Församlingblad nummer 5, 2012 - Minkyrka.se

FörsamlingsbladNr 5 • 2012Tid för advents- och julmusiki våra kyrkor

L E D A R E NDet som gjorde denna julnattsmässaså speciell för mig var det somhände när vi hade kommit fram tillsjälva måltiden (nattvarden). Eftersomatt en stor del av gudstjänstdeltagarnavar ”ovana””så räknade jag medatt de flesta skullevälja att sitta kvar ibänken vid utdelandet.Men när jaguttalade orden”Kom, nu är allt tillrett”så reste signästan alla gudstjänstdeltagareföratt delta in Herrens måltid. Det bleven kö som sträckte sig från kyrkportenända fram till koret; det var somom det aldrig tog slut med människorsom ville komma fram.Jag vet inte om det var något särskiltsom hade gripit tag i människornadenna natt, som gjorde att deså frimodigt trängde sig fram. Kanskevar det jag och mina förutfattadetankar om ”kyrk-ovana” människorsom tänkte fel och inte räknade medalla dessa människor som ”riktiga”gudstjänstdeltagare. Ett absurt sättatt tänka naturligtvis,men”samtidigtett inte allt förovanligt sätt atttänka bland prästeroch ”kyrkfolk”.Hur ofta har maninte hört meningen– ja, de kommernär det passar dem och när det ärnågot speciellt i kyrkan men annarskommer de inte! Julnatten, där iMen när jag uttaladeorden ”Kom, nu är allt tillrett”så reste sig nästanalla gudstjänstdeltagarefrån bänken för att delta inHerrens måltid.Jag är till och med gladöver dem som ”bara” kommertill kyrkan vid speciella tillfällenoch högtider.Några kommer bara enenda gång om året ...Men de kommer faktiskt!En av de starkaste upplevelser jag har från ett gudstjänstsammanhangär en julnattsmässa i Högsby kyrka. Det var nästan fullsatt ikyrkan. Där satt församlingsbor som jag träffade ofta vid gudstjänsterunder året, där satt också församlingsbor som kanskegjorde sitt årliga gudstjänstbesök just då, och dessutom fannsdet en och annan hemvändare som gärna ville fira julen i sinbarndoms kyrka. Det var med andra ord en helt vanligt julnattsmässamed helt vanliga förutsättningar.Högsby, var som sagt en av minastörsta gudstjänstupplevelser, dels föratt så många ville vara med, menkanske framförallt för att det lärdemig att inte förutsätta eller värderaandra människorsorsaker till gudstjänstfirandeoch andakt.Jag är naturligtvisglad över alla de människorsom vecka eftervecka, år efter årregelbundet besökervåra gudstjänster. Utandessa trogna människorhade det inte funnitsnågon församling.Det är”människorsom möter uppbåde när man kännerför det, menockså många gångertrots att man kanskeinte kände för det.Det är människorsom med sin förbön och sin delaktighetbär församlingens liv.Jag är också glad för alla ”spontanbesökare”som någon gång emellanåtbestämmer sig för att besökasin kyrka en vanligsöndag. Jag är tilloch med glad överdem som ”bara”kommer till kyrkanvid speciella tillfällenoch högtider.För det är så vårSvenska kyrka serut, de allra flesta svenskar är fortfarandemedlemmar i Svenska kyrkanoch det har inte bara med slentrian2...därför är det ocksånaturligt att alla ska kännasig välkomna där oavsett närman kommer och av vilkenanledning man kommer.att göra utan med en känsla av samhörighetmed sin kyrka. Man talarom ortens kyrka som ”min” kyrkaoch det är också ett tecken på attman känner sig hemma i kyrkan.Och därför är det också naturligt attalla ska känna sig välkomna där oavsettnär man kommer och av vilkenanledning man kommer. Sedan ärdet givetvis så att gudstjänstbesök ären vana som så mycket annat. Omman aldrig kommer till kyrkan såkommer gudstjänsten att kännas svåroch otillgänglig, kanske till och medtråkig. Om man däremot ser gudstjänstdeltagandetsom en naturlig delav ens liv, så födsen längtan efter attvara med oftare,”mycket ger mer”är en klassisk kristentanke.Nu går vi in iadvents- och jultideni vår kyrka ochvi vet att det är många som kommeratt besöka våra gudstjänster ochkonserter under denna tid. Jag serfram emot att möta er alla i vårakyrkor oavsett antal kyrkobesök manpresterat sen sist för när Herren bjudertill fest då är vi alla välkomna.Er tillgivneAnders ByströmKyrkoherdeOmslag: Julsång i Döderhults kyrka.Foto: Gunnar Swärd

Ingrid Arvidsson:Missionärsbarn, predikanthustruoch prästfruHon är missionärsbarn, föddpå Himalayas sluttning, blevunder sina aktiva år först predikanthustruoch så småningomprästfru först i Påskallavikoch sedan i Kristdala – IngridArvidsson – och aktiv är honfortfarande.”Hjälper till med vad jag kan”- Ja, säger Ingrid, jag försöker hjälpatill med vad jag kan. Jag är kyrkvärdi Kristdala kyrka, ansvarar för envarje månad återkommande pensionärssamlingi Pelarsalen, tillhör kyrkligasyföreningen. Och vid sidan avdet direkt kyrkliga finns jag medsom frivilligarbetare bland de flyktingarvi har här i Kristdala.Född i IndienMen du såg alltså dagens ljusi Indien?- Mina föräldrar var missionärer icentrala Indien – men när jag föddesvistades de på Himalayas sluttningför språkstudier. Far var präst menhade också medicinsk utbildning ochbistod mor i den klinik där hon hadesitt arbete som sjuksköterska.Ingrids familjunder Indientiden.Och hur gammal var dunär du kom till Sverige?- När jag mer permanent kom tillSverige var jag fjorton år. Jag minnsän i dag vilken besvikelse det var atttitta ut genom sovvagnsfönstret denförsta morgonen i Sverige – vi hadedå åkt tåg genom hela Europa. Detvar i oktober och i Sverige är det juinte så uppmuntrande vid den tidenpå året; allt verkade grått. Och såtänkte jag tillbaka på det färgsprakandeIndien som vi lämnat.Och så skulle du möta en för dig nykultur …- Ja, och naturligtvis kände jag migbåde osäker och utsatt i den nyamiljön – inte minst när jag skullebörja i flickskolan i Uppsala ochsenare på gymnasiet där. Men jagblev väl omhändertagen av bådekamrater och lärare. Och i denåldern kommer man snabbt in i nyamiljöer …PredikanthustruOch i Sverige skulle du blipredikanthustru …- Jag blev kvar i Uppsala ganskamånga år. Efter studentexamen fortsattejag med universitetsstudier ibl a engelska. Emellanåt reste någraav oss studentskor till EvangeliskaFosterlands-stiftelsens kyrka, Betlehemskyrkan,i Stockholm och besöktekyrkans ungdomsvåning. Därmötte jag Arnold, som skulle bli minman, och som då var elev i stiftelsenspredikantutbildning. Och vidett tillfälle frågade han mycket försyntom vi kunde brevväxla. Det varså det började … Det var verkligenen annan tid än vår … Och så småningomblev jag alltså predikanthustru.Och var bar det sedan av?- Arnold fick sina första tjänst iNyköping och sedan blev det tjänst iVäxjö. Och det var nog i Växjö somtanken mognade hos Arnold på attläsa vidare för att så småningom blipräst. Tack vare hjälpsamma vänneroch grannar, som ställde upp som3barnvakter, tog vi oss igenom de däråren då Arnold både skulle ha sintjänst och studera. 1975 var han färdigoch prästvigdes av biskop SvenLindegård och sedan följde den förstaprästtjänsten som vikarierandekomminister – i Påskallavik.PåskallavikBerätta om hur det var att komma tillPåskallavik i mitten av 1970-talet?- Ingrid svarar en aning dröjande -kyrksamheten var kanske inte såstark. Men jag lyckades få igång ensöndagsskola som samlade mångabarn. Vi började i kyrkans sakristia,men fick snart flytta till skolanslokaler för det kom så många barn.Och vi lärde oss att trivas i samhället.Prästfolk i KristdalaOch sedan blev ni prästfolki Kristdala …- Arnold blev kyrkoherde i Krist-dala– prästtjänsten här var en kyrkoherdetjänstpå den tiden.Kristdala är ju känt för gamla kyrkligatraditioner. Hur var det att bli endel av de traditionerna?- Det hade sagts till oss att som”utifrån kommande” skulle det inteFortsättning nästa sida...

från föregående sida...bli lätt att ”komma in” i Kristdala.Men vår erfarenhet är en annan. Vifick snabbt vänner i här och vi harmed självklarhet stannat efterArnolds pensionering. Kanske bådeArnold och jag representerar ennågot annorlunda tradition än ”dengamla kyrkliga traditionen” i Kristdala,men vi har försökt att arbeta medrespekt för det som varit här ochockså mött stor förståelse för det vihar bidragit med.Så kan alltså livsresan bli för ett missionärsbarnsom föds på Himalayassluttning och så småningom blirprästfru i Kristdala.Text och bild: LNÄven foton ur familjearkivet.Ingrid som konfirmand påHagabergs folkhögskolaGoda grannar möttes i BergaNågon gång på 1980-taletbörjade man fira ”Goda grannarsdag” gemensamt förBockara samhälle i Döderhultsförsamling och Berga samhällei Högsby församling. Bådasamhällena hade mycketgemensamt. ”Och”, som någonsade, ”man kan inte andas idet ena samhället utan att detmärks i det andra”.Det var Jan Byström, som på dentiden var delad präst mellan de bådasamhällena, som tog initiativet tillfirandet och nu har det, med någraårs uppehåll, pågått inemot trettioår.I år var det Berga som skullesvara för värdskapet. Dagen inleddesmed gudstjänst i Berga lilla kyrka.Prosten Leif, som vikarierar som kyrkoherdei Högsby, ledde gudstjänstenoch komminister Håkan Englundpredikade. Det råkade vara”Enhetens söndag” och det innebaren naturlig anknytning för dagenspredikan. Under ledning av MildaJonasson medverkade Bockara kyrkokörmed sång.Efteråt var det samkväm i församlingssalen.Prosten Leif berättadehär om hur idén med firandet engång kom till och erinrade om vadJan Byström betytt i både Berga ochBockara. Vidare utsågs diakonBengt-Göran Nilsson snabbt tillbåde lotteriföreståndare och kontrollant,när några lotterier spontant såldes.Bengt-Göran, som har rötterna iMörlunda, kunde också berätta omgångna tider:- Då var det inte lönt att någonfrån Berga eller Mörlunda försökteskaffa sig en flickvän i Bockara. Dåkunde det gå illa …Men det var på den tiden det!Barbro & Anders Axe”… man får be- Det känns ovant i Bockarakyrka om inte Barbro ochAnders är med i gudstjänsten…Mer än en av de regelbundnagudstjänstfirarna harsagt eller tänkt ungefär så.För Barbro och Anders Axelssonfattas nästan aldrig närdet ringer till gudstjänst iBockara.Så har det blivit- Ja, så har det blivit särskilt undersenare år, säger de båda, när jagmöter dem i deras hem i Bockarasamhälle. Bockara kyrka är liksom”vår egen” kyrka – även om vi ocksågärna deltar i missionshusets verksamhet,där vi har nära släkt som ärengagerade, även om vi inte är medlemmardär.StrokeAnders har under sina aktiva årkombinerat lantbruk med att drivafamiljeföretaget Bockara Tak &Fasad, ett företag som i dag drivsvidare inom familjen, och Barbrohar arbetat som undersköterska bl apå Kastanjegården i Bockara. Förmer än tretton år sedan drabbadesAnders av en stroke, som har förändratmycket i de båda makarnas liv.- Men det har gått bra tack vareBarbro, säger Anders, och efter denförsta tidens beroende av rullstoloch behov av hjälp vid praktiskttaget varje förflyttning fungerar jag idag, tack vare den goda rehabiliteringshjälpjag fick i Oskarshamn,någorlunda hyggligt, säger han.- Och framför allt, inflikar Barbro,har Anders inte drabbats avnågon personlighetsförändring, somju annars är vanligt efter en stroke.Anders är i dag den han alltid harvarit.- Fast själv tycker jag ibland attjag bara är en halv människa, menarAnders.Kanske lätt att bli bitterÄr det inte lätt att bli bitter efter densjukdom Anders drabbats av?

Röda Korsets arbete bland de asylsökande i Kristdala:Inga-Lill hoppas på stöd från ännu fler KrKÅret var 1997 när Inga-LillJohansson flyttade från Hultsfredtill Bråbo och gick med iKristdala Röda Kors-krets.- Det är klart att man i början varen aning undrande över röda korsverksamheten.Visst var den vällovligpå många sätt, men det handlademest om flyende människoroch annan nöd, som fanns långtfrån våra breddgrader. Men som deflesta Röda Kors-kretsar ordnade vivåra lotterier och samlade in pengarså gott vi kunde som vi alltjämtgör. Men härom året blev det”skarpt läge” här i Kristdala.”Skarpt läge”- Vi fick med kort varsel veta attett antal asylsökande skulle få sittboende här i Kristdala. Och dågällde naturligtvis frågan vad mansom Rödakorsare skulle göra. Nuskulle flyktingars nöd inte längrefinnas långt borta utan mitt iblandoss – här i småländska Kristdala!Nu ställdes vi inför en verkligutmaning.Tveksamt i börjanKände ni att ni hade folk här iKristdala med er redan från början?- Nja, det var blandade meningarpå det första informationsmötet förallmänheten. Och kanske var det såockså under den första tiden när deasylsökande började komma hit.Men jag måste säga, att opinionenhär i Kristdala har förändrats. Visstkan det finnas tveksamhet kvar –och det är inte att undra på – mendet stora flertalet Kristdalabor harnog inte bara accepterat att de asylsökandefinns bland oss, utan biståross också aktivt på olika sätt.Generöst av Migrationsverketoch BygeboJag kan inte gärna undgå attuttrycka min beundran för delokaler som Röda Korset har tillgångtill för arbetet bland de asylsökande…- En helt fantastisk lokal, sägerInga-Lill, som med stor generositetställts till vårt förfogande,medan hon visar mig runt i detsom för inte så många år sedanvar både tandläkar- och distriktssköterskemottagningeni Kristdala.OpretentiöstBerätta om er verksamhet blandde asylsökande …- Vår verksamhet är mycket opretentiös.Vi håller lokalen öppen engång i veckan och då finns härkaffe med dopp, som vi bjuder på,och det finns möjlighet att umgåsmed både andra asylsökande ochmed ”vanliga” Kristdalabor. Härfinns bl a leksaker för barnen ochsömnadsutrustning för kvinnorna.Vi ordnar en sommarutflykt fördem, och också någon grillkväll6De svenska leksakerna är en spännandeupplevelse för invandrarbarnen.

istdalaborhar stått på programmet. Och såtar vi emot second-hand-klädersom vi för symboliska belopp säljerbland de asylsökande. Inteminst barnen behöver ju kläder –och mitt hjärta klappar särskiltför barnen – men också de vuxnaär dåligt rustande med vinterkläder.FramtidenVilka önskemål har ni då medtanke på framtiden?- Ja, vi har ett mycket bestämtönskemål. Nämligen att ännu flerKristdalabor skulle komma hit påvåra öppettider – kanske bara föratt umgås med våra asylsökande.Vi har för all del ett dussin rödakorsareoch andra som kommervarje vecka, och vi är myckettacksamma för deras närvaro, menvi skulle önska att vi vore ännufler.Stöd från prästen- Inte minst känner vi stöd frånvår präst i Kristdala, Håkan Helleberg,och också från frikyrkoförsamlingenhär, som varje veckahar någon medlem med i arbetet.Insikt om vår skyldighetOch vad kan nu stå påprogrammet?- Naturligtvis hoppas vi att ännumer kunna utveckla vårt arbete –något som beror på om folk ställerupp – och att insikten om vår skyldighetatt bistå våra medmänniskorska utvecklas än mer. Vi har ju blivitvarse att det fanns en tveksamhet iPåskallavik, mot en eventuell anläggningför asylsökande där, men vi harförstått att det stora flertalet Påskallaviksborinser att vi alla måste taansvar för våra medmänniskor.Och så vill Inga-Lill tilläggaen viktig sak:- Egentligen är det vi som arbetarhär som är vinnare. Vi får så myckettillbaka från de asylsökande. Derastacksamma leenden kan man intevärdesätta nog!Text och bild: LNKommentarenSignaturen LN kommenterar under denna rubrikkritiskt skeenden inom Svenska kyrkan.- Vad bryr vi oss omlaestadianer och katoliker …Hon sade så, kvinnan som reste sigupp för att plädera för vad slags kandidatman skulle ha till den snart ledigaärkebiskopsstolen i Svea Rike.Jag hade den gången – den enda –förtroendet att få vara röstande ledamotför Växjö stift i ärkebiskopsvalet.Det där inlägget kom efter det attnågon hade rest sig upp och mycketsakligt och balanserat betonat viktenav att den blivande ärkebiskopenborde ha ett gott namn också blandminoriteter i Svenska kyrkan – det vardå laestadianerna nämndes – eftersomden nye ärkebiskopen skulle vara helaSvenska kyrkans andlige ledare –också de inomkyrkliga väckelserörelsernas– och också vara internationelltrespekterad; dvs ha förmåga att talamed de stora europeiska kyrkorna, avvilka den katolska kyrkan är den största.Men det tyckte inte opponentenvar något man behövde ta någon störrehänsyn till i valet av ärkebiskop.Och jag tror att hennes inlägg dessvärre speglar en mindre trevlig attitydsom kan finns hos några i Svenska kyrkan– de är nog inte så många, menväl ganska högröstade, och inte så sällanmed en parantes och en bokstavefter sitt namn; de som menar att ”vi iSvenska kyrkan vet alltid bäst” ochdärför behöver vi inte rådgöra med, änmindre ta hänsyn till, våra medkristnai andra kyrkosamfund – även omdessa, som i fallet med den katolskakyrkan, är mångdubbelt fler än vi iSvenska kyrkan, och på ett helt annatsätt representerar den kristna tron,både historiskt och i dess månganationella varianter. Ofta kan man fåhöra tillägget, att om de andra kyrkornainte begriper hur kloka våraställningstaganden är, så beror det påatt det är vi som före alla andra harsett evangeliets verkliga konsekvenser!Förutom att det där yttrandet,enligt min mening, visade på en mindretrevlig, rentav arrogant, svenskkyrkligsjälvtillräcklighet var det ettbevis på grov okunskap om den kristnatrons och den kristna kyrkansväsen. Kristen tro är en internationelloch historisk företeelse – också Svenskakyrkan har internationella förteckenoch de historiska aspekterna kanaldrig tänkas bort. Därför blir ettsådant här yttrande ungefär lika snurrigt,som när ett främlingsfientligtpolitiskt parti pläderar för att kristentro är något ”svenskt”. Den kristnatron har sina rötter i ett semitisktsammanhang, den har vandrat genomtvå årtusenden, och genom skildanationer och samhällsskick, och är inteopåverkad av den vandringen. Ochden har uttryckts med varierandetyngdpunkt - där t ex den säregnalaestadianska rörelseni inom Svenskakyrkan i ett visst historiskt skedebetydde mycket för många i framförallt Övre Norrland. Och just denkatolska kyrkan har haft en respektingivandeförmåga att i sig assimilerauttryck för kristen tro av minst sagtvarierande slag – men hela tiden medrespekt för kyrkans samlade erfarenhet.Att föreställa sig att vi i Svenskakyrkan inte behöver ta hänsyn till hurandra tolkar och förstår kristen tro ärnaivt och okunnigt – men tyvärr ärdet en föreställning som man kanmöta, som om vi skulle vara ”bäst ialla grenar”, och som om kristen troframför allt ska uttolkas av företrädareför ”det officiellt svenska”, och somom kyrkans ledare därför inte skullebehöva ta hänsyn till hur kristen troförstås i internationella sammanhang.De flesta är nog överens om att”vad som helst” inte kan passera förkristen tro, men hos oss tycks det varasom om det framför allt är det politisktkorrekta, som i dag är rådande,som ska avgöra vilka evangeliets konsekvenserska vara. Och har man påden vägen menat sig se de konsekvenserna,så tycks det inte spela någonroll om majoriteten av världens kristnahar en annan syn. Jag tror faktisktatt många ledande politiker själva beratt få betacka sig för en sådan roll …LN7

Vi ser dig fortfarandeinte i Döderhults kyrka,Leif Norrgård …Åtminstone finns det folk sompåstår det, så vi låter frågangå vidare till prosten Leif:- Åjo, inte mindre än tre högmässorhar jag predikat eller på annat sättmedverkat i den här hösten, och påFörsta söndagen i Advent har jagockså lovat att predika i Döderhult.För övrigt har jag varit uppbundenpå helgerna i Högsby. Men vissthinner jag hjälpa till i Döderhultockså – ett par dop och någonbegravning hade jag för ett parveckor sedan, och ett par söndagar iföljd i slutet av september svaradejag för kvällsgudstjänst i Bockara.Hur länge behövs dina insatseri Högsby?- Det kan jag inte riktigt svara på;jag har ju både tagit söndagsvikariatpå en vakant komministertjänst ochvarit sjukvikarie för kyrkoherden påheltid ett par månader, och jag harlovat att hjälpa till med större ellermindre insatser så länge jag behövsdär. Hur länge det blir, beror naturligtvispå vilka mer permanenta lösningarsom öppnar sig i Högsby.Är det stor skillnad på att vara prästi Högsby i jämförelse med Döderhult?- Nja, en prästtjänst har ju alltidsamma grundkaraktär. Men iDöderhult är den kyrkliga organisationenen aning smidigare. Vi harvisserligen fyra kyrkor i Döderhultmen vi är en församling med enenda församlingsstyrelse – kyrkorådet.I Högsby pastorat finns det fyrasjälvständiga församlingar med varsitt kyrkoråd och dessutom engemensam kyrkonämnd, som harett övergripande framförallt ekonomisktansvar; och det gör naturligtvisorganisationen något merarbetskrävande. Dessutom är Högsbypastorat förmodligen stiftets tillytan största; och det gör att det bliren hel del bilkörning.Har du kvar några andra kyrkligaåtaganden i våra trakter numera?- Jag har kvar ett nämnduppdrag iVäxjö stift – åtminstone till den härmandatperiodens slut. Dessutomhar jag åtagit mig en del konsultativauppdrag åt biskopen och domkapitlet;det gäller framför allt enheterdär det ”strular”. Till de kyrkligauppdragen kan man kanskeockså räkna att jag gör en ochannan intervju för den här tidningen.Vad gör du för övrigt?- Tja, jag har ett ganska tidskrävandeuppdrag på riksplan för ettordenssällskap som jag tillhör, ochså är jag ordförande i HembygdsföreningenOskarshamn-Döderhult.Nyligen var jag inbjuden att göra enföreläsningsturné i Övre Norrlandoch tidigare i höst en föredragsresatill Finland; så det blir ett och annatatt tänka på, även för en pensioneradpräst. För att par veckor sedanmedverkade jag dessutom i fortbildningsdagari Lunds stift … Ochså händer det att jag skriver någotenstaka predikoutkast för ett prästerligtkårorgan. Och så försöker jaghinna läsa Dagens Nyheter varjemorgon. Och så är det vår storatomt …A-mHåkanHellebergåtervändertill VästkustenI början avfebruari lämnarHåkanHellebergoss för attbli kyrkoherdepå Orust.Därmedåtervänderhan till sinbarndomsoch ungdomsVästkust. 2005 komHåkan till Kristdala och blevden traditionsrika församlingenssiste kyrkoherde.Fem år senare förenades Kristdalamed Döderhult och Håkan blev distriktsprästi Kristdala och Påskallavik– med bibehållen kyrkoherdetitel.Håkan prästvigdes vid mogenålder – 46 år gammal – i Stockholm.Han sökte och fick snart en komministertjänsti Oskarshamn, och hittadeen bostad i Kristdala, och detföll sig så lyckligt att snart blev kyrkoherdetjänstendär ledig.Under de senaste två åren harhan förenat prästtjänstden i Kristdalamed det pastorala ansvaret i Påskallavik,något som varit möjligt då hanbefriats från det arbete som var förenatmed pastoratsförvaltningen iKristdala. Liksom Håkan snabbthade ”kommit in” bland Kristdalaborna,kom han snabbt in i Påskallavikoch Döderhult. Många kommernu att sakna hans humoristiska ochlitterära predikningar – och hanskåserier, ibland kryddade med västkusthistorier.Orust är en relativt stor kyrkligenhet – med tretton kyrkor ochkapell – ute vid havsbandet, ochenheten har en ganska stor personalstyrka.Mycket arbete och stortansvar väntar säkert. Församlingsbladetönskar Håkan allt gott i de framtidautmaningarna!9

K Y R K O K A L EDÖDERHULTDecember1 Lördag17 Adventskonsert med församlingenskyrkokörer, instrumentalisteroch solister. HE. Ledning: Vårakantorer.2 Första i Advent11 Högtidsmässa, AB, LN. Kyrko,-Maria,- Anna,- Andreas- ochJohanneskörerna. Brass.Adventskaffe i församlingshemmetarr av kyrkliga syföreningen.4 Tisdag19.30 Ekumenisk bön i Smyrnakyrkan.9 Andra i Advent11 Högmässa, AD. Kören Corales.11 Tisdag14 Luciafirande på Ekersro. Julgrötoch skinksmörgås.12 Onsdag18 Lucia i Döderhults kyrka. AB.Barn-och ungdomskörerna.13 Torsdag18 Lucia i Döderhults kyrka. AB.Barn- och ungdomskörerna.16 Tredje i Advent11 Högmässa, AB. Kören utannamn.23 Fjärde i Advent11 Högmässa, AD. Mariasånger.24 Julafton11 Julbön vid krubban. AB. Barnkörerna.Därefter kring granen påkyrkbacken. Glögg och pepparkaka.17 Julbön, BGN. Musik.23 Julens midnattsmässa, AB, AD.Kyrkokören. Trumpet: Krister Dahlin.25 Juldagen11 Högmässa, AD.26 Annandag Jul11 Högmässa, HE.28 Fredag19 Jul- och nyårskonsert. Körer,solister och instrumentalister. Ledning:Johannes Friberg och SolweigHjalmarsson-Berg. AB.29 Lördag17 Jul- och nyårskonsert.Se 28/12. HE.20 Jul- och nyårskonsert.Se 28/12. AB.30 Söndag e Jul11Högmässa, AB.31 Nyårsafton16 Nyårsbön, AB. Musikmedverkan.Januari1 Nyårsdagen11 Högmässa, AD.6 Trettondedag Jul16 Musikhögmässa: ”Carols vidBetlehem”, AB. Kyrkokören ochinstrumentalister.13 Första e Trettondedag11 Högmässa, AB.17-20 Ekumenisk Bönevecka.Se särskild annonsering i ortspressen.20 Andra e Trettondedag11 Högmässa, HE. Kören utannamn.27 Septuagesima11 Högmässa, AB. Katarinakörenoch Ceciliakören.KRISTDALADecember1 LördagSe Döderhults kyrka.2 Första i Advent11 Högmässa, AD. Körerna.Trumpet: Kurt Snygg.6 Torsdag18.30 Advents- och julcafé i församlingshemmet.Kyrkokören,Octava och ”Kriband”. Allsång.Grötservering.9 Andra i Advent15 Gudstjänst med Luciatablå,HH. Barn- och ungdomskörerna/grupperna.Terminsavslutningmed arbetet bland barn.13 Torsdag19 Lucia i Kristdala kyrka. HH.Kröning av Kristdala Lucia 2012.Samarr med IF Ariels Damklubboch Kristdala Samhällsförening.16 Tredje i Advent18 Gudstjänst, AB. Kristdala ochVena Manskör. Glögg och pepparkaka.23 Fjärde i AdventSammanlyst till Döderhult.24 Julafton10 Julandakt på Nyhem, Håkanoch Teodor Helleberg.11 Levande julkrubba, HH.23 Midnattsmässa, HH. Kyrkokörenmed solister.25 JuldagenSe Döderhult.26 Annandag JulSe Döderhult.30 Söndag e Jul11 Högmässa, HH.31 Nyårsafton16 Nyårsbön, HH.Januari1 Nyårsdagen18 Ekumenisk gudstjänst, HH.Sånggrupp.6 Trettondedag Jul18 Ljusmässa, AD. Kyrkokören,Octava, Intervallen. Trumpet: HansErsson.13 Första e Trettondedag14 Gudstjänst i Krokshult, AB.Kristallen.20 Andra e Trettondedag11 Högmässa, HH, AB. HåkanHelleberg avskedspredikar. Kyrkokören.Trumpet: Hans Ersson.Kyrkkaffe i församlingshemmet.27 Septuagesima11 Högmässa, HE.BOCKARADecember1 LördagSe Döderhult.2 Första i Advent10 Högmässa, HE. Kyrkokören,söndagsskola. Adventskaffe i församlingshemmet.9 Andra i Advent10 Gudstjänst, HE. Sång: RonjaBråhn och Jennie Dackebrand.12 Onsdag14 Lill-Lucia i församlingshemmet.13 Torsdag18.30 Lucia i Bockara kyrka. HE.Samarr med skolan.16 Tredje i Advent15 Kyrkokören i Metodistkyrkan.18 ”Vi sjunger in julen” HE. Kyrkokören,Metodistkyrkans sångare.23 Fjärde i AdventSe Döderhult.24 Julafton11 Kring krubban. HE.23 Ekumenisk julnattsgudstjänst,HE. Kyrkokören m fl. Medverkanfrån kyrkorna i Bockara.25 JuldagenSe Döderhult.26 Annandag JulSe Döderhult.30 Söndag e JulSe Döderhult.10

N D E RJanuari1 Nyårsdagen18 Gudstjänst, HE. Flöjt: SofieCollin.6 Trettondedag Jul18 Musikgudstjänst, HE.Medverkan av familjen Wåhlin.13 Första e Trettondedag10 Högmässa, HE.20 Andra e Trettondedag10 Gudstjänst, AD.22-27 Ekumenisk Bönevecka.Se ortspressen.27 Septuagesima18 Ekumenisk gudstjänst, HE.Kyrkokören.PÅSKALLAVIKDecember1 LördagSe Döderhult.2 Första i Advent16 Högmässa, HH. Körerna. Trumpet:Hans Ersson. Kyrkkaffe.4 Tisdag19 ”Med egna ögon”. Samtalskväll.5 Onsdag18.30 Advents- och julcafé i Strandagården.Körerna och Buttericz.Allsång. Grötservering.9 Andra i Advent16 Högmässa, AD.16 Tredje i Advent18 Luciakonsert, HH. Körerna ochbarngrupperna. Solister. Trumpet:Hans Ersson.Stjärnan bjuder på glögg och pepparkaka.23 Fjärde i AdventSe Döderhult.24 Julafton11 Julbön vid krubban, AD. Musik:Morgan & Mikael Lindefjord,Anette Rudebeck & Helén Norling.23 Julnattsmässa, LN. Kyrkokörenmed solister under ledning avdiplomorganisten Birger Marmvik.Trumpet: Hans Ersson.Glögg och pepparkaka.AB = Kyrkoherde Anders ByströmAD = Komminister Anders DuvlundHH = Komminister (kh) HåkanHelleberg25 JuldagenSe Döderhult.26 Annandag JulSe Döderhult.30 Söndag e JulSe Döderhult.31 Nyårsafton16 Nyårsbön, HE.Januari1 NyårsdagenSe Döderhult.6 Trettondedag Jul16 Musikgudstjänst, HH. Körerna.Trumpet: Hans Ersson.13 Första e Trettondedag16 Taizémässa, HE.20 Andra e Trettondedag16 Högmässa, AB.27 Septuagesima16 Högmässa, HH, AB.Håkan Helleberg avskedspredikar.Kyrkokören. Trumpet: Hans Ersson.Kyrkkaffe i Kyrkans Hus.Adventstid–MariatidSå här tänker sigBengt-Göran Nilssonsbarnbarn Emma,att Jesu moder Mariasåg ut.Den fina teckningenpryder en vägg iBengt-Görans hem.HE = Komminister Håkan EnglundLN = Prosten Leif NorrgårdBGN = Diakon Bengt-Göran Nilsson11Kyrkanladdar införjulbesökKerstin – organisatör av årets julbesök.Inför den stundande julhelgenförbereder en grupp medarbetaretillsammans med KerstinJutterdal årets ”julbesök” hosäldre församlingsbor.Gruppen har mötts inför varje julhelgde senaste åren och tagit påsig att besöka äldre och ensammaförsamlingsbor och lämna en enkeljulhälsning från församlingen. Ettbekymmer är att vi nästan varje årefter julhelgen har fått en ellerflera påringning(ar) från någoneller några som hade önskat att enanhörig eller bekant hade fått ettbesök.Vi kan nämligen inte bara göravåra besök med hänsyn till vederbörandesålder – då vore det baraatt följa listorna över folks födelseår!Men det finns många äldre, somvarken är ensamma eller på annatsätt avsidestagna, som det hetteförr, och som kanske inte allsbetraktar sig som personer ”i behovav besök”. Men också en del betydligtyngre, som kanske skulle behövaett besök inför helgen. Tvekadärför inte att ringa Kerstin Jutterdal,tel 76 06 86 och låt henneveta att någon person i omgivningeneller bekantskapskretsen är ibehov av uppmuntran inför helgen.

Märkliga ting i våra kyrkor:Votivskeppet Diana iPåskallaviks kyrkaGruppförsändelse till hushållUnder läktaren i Påskallavikskyrka hänger det som kanvara kyrkans äldsta inventarium– möjligen ett halvtsekel äldre än själva kyrkan –nämligen skeppet med detför ett votivskepp i en kristenkyrka ovanliga, namnetDiana.I kyrkans gamla inventarieförteckningstår att skeppet tillkommit år1800 – och då fanns ännu ingenkyrka i Påskallavik; och att detskall vara tillverkat av en ”skeppsbyggareWestin”.Möjligen kan uppgiften ”år1800” vara en slarvigt infördanteckning som skall avse ”1800-talet”, men därom vet vi ingenting.Inte heller är det oss i dagbekant vem ”skeppsbyggare Westin”var. Men kanske någon av församlingsbladetsläsare kan hjälpaoss på den punkten?Skeppets namn är aningenmärkligt; Diana var jaktens gudinnai den grekiska mytologin –knappast ett namn som man gavett votivskepp tänkt för en kyrka.Möjligen skulle skeppets namnkunna indikera att det ursprungligentillverkats och fått sitt namnför ett helt annat ändamål, mensenare skänkts till kyrkan. Då skulleju tillverkningsåret 1800 kunnavara helt korrekt.En votivgåva – i detta fall ettskepp – skänktes som regel till församlingskyrkannär någon ansågsig anledning att tacka Gud fördet man uppfattade som hansingripande. Vanligt var i gångnatider att sjöfolk som räddats ursjönöd skänkte ett votivskepp tillden egna församlingskyrkan; flerasådana finns som bekant i Döderhultskyrka.Skeppet är ju för övrigt enkristen symbol; det symboliserarkyrkan som för människor över”tidens hav” mot den himmelskastranden. I vår tid har det använtsinte minst som symbol för ekumeniskasträvanden – som ju handlarom den kristna kyrkans enhet.DÖDERHULTSFÖRSAMLINGFÖRSAMLINGENS EXPEDITIONKyrkebyvägen 2, 572 50 OskarshamnTfn.tid vardag: 9-11, tisd 10-12, tel 105 79, fax 196 10Kyrkoherden, tel 814 91PRÄSTERKyrkoherde Anders Byström, tel 072-718 14 91Komminister Anders Duvlund, 76 06 84.Mobil 070-232 29 17.Komminister Håkan Englund tel 76 06 83, 070-547 05 25.Komminister (kyrkoherde) Håkan Helleberg,tel 070-254 69 91, (701 63).KAMERAL AVDELNINGKamrer Marita Svensson, 76 06 80BARN- OCH UNGDOMSVERKSAMHETOCH DIAKONIDöderhults församlingshem, tel 105 79, 76 06 86Förs.ass. Kerstin Jutterdal, tel 76 06 86, 070-148 82 11Förs.ass. Helena Karlsson, tel 76 06 82, 070-672 81 39Förs.ass. Monia Ivarsson, tel 187 59KYRKOMUSIKERDöderhultKörexpedition, tel 141 79Organist Johannes Friberg, tel 072-513 17 00Kantor Solweig Hjalmarsson-Berg, tel 76 06 81,070-628 37 27BockaraKantor Magdalena Jonasson, tel 073-723 96 92Kristdala och PåskallavikKantor Jeanette Hedlund, tel 76 26 07, 072-513 18 00VAKTMÄSTERIDöderhultExp i församlingshemmettisd-fred 9.30-10, tel 76 06 88, 76 06 85PåskallavikExp. tisd-fred 9.00-9.30, tel 918 98, 073-390 13 37BockaraCarla Nilsson, tel 521 61KristdalaBertil Josefsson, tel 701 65, 070-657 19 16FÖRSAMLINGSLOKALERDöderhultAnna-Lena Klackenberg, tel 187 57, 072-513 12 60Ekersro DiakonigårdKerstin Jutterdal, tel 76 06 86, 070-148 82 11BockaraCarla Nilsson, tel 521 61Påskallavik (Kyrkans Hus)Hans Börjesson, tel 913 64, 918 98KristdalaBertil Josefsson, tel 705 24, 070-657 19 16HEMSIDAwww.svenskakyrkan.se/doderhult/www.minkyrka.seANSVARIG UTGIVAREEddy ElmerssonWåhlin Produktion AB, Oskarshamn 2012