra och ovända roller förbarn och föräldrar, som i den roliga Sixten, om pojkensom ordnar en fru till sin pappa. Klipska barn som löser-13-

allians med Anna Höglunds bildvärld och en sekulär,jämlik gudsbild. Skådespelare, dockor och skuggspelblandades i Inger Jalmert-Moritz regi där knubbiga planeteroch talande hattar bjöd till generös teaterfest somnästan ställde Ulf Starks envetna frågor om gud ochmänniskor i skuggan.Men varför så mycket dockteater? Kanske Ulf Starkhar ljuva dockteaterminnen från barndomen, tänker jag.Men icke.Lilla Asmodeus med Moomsteatern i Malmö.Foto Bodil Johanssonproblem åt aningslösa vuxna är en röd tråd genom författarskapet.En annan tråd, kanske inte röd utan drömskt blå, är densom diskuterar existentiella frågor och den kristna traditionen.Rättrogna har blivit upprörda över den förtjusandedjävulen Lilla Asmodeus som tar sig upp på jordytanoch får smak på livet så som det leves här. I Ängeln ochden blåa hästen återges och diskuteras skapelseberättelsenfrån Bibeln, men med en liten besvärlig gudsgestalt,omnipotent och trilsk som en femåring, som bliravundsjuk på relationen mellan den vackra ängeln ochden stiliga hästen. Båda böckerna är i lite mindre formatoch har märkliga bilder av Anna Höglund, både naiva,romantiska och drastiska, och båda böckerna har blivitdockteater. Lilla Asmodeus på Långa Näsan, salig iåminnelse, och Ängeln och den blåa hästen på DockteaterTittut. Ängelpjäsen blev dessutom ”vanlig” teaterpå Dramaten.- Jag är inte säker, men jag tror att jag såg Kasperpå Skansen och att jag tyckte det var lite skrämmande.Jag kunde inte känna någon större sympatiför Kasper. Det var faktiskt först som vuxen jag sågdockteater som intresserade mig. I Italien, traditionellPulcinella i Rom, väldigt brutal och väldigt rolig.Då kunde jag känna riktig lust inför dockteater!Ulf Stark debuterade som författare redan i tjugoårsåldernmed diktsamlingar och ett par romaner. Somvapenvägrare gjorde han värnplikten på AMS, salig iåminnelse den också, och blev sedan kvar på AMS sompersonalutbildare.Min chef hette Ragnar Thoursie och en som kom ochföreläste för oss när vi skulle vidareutbilda var TomasRagnar Thoursie. Foto: Lars Pehrson/ScanpixTranströmer!Vem Tranströmer är behöver inte redas ut sedan hanfick Nobelpriset 2011, men Ragnar Thoursie är en numeraganska bortglömd modernistisk poet, vars verkhade stor betydelse kring slutet av 40-talet och under50-talet. Han var Arbetsmarknadsstyrelesens byråcheffram till sin pensionering på 80-talet, skrev utredningaroch poesi parallellt, bland annat Sundbybergsproplogen,ofta citerad av Olof Palme i hans tal. 2009 utkomhans sista diktsamling, Sånger från äldrevården.Bild: Internet.Ulf Stark fortsatte att arbeta halvtid på AMS när hanYtterligare en uppsättning för Långa Näsan var Skuggflickan2002, även den präglad av Ufl Starks oheliga kunde han bli författare på heltid. En ansvarskännandebörjade få inkomster av sina böcker, men så småningom-14-

sådan som suttit på stol nr 16 i Barnboksakademin 1989-98, numera i Författarfondens kvalitetsgranskningsgruppoch som har deltagit i svenska utbytesprojekt medbl a Vitryssland.Jag har en rysk fanclub! Och en tolv, tretton böckeröversatta till ryska, meddelar han förtjust. Boken Diktatornär till och med tryckt i Vitryssland, och jag träffarhonom dagen innan han ska till Riga och tala om sinaböcker. För att komma hem och vända och fortsätta tillbokmässan i Riad i Saudi-Arabien.- Ibland får jag lite försmädligt frågan om jag nästagång ska skriva en ny bok om 50-talet. Men jagtror att en viss distans i tid är bra. När Marionetteaternville beställa en pjäs, fick jag göra vad jag ville.Jag hade tänkt en del på ämnet med krigsbarn, menhade ingen direkt eller nära relation med det. Nu ärjag väldigt glad att jag tog upp det i den här teaterformen,dockteater. Det är bättre än realism! Man kangå djupare i problematiken, kontakten med publikenberor inte på en ytlig igenkänningsfaktor, utan denhär pjäsen fungerar överallt och för barn med andrabakgrunder.- Jag greps av de berättelser jag hade hört: attbarnen uppmanades att vara tysta under överfartenpå Östersjön, för att tyska u-båtar inte så lätt skullekunna spåra dem. Att barnen uppmanades att ”tänkapå någonting bra”, för att inte vara ledsna. Jag tänktemig först att det på teatern skulle bli en ljudvägg avekon, av röster. Det blev inte riktigt så, men jag tyckeratt det är väldigt roligt att Helena Nilsson blandarolika former i sin regi. Systern från havet har visatsockså för nu gamla personer som själva var krigsbarn,det var en stark upplevelse. En del kom ihågsaker som de inte tänkt på i sin övergivenhet. Vid denhär tiden undvek man mer att tala om sina upplevelser.Min fru, Janina Orlov, (översättare, författare ochlitteraturvetare med rysk bakgrund) har en far somvar med i andra världskriget. Han gick bort i slutet avförra året; han ville aldrig berätta om vad han varitmed om. Först när han blev äldre och fick direktafrågor, började han berätta.Ulf Starks böcker är översatta till många språk, men närdet gäller Kina än så länge bara till Taiwan-kinesiska,inte mandarin. Samt till koreanska och japanska. Kanskegästspelet i Chengdu med Systern från havet, som imanus heter Systern från andra sidan havet, kan ändrapå det. När nu Marionetteatern färdas dit med hans alsteriscensatt; scenografin skeppades iväg en av de sistaveckorna i februari över några av de sju haven. Måtteden komma fram med trasmattorna, cykeln och hundenToiivo i god ordning.Margareta SörensonSirkkas föräldrar dansar i Systern från havet. Foto Carl Thorborg-15-

Dockorna och högskolanHögskolan i Skövde tar det första steget och gerdockteatern status inom ämnet Pedagogik. Det ärett stort och välkommet steg tack vare Mirella ForsbergAhlcrona. Mirella disputerade, 2009, med sinavhandling ”Handdockans kommunikativa potentialsom medierande redskap i förskolan” vid Utbildningsvetenskapligafakulteten, Göteborgs universitet.Den öppnade dörren till Högskolan i Skövdedär hon anställdes som universitetslektor i pedagogikmed inriktning mot förskolan. Redan från börjanvar Mirellas vision att initiera och utforma endockpedagogutbildning på högskolenivå. Nu är utbildningsplanenför en ettårig utbildning klar ochhösten 2012 startar den första kursen Dockspeletsom medium. Men vägen dit har inte varit rak så jagbörjar med att ge en tillbakablick.En dag skall jag doktorera, sa Mirella Forsberg Ahlcronatill mig, efter en föreläsning hon inbjudit mig till,på 1980-talet. Hennes ord doktorera, högg till. Direktkände jag att hon hade ett mål. Det fick mig att fundera,doktorera! Jag insåg, Mirella har rätt.dockor och jag fick lov att hjälpa till. Det hände iblandatt någon av lärarna lyfte på dockans huvud, vände denmot mig och frågade: ”Tittar den på dig?” Frågan avsågdockans blick och om jag tyckte att dockan inte ”såg”mig utan bara stirrade, fortsatte läraren arbeta vidaremed dockans ögon tills blicken kom fram.”Mirella utbildade sig, i Kroatien, till förskollärare underåren 1971-1973. Där ingick dockteater, som ett egetämne, uppdelat i teori, metodik och praktik.Inom den teoretiska delen studerades dockteaterns historiaoch modern dockteatermedia. Metodiken handladeom barnlitteratur, musik och egna improvisationer somett underlag för dockans tillämpning i förskolan. Praktikenomfattade spelteknik, grundläggande spelformer(monolog, dialog, dans och pantomim) samt tillverkningav dockor i olika material. Kommunikation mellandockan och barn i förskolan behandlades i utbildningensom estetiska, poetiska, musikaliska och intellektuellaupplevelser och erfarenheter. Att som student se ochrecensera en dockteaterföreställning per termin varobligatoriskt. Däremot var det frivilligt att utöver utbildningensordinarie program, fördjupa sig inom estetiskaområden. Fördjupningen innebar en form av pedagogiskprofilering och kallades ”högre yrkeskompetens”.Genom en fördjupning i dockan, språk och musik blevMirella förskollärare med högre yrkeskompetens inomdessa områden.Nästa steg blev dockteaterpedagogutbildningen, 1973-1974. Det var en påbyggnadsutbildning där fokus låg påspelarens kommunikativa utveckling med dockor och irelation till olika verksamheter så som utbildning, teateroch terapi. Med utgångspunkt i respektive verksamhetövade studenterna att förhålla sig till dockan och användaden som ett redskap i sin kommunikation med barn.Som examensarbete där, valde Mirella att skriva omblyga barns möte med dockan i förskolan och derasolika sätt att i samspelet med dockan utveckla sin kommunikation.Efter ett kort förskollärartjänst i Zagreb flyttade Mirellatill Sverige. I samband med att någon byter land, språkoch kultur, talas det ibland om kulturkrock. För Mirellasdel kom den största kulturkrocken när hon börjadearbeta inom förskolan. Ingen använde dockan i sitt arbetemed barnen vare sig spontant eller planerat och detfanns ingen uppsättning med dockor vare sig för barneller vuxna. Och inte fanns det någon dockteatergruppheller, tvärt emot den status som dockteatern hade i henneshemland. Där var den en omtyckt del av förskolansverksamhet – både med barn, av barn och av lärare. Genomanvändning av dockor och dockteater kunde barnenutöver skapandet, bearbeta olika kunskaper, ta delav sagor, berättelser och litteratur och i slutändan delaMirella är född i Kroatien. Redan som liten och innanhon kom till Sverige var hon intresserad av dockteater.Kunskaper om dockteater och blick för dockans uttryckfick hon tidigt genom sin mor som var lärare i grundskolanoch ledare för skolans dockteater inom ramen förelevens fria val.”Då och då kom lärare hem till oss för att tillverka med sig av glädjen att spela.-16-

Med ett bagage fullt av kunskaper från Kroatien vissteMirella vad hon kunde bidra med. Och hon ville delamed sig. Först började hon sprida intresset inom denegna personalgruppen för att sedan nå ut till fler. Detvar i det sammanhanget som jag blev inbjuden och lärdekänna Mirella, hennes arbete och hennes ambitioner.Det tog många år och det är genom den svenska förskolansoch skolans praktik som hennes yrkesroll, hennesarbetssätt och erfarenheter av dockans användning, utvecklatsoch formats. Den som lärt känna Mirella vet atthon är duktig på att hålla många bollar i luften. Det kanalla intyga som sett hennes VioVio-docka virvla ochdansa. 1991 gav hon ut boken Ta handdockan, en bokmed inspirerande färgbilder av sina egna och andrasdockor som har betytt mycket för personal inom förskolanoch skolan. På föreläsningar där ”Mirelladockan”presenterades som ett pedagogiskt hjälpmedel i förskolanoch skolan förstod hon att kunskaper om dockan ochdockteater måste in inom lärarutbildningen om förståelsenför dockans möjligheter och statusen skulle höjas.Men också att området behöver belysas på ett systematiskoch ett veteskapligt sätt. För att nå målet satte honsig själv i rollen som forskare.Under åren är vi många, inom dockteatervärlden, somföljt Mirellas arbete. Och när hon, den 3 oktober 2009disputerade med avhandlingen Handdockans kommunikativapotential som medierande redskap i förskolan,kände vi oss stolta med henne över hennes insats. Dessutomvalde Skolportens lärarpanel i februari 2010 hennesavhandling till en av årets 11 favoriter. Skolporten ären tidskrift för forskning och utveckling i skola och förskola.Under 2009 skrevs sammanlagt 115 avhandlingarsom berör skola, pedagogik och utbildning. Juryn motiveradesitt val av Mirellas avhandling som sin favoritmed följande beskrivning: ”Mirella Forsberg Ahlcronabeskriver handdockan som kommunikationsskapare iförskolans vardag. Begreppet kommunikation belysesmed relevans för såväl språk- och begreppsutvecklingsom för filosofiska frågeställningar runt det mänskligaväxandet. En föredömligt lättillgänglig och väldisponeradavhandling som inspirerar till utveckling av praktiken.”Ett fantastiskt erkännande!Avhandlingens fokus ligger inte på dockan som teaterdocka,utan på en docka som medverkar i förskolansvardag och fungerar som ett redskap för utveckling avbarns kommunikation, relationer och kreativa handlingar.Men på vilket sätt? Vad händer i kommunikationen närdockan är med? Vad händer med barns upplevelser aven docka efter en planerad aktivitet? Kommer dessa tilluttryck och i så fall hur, och vilka innebörder uttrycks?Det var forskningsfrågor som Mirella hade med sig tillförskolan Kastanjen där hon, under ett år, arbetade i enbarngrupp med 20 barn mellan 3-5 år. Mirella deltog iförskolans vardag dels som en förskollärare, dels somen forskare i rollen av deltagande observatör.Ta Handdockan, en bok som tidigt presenterade dockan sompedagogisk hjälpmedel. Fotograf: Bertel Ferm-17-Hildur är en häxa som inte vill växa och är därför extrakort. Hon tycker om experiment, kräldjur, att klippamed olika saxar, äta lax och smygåka taxi på natten.Under året då hon dokumenterade och genomförde sinforskning introducerades olika typer av dockor ochenkla spelövningar. Dockor involverades ocksåi pågående teman. Flera dockor, med olika?

egenskaper, återkom ofta. Bland dessa fanns handdockornaHäxan Hildur, musen Julia Äppelkvist och gladagrodan Karl Oskar. Spindeln Sture, en marionettdockamed en tråd i huvudet och stavdockor i form av robotaringick också i ”arbetslaget”. När temat om geometriskaformer bearbetades, var det Häxan Hildur som presenteradetemat i form av en formfigur, en stavdocka, ochsuccessivt utvecklades innehållet till att handla om olikaformer i staden och olika former inne på avdelningen.Men inte bara det utan också avslutades det hela med enfin utställning vid vårterminens slut.Sture är en stor spindel som trivs bland barn för de frågar såmycket. Han gillar att dansa, hoppa och leka.-18-Julia Äppelkvist är en liten mus som i vanliga fall borhos Jösse bagare i Hackebackeskogen. Hon tycker omroliga ramsor, äppelpaj, halsband och humlor.Karl Oskar är en glad groda som tycker om att sjungaoch räkna. Han bor innanför ett grönt staket och tycker om attbestämma.Formdockor som föddes och ”blev ihop” när Hildur experimenterademed olika pappersformer som hennes sax klippte fram.När det gått en tid ville barnen lära sig ”spela på riktigt”.Detta resulterade i ett manus om en drake som letar efteren snäll saga, en föreställning som spelades både förbarnens föräldrar och för andra barn på förskolan.Efter det arbetsåret hade Mirella insamlad data i formav skriftliga observationer om samspel, dialoger ochsamtal samt barns teckningar och fotografier. Det materialetanalyserades och resulterade i ny kunskap omdockans kommunikativa potential, det vill säga gav svarpå de forskningsfrågorna Mirella hade med sig.Det viktigaste resultatet visar att barnen utvecklarkänslor och relationer i förhållande till dockan, och deöverskrider gränserna mellan faktiska och föreställdavärldar. Men också att barnen i kommunikationen meddockan utvecklar sitt språk genom att uttrycka kulturellaoch sociala erfarenheter. Vidare har jag sett att relationenmellan läraren, dockan och barnen gör att barnenutvecklar nya färdigheter och förmågor.Avhandlingen har både en teoretisk och en praktisk sidasom ger en kunskapsplattform för dockans användningi utbildningssammanhang. Du som arbetar med barn

och är intresserad av barns utveckling och vilka möjligheterdockan öppnar i dialog med barn - läs avhandlingen,den ger många kunskaper som inte kan få platshär. Mycket intressant är också hur barn tänker - iblandriktigt klarsynt - och fungerar i samspel med dockan.En helt underbar sammanfattning gjorde Filippa, enflicka på ”Kastanjen” .”- I dockteatern ska alla låtsas - de som håller i dockornalåtsas att de är dockor, dockorna i sin tur låtsas att dekan göra något de inte kan och slutligen låtsas publikenatt de inte vet att alla på scenen låtsas.”Dockteaterbiblioket i Göteborg har under Mirellasforskning kunnat bistå med en del litteratur. Det är någotsom glädjer mig. I ansökan till Statens Kulturrådskrev jag: Tillgång på litteratur i ämnet Figur & Dockteater,från hela världen i Sverige, kan höja dockteaternsstatus. Min förhoppning är att någon skall doktorera iämnet. Det blev så och stolt kan jag säga att avhandlingenstår i referenshyllan.Mirella Forsberg Ahlcronas uppdrag på Högskolani SkövdeDet var ett spännande erbjudande om möjlig dockprofileringsom lockade Mirella till Högskolan i Skövde ochtill lärarutbildningen. Och här kan man säga att Mirellasavhandlig skapade intresset, för Skövde och Högskolanär på inget sätt förknippade med dockteaterverksamhet.Tanken var att i första hand utveckla och profileralärarutbildningen, genom att inkludera praktiska ochteoretiska kunskaper om dockans kommunikativa ochestetiska möjligheter i förskolan och skolan. Men situationenhar förändrats och dockpedagogutbildningenkommer att ges istället inom ämnet Pedagogik.Att komma till Skövde med tåg tar det drygt en timmafrån Göteborg och två från Stockholm. För att nappapå tjänsten, med allt det arbete och resande det innebar,ställde Mirella krav, höga krav. Ett absolut krav var enpermanent undervisningslokal på högskolan med platsför utställning av dockor och annat inspirerande materialsom ett sätt att visa på olika kreativa former när detgäller att utveckla samspel och kommunikation. Det varinte en självklarhet att få en sal för ”dockmedia” mendet blev så. När Mirella skulle arbeta fram en kursplanför dockpedagogutbildningen fanns inte någon tidigaregrund att utgå ifrån. Utbildningen består idag av 4kurser/delar, sammanlagt ett år, som bygger på varandraoch vänder sig till dem som arbetar med barn ellervuxna, i olika verksamheter och har olika intressen attanvända sig av dockor och dockspel.Visst har dockteater stått på schemat inom förskollärarutbildningartidigare, då och då. Mest som information,ibland har någon figur tillverkats. Förskollärare som jagmött, under mitt yrkesverksamma liv som dockteaterpedagog,har talat om att dockteater och skapandeämnenlyst mer eller mindre med sin frånvaro. Men nu gäller-19-det profilering med högre målsättning och på högskolenivå.Dockan och dockspel som pedagogiskt hjälpmedeloch då inom ämnet pedagogik.Jag gör ett besök på Högskolan i Skövde för att träffaMirella. Högskolan ligger nära järnvägstationen. Områdetvar tidigare militärförläggning, det ser fint ochinbjudande ut. Gamla byggnader från den tiden har renoverats,sporthallen har t.ex blivit en stor matsal ochflera nya hus har tillkommit för att passa verksamheten.Mirella tar emot och visar runt. I korridoren utanförlektionssalen finns ett antal montrar där olika typer avdockor exponerats. Vi går in i Lektionssalen, den är inreddmed mindre bord som är lätta att flytta runt, tidigarestod där stora långa och tunga bord. De små bordenger större flexibilitet. På väggarna har Mirella själv sattupp hyllor. Dessa visar på olika och spännande dockorsamt annat inspirerande material, medan docktillverkningsmaterialär placerade i större skåp. Jag undrar omMirella fått allt hon önskade? Nästan, det visar sig attMirella har ett önskemål till, att inom snar framtid inredasalen bredvid till spelstudio.Vid vårt samtal märker jag att mycket har hänt och ännumer är på gång.Många timmar har gått åt till planering varvat med föreläsningarom dockan som berättarform och en formatt berätta om. För att visa på bra professionell teaterhade Mårten Hedmans inbjudits. Mårten gästspeladeför studenterna i kreativitetskursen med föreställningen,Hallå Miró. Efter föreställningen hade Mårten samtalmed studenterna som var nyfikna och ställde många frågorom själva arbetet med dockor, föreställningen ochdockteatern.Vidare har Mirella inlett ett internationellt samarbetemed Academy of Storytelling i staden, Bangalore i Indien.Inom projektet är Mirellas del att utbilda indiskalärare att använda dockan i undervisningen. Något somde inte är vana vid. Den första etappen startade redan2011 då Mirella under juni-juli besökte Indien. Nästasteg blir 2012. Då kommer lärarna från Indien att besökaDockteaterpedagogutbildningen och hålla olikaworkshops i berättande.Ett stort arbete har Mirella lagat ner på boken Förskolansdidaktik och dockan som redskap- kommunikationoch skapande i förskolan. Boken gavs ut på förlagetStudentlitteratur i början av januari 2012. Den kommergivetvis att ingå som kurslitteratur i den kommandekursen, Dockspelet som medium, på halvfart ht 2012.Kursen kommer att ge en grund att använda dockan isamspel med barn men även med vuxna. Mirella harsjälv erfarenhet av vilken betydelse dockspelet kan haför personer på äldreboende. De gamlas minnen väckstill liv, skratt och samtal kommer lättare igångtack vare dockor. Dockans medverkan har be-?

tydelse inte bara för barn utan för alla påpekar Mirella,men på olika sätt. Med det menar hon att det inte baraär personer som vill arbeta med barn som är välkomnaatt söka till kursen.Dörren på Högskolan har öppnats!Annette Cegrell-Sköld, dockteaterpedagog.Läs mer om:Boken, Ta handdockan och avhandlingen ”Handdockanskommunikativa potential som medierande redskap iförskolan” - www viovio.seKursen: Dockspelet som medium G1N - Högskolan iSkövde www his.seBoken, Förskolans didaktik och dockan som redskap -kommunikation och skapande i förskolan. Utkommer2012. – studentlitteratur.se Mer info kommer på UNI-MAS hemsida.Kurs: Dockspelet som medium G1N, Högskolan i Skövde.Start: Hösten 2012 Sista ansökningsdag är 15 april.Kursen ges på halvfart/15 poäng och studiemedelsberättigande.Undervisningsspråket är svenska.Beskrivning:Betraktat ur ett historiskt perspektiv har dockans kommunikativaegenskaper brukats i olika syften och inomolika verksamheter, så som teater, utbildning, terapi ochpolitik. Dockans spel kan på olika sätt förmedla människanssamtid, men genom att överskrida möjliga världarsgränser, kan den också generera tankar om människanspotentiella framtid. Detta gör dockan till ett unikt redskapmed förmågan att genom sitt spel beröra och påverkaåskådarens känslor, tankar och handlingar. Medandra ord, dockans spel kan ge upphov till inspiration,livslust och glädje men också till tröst och nya tankar.”Prix Michael Meschke” 2012till Bernd OgrodnikBernd Ogrodnik, www.figurentheater.is / www.bruduheimar.isMichael Meschke, www.michaelmeschke.com”Prix Michael Meschke” ärett internationellt pris, somdelas ut vartannat år tillfrämjande av utvecklingoch förnyelse inom dockteaterkonsten.2012 utdelasdet för fjärde gången ochgår till den tysk-isländskekonstnären Bernd Ogrodniki Borgarnes, Island.Prissumman uppgår till5000 Euro.Motiveringen lyder:För det exempel han utgörför unga generationerifråga om hantverksskicklighetav högsta kvalitet iförening med förnyelse avteknik och konstruktionerför utomordentlig rörelseförmågahos dockor, särskiltinom filmkonsten, somi ”Strings”.-20-

”Baby trashes bar in Las Palmas”Marionetter och en bebis har gjort världssuccé i svenskkortfilm. Den drygt en minut långa trailern till filmenhar 14 miljoner visningar på Youtube. Nyss GuldbaggebelönadeLas Palmas är en av Sveriges genom tidernamest framgångsrika kortfilmer med bland annat publikpriserpå filmfestivaler i Hamburg och Sao Paolo ochofficiell visning i Cannes. Filmen vann Startsladden påGöteborgs filmfestival 2011 och i prismotiveringen stodbla “Startsladden 2011 går till en tragikomisk film i engalen värld som känns otäckt bekant. En genial hybridav Sällskapsresan och Easy Rider som går rakt in ivåra hjärtan”.Dessutom blev Las Palmas tredje mest visade filmtrailernpå Youtube 2011, efter Black Swan och Transformers.Mottagandet har varit helt otroligt och näteffektenlavinartad. Redan efter 3 dagar hade trailern 1 miljonerträffar. Att visa film på festival har sin charm med sinadirekta och spontana reaktioner och Youtube/facebookliknar det, men på ett mycket massivt plan säger JohannesNyholm, mannen bakom Youtubefenomenet ”Babytrashes bar in Las Palmas”.Johannes Nyholm är konstnär,filmregissör och animatör.Han är född 1974 iUmeå, uppvuxen i Lundoch numera bosatt i Göteborg.Han har studeratfilm, konst och nya mediervid universiteten i Lund,Köpenhamn och Göteborgoch klassisk animation iEksjö.jag göra en dokumentär om hennes liv under en dag,men sedan utvecklades den till något annat, och berättarnu flera historier på en gång. Det var mitt första barnoch jag var helt storögd för hur hon betedde sig. Så jagtänkte att det vore fantastiskt om man kunde dokumenteraoch spara en del av den energin,” säger JohannesNyholm. ”Jag har varit noga med att inte styra min dotterunder inspelningen. Jag märkte att det blev sämresamtidigt som hon hade roligare när hon fick undersökamiljön själv. Det har varit viktigt att detta är en lek ochnågot som vi gör tillsammans.”Johannes Nyholms kortfilmer har hyllats världen över.Bland annat har leranimationen Sagan om den lilleDockpojken visats på den internationella filmvestivaleni Cannes i Frankrike. Hans verk har visats i många olikasammahang, såväl på konstgallerier som på stora internationellafilmfestivaler. Inför varje projekt brukar hanprova på att arbeta på nya sätt. Dels för att det är spännandeatt gå vidare till för honom otrampad mark, delsför att det ”ofta adderar något till uttrycket att prova pånågot för första gången”. Las Palmas var första gångenJohannes provade marionetteater och också första gångenhan regisserade en bebis.Fatima OlssonLas Palmas-filmen är 14 minuter lång och handlar omMarja, en svensk charterturist i medelåldern som är påsolsemester. Marja spelas av regissören Johannes Nyholmsettåriga dotter Helmi Hellrand. Helmi och hennesmotspelare är marionettdockor. Scenen är en klassiskbar på Las Palmas och med ett mycket talande kroppsspråkspelar den ettåriga flickan en vuxen kvinna somdricker och blir full på baren, antastar de andra gästernaoch krossar inredningen innan hon drar i väg bland bergenpå en motorcykel. Filmen skildrar en dag i en ensamkvinnas liv. Det är en enkel historia om ensamhetoch alienation. Alla miljöer är artificiella, uppbyggda avtygkulisser.”- Ursprunget till filmen är att jag fascinerades så starktav min dotter och hennes livsglädje. Från början villeSe filmen på www.facebook.com/nyholmfanpage-21-

Terapeutisk Dockteater influgen från AmerikaUnderhållande, undervisande och läkande. Det ärdockteaterns kraftfulla språk. Matthew Bernier, nyligenpå Sverigebesök för att berätta om terapeutiskdockteater, kan på många vis vittna om detta faktum.UNIMA Sverige var medarrangör till dennafina föreläsningskväll.tur skriven på området. Psykiatern Bender och dockspelarenWoltmann som var verksamma på 1930-40-talet är de somförst dokumenterade användandet av dockor i kliniska sammanhang.De arbetade bland annat med barn inneliggandepå psykiatrisk klinik, med något som på engelska kallas”stop-action-technique”. Den innebär att man börjar berättaen historia, men låter barnet avsluta den med stöd av terapeuten.Han nämner också Virginia Axline, som tidigt arbetademed lekterapi där hon inkluderade dockteater.Han visar därefter olika docktyper man kan använda ochåterger Levine & Knills ord: ”low skill – high sensitivity”(inlånat från konstterapin). Det vill säga att det finns storafördelar med att lägga ribban lågt vad gäller teknik och materialvalvid skapandet, eftersom detta tenderar öka förmåganvid agerandet. Man låter enkelt uttryckt bli att trasslatill saker och ting, och får, tack vare det, ett bättre resultat.Matthew själv föredrar att använda begagnade material såsomplastpåsar, plastflaskor, gamla tyger och kläder. Och avallt att döma ger det dockorna ett mycket personligt, levandeintryck. Han föredrar också att klienten skapar dockan själv,men säger att man givetvis kan använda färdiga dockor. Detviktiga blir då att erbjuda ett brett utbud, med onda och godakaraktärer, verkliga och mer fantasifulla, multikulturella,abstrakta och dockor med mer magiska förmågor.Matthew Bernier foto: http://www.academia.edu/Klockan är sex den 24:e november 2011 och föreläsningen skajust börja. Vi befinner oss i en konferenslokal på StockholmsStadsteater i centrala Stockholm. När alla slutligen samlatsär vi tio deltagare, med bakgrund både inom dockteater ocholika former av terapi. Föreläsaren Matthew Bernier harkommit till Europa för att dela med sig av sin kunskap inomterapeutisk dockteater. Han är bl a bildterapeut, dockspelare,lärare samt utbildad i uttryckande konstterapi och undervisarvanligtvis på Eastern Virginia Medical School i USA.1990 myntade Matthew begreppet ”psychopuppetry”, somhan ser som en kombination av konstterapi, lekterapi, dramaterapi,psykodrama och dockteater. Dockan utgör här en förlängningav självet, en animerad symbol. Han skriver blandannat i sin beskrivning av föreläsningen:”Therapeutic puppetry involves the creation of, playing with,or performing with puppets, or the watching of specially designedtherapeutic puppet shows. Puppets serve as animatedsymbols of thoughts, feelings and experiences allowing forthe dramatic release and resolution of emotional conflict”.Han pratar vidare om kopplingen till neurologisk forskningoch hur man exempelvis kan se hos barn med ADHD att deunder arbete med dockteater inte uppvisar lika många symtomefter som före. Strukturerad och ostrukturerad dockteaterterapinämns liksom barn-centrerad dockteater, narrativteknik samt ”puppet-playback-theatre”. Det är egentligenbara psykospatienter som sägs vara den grupp man ska avståfrån att arbeta med. Även om man i praktiken med mycketkunskap skulle kunna jobba även med den patientgruppen,bara man höll det på en konkret och verklighetsbaserad nivå.Det finns givetvis mer att säga om denna intensiva, givandekväll. Men det bästa är ändå att man tar del av kunskapenpersonligen om man vill fördjupa sig. Matthew är medförfattaretill boken Puppetry in education and therapy: Unlockingthe doors to the mind and heart. Den går att beställa viaauthorhouse.com för en dryg hundralapp. Det är en mycketläsvärd bok. Sist men inte minst: Tack UNIMA för allt stödtill detta för Sverige alldeles unika evenemang! Den som villfå information om likande sammankomster eller har frågorpå området kan maila till asa@unima.se.Åsa Viklundhttp://www.puppethub.com/profile/MatthewBernierHan pratar vidare om teorin bakom terapeutisk dockteater,dess historia, i vilka sammanhang den används och littera--22-

World Puppetry Day - March 21st, 2012International Message from Joan BaixasToday, it’s a celebration dayWith a firm gesture we put aside newspapers, switch offnewscasts and propose a toast to the art and the brotherhood,today is a festive day, we celebrate the World’sDay of Puppetry.We cannot forget about the grief, the painful reality ofmishaps and penuries troubling the world, but exactlybecause we do not want to forget, we commit ourselvesto celebrate human dignity, the insatiable zeal of men tostrengthen life against misfortune and death.Art is a hymn to this dignity, bringing together in continuoustides past and future generations, cultures andclans, by poetry. Art establishes complicity of viewsbetween persons who are marvelling together, creatorand spectator, about the exploration of the unknown.Every artistic act is a disturbing grain of sand in thegearing of reality.The art of puppetry is leading towards these objectivesat a fair speed. Every time we animate a character wesign a declaration of independence. As an unruly childof the arts of images and words, of interpretation andnarration, the marionette reinforces the commitmentto innocence, place of happiness and also calls for theother extreme, cruelty.Innocence is important, is harmonious and fertile, astestified by Jarry or Kurosawa, Miró or Arseniev andmany others.“The differentiating feature of the human animal is theanimation and the first animation which made men arethe gods. Animation makes us to persons.” (P. Sloterdijk).The sharpness of this philosophical reflection pervadesthe mood in the main act of the puppeteer: to givelife to the inanimate and to convene people around thissorcery.Already some years ago, a handful of puppeteers hadthe wise idea to create an organization to strengten internationalexchange. Unima, already turned into a consolidatedreality and extended all over the world, is nowmore than ever necessary to manage the professionalefforts regarding the objectives of the art and humandignity.So, we praise the gods for granting us this profession,we thank our grandfathers for creating Unima and wecelebrate the magnificence of the art of the imaginary,we bring a toast to the marionette.Friends, let’s have a GREAT PARTY !Joan Baixas http://www.joanbaixas.comFor cruelty one only has to take measures of the costumeand look in the face with sarcasm.“ The animal lives in nature like the water in the water”(M. Eliade). The marionette lives in the imaginary likethe water in the water. A territory where reason vergeson the flows of the animal and vegetal kingdoms, ofearth and water, the imaginary is the energy reserve ofpeople and tribes and the marionette plays there freelylike a king, does not analyse, does not intervene, prospers.-24-

Kulturparaden Stockholm 2012Följ med oss och hylla kulturen i Kulturparaden lördagen den 21 april!Kulturparaden är politiskt obunden och bjuder in alla intresserade, såväl amatörer, professionella konstutövare somkulturkonsumenter. Kort sagt – alla som uppskattar kulturen och som bejakar vårt manifest:Kulturen skapar glädje och gemenskap, väcker frågor, ger oss nya perspektiv och förmåga att förändra världen!Vi samlas vid fontänen på Mariatorget från klockan 12:30. Paraden avgår klockan 13:00 och målet är VitaBergsparkens amfiteater, där vi har ett scenprogram för att förgylla dagen. Medtag gärna egen picknick!Klä ut dig, gå på styltor, eller kom som du är…Kanske har ni något spännande kulturprojekt på gång? Kom i era scenkostymer, en röd clownnäsa, en skojig hatteller en teatermask. Ta med din flöjt, jonglera, gå på styltor, visa upp era fina teaterdockor. Eller gå med i paradensom du är. Paraden ackompanjeras av minst en orkester. Bär gärna med er en banderoll eller liknande med ergrupps namn på. Det kan vara spännande för publiken att se varifrån deltagarna kommer.Alla som vill får hjälpa oss att dela ut flyers med vårt manifest till publiken.Scenprogrammet på Vita Bergsparkens Amfiteater 16:00Mejla oss på adressen scen.parad@gmail.com, senast den 30 mars om du/ni vill bidra med något till scenprogrammet.Det kommer att finnas en liten upphöjd scen på 2 x 2 meter, med ljudförstärkning och hjälp från vår tekniker.Mask och Commedia Centrums Linda Johnsson är eftermiddagens konferencier.Varför vill vi göra detta?Vi upplever att kulturen utarmas, och det vill vi stoppa! Vi vill värna om kulturen och påminna om hur viktigkulturen är.Vi hoppas att vi ses den 21 april!Mask och Commedia Centrum: Jonas Blixt, Augusto Cabrera, Grazyna Canevall, Robert Eriksson, Elinor Johnsson,Linda Johnsson och Morgan TolsénDet går alldeles utmärkt att komma oanmäld och delta i paraden, men vet du att du vill vara med så skicka gärnaett mejl till delta.parad@gmail.com så att vi får ett hum om hur många vi blir!Kulturälskare ute i landet? Varför inte arrangera en egen parad vid samma tidpunkt? Vill ni, så får ni gärna spridaallas vårt manifest.ArrangörerMask och Commediacentrum/ Commedia Gillet (www.commediagillet.com)Renewal Arts (renewalarts.org)SponsorerStockholms KulturförvaltningenKultur för LivetPå Facebookhttps://www.facebook.com/events/233330846750354/www.commediagillet.com-25-

På dockteaterkonferens i TallinnSedan fyra år tillbaka är Tallinn en av mina absolutafavoritstäder. Kanske beror det på att mina ingermanländskarötter gjorde att jag fick besöka Estland ochdessutom hittade en släkting, mammas kusin, som varbosatt där. Tallinn visade sig vara en mysig stad medgamla kullerstensgator och renoverade gamla byggnader,så jag har fortsatt att besöka staden när jag kan.Det var i höstas som jag besökte NUKU, dockteatermuseeti Tallinn, för första gången. Museet är ett så kalllatinteraktivt museum där man med hjälp av datorkodoch elektroniska knappar kan få hur mycket informationsom helst. Jag träffade Vahur Keller, som är ordförandeför UNIMA Estland. Han berättade om olika projektsom NUKU är involverad i, inte bara dockteater. I septemberutkom en ABC-bok för barn NUKU var medoch utformade. Varje år anordnas en dockteaterfestivali Estland, Treff festival, som i år tog plats i Tallinn. Senastdeltog cirka 1 400 personer.DockspelarstudierOm man vill studera till dockspelare i Estland, måsteman söka in på dockspelarutbildningen i Åbo, Finland.12 elever från Estland valdes ut och hälften av dem haravslutat utbildningen efter fyra års studier. Utbildningenhar runt 50 sökanden, så konkurrensen om de få platsernaär stor.Vahur Keller berättar om NUKU:s olika projekt – hur debesökt olika dockteatrar för att se hurdan utbildning dehar, hur man kan publicera mer skrifter om dockteater,översätta relevanta artiklar och mycket annat. Vid mittbesök är det närmast konferensen om den nya organisationenNEECPA som planeras och förstås dockteaterfestivalenTreff i slutet av maj. Och olika föreställningarpågår ständigt. Karlsson på taket och MästerdetektivenBlomkvist var aktuella i höstas.KonferensenKonferensen började med samling på NUKU på söndagkväll den 6 november. Vi deltagare hade fullt sjå atthälsa på varandra och komma ihåg vilka länder vi komifrån. Tillsammans vandrade vi genom Gamla stan tillKöismäe tornet där vi skulle se Metamorfos av FranzKafka. På estniska! I ett mörkt torn hade de fyra skådespelarnaiscensatt föreställningen. Men att förstå handlingenvar inte det lättaste när man inte läst Kafka på etttag – vilket jag inte gjort. Men dramatiskt var det ändå!Efter föreställningen vandrade vi några kullerstensgatorbort till en rysk restaurang där vi serverades en fin middag,dock estnisk mat.Nästa dag var det således konferensdag som startademed en guidad vandring på NUKU-museet. Efter lunchtog själva konferensen vid och organisationen NEECPAbildades. Mötet avslutades med en föreläsning av NinaMonova, Ryssland om rysk dockteater.På kvällen var det dockteaterpremiär för Detox theDummy, regisserad av Duda Paiva (ursprungligen frånBrasilien men bosatt i Holland). Premiären ägde rumpå NUKU och det var fullsatt. Musiken var skriven avamerikanen Alan Segall (bosatt i Holland). Annorlundaoch spännande teater.Många spännande möten med intressanta människor idockteatervärlden! Nätverk bildades och kontakter kanske per mejl. Stor inspiration fick jag av dessa dagar iTallinn och dessa nya möten!Inger DubergDelar av NEECPA:s nybildade styrelse.-26-

Några bilder från Tallinns dockteatermuseum NUKU av Inger Duberg-27-

foto Carl Thorborg