C. - Södertörns högskola

SCHABLON / SIDA 1Nr 1 - 2013TEMA: GENUSFör dig som är trött på normerPris: 69MUSIK North Pole DancingREPORTAGE Möt genusfotografen KLÄDER Var finnsunisex avdelningen? SPORT Homosexualitet och fotbollPORTRÄTT Könet får dem att sticka ut RELATIONERAtt leva som polyamorös DÅ OCH NU De bröt normen

-VÅGA PROVA-KisstrattHar du någonsin önskat att du kan kissa somen man? Provar du Go-Girl kan du få reda pådet. Känn friheten flöda genom en kissföranderosa tratt. Plus för att slippa snuskigatoalettsitsar.“Bröstamma”Delad glädje är dubbel glädje! Nu kanäven papporna hjälpa till med amningen.Mr Milker är en behå med mjölkbehållaresom sitter i konstgjorda bröst.SCHABLON SCHABLON / SIDA 13 / SIDA 5Mascaraför mänLånga flörtiga ögonfransar ärinte längre ett kvinnligt skönhetsknep.Nu kan såväl män låtablicken intensifieras av svartklet. Finns flera märken ute,bland annat Gaultiers “LeMale” Sharp Eyes Tinted brow

SCHABLON / SIDA 7-MODE-Tänker du på att butikernadelar upp kläder efter kön?KALLE LJUNGDAHLSTUDENTSÖDERMALM— Ja det gör jag ochjag tycker att detär onödigt. Tjejerkan ha på sig vadde vill men intekillar. I dag harjag till exempelstrumpbyxor på mig.LISELOTTE ÖSTBLOMSÅNGERSKASPÅNGA— Ja jag tänker pådet och jag tyckeratt det är bra. Detblir mycket merlättoritrat på dethär sättet.GABRIEL TRANEBORNKASSABITRÄDEMÄLARHÖJDEN— Nej det äringenting jag direktreflekterar över. Detär väl så det skavara antar jag?HANNA EGELRUD

-KRÖNIKA-Det hänger på håretTEXT: JANNA EKBRANT ILLUSTRATION: VIKTOR LINDBERGSCHABLON / SIDA 8Antalet gånger jag blivit förolämpad och/ellerkränkt av fullständiga främlingar tappade jag förlänge sedan räkningen på. Mannen vid bordet bredvidmej, som efter att ha stirrat i en halvtimmetill slut förklarar att han blir så illa berörd avatt se mej. Hans fru har nämligen drab- bats avcancer. Den roliga tjejen jag träffarpå en fest och ger en spontankomplimang. Hon tittar bestörtpå mej och utbrister att honfaktiskt inte är lagd åtdet hållet. Killen som kommerfram till mej på gatanoch ivrigt vill berätta omen alternativ cellgiftbehandlinghan kännertill.Jag har vänner och bekantasom menar attjag helt enkelt fårfinna mej i det,eftersom jag väljeratt se ut somjag gör. Jag måsteju förstå att detär provocerande,och är det intenågonstans så attjag har valt min frisyrjust av den anledningen?Jag håller inte med, ochnej, provokation har ingetatt göra med varför jag valtmin frisyr. Vissa gillar att halångt hår, vissa gillar att hablått hår. Vissa gillar att haglasögon. Jag gillar att inteha något hår.Och de som ska ta på mitt huvud.Jag skulle aldrig i minvildaste fantasi komma påtanken att gå fram till någon jag aldrig sett ochbörja klappa på personen. I min värld är det en intimgest att ta på någons huvud. Jag kan tänka mejatt samma sak ibland händer gravida kvinnor. Ochjag har ett par vänner som har väldigt mycket väldigtlockigt hår som har upplevt liknande situationer.Fördomar kommer även från oväntat håll. Jag börjadeett nytt jobb i huvudstaden, en stor arbets-plats med flera hundra anställda. Genomsnittsåldernför de som jobbade på min avdelning låg på drygttjugo år och där fanns en ganska stor minoritet öppethomosexuella, till största delen män. En ungarbetsplats med högt i tak. Efter att ha jobbatdär ett antal månader var det justen av dessa unga bögar som frågademej om min sexuella läggning. Närjag svarde att jag är straightberättade han att alla påjobbet trodde jag var flata.Varför? På grund av minfrisyr såklart. Personenifråga insåg hur fördomsfullhan var och bad omursäkt, vilket jag naturligtvisgodtog. Intedesto mindre blev jagbåde förvånad och besviken.Och med tanke påatt barn ärversina föräldrarsfördomar undrarjag när det ska blibättre. Ja, jag vet,de är bara barn ochde är så härligt öppnaoch naturliga. Men de ätersina föräldrars fördomar ochsamhällets normer med ett såöppet sinne som bara ett barnkan ha. Förvånansvärt små barnförstår att jag inte passar in iden socialt accepterade normen.Även om barnet i fråga råkar varaen långhårig pojke. De stirraroch pekar och frågar ”är du enkille eller tjej?”.Det har hänt några gånger att envuxen människa ställt mej sammafråga. Utan undantag har det rört sig om onyktramän. Vissa gånger vet jag att de faktiskt undrat,andra gånger tror jag att de mest velat jävlas.Som den fulla snubben på snabbmatsrestaurangen somtittar rakt på mej och säger ”konstigt, du låter jusom en tjej”. Och någonstans inser jag väl att detbara är att köpa. Jag kommer att bli utsatt förfördomar och kränkningar så länge jag väljer attse ut så här. Men jag vänjer mej nog aldrig.

SCHABLON / SIDA 9AV: ANAïS IRIARTE

TidslinjeViktiga normbrytareSCHABLON / SIDA 101856Laura Keene´sTheater drevs avambitiösa LauraKeene. Honvar en brittiskskådespelare,manager ochproducent medfull kontroll översina produktioner.Hon sägs havarit den förstamäktiga kvinnaninom dendå mansdominerandeteaterbranschen.1923Vasaloppets första och pålänge enda kvinna var MargitNordin. Hon gled genom bananpå 10.09.42. Året därpåförbjöds kvinnor från attdelta och detta förändradesinte förrän 1981.1904Initiativtagare tillKvinnliga akademikersförbund var Anna Ahlström.Tack vare henneoch dess medlemmarsstarka passion blev detmöjligt för kvinnor attfå högre statliga befattningar.Innan dess vardet enbart män somfick styra.

-DÅ OCH NU-genom tidernaTEXT: NATALIE CHUNGAGRAFIK: ANAIS IRIARTE1990Den förstaprofessionellafotbollsspelarensom kom ut urgarderoben varJustin Fashanus.Hans talangmed bollen varinte nog för attblidka homofober.Han fickutstå trakasserierfrån mångahåll. Vid 37 årsålder begick hansjälvmord.SCHABLON / SIDA 111980Vigdís Finnbogadóttir varvärldens första demokratisktvalda president. Hon är kändför sin representativa förmågaoch som uppskattad ledarehar hon blivit omvald ytterligaretre gånger. Hon sattpå presidentposten fram till1996.2008Thomas Beatie var otroligt nogden första mannen som föddebarn. Inte bara ett utan tre barn.Beatie föddes som kvinna, genomgickkönsbyte men behölllivmodern. Han är en starkmotståndare till sterilisering förekönsbyte.

SCHABLON / SIDA 12Schablon Möter: möter:GenusfotografenGenusfotografenTomas GunnarssonTomas Gunnarsson

SCHABLON / SIDA 14»Madame Bonjour«Foto: GenusfotografenTomas GUnnarsson

SCHABLON / SIDA 15

-SCHABLON MÖTER-SCHABLON / SIDA 16Vad är det som styr normerna?— Det snabba enkla svaret är att vita män harmer makt över bildskapandet i samhället ochäven har haft det historisk. Och de vill gärnaporträttera kvinnor som några som är till föratt behaga männen, som ögongodis. Själva villde vara eftertraktade.Men nu när trenden vänder. När kvinnorna taröver de manliga arenorna som journalistik-,foto- och reklambranschen tidigare utgjort,vad händer då? Kanske blir männen offren om tioår. Det beror helt på hur vi definierar offren.Männen är redan i dag inrättade i ett fack,en riktig man visar inte ömhet, har svårt förnära relationer och är stark. Inte alla personermed en X- och en Y-kromosom känner igensig i den bilden.— Jag lyckades för ett tag sedan sätta ordpå hur en stereotyp man porträtteras på bild;som en mördare. Det finns massa, massa bilder itidningar och reklam på kända män eller manligamodeller som ser arga och lite farligaut. Så här.Tomas rynkar pannan, spänner upp ögonen ochlägger armarna i kors.Det är den mediala bilden av såväl kvinnor sommän som vi förväntas attraheras av hos detmotsatta könet. Inte endast kvinnor utan ävenmän porträtteras när allt kommer omkring oftasexistiskt.Säljer sex?— På sätt och vis. Men det är väldigt förenklatatt bara säga att sex säljer. Visst reagerarvi på naken hud men naken hud står för såmycket mer än bara sex. Många bilder målar uppen livsstil som vi ska uppleva som idealisk ochsom vi begär, sedan placeras en person som viantingen vill ha eller vill vara i den där ultimatamiljön. Ideal och begär säljer.Tomas menar att kvinnor och män ibland fotograferasstereotypt av ren slentrian. Men senkan det säkert finnas beräknande människor somexempelvis porträtterar lättklädda kvinnor föratt en reklam ska vara mer iögonfallande. SomGenusfotografen vill Tomas få båda kategoriernaav fotografer att tänka till innan detrycker på kamerans utlösare.Oftast tycker han att han får bra bemötande avbåde branschkollegor och allmänhet. Många hörav sig via mejl till honom med positiva åsikterom hans blogg och arbete. Hittills tycker haninte att han stött på några fördomar för atthan är starkt engagerad i genusfrågor.— Men det är faktiskt många, framförallt andrajournalister, som frågar mig om jag får taemot mycket hat.Genusfotografen blev en snackis i sociala medieri juli 2012 när han stämdes för brottmot upphovsrättslagen efter att ha kopieratoch kritiserat fotografier ur Arlanda expresstidning. Det juridiska efterspelet blev böterpå 15 000 kronor. Pengar som han senare ficktillbaka efter en insamling av några av hansbloggläsare.Vad betydde den här historien för dig?— Det var väldigt jobbigt först men nu i efterhandser jag positivt på det som inträffadeeftersom jag fick fler anhängare på bloggen ocheftersom fler fick reda på att jag arbetar somföreläsare. I dag har jag dessutom en bra relationtill fotografen som tog bilderna, detvar främst hans agent och deras jurist som varhård mot mig.Hur kändes det när du fick tillbakade pengar du fått böta?— Det kändes helt overkligt. Det tog lång tidinnan jag lyckades samla mig och säga tackpå bloggen. Det var så fint ur två aspekter;dels var det ekonomiskt skönt att få tillbakapengarna men framförallt var det hedrande attse hur många som brydde sig och som tog mittparti i konflikten.Tomas har läst journalistik i tre år på Mittuniversitetet.Under studietiden var han intresseradav jämställdhetsfrågor och skrev artiklari ämnet för lokaltidningen i Sundsvall.Men han blev med tiden som han säger kidnappadav sexistiska och grabbiga branscher. Efterexamen började han arbeta på en rad tidningarsom skrev om teknik och tv-spel.Han berättar historier som innefattar obegränsatmed sprit, strippor och prostituerade. Enkorrupt bransch där han kände sig malplaceras;så han sa upp sig. Från ett heltidsjobbmed fast lön, i en bransch där arbetslöshetenär stor. Men han kände att han inte kunde varakvar i en bransch som göder samhällets mestskeva ideal, inte om han ville må bra. :

SCHABLON / SIDA 7»Crazy bitch in a cave«Foto: GenusfotografenTomas Gunnarsson

SCHABLON / SIDA 18»Lars holm«Foto: GenusfotografenTomas Gunnarsson

-SCHABLON MÖTER-— Jag förstod att all den energi jag la på attvara normbrytande i forum där detta inte accepterades,kunde läggas på att göra skillnadpå riktigt i andra sammanhang, där de som läsermina texter faktiskt lyssnar och tar till sigmitt budskap.Efter ett års genusstudier på Stockholms universitetbörjade Tomas varva journalistikenmed arbete som föreläsare och lärare i bildochformskapande. Nu hör folkhögskolor, tidningsredaktioneroch en rad andra verksamheterregelbundet av sig till honom och efterfrågarhans hjälp med att ge deras studenter ellerpersonal ett ökat genustänk i sitt arbete.Tomas ser sig vare sig som skribent, lärare,fotograf eller föreläsare. Han är en blandningav samtliga yrkesprofiler. Vilket passarbra eftersom han även i fråga om kön ser sigsom en figur någonstans mellan två läger. Detkänns enligt honom både oviktigt och fel attförsöka placera sig själv i ett fack.— En tjej som jag legat med ett tag frågademig om jag var straight eller bisexuell. Ochjag blev oerhört kränkt och ledsen av fråganeftersom hon i och med den definierade mig somtillhörande det manliga könet.Varför tror du att du fick frågan?— En kille som har på sig saker som är feminintkodade riskerar lätt att klassas somhomosexuell.Tomas har en vit t-shirt med ett stort trycktkvinnligt ansikte på. Plagget pryds av ettpar gnistrande stenar. Naglarna är målade ien transparent persikofärgad nyans. Han harmörka jeans, en grå kofta och neutral svartrock också. Ofrivilligt noterar jag t-shirtenoch de välmanikurerade naglarna medan hansövriga klädsel försvinner i mina tankars periferi.Det är precis det här som är genus enligtThomas.Kan du förklara begreppet genus?— Det är ett mångfacetterat ord. Men genushandlar främst om socialt och kulturellt kön.Skapade bilder av vad som är kvinnligt respektivemanligt, helt enkelt allt som inte ärbiologiskt.»En kille som har påsig saker som är feminintkodade riskerarlätt att klassassom homosexuell«personer av olika kön berodde på medföddaolikheter. Även det faktum att kvinnor sköterdisken oftare än män. Och att männen är desom oftast står för bytet av sommardäck tillvinterdäck på bilen. Nu är de flesta medvetnaom hur stor inverkan samhällets förväntningarspelar för hur vi agerar.Ett skolexempel på genus är färgen rosa. Eni början av 1900-talet maskulint laddad färgsom associerades med framåtanda och aktivitet.Nu anses den vara feminin och söt snarareän kraftfull. Och förändringen är rentpsykologisk. Färgen är densamma i dag som förhundra år sedan.Vilken är din favoritfärg?— Rosa, helt klart. Det känns som den mestspännande färgen. Den är jättefin men det ärsvårt att avgöra om jag även tycker om den pågrund av att den är omdiskuterad och står förmånga starka känslor och åsikter.Det är dags att runda av vårt samtal. Dethar varit intressant och inspirerande men påett sätt också betungande. Jag förstår hurlångt kvar vi har till jämställdhet, och hursvårt det är att nå dit. Om det ändå gick atttrolla...Vad hade du gjort om du var allsmäktigför en dag?— Jag hade snabbt glidit runt hela jorden somnågon form av spöke och givit alla en glasklarmänniskosyn. Då hade vi kommit över sexism ochandra fördomar. En glasklar människosyn innebärför mig att man ser alla människor för depersoner de är på insidan och inte dömer demför hur de ser ut på utsidan.

-RELATIONER-RelationsanarSCHABLON / SIDA 20År 1996 predikade Spice Girls tillvärlden genom sin hitlåt ”2 Become 1”.Budskapet – att två personer tillsammansförenas i en kärlek. Nu, 16 årsenare, är monogamin fortfarande detpopuläraste valet. Ruben Timgren är enman som inte följer den normen. Han ären relationsanarkist.TEXT: ANAÏS IRIARTEDET ÄR TREDJE advent. I centrala Malmö sitterRuben Timgren och äter Skånes svar på snabbmat– falafelrulle för 25 kronor, finns i varjegatuhörn.– Nej, nu tappade jag majrovan, utbristerhan besviket.För att vara så nära inpå jul verkar hanvara lugn, klappletandet och julbakandet harinte satt några spår i hans långsamma menglada röst. Sakta men säkert börjar han berättaom händelsen för fyra år sedan som komatt ändra hans liv. Det var på en salsakursi Umeå, staden Ruben växte upp i. Ruben börjadeprata med en man som var polyamorös. Rubenhade ingen aning om vad det var, så mannenberättade. Berättade om att man inte behöverbegränsa sin kärlek till en person, berättadeom att man inte behöver agera utifrån ”hur detborde vara”. Det går att älska flera. Rubenblev förvirrad.– Först tänkte jag att han verkade vara envilsen person. Att han hade fel. Men jag kundeinte sluta tänka på det, även om jag försökteslå bort tankarna.DÅ VAR RUBEN i en vanlig parrelation, och endestruktiv sådan. Ruben berättar om att skamoch skuld var två byggstenar i förhållandet.– Även om vi älskade varandra blev det ennegativ spiral med anklagelser och påhopp.Flörtade du med kassörskan? Varför tittade dupå grannen på det sättet?SAMTIDIGT STUDERADE Ruben en kurs i statsvetenskap,och hade klasskamrater som också börjatfundera över om förhållandet bara var en dåligsamhällskonstruktion. Funderingarna blevstarkare och till slut bröt Ruben sig ur detdestruktiva förhållandet, och Umeå. När hanflyttade till Malmö hade han med sig en helt nyinställning till relationer. Något han troddeskulle vara lösningen på alla problem. Detvar falskt.– Det löste en hel del, men inte allt. Mankan ha osunda odefinierade relationer också.Det viktigaste är att vara trygg i sig själv,och därigenom självständig.RUBEN BERÄTTAR om att han tidigare krävt förmycket av relationer. Tyckt att en partner skatillgodose alla ens behov. Använt en partnersom substitut för andra viktiga saker som exempelvisvänner. Han berättar om att det ärfel, oavsett polyamori eller inte. Man måsteförst tillgodose sina egna behov för attinte göra sin lycka beroende av en annan person.Vara självständig för att kunna uppskattastunderna med den personen förbehållslöst.Idag kan han be om saker han vill ha, men kräveraldrig något av någon.I UPPSALA SITTER Josefin Sivertsson i sin soffa.Josefin har skrivit en c-uppsats på Uppsala universitetom ämnet polyamori. Just nu är honlite krasslig. Och det är onekligen med en vekröst hon svarar i telefonen, denna söndagseftermiddag.– Polyamori, ja det är ju att man har flerauttalade partners. Relationsanarki, att intesätta in relationer i tidigare skapade fack ochnormer. Då kan man ha flera relationer med ellerutan sex och känslor. Man gör som man vill.JOSEFIN ÄR INTE polyamorös. Hon tyckte bara detvar ett väldigt intressant ämne, att ifrågasättadet som de flesta ser som självklart -att man bara kan vara två i ett förhållande.I sin studie har hon kommit fram till att detbåde finns positiva och negativa aspekter avflersamheten. Och att polyamori är vanligareän man tror.– Det blir ju att man unnar andra att älskamer. Och att älska mer behöver inte betyda attman själv blir älskad mindre. Det kan vara lättatt tycka att det är en fin idé, men i praktikenfungerar det inte alltid så lätt. Mångablir svartsjuka, klarar inte av att den andrapartnern får pussas vid sidan av. :

-RELATIONER-kist – javisst!»Många blirsvartsjuka,klarar inteav att denandra partnernfårpussas vidsidan av.«SCHABLON / SIDA 21FOTO: KAJSA NORDHOLM

-RELATIONER-Man behöver inte alltid vara bara två i en relation enligt Ruben TimgrenFOTO: ANAIS IRIARTESCHABLON / SIDA 22VIDARE BERÄTTAR hon om att många inte vill kallasig polyamorösa eller relationsanarkister, menfortfarande lever på det sättet. Och om manräknar in dem, är företeelsen vanligare än mantror. Exempelvis kallar många det hela för öppnaförhållanden. Och vem känner inte någon somkänner någon som är i ett öppet förhållande?I MALMÖ SITTER Ruben kvar med sin falafel. Ochidag är han bekväm med att inte definiera förhållandenalls. Han kände tidigare att hanhade många starka känslor till olika personer,som han nu kan leva ut. Något han inte kundei ett monogamt förhållande där han dessutomkände sig begränsad och låst. Men om han ändåmåste definiera sitt förhållningssätt, är relationsanarkinnärmast till hand.NÄR JAG FRÅGAR OM svartsjuka blir Ruben fundersam,svarar efter ett en lång stund. Som omtanken inte har kommit upp på länge.– Många gånger har jag känt mig genuint gladnär någon i en relation sagt att den förälskatsig i någon annan. Men ibland har jag ocksåkänt svartsjuka.Han spinner vidare på frågan och kommerfram till att han anser svartsjuka vara direktkopplat till tryggheten i sig själv. Om hanär otrygg, litar han inte heller på sin partnerskärlek till sig. Ruben säger att det ären rädsla för att bli lämnad kvar ensam. Menom han känner sig säker och älskad av folk isin omgivning, litar han även på att han inteblir mindre älskad av att någon älskar mer.Detta är också något Ruben tänkt på mycket,att monogamin verkar utgå ifrån att det barafinns en viss mängd kärlek. Älskar du fler såspäds kärleken ut och blir mindre intim. Rubenfnyser till, säger att det inte är sant.NÄR RUBEN TRÄFFAR nya personer brukar han snabbtberätta om hur han förhåller sig till sakeroch ting, och de flesta reagerar med nyfikenhetoch positivitet. Ruben berättar om att folköver lag är öppna. Men när det kommer tillförälskelser som får reda på Rubens relationsanarkistiskaanda, berättar han om att dettidigare har kommit både ett blankt nej ochatt relationen har vänts till bara vänskap pågrund av villkoren. Men enligt Ruben har förvånansvärtmånga tyckt att det verkar vettigt.– Men vem vet, jag kanske bara har haft tur,undrar han och skrattar glatt.IDAG HAR RUBEN många relationer i sitt liv, vissavänskapliga, vissa kärleksrelationer och någrahar sexuella toner i sig. Men för tillfällethar han ingen som han delar extra mycket med.Men det kanske kommer i framtiden. Och då ärdet inte helt säkert hur det kommer att bli.– Jag kanske blir förälskad i någon som villha en konventionell parrelation. Det vill jaghelst inte, men om personen inte kan känna sigtrygg utan restriktioner så skulle jag nogkunna gå med på det. Men jag vill helst intebegränsa någon!NU ÄR DET BECKSVART ute, även fast klockan knapptslagit tre. I vart och vartannat fönster lyserdet tredje ljuset i adventsljusstakarna och detär inte lika kallt som det var igår. Ruben Timgrenska arbeta kväll som personlig assistent,och måste hem för att göra en matlåda. Innanhan börjar gå berättar han om varför normerär till för att brytas.– Det bästa med att leva relationsanarkistisktär att det går att följa sina känslor merkompromisslöst. Göra det man faktiskt vill.

NormbrytareSCHABLON / SIDA 23Man hör ofta att Sverige är världens mest jämställda land. Men attvara mest jämställd är väl inte detsamma som att vara jämställd?Somliga yrken förknippas fortfarande med vissa kön. En del arbetenutövas av män och andra av kvinnor. Möt fyra personer som vågatkorsa den linjen.

SCHABLON / SIDA 14Att vara ensam kille på balettklasserna som liten var inget somJacob Oxenborg bekymrade sig över. Och tur var väl det. Idag kanhan försörja sig som professionell dansare.TEXT: LINDA ÅSLUND FOTO: ANAÏS IRIATRE

-NORMBRYTARE-Klockan är över två på eftermiddagen.Jacob sneglar motdörren där den lilla lådannedanför brevinkastet gapar tomt.Brukar inte posten komma innan tvåannars? Den verkar vara försenadidag. Jacob driver omkring i lägenheten.Sätter sig vid datorn enstund, plockar lite i sitt rum, hällerupp ett glas vatten.Plötsligt hör han hur posten dimperner i brevinkastet. Fort springerhan fram till dörrmattan. Hanrycker åt sig bunten av kuvert ochreklambroschyrer och börjar bläddraigenom dem.Där är det. Kuvertet han har väntatpå hela veckan. Hjärtat slårfort nu. Utan att tänka rycker hanupp den fastlimmade flärpen som sluterkuvertet och drar ut A4-pappretsom ligger vikt inuti. Svart på vittläser han orden. ”Härmed vill vihälsa Jacob Oxenborg antagen tillden Kungliga Svenska Balettskolanstreåriga dansutbildning”.– Känslan när jag fick beskedet gårinte att beskriva. Det trodde jagaldrig. Jag blev så otroligt glad,berättar Jacob som precis avklaratde tre åren på skolan.På Kungliga Svenska Balettskolan harJacob fått en chans att utvecklasmycket. Både tekniskt och uttrycksmässigt.Men passionen för dans varinte direkt kärlek vid första ögonkastet.Det var av en helt annatanledning som Jacob först testadeatt dansa:– Det hela började med att minsyster började dansa på Lasse Kühlersdansskola. Det var under enperiod när vi bråkade och retadevarandra mycket. Så för att provocerahenne sa jag till mamma att jagockså ville börja på dansskolan. Detfick jag såklart, men efter en korttid märkte jag att jag inte längredansade för att reta min syster,utan för att jag själv tyckte detvar väldigt roligt.Men baletten kom in lite senare iJacobs liv. 11 år gammal tog han sinförsta balettklass och då som ensamkille i gruppen. Vid den tidpunktenhade han redan dansat jazz, moderntoch streetdance i tre år.– I början fick jag många frågorfrån bekanta till familjen och kompisari skolan om varför jag dansadejust balett. Folk kunde säga ”Varfördansar du inte Hiphop eller breakdanceistället för balett?”. Men jagförsökte att inte bry mig om sånt.Det är faktiskt inte bara tjejersom är graciösa och viga. Killar kanockså vara det. Dessutom visste jagatt om jag skulle bli en riktigt bradansare så måste jag dansa baletteftersom det ligger till grund förall dans.Jacob tränade hårt och blev duktigareoch duktigare. Snart börjadekompisarna tycka att det var häftigtsnarare än fjolligt. Idag jobbarJacob inte bara som balettdansare,utan han sysslar med all möjligdans. Hans grupp på Base 23 i Stockholmär flitigt anlitade till diverseTV-uppdrag och event av olika slag.Och han är inte längre ensam killei sin dansgrupp.– Vi är fler killar nu i min gruppoch på klasserna som jag tar. Menför min del spelar det ingen rollom de är fler tjejer än killar ellertvärtom. Jag bryr mig bara om attjag får göra det jag brinner för.

SCHABLON / SIDA 26En kvinna som möter många förvånade ansikten när hon tagit av sinrökskyddande mask är Anneli Hagel. De är en minoritet av kvinnorsom idag är verksamma inom yrket som brandman.TEXT: LINDA ÅSLUND FOTO: JESPER HAGEL

-NORMBRYTARE-Mitt i natten piper larmetpå Anneli Hagels sökare.Hon skyndar sig upp. Honvet att varje gång sökaren piper ärdet bråttom. På med kläder och fortiväg till stationen. Där hoppar honi stövlar och rökdykarkläderna ochmindre än fem minuter efter att larmetkom in sitter hon i bilen medsina kollegor. Efter bara någon kilometerfår de ett meddelande frånsitt befäl i bilen framför:– Det här är riktigt allvarligt.Det är minst en person kvar i huset.Pulsen ökar på Anneli. Nu gäller detatt vara fokuserad.Väl framme vid platsen möts de aven villa i brand. Stora lågor slårut från husets fönster. De får informationom att en man befinner siginne i huset. Han ska ligga direktin till höger.Anneli och hennes manliga kollegagår in. Branden är kraftig och rökenär tjock. Ganska snabbt märker deatt de blivit felinformerade. Personenligger inte där han ska.Tiden börjar snart ta slut. De letari de olika rummen och till sluthittar de honom. De slår sönder ettfönster och där utanför väntar ambulanspersonal.Nu är det bråttomatt få ut honom. Men mannen är tung.Annelis kollega försöker först lyftahonom själv men utan att lyckas.De hjälps åt och får till slut upphonom och kan lyfta ut honom genomfönstret. Efter det kan de äntligenspringa ut ur det brinnande huset.– Den händelsen glömmer jag aldrig,säger Anneli efter att hon berättatom det lyckliga slutet.En tid efter händelsen var Annelipå en aktivitet i Askersund, där honbor, och pratade med en kollega. Enung man kom fram till dem och kollegansa till mannen ”Vet du vemdet här är?”. Han pekade på Anneli.Mannen förstod snabbt och sa ”Dighar jag velat träffa länge. Utan dighade jag inte levt idag, du räddademitt liv.”– Det kändes så skönt att höra.Och att få träffa mannen jag räddadeden dagen var speciellt. Det var somatt få en bekräftelse på att det jaggör är viktigt, förklarar Anneli.Anneli valde yrket som brandman föratt hon ville jobba med människor.Dessutom gillar hon spänning och detfaktum att man aldrig vet vad somkan hända. Men kvinnor är de få avpå kåren.– Nej, det finns inte många kvinnligabrandmän. Däremot har det faktisktprecis börjat en till kvinnapå min station. Men vi jobbar aldrigsamtidigt, berättar hon.Anneli tycker inte att hon som brandmanmöts av fördomar på ett negativtsätt. Snarare tvärtom.– Folk brukar bli förvånade iblandnär jag tar av mig masken och demärker att jag är kvinna. Men jagbrukar mötas av positiva kommentareroch folk verkar tycka att det ärhäftigt med en kvinnlig brandman.Inga fördomar, men däremot råder enmanlig jargong på brandstationen:– Nu har jag jobbat så många år attjag känner mina kollegor väl, mendet har hänt att någon har kläcktur sig: ”Det där tar jag hand om fördu orkar väl ändå inte lyfta”. Mendet kanske har hänt två gånger undermin brandmanskarriär.Den manliga jargongen på stationentycker Anneli ändå är hjärtlig.Några sexanspelningar har hon tillexempel aldrig varit med om:– Nej, inget sånt. Lite fräckakommentarer kan kollegorna slängaur sig, men inget jag tagit illa upputav. Däremot är det snabba puckarsom gäller och mycket ”rakt på sak”.Men det tycker jag bara är skönt attdet är så, säger hon.

SCHABLON / SIDA 28En pytteliten fot som sparkar till. Barnet inuti magen rör på sig.Snart är det dags för ett liv att komma till världen. För barnmorskanOve Demander är det här vardag. En vardag som domineras avkvinnor.TEXT OCH FOTO: JESPER HAGEL

-NORMBRYTARE-Sträckan från hemmet i Gävletill jobbet på Karolinskauniverstitetssjukhuseti Huddinge är lång och tågtidernaoberäkneliga. Ove Demander anländerdärför i god tid innan sittnattpass. Vinterkläderna byts utmot Karolinskas blå bussarong medtillhörande emblem, vita byxor ochträskor. Lukten från patienternaskvällsmat träffar honom då han passerarvagnen med matrester i korridoren.Den så bekanta sjukhusluktenkänner han inte längre. Med vanblick skannar han whiteboard-tavlani receptionen och hittar sina patienterför natten. Efter att hagått igenom journalerna sticker hanin huvudet för att presentera sig.– Hej, Mitt namn är …Han pausar och riktar blicken motgolvet. Kvinnan hade inte förväntatsig en man. Han väntar tills huvuddukenär på plats.– Hej, jag heter Ove Demander ochjag är din barnmorska i natt.Oves intresse för barn började pålågstadiet. Fotografen LennartNilssons bok ”Ett barn blir till”väckte nyfikenheten. Efter studentenvar målet att bli barnläkare, menbetygen räckte inte. Han hamnade påsjuksköterskeutbildningen och underen praktikperiod fick han tillfälleatt besöka en barnmorskemottagning.– Jag fick känna på en fot och etthuvud. Det var då jag förstod attdet nog håller på att bli en barnmorskaav mig. Sedan frågade jagbarnmorskan jag hospiterade hos omdet fanns några män inom yrket. Honsvarade att det fanns men att devar få.I dag är Ove en av ett fåtal manligabarnmorskor i Sverige. Som exempel- 2009 hade vårdförbundet 5638 barnmorskor anknyta till sig.Alla var kvinnor. Ove ser inga hinderför män att vara barnmorskor,även om det ibland uppstår knepigasituationer.– Ett fåtal har undanbett sig manligpersonal, mammor med både svenskoch utländsk bakgrund. Men det fårman respektera, man vet ju inte omde har blivit utsatta för något tidigare.Det händer ofta också att blivandemammor med utländsk härkomst blirförvånade över att se honom. Oftastlöser det sig när Ove knackarpå dörren först. Då kan kvinnan tapå sig sin huvudduk innan han kliverin.– Oftast går det bra, men iblandinser man att någon vill ha huvuddukpå sig när jag kommer in. Då brukarjag rikta blicken mot golvet tillsde har hunnit ta på sig den.Innan Ove började studera medicinjobbade ha n på postens avdelningför tungt gods. En arbetsplats medenbart män. I dag är det tvärtom.På Karolinska universitetssjukhuseti Huddinge är det endast han som ärman. Något som stundtals märks påarbetsplatsens jargong.– Det pratas mycket om ens barnoch hur det går i skolan för dem.Det blir lätt mycket sådant som föräldrarär intresserade av.Själv tycker Ove att det funkar bramed kollegorna. Även om det kan uppståkluriga situationer ibland.– Jag har en frispråkig kollega,så ibland ber de mig hålla för öronennär det gäller för privata detaljer,säger han och skrattar.För att bli barnmorska måste duförst vara sjuksköterska och manligasjuksköterskor utgör ungefär bara 10procent av yrkeskåren.– Barnmorska har alltid varitett superkvinnligt yrke i mina ögonockså.

SCHABLON / SIDA 30Väckarklockan ringer klockan 05.00. Mia Ahrentorp klättrar nerfrån kojen bak i förarhytten. Hon sätter på tändningen för att fåupp värmen i bilen. Som lastbilschaufför är tidiga morgnar vardag.TEXT: JANNA EKBRANT FOTO: HANNA EGELRUD

-NORMBRYTARE-Mias arbetsdag börjar med attköra fram till hamnkontoret.Som vanligt orkar hon inteäta någon frukost så här tidigt,men hon kanske köper en smörgås påvägen. Lite senare kommer hon attköpa med sig mat från någon vägkrogoch äta i bilen. Hon umgås inte medsina kollegor, tycker inte att de harnågot gemensamt.Hon tar med sig sin mobil in ivärmen och passar på att låna toaletten.Hon byter några ord med ettpar kollegor som också väntar påkontoret. På mobilen har hon fått enarbetsorder med containernummer. Enhamnarbetare kommer att hämta rättcontainer med truck och lyfta på denpå lastbilen. Mia vet inte om det härblir den enda körningen, eller omhon kommer att få jobba hela dagen.Mia sover inte alltid i bilen, mendet händer. Hon bor på Kungsholmenoch att ta sig fram med kollektivtrafikså tidigt på morgonen kan varasvårt. Morgnarna följer inga exaktarutiner, utan ser olika ut. För detmesta börjar arbetsdagen i Södertäljehamn eller i Frihamnen.Lastbilschaufför är långt ifrån detenda mansdominerande sammanhang somMia är bekant med. Hon är utbildadCNC-tekniker och jobbade först påverkstad med mekanisk svarv, innanhon vidareutbildade sig till miljötekniker.Sedan dess har hon blandannat gått lastbilsutbildningen (honhar alla bokstäver på sitt körkort)och jobbat som fastighetsskötare.På fritiden är Mia mekaniker i ettTop Fuel-lag, den snabbaste klasseni dragracing, och sjunger i coverbandmed manliga musiker.Mia trivs med jobbet som lastbilschaufför,hon gillar friheten ochsjälvständigheten och har inte upplevtmycket negativa fördomar. Däremottycker hon att det är ganskavanligt med positiva:– Oj, vad du är duktig som kandet här fast du är kvinna, sådanareaktioner får jag ganska ofta, sägerMia.Men även om Mia aldrig utsattsför några sexuella trakasserier, såvisst har hon upplevt situationerdär man gör skillnad på kön. Tillexempel tas det för givet att Miasom kvinna kan mindre om tekniskasaker. Dessutom tycker hon att mänhar mycket större frihet att görafel:– Snubbar kan köra sönder sakeroch backa fel flera gånger utan attnågon bryr sig. Men om man som tjejgör något fel så får man ju höra det.Mia upplever ett generationsskiftei braschen och hon uppskattar attandelen kvinnor närmar sig en tiondel.Men de äldre männen är intevana vid att det är så mycket tjejeroch kan ha svårt att acceptera det.– Men visst får man även höra ”gudvad trevligt med mer tjejer”.Mia tror att mängden fördomar manutsätts för delvis beror på hur manär själv. Hon tycker att de flestakvinnor i branschen kan delas in itre kategorier. En grupp är de ”bimbos”som utifrån sitt kön spelar påhjälplöshet, det är den grupp somMia också tror råkar ut för mestfördomar. Den andra ytterlighetenär ”skrävlar-bruttorna”, som helatiden vill göra en grej av att deär tuffa och klarar allt själva. Dentredje gruppen, som Mia själv räknarsig till, är de mitt emellan. Desom inte säger så mycket och skötersig själva.Hon tror att män i allmänhet harstörre behov av att visa att de kanmer och därför försöker hon undvikasituationer där diskussion kanuppstå.– Sedan säger inte jag att allayrken passar för alla, men människorär inte i första hand könsbundna.

-SPORT-Homosexualitet inomfotbollen:Var fan är allaandra?SCHABLON / SIDA 32 2Det är nästan två år sedan Anton Hysén blev den andra manligafotbollsspelaren som kom ut med sin homosexualitet.Trots den positiva reaktionen från omvärlden så har det härinte lett till att fler homosexuella följt hans exempel.TEXT: SIAVOUSH FALLAHIFOTO: STOCK.XCHNGDET ÄR DAGS FÖR FOTBOLLSMATCH, många åskådare på läktarna,långsidorna fylls av en blandning av personer i olikaåldrar och av olika kön, samt de som tröttnat på attstå i klacken på kortsidan. Majoriteten är män. Klacken,platsen för de unga passionerade supportrarna.Arenans billigaste biljetter och där det sjungs mest.En bortaspelare får en till synes hård tackling, domarenblåser frispark och ett par personer från varjesektion reser sig snabbt upp och skriker: ”Res digupp bögjävel” eller ”Det var ju ingenting din fjolla”.TROTS ATT DET svenska samhället blivit mer tolerant mothomosexualitet så har den här förändringen inte skettinne på fotbollsarenorna i den svenska elitfotbollen.Där innbär glorifierandet av allt som är tufft mycketfördomar och glåpord som riktar sig mot homosexuella.ENLIGT UNDERSÖKNINGAR från RFSL är 5-10 % av världensbefolkning homosexuell. I början av 2000 talet uppskattadessportens utövare till ungefär 250 miljonerpersoner i 200 länder. De här siffrorna visar att deöppet homosexuella spelarna i fotbollsvärlden är iväldigt stor minoritet i jämförelse med den allmännastatistiken för världens befolkning.DEN FÖRSTA ELITFOTBOLLSSPELARE som kom ut med sin homosexualitetvar Justin Fashanu. Justin kom ut som homosexuelli en intervju med brittiska The Sun 1990 och fickefter sitt uttalande utstå diskriminering från mångaolika håll. Hans karriär gick snabbt nedåt. 1998 toghan tragiskt nog sitt liv genom hängning och lämnadeen lapp efter sig där det stod att han inte ville dramer skam över sin familj.EFTER FASHANU DRÖJDE det 13 år tills Anton Hysén kom utsom homosexuell. Han gjorde det som spelare i UtsiktensBK som då spelade i division två (Division 1)Södra i Sverige. Han kan inte ses som en elitfotbollsspelare,men hans avslöjande i magasinet Offside fickpositiva reaktioner hela världen över. Många troddeatt det här skulle leda till att fler fotbollsspelarekom ut med sin sexuella läggning, men så blev detinte. Damfotbollsexperten Alva Nilsson uttalar sigom situationen:– Hysén kan inte riktigt ses som elitfotbollsspelareoch han spelar inte framför 20 000 personer varjevecka. Tyvärr har strukturen och homohatet inom fotbolleninte ändrats efter att han kom ut och det finnsfortfarande ett stort problem med supportrarna.DEN DANSKA LANDSLAGSMÅLVAKTEN Anders Lindegaard skriver iett inlägg på sin blogg att de homosexuella fotbollsspelarnabehöver en hjälte och att rädslan förmodligeninte ligger i mottagandet bland lagkamraterna,

-SPORT-SCHABLON / SIDA 33utan mer troligen hos mottagandet från motståndarsupportrarna:– Som fotbollsspelare tror jag först och främstatt en homosexuell kollega skulle frukta mottagandetbland fansen. Mitt generella intryck är att spelarnaskulle acceptera en homosexuell utan några störreproblem.HALMSTAD BK:S TRÄNARE Jens Gustafsson säger att han inteser några problem med homosexualitet inom fotbollen,men han lägger även till att han inte tycker det skabehövas någon som kommer ut som homosexuell för attandra ska ta efter:– Inom 20 år tror jag inte det kommer finnas någrasom helst problem. Det är inget problem nu blandspelare eller tränare, däremot tror jag mer på enmiljö eller en väldigt tuff manlig jargong som göratt homosexuella inte kan känna sig riktigt komfortablamed att komma ut.– Homosexualitet är helt klart mer accepterat inomdamfotbollen än herrfotbollen men det är svårt attsäga om det är mer utbrett eftersom det knappt finnsnågon som kommit ut bland herrarna. Det är ocksålättare att komma ut inom damfotbollen på grund avatt det inte finns samma tryck från supportrar. Enherrspelare som kommer ut skulle troligen få höranidramsor från motståndarsupportrarna, något sominte händer i damallavenskan.NÄR ANTON HYSÉN kom ut i magasinet Offside 2011 sa han:– Det är ju helt sjukt när man tänker på det. Detär så fucked up, alltihop. Var fan är alla andra? Dethar väl typ inte kommit ut en enda fotbollsspelare?MER ÄN ETT ÅR efter sitt avslöjande så står Anton Hysénoch Justin Fashanu kvar ensamma bland de fotbollsspelaresom kommit ut som homosexuella. Många ärdet, som precis som Anton ställer sig frågan, var äralla andra?

-SPORT-En framtid utanuppdelning?TEXT OCH FOTO: EMILIA CEDERHOLMSCHABLON / SIDA 34Förr fanns det inga kvinnorinom polisen, men nu finnsdet. Förr fanns det inga kvinnorinom politiken, men nufinns det. Förr fanns det ingakvinnor i Manchester Unitedsbästa lag, men nu ... Nej justdet, det finns fortfarandeinte. I sportens värld levernormerna kvar och uppdelningenmellan män och kvinnorär knivskarp. Men måstedet vara så? I ett samtal medidrottsprofessor Håkan Larssondjupdyker vi ner i ämnet.

-SPORT-HÅKAN LARSSON JOBBAR på Gymnastik- och idrottshögskolani Stockholm. Han har varit engageradi genusfrågor och sexism inom idrotteni många år. Han vill ta sig in i sportensinvanda könsmönster och luckra upp, alltför att göra det mer jämställt. Samhälletgår mot mer jämställdhet i nästan alla yrkesgrupper.Vilket kön man har betyder intelika mycket längre, men tävlingsidrotten ärkonservativ. Håkan Larsson ifrågasätter uppdelningenmellan män och kvinnor i idrottssammanhang.– En pojke som är 125 centimeter lång kantävla mot en pojke som hunnit bli 155 centimeterlång, det går. Men skulle den enavara en flicka och den andra en pojke skulledet inte gå. Pojkar och flickor tävlar intetillsammans, säger Håkan LarssonTÄVLINGSIDROTT BYGGER på att vi ska jämförapersoner med varandra. Då behövs en indelning,eftersom det inte kan finnas en klassför varje individ. Uppdelning kan ske utifrånnågot konkret som går att peka på, tillexempel en viktklas i brottning eller etthandikapp i paralympics. Det kan också varaen abstrakt uppdelning i form av ålder ochkön. En sådan uppdelning bygger inte på någotkonkret utan istället på statistiskauppfattningar om gruppens egenskaper, aldrigpå en individs egenskaper. Det går inteatt peka på vad ett kön är eller vad en ålderbetyder.I TÄVLINGSIDROTT DELAR man i första hand in efterkön. En manlig klass och en kvinnlig klass.Men det som händer när det blir två klasserär att den ena klassen blir mer värd än denandra. Idag är den manliga elit-idrotten detabsolut finaste som finns inom tävlingsidrott.Den har högst status, får mest uppmärksamheti media, den har störst publik och dengenererar mest pengar.– Jag vill först och främst få syn på hurman skapar rangskillnaderna och hur det kankomma sig att den ena klassen är bättre ochfinare? Det är ju inte självklart att detska vara så, hur kan det komma sig att detblir så?HÅKAN LARSSON BERÄTTAR att när den första riktigatävlingsidrotten bildades i England på1800-talet var den skräddarsydd för pojkarsom skulle lära sig bli manliga män. Därförbildades normen: sport är för pojkar. Meni takt med att samhället individualiseradesbörjade också tjejer att idrotta. Det som» Men vadspelar detför roll ommännenskulle åka5 km ochkvinnorna50 km «händer då är att de går emot en norm. Degör något som egentligen är för män.TJEJER SOM HÅLLER på med idrott där normen ären man är numera så vanligt att det är heltaccepterat. Det är bättre att som tjej göranågot som killar håller på med för att stigai den strukturella rangordningen. Menen kille som håller på med en idrott därnormen är en kvinna är mycket mer ovanligtför då sjunker han i rangordningen.HÅKAN LARSSON BERÄTTAR om hur olika idrotterhar hanterat uppdelningen i form av reglerför tjejer och killar. I till exempel fotbollfinns det två klasser, en för damer ochen för herrar, men de utgår från samma regler.I gymnastik finns det två klasser, mende har helt olika grenar. Tjejer tävlar ibarr, fristående med musik, bom med mera,medan herrar tävlar i bygelhäst, romerskaringar, fristående utan musik med mera. Sedanfinns det de idrotter där män och kvinnorhar samma regler, men det finns en tung variantför män och en lätt variant för kvinnor.Exempel är friidrottsgrenar där kvinnor harlägre häckar i häcklöpning och lättare kulori kulstötning. I längdskidor har kvinnoroch män samma regler men männen åker längre.När män åker 50 km åker kvinnorna 30 km.– Många säger att ja men männen är ju uthålligare.Men vad spelar det för roll ommännen skulle åka 5 km och kvinnorna 50 km,de tävlar ju ändå inte mot varandra? SägerHåkan Larsson.HAN MENAR ATT trots att männen och kvinnornainte tävlar mot varandra måste man ändå upprätthållanormerna för könen. Ur ett genuskritisktperspektiv menar han att männenmåste åka längre i skidor för att upprätthållanormen att de är starkare, för hur skaman annars veta vilket kön det är?De största invändningarna mot att kvinnorskulle mäta sina krafter mot män och intebara mot kvinnor är för det första att detvore fysiskt farligt för kvinnor att tävlamed män. Och för det andra skulle det utarmaden kvinnliga sporten eftersom kvinnorinte har samma fysiska förutsättningarsom män och deras motivation skulle då förmodligenminska. Filosofen Claudio MarcelloTamburrini tycker att man ska ta dessa invändningarpå allvar, men han ifrågasätterdem också. Han menar att om man verkligenska se problemet med elit-idrottens ojämställdhetså är det :SCHABLON / SIDA 35

-SPORT-SCHABLON / SIDA 36kort och gott att kvinnor ännu inte har nåttupp till männens prestationsnivå och det skaparrangskillnad.TAMBURRINI SER dock inte några verkliga biologiskaförklaringar till prestationsgapet.Han menar att den absolut största orsakentill det är att kvinnor har och alltid harhaft sämre villkor att satsa på sin idrott.Därför är det där de största insatserna börgöras.– Det kommer inte komma några kvinnligavärldsrekord över en natt om man skullebörja blanda, säger Håkan Larsson.MEN HAN TROR ATT med nytänkande och en i-ställetlångsiktig planering kan skillnaderna överbyggas.Och då bör man börja blanda killaroch tjejer i tävlingssammanhang där det ärsom lättast att göra det. I unga åldrar därdet inte finns så stora fysiska skillnader.Om man börjar på gräsrotsnivå i idrottsvärldenså blir det lät-tare att jämställdhetoch lika värde mellan tjejer och killarsidrottande även består i högre åldrar.Trots stora motsättningar är Håkan Larssonpositiv inför framtiden.– Jag tror faktiskt att det kommer gå motmindre uppdelning. Inte bara för att jagtycker det, utan för att det är så samhällsutvecklingenser ut, i ett samhälle som byggerpå individualitet är det inte ändamålsenligtatt klassificera folk utifrån kön, sexualitetoch andra preferenser. Det behöverinte betyda något längre, och så även i tävlingsidrott.

Leksaksföretagenbörjar medgenustänk efterhård kritikTEXT: NINA KOSARI BILD: TOYS R US OCH BR:S JULKATALOGDe stora leksakskedjorna har genom årenfått kritik för ett dåligt genusperspektiv.Reklamen har varit könsstereotyp ochleksakerna har delats in efter kön. Dettaska nu förändras. I årets julkatalog lekerflickor med vapen och pojkar med dockor.DE STORA giganterna på den svenska leksaksmarknaden,Toys R Us och BR leksaker, har flertalet gånger fälltsav Reklamombudsmannen (RO) för könsdiskriminerandereklam. På deras webbshop har leksakerna tidigarekategoriserats i ”flickleksaker” och ”pojkleksaker”och i en reklam tidigare i år marknadsfördes barntatueringarmed frasen ”vi har bilar tillkillarna och prinsessor till tjejerna”.Många konsumenter har reagerat ochskickat anmälningar till Reklamombudsmannen.Under 2011 tog Reklamombudsmannenemot rekordmånga anmälningar,närmare bestämt 100 stycken. Det ären fördubbling från det tidigare året.Flest ärenden, ca 40 procent, handladeom just könsdiskriminerande reklam.Top Toy, företaget som äger både Toys RUs och BR leksaker, har följt genusdebatten som vuxitde senaste åren i Sverige. Företaget vill reflekteravärderingarna i sin marknad och spegla dem i barnenssätt att leka, skriver de i ett pressmeddelande.– Vi vill att våra kataloger ska visa hur pojkaroch flickor leker på riktigt, inte presentera en stereotypbild av det. Om både flickor och pojkar villleka med ett leksakskök, då vill vi spegla det, sägerThomas Meng, försäljningsdirektör för BR leksakeroch Toys R Us.Vid skapandet av förra årets julkataloger har mantagit hjälp av Reklamombudsmannen som utbildat ochväglett företaget om genustänk. Reaktionerna har mestadelsvarit positiva. På Facebook, Twitter och andrasociala medier har folk uttryck sin glädje. ”Det varminsann på tiden”, ”Strålande, BR är den enda julkatalogenmina barn kommer ha tillgång till i år” och”Äntligen, nu ska det fan handlas!” lyder några av kommentarerna.»vi vill attvåra katalogerska visa hurflickor ochpojksar lekerpå riktigt«Men självklart är inte alla gladaöver nyheten. Pär Ström, författaretill boken ”Mansförtryck och kvinnovälde”samt redaktör på GenusNytt,anser att man inte ska försöka ändrabarnens natur. Enligt honom finns detbiologiska orsaker till varför flickorväljer rosa dockor och pojkar svartakrigsleksaker.– Man blir så trött på hela den härgenushysterin. Ett icke-problem pumpas upp till ettmonster. Barnen ska få välja leksaker själva utan genusproffssom pressar dem. Det finns en anledning tillatt rosa leksaker säljer. Flickor gillar rosa.Nästa steg för leksaksaffärerna är att inredningenoch miljön i butikerna blir könlös.– Vi vill att butikerna ska vara könsneutrala. Denya butikerna är mindre könsuppdelade men vi satsar påatt vidareutveckla idén om neutral inredning, sägerAnne Dorte Erstad Jørgensen, som är informationschefpå Top Toy.

GLIMTAR AV GENUSTÄNKVad formar ett barn?Är det samhälletsnormer eller är detföräldrarnas gener?På förskolan Gläntani Östberga gåråsikterna isär.SCHABLON / SIDA 38TEXT: NATALIE CHUNGAFOTO: LINDA ÅSLUND

Det är strax innan lunchdags på förskolan Gläntani södra Stockholm. Barnen sitter hukade översina ritpapper och målar med stora penslar. FörskolelärarnaAdelina Coronado och Jeanette Molander ärvana vid att styra upp femåringarnas aktiviteter.Adelina Coronado jobbar som förskolelärare sedan 25år tillbaka och Jeanette Molander har jobbat inombarnomsorgen i 35 år.– Förskolan har blivit erbjuden kurser i genustänkoch jag har gått på flera. Att hagenusglasögonen på och behandlabåde pojkar och flickor likadantsitter i ryggmärgen nu, sägerAdelina Coronado.Något som de både förskolelärarnakänner av är hur genustänkandethar boomat upp och börjat synasmer i medierna.De är medvetna om att pojkaroch flickor kan behandlas olika,de stödjer varandra genom gruppdiskussioner med barnenoch kommentarer om varandras arbete. Men så harfallet inte alltid varit.Jeanette Molander minns inte att någon drog uppgenuspedagogik när hon först började arbeta. Det ärunder senare år som genuspedagogiken har utvecklatsoch börjat nå fram till barnen. Förskolan Gläntanspersonal har blivit medveten om hur barnen påverkasav könsneutralitet och har anpassat sig därefter.– Här i förskolan har vi genustänk och vi låterbarnen välja fritt vad de vill ha. Men ändå verkarflickorna dras till dockor och killar tycker om attha mörkare kläder på sig. Det finns såklart undantagmen majoriteten väljer efter kön, säger JeanetteMolander.förklarar hur det står till.– Om man tittar på undersökningarna som har lagtsfram är det ganska tydligt att vi ska utgå från attkön är socialt skapat. Vi måste ha kvar detta perspektivnär vi jobbar med frågan. Att säga att genernastyr om man vill ha rosa ska man argumentera emot,och att tro att kön är biologiskt betingad är alltsåinget man ska arbeta efter, säger Johanna Sjons.Nationella sekretariatet för genusforskninglanserade genusskolan.seförra hösten.Där kan nyfikna medborgare ochlärare ta del av genuspedagogikensframsteg och rön.Det är ett steg närmare enenhetlig bild av jämställhetsarbete,nu när riktlinjeroch tips finns att få förden engagerade läraren.I dag är skillnaderna märkbarafrån förskola till förskola, vissa väljer attsatsa mer och vissa andra är inte medvetna om hurgenus påverkar barnen.»Men ändå verkarflickorna drastill dockor ochkillarna tillmörka kläder«När jag har pratat klart med Jeanette Molander ochAdelina Coronado går jag tillbaks till rummet därbarnen sitter.De slutar måla när jag kommer in och börjar berättaoch peka ut allt de har gjort. Ingen skillnadsyns på flickors och pojkars arbete, utan alla plottrigamålningar och lergubbar är en kaskad av färgeroch former. Så som det ska vara.

-SCHABLON MÖTER-Lily – eKostym eller klänning? Lilybåde och. För föräldrarna,nusmedveten uppfostran vikTEXT OCH FOTO: JEPSER HAGELSCHABLON / SIDA 40GRETE HAVNESKÖLD rör sig runt i detlilla köket. Tyst. Hon vill inteväcka Lily nu när hon väl somnat.Grete Havnesköld pluggar, det harhon gjort länge nu. 90 högskolepoänggenusvetenskap och snart likamycket statsvetenskap. Tre år avstudier. Men i februari 2011 förändradeshennes liv. Hon fick redapå att hon för första gången skullebli mamma. Problemet var att genusstudiernanu skulle överföras tillpraktisk barnuppfostran. Något sominte alltid visade sig vara så lätt.– Jag hade rätt mycket åsikter ombarnuppfostran innan jag blev gravid.Olle och jag pratade mycket omsådant, till exempel att vi intekunde köpa en rosa barnvagn ifalldet blev en tjej.MÅNGA AV GRETES åsikter har förändratsöver tid. Att tänka på genusoch en könsneutral uppfostran blev

tt barn och ett könär 14 månader gammal och har redan hunnit haGrete Havnesköld och Olle Lundvall, är en getigt.Även om det inte alltid är så enkelt.-SCHABLON MÖTER-inte så enkelt. Mycket inopereradefördomar bär hon själv på. Mycketkommer från samhället.– Det gäller att försöka kompenseraför det barnen inte får i samhället.Till exempel mer tuffhetför en tjej och mer känslor för killar.Sedan är ju förstås barn olikaoch det får man ta hänsyn till.ATT STÄRKA DE egenskaper som en pojkeeller en flicka saknar är en rödtråd för Grete och Olle. Bland annatövervägde de först att sökatill ett genusdagis. Men eftersomsystemet fungerar så att förälderninte själv får välja så tänkte deinte närmare på det.– Visst kan man ha ett genusdagis.Men det finns ju inga genusskoloreller genussamhällen så vad spelardet för roll?I DAG ÄR LILY 14 månader gammal och Gretehar nu hunnit ändra uppfattningom betydelsen av kläder. Det klassiskaställningstagandet att tjejerinte ska bära rosa har hon tagittillbaka. Dumt, som hon själv uttryckerdet.– Varför ska man inte sätta femininaattribut på en tjej? Om maninte gör det går man ju med på helaföreställningen att det feminina ärmindre värt än det maskulina.ENLIGT GRETE är även klädvalet enklassfråga, på flera sätt. Hon menaratt inte låta tjejer bära rosaär en typisk medelklassgrej.– Det finns någon slags föreställningatt om du klär ditt barn ikönsneutrala färger är du mer genusmedvetenoch jämställd, i verklighetenär det sällan så.KLÄDVALET BLIR OCKSÅ en kostnadsfrågaför många. Att vara könsneutralkostar.– I de billiga affärerna är detväldigt uppdelat mellan tjejer ochkillar. På till exempel Polarn opyret är det mer neutralt. Men därkostar det ju dubbelt så mycket,säger hon och fortsätter:– Det där med kläderna spelarstor roll för vissa, antagligen föratt det är det som avslöjar om detär en tjej eller en kille.heteroperspektivet genom att visafler valmöjligheter, säger Grete.ATT VARA KONSEKVENT när det gällerbarnuppfostran är inte alltid sålätt, speciellt i genusfrågor. Någotsom Grete lätt kan känna igen sig i.– Jag måste erkänna att jag intekommer kunna gå emot på alla plan.Jag är själv intresserad av hästaroch det är klart att jag skulletycka mer om ifall Lily blir intresseradav det istället för ishockey.GRETE BERÄTTAR SJÄLV om när hon växteupp och hur hon kunde känna skamöver att vilja ha på sig smink ellerstringtrosor. Hon visste atthennes mamma inte tyckte om det. Iefterhand förstår hon varför honkände så. Påtryckningar från vänner.Från världen runt omkring. Nunär dottern Lily växer upp vill honundvika att hon ska känna sammasak. Hon vill att hon ska förståsina känslor.– Min önskan är att min dotterinte ska behöva känna skam, tjejerfår känna det tillräckligt i allafall. Men jag vet att hon kommervilja raka benen och ha smink ochatt jag inte alltid kommer tyckaom det.

SCHABLON / SIDA 42-MUSIK-North PoleDancingTEXT OCH FOTO: IDA BELLINDER

-MUSIK-Välgjort, politisktoch roligtNär North Pole Dancing spelar förmedlar demer än bara akustiska covers på R n’ B-låtarmed sexistiska texter. Mellan takterna finnsbåde humor och ett djupare politiskt budskap.Schablon har träffat dem och pratat mer ommusik som är queer.Det är en mörk och regnig kväll i slutet avnovember. Ikväll är det spelning på restaurangLandet i Stockholm. På nedervåningensitter hungriga matgäster och ovanvåningenbörjar fyllas av kvällens publik. Och utanvidare annonsering går bandet på. Mångasitter kvar vid sina bord och samtalarmedan en trogen skara står framme vid scenenoch lyssnar. Det går en låt eller två,sedan står samtliga i lokalen upp för attfå en glimt av vad som försiggår på scenen.Där rör sig tre personer i tjugoårsåldern.Samtliga bär likadana glittertights ochröda skjortor. De cirkulerar mellan olikainstrument. Trummor, melodika, bas, klarinettoch piano. Musiken är välarbetad och desjunger i olika stämmor. Ett första intryckär att det känns ganska snällt. Musiken ärakustisk och ansiktsuttrycken är lugna. Menlagom till refrängen hör jag vilken låtdet är, och texten är allt annat än snäll.Några veckor senare, i en liten lägenhet inärheten av Gärdet i Stockholm sitter AmandaLindgren, Johan Hillblom och Erik Stenholm.Tillsammans utgör de North Pole Dancing.Ett band som gör akustiska och avskaladecovers av Hip hop- och R n’B -låtar med sexistiskatexter.Det är söndag förmiddag och Amanda har dukatfram frukost. Det är inte så ofta bandetfår till det att träffas alla samtidigt,trots att de för första gången på länge bori samma stad. I eftermiddag ska de spelain lite fler låtar att lägga upp på musiksidanSoundcloud.Det hela började någon gång skiftet mellan»Egentligenvilljag attfolkskatänkatill«2008 och 2009 när de tre bandmedlemmarnapluggade på Bollnäs Folkhögskola tillsammans.De hade spelat lite ihop och gjort enförsta cover av ”Don’t Cha” med Pussy CatDolls. När skolan skulle arrangera en endagsfestivalrepade de ihop lite fler låtari samma anda och möttes av publikens jubel.− Från början hade vi inte riktigt någotkoncept men mycket av det vi kom på och bestämdedå har vi behållit, säger JohanTill exempel unisona scenkläder, som leopard-eller glittertights, att de cirkulerarmellan de olika instrumenten och atten spelning oftast innehåller ett klädbytepå scenen.Något som också var ett tidigt inslag äratt alla låtar växer ihop under spelningen.Det finns egentligen inga pauser med mellansnackutan en låt övergår så småningomi en annan. Först fanns det ingen tanke meddet, men i och med att budskapet och syftetblivit allt mer politiskt kan olika mellansnacklätt bli att skriva publiken på näsan.Och det är något de vill undvika.Efter några låtar är publiken på Landet uppvärmd,publiken skrattar och diggar tillmusiken. Ibland är det svårt att veta omjag ska skratta, om jag får skratta, ellerom jag ens vill skratta. Det är som om jagblir överraskad av min egen reaktion.Vad man känner, tycker eller hur man reagerarnär man lyssnar på North Pole Dancing ärupp till var och en. Många skrattar, andratänker till över budskapet och en del gillarbara musiken. En publik som är insatti ämnet kanske skrattar åt det provocerandei texterna som de lägger märke tillför första gången. Trots att de har hörtlåten hundratals gånger tidigare. En annanpublik kanske skrattar åt det spexiga ochroliga på scenen.− På vissa spelningar blir det ju verkligenskrattfest, säger Erik, särskilt på :SCHABLON / SIDA 43

Erik StenholmUpplands Väsby25 årGitarr, sång, slagverk, bas, mandolin.Amanda LindgrenUmeå24 årTrummor, sång, slagverk, klarinett,cornett,melodika, bas.

Johan HillblomUppsala24 årPiano, sång, slagverk, klockspel.

-MUSIK-SCHABLON / SIDA 46ställen där vi spelat förut och där folkvet vilka vi är. När publiken inte känneross sitter folk mest och tar in det de seroch hör.Johan fortsätter:−Egentligen vill jag att folk ska tänka tillöver något de inte reagerat på tidigare,även om skratt alltid är roligt.− Men skrattet i sig kanske också kan varaavväpnande, menar Amanda.Johan fortsätter och berättar att han kanlikna det med mörka komedier där man mitti alla skrattsalvor tar in ett djupare ochkanske mörkare budskap. Får man någon attskratta har man åtminstone fått en reaktionoch nått fram till mottagaren. Om mandå tänker på varför man skrattar skapas detnågon slags reflektion.Mycket av musiken bygger på själva arrangemangensom växer fram under en gemensamprocess i bandet. De har vant sig att skrivaallt tillsammans och numera går det nästaninte om inte alla tre är på plats. När någoni publiken sedan frågar vem som gjortvad eller arrangerat vad är det svårt attminnas.− Det är just arren som är så himla viktiga,säger Amanda.Ett visst arrangemang kan få en kaxig Usher-låtatt bli väldigt sorglig, tragiskoch vemodig. Och eftersom North Pole Dancingär jämställda på scenen och gör allttillsammans blir intrycket ett annat än nären artist som Usher gör det själv.− Arren i sig kanske kan visa en annan bildav hur sköra och trasiga originalartisternaockså kan vara bakom alla machoattityder,säger Johan.Amanda fortsätter och berättar att en fraskan få så olika betydelse beroende på vemsom sjunger. Till exempel i en av BritneySpears låtar.− När jag sjunger ”all the people look atme like i’m a little girl” säger det en sak,när sedan Johan och Erik sjunger exakt sammasak får det en annan betydelse, sägerhon och ler.När North Pole Dancing väljer låtar blirdet allt från artister som Britney Spears,Usher, Akon, och Justin Timberlake. Vem somhelst egentligen, bara texten är sexistisk.År 2010 spelade North Pole Dancing på Queertopiafestivalen. Bandet har sedan börjanhaft ett queer-tänk i sin musik och scenspråk,så att få spela där var både roligtoch hedrande.− Där var publiken väldigt medveten och föross är det tacksamt, säger Johan, de skrattadeockså mycket och det hela blev väldigtuppskattat.I början kallade sig North Pole Dancing förMeshuggababes men efter ett tag insåg deatt namnet var för svårt. Folk fattade intevinken till extrem metalbandet Meshugga ellerironin i babes. Det blev för missvisandeså efter ett tag bytte de till NorthPole Dancing. Ett försök till att vara lite”dirty” som Johan utrycker det. Men ocksåatt genom ”North” anspela på det nordiskavemodet som tränger igenom i deras tolkningar.Det är svårt att likna North Pole Dancingmed något annat. En klar riktning på alltfrån politik, scenkläder, text, instrumentoch arrangemang gör dem unika. Att tydligtframföra grova sexistiska texter till ettkomp som ibland bara består av klarinettoch bas kan inte bli annat än eget.De kompletterar varandra och har en vurmför varsitt område; Amanda tycker politikenär viktig, Johan är noga med humorn och Erikvill att det hela ska bli musikaliskt bra.Och efter en spelning på Landet i Stockholmär det just det man minns.

-KRÖNIKA-Only tearsfor queersTEXT: VIKTOR LINDBERGILLUSTRATION: MATILDA STRANDBERGEnnis del Mar hänger upp sin avlidneälskare Jack Twists rutiga skjorta.Han rättar till kragen med tårfylldaögon och stråkmusiken börjar spelas.Så slutar storfilmen Brokeback Mountain.Fint, men tragiskt. Som de flestaandra queerfilmer slutar alltså.Varför måste alla filmer med queerateman sluta med en sådan hopplöshet?Nuförtiden kommer det ut filmerdå och då där alla människor somporträtteras eller deras relationerinte alltid är helt normativa. Ämnetär kanske inte riktigt lika tabu ivissa avseenden. Dock är de flestafortfarande väldigt mallade. Sällanvisas en ”alternativ” könstillhörighetsom något annat än problematiskoch hemsk. Även i färgsprakandeoch glada Rocky Horror Picture Showstraffas till slut Frankenfurter meddöden för sin könsbrytande attraktion.Det finns i regel bara två sätten typisk queerfilm ska sluta:1. Huvudkaraktärens partner/bästisdör. Ofta dör personen på grund avjust sin icke-normativitet, såsom iBrokeback Mountain. En twist på dettakan också vara hur omöjlig kärlekeneller vänskapen till slut visarsig vara och måste avslutas, somfallet är i tex. Weekend.2. Huvudkaraktären själv dör.Ofta är döden abrupt, brutal ellersjälvförvållad. Det är alltid enförvåning när en könsöverskridandeperson faktiskt överlever tills efterexternarullar.Hur kan det vara att queerhet ochmorbiditet verkar gå hand i handinom filmindustrin? Brandon Teena urfilmen Boys Dont Cry dör även han i slutetav filmen. Han blir brutalt våldtagenoch mördad av sin flickväns två killkompisarnär de får reda på att han är enfittkropp.Brandon är genom filmen inte skrupelfri,han har gjort lite småbrott och leverlite vilt. Det är dock inte detta somleder fram till det blodiga klimaxet,hade han haft en kuk så hade våldtäktenaldrig ägt rum. Han straffas för sinkönstillhörighet och för att han doldeden för omgivningen.Vissa normer verkar omöjliga att bryta,inte ens vara möjliga att visa upp ien film på ett normbrytande sätt. Kvinnorfår aldrig vara starkare än män, inte ensi fantasyfilmer som Sagen om ringen. Detär aldrig snyggt att vara tjock eller haglasögon. Om en karaktär överskrider sinkönsrolls ramar så kommer det vara ettcentralt problem i filmens framställning.Karaktärer, människor, idag ska intefå komma undan med att bryta mot könsnormen.De kan ha lite lattjo ett tag,men kulan är satt i rörelse och kommerinte att sluta rulla förrän den plattattill alla uppstickare.SCHABLON / SIDA 47

-TEST-HURBRYTEn tjej och en kille är på middagsdejt förförsta gången. Notan kommer och det ärdags att betala. Vem ska be- tala?Det är VM-final i damfotboll.Du zappar förbi medfjärrkontrollen. Vadtycker du?SCHABLON / SIDA 48A. Killen betalar såklart.Det är första dejten och merän rätt att han tar notan.B. Ni splittar på notan ochbetalar separat det ni ätit.C. Tjejen får betala. Hallå, det är 2013!!!!Du eller den som ska föda ditt barn ärpå BB. Det visar sig att barnmorskan ären man. Vad gör du?A. Oacceptabelt. Ge oss en kvinna istället,han kan ju inte få titta på vaginan heller.B. Ni är tveksamma men låter honom skötaförlossningen. Han är trots allt utbildad.C. Men vad kul, äntligen en manlig barnmorska.Let’s do this!Din 5-åriga kusin Sagafyller år om en vecka.Det är dags att hittaden perfek-tapresenten. Vad köper du?A. Den nyaste barbiedockan!Hon kommer att älskamig.B. Hon får något roligt spel, kanske4-i-rad eller Fia med knuff?C. En stor leksakspistol. Dagsatt Saga tuffar till sig lite!A. Men herregud, fruntimmer kaninte spela fotboll. Håll er till köketistället.B. Du tittar ointresserat i någraminuter men byter sedan kanal.C. Det här kallar jag underhållning! Äntligenduktiga tjejer som visar vad de gårför på planen.Du är ute och shoppar och hittar entröja du bara älskar. Du märker atttröjan egentligen är till för motsattkön. Vad gör du?A. Fan vad pinsamt. Du lägger tillbakatröjan och går därifrån.B. Du frågar dina kompisar vad de tyckerom tröjan. Om de tycker den var snygg köperdu den ändå, annars lägger du tillbaka den.C. Du går till kassan direkt. Strunt samma,tröjan är skitsnygg.Det visar sig att din son är homosexuell.Vad är din första reaktion?A. Du blir förvirrad, arg eller ledsen.Det kan inte vara sant!B. Det hade du inte väntat dig. Du blirlite chockad men det spelar ingen roll. Duälskar honom för den han är.C. Du ler, kramar om honom och berömmerhonom för att han berättade det. Kom så gårvi ut och hittar en snygg partner åt dig!

-TEST-ANDE ÄR DU?Någon på jobbet sätter på låten ”I wannafuck you” med Akon och Snoop Dogg. Vadgör du?A. Du diggar och sjunger och dansar med.Detta kallar jag bra musik!B. Du ignorerar musiken och fokuserar påditt jobb istället.C. Det är en kvinnoförtryckande text ochhemsk låt. Du stänger av!Det visar sig att din bästa kompis tänderpå att klä sig i djurdräkter. Hurreagerar du?A. Människan har fan en skruv lös. Vi kaninte umgås längre.B. Du tycker det låter märkligt men låterkompisen berätta mer. Du accepterardet, ni är trots allt bästa vänner. Sålänge du inte är inblandad så är detlugnt.C. Du tycker det låterjättespännande.Kanske du ska provanågot liknande?Din kollega har tre biljetter tillLadies Night. Är du intresserad avatt gå?A. Finns det snygga killar? Jag kommer!B. Du är osäker. Det är nog ingenting fördig men bjud med Karin istället!C. Nej tack, männen framställs bara somobjekt. Jag går hellre ut och tar en bira påSöder.ILLUSTRATION:EMILIA CEDERHOLMDin lillebror ska börja på förskola.Hur viktigt är det med genustänketpå dagiset?A. Inte speciellt viktigt. Jag vill baraatt han ska leka och ha kul.B. Jo men det är väl bra att ha!C. Extremt viktigt! Det är bra med genustänkredan vid tidig ålder så vi kan få enjämställd framtid.ResultatFlest A:Du är väldigt traditionell iditt sätt att vara och tänka.Du bryter inte normer utanlever efter samhällets gamlaideal. Du är en aning räddför sådant du inte förstårdig på. Hela genus- och jämställdhetshetsenär ingentingför dig.Flest B:Du är varken rädd för att brytanormer eller trånar efteratt bryta dem. Du lever livetutan att tänka så mycket påsamhällsmönster. Du vill baravara och tycker alla människorkan få göra som de vill.Flest C:Du är en väldigt normbrytandemänniska! Du har starka åsikterom jämställdhet och accepterarallt nytt med öppnaarmar utan att döma. Konservativamänniskor med fördomarfinner du störande. Du är enperson som går din egen vägoch skiter i vad andra tycker.SCHABLON / SIDA 49

-INSPIRATION-FILMER:TidlöstFilmer och böcker du aldrig tröttnar på.Pink flamingo – Obscen kavalkad i grotesk queerhetRocky horror picture show – Färgsprakande musikal om könsöverskridande utomjordingarBilly Elliot – Pojke från arbetarfamilj slits mellan fadern och baletten.SCHABLON / SIDA 50BÖCKER:The handmaids tale av Margaret Atwood – I en nära framtid har en fanatiskkristen sekt tagit över USA. Kvinnor har inga rättigheter och vi får följaOffred som är en barnaföderska i den nya världens ordning.Middlesex av Jeffrey Eugenides – En familjesaga där vi följer Cal som försökerhitta en könsidentitet som hermafrodit.Vara vit mans slav och helt andra dikter av Sonja Åkesson – med humor ochdiskbänksrealism skrev Sonja Åkesson samhällskritisk poesi om kvinnobildenoch hur samhället formade denFun home av Alison Bechdel – Självbiografi om en sexuellt förtryckt man ochhans lesbiska dotter.SERIER:Angels in america – Miniserie som utspelar sig i 80-talets USA där AIDS spridersjukdom och ensamhetBild från Rocky Horror Picture Showcitat:»Djur drivs av drifter precissom vi. När djuren har lust attha sex så har de sex. Det är vimänniskor som bekymrar ossför vilket kön det är på partnern.Djur bara sätter igång.«-Petter Bøckman, zoolog och universitetslektor.

-INSPIRATION-ICINEMQUEERACinemaqueer-festivalen fortsätterFörra året gick den första Cinemaqueerfestivalen av stapeln. Med den tredagar långa filmfesten blev den Sveriges största HBTQ-filmfestival. Den 11-13maj nästa år är det dags igen och ett femtontal filmer är redan klara förvisning. De allra flesta med svensk premiär. Cinemaqueer är en filmfestivalsom fokuserar på film som ifrågasätter och diskuterar normer, lyfter framberättelser som vi vanligen inte ser på filmduken och jobbar mot att skapaen plattform för HBTQ-filmen i Sverige.IDA BELLINDERSCHABLON / SIDA 51FETTKRIGpå TurteaternI januari har Eat It! Premiärpå Turteatern i Kärrtorp. EatIt! är en varietéföreställningdriven av tvåMiamibor, Jenifur och Beatrix.Föreställningen är enresa. Resan från alldelesvanlig, accepterad bantningtill utkanten av självsvält.En resa som går jävligt fort.När ridån faller har föreställningeninte slutat, detär då den börjar.IDA BELLINDER

-KRÖNIKA-Fertilitet är väl en gemensam fråga?TEXT: IDA BELLINDER BILD: JESPER HAGELSCHABLON / SIDA 52På RFSU:s hemsida står det enkla svaret tillatt det bara finns preventivmedel för kvinnor:det är lättare att förhindra ägglossningen gång i månaden än en daglig spermaproduktion.Och det är enklare att ta cykeln till affärenän raketen till månen också, ellerhur?I flera år har diverse forskningsresultatlagts fram om preventivmedel för män. Forskningenhar bedrivits i flera decennier. Oftavisar resultaten att man hittat metoder somskulle fungera och att efterfråganfinns bland männen.Jag är fullkomligt övertygadom att det inte handlarom att forskningen är försvår, utan om gamla invandakönsroller.Men nu, nu har någraforskare på Harvard hittaten metod som integer så många biverkningar,som är säker, och somframförallt inte påverkarsexlusten. För män. Grattis!Det är en ickehormonellmetod som påverkar spermaproduktionendirekt i pungenoch som i praktikenverkar omedelbart. Tillskillnad från de andra metoderdär det tagit uppemot 70 dagar innan mannenvarit helt skyddad.Men trots framstegetlär det dröja ensisådär tio år innanprodukten finns ihandeln, om den nukommer så långt.Efter regn kommersolsken. Ochsedan regn igen.Efter varjenytt forskningsresultatkommer of-tast också ett nytt bakslag.Läkemedelsföretagen är inte villiga att tain produkten för de tr or att det inte finnsnågon marknad för det. Metoderna är intetillräckligt säkra ännu. Männen vill inte hadet för det finns för många biverkningar.Var det någon som sa biverkning? Precis,männen verkar inte vara så värst sugna påatt bli tjocka, finniga, deprimerade ellertappa sexlusten.Det är inte jag heller. Men likförbannathar jag gått, och går jag var tredje månadoch förnyar mina recept.”Vad får det lov att vara idagdå, p-piller, minipiller,plåster, p-ring, p-stav,eller spiral?”Det är några av de olika,och relativt spexiga,alternativ det finns förkvinnan. Kan man då verkligenhävda att det endasom fungerar för mannen ärav gummi och träs utanpå?Jag antar att män inteheller är så sugna påatt operera in en kopparklumpsom utsöndrarett gift för att döda allaspermier. Det kan göras ilivmodern, så varför integöra det direkt i pungen?I Stockholm gjordes nyligenen studie där 350 heterosexuellapar medverkade.Hela 70 procent av männen var intresseradeav att testa manligt preventivmedel. Deuppgav just att de själva ville ha kontrollöver sin fertilitet. I stället var kvinnornatveksamma, de sa att de inte litade påatt männen verkligen skulle ta sina pilleroch ville själva ha kontroll på en eventuellgraviditet.Det ena behöver väl inte utesluta detandra? I en otrygg relation eller i en situationmed en tillfällig partner bordebåda ta ansvar för sin egen fertilitet.Varför ska bara kvinnan göra det?Fertilitet är väl en gemensam fråga?

-NÄSTA NUMMER-TEMA: UTSEENDESCHABLONFör dig som är trött på normer28SCHABLON / SIDA 53FEBFulast i världen - Att leva med dysmorfofobi och hata sitt utseendePå andra sidan skalpellen - Schablon har granskat plastikkirurginFrån Venus de Milo till Kate Moss - Skönhetsidealen genom tiderna